Nu har jag varit i Sverige i några dagar och det känns verkligen sååå bra! Jag landade runt 12/13 i söndags där mamma, pappa och Emma väntade. Vi åkte direkt hem där jag skyndade mig att packa upp, packa om, göra mig i ordning och sedan åkte vi till mormor och morfar för att fira mormor. Det var lite släkt där + så kom Niklas, Christian och Michaela dit några minuter efter oss. Det var väldigt mysigt att kicka igång tiden hemma på det sättet. Jag åkte sedan till Västerås med Niklas där jag spenderat några dagar i hans systers lägenhet med honom. Igår kom pappa och hämtade mig och nu ska jag spendera lite tid här hemma. Under min korta tid i Sverige har jag hunnit träffa några av tjejerna, varit på en arbetsintervju och bekantat mig med Västerås city igen. Idag har jag startat igång mitt projekt jag började på för några år sedan: måla om i gäststugan. Jag tog en paus i målandet för att ta lite höstiga bilder ute och det är dem jag ska bjuda på nu. Under min lilla fotografering träffade jag på två små ormbebisar i gräset. Är inget stort fan av ormar (eller något kräldjur för den delen) men dessa var så små och lugna så vågade ta lite bilder.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Väskorna gick att få igen, men det va precis! Jag har sagt hejdå till min (fd) värdfamilj, kommit igenom allt på flygplatsen, ätit middag och tagit mig till gaten. Hittills känner jag mig mest trött. Saknar redan de fyra små galningarna, men denna resa känns betydligt lättare än den hit. Kommer helt klart ha jobbiga dagar hemma med saknad av familjen och delar av livet här borta, men att se nästa veckas schema på tavlan i köket och veta att det inte är mitt var en lättnad! Är så glad att jag testa detta ändå, ser bara tillbaka på det som positivt. De otroliga jobbiga stunderna känns så långt borta. Men det känns rätt att åka!

Ses snart Sverige! 

Likes

Comments

Nu är jag alltså klar med mitt au pairande, 10 månader för tidigt, men ändå i rätt tid! Visst önskar jag fortfarande att jag skulle kunna genomföra detta år, men som sagt är det inte värt det för mig om jag inte tycker om det.

Min sista "arbetsdag" blev lång och bra. Började ännu en gång tidigt, alla barnen var i skolan och sedan blev det en lugn eftermiddag inne. Barnen va väldigt kramiga av sig idag, så jag har verkligen fått krama ur mig med dem.

Tidigare under kvällen möttes jag upp med Elvira i Bethesda. Middag stod på schemat, men först gick vi till en mataffär så jag kunde köpa med mig lite beställningar hem. Tänkte va smart och ta self-check-out, men jäklar vad det krånglade... gick i Alla fall tillslut!

HAde sedan en väldigt mysig middag och kväll med Elvira!! Kommer verkligen sakna att kunna umgås med henne nästan varje vecka. Det har 100% vart höjdpunkter under min tid här! Men hon bor nära hemma i Sverige, så när hon återvänder till vårt fina land blir det att träffas igen!

Nu ligger jag i sängen med väldigt tunga ägonlock. Imorgon väntar sista dagen med familjen, innan jag på eftermiddagen ska till flygplatsen.

Godnatt! Snart är jag i Sverige!!

Likes

Comments

Kunde tyvärr inte komma på något alls att skriva om igår, så jag lät istället bli.

Idag började 06.30, det var en ganska mysig stund att börja faktiskt, jag fick liksom hela barnens morgon, från det trötta stadiet in i det pigga - istället för att komma upp i det pigga på en gång. Den nya au pairen började klockan åtta (vi måste dela upp dagarna lite de två sista dagarna för att vi inte ska jobba för många timmar. Är en lite annorlunda vecka pga värdpappan är bortrest, tur vi är 2) och då gjorde vi oss i ordning för att skjutsa 4 åringen till skolan. Han var den enda som hade skola idag så hela gänget var med. Äldsta blev sedan upphämtad lite senare på morgonen för att ha en playdate hela dagen. Jag och nya au pairen tog med tvillingarna till biblioteket i någon timme och sedan lekparken innan det var dags att hämta upp brorsan från skolan.

