Header
View tracker

Spontana tankar en helt ovanlig skottdag....

Oavsett vad du tänker så har du alltid ett val. Precis somdet är (konstigt nog) enkelt att vara negativ, lika enkelt är det att vara positiv.. Vilken överraskning va? Eller inte. Vi lever i en värld som dethänder många hemska saker, samtidigt lever vi i en värld där det händer än fler positiva saker, varje timma varje dag. Din inställning till livet sprider sigsom ringar på vattnet, din inställning på verkar inte bara dig själv utan dinomgivning i allra största grad. Är du redan negativt inställd från början av  dagen kommer din dag med största sannolikhet inte bli så rolig.. just eftersomdu själv sprider en dålig stämning runt omkring  dig. Tänk själv, hur roligt ärdet att vistas bland människor som alltid har något att klaga på, är det intevädret så är det att  någons bil haft en registreringsskylt som haft ”fel”siffror osv. Vissa saker är det självklart att vi är negativa till men det  behöver inte betyda att vi behöver sprida den negativa energin till alla vistöter på.

Du har ett val, alla har ett val. Trivs vi inte med något, gör någotannat, hitta en ny väg. Känner du att ”det spelar ändå ingen  roll”, då kommerdet antagligen inte göra det eftersom du redan har satt dig in som offer. Livetär fullt av val, tänk vad vi är  lyckligt lottade som faktiskt har det så.Försök i alla fall att vara objektiv och se allt ur ett större perspektiv. Hurkommer du göra din dag bättre genom att sprida negativ energi omkring dig? Återigen, i det större perspektivet. Nej dagen kommer  antagligen inte bli så rolig.Ofta har människan invanda beteenden som den gör per automatik. Något vi lärtoss under lång tid  och inte helt ovanligt att det beror på att någon annanvarit på ett visst sätt och vi har gjort därefter. Det finns nog ingen  människa jag stött på som varit positiv till allt och alla, jag tror inte att det ligger i den mänskliga naturen att alltid vara positiv i  alla fall inte genuint positiv. Så nej, ingen är perfekt. Det jag vill få fram är att det kanske är dags för både dig och mig att se oss  i spegeln och tänka vad vi faktiskt vill sprida för energi och intryck av oss själva. Jag gör så gott jag kan och detsamma kan du.

Du har chansen att ändra dig, även om du inte behöver bli en extrem optimist så behöver du i alla fall inte sprida din dåliga energi till andra. Håll det för dig själv. Visa respekt för de som faktiskt försöker göra dagen lite bättre, lite roligare, lite  gladare och lättare. Testa själv och se hur det känns, börja tänka på de sakerna som du uppskattar varje dag. Liten som stor  sak, spelar ingen roll. Alla har vi våra dåliga dagar men de dagarna behöver inte vara i majoritet av slentrian. Lämna ditt  negativa ego inom dig och sprid lite positiva vibes, för vet du vad, jag tror inte det finns någon som innerst inne förlorar på det  :) . Precis, inte du heller. För du har allt att vinna både från din omgivning och för din egen personliga utveckling.

Kram Josefine 🙏💚

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Kreativitet! Så befriande och rogivande och ibland lite frustrerande ;) . När det kommer till målandet är jag en periodare. Ibland får jag flow och det går av bara farten. För mig är målandet och, egentligen allt kreativt som att, baka, laga mat, fotografera eller att gå ut i skogen något som får mig att slappna av och befinna mig i nuet. Vi har nog alla något som vi gärna vill försvinna in i för att få distans till verkligheten och vardagen som bara rullar på. Har du någongång känt att en del av dig fått vänta för att ge utrymme för vardagslunkandet? Som när jag flyttade till Halmstad för att plugga lade jag stora delar av allt målande, bakande etc på hyllan. För mig har inspiration och motivation till att måla, baka kommit av avslappning och utrymme för att experimentera. Plugget för mig gav mig inget utrymme för det och det fick vila. Så många gånger jag tänkt att jag vill måla, baka göra si eller så men inte gjort det. Har du någongång funderat över om det du alltid gör och alltid gjort är det enda du bör göra? Tänk om, du hela ditt liv hämmar din personliga utveckling genom att inte våga utforska fler sidor av dig själv. Jag tror inte att någon människa mår bra av att ha ett enda intresse som tar upp hela livet, jag tror att vi behöver kontraster och perspektiv för att utvecklas på alla plan. På så sätt stimulerar vi olika delar av vår hjärna och vi kan skapa mer självdistans och kanske hitta nya sidor av oss själva. Jag tror många tror att de som har många intressen har mer tid, "de har tid att göra annat än vardagsbestyren". Helt fel! Det handlar om att TA SIG TIDEN, planera in i vardagen. Det kan vara att du bokar in tid i kalendern för dig själv och/eller för din hobby. Vi alla har lika många minuter på ett dygn så boka in tid redan nu för din egen utveckling. Här kommer mina tips på vad du kan göra för att få perspektiv på ditt (kanske) inrutade liv och kanske bli liiite lyckligare och berikad:

🌟Umgås med människor som ger dig energi och som är mottagliga för din positiva energi.

