View tracker

Fråga: Även hur du/ni berättade för familjerna att ni var med barn. Och vad dom tyckte, både dina och filips föräldrar! 😊 Ni eller speciellt du är ju så ung och har hela livet framför er så tänkte vad dom sa! 😊

Eftersom hela graviditeten kom som en chock och vi båda två ville ha någon att prata med osv, Så berättade vi väldigt tidigt för familjen. Jag berättade för min mamma först och till saken hör den att hon var exakt lika gammal (eller ung) som mig när hon blev gravid med mig. Hon gick också kvar på gymnasiet hade studenten kvar och så. Hon har varit i samma sits som mig så det var en stor del till varför jag skyndade mig att berätta för henne. Var kanske i vecka 6 ungefär. Exakt hur jag berättade minns jag inte riktigt, minns att vi satt och pratade om balen, eller mamma pratade jag var mest tyst och i min egna lilla värld. Hon frågade om vi hade fixat skjuts, vad Filip skulle ha för färg på sin fluga osv. Jag satt mest tyst och sa till slut något om att ''jag vet inte om jag kommer komma i min balklänning då mamma...'' Hon fortsatte babbla på. 😂 Men ojoj, har du köpt för liten?! Kanske kan man sy om den. Kan du inte alls ha den då? Hon höll samtidigt på med disken i köket. Till slut tror jag bara att jag kastade ut mig det ''Jag är gravid!!'' typ. Hon stannade upp, kollade på mig och kramade om mig. ''Men gumman, är det sant?! Vad säger Filip då?'' Sen berättade jag om alla känslor hur vi hade pratat och hur jag redan hade ''fäst'' mig vid det som växte i magen. Hur Filip vägrade ens prata om Abort osv. Så när hon förstod vårat beslut och att vi hade tänkt igenom det blev hon jätte glad. ''Det här är ju livets efterrätt!!'' Haha, så hon tog det hela väldigt bra.

Min pappa och bonus mamma Anna var utomlands den dagen, men jag fick så dåligt samvete för att mamma visste men inte pappa. Och jag tänkte nog faktiskt att om jag ringer och droppar bomben via telefon så kanske dom hinner sansa sig till det att dom har kommit hem. Så jag ringde, dom var på marknad just då. Men jag sa att jag har något att berätta, så ni får ringa upp när ni är på hotellrummet igen. Pappa trodde först att det hade hänt något, så innan vi kunde lägga på först fick jag lugna honom. Dom ringde upp lite senare, och hade mest troligt tänkt igenom varje scenario om vad jag skulle säga. Jag berättade att jag var gravid och dom blev båda super glada. Anna började till och med gråta av glädje. Så dom var väldigt positiva och det är jag så glad och tacksam för!

Jag berättade för Min bonus pappa Mikael senare under dagen och jag var nog mest nervös för att berätta för han faktiskt. Han är den som alltid tänker igenom det ekonomiska, är väldigt kritisk till vissa impuls beslut som när jag flyttade hemifrån när jag var 16 år, och sånna saker. Var lite rädd för vad han skulle säga. Förvånad blev han, minst sagt!! Men han frågade tydligt ''Har ni pratat igenom det här?'' när jag sa tydligt Ja, Så har han varit glad för våran skull sen dess. Han har redan börjat kolla på mini fyrhjulingar till lillan som är kvar i magen, så då förstår man att han också är taggad och längtar efter våran lilla pärla i magen.

När Filip berättade för sina föräldrar var jag inte med just när han berättade, så den riktiga reaktionen fick jag inte se eller vad man nu säger. Han och hans mamma gick iväg en bit då vi var flera stycken i rummet. Men jag fick en varm kram efteråt av min svärmor och ett ''Grattis''. När han berättade för sin pappa var jag precis på toa och när jag kom ut fick jag världens flin från svärfar och han frågade ''Jaha?! När är det dags då??''

