Header

Hej på er!
Det ekar verkligen tomt här, men jag har lite svårt att sätta mig ner och skriva, då jag känner att alla dagar verkligen ser likadana ut.

Vi fortsätter promenera, jag tillsammans med Ali och Grå, och tillsammans med Henry. Damerna får promenera ungefär 40 minuter nu, och Henry 20-25. Ni kan inte ana glädjen i deras ögon när de ser mig komma med grimmorna... Alla mina hästar är verkligen aktiva och vill inte stå i hagarna och skrota. Det är så härligt att känna hur de verkligen vill hänga med mig, följer mig med blicken och kommer fram och ska prata direkt jag kommer ut.

Igår fick jag en sån känsla. Jag var ute och gick med Ali och Grå, mitt emellan med en häst i vardera hand. Sedan kommer det en timmerbil... Olastad och skramlade en hel del... I full fart. Vi ökade på stegen och svängde in på en liten vägkant, och där stod vi. Helt utan några som helst bekymmer. Då tänkte jag tillbaka och försökte förstå vilken resa jag gått igenom med deras psyken, hur svåra de varit att komma nära inpå. Det hade verkligen kunnat blivit en katastrof i denna situation om de inte litade på mig i det läget, så det var en bra test ändå för att se om de verkligen är med mig till 100%.

Många hade gett upp med hästar som dessa, som förr gjorde i princip allt för att fly bort från mig. Minns ett specifikt tillfälle när Ali skulle på hoppträning, när jag kanske haft henne i ett år. Hon var fortfarande heeelt galen att hantera från marken, iallafall när hon kom iväg hemifrån och stressade upp sig. Den dagen stegrade hon sig tills vi tillslut tappade greppet, och mamma fick höra ”HUR har du kunnat köpa en sån där häst?!” Mammas svar ”Hon köpte den själv...” Haha, och det har man fått äta upp många gånger att man köpte Ali, och folk har undrat hur jag kunde köpa henne. Men idag finns det nog få hästar som är lika fantastisk och klok som henne, och att början var så svår gör att hon idag är med mig till 100%.

Och Grå... Hon har haft en räv bakom varje öra.... Hon känner direkt om hon kan köra över en, vilket hon testade mig med varje dag till en början. Jag minns hur det inte gick att rida henne, och att jag då var tvungen att promenera. Hon kunde explodera hur som helst och när som helst, och med hennes spänst lyfte jag ofta med från backen. Men jag vägrade att tappa henne. Körde ledarskapsövningar. Fick henne att förstå att hon inte behöver fly från mig... Mutade med en massa godis också :-) Och idag har hon sådan otrolig respekt för mig från marken. Jag märker att hon har överskottsenergi, men hon är otroligt snäll tills jag släpper henne i hagen efter promenaden, då kommer explosionen! Glad över att hon visar sin glädje och att hon är såpass klok att vänta tills jag är utom räckhåll.

Och Henry är fantastisk snäll verkligen, men ack så barnslig och dryg han kan vara!! Ni ska se hur man håller på under en enkel promenad... Idag stal han först min vante, sedan bet han tag i min huva och drog iväg med mig, och sedan försöker han ta grimskaftet heeeela tiden. Just det här har jag inga problem med dock, för han gör absolut ingenting för att vara dum. Han är bara som ett litet litet barn, och har överskottsenergi och är uttråkad på det. Jag vill behålla glädjen i mina hästar, så att tillrättavisa dem för deras personlighet skulle inte falla mig in. Jag vet dessutom att om jag skulle ryta i med mörk röst åt honom skulle han sluta, iallafall för en liten stund... ;-) Sålänge han visar mig respekt och hänsyn får han busa bäst han vill, det mest fantastiska med mina hästar är trots allt deras olika personligheter.

Och Gabbe har skrittats längst med vägarna han med på grund av all halka. Idag gick vi ned på åkern och jobbade mycket utåtställt på volt, och våra hundar fick följa med. Så snälla djur! Då roade jag tre stycken på samma gång :-) Gabbe börjar iallafall kännas sååå lösgjord och bra i kroppen nu, vilket känns jätteskönt.