Efter att jobbdagen var över för både mig och nya au pairen tog vi bilen till target (i den värsta trafiken) och nu på kvällen har vi ätit hamburgare från five guys och kollat på film här tillsammans med Pia och Evelyn - så nu har jag sagt hejdå till dem, men vi har planerat skidtrip när de kommer hem! Det var väldigt mysigt, men nu är klockan elva och jag måste gå upp väldigt tidigt imorgon... får sova en stund när alla barnen är i skolan!

Hade med mig kameran ut idag, men det är för sent för att sätta sig och kolla igenom dem, så istället får ni några mobilbilder från dagen.


Likes

Comments

Efter att ha släppt av äldsta vid bussen och tagit 4 åringen till sin skola åkte vi andra hem och åt lite innan vi begav oss ut på en promenad till samma ställe jag tog tvillingarna dem förra veckan. Det är typ en inhägnad park där vissa delar är skog, vissa gräsmattor, sedan finns det något learning center för barn och en liten butik och något mer. Haha, vet inte hur jag ska förklara det - men det där var mitt bästa försök. Tvillingarna fick i alla fall springa runt där en liten stund innan vi begav oss hemåt. Pojken börjar äntligen få tillbaka sin energi efter sin förkylning, men istället har tjejen blivit snuvig och äter dåligt... Själv mår jag något bättre idag än igår, men fortfarande inte helt där ännu. Hoppas verkligen det blir bra innan lördag, vill verkligen inte flyga så länge och vara förkyld.

Efter middagen kom Pia hit och hämtade upp mig och Robbie (nya au pairen) för att åka och ha vår sista cheesecake factory date. Robbie hade aldrig varit på ett cheesecake factory så vi var ju även tvugna att introducera henne till vårt andra hem.

Nu ligger jag i sängen och ska sova, imorgon väntar en ganska kort dag. Alla barnen är i skolan + vi slutar 15.30. Både jag och Robbie behöver nog det för att ladda upp inför Torsdag och Fredag som kommer bli två väldigt långa dagar... jag ska börja 6.30 båda dagarna, önska mig lycka till!

Likes

Comments

Tycker det blir så tråkigt när jag inte har några bilder att ha med mina inlägg. Det bästa skulle ju vara om jag tog massa bilder varje dag med kameran och kunde dela med mig av, men det går inte riktigt - och att ta bilder till bloggen är inte riktigt något jag tänker på speciellt mycket under dagen. 

Idag var då första dagen med nya au pairen. Fullt hus är det och barnen är förvirrade. Egentligen är det väl endast den äldsta som faktiskt förstår vad det är som händer. De andra är förvirrade och reagerar på sina olika vis. Även fast det kan vara skönt att vara två, och dagen gick faktiskt snabbare, så förstår jag varför de flesta familjer endast har en. Det blir lite väl mycket med fyra vuxna i ett hus (och fyra barn). Men en vecka ska det nog gå bra!

Dagen har inte bjudit på något speciellt annars, förutom att jag legat absolut död i sängen sedan vi slutade jobba. Hela kroppen har värkt, från halsen och uppåt har jag varit helt spänd och har i princip trott att jag ska dö halva dagen. Imorgon ska jag hjälpa till med allt kring skolan för barnen och sedan kanske jag går och vilar en stund medan nya au pairen leker med tvillingarna, beroende på hur jag mår. Kan endast komma ihåg att jag varit så här sjuk en gång tidigare, det var för ca 2 somrar sedan - så typiskt att jag ska bli det här min sista vecka i USA, kan liksom inte träffa vänner eller åka någonstans. 

Nu ska jag sova och hoppas på att jag mår bättre imorgon. ​

Likes

Comments

Nu börjar min sista söndag i USA lida mot sitt slut. Den här helgen har varit väldigt lugn och det har inte hänt speciellt mycket. Som jag skrev har alla mina vänner varit upptagna denna helg och jag kände inte riktigt för att ta kontakt med någon ny eftersom jag åker hem om en vecka.

Idag hämtade i alla fall familjen upp den nya au pairen! Jag var inte hemma när de kom tillbaka, var ute och kollade runt i lite butiker då jag inte kände för att sitta inne hela dagen bara. När jag kom tillbaka va de i full gång med att gå igenom allt som hon behöver veta. Jag har spenderat de senaste timmarna i sängen, hostandes, nysandes och snörvlandes - min förkylning går åt fel håll... känner mig helt slut i hela kroppen. Kan vara för att jag varit sjuk 3 gånger på mindre än 2 månader - eller så har jag aldrig blivit helt frisk så minsta lilla kontakt med något så blir jag sjuk. Om det inte vore för att vi kommer vara två hela veckan skulle jag vara orolig för hur mycket jag skulle orka med.