🌟Våga lär känna nya människor! Börja prata med någon främling och bara där kommer du att ha lärt dig mycket om dig själv och andra.

🌟Skapa dig en hobby, innerst inne tror jag du har något som du alltid har velat testa, rita, dansa, läsa om historia, spela tv-spel gå en keramikkurs eller nåt annat som du tänker på ibland. Här träffar du säkerligen människor med andra/gemensamma intressen som kan stimulera dig mentalt med nya insikter.

🌟Var öppensinnad! Det är jättebra att vara strukturerad och ha rutiner, men att våga bryta detta ibland och se vad som händer. Ha en plan men våga vara flexibel, för i ärlighetens namn vad är det värsta som kan hända?

🌟Var positiv! Ingen gynnas av en negativ inställning, varken du eller din omgivning. Är du positiv smittar det av sig och på så sätt får du positiv energi tillbaka.

🌟Våga säg ja till det som känns främmande och som får det att pirra lite i magen! Och våga säg nej till saker som inte ger dig nåt tillbaka.

Så börja redan idag! Det krävs ofta inte så mycket arbete för att göra en liten förändring. Men den förändringen du gör kan leda till något stort 😏.

Kram Josefine💚

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Efter att jag sett Morgan Allings program "Morgans mission" fick jag feeling och ville berätta min historia utifrån de motgångar som jag stött på i livet och de som faktiskt gjort mig till den jag är och den människan som jag är stolt över att vara. Vi har alla en resa vi gjort och kommer att göra, här kommer en del av min... :) En väldigt spontan och ärlig beskrivning :) .

Jag vill gärna sätta perspektiv på saker och ting och jag har en väldigt god självinsikt. Anledningen till det kan ha många svar men till största del beror min självinsikt mycket på de saker som påverkat mig mycket i livet och lärdomen från det. När jag var liten fick jag fråga mig själv vad det var för fel på mig. Som så många andra hade jag kompisar när växte upp och jag hade turen att också skaffa mig ett par bästa kompisar. Personer som jag delade allt med och lite till. Varenda gång jag hade en bästa kompis kom det alltid in en tredje person som också blev min vän. Vi hade alla tre roligt tillsammans tills jag blev utfryst för att jag inte dög, jag var "tråkig" och jag var helt enkelt inte riktig lika cool som den tredje personen. Samma visa hände i flera kompiskonstellationer genom åren. Jag har alltid varit väldigt godmodig och trott att alla, iallafall de flesta människorna vill mig väl. Som person har jag alltid tyckt om att umgås med killar både för deras enkelhet och framförallt att jag fick vara precis som jag var och att jag dög. Som liten var jag väldigt otrygg i mig själv, ville gärna ha kontroll över min omgivning, jag vågade inte göra saker som jag inte visste konsekvenserna av. Därför har jag i princip aldrig åkt några berg-och dalbanor, vågat hjula, stå på händer som "alla andra" vågade. Därmed fick jag också en tråkstämpel av de tjejer jag umgicks med. När vi skulle börja 6:an i lågstadiet slogs min klass ihop med en annan parallellklass. I den klassen var det några som började reta mig för mina glasögon, jag hade redan i första klass fått mina första glasögon. Det handlade om att de tyckte att jag var ful och kallade mig för glasögonorm. Och så höll det på en längre tid. Inte konstigt att jag varit osäker på mig själv och inte varit nöjd med hur jag sett ut.

