Header

Det är måndag och klockan är strax efter åtta. Imorse klev jag upp halv nio trots att jag började först vid tolv men jag kan ändå uppskatta att få saker gjorda under en och annan morgontimma. Åt frukost, packade ryggan, pluggade inför läxförhöret i filosofi och böjde mina ögonfransar. Väl på skolan var det bara läxförhöret och sen fick man gå. Ogillar överdrivet korta skoldagar där det känns meningslöst att ens vara där. Jaja, en är alldeles för priviligerad för att få klaga.

Vid tvåtiden befann jag mig återigen på Erikdalsbadet med en längtan efter att få blöta kroppen och slippa prata med någon. Doften av klor gör mig tillfredsställd och där och då slår det mig hur pass mycket saker och ting förändrats. När jag var liten och fyllde år brukade jag och Micke åka till Storsjöbadet i Östersund. Vi badade bubbelpool, simmade i det strömmande vattnet, åkte rutchkana och åt sedan både hamburgare och mjukglass. Det bästa jag visste var de där besöken på badhuset. Jag sov så gott senare på kvällen också. Nu handlar mina besök på badhuset om något helt annat. Jag går dit för att träna men framförallt för att få vara ensam. Det enda jag säger på flera timmar är "Du klarar en längd till!" till mannen som alltid tror att han inte orkar, "Jadå, det är bara att ta!" när tjejen i duschrummet behöver låna schampoo av mig och "12 bitar sushi tack, jag ska ta med mig!" när jag springer in på Gullmars sushiställe precis innan bussen hem går. Himla skönt att få simma 80 längder i sin ensamhet, känna sig stolt och njuta av vetskapen att ingen jävel bryr sig om hur jag ser ut.

Min mobil hade dött när jag satt fastklistrad framför en bok på bussresan hem från badet. För ett ögonblick stängde jag den tunna pocketboken (Om att älska av Michaela Forni) och försvann därefter in i min minnesbank. Det första som nådde mig var något som gjorde mig attacklycklig. Jag är tolv år gammal och vi ska flytta in i en ny lägenhet. Det är tredje flytten på bara några år och jag är egentligen bara glad för att jag ska bo hundra meter från min bästa vän. Lägenheten däremot är sunkig. Den kvava lukten sprider sig när en öppnar halldörren och varenda tapet ser ut att vara från en helt annan tid. Dörrarna är målade i diverse konstiga färger och trots att en bara ser mörker när en kliver in så säger mamma att det kommer att fungera. Kvinnan som är optimistisk i alla lägen. Vad hon inte vet är att vi, jag och min syskon, planerar att renovera lägenheten för att överraska henne. Min bror är målare och också den som ska betala kalaset, trots att han bara är tjugofem. Jag och mina systrar sitter i baksätet på hans gamla vinröda Mercedes när vi åker runt i den lilla staden med tapetrullar och färg i bakluckan. Vi ljuger för mamma. Hon har ingen aning om att vi spenderar våra kvällar i lägenheten vi snart ska flytta in i. Att vi hjälps åt att måla, köpa penslar och tejpa fast papper på golvet. Jag och mina systrar turas om att hålla min bror sällskap när han tapetserar och allt blir så fint. Lägenheten är ljus och fylld av värme. När mamma tror att vi får nycklarna för första gången tågar vi tillsammans in i den numera nyrenoverade lägenheten. Hon grips av förvåning och jag kan se hennes ansiktsuttryck än idag. Det var vårt sätt att visa henne vår kärlek. Minnet gör mig attacklycklig.

I skrivande stund ligger jag under en brun filt och ska snart göra i ordning te och kvällsmackor. Jag bjuder på lite bilder från igår då jag, Chila och Ida var på Studenternas för att heja på bästa ÖFK som dessutom vann med 5-0!

Puss å kram!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Mina skuldkänslor rövar ibland bort mitt förnuft. Att vara alla till lags är omöjligt om än längtan efter att vara det alltid finns där. Det finns en risk att jag kommer skrika fula saker för att några minuter senare brista ut i gråt och be om din förlåtelse. Jag läste någon gång att en aldrig ska somna osams med någon en älskar och det är här mitt hjärta skenar.

Mitt hjärta har stått i brand upprepade gånger förut. En utav dem har en bild i sitt mobilalbum där han och jag ser kära ut när vi ligger tätt intill varandra i min säng. En annan har en ljusblå tröja i sin garderob som inte är hans utan min. En tredje har gjort att jag fortfarande vaknar panikslagen och med kinder iklädd tårar.