Så alla våra föräldrar reagerade väldigt positivt. Dom blev glada och det är ju liksom deras barnbarn som kommer ur det här, så jag tänker att ofta oroar man sig nog i onödan när man ska berätta om en graviditet för sina föräldrar. Men jag var själv väldigt nervös innan. Sen hade det såklart varit jätte tråkigt ifall någon hade reagerat negativt eller kanske ''läxat'' upp oss (som jag föreställde mig att det skulle bli från mina föräldrar), men vi hade ju inte ändrat på vårat beslut för det. Dock hade vi ju inget ''roligt'' sätt att berätta på utan vi bara kastade ur oss det i princip, men det kändes bäst för oss. :-)


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Fråga: Skulle vilja veta om du fått några bristningar än? När brukar man få det?

Svar: Ja det har jag, på brösten och insida lår. Inga på magen (än😜). När man brukar få det är nog väldigt individuellt då det kan bero på olika hormoner, hur snabbt magen växer och vad du har genetiskt "anlag" till osv. Men som sagt är jag i vecka 33 och har inga på magen ännu! Dom på brösten kom kanske i mitten av graviditeten, har fått gå upp två storlekar på BH och har en hel del mjölk redan. Så det kan ju bidra. Men när jag kom in i puberteten när jag var kanske 13-14år fick jag även då bristningar på brösten och insida lår som sen bleknade bort. Kanske är så min kropp "reagerar" på hormoner osv! Svårt att säga, men som sagt är det väldigt individuellt när man får det (en del kanske inte ens får några). :-)

Likes

Comments

View tracker

Igår var jag och Ida på våran SPA-behandling. Massage och ansiktsbehandling, hur skönt som helst! Dom hade gärna fått fortsätta mycket längre, man blev helt avslappnad i hela kroppen. Vi satt kvar i relaxen efter massagen, åt frukt och bara njöt en stund.

Vi handlade även till Tacos och sen åkte vi hem till grabbarna och lagade mat. Spelade lite spel och bara surrade på! En lyckad Lördag minst sagt.

Likes

Comments

Ligger just nu och vilar med en vild bebis i magen. Jäklar vad hon bökar och stökar därinne! Såklart jätte mysigt, men ibland när hon rör sig riktigt mycket och hela magen dinglar fram och tillbaka börjar jag må lite illa. Men lätt värt det såklart.

Höll på med en inlägg där jag svarade på en del frågor som har kommit in blev precis klart och när jag skulle publicera försvann alltihop, typiskt. Så jag kanske tar tag i det senare i helgen istället. Riktigt kul med frågor och tips på vad jag kan skriva om, fortsätt med det!

När Filip slutar jobbet ska vi åka in till Piteå till hans mamma som ska bjuda på middag. Så jag hade tänkt duscha och hinna gå ut med Milly osv innan vi åker, måste nog försöka få i mig lite mat till att börja med då jag inte ätit något idag ännu. Men med det här vilddjuret i magen måste jag nog ligga kvar en stund. 🙈

Kram och trevlig helg på er!

Likes

Comments

Nu har jag suttit och gått igenom gamla bilder och bölat en hel del. Alla som känner mig vet om att jag älskar djur och framförallt hästar.

Jag började rida redan när jag var 3 år gammal och det fortsatte jag med ända till för snart ett år sedan. När jag var 11 år fick jag min första ponny (eller ''fick'', vi hade han på foder i två år), men han bodde hemma hos oss och enligt mig så var han min. Rekyl hette han och var verkligen hela min värld under tiden jag fick rå om honom. En sån där ponny du bara stöter på en gång i livet! Vi gjorde allt tillsammans, han kunde följa med på en cykeltur mitt på byn, vi hopp tävlade lite, upp till LA (90 cm, han var ju bara en liten B-ponny på 129cm i manke), startade även lite dressyrtävlingar. Jag hade så starka känslor för den här ponnyn, han hade en helt otrolig personlighet, väldens snällaste.

Så idag hittade alla bilder från den tiden att allt bara kom i en hel känslovåg. Oj vad jag saknar stallet och hästarna. Men inte bara det, utan den där relationen du får med hästen som du tar hand om varje dag. Det går inte ens att beskriva, bara dom som har varit med om det själv förstår nog vad jag menar.

