View tracker

Hej och god kväll! Nu har det ekat här i några dagar och jag blev helt plötsligt väldigt sugen på att skriva något, värt ett försök iallafall. Min höst har som sagt varit väldigt jobbig av sig men det förvånar mig inte med tanke på att jag nästan aldrig tycker om hösten, allt känns så grått och trist då. Vill inte påstå att allt genast är tusen gånger bättre bara för att det är december nu, jag har fortfarande mina jobbiga dagar men det är faktiskt inte lika jobbigt längre. Trots att jag fortfarande är väldigt stressad av olika orsaker så har jag ändå saker att se fram emot.

Och påtal om stress, jag fyller ju förfan år nästa vecka. Nästa fredag och jag har inga planer alls inför den dagen, good job. Hade innan en massa idéer i huvudet men nä, nu är det tomt i lillhjärnan och jag vet inte alls vad jag vill hitta på den dagen. Men inga sura miner här inte, jag får väl istället ta dagen som den kommer. Det blir säkert bra ändå. Jag måste verkligen sluta stressa sönder. Men alltså, helt ärligt nu. Jag längtar ihjäl mig efter stressfria dagar och snart är även min mattekurs över, dra mig baklänges vilken befrielse! Gjorde faktiskt bort den muntliga delen på nationella provet tidigare idag och det gick bättre än förväntat, eller jag hoppas det. Det gäller att tänka positivt.

Avrundar det här inlägget med en bild från mig när jag fyllde sjutton år. Alltså jag brukar nämna det här ofta men jag nämner det nu igen, herregud vad tiden bara flyger iväg.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Varje dag loggar jag in här, klickar på "nytt inlägg" för att sedan bara sitta och stirra på datorskärmen. Ingen inspiration alls och det finns faktiskt en anledning till det, jag mår inte särskilt bra och jag har inte gjort det på ett bra tag nu. Folk runt omkring har säkert inte ens märkt av det men jag klandrar inte dom för det, jag är en expert på att låtsas som ingenting för att sedan få andra att tro att allt är kalasbra med mig. Brukar aldrig tycka att det är jobbigt att dela med mig av mina dåliga perioder men just nu är det ganska jobbigt att behöva erkänna det.

Jag sover knappt på nätterna och skolan har därmed fått ta väldigt mycket stryk pga det, jag försöker verkligen kämpa på där så gott som det bara går men jag har inte tillräckligt med energi. Jag vet att jag kan bättre än såhär och jag önskar så innerligt att jag aldrig tappade skolmotivationen som jag roffade åt mig i höstas för jäääävlar vad det gick bra för mig då. Nu längtar jag efter kursens slut, ska bli så skönt att äntligen få lägga matten bakom mig.

Jag vet inte varför det är jobbigt för mig att dela med mig av min psykiska ohälsa, jag borde inte ens vara rädd för att visa min svaga sida då jag inte har haft några problem med det tidigare men jag är det. Det beror säkert på att jag tidigare i år fick mig själv att framstå som en mycket starkare person, jag delade ofta med mig av mina framsteg och nu är jag rädd för att det ska raseras. Jag är rädd för att allt jag har åstadkommit och krigandet jag fått göra på egen hand under två års tid ska försvinna. Nu vet jag ändå att det mest troligt inte kommer raseras på samma sätt då jag, trots mina jobbiga stunder, ändå värderar livet på ett annat sätt, men rädslan finns fortfarande där. Det tär på en att resa sig upp på egen hand, att vara helt utan betyg halva gymnasietiden för att sedan hinna skrapa ihop så många betyg som möjligt utan någon extra hjälp från skolan. För mig handlade det inte längre om att få det högsta betyget, jag ville bara bli klar med allt. Nu har jag visserligen bara tre ämnen kvar efter matten vilket inte är särskilt mycket men fan, det är ändå utmattande. Nåväl, lite motgångar hindrar inte mig från att fortsätta kämpa vidare, jag har krigat förr och jag tänker kriga nu också.

Jag börjar dock se ljuset nu igen, som vanligt då i slutet av november. Snart är favoritmånaden här och jag längtar så jag spricker, dvs den mysigaste månaden på året trots vintern. Jag fyller år då, det är juletider och 2016 börjar snart lida mot sitt slut. Spännande!

Likes

Comments

Det må vara fars dag idag men vi firade morfar redan igår istället vilket var väldigt trevligt, det blev en lyckad eftermiddag innan bion. Förut firade jag aldrig fars dag, det fanns knappt på världskartan utan det var först när morfar flyttade till Luleå för över två år sedan som uppskattningen och firandet vaknade till liv.