I högstadiet hamnade jag i samma klass som den kille som mest var på mig i lågstadiet. Till råga på det hade han sitt skåp under mig. Han var klassens clown och var väldigt stökig och projicerade all sin ilska han upplevde inom sig på mig genom att konstant upprepa att jag var väldigt ful och att jag "skulle vinna fulast i hela världen-tävlingen". När han hade som mest ilska inom sig kunde han slå till mig på armen och någon gång också sparka till mig när vi skulle in i våra skåp. Att sno mina saker var också populärt. Jag förstår i efterhand att denna killen inte själv mådde så bra, men som ung och sårbar var inte mitt självförtroende och min självkänsla tillräckligt stark för att tänka så och göra något åt det. I samma veva berättade min kompis som jag känt sen jag föddes att hon "inte ville vara min kompis mer för jag var så tråkig". Alla dessa delar satte sina spår och gjorde inte att min självkänsla, mitt självförtroende och min självbild blev bättre. Som med alla andra ungdomar genomgick jag puberteten, att bry sig om sitt utseende var väldigt viktigt, nog det viktigaste utifrån vad jag minns. Jag ville ju såklart vara lika snygg som de populära tjejerna på skolan.

Gymnasiet! De första två veckorna var en mardröm, inte för att någon mobbade mig utan mer för att jag inte alls trodde på mig själv, jag grät, grät och grät när jag kom hem från skolan, för vad kunde jag, jag va ju helt värdelös. Efter ett par veckor släppte ångesten en aning och det blev bättre. Jag hade slutat spela handboll i den vevan då det enbart var de som var bäst och kaxigast som fick ta plats. Jag var inte någon driven handbollsspelare, om det beror på vilja eller att inte våga ta plats och få möjligheten vet jag inte. Gymnasiet började och jag träffade mina två då bästa gymnasievänner som jag tillbringade mest tid med. I samma veva började jag träna på Friskis & Svettis, jag blev väldigt insatt i kost och träning och läste mycket om hur man på bästa sätt kunde gå ner i vikt, min dröm var att ha en atletisk och väldefinierad kropp. Jag tränade mer och mer och mer, var väldigt extrem i min kosthållning, fastnade för GI och skippade alla kolhydrater. Julen 2006 vägde jag 48 kg och hade gått från att träna mycket och äta sunt till att träna för mycket och inte äta mycket alls.

Det är svårt att förklara för någon som inte har haft en ätstörning hur det är och varför det inte bara är att "börja äta" eller vice versa. Jag som alltid älskat mat, varit väldigt kreativ i köket, ville inget hellre än att kunna äta utan att få en hutlös ångest. Det fanns en paradoxal verklighet kring mig, jag ville äta och jag visste att jag var sjuk, jag ville må bra, samtidigt fanns det en liten djävul på min axel som så fort jag skulle äta fick mig att skaka, gråta hysteriskt, få sån brutal ångest (andnöd, hjärtklappning, skakningar, katastroftänk) att jag inte kunde stoppa i mig någon mat. Såklart var det bannlyst med bröd och alla former av kolhydrater. När jag väl ätit gick jag alltid ut och gick för att "göra av med de kalorierna" eller mest för att lugna mig själv. Jag frös så otroligt mycket när jag va som sämst, låg med en kudde mellan benen om nätterna för att jag fick ont i mina knän då de låg och tryckte mot varandra, jag hade svårt att ha jeans då de tryckte mot mina höftben så jag fick blåmärken. Hela skiten var en mardröm. Mitt i allt detta gick jag ju i skolan, och jag vet i ärlighetens namn inte hur jag kunde klara sista året på gymnasiet med alla betyg, men det gjorde jag och det är jag tacksam över. I januari 2007 fick jag hjälp på Capio Anorexi Center i Alingsås och fick där träffa min behandlare Linda, jag har allt att tacka henne för, främst att hon var rakt på och inte vek sig för en väldigt envis Josefine :P. Jag vet inte hur lång tid det tog men jag blev bättre med hjälp av Linda, framförallt gick jag upp i vikt till ett "normalt" BMI ( Body Mass Index, förhållandet mellan längd och vikt, som jag för övrigt är väldigt kritisk till). Jag fick då "skriva ut mig" från centret då de ansåg att jag var tillräckligt "frisk" (jag hade viktmässigt kommit inom ramen för normalt BMI) och när centret skulle byta till en ny klinik och Linda inte skulle jobba med mig mer var beslutet mer definitivt. Vad jag nu i efterhand hade velat var att få hjälp med den mentala biten. I och med anorexin visste jag inte vem jag var, vad var min sjukdom, vad tyckte jag? vad hade jag för åsikt och värderingar? Min självkänsla och mitt självförtroende var i botten och jag visste inte vem jag var.

