Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Likes

Comments

Glöm inte, du ska aldrig försöka att glömma något, du ska försöka att förstå. Det finns alltid ett svar och ibland flera, det är alltid större än vid de första tankarna. Extremister, aktivister, superfeminister, raketforskare och hobbypsykologer. Ibland är det ensamt men dom kommer alltid att finnas med i alla sammanhang, ensamheten kanske vore skönare. Glöm det aldrig, försök bara att förstå, kanske förlåta. Bär det på dina axlar eller lägg det i en korg. Fyll resten av korgen med det du hittar på vägen, en vildvuxen blombukett, ett trasigt hjärta eller en kaffetermos. Vila när du hittar en bänk och en fin utsikt, spring när du ser en gröngräsig äng. Glöm det om du vill, men försök förstå det du sen ska glömma. Skrik till glasen i köksskåpet går i splitter och blunda till allt blir mörkt. Lägg dig ned på ängen när du har sprungit klart och låt någon ligga bredvid dig. Låt dig höra två hjärta som slår och låt dig känna vad det kan göra med en. Låt det bara vara och låt det bara gå, låt dig glömma och låt dig förstå. Det finns inga trasiga hjärtan, det finns bara hjärtan som slår. Låt er slå i takt och låt det vara varmt. Allt ska kännas och allt är nu.



Likes

Comments

Borde sova såklart, men det pirrar mest. Min kreativa ådra har gått på högvarv i några dagar, det är nästan så att det pirrar hela vägen upp i min hårbotten och jag är livrädd för att bli understimulerad. Jag mår ju så dåligt när den känslan infinner sig. Jag vill göra saker för mig själv, för mitt jag i mitt nu och för min framtid. Jag vill vara fri och jag vill känna rädsla, jag vill tvivla på mig själv och jag vill undra vad fan jag håller på med. Jag vill gå vilse på jorden. Jag vill se mig själv i ögonen och jag vill blunda när allt kommer över mig, när allt rinner ut i mina händer och min blick blir kristallklar. Ett blått hav och en vit dimma. Jag ska simma allt vad jag orkar och ingen får säga åt mig att jag är på väg i fel riktning. Jag ska ingenstans, jag ska bara simma, motionera lite för i helvete. När jag sen kommer fram dit jag skulle så tänker jag bara vara, dra fingrarna genom håret, känna pirret som fortfarande känns vid rötterna, kanske växer det. Kanske växer allt som känns, åt fel eller rätt håll, växer, växer växer. Till slut måste saxen fram, klipp NU. Klipp fortare. Klipp, klipp, klipp. Borta. Pjuh, jag klarade det. Jag var aldrig rädd. Jag ville ju bara framåt.

Likes

Comments

Som ett vasst grässtrå som böjer sig i vinden, men aldrig går av. Jag undrar om ett helt liv plötsligt kan hända på en vecka, om tiden spelade någon roll eller hade allt hänt ändå? Jag lovar mig själv att bara flyta med, men snälla snälla sakta ner, bara lite lite. Låt mig få andas och låt mig få känna, så som jag gjorde för en liten stund, så som jag gjorde när jag tappade greppet och litade på att balansen faktiskt skulle hålla mig kvar. Precis här. Vaknar upp och inser att allt är precis som det ska vara, precis så som det aldrig förr har varit, men ändå så, exakt så. Jag har aldrig varit här, det är nytt och det är fint. Jag kommer ihåg något luddigt från förr, jag kommer ihåg vad jag gjorde. Jag är här, där jag aldrig förr har varit och jag ska vidare till det som ingen tidigare har sett, ingen alls.

Likes

Comments

På torsdagar tänker jag jättemycket, kanske mer än vanligt men jag är inte helt säker. Jag försöker packa ihop min väska för en vecka i mitt hemland Jämtland men väskan har slagit knut på sig själv och jag verkar bli vaken en lång stund till. Knuten på väskan är en knut i mitt huvud, jag tror den bor där. Jag värmde lite nattmat och sen irrade jag runt förtvivlat i mitt hem för att jag tappade bort tallriken innan jag ens hade börjat äta, jag kom på mig själv med att till och med lyfta på soffkuddarna för att kolla om jag råkat ställa den där under. Jag hittade den i micron tillslut, såklart hade jag inte ens tagit ut den därifrån. Gör andra också så? Jag letar alltid min mobil i både kylen och frysen när den är borta, en gång letade jag även efter den i just micron. Men det var för att jag la in ett ägg i micron på några minuters värme för att koka det (jag trodde att man kunde det alltså) tills det small som bara fan, och jag tänkte att ett ägg kan inte låta sådär högt, jag måste ha lagt in mobilen i micron istället för ägget så att den sprängdes. Innan jag öppnade luckan började jag gråta jättemycket och jätteförtvivlat för att jag blev så skärrad, så jag ville ringa min syster innan jag öppnade luckan men då hittade jag ju såklart inte mobilen så då grät jag bara ännu mer. Sen öppnade jag micron och där var som tur bara en sprängd äggbomb och mobilen hittade jag väl på bordet sen eller nåt. Oj vad jag svävade iväg nu. Ska packa. Sen godnatt natten

Likes

Comments