Nu har jag i alla fall flyttat in i gästrummet helt. De två äldsta barnen hjälpte mig bära upp det sista imorse medan jag tvättade lakanen i sängen. Allt känns bra med allt. Det känns väldigt bra att genom hela processen har jag inte haft en enda stund då jag känt att det är ett misstag att åka hem. Jag har haft stunder då jag har varit väldigt ledsen över allt - då jag så gärna vill att det här skulle funka, med tanke på hur länge jag velat göra detta. Men jag känner mig säker på att det är rätt val att åka hem. Hoppas den känslan håller i sig.

Likes

Comments

Idag har jag packat och städat mitt rum ca halva dagen. Som jag skrev igår så anländer den nya au pairen imorgon och hon ska då flytta in i det rummet jag bott i och jag flyttar upp till gästrummet under min sista vecka här. Allt är klart förutom några få saker som jag behövde ikväll och imorgon bitti innan det är dags att flytta upp helt och tvätta alla lakan. 

När jag kände mig klar för dagen med städning och packning tog jag på mig joggingskorna och tog en lång promenad. Avslutade promenaden med en ice tea lemonad på starbucks och att köpa middag och lite mys för kvällen. Sedan dess har jag bara suttit på mitt rum och tagit det lugnt. Alla jag lärt känna väl här och som jag umgåtts med är upptagna den här helgen så får försöka träffa dem i veckan och säga hejdå. Hade gärna velat åka in till DC och Georgetown innan jag sätter mig på planet hem, men vi får se om det hinns med. Det är många sena kvällar nästa vecka - men vi kommer ju va två au pairer så det är lugnt! 

Nu ska jag välja en film och säkert somna till den - ha en bra dag! 

Likes

Comments

Ja, som ni kan se i rubriken har jag valt att avsluta mitt år här i USA efter lite mindre än 2 månader. Ska försöka förklara min anledning till detta så bra och kort som möjligt - de flesta som läser min blogg vet redan om detta, men har inte berättat det för alla, så detta är väl mest för er. Jag ber redan nu om ursäkt för hur dramatiskt detta kommer låta. Och det har väl varit en dramatisk tid för mig, men jag har kommit ur den värsta dramatiken haha.

Som ni kunnat läsa om flera gånger här på bloggen så har jag haft en hel del ångest under min tid här i USA. Detta var något jag hade väntat mig sedan innan. Men jag hade väntat mig det de 3 första veckorna och att det skulle bli lättare och lättare desto längre jag hade varit här. Tyvärr blev det inte så. Min ångest blev bara värre och värre och det blev många, långa, gråtandes samtal hem. Mina föräldrar fick på ett ungefär vända på dygnet då mina arbetsdagar slutar ungefär den tiden ni går och lägger er där hemma.

Både jag och alla jag pratade med där hemma försökte komma på varför det blev så här. Jag har haft 100 olika förklaringar till min ångest, och jag har varit nöjd med dem i några timmar och sedan har jag ändrat mig. Från en dag till en annan hade jag tagit "stora" beslut och mina föräldrar bara skrattade åt mig för jag kunde verkligen inte bestämma mig hahah (de skrattade inte när jag mådde dåligt, utan när jag skrattade åt mig själv). Jag har, bland annat, varit inne på att det var alldeles för många barn för mig att ta hand om själv. 4 barn är väldigt många, men efter att ha lärt känna dem så skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha några andra barn, eller färre för den delen - absolut inte äldre i alla fall! Jag kom sedan in på ett spår att familjen kanske var en felaktig match för mig. Vi kanske hade för olika syn på hur vi ville leva våra vardagar. Jag kom snabbt bort från detta då jag insåg hur mycket jag uppskattade och tyckte om mina värdföräldrar och mina värdbarn.

