View tracker

Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag har fått röda utslag på kroppen. Dessa utslag har nu mera blivit som ett enda stort rött "täcke" över hela magen o mina bröst. Det sträcker sig runt om på ryggen, upp i nacken och fortsätter upp i hårbotten. De sitter även på insidan av låren och utanpå underlivet. Det har alltså eskalerat totalt och dessa miljoner röda prickar som jag hade har blivit så många att de växt ihop. Jag ser för-jäv-lig ut, utan att överdriva. PSORIASIS har jag lyckats få:-) jävligt kul. Ska absolut inte tycka synd om mig själv för det finns miljoner andra diagnoser som är tusen gånger värre. Jag kan leva med psoriasis, absolut. Men just NU är bara så jävla dålig tajming i mitt liv. Har nog med annat att må dåligt över för tillfället, o detta får liksom bägaren att rinna över. Ska till hud mottagningen i Karlstad imorgon för första gången jag får se vad dem säger där. Den medicinen man får mot psoriasis äter jag redan för reumatismen som jag har, o ja kan säga att utslagen blir snarare värre med medicinen än bättre. Önskar man typ kunde ömsa skinn så man bara vaknar upp en dag med helt ny hud över hela kroppen!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 18 readers

Likes

Comments

View tracker

De senaste 3 veckorna har varit förjävliga på många sätt o vis. Men samtidigt har det varit 3 veckor som har gett mig så mycket glädje. Jag känner mig genuint lycklig för första gången på väldigt länge.

Det startade dåligt med att jag första veckan blev dumpad. Men tack vare mitt omänskliga sätt att hantera såna kriser så var jag jätteglad igen efter bara 4 dagar.

Vecka nummer 2 åkte jag till en av mina bästa vänner i Göteborg. Vi gick ut på en Tisdag och jag hade så kul den kvällen att jag aldrig mer ville åka hem igen.
När jag kom hem på onsdagen så träffade jag en väldigt trevlig kille som jag har känt i många år. Vi har alltid haft något osagt med varandra så det var jättekul att träffa honom.