Dagarna kommer rulla vidare såhär men på lördag är det väl dags att sitta upp på ynglingarna som inte är så unga längre... Snart inne på sitt sjunde år i livet :-) Det ska bli spännande. Ha det bra sålänge!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Hej på er!
Idag var dagen äntligen kommen, att Grå och Henry ska igång igen. Som jag längtat! Det har hänt så otroligt mycket med de under året som gått, och jag ser verkligen fram emot vinterarbetet.

Grå fick sällskap av Ali på promenad iallafall, två flugor i en smäll. Nejdå, hade väl egentligen inte planerat så från första början, men när underlaget består av massa is tänkte jag att sällskap till Grå inte skadar, mest för att hon annars kan explodera lite hur som helst. Ali för med sig en lugnande effekt och vi promenerade ungefär 25 minuter på asfalt/is.

Enda gången bilisterna visar 100% respekt är faktiskt när jag är ensam ute med två hästar och promenerar... Uppfostran är för otroligt viktig för mig så att promenera med två samtidigt är inga bekymmer, och dessutom känner hästarna ju trygghet från varandra. Härligt att få visad hänsyn någon gång iallafall :-)

Henry fick en kortare promenad idag, han är ju en hejare på att slita skorna och att gå 25 minuter på asfalt skulle kunna leda till att brodden är helt försvunna.. Sedan har han också otroligt tryck i sina steg, vilket gör att påfrestningen för ligamenter och senor blir lite annat när man går på asfalt i jämförelse med att gå i skogshage... Han kommer därför få mjukstarta lite enklare och så hoppas jag verkligen att det kommer ner ordentligt med snö snart!

Kolla in vår gårdsplan liksom!!! Och nu kommer det ytterst lite snö på detta... Livsfarligt, tur jag har icebug-skor :-) Och ser ni hur Henry ser ut? Haha aldrig sett något värre... Han blir verkligen som en fluffig björn, och sedan krigar han och Gabbe med varandra över staketet och Gabbe har tagit några rejäla bettor på stackarn... Så fort han kommit igång lite mer blir det total rakning, det här fungerar inte :-)


Efter min effektiva stund i stallet fick jag otrolig migrän, eller ja det kommer ju av min nacke... Har haft hemtenta denna vecka vilket betyder mååånga timmar framför datorn och jag har absolut inte det bästa skrivbordet eller stolen, utan det är mer för snyggt vi har dem.... Ergonomin blir alltså inte den bästa vilket ställer till det lite för mig, och då kommer migrän som ett brev på posten. Efter att ha legat i ett nedsläckt rum på spikmatta ett par timmar vaknade jag till liv igen, och då tog jag och Gabbe oss ut på en skrittur.

Verkligen synd att snön smält bort, det ljusar upp fantastiskt bra!

Nu har hästarna nyss fått massa gott i krubban och massa pyssel. Blir nog en tidig kväll så hoppas jag att nacken är bättre imorgon!

Likes

Comments

Imorgon, torsdag har Grå och Henry haft vintervila i fyra veckor exakt, helt utan någon aktivitet. Jag tycker att det är viktigt när det hänt så pass mycket under året, att både huvudet och kroppen får vila. Som sagt skedde inte vintervilan enligt plan, då jag brukar ha den från mitten på december vanligtvis, och den blev alltså lagd en månad tidigare pågrund av förkylningen de fick.

Så, fyra veckor utan aktivitet anser jag vara lagom. Planen är att de från och med lördag ska börja promenera tillsammans med mig för hand. Dels för min säkerhet, Grå brukar ha en del i skallen när hon inte varit ut på ett tag... Men också för att mjukstarta för kropparna på dem. En vecka skritt för hand är planen, sedan en vecka skritt uppsuttet ganska kravlöst, där jag endast kommer börja jobba de i form och mjuka upp sidorna. Vecka tre börjar jag lägga in trav och galopp. Helt enkelt känna efter hur de känns efter en månads vila.

