View tracker

Som rubriken lyder, sakta men säkert så kommer varje människa tillbaka. Klockan har precis passerat midnatt vilket innebär att december är nu kommen. Den sista månaden på detta år, som jag hoppas kommer avslutas på ett bra sätt.
Det ska på något sätt bli skönt med ett nytt år, att kunna lägga allt gammalt bakom sig, för trots att det skett mirakel och fantastiska saker detta år. Kan det tragiskt nog ha varit ett sämre, det finns människor man förlorade detta år, människor man tyvärr förlorade för gott under livets allra tragiska stunder. Jag hoppas att ni funnit frid nu.

Även fast detta har vart ett år med mycket mörka stunder, har jag kanske till och med skapat mina största framgångar och vart med om livets allrabästa stunder.
Jag vart anställd som kontaktperson, och avlösare. Jag började att jobba på helgerna. Jag fortsatta att fullfölja mina egna mål som jag har. Min bästavän vart mamma och jag blev gudmor till en helt fantastisk tjej som nu är 7 månader.
Det hade aldrig hänt i mitt tidigare liv, det får mig och kommer nog alltid att få mig att fortsätta att kämpa.

Sakerna och människorna jag förlorade detta år, har även gjort mig starkare, för när stormen kommer och man på något sätt viskar till den att man själv är stormen och att det längre inte finns något som kan förstöra en längre, det är nog just i det ögonblicket som man tar chansen och vågar att börja leva på riktigt. Men börjar våga släppa in människor igen, man vågar tro på sig själv. Alla människor blir knockad utav livet, men alla ställer sig inte upp igen. Jag är glad att jag ställde mig upp och ännu gladare över tillfällen jag fått detta år. Över sakerna jag uppfyllt och med arbete och lärdom på livet kommer man att ta sig precis dit man vill ta sig. Jag är påväg igen och det har aldrig känts bättre.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 15 readers

Likes

Comments

View tracker

Som rubriken lyder, det kan vara så att natt inläggen på denna blogg är den bästa inläggen. För det är väll ändå på natten som verkligheten kommer ikapp en människa? Där tankarna börjar gro i ens huvud. Att man kanske inte alltid har allting under kontroll i ens huvud eller liv längre. För hur ska jag kunna leva i nuet? När jag plötsligt är någonannanstans? Hur ska jag kunna följa någon väg? När jag ärligt talat inte vet vilken väg jag ska gå på längre.

För jag tog den första bästa vägen ut från allting, men det kanske var dumt av mig. Det kanske var dumt att följa sitt huvud och inte sitt hjärta, du kanske förstår lite mer nu? Säger jag till mig själv. Men lik detta mörker i denna natt, känns tankarna som dolda moln bakom himlen, för mycket frågor för lite svar. Och dubbelt med tvivel.

Jag har alltid vart en människa som vetat mitt bästa, som vetat vart jag ska och vad jag vill göra med mycket saker.
Jag vet inte mitt bästa kring allting just nu, och jag vet inte vad jag vill ha eller vad jag ska sträva efter längre. Jag vet inte vart mina drömmar om framtiden tog vägen, för den resan ändrades dom målen försvann från mig. Och just nu ligger jag bara här med minnen ifrån förr, drömmar ifrån förr. Men den kvinnan som ligger här är den samma, och hon väntar på att gå sin alldeles egna väg. För hur än saker och ting blir i livet så blir det bra, för allting blir som det ska igen. Jag blir som jag ska igen. Och kanske till och med mina drömmar får plats i det som blir som det ska.

Livet är inte en dans på rosor.
Livet är inte något man kan förutspå.

Men sakerna du vill göra i livet gör dom för framtiden.
Gör dom för din skull.
Gör det som du mår bra av.
Och låt ingen annan människa påverkas med sina åsikter eller tankar.

För det är bara du och ingen annan som kan påverka detta. Som kan hitta din väg tillbaka. Tillbaka dit där du vill vara.
Tillbaka till något som kändes rätt, tillbaka till sig själv.

  • 270 readers

Likes

Comments

View tracker

Gårdagen spenderades som rubriken lyder, friluftsliv.
En tidig förmiddag startade vi upp vid Nävsjön med packning och fiskeaktiviteter. Vilket var väldigt trevligt och det skriver jag nog för alla som var med igår.

Tyvärr var inte fiskelyckan på topp igår! Men vad gör det när men är i ett sällskap som man trivs i, när Jonna kokar upp kaffe i våran gamla kaffepanna direkt över en glödbädd och lyckas hälla ut kokande vattnet 3 gånger. Korvgrillning och pinnbrödsbakning och små skogspromenader bjöd gårdagen på!