Sista året i gymnasiet levde jag i en bubbla, jag minns inte jättemycket från den tiden tyvärr. Ett av de starkaste minnena jag har är när jag blev utsatt för en stalker. Helt sjuk grej egentligen. Det var en tjej i en annan klass som enligt henne hade haft anorexia, precis som jag. Hon kom fram till mig en dag och undrade om jag ville vara med i hennes projektarbete om just anorexia. Hon visade bilder på sig själv då hon påstår att hon var sjuk, och det helt klart varit helt sant, jag har ingen aning. Problemet var att hon inte alls skulle göra ett projektarbete om det. Bara att hon frågade mig som var sjuk en sådan sak var i sig rätt surrealistiskt. Hon började förfölja mig i skolan, smygtittade på mig och kunde komma fram till mig och klämma på min handled, nudda mitt nyckelben och även mina höftben och säga något i stil med "ja sådär smal var jag också när jag var sjuk", hon kunde stå och stirra på mig medan jag tog mat i matsalen osv. En dag rann bägare över då hon gömde sig bakom en av hyllorna i biblioteket och tog kort på mig, hon hade missat att stänga av blixten så jag märkte direkt att någon tog kort på mig. Jag minns att jag rusade ut gråtandes från biblioteket. Efter det (tror jag) hon fick tillsägelse och det va tur att vi snart skulle ta studenten. Balen och studenten som ska vara den bästa dagen i ens liv var för mig väldigt tung och ångestladdad. Jag ville så mycket vara glad och ha roligt, men det hjälpte inte att vilja, ångesten var alldeles för stark. Men jag tog mig igenom det och att gå i en fin balklänning och känna mig som en fin prinsessa bär jag med mig för resten av livet.

Efter studenten fick jag massa extrajobb och hade svårt att hantera det här med mat och "vad är lagom? är det för mycket mat? för lite!?" Jag hade genom mina ätstörningar "förstört" mina hunger och mättnadskänslor. Så från att äta för lite fick jag ofta hetsätningsattacker, det var mitt sätt att hantera stress. Såklart ett dåligt sätt då jag mådde ännu sämre av att äta massor och bli svullen. I samma veva blev jag mer och mer deprimerad, kände ingen lust för något, allt som jag tidigare tyckt va roligt var jag likgiltig till. Jag va så uppgiven och arg på allt att jag ibland tänkte att jag hellre ville att någon körde på mig med bil än att jag skulle leva i denna hemska psykiskt betungade värld. Kan betona att jag aldrig skulle skada mig själv på det viset men bildligt talat orkade jag inte med den psykiska smärtan. Envis som jag var (och är) ville jag klara mig ur depressionen själv utan medicinsk hjälp. Det gick så långt att jag var tvungen att börja med medicin då jag i princip var helt apatisk, i huvudet sprudlade det av idéer och jag ville så mycket men kroppen hjälpte inte till. För att vara efterklok insåg jag efter ett tag att jag bör ha sökt hjälp tidigare för jag vet att min kropp tog väldigt mycket stryk av att vara envis och tänkte "kan själv". Åren gick, och 2009 gick jag en utbildning som heter Hälsoutvecklare och massageterapeut på Grimslövs folkhögskola utanför Växjö. Det året var utmanande men var en otrolig vändning för mitt självförtroende, jag började tro på mig själv mer igen och åkte hem med ett certifikat som massör.

Åren mellan Grimslöv och tills jag flyttade till Halmstad 2012 kantades av många extrajobb. Jag har nog testat på alla branscher vid det här laget :D . Panikångest har varvats med hjärtklappning, ätstörningar, kärlek och vänner. Under sensommaren flyttade jag till Halmstad för att börja studera idrottsvetenskap vilket senare inriktades på psykologi. Även denna studietiden har varit en berg- och dalbana med ångest, panikångest och utmattningssyndrom, och att bli väck en ätstörning händer inte över en natt, men jobbar du på det och VILL ha en förändring går det. Jag kommer alltid att tänka på mat och automatiskt ha ett analyserande öga för det. Men jag kan idag själv ha distans till det och inte låta det styra hela mitt liv. Det är på nått sätt lite skamset att ha ätstörningar men något i princip alla har i någon form. Sen att det ger sig utlopp i lite mer extrema former är en sak men något som människor bör tänka på och reflektera kring, både att äta för mycket, för lite, för extremt kontrollerande, förbjuda saker helt ... kan vara bra för en person och dåligt för en annan. Jag tror det mer handlar om vad för budskap vi förmedlar till vår omgivning kring exempelvis vår kost. Att du inte behöver ha koll på allt för att leva ett härligt liv.