Beroende på hur hästarna känns kommer jag avgöra hur fort igångsättningen sker, men mest troligt är att de är tillbaka i form efter cirka fem veckor, alltså början på januari. Kommer köra igång dessa första veckor helt utan ridhus och bara använda mig av skogen, sedan i mitten på januari kommer det roligaste arbetet sätta igång! Bygga upp, stärka, utveckla. Lära oss nya saker och göra saker vi inte gjort förr.

Jag är en människa som alltid varit dålig på att sätta mål... Mest för att jag är rädd att misslyckas med att nå dem skulle jag tro, då skulle jag känna mig så besviken på mig själv. Men jag ska ändå sätta mig ned och göra en tävlingsplanering och då även en målbild för varje häst som jag kanske kan dela med mig av lite längre fram...

Så nu hoppas jag bara att det får komma ner mer snö! Idag när jag var ut med Ali valde jag en väg där det var snö med skare och bilspår där det var is.... Inte det roligaste precis... Hon var pigg och taggad och taktade mest hela tiden. Jag och Gabbe valde att hålla oss efter stora vägen men även där var det blankis, så det blev inte så speciellt lång tur idag. Men vi hade vädret på vår sida iallafall!

Nu ska jag fortsätta med min hemtenta i juridikkursen, alldeles strax klar med även den kursen! Tiden går fort :-)

Likes

Comments

Här om veckan fick jag en kommentar om jag inte kunde skriva om vad jag använder för bett, samt mina tankar om detta, och självklart kan jag göra det.

Jag är en människa som gillar att variera vad jag använder för bett. Det var en gång en tandläkare som sa det när han kollade Gabbes mun, och han talade om vikten av att variera bett vilket sitter kvar i mitt huvud. Det är såklart en djungel, det finns så mycket att välja på, och otroligt mycket som jag önskar att jag kunde testa. Jag har iallafall ett par basic-bett just nu, som jag varierar mellan på mina hästar.

Favoritbettet bland mina hästar är helt klart Nova bettet. Det här bettet är utan metallkärna, böjligt och rakt i gummi med lösa ringar. Det som är komiskt med detta bett är att alla mina tre hästar, som är otroligt olika i munnen, trivs på det. Grå som har lätt för att hamna bakom handen får ett bra sug fram till bettet när jag använder detta. Henry som är väldigt känslig och gärna går och slår med huvudet får även han ett jättefint sug fram till handen med detta. Och sedan det mest intressanta, är ju helt klart effekten det har på Ali... Ali blir lätt stark och lägger sig på, men med det här bettet är det som en helt annan häst. Ofta med känsliga starka hästar får man bekymmer när man försöker betsla upp, och jag tror då att detta kan vara ett alternativ att testa. Det blir så mjukt att hästarna blir ”chockade”, dom får inget motstånd och inte alls får samma möjlighet att bita sig fast i bettet. Novabettet är alltså heeelt klart något jag tycker alla ska ha i sin sadelkammare, en stor favorit. Jag kombinerar mitt med ett träns med repnosgrimma från dyon som inte sitter åt någonting, detta är det vanligaste tränset jag använder till vardags.

Både på hopp- och dressyrtränset har jag vanligt tredelat bett, på hopptränset med fasta ringar. Finns väl inte speciellt mycket att säga om det bettet utöver att det är väldigt snällt mot hästarnas munnar, och att dom trivs bra på det. Har en del olika tredelade bett med olika tjocklek som jag varierar mellan. Ali trivs på ett som är väldigt smalt, medan Henry gillar ett tjockare. Anledningen till att jag använder vanligt tredelat istället för ett simpelt tränsbett (tvådelat) är för att jag personligen upplever att tvådelade betten lättare ger obehagliga tryck på tungan samt kan vika sig upp i gommen.... Så trots att det tredelade bettet har fler brytpunkter ser jag det som ett mildare bett.

