Hello söndagsmode! Jag tycker att helger går så fort och jag är så inspirerad till att äventyra men en söndagkväll i sängen känns så långt ifrån en bergsbestigning. Jag ställde klockan tidigt imorse för att springa bort till en yogaklass på 75 minuter och jag är så tacksam över att det inte bara var 60 minuter klass, jag var nämligen jättearg hela första timmen utan att jag visste varför. Plötsligt guidade läraren till en position som hon sa var bra ifall man är arg och vill skrika, "after this, you don't want to scream anymore" sa hon lugnt med den ryska brytningen som om hon kände av att jag ville skrika dumma saker till alla i rummet. Det var sista positionen innan den avslutande meditationen och direkt då jag gick in i djup-djupandningen så började jag gråta hejdlöst, mitt huvud kom tillbaka igen och humöret tvärvände efter det och plötsligt kände jag att jag älskade alla i rummet istället. Jag brukar ju aldrig vara arg, speciellt inte när jag får yoga och andas jättedjupt och lite. Det kanske var någon annan där inne mellan väggarna som var arg, det är så typiskt att jag känner av andra så lätt och då är det tur att jag kan gråta bort det som inte är mitt som någon slags rening, till dess att jag har lärt mig att inte gå runt som en magnet alltså. Hejdå

Likes

Comments

Hej hej bloggen och hej hej mitt stora silikonskal till mobben! Alla undrar om den inte klumpig och jo visst, den går inte direkt ner i fickan men det gör mig absolut inget, jag har inte stört mig på det en ända gång på två månader och visst matchar det den mig så bra? Puss puss


Likes

Comments

Natti fnatti jag har fått nattfnatt tror jag, det har liksom grundats och byggts på under hela dagen och nu sitter jag här som en nattsoppa med alldeles för många ingredienser. Jag har betett mig som att jag har 10 armar och 10 hjärnor idag. Förstår ni då att det blir spretigt och svårt att slutföra något men väldigt lätt att påbörja något? Jag har egentligen två armar, en hjärna och allt jag behöver är en katt som jamar och spinner. Jag vill vara som en katt. Lapa sol i timmar, äta lite grädde och njuta av alla nu och nu som passerar förbi, men ändå alltid vara beredd på att jaga min mat snabbt och smidigt i nödsituationer. Vill vara beredd på att döda en fågel tänkte jag skriva men det är ju bara för brutalt.. En daggmask kanske då? Fast va, jag vill verkligen inte döda något som lever, jag vill väl bara veta för mig själv att jag duger i krig trots att jag knappt har klarat vardagliga saker idag. Apropå daggmask så minns jag när min gamla klasskompis skickade iväg just en daggmask med en heliumballong rakt upp i himmelen. Stackars stackars daggmask. Godnatt

Likes

Comments

Jag klarade mitt slutprov med kläderna idag och det känns så himla bra, jag hade inte satt upp några särskilda regler så jag passade på att dopa mig med lite pulverkaffe vilket nog hjälpte mig med extraenergi trots att jag lovat mig själv att inte få onaturliga hjärtrus på lediga dagar. Jag kompenserade det med en yogaklass för min favoritlärare, hon har svart spikrakt långt hår, pratar lågmäld engelska med rysk brytning och är flummigare än flummigast. Helt underbar med andra ord och säger hon att mina inre organ kan prata med mig så hör jag ord från dom med en gång. Jag tog på mig en ryggsäck när jag gick dit för att sen kunna gå och handla lite mat till mitt kylskåp. Jag anser att alla människor som använder en ryggsäck är extra älskvärda och jag vill så gärna vara en av dom. Andra människor som jag anser är extra älskvärda är de som älskar att bada, men en av dom kommer jag ha svårt att bli för jag är en extrem badkruka. Tur att det inte är badsäsong än på ett tag. Godnatt

Likes

Comments

Hej hej måndag, idag när jag insåg att det var månens dag så kom jag på mig själv med att tänka att jag inte har något emot måndagar som många verkar ha, men jag är i och för sig väldigt dagvill och känner sällan av att jag gör skillnader på de sju återkommande dygnen. Alla är lika mycket värda tänkte jag nästan skriva som om dagarna har känslor, men tänk om dom har det. Jag känner mig plötsligt orolig att måndag är en 'sån' som blir mobbad i skolan och då vill jag vara hon som står upp för en vän. Jag ligger nedbäddad i sängen och firar att jag ska få en ledig tisdag efter 8 dagar av jobb. Jag firade med dans ikväll och jag känner så mycket att jag vill åka till typ Brasilien och dansa. Jag ska bli en sån som slutför saker efter jag dragit igång något, det kan vara både små och stora saker och imorgon ska jag anordna ett sluttest. Jag skulle nämligen rensa garderoberna och svepte armarna över alla hyllor och galgar så att precis alla klädesplagg jag äger föll ner i en hög på golvet. Sen orkade jag inte börja vika allt så jag gick och kokade ihop en vitaminbrygd på spisen istället och sen fick jag simma i kläder för att ta mig till sängen. Sluttestet imorgon är alltså att tömma klädbassängen på klädvatten så att säga. Nu borde jag sova, visst?

