View tracker

Vi lämnade java och for till Pemuteran i Bali för dykning.  Badpojken Patrik kom inspringandes från havet med sin cyklop och var överlycklig och trodde i riktigt "leonardoDicaprioTheBeach" anda att han funnit Atlantis. 

Det var ju inte riktigt Atlantis han funnit på sin snorkeltur 15m från stranden. Det var "Bio Rock" som är ett projekt för att skydda de skadade korallerna.

Back in the days fiskade man med cyanid vilket ledde till att korallerna totalförstördes. Därför startade man upp Bio Rock. Som går ut på att man gör olika metallställningar som man lägger på botten. I dom har man kopplat låg ström. Och där planterar man koraller. Som med hjälp av detta växer tre gånger snabbare än det annars skulle göra. Korallerna drar dit fiskar och en god cirkel startas.

Vad lärde vi oss av detta?
Att det ibland går att rädda det vi människor förstör. Men det finns en lite enklare löning som handlar om att inte förstöra jorden, istället för att reparera det vi redan förstört.

Kids, go vegan.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 209 readers

Likes

Comments

View tracker

Om man vill ta sig upp eller ner från Cemoro Lawang som man åker till för att se Mount Bromo finns bara en skyttelbuss. Som åker när den är full. Det är alltså 15 platser. Vi satt och väntade 4 timmar och den lilla skara av oss hjälplösa turister blev varken mer eller mindre. Eller jo vi blev t.o.m mindre för efter 3 timmar hoppade två stycken av. Dock var det oklart hur många vi var för alla som jobbade vid skyttelbussen sa olika. "YES YOU ARE 10 PEOPLE 12345..And 5 more are coming!!" Nästa man frågade "no sorry you are only 4 people" men vafan vi är ju 5 stycken som sitter här? Jaha den där sitter bara här på bänken och äter sin mat.
Man kunde inte gå därifrån för då kom en äldre man på 70år som var två äpplen hög och skällde ut en. Det var för övrigt han som lyckats valla ihop den lilla skara vi var. Kan vara för att ingen vågade säga emot honom.

När vi skulle åka hem bestämde vi oss för att kolla andra sätt. Enda vi kom på var Go-Jek, mopedtaxi. Vi hade övervägt den tanken men den äldre mannen skällde ut oss och sa att det var farligt. Men med tanke på den skolåda till buss som vi åkt med innan. Som dock imponerande nog trotsade naturens alla lagar och tog oss upp till bergen, på en väg smalare än min knäskål, kunde inte moped vara mycket värre. Medans jag uppehöll den äldre mannen gick Patrik iväg på mission. Han hittade en man med moped. Hann få fram sitt budskap innan han hörde en gäll röst komma närmre. Den äldre mannen vallade tillbaka Patrik och sa "you see now 8 people!" Högst oklart vart han såg de 4 andra personer som inte vi såg för med Patrik tillbaka var gruppen bara tillbaka att vara 4 stycken.

Patrik hade under denna minuts långa konversation bytt whatsapp. När vi dagen efter skulle hem pratade Patrik med mopedmannen. Eftersom jag har lite kontrollbehov och hellre kör själv än att sitta bakom någon annan janne så kände jag lite tvekmacka över våran plan. Men mopedmannen ville försäkra oss om att läget var lugnt

Vi bestämde iallafall att åka hem med honom.
När vi gick förbi skyttelbussen ropade mannen att dom var 11 personer så dom åker vilken minut som helst!!
Vi fick senare höra att dom åkte 4 tommare senare.

Vi slängde på våra väskor upp på mopeden.

- are you scared? Frågade han

- just a little

- its ok, not dangerous cuz Iam scared too skrattade mannen och iväg for vi.

Titta mamma du kan va lugn jag har hjälm!!


Naturen uppe i bergen var B.E.AUTIFUL och inget man lyckades se genom fönstret på den rullande skolådan.

Vi tog oss ner och skulle bli avsläppt på busstationen. Dock blev vi istället avsläppta hos mopedmannens bror bussmannen, för det skulle vara säkrare än att bli blåsta på busstationen av alla maffiastyrda bussar. Med 3h sömn i bagaget hoppade vi minibussen och blev blåsta och betalde överpris. 