I alla fall växte jag ur honom och hon som ägde honom på riktigt sålde honom vidare till Kalix. I Julklapp år 2011 fick jag min nästa ögonsten. Och min första alldeles egna ponny!! Han var bara 5 år och kom från Irland. Hade inte varit i Sverige speciellt länge. Han var och är en sån där ponny som drar till sig blickar, jag provred honom hos Anna som importerat honom. (Som blev en stor hjälp sen eftersom att hon själv är hopptränare, så där spenderade jag en hel del lov och helger på ''träningsläger'' efter att vi köpt honom) Jag grät medans jag satt på honom för att jag inte tyckte att jag förtjänade honom, han var FÖR fin.

Ni ser ju vilken charmknutte han är.😍👆

Vi fick 3 underbara år tillsammans och sen såldes han vidare till Vindeln eftersom att jag var tvungen gå över till storhäst. Tyvärr var det då mitt intresse fick sig en törn, just för att jag såg inte stallet och alla hästarna som ett intresse. Utan jag var intresserad av MIN ponny, jag ville ta hand om min Danne. Han var verkligen min ögonsten och i mitt berg och dalbana humör i puberteten och alla hormoner osv, var han min trygga punkt. Jag har svårt att jobba med hästar som jag inte "fäster" mig vid tyvärr. Nu hade jag haft två fullträffar efter varann, personlighetsmässigt.

Men jag valde att fortsätta med hästar och på min födelsedag 28:e December 2013 (fyllde 16 år) fick jag i present av underbara mamma och Mikael att åka ner till södra Sverige och provrida hästar. Vilket var dröm presenten, verkligen! Jag hittade en unghäst som jag ville ha, hon var bara 4 år. Så i slutet av Januari 2014 skickades hon hit till kalla Norrbotten på transport.

Vi hopp tävlade lite på hobbynivå., hon hade inte tävlat något alls innan hon kom till oss för hon var så ung. Då tävlar man i avdelning B kallas det, där endast unghästar är med. Vi tävlade bara upp till 115 cm, men hann träna på högre höjder. sen var hon skadad hela säsongen 2015 tyvärr.

I ifjol slutade jag rida i princip helt, har inte suttit på en häst sen 6e december ifol, vilket är snart exakt ett år sedan. Känns lite konstigt när det har varit så stor del av min vardag tidigare. Men min lillasyster tog över min häst och dom har tävlat och haft kul hela den här säsongen, dessutom passar dom bättre ihop än vad vi gjorde. Det klickade inte mellan mig och Raclette som hon heter tyvärr, hon är nog inte min typ av häst.

Inlägg om varför jag ''slutade''/inte har suttit på en häst sen dess kommer senare. Såg nu att det här inlägget blev flera mil långt. Haha, har du läst såhär långt är jag faktiskt lite imponerad! :-)

Likes

Comments

Jag startade bloggen framförallt för att kunna dokumentera hela graviditeten, för att ha kvar det sen. Även för att skriva av mig och bara få ut mina tankar oro/lycka/rädslor osv. Men det är ju mest för min egen skull att ha kvar sen.

Behöver eran hjälp

Men utöver det, är det något speciellt ni vill läsa om?? Nu är ni ändå en del som läser och är in här på bloggen varje dag. Så hjälp mig! Vad vill ni läsa om?! Har ni några tankar på vad jag kan skriva om så tar jag gärna emot tips osv.

