Header

Denna vecka har vi "chillvecka" vilket är vad vi brukar kalla veckorna då lärarna reser. Denna gång är de i Europa vilket resulterat i slappt schema. Perfekt att utnyttja till plugg och kommande uppgifter... Idag har vi varit helt lediga så jag har skrivit en uppsats i tyska och två tredjedelar av mitt tal i svenska. Jag har även hunnit med en timmes promenad i hopp om att lätta på träningsvärken samt några avsnitt Grey´s, en ganska behaglig dag.

Att tvåorna nu är på språkresor betyder att det var ett år sedan vi var på våra. Ett helt år sedan. Jag saknar verkligen det och jag saknar det ännu mer nu när jag fick veta att min träningskompis bor hos min gamla värdmamma... Det var verkligen en givande och rolig vecka! (Vill ni läsa om veckan i Berlin hittar ni den en bit bak i kategorin "resor")

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Helgen har jag spenderat i Växjö där klubbens juniorer varit på träningsläger. Det har varit en lärorik och rolig helg, dock väldigt jobbig... Redan efter första passet hade jag ont i kroppen så ni kan ju tänka er vad jag har nu, efter fjärde. Jag är van vid fem pass i veckan och nu blev det fyra på två dagar (samt tre tidigare i veckan) det tar på kroppen och visst är det skönt på något märkligt sätt. Förutom träning var även vår landslagslöpare till klubbkompis där och föreläste om sin resa samt höll i ett pass vilket var väldigt trevligt! Det är alltid kul med lite nya perspektiv och övningar. Jag hade nästan glömt hur roligt det är att åka på läger då vi inte varit iväg sedan Teneriffa 2015, självklart var det roligare, en hel veckan i värmen i helt nya miljöer med fantastiska människor, men det var förmodligen en "en gång i livet" upplevelse. Så jag är glad över lilla Växjö ändå.

Jag har varit i hallen ett flertal gånger då vi var där på läger för ett antal år sedan. Växjö håller även (enligt mig) skånes bästa inomhustävling en gång om året och är innehavare av Sveriges kanske finaste hall. När jag tog stegen in i lördags var det dock som en helt annan hall. Inget folk, inget ljud, det var dött. Vad som dock infann sig var den välbekanta känslan av nervositet, pepp och spänning. Men den försvann ganska snabbt igen, det var ju en helt annan hall och inget stämde egentligen överens med den bild jag är van vid. Fram till jag gick på toa och känslan sköljde över mig ännu en gång.

Det sista jag gör innan jag börjar värma upp är att gå på toaletten, när jag tvättar händerna brukar jag titta på mig själv i spegeln och tänka en rad peppande tankar. Det kan vara få ord och långa meningar som skiljer sig från gång till gång, beroende på hur jag känner mig mentalt och kroppsligt. Och när jag stod där och tvättade händerna på samma toa igår som jag var på innan jag sprang årets första tävling så kom känslorna tillbaka. Fast denna gången skrattade jag mest åt det, det var ju ändå inte samma hall.

Likes

Comments

För 50 dagar sedan var vi överlyckliga över att kunna sätta upp två nollor bakom ettan. Idag var vi ännu lyckligare över att kunna sätta en nolla bakom femman, för idag mina vänner är det 50 dagar till vi tar studenten. 50 dagar. Det är ingenting.

Detta firade vi med en tråkig torsdag som dessutom innehöll prov i filosofi. Tyvärr firas det inte mer än så på skolan jag går på... Motivationen är just nu jämn med golvet men jag gör vad jag kan för att hålla humöret och pluggandet uppe. På lördag åker vi på träningsläger, nästa vecka är det chillvecka då tvåorna åker på sina språkresor och det är dessutom 50 dagar kvar till jag får springa ut i min vita fina dröm. Det finns alltså inga anledningar till att deppa.

Likes

Comments

Dessa fångade jag med min mobil igår när jag gick den korta biten till Emma och Alicia för lite tjejsnack. Älskar dessa kvällar när vi skvallrar loss till klocka börjar bli mycket. Gäddastorps bästa trio, helt klart!