Att inte hitta anledningen till hur jag mådde gjorde bara att jag mådde sämre. Att jag inte själv kunde komma på varför och att jag absolut inte kunde ta ett beslut gjorde bara att jag fick mer och mer panik över allt. Efter ett visst antal sms och gråtandes samtal hem bestämde jag och mamma att det var dags att sätta ett datum då jag skulle bestämma mig för om jag skulle stanna i USA eller om jag skulle åka hem. För detta var också något jag absolut inte kunde bestämma mig för. Jag hade en sådan stor lust att bara skita i allt och åka hem, men samtidigt ville jag inte bara ge upp. Jag har drömt om att vara en Au Pair sedan jag gick i sjuan, jag var inte beredd att bara ge upp det för min ångest. Dessutom var jag så otroligt rädd för vad alla skulle tycka och säga om det. Min rädsla för att misslyckas var alldeles för stor och jag ville verkligen inte åka hem och inte våga lämna mitt hus i skogen för att riskera att träffa någon som skulle fråga mig om det hela. Jag och mamma valde ett datum och det lättade på min ångest en hel del - vilket ledde till att jag insåg att min ångest orsakades av att jag var uttråkad. Redan på training school sa jag och Madde att vi absolut inte fick bestämma oss för att åka hem när det var som jobbigast, och Madde: jag kan stolt säga att jag valde att åka hem i en av de bättre stunderna!

Detta kan låta så fel om man inte känner mig väldigt väl och förstår hur jag menar, men jag ska försöka förklara:

Jag har alltid pluggat lite överdrivet mycket under mina år i skolan. Detta var för att jag tidigt insåg att jag började må dåligt, fick en del ångest och tvivlade på att jag skulle klara skolan om jag inte gjorde det - trean på gymnasiet var väl egentligen första gången jag inte gjorde detta (Tackar Niklas för det haha). Om jag någonsin var hemma från skolan pga sjuk så kom ångesten snabbt för jag kände att jag inte kunde göra nog mycket. Sommarlov har alltid varit för långa för mig, de sista veckorna har bara känts som slösad tid - rutiner och att faktiskt göra något under dagarna var efterlängtat (Sommarjobb längre än 3 veckor hjälpte dock mot detta). När jag sommarjobbat på kontoret hos mamma har jag trivts riktigt bra när det funnits mycket för mig att göra. Men när sommaren började gå mot semestertider och det inte längre fanns mycket jobb för mig att göra under dagarna började jag känns mig uttråkad - vilket ledde till att det blev jobbigt att vara där.

Att vara Au Pair är det absolut bästa jobbet du kan ha. Seriöst, du får flytta utomlands, förhoppningsvis till en familj du kommer börja tycka otroligt mycket om, umgås med barn som du kommer otroligt nära på kort tid då du spenderar många timmar varje dag med dem (Om du inte har äldre barn som fyller sina dagar med egna aktiviteter) och du lär känna så otroligt många olika människor - vissa som du kommer älska, andra som du kanske inte kommer kontakta igen hahah. Du får dessutom chansen att resa runt i ett land som kan bjuda på det mesta som finns i denna värld. MEN detta jobb kan komma med en hel del fritid och det kommer absolut med en hel del tid hemma i huset du bor i. Många med äldre barn kanske inte behöver hålla ögonen på dem hela tiden, men de behöver ju självklart fortfarande vara där och finnas om det skulle vara något. Detta är något, som jag nu insett, inte passar mig. Mitt främsta problem är nog att jag inte får lämna huset (man kan sjävklart lämna huset med barnen), och att jag inte har något som distraherar mina tankar under dagarna, såsom plugg eller arbetsuppgifter att slutföra. Jag menar självklart inte att du inte behöver din hjärna när du arbetar som Au Pair!! Att ständigt försöka hålla dina värdbarn glada, hålla koll på dem och ibland överlista dem innan de överlistar dig är inte alltid det lättaste. Men som jag skrev är jag en skol- och kontorsmänniska. Känner bara hur 90 % av alla som läser detta tänker "jäääävlar vilken tråkig och fyrkantig människa" and then so be it, men det är det jag trivs med och det är det jag mår bra av. Och visst, jag skulle kunna gå 40 olika kurser här borta, plugga de tre timmar 2 dagar i veckan jag inte har några barn (samt kvällar och helger). Jag skulle även kunna försöka ställa om och lära mig kunna ha ett jobb som detta. Men jag vill inte det. Jag har precis tagit studenten, jag vill ta tillvara på detta och skaffa ett jobb där jag får prova på det jag tror passar mig bättre. Jag har alltid tjatat på Niklas om att vi har ETT år, det här året har vi inte tid för att göra saker vi inte vill eller saker som får oss att må dåligt. Resten av livet kommer vi behöva vara ansvarsfulla och hela tiden ha ett jobb som gör att vi kan betala räkningarna. Men i år kan vi bo hemma, jobba med något vi vill jobba med och göra saker vi känner för att göra. Detta är väldigt inpräntat i mitt huvud, och just därför vill jag inte "stå ut" och fullfölja mitt år här i USA som Au Pair - för det passar inte mig just nu.