  • 209 readers

Likes

Comments

View tracker

Andra vulkanen vi tog oss upp på var Ijen. Som med sin svavelgruva delas av förväntansfulla turister och gruvarbetare. Det är en vandring på ca 90 minuter upp till kratern. Sedan ner en kilometer till botten av kratern. Vart turisterna står och fotar de blå eldflammorna som skapas från det brinnande svavlet. Turisterna är väl förberedda med både gasmask och vissa med glasögon. Nere på botten av kratern står även gruvarbetarna. Där några få har gasmask. Turisterna är helt slut efter att ha gjort denna natts vandring. Medans gruvarbetarna gör den vandringen 3 gånger per dag. Med två korgar fyllda med 90-120kg svavel som balanseras på deras ena axel. Vägen ner till kratern är väldigt svår. Ibland får turisterna stanna upp och bana väg för gruvarbetare som är på väg upp. Vi pratade med en man som jobbade här. Han hade jobbat i 20 år. Han bodde i byn med sin familj en timme bort men oftast sov han i en koja vid kratern. Han jobbar ca 14 timmar och får på denna tid ut ungefär 200 svenska kronor.

På vägen ner träffade vi en 19åring kille.
Här är en bild på honom och Patrik.
Båda är killar i ungefär samma ålder.
Ena är på resa genom Asien och kommer ett dygn senare ligga på en strand. Den andra är påväg ner från sitt arbetsskift. Han har just burit 50kg svavel och detta är hans framtid. Hans familj har inte råd att betala hans skolgång så han jobbar här med sin farbror.

  • 389 readers

Likes

Comments

Senare under natten. Närmare bestämt 03.00, drog vi ut för att vandra upp mot utsiktsplatsen där man ser soluppgången över Bromo. Det är något speciellt med att ta på sig pannlampan och vandra i mörkret för att sedan se solen gå upp och sedan vandra tillbaka. Se utsikten och hela landskapet som legat gömt i mörkret på vägen upp.

Ett tag efter oss kom alla local tourist som likt solnedgången på Karimunjawa hade fotosessions.

Ytterligare en gång blev vi inspirerad av dom. Hade varit helt magiska bilder om inte Patrik vore så dålig på fota.

- Ser det ut som att jag håller på vulkanen?
- Ja det ser asbra ut!!

:))))

  • 385 readers

Likes

Comments

26 september stängdes Mount Bromos krater av för besökare. Ett område på hela 2,5km omkring den spärrades av. I hopp om att den hade öppnats åkte vi upp till Cemoro Lawang.

När vi kommer fram fick vi direkt till svar "sorry not possible" när vi frågade om vi kunde ta oss upp till kratern. En man som bodde på vårt boende berättade att han försökt. Ligger vinden rätt så den inte far över trappen, som är sista biten upp till kratern, så kan man ta sig dit upp. Han hade tagit sig förbi stängslet och när han kommit fram till trappen, som betyder att det är 253 steg mellan honom och toppen av kratern, blev han tagen av vakterna.

Han berättade att hela nationalparken är som i en skål med vakter som sitter i ett torn på bergsväggen och ser allt.

Vi tar oss till kanten och tittar ut mot fältet och tänker det är kört.

Vi står och tittar och ser två prickar som rör sig, ÖVER STÄNGSLET!

Tre sekunder senare kommer en bil och tre mopeder mot dom. En moped stannar. Fan vi hade just fått upp hoppet att det var möjligt att ta sig dit.

Dom står väldigt länge och pratar och tillslut åker alla fordon iväg. Dom börjar gå tillbaka. NEJ VÄNTA NU JÄVLAR DOM HOPPAR ÖVER STÄNGSLET IGEN!!

Vi kollar vinden och ser att den ligger perfekt.
PATRIK SPRING VI DRAR!!!!
Vi spände kardborrebanden på Tevasandalerna och drog iväg.
May the odds be ever in our favor.

Vi hade likt en vandringssägner hört att det skulle finnas ett hål i stängslet ner till Nationalparken. Vi hittade den och började ta oss ner för kanten. När vi är nere på markplan tittar vi ut över fältet.

Vi börjar sakta smyga genom de korta buskar och snår som fanns ute på denna sandklädda mark. Vi spanar upp mot vakterna.

Vi lyckas ta oss långt ut genom nationalparken innan vi hör något ljud av en moped. Vi hoppar över stängslet och börjar gå väldigt fort. Har dock tyvärr rätt korta ben så Patrik ligger i snabbare takt. Men eftersom han till 70% går och till 30% har fokusen på sin gopro så ligger vi jämnsides.

Vi hör ett avlägset ljud från en moped som sakta kommer närmare. Vi tittar på varandra och börjar springa. Vi kommer fram till trappen och börjar med tunga ben ta oss upp.