Vad vill jag då ha sagt med denna text. Jo, alla har vi vår historia, våra erfarenheter och vår egen insikt om hur vi fungerar som människor, både fysiskt och psykiskt. Vi är en produkt av vad vi varit med om, MEN det behöver inte definiera mig som människa. Jag är inte en depression, jag är inte en ätstörning och jag är inte mindre värd bara för att någon annan definierade mig som det. Det är inte konstigt att jag är så intresserad av mat, för jag lärt mig så mycket under åren, jag är väldigt intresserad av träning för jag har haft möjligheten att lära mig mycket om det också. Jag är en social och kärleksfull person för att jag varit så sen jag var liten men också för att jag alltid behövd hävda mig genom livet. Jag är en empatisk person, lyssnar gärna för att jag vet hur det är att inte bli sedd eller lyssnad på och jag är öppensinnad för jag själv varit med om många saker som förändrat mitt liv och fått mig att sätta mitt liv i perspektiv. Jag är mån om att jag själv ska må bra för att min kropp tagit så sjukt mycket stryk under åren och jag är en kreativ människa för att det är genom att skapa ting som jag kan vara mig själv och ta en paus från verkligheten en stund. Under alla dessa år har jag ju givetvis upplevt många positiva saker också, nya bekantskaper, inre och yttre resor, jag har en supermamma som under hela mitt liv har hjälpt mig framåt, som trott på mig och när jag flyttade till Halmstad träffade jag mannen i mitt liv, Henrik som jag är så tacksam och lycklig över att jag träffat.

Det är inte hugget i sten att livet kommer att vara en rak väg mot toppen. Det är klart att jag missat mycket under de år som jag inte mått på topp, men samtidigt vet jag inte vem jag skulle varit utan alla dessa händelser i livet. Så var du än står idag, va tacksam för det du lärt dig hittills i livet och använd dig av det i dag och imorgon. Vi alla har en historia så förvalta den väl, lär dig av den och framförallt låt inte den definiera dig som person.


Kram Josefine



Likes

Comments

Nu har det gått tre dagar sen jag landade i Sverige med mina damer. Kändes först lite vemodigt att lämna den stressfria bubblan på Bali, men vände snabbt när jag fick se hur vackert det blivit här hemma i höstens alla färgen. Och inte minst att få träffa min överlyckliga sambo :) . Det är skönt att vara hemma igen, ska verkligen jobba på att ha med mig känslan från Bali hem, med ett lugn inom mig, att arbeta på att vara mer spontan i mina val. Framförallt att inte ta mig själv på för stort allvar. Allt i livet handlar inte om att äta si och så mycket protein, kolhydrater och fett, det handlar heller inte om att ta sig själv på största allvar, att varje dag ska vara en dag att antingen göra rätt eller fel. Livet bör handla om att just du ska vara den du vill vara, utan press eller krav, utan ramar för rätt eller fel. Att bara ställa sig rakt upp och ner ruska om hela kroppen och finna sig i den känslan som känns precis i detta nu. Livet är för kort att ta sig på för stort allvar. Jag kan själv komma på mig själv att bli irriterad på mig själv att jag är så påverkad av andra att jag glömmer bort och faktiskt känna vad det är JAG vill eller känner. Va rak och ärlig och krångla inte till det! Det jobbar jag på :).

Denna bild beskriver hur jag känt mig sen jag kom hem, så skön katt! ^^


Jag kan inte med ord beskriva hur glad och tacksam jag är för att ha gjort denna resan tillsammans med FridaL och FridaE! Det har varit en resa både för oss som vänner att lära känna varandra mer men också för att få distans till allt som händer hemma, med jobb och vardag. Vi har upplevt saker tillsammans, trekking uppför vulkanen Batur, rafting tillsammans med tre kineser i Ubud, lärt oss att surfa i Canguu, SUPat på Gili Air till solnedgången, vi har snorklat och sett koraller och en massa vackra fiskar på Lembongan, vi har snorklat och sett sköldpaddor på Gili Air, vi har testat på olika former av yoga, vi har gått väldigt mycket, vi har åkt moppe på Lembongan och sett mäktiga Devils Tear, och framför allt är vi sjuhelsike bra på att spela Trean och crawla/leka i vatten :P. Vi har även haft förmånen att få umgås med Hanna och Erik vilket har förgyllt vår resa markant, utan dem hade vi nog inte fått uppleva lika många grejer :D ! Förutom detta så har vi blivit mer inspirerade till en vegetarisk livsstil vilket känns självklart :) . Allt blir lite roligare tillsammans helt enkelt. Tack för att ni är ni och att jag fått dela denna resan med er.