En gemenskap som var på topp, och detta kommer att bli ett väldigt fint sommarminne ifrån denna sommar och denna gårdag. Jag tänkte inte skriva så mycket mer om denna dag, då jag istället har massa bilder att visa för er som togs ifrån gårdagen.

  • 298 readers

Likes

Comments

Först och främst så vill jag bara tacka för all underbar feedback som jag fick efter gårdagens inlägg. Det glädjer mig verkligen, dels att hjälpa andra människor samt att fortsätta blogga på ett annat sätt, det jag tycker är viktigt och aktuellt för stunden.

Psykisk ohälsa bland ungdomar och unga vuxna.
Alla vet nog att just detta med psykiskt ohälsa är väldigt aktuellt just nu och har varit det ett tag nu, dels för att det uppmärksammas mer nu än vad det tidigare har gjort. Man är nog inte heller lika rädd eller osäker för att prata eller skriva om det. Det är ett väldigt känsligt ämne och finns så mycket förklaring på psykisk ohälsa och varför det existerar, vad som händer och varför det händer osv. Jag tänker spegla detta utifrån hur jag upplever psykisk ohälsa och vad det är för Alla har en psykisk hälsa, något som de flesta av oss inte direkt tänker på. Psykisk ohälsa innefattar allt från psykisk sjukdom till psykiska besvär som stör välbefinnandet och påverkar våra dagliga liv.

Det finns många olika psykiska sjukdomar: till exempel schizofreni, bipolär sjukdom (manodepressivitet), depression, olika ångesttillstånd, tvångssyndrom, ätstörningar samt beroendeproblematik.

Det finns medfödda neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som ADHD, Autism, Aspergers och Tourettes syndrom. Man kan få psykiska funktionsförändringar. Det kan till exempel handla om svårigheter
att planera sin tid, hantera stress eller sociala relationer.
Då pratar man om en psykisk funktionsnedsättning.

• Dagens samhälle och normerna i samhället, har alltid talat till mig. Jag har nog alltid haft svårt att se utanför "ramarna" alltså skita i normerna med andra ord. Utan gå efter andra, mestadels äldre då jag funnit respekt i äldre människor. Under min tidiga tonårstid präglades jag väldigt mycket utav mitt umgänge och gick efter det. Jag mådde väldigt dåligt ett tag under min tonårs period jag visste helt enkelt inte vem jag var. Jag hade extremt svårt att vara mig själv när jag träffade nya människor och bekantskaper. För under min barndom fick jag ofta höra att " men Josefine, du är så högljudd!
Du blir så arg! Kan du inte lugna ner dig? Varför kan du aldrig lyssna? Måste du avbryta hela tiden? Det var ett stort problem för mig, speciellt bland kompisar och bland lärarna i skolan. För hur skulle dom veta vem jag var? Jag visste ju inte ens det själv? Min familj hade svårt att förstå mig, och jag kunde lätt beskrivas som ett "problem barn". När jag var 15 år gammal fick jag diagnosen ADHD. Jag fick lättare att förstå mig själv och vissa i min omgivningen hade lättare att förstå mig också, det var någonstans där som jag försökte ta reda på vem jag faktiskt var, för utifrån min funktionsnedsättning hade jag enklare att se mig i andra människor, i det fallet människor med samma diagnos. Att alltid fått höra att det var fel på mig osv, existerade inte lika mycket längre, för det fanns ju ett papper nu där en läkare intygat att jag hade ADHD. Folk fick förståelse och nästan tyckte synd om mig, men jag var ju samma människa som jag alltid har varit, inget vart ju förändrat.
Min diagnos gör så att när jag blir glad så blir jag väldigt glad, och då blir ju motsatsen pannkaka utav, alltså blir jag arg så svartnar det bara och jag tappar oftast kontrollen. Blir jag ledsen eller sårad så blir jag helt förstörd, det gav mig ett väldigt dåligt psyke vissa stunder i mitt liv. Och på grund av min diagnos så övertänker jag saker och känslor väldigt mycket, som oftast leder till ett extremt dåligt mående. Jag sätter alltid sjukt höga krav på mig själv, jag vill alltid prestera det allrabästa i saker jag gör. Det ger mig en väldigt stor press, men det är på grund av att alla de människor som sa till mig du kommer aldrig lyckas, det kommer aldrig fungera för dig. Du kommer ge upp osv, NEJ jag gav aldrig upp och nej jag är inte misslyckad, utan jag är bara inte som alla andra. Och självklart är det inte alltid lätt för mig eller för andra att hantera och förstå.