När jag är trött och ska plocka i och ur diskmaskinen tenderar jag att klämma sönder en tallrik eller två.

För att må bra måste jag få skriva. Få skriva om gamla kärlekar. Få skriva om tunga episoder i mitt liv. Få skriva om att du gör mig glad. Jag måste bara få skriva.

Hur lite jag än vill att det ska bli en klyscha utav oss existerar en önskan inom mig. I alla böcker jag läst beundrar jag allra mest hur somliga karaktärer förälskar sig i andra karaktärers unika och enskilda beteenden. Bli kär i hur jag viker hundöron i bra böcker. Bli kär i hur jag bär eyeliner jag inte behärskar. Bli kär i hur jag skrattar högt i skolmatsalen. Bli kär i hur jag fantiserar ihop mönster i sovrumstak.

När jag förtjänar det som minst måste du berätta varför du tycker om mig.

Om vi dricker te sent på kvällen är oddsen höga att jag öppnar upp mitt hjärta som aldrig förr. Kokhett och smaksatt vatten får min tunga att domna bort. Din doft gör mig knäsvag. Det råder inga tvivel om att du måste få veta hur jag blev den jag är.

När vi ska svetta ner varandras lakan kan jag ibland sätta mig upp och få för mig att jag inte duger. Det enda du behöver göra är att lägga din varma handflata mot min axel. Då förstår jag.

De gånger du får för dig att jag har en grej med någon annan är det lika bra att du tystar dina hjärnspöken med en gång. Jag må bli förälskad så fort jag ser någon som passar bra i uppsatt hår eller lägger ett roligt skämt men du ska veta att det aldrig händer om en sån stor mängd fjärilar redan bosatt sig i min mage.

Sist men inte minst måste du ha vilja. Är du villig att försöka är jag beredd att våga. Det kan bli bra, det vet vi ju.

Likes

Comments

Vilken fredag jag haft hörni! Vaknade förvisso med en klump i magen men det tog bara några minuter innan den försvann. Jag kände mig utvilad. Ordentligt utvilad och nästan som att det var evigheter sen jag sov lika gott. Hårdbrödmackor och te till frukost. Applicera läppstift i sista sekund för att sen få skjuts av bästa (!!) Lisa.

Mellan nio och tio lyssnade vi på en föreläsning som jag verkligen gillade. Den engelsktalande mannen som snackade var oerhört inspirerande och det är något med föreläsningar som gör fröken fräken livsglad. När den nådde sitt slut var det en psykologilektion, en lång lunch och sen slut. Cassandra och jag spenderande därefter någon timma på gymmet.

Vid femtiden kom jag och mamma till Micke för att spendera kvällen med honom och Bosse. Micke fyller nämligen trettio imorgon och detta skulle givetvis firas. Mamma nattade Bosse medan Micke lärde mig att finhacka lök och koka musslor. Därefter avnjöt vi middagen och diskuterade feminism, skeva kroppsideal och mina högmidjade sammetsbyxor.

Sällskapsspel är min familjs specialité alltså. Att vinna "När då då?" över en historielärare och en nörd kändes lagom gött. Vi skrattade, bröt arm och pressade varandra till att riskera mer.

I skrivande stund sitter jag på bussen hem. Har mysiga låtar i lurarna och mina fingrar får turas om att värmas i en lovikavante. När jag kommer hem ska jag lägga mig under mitt fluffiga täcke och drömma om en len hud. Imorgon väntar morgonträning och en visit till Uppsala. Den här helgen har börjat perfekt och jag mår så bra att jag saknar ord.

Likes

Comments

Du har så fin hud. Den ser len ut.

Vinden viskar våra hemligheter. Blåsten gör att folk glömmer bort att lyssna.

Din blick fångar mig varje gång.

Vi ska bli något du och jag.

En natt ska dina tumnaglar skrapa sönder mina tapeter.

Om någon frågar är allt som vanligt.

Bara vi vet hur högt våra hjärtan slår.

Vi måste skydda det som är vårt.

Kyss mig!

Likes

Comments

Varje morgon har jag sjutton sekunder på mig att fota min outfit i hisspegeln. Går sisådär. Äsch.
Sju saker jag tänkte på när jag åkte buss idag:

Att hitta gamla låtar och få såna sjuka flashbacks kan vara det bästa som finns. Lyssnade igenom Ellas lista och ville att det skulle vara första ring och våra deeptalks på hennes säng igen.