De sista dagarna på Bali spenderades i Kuta för att shoppa. Jag som inte har spenderat ett öre på mig själv med kläder osv på hur länge som helst hittade väldigt mycket roligt, till galet bra priser också :D ! Eftersom vi höll oss med god marginal till vår budget på ca 500-700 kr per dag (inkl. boende) kunde vi strosa i butiker med gott samvete. Vi bokade hotellet en extra natt eftersom vi skulle åka tillbaka till Sverige 00:20 på natten till söndagen, vilket var väldigt skönt då vi kunde slappa och ha det gött ända tills vi skulle ta taxin till flygplatsen. Resan hem var lång men gick förvånansvärt smidig ändå, 13:50 landade vi i Köpenhamn i söndags och var hemma i Halmstad vid 16:00.

Här nedan följer ett hopplock av bilder från resan :)


Ha en härlig höstdag, och kom ihåg att ta hand om varandra <3 // Josefine


Likes

Comments

Hej! Nu har det gått ett par dagar sen sist. Vi har hunnit med massa shopping i Ubud, god mat på ställen som Bali Buda och Earth Café och bara försökt att ha det gött!

I förrgår var vi på rafting, det var en blöt upplevelse 😊. Själva resan tog nog upp mot 2 timmar i vattnet så var rätt nöjd efteråt. Naturen vi åkte genom var helt underbar, så skönt med all grönska och att vi befann oss så långt ner, ca 40 m om vår guide hade rätt😊. Språkbarriärerna kan glappa rätt mycket här 😊. Vi var även i Monkey Forest och hejade på alla apor där, sen att miljön var riktigt härligt gjorde ju besöket inte sämre 😊.

Igår tog vi oss till Canguu, ett ställe på Balis västkust som är väldigt populärt för surfing. Vi hade dagen innan bokat boende på FRii hotell, mycket bra! 😄 Så eftersom surfingen skulle vara bra så gick vi ner till stranden för att testa, vi fick alla tre jag, och Frida*2 varsin surfinstruktör. Åh va roligt det var! Blev bättre på att komma upp efter varje våg
jag "fångade". Förstår verkligen varför många fastnar för surfing! Behöver själv jobba på hur jag ska hoppa av brädan då jag nog rensat ena systemet i kroppen med saltvatten 😂😂😂🏄🏼.

Dags för sista dagen i Canguu innan vi ikväll åker till Kuta.

Ha det gött! Josefine

Likes

Comments

Nu har vi äntligen tagit oss till Ubud, staden som är yogameckat på Bali. Vi började vår visit med att boka in en trekkingtur uppför vulkanen Batur 1770 möh. Sagt och gjort gick vi och lade oss tidigt igår eftersom väckarklockan skulle ringa 01:30👌😄. 02:00 var i påväg tillsammans med tre andra resenärer och vår söta lilla farbror som körde oss. Första stoppet visade sig var en pannkaksfrukost vid 03 på morgonen där männen som hade hand om turen hjälptes åt att ge oss energi inför färden mot toppen. Efter "frukosten" åkte vi vidare mot själva startpunkten för vandringen. Det var visst inte bara vi som skulle upp på vulkanen utan många fler. Mina förväntningar inför trekkingturen var i princip att det ser tufft ut på bilderna men kommer säkert vara väldigt lugnt och enkelt i praktiken. Lite som de flesta turistfällorna. MEN va fel jag hade! Stigningen var väldigt brant och vi fick se noga efter var vi satte våra fötter, rullgruset var ett faktum och hela resan upp innehöll svett, mjölksyra, fooookus och väldigt mycket pannbensträning. Efter ett par timmar i mörker, med några korta vätskepauser var vi uppe på toppen. Och wow vilken utsikt, kändes väldigt overkligt men fantastiskt och kallt! Solen visade sig från sin bästa sida och levererade ett färgsprakande uppvaknande😊🙌🏼☀️. Vi blev serverade balinesiska kaffe och varm choklad och efter en stund fick vi även en andra frukost, kokta ägg och rostbröd med banan på.

Efter en lång stund var det dags att börja bege sig neråt igen. Well... jag hade gärna gått ner i mörkret igen😁. För nu såg jag hur brant det var. Men med skakiga ben och ett hopp om att överleva tog jag mig ner med mina tjejer. Det var en upplevelse utöver det vanliga och är glad att jag gjorde det men skulle aldrig göra om det.
Haha... Men jag är ändå stolt att jag gjorde det, naturen är så oändligt vacker och häpnadsväckande. 🐾🙏🏼

Efter vårt äventyr har vi varit lite sega men hindrade oss inte från att vara ute på gatorna och kika. Första stoppet blev lunch på Bali Buda , ett vego-och rawfoodställe😍😍🙌🏻. Japp jag har varit i himmelriket idag igen😊. Blir helt förälskad i allt, i hela konceptet, inspirationen, färgerna, smakerna.. ja du förstår. Extas är nog ett passande ord. Dagens lunch fick bli en burgare gjord med hemmagjort bröd, tofuburgare, rawfoodsås på bland annat basilika, en hemmagjord ketchup likaså pommes👌. Till det en tamarind- och ingefärsdryck som smakade väldigt spännande. Mums! Efter lunchen gick vi i affärer och kikade, shoppade lite och sen tog vi en massage, Bali spamassage👌. Väldigt välbehövligt efter trekkingturen.