Både Gabbe och Ali rids på rakt bett nästan jämt. Anledningen till detta är för att dom gärna biter sig fast, vilket jag upplever att det inte är lika lätt att göra i det raka bettet, samt att det raka bettet ligger mer stilla i munnen på dom. Något negativt med det är dock att jag ibland känner hur Ali inte vill ta stöd på bettet, och då istället spänner nacken när hon arbetas i form. Jag gillar inte riktigt känslan av att hon blir ”rädd” för att ta stöd på bettet, så tanken har varit att testa ett Golden Wing gagbett eller ett Sprenger KK correction som är ett rakt bett fast med tungfrihet som bett att hoppa på framöver. Gabbe däremot älskar sitt raka bett och fungerar allra bäst på det.

Jag tycker att det viktiga är att man inte fastar i samma mönster jämt utan att man behåller variationen. Varierar man bett ofta och sedan känner behov, exempelvis i hoppningen eller terrängen, att betsla upp lite behåller man respekten för det bettet hos hästen. Ibland ser man de som rider runt på pelham med dubbla tyglar till vardags, och sedan också på träningar och tävlingar, vilket gör att bettet inte får samma effekt hos hästen längre, den har liksom vant sig. Dock är ju ett bett aldrig starkare än handen som håller i det, vilket kan vara värt att tänka på... Ett novabett hos någon med hård hand kan göra mer skada än ett pelham som är i en mjuk hand. Det tycker jag är viktigast av allt att komma ihåg, och även att ibland backa bandet och vara mer noggrann och konsekvent i sin vardagsridning.

Mitt största bett-problem är med Ali, egentligen i alla discipliner. Hon eldar upp sig otroligt i galoppen, biter sig fast i bettet och lägger sig på. Runt sexårs åldern var hon en seg häst, men idag har hon mycket vilja och energi som hon inte tvekar att använda sig av. Jag kan märka en frustration hos henne när jag gör exempelvis galopp-skritt övergångar, då hon lätt stressar upp sig och blir explosiv. Men fortsätter jag lugnt och konsekvent att arbeta henne i det, så släpper det fint. Och när hon släppt så, då skulle jag inte behöva något bett, utan då funkar hackamore lika bra.

Det viktiga med bett tycker jag är att inte vara rädd för att prova att variera sig. Blir resultatet inte bra så är det inte hela världen utan då får man bara testa ett annat bett! Tänk Henry som går helt fantastiskt på hackamore, något man aldrig hade trott fungerat. Vårt mål nästa år är att kunna rida alla gångarter med samlingar och ökningar i halsring... :-)

Jag personligen föredrar som ni kanske märker att ha ett så milt bett som möjligt men jag varierar också bett så gott som varje dag och jag tycker att det är viktigt så att hästarna inte fastnar i några speciella banor med hur de beter sig. Men mina åsikter är att alltid utgå från det mildaste bettet och inte vara bestämt på att hästen är ”så stark”, en ursäktande fras man ofta kan höra i fråga om val av bett och därför väljer många ett starkare bett än hästen egentligen behöver.

Här är mina träns jag varierar mellan och även bett att byta med. Som ni ser är jag inte rädd för att variera mig, och det tycker jag inte att man ska vara. Har ju betydligt fler bett än tredelade, tvådelade och raka bett, exempelvis baucher och bett med parerstänger, och även dessa kan jag ta någon dag för att få variation. Känns som det blev ett väldigt rörigt inlägg detta, men det är svårt att förklara sitt tänk när det enda tänk jag har handlar om variation och att hellre backa till grundarbete än att betsla upp. Svårare än så behöver det inte vara gällande mina hästar iallafall :-)

Likes

Comments

Är verkligen så otroligt nöjd med mitt stövelköp, ni kan aldrig ana! Jag har enligt många stövelmärken ben som inte stövlar tillverkas efter... Mina Mountain Horse är för vida nere vid ankeln trots att de är deras smalaste, vilket gör att dom sjunker ihop rejält. Har därför valt att ha dom stövlarna till dressyren, just för att dom inte ska sjunka ihop så mycket. Mina hoppstövlar har varit från en italienare som stod på mässan på globen för cirka fyra-fem år sedan skulle jag tro. Dom stövlarna har jag använt lite vääääl hårt skulle jag säga....

