View tracker

När jag fick diagnosen panikångest blev jag först lättad att det fanns en förklaring till varför jag mådde som jag gjorde, men samtidigt var det jobbigt att jag fick en stämpel som emotionellt ostabil och "sjuk" av psykologen. Jag fick diagnosen men inga verktyg eller hjälpmedel för att hantera ångesten, jag fick tipset "försök andas lugnt". Jo tack försök andas lugnt och slappna av när du sitter och hyperventilerar och skakar, det är förmodligen inte det första som dyker upp i huvudet.

Jag har lidit av detta mycket längre än vad jag trott, ofta känt mig överväldigad av massa oklara känslor som bara vill ut och det har varit något jag inte kunnat hantera.

Jag förväntar mig inte att folk ska förstå varför jag vissa dagar inte orkar ta mig till skolan eller varför jag helt plötsligt blir ledsen. Men jag förväntar mig att folk i min omgivning ska acceptera och respektera mig för hur jag väljer att hantera MIN ångest.

Att jag inte går till skolan vissa dagar handlar inte om att jag är trött och hellre ligger hemma i sängen en dag eller två, det handlar om vägen till skolan, pressen under lektioner att man ska vara duktig och aktiv som grundar en ångestkänsla för mig, att bemöta folk och vara social. Det är saker jag känner att jag personligen inte klarar av när jag mår dåligt. Vissa mår bättre av att omge sig i en positiv miljö men faktum är att jag inte orkar ta mig till den miljön, krafterna är slut. Det hjälper inte att vissa tjatar och påpekar att jag missar mycket men går det inte så går det inte, borde inte vara så svårt att acceptera.

Jag kunde mått mycket bättre idag om jag fått den hjälp jag sökt, om jag inte blivit runtskickad mellan olika psykologer och kliniker. Jag har tappat hoppet och förtroendet för psykiatrin här i Stockholm. Fått höra på fler ställen att min situation inte är tillräckligt allvarlig, och jag förstår att många har det värre, men för mig är detta skitjobbigt jag kämpar mig genom varje dag och gör allt för att få hjälp och när man då blir avvisad så ger man till slut upp och tänker "jaha okej då får jag leva med att må såhär", tyvärr.

Min panikångest är alltså något jag själv knappt förstår och därför är det svårt att försöka förklara för andra, men det går lixom inte förklara. Det finns inga ord som kan få andra att förstå. Jag får massa känslor som bara väller över, bryter ihop, får ångest och får panikattack. Ibland vill jag bara vara ifred och försöka lugna mig på egen hand men ibland är det skönt att ha någon som bara finns där som jag kan vända mig till då det är en trygghet som lugnar mig mycket snabbare.

Jag har under en lång period försökt dölja min ångest men vänner och nära är inte korkade, dom förstår ju att något inte står rätt till, beteendet förändras, vanor bryts och till viss del syns det bara tydligt eftersom personligheten påverkas. Men som jag lärde mig på psykologin så spelar inte alltid omgivningen någon roll, mår man dåligt psykiskt hjälper det inte alltid att vistas i positiva miljöer. Att påverkas så mycket av något så jobbigt är påfrestande, man blir så lätt irriterad och upprörd (enligt mig) och det är jobbigt och tar väldigt mycket på krafterna. Krafter man kunde använt till annat istället.

Kände att jag behövde skriva av mig kring detta område då jag känner att det är många som inte förstår panikångest och ärligt så tror jag ingen gör det, men det här är min sida av det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Livet just nu kan sammanfattas med ett ord, stress.

Sista veckorna innan jullovet och den klassiska perioden då alla lärare passar på att slänga in 47 prov och inlämningar, åh man är så lycklig som sistaårs elev på gymnasiet -.-

Det är inte ens mänskligt att ha ett prov på typ 4 kapitel och lite till, eller att ha två lektioner på sig att skriva ihop ett spokenword framförande.

Men det är bara att bita i det sura äpplet och stå ut för det är bara 7 månader kvar till studenten!!!!!!! så länge man har kämpat och som man har längtat och snart är dagen här. Mössan är beställd, flaket och lokalen för skivan är betald-det börjar närma sig, känns overkligt.

Men förutom skolan så känns faktiskt allt bara väldigt stressigt just nu, så himla mycket press. Ska komma igång med träningen ordentligt, öva inför juluppvisningen på poledancen, få ihop betygen inför jul och student, vara social och göra saker. Det är så mycket bollar i luften just nu så jag vet ärligt inte ens hur jag står ut och är väldigt stolt att jag fortfarande står upp och tar mig igenom dagarna.

Toppen på isberget är dock min pappa, min hjälte och förebild som kämpar som en galning för att övervinna cancern. Stackarn som får gå igenom massa operationer och cellgifter <3 finns ingen som är starkare än honom i mina ögon.

Trots allt detta så är det ju ändå jullov snart, saker kanske förändras och lugnar ner sig :)

You never know...