Och nej, det var inte ett lätt beslut även efter att jag insåg min anledning. Jag blir otroligt ledsen över tanken att lämna denna familj, lämna de människor jag lärt känna här, och inte slutföra något jag drömt om i så många år. Men jag ser fram emot att få komma hem. Och jag ser fram emot när mina Au Pair tjejer kommer hem och jag kan få umgås med dem hemma i Sverige.

Det har varit en bra erfarenhet och jag ångrar den inte trots allt – verkligen inte!! Dessa 4 barn har verkligen förgyllt min tid här. Kommer sakna dem något otroligt mycket när jag kommer hem. Det är helt sjukt hur barn kan fånga en så snabbt haha.

Om du läser detta och funderar på att åka som Au Pair - GÖR DET! De flesta jag känner som gör detta älskar det. Och om du inser att du inte gör det efter att du kommit hit - Åk hem. Men om du inte testar kommer du aldrig veta!

Min värdfamilj har hittat en ny au pair som faktiskt anländer redan nu på söndag. Jag stannar en vecka med henne och visar henne hur allt fungerar osv, innan jag sätter mig på planet på lördag den 23 och åker hem igen.

Likes

Comments

Här sitter jag och läser en blogg av en tjej som pluggar juridik. Jag kan verkligen inte leva i nuet. Så fort jag satt igång med en grej jag planerat länge så börjar jag se fram emot och planera nästa. Tex precis när jag blev klar med allt inför att vara au pair så började jag kolla efter lägenheter i städer där jag skulle kunna plugga om ca ett år - och läsa på om program osv osv. Men att planera är ca det bästa jag vet och 9 fall av 10 är själva planerandet av saker roligare än vad själva grejen är. Trots att jag just nu knappt kan vänta på att få börja plugga juridik (Vill dock ändå inte börja förrän om ett år) så är jag livrädd för hur mycket plugg det kommer vara och hur svårt det kommer vara. Känner bara att det inte finns något annat som intresserar mig lika mycket -så det kanske ändå blir lättare än om jag skulle plugga något annat.

Jaja, nog om det, det är långt fram i tiden.

Dagen har varit bra men ganska lång. Hade endast tvillingarna på morgonen, skjutsade inte ens 4 åringen till skolan då deras pappa fixade allt med de två äldsta. Det var väldigt snällt och ganska skönt, men jag tycker om att ha de där sakerna att göra under dagen - då kan man liksom dela upp den lite.

Jag och tvillingarna gick i alla fall bland annat på en promenad. Men killen är lite förkyld så honom fick jag bära på en stund, men hade verkligen inget emot det för han är så otroligt kramig av sig så han höll bara om mig hårt och la huvudet på min axel. Och det är väl lite så hela dagen har sett ut. Alla barnen har fått en liten släng av förkylning (och nu har även jag fått ont i halsen, mitt immunförsvar flög tydligen inte med mig till USA) så de är mer kramiga än vanligt och tvillingarna vill helst bara sitta i knät och mysa. Imorgon får jag dock överleva utan deras kramar för alla barnen är i skolan och jag kommer endast jobba en timme innan och en timme efter, och sedan ska jag ta mig ut och köpa lite grejer.

Nu ska jag läsa några sidor i min nystartade bok och sedan sova.

Förstår att tvillingarnas klädsel kan förvirra något över vad vi har för väder och temperatur här borta...haha. Idag kan jag säga att tjejen klädde sig mer passande. Vi har haft flera dagar då det varit relativt "kallt" för att vara Maryland vid den här tiden (därav de varma pyjamasarna - de togs fram under veckan för de behövdes, idag behövdes de egentligen inte), men nu har värmen kommit tillbaka igen. Jag ville dock inte bråka med en trött och snorig tvååring som redan hade en jobbig start på dagen, så han fick ha på sig varma kläder haha.

Likes

Comments