View tracker

Kan inte förstå att det var tre år sedan jag tog studenten! ​

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker
View tracker

Idag har jag gjort mitt första arbetspass på en skola här i Falkenberg. Dagen var bra, var en hyfsat lugn första dag, men det var skönt att komma igång med något igen efter att jag kom hem från USA. Tror även det kan vara bra så jag får annat och tänka på också.

Bokade mina tågbiljetter till Stockholm förra veckan och det kändes otroligt skönt att det är bokat. Det känns mer som att det är på riktigt nu.

Skypade med Nea och Dayana igår kväll, det är alltid så kul att prata med dem och jag saknar dem så himla mycket. Men antar att tiden kommer gå fort nu när jag har jobb på dagarna så rätt som det är så är vi väl äntligen i Stockholm! 😊

Jag har haft lite tankar kring bloggen. Hur ska jag göra med den? Funderar på om jag ska fortsätta blogga på denna lite ibland då det kan vara så skönt att skriva av sig ibland... Men tanken har även gått till om jag borde lämna denna bloggen och skaffa en annan så denna får handla om mitt år som au pair.

Likes

Comments

Okej, här kommer min berättelse om min resa tillbaka till Sverige.

Så den 17 December lämnade jag och Dayana New York tillsammans på kvällen för att åka tillsammans till Tyskland. Sa hejdå till barnen vilket var fruktansvärt svårt. Kunde aldrig tro att de skulle kännas så, kändes som att jag övergav dom och tårarna kunde inte sluta rinna när jag kramade om dom för sista gången. Linnea frågade innan jag gick "lovar du att du kommer och hälsar på", svaret var såklart, "självklart!"
Det var dags att hoppa in i taxin som stod och väntade. Tårande kunde inte sluta rinna i taxin heller, och taxichaffören försökte få mig på bättre tankar.

Kan ju säga att tårarna kom fram och tillbaka för både mig och Dayana flera gånger.
Vi gick på planet och när vi lyfte lyssnade vi på Empire state of mind med Alicia Keys.

Jag vet inte hur jag skulle klara hemresan utan Dayana, vi hade så kul på planet mitt i all sorg, blandade skratt och gråt om vartannat och pratade om allt mellan himmel och jord.

När vi var framme i Tyskland så följde jag med Dayana till hennes gate då hennes plan gick före mitt. Vi delade på våran sista frukost tillsammans. Sen var det dags att säga hejdå. Hon gick på flyget och jag gick mot min gate. Jag hade yttligare en väntan på cirka tre timmar. Hade inte humör för att gå runt och kolla i affärer så jag satt där i min gate och väntade, lyssnade på musik och grät tre timmar i sträck. Tårnarna bara kom, jag kunde inte undvika det.

När jag kom fram och fått mina väskor och kommer ut i vänthallen så ser jag, mamma, pappa, min bror, min morbror och kusiner. Självklart va de kul att se alla efter ett år (ett halvår sen jag såg mina föräldrar). Men jag kunde verkligen inte vara glad. Bröt ut i tårar igen och allting kändes så meningslöst. Kändes som jag hade lämnat allt och inte hade någonting kvar. Kändes som om mitt liv var över. Kändes som jag lämnat mitt hem för att bo någonstans där jag inte känner mig hemma, (det är en konstig känsla med tanke på att jag växt upp här, men det är ingen annan som kan förstå den känslan om dom inte varit med om det).

Vi åkte och åt mat, sen åkte vi hem till farmor och farfar för att överraska dom då vi sagt till dom att jag skulle komma hem några dagar senare.
Åkte även hem till mormor och överraskade henne.

Detta var min resa hem, en väldigt känslosam resa med både mycket skratt och gråt, men jag var så tacksam att ha Dayana där vid min sida hela tiden. Vet inte hur det hade gått utan henne där.


Sista frukosten tillsammans i Tyskland!

Likes

Comments

Som de flesta kanske har förstått har jag kommit tillbaka till Sverige efter ett helt underbart år i USA. Jag visste att det skulle vara svårt att komma tillbaka efter året jag hade i New York, men om jag ska vara ärlig så är det svårare än jag någonsin kunde ana själv. Har varit hemma i sju veckor idag och det går inte en enda dag utan att jag tänker på hur mycket jag saknar mitt liv i New York, mina vänner och barnen.

Visst var det kul att komma hem och träffa släkt, och fira jul med dom igen, men efter det så skulle jag helst bara velat åka tillbaka.

New York är stället där jag vill vara, där jag känner mig som mest hemma och även där jag mår bäst av att vara. Det gör ont av tanken att tiden i New York aldrig kommer komma tillbaka och att det är över för alltid. Jag väntar fortfarande på att vakna i min säng i New York och att allt bara är en dröm. Men det kommer aldrig att hända, detta är verkligheten. Försöker tänka att jag får vara tacksam för de bra året jag hade i New York (vilket blev bättre än vad jag någonsin kunde drömma om) men att tänka den tanken klarar jag inte riktigt av nu då jag bara vill tillbaka.

Det är en väldigt stor omställning att komma tillbaka från storstaden New York till min lilla stad, och för nästan första gången i mitt liv har jag så svårt för att anpassa mig till detta liv här.

Enda tanken som gör mig glad nu är tanken till att det är 98 dagar kvar tills jag åker till Stockholm och äntligen träffar Dayana, Nea och Theresa igen. Längtar så mycket att få träffa dom igen!!

