Header

Jag vaknade på dåligt humör idag och det har mer eller mindre varit kvar under dagen, förutom under träningen som resulterade i bra häcklöpning. Det är helt enkelt lite mycket nu och jag påverkas extremt av den ständiga hetsen kring betygen som nu mot slutet av terminen är högre än vanligt. Kommer jag få bokstaven jag vill ha? Gick det senaste provet tillräckligt bra? Kunde jag pluggat mer? Ja, ni vet, det där vanliga. Det tynger mig mer än jag vill erkänna och jag är inte alls sugen på att bli besviken för att en uppsats gick sämre och därför resulterar det i ett sämre betyg på pappret. För här har vi inte råd till dåliga dagar, det är bara så. Vår lärare, som inte längre finns med oss, sa: "Du är inte dina betyg" till en vän när hon var besviken över ett prov. Och visst är det sant, så otroligt sant, men så svårt att inse. Speciellt när man är mitt inne i det hela. Det är en ny dag imorgon, en dag som förhoppningsvis blir lite positivare.

Likes

Comments

Börjar det bli tjatigt nu? Problemet är att jag har så många bra bilder på lager och vill bara visa dem... Ska dock variera det lite bättre i fortsättningen, lovar! Annars då? Det börjar verkligen närma sig slutet och jag känner mig så redo för ett nytt kapitel i livet och ännu mer redo för detta fantastiska avslut kallat studenten. Men först: en handfull prov, uppgifter och tal.

Likes

Comments

Igår var jag återigen själv på vallen med min tränare och 10 häckar, 10 häckar som jag faktiskt kom förvånansvärt bra överens med vilket var otroligt kul och peppande. Om en vecka är det nämligen dags för seriematch igen och det är, när jag tänker efter, ett år sedan jag började träna häck. Det var inför förra årets första seriematch (klicka om du vill läsa om den) vi började köra häck seriöst då jag tydligen var det potentiella häcklöperskan... Jag började efter det byta ut min syn på häckarna och såg dem inte längre som enbart hinder utan något att attackera. Som ni vet gjorde jag en tävling i häck inomhus i vintras och om en vecka ska jag alltså springa mitt tredje lopp över dessa 84 cm höga sakerna. Det är dock betydligt längre och betydligt fler häckar utomhus... Men det känns ändå bättre detta året då jag faktiskt har mängdträning över häckar i bagaget. Förutom häcken ska jag även springa 200m vilket jag inte tävlat i på ett bra tag så det ska bli spännande att se vad klockan landar på. Slutligen fick jag favoritsträckan (den första) i den svenska stafetten vilket jag är väldigt nöjd över! Jag ser verkligen fram emot detta, det ska bli kul att springa igång säsongen.

Likes

Comments

Dessa bilder hade jag tydligen inte heller publicerat(??), aja här får ni en fin tb till förra sommaren. En ny fotografering bör även bokas in snarast... Ännu en sak jag ska ägna mer tid åt när skolan väl är över.

Likes

Comments

Jag hittade denna text bland "opublicerade inlägg" som jag tydligen skrivit den 18/6 2016, det är nästan ett helt år sedan.... Jag hade inte en aning om att den fanns där, men blev så berörd så var bara tvungen att dela med mig av mina tankar för ett år sedan.


Med Håkan i öronen korsade jag förra veckan Göingevallen, som så många gånger förr, för att öppna grindarna så att barnen som var med på Summer camp skulle kunna komma in. Men det var inga vanliga kliv över vallen, känslorna kom från ingenstans och jag insåg hur trygg jag var, hur hemma jag kände mig och plötsligt blev allt känslosamt. Jag har tillbringat så många timmar på denna idrottsplats, jag har sprungit så många mil, varit glad, varit arg, varit ledsen, skrattat, gråtit, mött nya underbara människor, lärt mig mycket om mig själv och växt som människa. Vallen är en så stor del av mitt liv.

Och jag insåg där och då att jag kommer att sakna den så fruktansvärt mycket den dagen jag inte längre är kvar i Hässleholm. Alla människor som gett mig så mycket glädje och kärlek. Att jag fick chansen att bli tränare har utvecklat mig så otroligt mycket, jag har lärt mig tackla problem, säga ifrån och tagit upp mina åsikter trots att jag är den enda under 40 på våra möten (eftersom att det tydligen inte anses viktigt att gå på dessa tränarmöten av de andra tränarna i min ålder??). Delat med mig av kunskap, fått kunskap, delat ut beröm och fått beröm.

Känslorna svämmade över och jag vet inte riktigt hur det gick till, hela mitt liv finns innanför dessa grindar, en stor del av min barndom och alla mina tonår har jag sprungit på dessa banor. Detta spelades upp likt en film i mitt huvud. Även om jag sedan innan insett att jag inte kommer att kunna leva på friidrotten och inte heller är beredd att satsa fullt ut så var det som att det nu sjönk in att jag en dag skulle behöva lämna vallen, mitt andra hem, för en väldigt lång tid. Jag har inga planer på att stanna kvar i Hässleholm i framtiden men det kommer vallen att göra. Och inte bara lämna vallen utan även friidrotten, då jag inte längre kommer att kunna spendera 10 timmar i veckan på att träna, det kanske inte ens finns en friidrottsklubb dit framtiden tar mig.

Det känns så konstigt då jag varit förknippad med denna sport i så många år och även förknippat mig själv med den, men samtidigt veta att den kanske kommer att försvinna om ett år. Att jag kanske tar mig ut och reser eller skaffar ett jobb och då inte kommer att cykla eller köra till Göingevallen klockan kvart i fem nästan varje dag. Det är som att en del av Josefine försvinner.

Likes

Comments

Jag har läst samma bok i snart ett år, en bok som jag för tre år sedan hade läst ut på en månad eller två. Idag läste jag ut den, jag tog mig tiden. Under mina tre år i gymnasiet har jag valt att prioritet bort läsandet, för det har under dessa år alltid funnits något viktigare att läsa än en bok jag verkligen vill läsa. Det har alltid funnits saker att plugga på, faktaböcker som vägt tyngre än mitt intresse för läsningen. Men nu är det snart över och jag ska dyka in i böckernas värld igen, läsa allt annat än Nässlorna Blommar och Gullivers Resor, jag ska läsa böcker för att det är kul och för att jag vill, inte för att senare skriva prov eller hålla tal om dem. Och jag längtar, längtar efter friheten, efter helger som inte kommer att ägnas till plugg, efter att slippa den ständiga känslan av "nu hade jag kunnat plugga istället för att göra detta", efter att få prova på något annat än skolbänken. Men det är nära nu, tre prov, två inlämningar och lite annat smått, intryckt på två veckor, man måste ju älska lärarnas klockrena planering.

Likes

Comments