Har ni några frågor? Kring graviditeten eller bara allmänt. Då är det bara att fråga på i kommentarfältet. :-)


Likes

Comments

Nu är vi inne i vecka 33 och igår var jag på rutinkoll hos BM! Har samlat på mig en del vätska som även barnmorskan såg på mig redan när jag kom in i rummet. Ska även börja gå till en sjukgymnast pga av ischias, min höger skinka domnar bort när jag sitter även en del av benet, någon nerv som klämmer. Ryggen är värre än tidigare. Har inte orkat lägga energi eller ta tag i det tidigare just för att jag mest har haft besvär på högersida och bara antagit att det haft och göra med min svullna njure. Eftersom att den smärtar i sig, med det här var tydligen något annat också sa min BM. Så då gör jag ju såklart allt som kan underlätta och göra det bättre. 😊

Viktuppgång:
9,5 kg från inskrivningen.
Järnvärdet: Låg på 149 (!!) har alltså ökat ännu mer sen sist. Känns jätte bra, skönt att slippa massa järntillskott som BM sa att jag absolut inte kommer behöva.👍🏼
Bebis hjärtljud: 139 slag/minut (tror hon sov, för hon brukar ha betydligt högre, det sällan hon är så still på undersökningar som igår.😂)
SF mått: 31 cm, följer "våran" växtkurva väldigt bra!
Blodtryck: Minns inte riktigt i siffror, men låg rätt så högre än vad det brukar. Förmodligen för att jag samlat vätska och blivit tyngre hela jag.

Sätesfixerad??

Sen var hon lite lur om att hon är fixerad, så det kändes bra och skönt, först. Dessvärre så kände hon inget huvud därnere... Utan förmodligen en liten gullrumpa som bestämt ligger i sätesbjudning. Kanske fixerat om jag förstod det rätt?! Det var svårt att säga, fick en ny tid om två veckor. Känner hon inte tydligt att hon har vänt huvudet neråt då så gör vi ett ultraljud för att se bättre exakt hur hon ligger egentligen. Kanske barnmorskan i sunderbyn hade rätt om att detta är en typisk "sätesbebis"?? Nä för sjutton, hon får lov att inte vara fixerad och sen vända på sig, ögona böj.😝

Knappt någon navel kvar nu.🙈 Tänk, därinne ligger hon och jäser, om hon bara visste hur många som längtar efter henne.💗

Likes

Comments

Är det bara jag, eller är det inte helt fantastiskt hur mycket djuren vet och "känner" av?! Våran hund älskar att ligga och vila huvudet på min mage, från tidigt i graviditeten. Lillan kan böka på och sparka, "knuffar" i hennes huvud men hon ligger bara kvar. Varje natt jag ligger vaken och har ont eller mår illa kommer hon in i vårt sovrum och vill bara ligga nära mig. Helst med huvudet på magen.

I Lördags var vi hos Filips storebror och hans fru hela kvällen. Och deras katt hoppade upp i mitt knä och la försiktigt tassen på min mage. Sen låg även hon och mös med huvudet på magen, gick iväg en stund, men sökte sig sen till bebismagen hela kvällen. Man blir ju helt varm i hjärtat, djur är så kloka.❤️

Likes

Comments

Filip som inte själv har tålamodet till att massera osv, skämma bort min ömma kropp nu när jag börjar bli tung på riktigt. Ville istället ge mig en SPA-behandling där andra kan ta hand om mig istället, haha! Känner mig så bortskämd. Men ser framemot det så mycket, bara få koppla av. Så jag och Ida (som också är gravid) bokade in en duo-gravidbehandling (den ni ser på bilden ovan) nu på Lördag på kust Hotell i Piteå. Eftersom man ska vara försiktig med olika typer av massage när du är gravid, var det ju perfekt att dom hade en del anpassade för just gravida. Kommer bli SÅ mys!

Tack älskling❤

Likes

Comments

Idag har jag tagit tag i städning och sånt kul. Så nu ligger jag med sammandragningar i soffan under en filt, med nystädat i hela läggan, tvättat flera maskiner och julpyntat i sista sekunden. Vi har dock inte så gott om julpynt eftersom vi bodde i så liten lägenhet förra året om man jämför med nu. Mina röda julgardiner är alldeles för korta för den här lägenheten, så dom fick jag skippa. Men lite mer "julkänsla" blev det ändå!

Filip har gjort två koppar Chai Latte och nu kollar vi på tidigare nattens sändningar från USA:s skotercross tävling i Duluth.

Kram på er!

Likes

Comments