Likes

Comments

Det är med sorg i hela kroppen jag skriver dessa rader, jag kommer aldrig mer få uppleva ett riktigt lov. Okej att man har längre uppehåll mellan kurser på sommaren när man läser högre utbildningar och att man har några få veckor semester när man jobbar, men det kommer aldrig vara samma sak som att ha lov. Dessa lov som så många gånger varit räddningen från att gräva ner sig totalt. Lov och vännerna, det är vad jag kommer att sakna allra mest. För inget slår den där känslan av sommarlov, veta att man har så många lediga veckor framför sig så att man inte ens räknar dem från hälften har gått... Men samtidigt är jag så redo för något nytt, alla kapitel har sina slut och jag är taggad inför att avsluta detta och börja på nästa. Det oroar mig att jag inte vet hur det kommer att se ut, men det löser sig säkert.

Mitt sista lov har jag tillbringat på vallen, i träningslokalen, hos kusinerna i Lidköping, framför datorn, på Emporia, framför Grey's, framför läxböckerna, med kameran i handen, på jobbet och viktigast av allt: med personer som står mig nära. Jag har verkligen prioriterat att träffa människor jag tycker om. Jag har tyvärr väldigt svårt för att få till att träffa kompisar i veckorna och det har därför varit extra mysigt att få ta igen missad tid, jag har verkligen fantastiska människor runt mig.

Likes

Comments

Ge aldrig upp, ge aldrig någonsin upp. Det är vad jag lärt mig denna vintern. Jag kan ärligt skriva att jag är stolt över mig själv, på riktigt, hur osvenskt det än är. För jag har fortsatt så många år utan framgång. År av frustration, tårar och grubblande över att det inte fungerar. Över att ingenting händer. Ingenting.

Men så hände något. Äntligen. Något jag så länge väntat på, något jag så länge hoppats på, något jag så länge önskat. Löpningen hade känts bra på träningen, jag kände mig stark, snabb och på någon vänster förstod jag att något var på gång. När jag åkte till Växjö för årets första tävling kändes det inte som det brukar inför lopp. Jag kan inte riktigt förklara det, en blandning av lugn, nervositet och adrenalin. Jag sprang loppet och förvånades över att tiden blev så pass bra trots att det inte kändes så bra.

Och det var ingen engångsföreteelse, tiden alltså. Jag persade mig genom hela säsongen, fick smeknamnet Pb-Josse och sänkte mig från 8.44 till 8.07. Det är mer än en halv sekund, vilket är otroligt mycket när det kommer till en så kort sträcka som 60m. Jag var nu i fas med mina jämnåriga, slog kvinnor och sprang finaler. Ren och skär lycka. Jag var 8 hundradelar från topp 20 i Sverige när jag avslutade min säsong och jag svävade på moln. Moln av adrenalin, lycka och jag vet inte vad.

Hur förklarar man en sådan känsla? Efter så många år där inget fungerat fungerar plötsligt allt. 8.07, det är nästan drömsju. Jag har velat detta så länge och det är så otroligt skönt att få ett kvitto på att jag gör rätt, ett kvitto på alla träningar jag tagit mig igenom. Plötsligt blev 300ingarna jag drömmer mardrömmar om värda det. Plötsligt blev alla gånger jag prioriterat träningar framför annat värt det. Plötsligt hände det.

Jag hoppas nu kunna bevara detta, ta med mig känslan och löpningen ut och skrälla på nytt under sommaren, det är dock 40m längre men det ska inte bli några problem. Jag är otroligt taggad inför denna säsong och spänd på att se hur mycket jag kan sänka mig på 100an. Jag är dessutom sugen på att ge 200ingarna en ny chans.

Det kom tillslut, precis som min tränare sagt under alla våra år tillsammans. Det kom, äntligen.

Likes

Comments

Just nu är jag, familjen och mormor i Lidköping hos våra kusiner. Förmiddagen och en bit in på eftermiddagen spenderades i badhuset för att sedan avsluta med en glass på donken till fika. Resten av dagen har vi inte gjort så mycket.

Eftersom de bor några timmar från oss träffas vi tyvärr inte så ofta. Detta gör att de små liven förändras väldigt mycket från gång till gång och det märks tydligt hur de håller på att växa upp. Tankesättet mognar och speciellt den minsta gillar att föra djupa diskussioner, hon funderar så det knakar. Frågor och samtal kring religion, vegetarianer, vad jag ska jobba med, att jag får sitta i fängelse nu när jag inte är barn längre och så vidare. Det tar aldrig slut och jag förvånas lika mycket varje gång dessa smått ovanliga ämne tas upp.

Imorgon ska vi gå en runda på stan och fira påsk med mat och påskägg (om nu påskharen kommer).

Jag har tyvärr inga bilder från dagen så ni får en från i tisdags när vi var på Emporia och åt gott.

Likes

Comments