När vi kommer upp är krater för tillfället lugn. Efter 3 minuter hörs ett högt ljud från den och tung, mörk rök börjat snabbt forsa ur kratern. Vi står och tittar med hälften förtjusning och hälften skräck på den mörka röken som stiger upp mot himlen och som börjar ta sig mot oss.
Vi står som fastfrusna och bara tittar mot den mäktiga syn vi skådar. När röken börjar komma säger jag till Patrik att vi måste börja ge oss av. Får inge respons då han är fullt upptagen med att fota.

SKIT I GOPROJÄVELN PATRIK VI MÅSTE DRA 

Vi tar oss ner för trappen och får sedan veta att kratern står helt rökfylld. Vi får även veta att personerna vi sett blivit stoppade av mopederna, inte riktigt blev det.  Det var tydligen locals som åkt genom parken för att ta sig till sin by och som stött på personerna och gett dom en apelsin. Men som ni hör så blir denna historia så mycket bättre om vi utelämnar den detaljen.




  • 384 readers

Likes

Comments

Idag vaknade jag upp och kände för att göra exakt ingenting. Patrik ville paddla kajak. Eftersom vi inte kommit allt för många månader in i förhållandet ville jag inte verka lat så jag gick med på det. Tänkte att kajak, det är sån där man kryper in med benen i och sitter stadigt och myser, det var det inte. Ni vet när man sätter sig i snön så det blir en nedsjunkning vart man suttit? Tänk er så, fast på typ is. Eller astfalt. Så utformad var den. Sen var det två ställen man kunde ha fötterna. Jag är inte den sortens människa som står stadigt på denna planet, och kan knappt hålla balansen på en surfbräda, när jag ligger på den. Så detta skulle ju bli kul, och blött.

Vi hade fått rekommendationer om att åka till den ö som ligger närmast karimunjawa för den andra ön är för långt bort. Patrik slängde ett getöga och kände att nä, i denna miljoner grader celsius värme ska vi ta och paddla ut till den ö som är längre bort. Ville inte verka lat (igen) så när mina försök till invändningar inte fungerade så hakade jag bara på.

Efter en stund kom vi ut till små fiskehus vart några herrar satt. Vi klev upp på deras fiskeflotte och fick avnjuta solen med en gammal man som fiskade med oss. Blev tyvärr inge fisk utan bara bottennapp. Blev lite imponerad av mina färdigheter som nu förhöjts från att ständigt få bottennapp i gräsbotten till korallrev.

Efter en stund for vi vidare och nu började resan då jag höll på ge upp på livet. Med endast en bananpannkaka i magen, noll motivation och en pms som kände att detta var helt rätt tidpunkt att hälsa på, for vi iväg. På en tur som slutade med ca 8-9km. Den där ön som vi fått rekommendationer att inte åka till för att den låg för långt bort, låg verkligen för långt bort. Satt och grät sista biten för jag var så less. Vi hade fått höra att det var en resort på ön så jag gissade att maten skulle va lika dyr som saffran men jag kände att mat i detta läge var värt att spräcka hela resans budget. Vi kommer fram och dom har ingen mat. Ingen mat. Jag vände mig om och kollade tillbaka till fastlandet till soundtracket av Titanic och såg mitt hopp sjunka ner på havets botten och skeda Jack.

Vi knöt ihop våra kajaker och turades om att dra varandra. 50 år senare kom vi äntligen tillbaka till fastlandet, pussade marken och kramade om mina axlar och lovade att aldrig mer utsätta dom för något liknande igen för att imponera på en kille.

Så vad hände med Patrik då?
Skickade iväg honom mot Sveriges riktning i en kajak och for vidare på egen hand.

Nä, han ligger faktiskt bredvid mig i sängen, och imorgon far vi vidare mot våra sista stopp på Java.

Här har jag gett upp på livet så Patrik drar mig

Ser ni ön där bort? Nä precis, den är för långt bort.

  • 403 readers

Likes

Comments

Idag drog vi ut och dykte, hade hört så mycket om dykningen på Karimunjawa men det levde inte upp till förväntningarna.. Vi gjorde ett vrakdyk och ett revdyk. Väldigt vackert rev och vraket var rätt häftigt men vi såg inte allt för mycket fiskar. Vi skulle åka iväg med samma båt med dom som snorklar men allt är som vanligt väldigt oklart och vi fick en egen båt. Lajvade borgare hela dagen!! Speciellt när vi inte hann käka lunch med de andra så vi fick åka till en sjukt vacker ö helt ensamma. Helt sinnes vackert! Väldigt instavänlig dag tänkte vi, tills vi tittade på bilderna.