Likes

Comments

Jag vet inte varför jag skriver att jag har en kris. Det har jag verkligen inte, jag är jättenära mig själv och svävar bara lite, lite. Jag har haft en helt magisk första helg i Stockholm för det här året, vet inte ens hur jag ska sätta ord på allt jag har fått känt i min kropp. Jag brukar alltid känna starkare i mig att sista dagen på året är den sista augusti men den här gången var jag tydligen helt med på vad resten av världen firade och jag är redan så glad och tacksam över att 2017 har framträtt från det tomma fast överfyllda intet. Jag tänker på ett ögonblick jag var med om alldeles nyligen, som stannade upp min lilla värld och slungade mig tillbaka till en känsla jag kände för många år sedan och som jag aldrig mer vill känna, det var jätteläskigt men det hade ingenting med mig och göra. Ibland blir man helt enkelt påverkad av vad andra människor bär inom sig för att det kryper ut i takt med att de förlorar kontrollen över sig själv, eller så är det bara så att andra faktiskt kan vara så sjukt olik en själv i olika ageranden. Ja så är det nog, och det jag egentligen vill säga att att jag aldrig mer vill slungas bakåt, jag vill bara framåt och jag tänker inte ens vänta. Jag ska aldrig mer vänta för allt är här nu, bara nu, och lite framåt.

Likes

Comments

Idag tog jag tillbaka instagram igen. Jag tror inte det ingår i min lilla "vem-är-jag-kris" för jag skulle kunna ladda upp bilder i en evighet på varannan jag som blond och varannan jag som brunett. Är det någon som kommer till någon vettig slutsats vad som passar bäst eller ska jag hålla fast vid mina planer om att gifta mig två gånger enbart i syfte för att vara blond på det ena bröllopsfotot och brunett på det andra bröllopsfotot? (OBS. Giftermålen ska vara med samma man såklart, och han behöver inte färga sitt hår.. hehe)

Likes

Comments

Hej bloggen! Låter det otippat om jag skulle skriva att jag är lite sinnesförvirrad just nu? Antagligen inte för det blir jag ju alltid då jag har pausat min vardag lite. Min magkänsla sticker iväg som ett fyrverkeri åt alla håll och jag vet inte vad det är jag ska fokusera på, hjärtat och hjärnan vill också blanda sig i och jag är rädd att det snart ska bli en stor bomb av alltihop. Det vore kanske skönt, jag gillar ju drastiska förändringar och är mer bekväm med ovisshet än med trygghet, tänk att jag lyckats lura in hjärnan i sånna konstiga mönster. Jag har börjat se mig själv utifrån så tydligt på något overkligt vis och jag blir förvånad när någon hejar igenkännande på mig, är jag fortfarande den jag alltid har varit? Det känns ju inte så i mig. Jag undrar varför jag är en sån tvärtom-person som blir mer eftertänksam av alkohol i kroppen och blir avrådd av experter att leva för mycket i nuet, att mindfullnes 'skadar' mig mer än hjälper. Tänkte inte att jag skulle starta året med att undra vem jag är men jag tror visst att jag gör det ändå, om man nu är under en ständig förändring så måste man ju stanna upp ibland och lära känna sitt nya jag. Så, hej hej mitt nya jag och hej alla nya tankar jag ska tänka om framtiden osv..!