Kommer komma ett inlägg om min resa hem med!


I hate this feeling.
Like I´m here, but I´m not.
Like someone cares, but they don´t.
Like I belong somewhere else, anywhere but here.

Likes

Comments

Grattis på farsdag pappa!

Nu ska jag göra mig iordning för att möta Dayana på Perkins för att äta brunch sen ska vi åka till Central Park!

Likes

Comments

Då var det kanske dags att göra ett blogginlägg igen.

Det är väl ingen som har missat att det var halloween i helgen. Här i USA är det så himla mycket större än i Sverige. Både med pyntandet utanför husen och med att klä ut sig och ha halloween partys. Alla hus här började pynta utanför i slutet av September och det har varit riktigt mysigt att se alla pynt och hur folk går in för halloween så mycket.

I fredags så åkte jag till barnens skola klockan ett för att kolla på deras Halloween parade dom hade. Efter det tog jag med dom hem och fick två kompisar till dom med mig hem också. Vi hade inte så lång tid hemma innan det var dags att åka till Fridas klasskompis på ett Halloween party som dom har varje år. Det var fullt med folk och både barn och vuxna var utklädda till olika saker. Jag stannade där till 8.30 då min värdmamma kom dit och jag åkte hem och hade saker att fixa med inför helgen.

Började Lördagen med att packa allt jag behövde för helgen för att sen åka in till stan, mötte upp Dayana på starbucks som vanligt på Lördagar sen gick vi till våran klass vi hade. Det var en väldigt skön lektion då vi inte gjorde så mycket utan bara satt och pratade, våran lärare pratade om halloween innan vi såg en kort film om arbetsintervjuer och sen fick sluta tidigare för att det var halloween.
När vi slutat gick jag och Dayana och åt kinamat, och efter det tog vi oss till Harlem för att lämna våra väskor i en lägenhet vi hyrde mellan Lördag och Söndag.

Vi gjorde oss redo för att sedan ta oss mot vårat första stopp. Vi hade köpt Rooftop Crawl biljetter vilket innebär att man går till tre olika rooftops under kvällen. Det var så kul att se alla som klätt ut sig och hur mycket fantasi vissa personer har. Dock slutade det med att jag och Dayana stannade på den första och inte gick till de två andra. Kvällen var väldigt lyckad och vi träffade en hel del härligt folk, varpå en amerikans tjej som vi pratade mycket med i början. Hon valde dock att fortsätta gå till dom andra två rooftopsen.

Hann med att sova ett fåtal timmar innan det var dags att ta sig mot min sista Söndags lektion. Dagen var väldigt seg och tråkig och jag var nära på att somna så många gånger under lektionen. Efter lektionen mötte jag Dayana i Downtown och vi gick och åt innan vi tog färjan tillbaka hem.

Likes

Comments

Tiden går och jag börjar mer och mer inse att mitt år snart är slut (gud va mycket tjat om det) men det är det mesta jag tänker på just nu. Det är det som snurrar i mitt huvud om och om igen. Nu börjar nedräkningen på riktigt, 82 dagar kvar av mitt år. Kom ihåg i början när man räknade hur länge man varit här, men någonstans på mitten ändrades det och man började istället räkna hur länge man har kvar, och nu är det inte längre tre siffrigt utan TVÅ! Alla sa i början, ta vara på året för det kommer gå sjukt snabbt, jag tänkte mest, jaja det är ett år det är en lång tid, jag har tid på mig. Men tro det eller ej, här sitter jag nu efter över nio månader med panik över hur fort mitt år gått. Vad har jag hunnit med på detta året egentligen? För mig känns det som att jag ska stanna här hela mitt liv, att det är här jag hör hemma. Det finns inte på min världskarta att jag ska tillbaka till Sverige snart. Men tyvärr måste jag säga att det är sant, min tid är snart kommen för att lämna en del av mig här för att åka till Sverige! Familjen har valt sin nästa au pair och det blir nog bra för dom skulle jag tro.

Jag har bokat alla mina kurser som jag måste läsa så det känns bra. Kommer nog bli bra när allt väl är färdigt.

Vet inte hur min dag med tjejerna kommer se ut idag, vi får se. Det jag vet är att Frida har fotbollsträning 4.15 och innan det ska vi göra läxor. Linnea har simning kl. 7.00.

Jag ska i alla fall förbereda mat alldeles strax innan jag ska hämta tjejerna.

Likes

Comments

Idag är det 39 veckor sedan jag lämnade Sverige. Satte mig på planet i Göteborg och hade ingen aning om vad som väntade mig. Men varje dag är jag så tacksam att jag tog beslutet att åka. Tiden går riktigt snabbt och jag har tre månader kvar av mitt år här. Sen får vi se vad som händer efter detta år!

Likes

Comments

Sitter just nu i köket och lyssnar på musik och utanför öser regnet ner. Ska om en liten stund gå och hämta barnen från skolbussen. Tjejerna började skolan i Tisdags igen och ikväll är första dagen på gymnastiken efter sommar uppehållet, Linnea ser jättemycket fram emot gymnastiken. Hon ska börja i en nivå högre och det blir nog toppen för henne då den förra klassen var för enkel för henne.

Tidigare idag åkte jag till mallet och träffade Anastasia, kollade runt i affärerna, åt lunch och bara hade det bra.


Likes

Comments