• Va alltid försiktig med vad du säger till en människa.
• Du kan aldrig veta vad denna människa bär på.
• Eller hur denna människa kan må? Och ibland räcker bara ord, för att känna ett misslyckande.
• Stoppa sakerna som leder till psykisk ohälsa!
• Stoppa all mobbning och alla fördomar!
• Våga fråga människan istället för att anta vad "felet" är på personen.

Som sagt, det finns mycket saker som leder till psykisk ohälsa, ta dessa minuter och kolla på denna film i länken nedan, och fundera på hur du väljer att vara mot dina medmänniskor. Och vad du kan göra åt detta? För jag vill hjälpa psykisk ohälsa och människor med diagnoser som lätt kan leda till ett dåligt mående. En för alla och alla för en.

https://www.facebook.com/917398858299649/videos/1085267784846088/

  • 530 readers

Likes

Comments

Under den senaste tiden, har mitt liv tagit en vändning. Till en helt annan nivå och till en helt annan verklighet, man prioriterar på ett annat sätt och tänker på ett annat sätt. Så utifrån denna rubrik på detta inlägg " Hejdå tonårslivet och tack för denna tid". Så tänkte jag att detta inlägg skulle handla om varför jag valde att lämna, vad som fick mig att lämna och vad jag vunnit men tyvärr också vad jag förlorade.

Är väll bäst att ta allting ifrån början, förra året flyttade jag ihop med min bästavän. Många stunder delade jag och hon, det var väldigt många utekvällar, mycket alkohol och livet var alltid som en fest. Vilket jag är extremt glad över, det skapade minnen och det gav mig mycket glädje,. Förra året så blev hon gravid och jag fick reda på att jag skulle bli gudmor till hennes dotter som är beräknad i maj. Det fick mig på andra tankar, jag skulle helt plötsligt flytta hemifrån tillsammans med henne, och om nio månader så skulle det komma in ett barn i mitt liv, och inte vilket barn som helst utan faktiskt min guddotter. Jag kommer att dela min vardag tillsammans med dethär barnet jag kommer att få chansen att få se henne växa upp och utvecklas, se hennes första leende och hennes första steg. Jag vill inte missa dessa stunder och ögonblick, mycket tankar och känslor väcktes inom mig när min bästavän vart gravid, jag var med på föräldrakurser och jag läste på väldigt mycket. Eftersom att jag alltid var ute tillsammans med min bästavän då vi gjorde mer eller mindre allting tillsammans, så började att känna en saknad när jag satt ute på krogen på kvällarna. Det var absolut inte som förr, eller som det borde vara. Jag mådde helt enkelt inte bra, och ville bara hem. Jag gav utekvällarna en chans många gånger, men det var sällan så extremt kul som man brukade ha det. Det var inte samma människor och det var inte samma miljö som det brukade vara. Det fick mig att bli trött på utelivet, jag blev trött på att vara tjejen som gick ut flera gånger i veckan, för vadå? Att uppleva samma saker. En himla massa alkohol och ett extremt dåligt mående därefter. Sena nätter och sovandes dagen efter, jag var klar med detta liv. Jag orkade inte ,mer och jag vill inte mer. Hur detta påverkade andra var väldigt blandat det också, jag kunde få olika kommentarer slängda i ansiktet..

- Men gud så vek du har blivit.

- Vad ska du göra nykter då?

- Du kan väll bara dricka en öl?

- Men kom igen man lever bara en gång.. sluta tramsa. nu.

- Du är ju 20 år ?

- Vad hände med gamla Josefine?

- Det är bara för att du har ett förhållande?

- Man har roligare med alkohol.

Osv osv. så kunde det låta en vanlig torsdag, eller en fredag eller en lördag. Och NEJ det handlar inte om att vara varken vek eller tråkig, eller att jag inte går ut för att jag har en pojkvän, Utan det handlar om att jag inte får ut någonting av det, förutom en fylla såklart.. Jag har det mycket trevligare med mina vänner sittandes hemma hos någon äta lite god mat och dricka lite, prata och bara umgås. Ett sällskaps liv, och inte ett krogen liv. Det är inte alkoholen som är felet utan felet är att jag vill dricka den på rätt sätt för mig, på ett sätt som jag trivs med och i en miljö som jag framför allt känner mig trygg i och kan ha trevligt i. Ja jag är 20 år gammal, " normala 20 åringar, står skrikandes och dansandes på krogen varje helg, jag vill inte vara den tjejen längre. Och NEJ jag har inte blivit vek, jag har levt ett extremt påfrestande liv med alkohol och bland annat droger. Utan det handlar om att jag valde att ta mitt ansvar, jag valde att växa upp och bli vuxen för att jag är så himla trött på tonårslivet, trött på att vara som alla andra, och även trött på att göra folk nöjda för att dom vill ut och för att dom vill dricka och bli jätte fulla. Jag orkar bara inte.. Det finns vikrigare saker att göra, jag är viktigare som människa. Jag har fått ett bättre liv och vill göra det allrabästa utav det. Vara en bra gudmor, vara en bra dotter och en bra vän till de vänner som alltid accepterar mina val och beslut.