Egentligen är inte dessa dagar någon big deal, uppskattning kan man ju visa resten av året också men varje år blir jag ju påmind av detta. Jag blir påmind av folk som har kontakt med båda sina föräldrar regelbundet och för mig kommer det som en käftsmäll då jag själv aldrig har upplevt det. Jag säger inte att det är dåligt mellan mig och min pappa för det är det inte, men det förändrar inte det faktum att jag har missat flera år med honom (och resten av släktingarna på den sidan som jag aldrig någonsin träffat trots att jag snart fyller 21 år). Förut var jag SÅ arg på honom pga all missad tid, inte bara på honom, jag var arg på hela jävla släktträdet på hans sida. Jag var arg på min pappa och mina bröder på grund av den dåliga kontakten men jag var mer arg på resten av släkten för att vi inte hade någon kontakt alls. Jag kände mig oviktig, oönskad och jag var arg på de övriga släktingarna för att de inte ens försökte ta kontakt med mig och min syster. Eller jag vet inte, de kanske har försökt kontakta oss men uppenbarligen var det inte tillräckligt då jag aldrig märkte av det.

Det här inlägget känns tyvärr ganska så tabubelagt och det var inte ens meningen att jag skulle skriva om det här över huvudtaget, det enda jag skulle skriva var att vi firade morfar igår men istället började det koka i huvudet och vips så började jag skriva. Jag ville inte ens tynga ner det här inlägget men nu när jag väl är igång med skrivandet så vill jag inte vara tyst om det heller. Det här är väl kanske mitt sätt att lätta lite på hjärtat, att faktiskt våga skriva allt mer om hur jag känner kring detta och därmed kunna gå vidare med livet. För jag är inte arg längre, ilskan har jag redan droppat och trots att jag endast har kontakt med min pappa och mina bröder från den sidan så räcker det för mig. Det har inte alltid har varit på topp men jag är ändå tacksam för den lilla kontakten vi har, jag må vara släkt med de andra på deras sida också men blod är inte alltid tjockare än vatten. Jag har redan den bästa tänkbara släkten på mammas sida så nej, i dagsläget känner jag inte att någonting saknas. Jag är väldigt lyckligt lottad nu när jag tänker efter och ilskan som jag gick runt och bar på i flera år omvandlades till styrka istället.

Likes

Comments

Igår blev det Morran & Tobias på bio för min och Matildas del och som jag har längtat efter den här filmen. Den som väntar på något gott... Filmen var bokstavligt talat en skänk från ovan, i alla fall om man har den typen av humor, det var det sjukaste jag sett på väldigt länge men nog fasiken fick vi oss ett gott skratt!

Likes

Comments

Jag har inlett den nya månaden med en sväng på stan och serietittande framför Netflix. Fick även för mig att agera frisör tidigare under kvällen och toppa någon centimeter i mitt hår, förra veckans frisörbesök bestod endast av färgning så jag tog tag i klippningen nu på egen hand. Måste faktiskt erkänna att jag saknar tiden då jag jämt och ständigt klippte mitt egna hår, ibland fick jag dessutom äran att klippa andras hår och jag vägrade besöka frisören då jag mer än gärna gjorde jobbet på egen hand. Wow, det händer verkligen inte ofta längre.

Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på resten av veckan nu när jag är ledig, mest troligt blir det mycket Netflix och matteplugg. Den här kursen bara flyger iväg men det känns ändå skönt, snart är jag äntligen klar med matten. Nu ska jag kolla färdigt ett avsnitt av Gilmore girls innan jag går och lägger mig, vi hörs!

Likes

Comments

Igår var vi ett litet gäng som förfestade hos Matilda innan vi for vidare till Allstar, det blev en rolig och lyckad kväll. Enda nackdelen med kvällen var nog att det sket sig med min utklädnad men bättre lycka nästa år istället, fast... så säger jag ju varje år. Jaja, jag försökte iallafall.

Egentligen tog jag ganska många bilder men som vanligt brukar de flesta bilderna bli väldigt dåliga så två bilder får räcka.

Alexandra och Sanna hade minsann fokus någon annanstans.

Imorse däremot vaknade vi upp och insåg att alla hade cravings efter maxmat och så fick det bli, har nog aldrig någonsin njutit så mycket av chili cheese tidigare. Jag har säkert gjort det men det var verkligen en gudagåva den här gången.

Vill även tillägga att det ska bli extra skönt att få vila ut lite den kommande veckan med tanke på att jag inte har några lektioner då. Jag har suttit med detta inlägg nu i flera timmar, det märks inte då det ser ut som något folk slänger ihop på fem minuter men min koncentration är inte den bästa så det tar sin tid, haha. Nu däremot är det äntligen dags för mig att avrunda inlägget, hej så länge!

Likes

Comments

Bortsett från mitt blonda hår så har jag nu även två olika lila nyanser i håret, det känns fortfarande väldigt ovant men jag tycker ändå om det. Äntligen är mitt hår lite mer färgglatt igen!

Likes

Comments

Senare idag lägger jag upp en eller flera bilder på resultatet, den som vill får gärna hålla utkik!

Likes

Comments