Likes

Comments

View tracker

Somnade kl 4 igår eftersom vi firade Linas födelsedag! Vakna vid 7 och då var det bara iväg till jobbet och kämpa sig upp trots att jag var lite lagom sliten. Ganska lugn dag på jobbet fick sluta tidigare :D

Jag Alice och Frida tog sen en fika på mysiga Sturekatten på Östermalm och fortsatte med lite chill i Kungsan :)

De var några random tyska killar som ville ta kort med oss eftersom vi tydligen var snygga svenska tjejer haha lite kul men skumt xD

Sedan käka vi taco bar i kungshallen men måste vart ngt fel med maten typ för vi alla tre fick typ kramper i magen efter så det var lagom onice :S

Kom hem och fick lite grov pms så det var väl alla känslor på en och samma gång så att säga i nån timme ^^

Nu kommer iaf S hit och ska sova så de blir mysigt men upp och jobba imorn och tagga för bajenmatch halv 4!

Gooodniiiight

Likes

Comments

I torsdags fick jag leka lite mamma o barnvakt åt min lilla kusin Ellie👶🏽hon är nio månader och världens sötaste!💕
Vi var ute i parken och gungade och åkte rutschkana och promenerade, och hon somnade så fint i vagnen på vägen hem😌✌🏼riktigt mysig dag!

Likes

Comments

​Hade en underbar vecka på Kos med mina main chicks!

Vi bodde på ett helt okej lägenhetshotell precis vid hamnen och bara 2 min promenad till stranden, vi fastnade för beach stället Jackssons Bar-bästa stället! supergod mat och väldigt serviceminded personal. Vi blev stammisar och köpte tillochmed deras tröjor, haha vi blev tillochmed erbjudna att komma tillbaka och jobba där nästa sommar så det är något jag faktiskt överväger om livet inte tar en annan riktning efter studenten :)

En dag åkte vi till Paradise Beach, UUUUNDERBART ställe, klarblått vatten och jättefin strand. Tog dock en timme med buss men det var så värt det!

På onsdagen åkte vi på en båttur på det Egiska havet till tre öaar, Kalymnos, Pserimos och en till liten ö som jag ej minns namnet på. På Pserimos badade vi bara på en ganska liten men fin strand, sen begav vi oss till Kalymnos för lunch med gruppen av svenskar och sedan en tur till svamp museet. Haha och turister som vi är köpte jag och Frida varsin tvättsvamp med oss hem xD och sista stoppet för dagen blev utanför den lilla ön som var helt obebodd där vi fick bada från båten mitt ute i havet, riktigt coolt! Jag är livrädd för okänt vatten så är väldigt stolt över att jag faktiskt våga mig ner i vattnet :p

Nattlivet var väl helt okej men klubbarna var en aning små och lite halvt döda men vi hittade våra favoritställen och mötte massa sköna människor på denna oförglömliga resa.

Detta kommer vi att göra om, DREAMTEAM!

Det kommer bilder senare

Likes

Comments

​Nu är det bara 36 dagar kvar till midsommar och då sitter jag och mina 3 favorittjejer på planet mot Kos för en grym vecka med sol bad och massa äventyr.

Det ska bli så himla kul, vi alla är sjukt taggade och vill bara åka nuuuuuu!

Likes

Comments

Är det bara jag som ifrågasätter när det är någon som gillar en? Jag har gjort det enda sen det tog slut med min första kille när jag gick i nian men aldrig riktigt reflekterat över det.

Jag vet inte om det är att jag konstant är rädd att bli lämnad eller om det är för att jag bara har svårt att inse att en BRA person kan gilla mig på det sättet.

Jag skulle inte säga att jag har dragits till dom bästa och mest lojala killarna och tror det är grunden till att jag är så tveksam nu för tiden när en kille säger att han är intresserad. Men jag är väldigt medveten om att osäkerhet är extremt oattraktivt och jag undrar därför om någon har tips på hur man blir av med det är?

Det var en person som faktiskt fick mig att tro att jag var värd det bästa och visade det till en början, tills denna person högg mig i ryggen och förstörde mitt liv några månader senare. Upprepas konstant av folk som står mig nära och därför jag undrar hur man kan bli av med osäkerheten för framtiden.

Tips är välkomna!

Puss

Likes

Comments

Det här med tillit asså... många gånger har jag blivit huggen i ryggen av mina närmsta och käraste vilket har gjort att jag har svårt att lita på folk nu.

Jag har alltid varit en väldigt öppen tjej som gärna delar med mig av mina erfarenheter för att kunna hjälpa andra och så, men nu det senaste 9 månaderna har varit ett helvete för mig.

I somras inträffade en grej som gjorde att jag tappade min bästa vän och min main person samtidigt som jag gick igenom en skit period i livet. Denna grej gjorde att jag aldrig nånsin kan lita på dem två och tyvärr har det påverkat mig alldelles för mycket. Tilliten till dem som står mig nära nu är också något jag konstant ifrågasätter fast jag inte borde det.

Det är verkligen helt sjukt hur mycket som kan förändras till det sämre på grund av en jävla händelse, helt ofattbart för mig faktiskt.

Hoppas detta inte fortsätter då jag själv tycker att det är jobbigt att inte kunna vara öppen med mina vänner på samma sätt som jag va för 9 månader sen.

Likes

Comments

Det har varit så fint väder dom senaste dagarna att man undrar om vi verkligen befinner oss i Sverige just nu! det var 15 grader igår-SVENSK SOMMAR haha det va temperaturen på midsommar😂
Skönt iallafall att det börjar bli ljust ute så man blir lite mer peppad att gå upp på morgonen😴

Likes

Comments