Likes

Comments

Min blogg kan vara en del av min vardag, jag delar mycket på min blogg. Det kan vara likt en öppen dagbok, med tankar och funderingar. Med vardags skrift, med drömmar, med verklighet. Men det som jag känner när jag skriver, det spelar inte så stor roll vart jag skriver eller hur jag skriver. Sä länge som jag skriver har det en stor roll, jag älskar att skriva. Jag mår bra utav att skriva, alla har sina dolda egenskaper sen vi var små. Så länge som jag egentligen kan minnas mig själv, så minns jag just att jag alltid har skrivit. Det kan vara allt ifrån en dagbok man hade i andra klass, från en dikt man skrev i nian, eller någon teckning som man ritade när man var liten som man knappt kunde tyda vad det stod eller vad det var, men det var ändå en teckning med betydelse. samma sak som att det var en dagbok med ett innehåll som hade någon form utav betydelse då, samma sak som att den där dikten som jag skrev i nian, hade en betydelse eller kunde ha en betydelse för någon annan som kanske läste den eller som kanske hörde mig läsa den. När jag skriver så skriver jag ifrån mitt hjärta och ifrån mina tankar, jag skriver när jag mår dåligt men jag skriver även när jag mår bra, när jag är stressad eller när jag behöver koppla av. Skriften kommer alltid att vara nära och kärt i mitt hjärta. ;Jag har alltid haft ett tänk i mitt skrivande och det är med tanke på att mitt skrivande har hjälpt mig väldigt mycket det har gett mig lugn och det har gett mig någon slags form utav frid och ro. Jag vill nå ut till dom som läser det jag skriver, jag vill kunna släppa en bok i framtiden som kan nå ut till en människa, kanske till någon som satt där jag var för 3 år sedan? Kanske någon som känner igen sig, kanske någon som känner sig berörd, någon som förstår att det inte bara är ord på ett papper. Utan att det faktiskt är en mening, ett papper fyllt med kärlek, sorg, smärta, glädje beroende på vad texten handlar om, och beroende på hur orden vill tydas och läsas utav läsaren.Jag skriver varje dag, det är tankar som kommer naturligt från mig, som blir till bokstäver. Det kan skrivas här på bloggen, det kan skrivas i ett sms till någon speciell människa, det kan skrivas på ett papper, som jag kanske enbart bara skriver ut det jag vill skriva för att sedan kasta det och inte ser någon anledning till att föra det vidare och dela det med någon annan, för allt man skriver, kan man inte skriva till alla andra utan ibland skriver man det bara för sig själv för det kan vara något man inte längre orkar bära. Det kan hjälpa en att gå vidare, att ta ett nästa steg för någonting, att orka lite mer, eller att glömma bort lite mer. 

Det är som musiken, det kan hjälpa m¨ånga människor de som skriver den, de som sjunger den, de som lyssnar på den. Det är samma sak med skrift, de som skriver det, de som läser det och de som känner det. Det som känner samma känsla som skribenten haft när den skrivit det, känslan som läsaren kan få utav en text då läsare, att den kan skapa en bild och en mening om varför texten skrevs eller varför det kändes på ett sätt att läsa. Att man kan få en slags överblick på vem människan är som skriver, eller vad människan vill få fram och nå ut med i sin skrift. För på något sätt när vi skriver, sjunger, pratar osv så vill vi få ut någonting, vi vill föra något vidare. Något som vi tycker är viktigt, något som vi tänker eller något som vi känner. 

" Det är bara din väg. Bara din. Andra kan gå bredvid dig, men ingen kan gå den åt dig"

Fortsätt att jaga dina drömmar, fortsätt att uppfylla dina mål. Fortsätt att se dina resultat, fortsätt att kunna din stolthet. För oavsett vart man vill komma så är det bara ens egna väg att gå, det är du som vandrar, det är du som tar stegen det är du som tar klivet, klivet som leder dig dit du vill, bara du ingen annan.

Likes

Comments