3 veckan+några dagar efter - helvetes/paradisveckan.
måndagen åkte jag till sjukhuset pga halsont och fick reda på att jag hade fått streptokocker, så det var bara att börja äta penicillin. Halsen blev genast mycket bättre och jag kände mig nästan helt frisk. Men på torsdagen kom ett annat problem. Jag blev knallröd utanpå och ovanför underlivet och jag förstod ingenting. Jag tänkte att det kanske bara var för att jag var torr så jag brydde mig inte så mycket om det.
fredagen så inträffade en väldigt jobbig sak på jobbet och självklart stod jag i mitten utav den. Jag mådde jättedåligt och jag grät i flera timmar på jobbet. Men det positiva var att jag skulle ta tåget direkt efter jobbet till Stockholm för att jag skulle på Weekend festival! Jag satt i bilen med mamma utanför tågstationen 10 min innan tåget skulle gå. Jag bättrade på sminket lite eftersom nästan allt var borta efter alla tårar. Men medan jag satt där och sminkade mig upptäckte jag massa små röda prickar på halsen, jag lyfter på tröjan och hela bröstet och ryggen var även fullt med utslag. Jag fick panik och började gråta igen. En av mina närmsta kompisar hade nämligen svinkoppor och jag hade träffat henne några gånger under veckan, så min första tanke var givetvis att jag oxå hade fått det. Jag ringde henne direkt och beskrev hur de såg ut och hur det kändes. Det sved jättemycket och kliade bara lite lite grann. Utslagen var ca 2mm i diameter, alltså pyttesmå. Mina symptom stämde inte alls in på min kompis utslag, så vi åkte till akuten direkt eftersom jag inte ville åka till Stockholm utan att veta vad det kunde vara för något. Jag fick träffa 3 olika läkare och samtliga såg ut som frågetecken. Jag visade även mitt illröda underliv och då blev frågetecknet bara större. Dom sa att dom aldrig hade sett något liknande och att dom inte kunde förstå vad det kunde vara för något. Det slutade med att jag fick en salva med mig hem. Jag missade självklart tåget så jag åkte hem och sov istället. 05:30 på lördagen tog jag tåget till Stockholm för att uppleva något utav det roligaste jag någonsin varit med om. Jag har verkligen aldrig varit med om en sån magisk känsla och stämningen på festivalen var helt otrolig!!
När jag var hemma igen blev utslagen bara värre och spred sig bara mer och mer. På onsdagen så vaknade jag 5 på morgonen av en hemsk ryggvärk. Men eftersom jag är van vid att ha det tyckte jag inte att det var något konstigt med det, så jag gick upp och la mig på köksgolvet eftersom det brukar gå över när jag ligger på hårt och plant underlag. Men det blev bar värre. Jag fick jättesvårt att andas och jag kände hur paniken kom närmare och närmare. Jag hade så sjukt ont i bröstet och i ryggen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Slutade med att ja åkte in akut igen till sjukhuset efter att jag vilat en stund, men då hade redan smärtan i princip försvunnit. Dom tog ett urinprov på mig bara för att kolla ifall det kunde vara något, eftersom det inte gick att hitta något fel på mig utvärtes. Jag fick även sluta äta penicillinet för streptokocken då de trodde att utslagen och smärtan i bröstet kunde bero på en allergisk reaktion av penicillinet. När jag kom hem från sjukhuset så ringde dom och berättade att urinprovet inte såg alls bra ut. Jag frågade dom vad det var som var fel och fick till svar:" det vet vi inte, vi får svar på det på fredag". Jaha, så här har jag gått med världens ångest inför vad proverna visar i snart 2 dygn och jag kan knappt sova på nätterna. Imorgon får jag iallafall provsvaren och jag är helt sjukt nervös över vad det kan vara. Utslagen har blivit 1000 gånger värre och har nu spridit sig till hårbotten, det kliar nått så fruktansvärt mycket och jag flagnar jättemycket. Jag är en enda stor vandrande infektion för tillfället. Men för övrigt mår jag skitbra o de är väll de som räknas!



  • 21 readers

Likes

Comments

View tracker

För nästan 2 veckor sedan blev jag dumpad av den kille jag trodde var mitt livs kärlek, som jag hade delat mitt liv med i nästan 2 år. Är det konstigt att jag inte är ledsen längre? Jag känner mig fri, lättad och lyckligare än vad jag känt mig på väldigt, väldigt länge. Jag kan göra precis vad jag vill och det finns inget som kan stå i vägen för mig längre.

Jag har visserligen ett väldigt speciellt sätt att hantera sorg på. För många är det givetvis jättejobbigt upp till flera månader eller till och med år efter att man blivit dumpad, eller om någon närstående inte längre finns kvar. Jag har fått lära mig att jag har ett extremt bra psykiskt försvar. När något sorgligt händer mig så är jag precis som alla andra jätteledsen. Jag gråter, skriker och mår jättedåligt i ca en vecka. Men under denna veckan så är den enda personen som vet om att jag mår dåligt jag själv. Det finns ingen som skulle kunna tro att något har hänt mig, jag drar på ett omedvetet leende och ingen märker någonting. När människor runt omkring som inte står mig så nära, t.ex. Arbetskollegor får reda på att min pojkvän har gjort slut med mig som i detta fallet så blir dom väldigt förvånade eftersom det inte har märkts på mig alls.

Samma dag som Oskar gjorde slut med mig så grät jag kanske i en timme efter själva "breaket". Efter den timmen var jag med min bästa kompis tobias, skrattade, laddade ner tinder och hade jättekul.
Men när jag låg ensam i min säng på natten rann tårarna och jag fick knappt någon sömn.

