Att bli mamma är en omställning. Ingenting man egentligen kan förbereda sig för, jo man kan förbereda är alla materiella ting inför bebisens ankomst, men allt det andra.. ingen kan förbereda en på det. Det känslomässiga, psykiska och ja det fysiska också. Enormt mycket känslor är det! Man är jätteglad ena stunden, nästa gråter man sig fördärvad.. ingen vet varför, inte ens du själv. Man är skittrött för att man inte får sova, kan inte sova, man ligger och tittar på sin lilla bebis.. och/eller så är hen vaken och hungrig. När tröttheten blir för mycket sätter det sig på psyket, man blir frustrerad, arg o ledsen på samma gång.. och ibland kunde jag önska att min lilla sessa aldrig kommit. Det varade dock bara en sekund sen fick jag ångest över att jag överhuvudtaget hade tänkt den tanken. Hon kan ju inte hjälpa att hon är hungrig en gång timmen, har ont i magen eller vill ha närhet.

Amningen då! Fy.. Det är ju sjävklart olika hur man har det och hur det går. Kan bara säga att jag avundas enormt mycket de som det går BRA för! Det gjorde/gör det inte för mig, jag kämpar.. varje dag. Jag vill och jag är envis, därför har jag inte gett upp. Men MÅNGA gånger har jag tänkt tanken att "jag skiter i detta nu". Det gör ont, bebisen får inte tag, man blir sårig, det blöder, man smörjer, luftar, det läcker, man får svamp, det kliar, det svider, ilar och bränner. Fy säger jag bara. Och det "är mysigt att amma".. ja absolut OM det fungerar. De stunderna det väl fungerar njuter jag! Jag ger min lilla sessa lite extra. Jag tycker det känns bättre, och mår hon bra så mår jag bra och vise versa. Alla har olika åsikter om detta, jag respekterar allas olika val. Jag gör på mitt sätt för att vi ska må bra.

Min tjej är nu 2 månader och 12 dagar. Nu börjar hon bli en människa och inte bara ett litet knyte. Hon visar att hon känner igen folk, framförallt mig och sin pappa, hon skiner upp med hela ansiktet och ler från öra till öra. Man kan prata med henne och hon ger svar tillbaka. Hon fokuserar blicken på saker och är nyfiken, vill vara med hela tiden. Och Gud nåde dig om du lägger henne ner! Nä här ska man vara med och bäras hela tiden. Babysitter och babygym ratas, det går bra 5 minuter... ungefär den tiden denna morsa har på sig att gå på toaletten. Min lilla tjej är nog inte den enda som suttit med inne på toalettgolvet.. haha! Privatliv vad är det nu liksom?!


Även om det är en enorm oställning, det stundtals är fruktansvärt jobbigt så ångrar man ju absolut ingenting. Att mötas av ett stort leende från lilltjejen varje morgon är ovärderlig! Hon är så fin och kärleken är enorm och obeskrivlig.

Jag älskar min prinsessa ❣️

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Som rubriken lyder är jag en nybliven morsa, till väldens vackraste lilla dotter (vilken mamma tycker inte det?!). I slutet på juli valde hon att titta ut, vår lilla prinsessa! Ja det visade sig vara en liten sessa.. fast ALLA påstod att jag hade en "pojkmage", så lite chockade blev vi allt men ack så nöja. Så mycket kärlek i något så litet. Helt galet vad man kan älska något så mycket!! Dagen innan BF kom hon, den 20 juli. Min flicka är alltså 2 månader och 11 dagar gammal idag. Jag hade tänkt skriva min förlossningsberättelse, en vacker dag. Inte idag.

Vad kommer då den här bloggen handla om? Jo, lite gott och blandat ur min vardag, mina tankar om allt och ingenting, mitt liv som morsa helt enkelt. Att vara morsa är inte alltid enkelt, det är ingen dans på rosor. Vissa dagar är det toppen andra är botten. Oftast är man någonstans där emellan. Så är det i alla fall för mig/oss.

Jag bor ihop med min kära sambo i ett nybyggt hus. Ett hus som tagit oss nästan 1,5 år att bygga. Vi har, eller min köra sambo har, gjort det mesta själv! Att han kunde mycket visste jag sedan innan, men jag är mäkta imponerad över hur han klarat av det här, hur mycket han kan och hur förbaskat noga (nästan lite väl milimetrig) man kan vara. Till det positiva såklart! Huset är fantastiskt, allt man kan önska sig.

Ja nä, kan ju inte berätta allt i ett inlägg. Vad ska jag då skriva i nästa? Bäst att stanna när det är lite sådär lagom.

Tack för mig, hej! 🍀

Likes

Comments