Likes

Comments

Som att dra bort ett plåster fort för att slippa undan smärtan så tog jag det tidigaste morgonflyget hem till Stockholm idag, innan min lilla själ hade vaknat till liv så var min kropp redan uppe bland molnen. Jag serverades kaffe i en pappersmugg och i en blandning av uppvaknande, kafferus och flygplanets hastighet fick jag perspektiv på det mesta. Det var inte smärta jag kände trots liknande vid bortdragande av ett plåster, det blev nog snarare dags att i frihet läka ihop ett litet sår igen, som alltid när jag har sagt hejdå till det lilla liv jag alltid kommer att ha i Östersund. Det lilla livet som finns där för att jag ska kunna ta en paus från det lite större livet som jag alltid annars bär med mig. Jag öppnade nyss dörren till lägenheten och insåg att ingen vet att jag är tillbaka, jag insåg också att det gör ingenting. Jag tänker på nyårsnattens stora snöflingor och jag tänker på hur de landade mjukt och blandades med ett par tårar på min kind, sånna tårar som pressar sig ut när känslorna är för stora för kroppen och när ord inte räcker till. Jag känner mig så himla glad och hoppfull. Det kliar lite i fingrarna av längtan att få berätta allt jag känner för min skrivbok som väntar på köksbordet, jag vet knappt vad det är jag kommer att få läsa senare men jag vet att det kommer stå något som gör mig glad. Är det bara jag som nästan är överpeppad på det nya året? Jag känner att jag knappt vet vart och hur jag ska börja det för att de nya möjligheterna finns verkligen i allt, jag väljer iallafall att tro på att det är så!

Likes

Comments

Hur har ditt 2016 varit? Det var lite kämpigt och upp och ner, hit och dit redan från början på många sätt men jag känner att jag har räddat upp det mesta och lagt bästa tänkbara grund inför nästa år. Som att jag i alla kategorier av mig själv planterade och vattnade, för jag känner mig så himla redo att blomma ut 2017.

Gjorde du något i år som du aldrig har gjort förut? Jag åkte på en utlandsresa helt ensam vilket blev en av mina bästa upplevelser någonsin. Jag hoppas att jag kan unna mig en sån resa varje år för resten av mitt liv.

Vad är din största framgång 2016? Att jag tagit ett stort steg bort från alkohol. Jag har stått upp för mig själv. Jag har tränat sjukt mycket vilket gjort att jag bland annat har klarat ett tufft 3 månaders träningsprogram och ett simlopp i Storsjön. Dock så är nog den största framgången att jag har jobbat bort torktumlaren som har bott i mitt huvud och fått mer klara tankar med hjälp av yoga och uteslutande av instagram. Det är helt sjukt vilken stor skillnad jag känner och jag undrar hur jag ens fick ihop mina dagar förut när huvudet var så utom kontroll.

Vart reste du under 2016? Förutom de vanliga resorna mellan Stockholm och Östersund så var jag på en sverigesemester i Göteborg och Varberg, sen besökte jag en mysig ö i Grekland och fina staden Budapest i Ungern.

Vad är din största tabbe 2016? Jag kommer inte på någon stor tabbe men jag vet att alla gånger jag undviker min magkänsla minsta lilla så blir det fel för mig. Magkänslan har alltid rätt så jag måste bli ännu bättre på att koppla bort huvudet då.

Blev du kär i år? Nej inte kär.. Men någon fick mig extra glad och någon fick mig att tro på att kärlek vid första ögonkastet finns. Eller ett första ögonkast var det verkligen inte, jag menar nog mer att jag insåg att det är så lite som behövs för att bli säker på att kärlek finns och att kärlek är en energi som inte styrs av något annat än precis vad som undermedvetet krävs mellan två personer.

Vad gjorde du på din födelsedag? Jag firade in sommarkvällen i en klänning med mina vänner på innergården på Ringvägen, så himla mysigt!

Vem har du umgåtts med mest? Det måste vara Lisa helt klart, även om vi bott i olika städer en stor del av året så har vi lyckats få ihop sjukt mycket tid tillsammans.

Vem saknade du?
Jag har saknat och saknar fortfarande en person i mitt liv som kan hjälpa mig att utvecklas till det jag allra helst vill uppnå. Jag har fått höra flera gånger att jag inte behöver någon hjälp för att allt finns inom mig, men jag känner så starkt att jag vill kunna dela det med någon.

Vad var din största framgång på jobbet 2016? Framför allt att jag hittade ett jobb som jag fortfarande tycker är roligt. Sen i det att jag har utvecklats på så många sätt och nått prestationer jag inte trodde fanns i mig, men största framgången är att jag känner mig behövd och uppskattad, det är en jättefin känsla!

Vad vill du säga till dig själv inför 2017? Det första är som vanligt att kärlek är en känsla, inget beslut. Sen att jag aldrig behöver vara någon annan än mig själv, att ingen ska få säga till mig vem jag förväntas att vara om inte det förväntade känns varken rätt eller motiverande. Ta det där stora läskiga beslutet som du innerst inne vill och ta dig an det som du både tror på och är bra på. Drunkna inte i dina känslor och ta hand om dom som du bryr dig om!

Likes

Comments