Detta är ingenting som jag bestämmer själv över, det är som om min hjärna inte klarar av att vara ledsen, så den stänger av alla såna känslor för att skydda mig. Tack vare detta kan jag ibland inte förstå när folk är ledsna över saker som hänt för flera månader sedan, eller år sedan. Men det är ingenting jag kan hjälpa. Jag kan bara försöka att förstå, men jag skulle aldrig kunna förstå en sådan långvarig sorg till 100%. När min mormor dog så grät jag inte en enda gång efter hennes begravning, trots att hon stod mig väldigt nära. Ett ytterligare exempel på vilket otroligt psykiskt försvar jag har.

Så det är därför jag kan skriva att jag numera somnar med ett leende.

  • 22 readers

Likes

Comments

Ni vet den där hopplösa, tomma och hemska känslan när man inte riktigt vet vart man ska ta vägen? Ja precis, just den känslan. Oskar gjorde slut med mig idag. Den 4 augusti skulle vi haft 1 år och 8 månader tillsammans. Mitt hjärta har gått i tusen bitar, och det är konstigt att man kan stänga av de där känslorna. I 3 timmar gråt jag hysteriskt, men efter det har inte en tår lämnat ögat. Jag känner mig bara så tom, vilsen och ensam. Det enda jag vill är att få ligga i oskars famn o höra honom säga att det kommer bli bra. Men den trygga punkten finns inte längre. Han var min första kärlek som jag älskade med varenda millimeter av min kropp och mitt hjärta. Den där personen som jag spenderade varje dag, varje natt med i nästan 2 år är nu borta. Och jag kan inte hjälpa att känna mig värdelös. Jag klandrar mig själv, som alltid. Varför sa jag så? Varför gjorde jag så? Men varför klandra dig själv Josefin, hade han älskat dig som du älskade honom så hade inte han brytt sig om vad du sa eller gjorde, han hade älskat dig oavsett.

  • 23 readers

Likes

Comments

Jag och mamma har precis varit och hälsat på mitt nyfödda lilla kusinbarn Kornelia! Hon är så otroligt söt!!
Idag har jag även varit och tagit studentfoton (bättre sent än aldrig), annars har jag inte gjort speciellt mycket idag på min sista lediga dag för denna veckan. Imorgon sätter äntligen jobbet igång på riktigt och det ska bli kul!!

  • 25 readers

Likes

Comments

Som 1 år gammal fick jag diagnosen barnreumatism. För er som inte vet så är reumatism en kronisk ledsjukdom som kan sätta sig i varje led i hela kroppen, och för vissa som har denna sjukdom kan även organen inuti kroppen påverkas. Reumatism är en så kallad autoimmun sjukdom, och detta innebär lite förenklat att immunförsvaret är "felprogrammerat" och angriper kroppens vävnad istället för att försvara den som immunförsvaret normalt sett ska göra.

Sjukdomen går i "skov" vilket man kan säga betyder "perioder" där sjukdomen ibland är väldigt aktiv och man har väldigt ont, och när skovet gått över så känns det i mitt fall nästan inte alls att jag ens har reumatism. När man är inne i en dålig period så svullnar vissa leder upp väldigt mycket, värker och är ömma. Man kan inte använda leden som man brukar göra och i värsta fall inte alls.

Min sjukdom har förändrats väldigt mycket sen jag var liten. När jag var liten så hade jag ont i många leder samtidigt och det var fötter, knän, armbågar, handleder, fingrar och höfter. Jag minns speciellt en gång, jag kanske var runt 6 år gammal, när det var 7 leder lite var stans i kroppen som svullnade upp på mig, och jag hade så ont.