Haha, förstår ni vad jag menar om jag säger föööör använda?

I vilket fall, har varit otroligt nöjd med dom stövlarna och när jag hittade italienaren i globen var det som att stövlarna var gjorda efter mina ben. Inte ens dom som jobbade där trodde att det var möjligt att dom kunde sitta så perfekt utan att vara handgjorda efter mig... Har varit grymt nöjd med kvalitén, speciellt med tanke på att dessa inte blivit använda endast som ”finstövlar” utan också till träning och vardagsridning.

Så, vem kunde tro att man kan ha turen att hitta ännu ett par stövlar som var som gjorda för mig? Direkt jag provade dom utbrast tjejen ”MEN, det är som att dom är handgjorda precis efter dina mått!”. Dessa stövlar var gjorda som extra smala nere vid ankeln och satt därför bättre än några andra stövlar jag haft och testat... Jag blev chockad själv, och såklart blev det ett köp. Att måttbeställa stövlar vilket jag annars skulle behöva göra skulle blivit betydligt många mer tusen än vad det blev för dessa...

TACK Italien för att ni kan tillverka stövlar som passar mig alltså!! Grymt nöjd och det var faktiskt stövlar som var prio ett för mig att köpa. Utöver det blev det jackan från Equestrian Stockholm som jag har på bilderna, tog en större storlek så att jag kan ha massa tjocktröjor och väst under nu i vintertiden men kommer även kunna använda den till våren. Utöver detta blev det inga köp tyvärr... Får lägga en liten beställning på det jag saknar så tar jag det som julklappar till hästarna :-)

Ska beställa hälkilar till dessa stövlar också så jag har det till en början när jag ska ”rida in” dom. Italienska stövlarna är så otroligt sköna så jag kommer inte behöva plågas, men för att dom ska säcka ihop så lite som möjligt börjar jag med kilar i!

Likes

Comments

Igår var dagen som man så länge längtat efter, Sweden Horse Show. Vi tog en heldag och fick se högsta möjliga klasser och finaler i både hoppning, dressyr och fyrspann. Vi fick bland annat se Patrik Kittel göra personbästa i dressyren, strax bakom Isabell Werth. Gud vad jag önskar att alla människor fick se deras ridning, helt fantastiskt att se.

Hoppningen blir det lite mer fart och fläkt i, och även där var det ju dom absolut bästa ryttarna som tävlade om bilarna. Peder tog hem tre stycken under denna helg... Skapligt :-) Men det är han så värd, hans ridning är helt fantastisk. Fick också se final mellan 7-åringar vilket var otroligt kul att se, mina har en heeel del att göra efter vintervilan om man säger så, haha!

Kvällen bjöd på blandade kompotter och känslor. Stjärnhoppning, Last man standing och fyrspann med olika shownummer mellan. Last man standing var det mest spännande tyckte jag, där banan var densamma men höjderna förändrades och samma ekipage tog sig runt samma bana flera gånger. Intressant att se taktiker och hur toppryttarna planerar sina taktiker. Det var tre ekipage kvar i slutändan och då var det den snabbaste som vann. Hade ju verkligen världens härligaste dag och hittade även ett par Italienska stövlar som var som handgjorda efter mig. Men glädje kan snabbt bytas ut till sorg, vilket jag tror att många av er har läst om. Efter fyrspannens ärevarv föll en häst ihop och avled tyvärr... Stämningen förändrades drastiskt i arenan, från glada hejarop till chock och tystnad. Tankarna går sjävklart till dom berörda... Ett otroligt mörkt sätt att avsluta dagen på, det var nog ingen som gick därifrån oberörd.

Blev knappt någon shopping alls, hade väldigt mycket jag ville köpa men det går knappt att hitta det man söker, finns alldeles för mycket. Ska uppdatera er hur stövlarna ser ut senare!