Imorgon ska vi testa rafting, en naturupplevelse där du sitter i en gummibåt som färdas i olika hastighet genom vatten i naturen, det ska bli spännande! kommer bli blött vill jag lova! 😊

​Må så gott! // Josefine

Likes

Comments

Hej! Nu har vi varit på Gili Air ett par dagar. En liten ö utanför Bali. Vi tog oss hit från Lembongan i onsdags med båt. Första intrycket av ön var att det kändes som en riktigt mysig ö. På Gili Air sköts den trafik som finns med häst och vagn, några elmopeder och Fatmancyklar (cyklar med supertjocka däck). Ön är väldigt idyllisk och på ett sätt turistig. Många restauranger och butiker längs med stranden runt ön. Sen vi kom hit har vi testat många restauranger, favoriten hittills heter Scallywags och är en lite "dyrare" restaurang, om jag nu kan kalla något dyrt här borta😜. Iallafall serverade de en buffé med olika tillbehör och så fick vi välja vad de skulle grilla. Kan säga att Butterfish är nog den godaste vita fisken jag ätit, testa den säger jag bara! 😊

Under tiden här har vi haft lyxen att kunna snorkla precis utanför vårt boende, inte så fina koraller men fick uppleva en dröm om att se en stor sköldpadda i det fria. Så fin och vacker! 😍🙌🏼🐢

Varje dag har jag gått på ett yogapass på de två ställena som finns här på ön. Dagens pass var en riktigt glädjekick eftersom vi gjorde lite övningar två och två med fokus på core. Fick äran att samarbeta med en tjej från San Fransisco👍🏼.

Det är ju väldigt inne med SUP, Stand Up Paddling, så det har jag ju velat testa men inte varit så motiverad till att paddla (läs ramla i) Nissan hemma i Halmstad så här i Indiska oceanen var det perfekt. Turen vi tog hette Sunset SUP tour där vi allihopa, FridaE, FridaL, Erik, Hanna och jag blev guidade av en spanjor, Mario, ut i havet. Till en början var det lite vingligt men sen blev det stabilare. Riktigt bra träning för sneda magmusklerna och för balansen. Och va vackert det var. Är inte direkt bortskämd med att kunna se botten på X antal meters djup, Erik hade med sig sin GoPro så det blev många vackra bilder. Vi hade även där turen att få se en sköldpadda som var ute på tur och tog luft vid ytan🐢. En sån mäktig upplevelse! 🙌🏼☀️

Jag har tänkt många gånger längs med denna resan hur fantastiskt det är att resa och upptäcka nya platser, både på världskartan men också inom mig. Varje dag innebär en ny utmaning och ett tillfälle att njuta av livet. På resande fot ändras spelreglerna. Det jag är van vid och automatiskt förväntar mig hemma inte är det som fungerar här. Jag som hela min barndom varit rädd för att gå utanför min komfortzon upptäcker och utmanar mig varje dag. På ett sätt är jag glad för det eftersom jag har lyxen att kunna göra saker som andra alltid vågat och velat göra.

Allt har sin tid så länge du har viljan att vara mottaglig och öppen för att spelreglerna ändras, och kanske till det bättre för just dig där du är nu. Var öppen och döm inte för snabbt! 🙏🏼😊🌴

Dags att njuta av livet och sen ta en cykeltur runt ön på denna sista dag på Gili Air. Imorgon bär det av mot Bali och yogametropolen Ubud 😊🐾.