Idag så har min sjukdom lugnat sig på så sätt att det inte är lika många leder som blir drabbade. För mig sätter det sig oftast (nästan alltid) i mitt högra knä. Knät blir svullet och jag får väldigt svårt att gå, och jag kan inte sträcka ut det alls. I värsta fall måste jag hoppa på kryckor för att ens kunna ta mig någonstans. Har jag tur så går det över av sig självt men annars måste jag till sjukhuset så dom får ge mig en kortisonspruta (nålen är 1dm lång utan att överdriva) rakt in i knäleden. DET är smärta kan jag lova er! Ryggen är även drabbad av någon form av reumatism vilket började komma för ca 3 år sedan, men läkarna har inte kunnat fastställa vad det är som orsakar detta än, men det vi vet än så länge är att det inte är vanlig ryggvärk som många kan få. De håller på och utreder mig för om det kan vara något annat jag har, om jag ska få en ny diagnos och i så fall vad det är för någon.

Jag tar en spruta en gång i veckan för att dra ner på besvären från reumatismen. Jag började med denna medicinen i vintras och än så länge har den fungerat väldigt bra för mig. Det negativa med den är att den försämrar immunförsvaret väldigt mycket vilket gör att jag har väldigt lätt för att bli sjuk.

För mig så har min sjukdom inte dragit ner mig så mycket man egentligen kan tro att den kan göra. Eftersom jag fick min diagnos så tidigt i livet så har jag alltid varit ett med min sjukdom, och jag har aldrig upplevt hur det är att leva utan den så jag vet inget annat än hur det är att leva med reumatism. Jag har lärt mig så otroligt mycket av att leva med denna sjukdom, så mycket som så många andra inte kan förstå. Vad smärta är, vad extrem smärta är, och vad outhärdig smärta är. Vad psykisk smärta är, när sjukdomen ibland inte syns utanpå. Man lever med en extrem trötthet som aldrig går över, man har värk ofta och man får därför ett ganska jobbigt humör.
Bara för att en person ser frisk ut på utsidan behöver det inte betyda att allt står rätt till på insidan. Ofta finns det en bra anledning till att vissa människor beter sig på ett visst sätt. Reumatism är en sjukdom som oftast syns utanpå, men den sätter sig även på psyket.

Min smärtgräns är så otroligt mycket högre än många andras, så när jag väl gråter för att jag har ont, då är det riktigt illa. Jag säger inte att det är fel att vissa gråter för ett skrapsår, ja säger bara att det kan vara bra att försöka härda ut för det lilla skrapsåret, för en dag kanske det är du som får en sjukdom, och då är den smärtan tusen gånger värre.

#barnreumatism

Likes

Comments

Jag låg i sängen förut och kollade på vampire diaries, så skulle jag ta mitt glas från nattduksbordet och dricka lite vatten, och när jag ställer tillbaka det så kollar jag fortfarande på datan så det slutade med att jag tappade glaset i mitt stengolv som är under bordet och det i princip exploderade! Så jag passade på att städa rummet när jag ändå var tvungen att dammsuga upp allt glas, vilket man minst sagt kan säga behövdes!
Finns ju ingen skönare känsla än att ha ett nystädat rum

  • 27 readers

Likes

Comments

I lördags kväll hade jag och Oskar sjukt tråkigt. Jag somnade direkt när jag kom hem från jobbet, och när jag vaknade kom jag på den briljanta idén att vi åker till Strömstad. Oskars tvillingbror Anton och hans flickvän jobbar på Daftö där så vi ringde dom och det visade sig att dom skulle ut på kvällen, så vi tänkte varför inte åka dit? Enda problemet var att vi inte hade någon sovplats, men Anton lovade oss att han skulle lösa det åt oss. Vilket han inte gjorde, så det slutade med att jag och Oskar sov i bilen! Trevlig spontantripp var det iallafall!

  • 26 readers

Likes

Comments

Idag fyller jag 19! En värdelös ålder att fylla dock, men det är ju ändå något extra med födelsedagar. Dagen ska jag spendera på mitt nya jobb och efter det ska jag äta ute med familjen på restaurang. Hoppas att dagen blir bra!

  • 29 readers

Likes

Comments