Likes

Comments

Fy vilka tråkiga dagar det är utan hästarna igång. Ali och Gabbe skrittas visserligen, men det känns inte speciellt intressant att uppdatera om, och definitivt inte med tanke på de senaste dagarnas väder. Jag har inte ens kunnat erbjuda några fina bilder :-) Grå och Henry är inne på tredje veckan med vintervila och jag tänkte sätta mig ned och skriva ett inlägg om hur mitt upplägg och planering ser ut med dom inför vinterns träningar. Jag har även fått ett önskemål om att skriva ett inlägg om bett, vilket såklart ska fixas! Alla hästarna här hemma känns iallafall friska och krya igen, väldigt skönt.

I tisdags fick jag iallafall rida ordentligt när jag lånade en ridskolehäst! Han var verkligen trevlig, men inser allt mer att det nog inte finns en enda häst jag inte tycker om. I vilket fall, han hade lite humör och försökte komma undan till en början, men insåg rätt snabbt att det inte var lönt. Då bjöd han till riktigt fint :-) Vi avslutade med en sockerbits-challenge som han klarade utmärkt.

Igår var tanken att jag skulle träna Matic för Sussi, men väl framme vid ridhuset insåg vi att det rasade snö och det var även risk att det skulle rasa ned mera... Därför lät vi bli ridningen och hon fick tömköras istället. Det är dumt att riskera något med en häst som förr fått panik under ryttare, man lär därför välja sina dagar. Kul att se när hon tömkörs också, Cissi är väldigt duktig och det är en sååå fin häst!

Nu till tipset... Sussi har släppt sin andra bok!

Som titeln visar är det en bok där Sussi samlat sina bästa övningar. Verkligen ett supertips för att få hjälp att bygga en hållbar häst med hjälp av kondition, koordination och styrka. Vill ni köpa boken kan ni kontakta Sussi på hennes facebooksida susannewidner.com, verkligen ett supertips! Kommer få mycket användning av den boken, och det bästa är att många av hennes övningar kan göras i skogen längst vilken väg som helst.

Likes

Comments

Hej på er! Jag har haft en riktigt lugn och skön dag med julbak hemma och en del glögg. Hästarna har vilat idag och istället har det varit fullt fokus på bakning. Vi har gjort diverse kakor, fröknäcke och ungefär 60 lussebullar. Inte alltför mycket julfokus, men vi tar alltid ett tillfälle då vi bygger vårat hus i pepparkaksform, och dessutom bakar till julen i övrigt. Det har varit en väldigt härlig dag med massa skratt och ingen stress. Så skönt!

Längre fram ska jag uppdatera er med vårt hus i form av pepparkakshus.... Det är ett väldigt intressant bygge, men det brukar bli fint :-)

Likes

Comments

Hej på er! Ali verkar pigg igen, tack och lov. Har inte synts något alls på henne sedan i onsdags så jag hoppas nu verkligen att det bara var en sträckning! Ska sluta älta det där nu.

All snö har smält bort, och jag vet inte riktigt hur jag känner för det nu när alla hästarna är vinterskodda... Snön ger trots allt känslan av ljusare dagar och dessutom dämpning så att man kan rida som vanligt. Vi har isgata på hela gården nu :-) Jag startade iallafall dagen med att släppa ut hästarna, och sedan avslutade jag min uppgift och lämnade in den idag. Det här med straffrätt är verkligen intressant, så själva uppgiften kändes inte speciellt jobbig att ta sig igenom.

Gabbe fick sedan ut på tur en sväng i solen, vilket han uppskattade. Äntligen fungerar det att rida utan att de ska halka runt, så han var väldigt pigg och glad.

Finaste ponnyn och min bästa vän.

Som rubriken lyder firar jag idag, igår efter mitt deppiga inlägg fick jag tillbaka mitt tenta resultat och även då slutbetyget i första kursen. Är verkligen nöjd även om det ”bara” blev ett C, vilket motsvarar ungefär väl godkänt. Just att skriva har alltid varit något jag haft högsta betyg i, men det är ju ett nytt ämne och mycket kritiskt granskande som krävs för att få allra högsta betyg. I första kursen är det svårt ett veta exakt vad dom efterfrågar.... Men såklart en otrolig lättnad att klara tentan ändå! Hade absolut ingen känsla alls för hur det hade gått efter att jag lämnade in den, var bara helt tom i huvudet.