Lev varje dag! // Josefine

Likes

Comments

Igår var ett riktigt äventyr! Vi åkte ut tidigt med båt för att snorkla på olika spots där vi kunde få se på olika koraller och fiskar. Och visst fick vi det! En helt ny värld under vattnet. Otroligt mycket färger och former, små fiskar, stora fiskar och alla färger på koraller. WOW! En häftig upplevelse! Vi var även på en annat spot för att se större fiskar, jag hoppade i och var lika snabb upp i båten igen. ✌🏼️Det var väldigt kallt och strömt och fiskarna var stora😊. Under vår båtfärd blev det väldigt mycket vågor så själva båtturen blev en upplevelse i sig, ja en nära-döden-upplevelse. Gårdagen bjöd på väldigt höga vågor, och att sitta i en relativt liten fiskebåt i det stora mäktiga havet fick mig att känna mig väldigt liten och utsatt. Men alla erfarenheter lär en alltid något nytt att ta med sig till framtiden👍🏼. Vi skulle också ta oss till ett ställe för att se mantor men vågorna var för höga så får se när vi åker på en sådan tur. Eftersom det var en blöt färd blev det inga bilder, men kan lova att det ser lika fantastiskt ut som på bilder ni kanske sett på koraller 😊.

När vi kom tillbaka var vi väldigt trötta så vi tog det lugnt vid poolen, jag tog tillfället i akt att rita lite och bara vara. Med den utsikten som jag bjöds på kunde jag inte annat än känna mig tillfreds. Det är alltid roligt att rita på olika platser eftersom olika platser och mentala tillstånd sätter prägel på vad och hur jag ritar, vilken inspiration jag har osv.

Kl 17 började dagens YinYogapass som vi bestämt att vi skulle gå på. Och kan säga att det var helt rätt pass i helt rätt tidpunkt för mig. Eftersom yin fokuserar på att stanna länge i olika positioner var det väldigt skönt och välgörande att gå därifrån 90 min senare. Vi fokuserade på att öppna upp i bröst och höfter vilket är mina svaga punkter, solens nedgång bidrog till att vi fick en skön mörkerläggning lagom till passets slut.

Kvällen bjöd på mat och trevligt umgänge.

Josefine

Likes

Comments

Igår var vi på utflykt och var blandannat vid Devils Tear där vattnet slår upp i enorma vågor och på en restaurang som heter Hai Bar med en galen utsikt! Det är mycket intryck här på Bali, otroliga kontraster mellan vackert och slum. Men det är det som gör det så häftigt här 😊. Eftersom vi har dåligt wi-fi på hotellet så får vi se när det kommer fler uppdateringar nästa gång 😊

kram Josefine

Likes

Comments

Hej! Här på Lembongan har kanelbullensdag lyst med sin frånvaro😊. Istället började vi dagen med ett 90 min YinYogapass på Serenity Yoga här i närheten. Just YinYoga är en typ av yoga där du stannar längre i olika positioner för att få en mer djupgående avslappning av muskler och ligament. På så sätt kan Du bli smidigare och öka din muskelrörlighet skonsamt. Det var ett väldigt avslappnande pass och Caroline som höll i det var en väldigt behaglig yogi. Passade på att köpa ett 3- gångerskort så imorgon blir det Vinyasaflow kl 8 😊.

Idag har vi varit iväg på en mindre strand eftersom Hanna och Erik skulle surfa. Det var rejäla vågor och vattnet var väldigt strömt in mot land så vi fick ta det lugnt med badandet. Men lite bad blev det allt och min kokosnötsoskuld är tagen😁😄. Den jag fick smakade precis som förväntat, mycket bra. Medans en annan var så sur så den inte gick att dricka. Ett lotteri det där. Alla balineser är så snälla så damen jag köpte kokosnöten av delade på den och skar ut allt fruktkött till mig, så nu kan jag leva på kokos ett tag👍.

Idag åt vi lunch på ett ekoställe som hette Eco Deli Bali, WOW! Helt i min smak, massa vegetariskt, både goda sallader, juicer och fika, allt eko och mestadels fairtrade. De erbjöd även 10% på notan om du ville lämna in pantflaskor till dem, många tummar upp!

Efter lunch tog jag och FridaE oss en tur runt till några små butiker i närheten och shoppade saronger och armband, vi lärde oss och med att pruta👍. Resten av eftermiddagen har vi njutit av den vackra utsikten och solnedgången, flummat runt i poolen och umgåtts.

Vid 19 blev vi hämtade av en pickup som skulle ta oss till kvällens restaurang Hai Bar, helt fantastisk miljö och maten var riktigt bra! Och resan dit var ett äventyr i sig. Restaurangen hade en fantastisk utsikt och atmosfären var väldigt stämningsfull och rogivande. Jag själv åt en kycklingwrap med sweet chili & yoghurt med klyftpotatis till och drack vattenmelonjuice👌🏼. 🙏🏼Life is good on Bali🙏🏼

Resten av kvällen har vi spelat kort och nu är det dags att sova!

Nattinatti// Josefine

Likes

Comments