View tracker

okej. har läst igebom halva min blogg nu. och jag känner att jag måste skriva av mig mer. oftare. bara för att bli av med mina tankar. okej? spikat.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är en ständig kamp med att kunna känna sig bekväm, bekväm som fängslad. Fängslad i sin egen kropp. Morgonen är nästan värst just för att varje dag när jag vaknar så vill jag bara dra ner dragkjedjan på ryggen och kliva ur den här hemska kroppen. Kvinnokroppen. Och i samma sekund som jag inser att det är omöjligt vill jag klösa mig ur det. Hyvla mig ur det. Slå mig ur det. Jag är en han. En HAN. Och så ser jag ut såhär? Det är vidrigt. Det är en vidrig känsla. Och det är tyngre än vad man kan föreställa sig. Det gör konstant ont. Det är jobbigt dygnet runt. Det är en börda.



Och ibland vill jag inte ens försöka ta mig framåt. För det är för tungt, för tungt. Men jag måste. Jag är illa tvungen. Eftersom jag är så "stark".
Men nej, jag är inte stark. Känner mig ynklig och liten eftersom jag oftast inte vet hur jag ska hantera det. Jag känner mig hemsk och äcklig, tror det är mycket därför jag duschar så mycket. Kanske känns som om man kan skrubba bort allt. Vad vet jag.
Jag skäms över att ha en kropp som den här. Skäms. För det är inte min kropp. Det är inte en kropp för mig. Det är ett fängelse. Mitt fängelse.

Och ibland vill jag gråta men det är de att det kommer aldrig tårar utan de sätter sig som en klump i halsen, i bröstet och i själen. Och ibland vill jag bara få ett raseriutbrott för att få lätta på det jag känner. Men det skulle kännas så fel att få ett sånt utbrott mot min omgivning, att visa sig så sårbar, ynklig, liten, patetisk och trasig. Men ibland vill jag sluta andas för att känns som om det skulle vara det lättaste och snabbaste alternativet att bli av med allt.
Hur jag än skulle göra så skulle det kännas som ett par hundra steg tillbaka.
Men jag tänker inte ge upp. Får inte ge upp. Aldrig någonsin. Hur tungt det än kommer bli. Aldrig. Aldrig. Aldrig. Det är ett löfte till mig. Som jag tänker hålla. Måste hålla. För allas skull.

Lite av allt har dock lättat när folk börjat kalla mig för Oliver istället för Josefine och säger han istället för hon. Men det är en knappt märkbar skillnad. Och igår var första gången jag fick presentera mig själv som Oliver. Och det var fint. Men samtidigt ett bakslag. Det blev tungt. Och konstigt. För det kändes så rätt.
Jag tror ingen förstår hur det känns när folk i min omgivning anpassar sig efter mig, att dom gör allt dom kan för att säga Oliver och han. Och hur snabbt dom oftast rättar sig själva om dom råkar säga fel. Och det värmer mig att alla försöker. Mer än vad någon förstår.

  • 92 readers

Likes

Comments

View tracker

Onsdag. Och det är helt ofattbart. Jag ska stå på innebandyplanen igen, efter nästan 8 månaders uppehåll. Är ganska kluven samtidigt som jag är extremt taggad. Jag vill egentligen bara få kunna spela innebandy. För det gör mig lyckligare än någonting annat. Så jag ska prova mina ben och se hur det går. Går det så går det och går det inte så kommer jag gå två steg tillbaka. Och det är väl det som gör mig kluven. Vet inte om jag är beredd på det. Men ja. Håller tummarna för mig själv lite.


  • 106 readers

Likes

Comments


  • 106 readers

Likes

Comments

Herre, vet inte hur jag ska formulera mig längre. Allt känns..bra och skönt
Jag har kapat alla onödiga band till folk som suger negativ energi och bara det har gjort att jag kan fokusera på saker som verkligen betyder, som driver mig framåt i livet. Och genom det så har livet börja gå framåt. Har fått hem massa viktiga papper, så snart kommer det komma igång med ännu mer jobb. OCH DET GÖR MIG SERIÖST LYCKLIG. Att få jobba, tjäna pengar, kunna göra saker och unna mig saker, kunna gå och ta en fika utan att behöva säga "nä, jag har inte råd". SÅ HIMLA SKÖNT. 

Nu sitter jag och Linn vid varsin dator, hon pluggar och jag sitter och bloggar. Vi dricker öl. Ganska så gott, faktiskt. Har varit iväg med mamma och Thomas idag. Vi åkte och handlade massa gott och massa nödvändigheter för ikväll. VI SKA HA TISDAGSMYS. 

Likes

Comments

Tiden flyger iväg och jag vet verkligen inte hur eller varför. Har lust att stanna tiden, för jag trivs så jävla bra. Här. Precis nu.

  • 108 readers

Likes

Comments

Åkte hit i måndags. Var här runt 11.40. Alltså. Den glädjen. Att få komma bort.
Tänkte bara uppdatera lite kortfattat.
Sömn, god mat, fint sällskap, träffat hennes mormor, träffat Sam, träffat världens bästa moster Bobo, ännu mer god mat, följt med henne på hennes kör, sovsällskap, serier, film, skratt, glädje, plugg osv. Ni fattar. Jag har det bra. Puss.



  • 118 readers

Likes

Comments

Alltså. Lyckan är enorm. 
Så jävla glad. På måndag åker jag till Göteborg. Herrejävlar så glad jag är. Inte alls bara därför, men det är åh, obeskrivligt. 

Nu sitter jag här och dricker lite vin, känns ganska fint. Har ett helt zoo i min mage. eheh. Vill bara sova. Sova hela dagarna så tiden bara flyger förbi. Men det kan jag inte göra, jag har ett par fina dagar framför mig ändå. Imorgon ska jag träffa mina fina vänner, lördag har jag fotbollscup, på söndag ska jag fira min lillebror och sen är de ju måndag. SÅ TIDEN KOMMER GÅ GANSKA SÅ JÄTTE FORT ÄNDÅ. 

PUSS SÅ LÄNGE.

Likes

Comments

Två veckor in på det nya året har nu gått. Jag är lite kluven. Ganska så jätte kluven faktiskt.
Jag sitter med nålar i baken och bara väntar på att få komma igång med mitt nya jobb, det tar lite tid. Men jag ser fram emot det så något enormt. Och så har jag inte jobbat något alls på de andra jobbet. JAG BEHÖVER JOBBA, JAG BEHÖVER PENGAR. Typ NU! Helst igår.

Men annars så har det nya året börjat helt fantastiskt. Faktiskt. Det känns så otroligt bra ändå, har en bra magkänsla.
Sakta men säkert kommer väl fler inlägg komma. Bara för att.


Jajhahevsjsjslmfb typ saknar dig jätte mycket.

  • 125 readers

Likes

Comments

Vet inte när jag började lyssna på Kartellen, men fan så bra musik dom levererar. Helt sjukt. Sitter på bussen på väg till Filippa. Ska sova där, det känna bra. Behöver det efter all kaos med julfirandet, ska för första gången fira jul utan mina syskon. Blev inte med bjuden av min fader. Det kändes jävligt..dåligt.



  • 206 readers

Likes

Comments