Så, idag valde jag att fira med Black friday på bästa RYTTARSTUGAN! Kan det bli bättre? Gjorde några riktiga fynd och även min snälla pojkvän lättade på plånboken åt mig... Han skämmer bort mig jämt och jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna honom.

Har länge varit ute efter en snygg beige uppsättning både schabrak och matchande byxor. Och detta var ju verkligen a match made in heaven om ni frågar mig.. :-) Passade även på att köpa en skön fleecetröja och ett par ridstrumpor i ull, dröm nu när kylan kommer! Sedan en guldglittrig tävlingstopp som jag kommer använda till vardags längre fram när värmen kommer igen. Tycker den är sååå cool och väldigt speciell! Halva halva reapriset dessutom, då får man väl slå till ;-)

Nu ska jag ut och lägga mat i blöt åt hästarna och de ska få passa på att vara ute ett par timmar till i det sköna vädret. Jag ska unna mig ett glas vin, äta en god kycklingpasta och kolla på idol. Jag behöver en kväll utan stress!

Hoppas ni får en fin helg❤️

Likes

Comments

Hej, fy vilken dag jag hade igår, milt sagt...Ali stapplade runt i boxen ett par timmar men det kändes som att det var dom små rörelserna som gjorde ont... Jag tror faktiskt inte att det är korsförlamningen som är tillbaka utan att hon helt enkelt sträckte sig på något vis. I vilket fall, jag ville ha henne på box om det skulle vara korsförlamning för att det inte skulle bli så stora muskelskador i sådant fall. De andra fick stå inne med henne för att jag inte ville att hon skulle härja runt.

Jag sprang in och ut till stallet under hela dagen och höll koll. När hästarna sen skulle få tidig mat i krubban för att kunna lura i Ali massa vitaminer vid ungefär halv sex, betedde sig Gabbe märkligt och rörde inte ens maten jag lade i krubban och vandrade oroligt runt, runt... Och jag känner verkligen honom, och vet att han äter allt (inklusive mitt finger som han försökte käka upp här om dagen)och vet att det ska mycket till innan han inte vill ha sin mat... Så mitt i all snö var det bara att ta på reflexer och pannlampa och ut i skogen och röra på honom. Antagligen hade han väl ätit massa rötter och sådant i nya hagen han fick.. Den var ju betydligt roligare än den som han tidigare hade, så det blev troligtvis en kolikkänning. Mitt i allt liksom? Men en olycka kommer sällan ensam... Han fick sedan gå ute i hagen för att röra på sig ett par timmar och jag tog in dom vid 00.30 för att han skulle få vara ute sålänge som möjligt, och då gick han direkt till krubban och åt upp maten samtidigt som han blängde på dom andra ”den som spar han har”... Så det var ju iallafall inget långvarigt att oroa sig över.

Ni kan ju förstå mitt psyke och stress av detta. Det är flera år sedan jag hade fyra hästar i stallet och sedan kommer massa sjukor på en och samma månad?? Det positiva i allt är att Grå och Henry verkar ha blivit av med förkylningen. Och jag släppte precis ut Ali i hagen och blir alltmer säker på att det är en sträckning för hennes rörelser är helt normala när hon går på större ytor, och dessutom ser hon ut och beter sig precis som vanligt. Men jag ska väl inte hoppas för mycket.... Hon får fortsätta vila ett par dagar till och ska få gå så mycket som möjligt ute.

Känner bara att nu får det vara nog med olyckor. Jag ska äta en god lunch, ta en lång dusch och sedan sätta mig och skriva en uppgift där jag ska granska ett rättsfall om egenmäktighet med barn. Jag ska försöka släppa all stress och hitta en skön känsla i livet... Önska mig lycka till ;-)

​Haha, försöker liva upp sinnesstämningen med denna sjukt charmiga bild... Han är för härlig Gabbe 

Likes

Comments