Blev utnämnd till veckans fulaste bild

Man hade kunnat tro att detta e Halvdan från Hem till Midgård som är ute och plaskar i vattnet

Fyfan detta är alltså hur de 99% av bilderna som inte tar sig till instagram ser ut

Vi kör några till

  • 410 readers

Likes

Comments

Efter en vecka av tåg och städer har vi äntligen kommit fram till ön Karimunjava! Vi skulle carpa solnedgången men 10 minuter innan solen höll på gå ner kom 5 båtar med turister som hade hungergames om vem som skulle få ta solnedgångsbilder. Sett otroligt många kreativa poser på hur man kan hålla i solen.

Vi fick lite inspo men tyvärr var Patrik sämst på att hålla i solfan

  • 420 readers

Likes

Comments

Vi bokade tåg och for vidare till Yogyakarta. För att se landskapen är tåg bästa sättet, så himla vackert.
Vi anlände till Yogjakarta igår. På tågstationen flockades vi av taxichaufförer som vi försökte avvisa. En äldre man övertalade oss om att skjutsa oss. Då vi kom överens om priset 20.000 (12kr) antog vi att det var med bil eller flakmoped. Denna man som passerat svenska pensionsåldern för ett bra tag sen skulle alltså skjutsa oss 4km. På Cykel. Det är alltså ett benpass på 150kg för denna herre. För 12 kronor. Kände mig så jävla mycket som ett fittnylle. Eftersom vi tacka ja (eller mer, inte lyckats säga nej på ett nog bestämt sätt) så var det försent att backa ur. Vi försökte under vägen att vi skulle turas om vem som trampar men pga kommunikationsproblem gick inte det. Vi gav honom mer pengar än den magnumglass han skulle fått prismässigt.


Idag har vi varit till templet Borobodur som är ett av världens största buddhistiska tempel. För att få billigare pris fixade vårt boende student id åt oss. Så enligt mitt kort pluggar jag på Oxford University 

Överlyckliga över att vi hittat havregryn och kan göra gröt <33

Vi klev upp 03.30 för att se soluppgången innan vi skulle till templet

  • 429 readers

Likes

Comments

Tänkte försöka skriva lite uppdateringar här under resan. Kan dock inte lova att det kommer gå bättre än förra gången då jag skrev ca 3 inlägg:))

Vi anlände till Jakarta på lördag natt, vi hade bokat hela vägen till Bali men bestämde oss för att skippa det. Min kompis Abdur som jag lärde känna sist jag var i Indo bor i Jakarta och har en lägenhet som vi fick låna! Han fick spendera de två dagar vi var där med att visa oss runt. Om ni åker till Jakarta, kolla upp noga innan vad ni vill se och göra, eller se till att känna en Abdur! Det är så galet stor stad så utan honom hade vi blivit sittande på starbucks i 2 dagar.

Vi åkte till national museum och läste om Indonesiens historia.

Min första tanke är att Indonesien är så sinnesjukt STORT!?!? Kartan är verkligen totalt missvisande. 

Trodde att ta sig mellan öarna skulle vara som att öluffa i Grekland men nä verkligen inte. Först tänkte jag att 3 månader skulle bli för lång tid i Indonesien, nu känner jag att det är för lite tid?? Vill till så många olika ställen. 


Mest intressanta saken på museumet var att i Sulawesi finns en tro bland Toraja folket att en människa som dör endast är sovande tills dom fått en begravning. Begravningsceremonin är en väldigt stor och dyr tillställning. Ceremonin kan hålla på dagar och räknas som en av de största tillställningarna. Men innan man fått ihop nog med pengar och samlat alla släktingar kan det ta dagar, månader, eller år. Fram tills dess förvarar dom liket i sitt hem. Av respekt behandlar dom personen som om den vore levande. Genom att dom lägger fram mat, och ibland äter tillsammans med liket. Dom fixar till personen, byter kläder, kammar håret och pratar med den. 

I augusti finns en ceremoni som kallas Ma ne'ne då familjer kan gräva upp gravarna för att fixa till kistorna, klä om liket, sminka om eller göra andra ändringar.

En annan tro är att om en person försvinner kan man fråga en schaman vart personen är. Om schamanen svarar att personen är död, kan man betala en STOR summa för att få kroppen tillbaka. Genom att den då kommer att vandra tillbaka själv.

Eftersom Abdur berättade detta för oss har jag ingen sida jag kan länka but google is your best friend, läs om det! Sjukt intressant!

  • 430 readers

Likes

Comments