För ett par månader sen var jag världens rörigaste människa som inte hade koll på något och nu är struktur A och O för att jag ska kunna må bra. Lustigt hur saker förändras.

Någon gång måste jag acceptera att mina bröst är små och att de aldrig lär bli som jag vill.

Fan vad lite folk som åker idag!!

Vore kul att klippa lugg men kommer att ångra mig.

Hans hud ser så mjuk ut.

Hur coolt vore det inte att sitta på en buss som inte stannar förr än man ropar "stanna, här vill jag gå av" och så lever man där.

Likes

Comments

Utanför mitt sovrumsfönster är det på väg att bli höst. En kyla i luften och så småningom kläs vår asfalt av färgglada löv. Hösten är i min mening ganska fin. Om inte annat är den menad att vara fin. Gillar idéen av varma tröjor, högar av böcker och stora koppar te. Hösten känns lite som de där veckorna innan man går sönder. Precis innan ens värld blir mörk. Allt som väcktes till liv under sommaren finns fortfarande kvar i kroppen men snart ska det gå i ide igen. Trots att jag egentligen älskar vintern är jag alltid livrädd inför den. Vill ha kritvit snö och fungerande relationer. Mörkret är vad som konstruerar min fruktan.

Den här hösten blir förhoppningvis väldigt olik min förra. Nu i efterhand kan jag faktiskt inte förstå hur jag orkade med det där. Sitta i ett klassrum där alla känner varandra men där en själv är "den nya och högljudda tjejen". Mina vänner i Östersund sa att jag skulle vara mig själv för alla älskade den tjejen. Ah tjena. De suckade för att jag satte mig bredvid dem. En känsla av att en måste be om ursäkt för sin existens. Kontrasten gjorde ont. Från att vara gängets glädjespridare till att inte ens ha ett gäng. Åkte till Liljeholmen efter skolan varje fredag. Kollade affärer, köpte naturgodis och betalade fem kronor för att få gråta på en utav toaletterna. Lyssnade sönder Melissa Horns alla album och ville egentligen bara ha honom tillbaka.

Det gjorde så ont att jag minns det som om det vore igår. Mina vänner skrattade. Gick på fest. Hade myskvällar. Satt i skolmatsalen tillsammans. Min stol var tom eller ersatt av någon annan. Fredagskvällarna var plågande. Jag satt på köksgolvet och monterade ihop nya möbler. Tänkte att livet snart skulle ordna upp sig. Att han snart skulle höra av sig fastän jag hade bett honom att låta bli. Obehagligt nog finns de där känslorna kvar inom mig. Det räcker att jag tar djupa andetag i tystnad för att kunna leta fram och känna det där. Precis hur det kändes och hur ont det gjorde. Gudskelov blev det tillslut uthärdligt. Uthärdligt och kanske till och med bra.

Den här hösten ska bli bra. Mysiga kvällar med mysiga människor. Restaurangbesök trots att jag måste spara pengar. Härda mig igenom stressiga arbetspass med tanken om att det kommer vara värt det. Massor av te fastän man får gula tänder. Simma en gång i veckan. Gymma. Skratta högt även om folk glor. Skriva. Den här hösten ska bli bra! Så bra att jag längtar efter vintern trots mörkret jag aldrig kommer undan. Efter att fira jul med familjen, fylla 18 och boka resan till Paris.

En lär sig saker hela tiden men en utav de viktigaste lärdomar jag bär på är ändå att en måste tro på sig själv. Hur mörkt det än är. Hur ont det än gör. Hur läskigt det än känns. Tro på sig själv! Oavsett vad.

Likes

Comments

Lördag.

Jag trodde att jag skulle dö av stress idag. Det har jag trott många gånger förr och med facit i hand vet både du och jag att det aldrig hänt. Men det känns så. När en famlar efter förstånd. När beställningarna snurrar i huvudet och ju mer en anstränger sig för att inte göra fel - gör en det. Vinäger som spills över de nytvättade jeansen.
"Fan då!"
När det saknas tid till att ta en klunk vatten, springa på toa eller kolla klockan på kassans display. Jag dog inte. Men det kändes så.

Mamma mötte mig i dörröppningen med ett förstående ansiktsuttryck. Jag mumlade att det hade varit en helvetesdag och hon sa bara "titta på ditt sängbord". Mycket riktigt hade något förändrats sen imorse. Där stod nu en fin vas med sju vita rosor. Hon vet hur mycket jag älskar blommor på sängbordet. Hon vet det så jävla mycket att hon lägger sina sista pengar på att köpa det åt mig. Där och då fäller jag en tår i huvudkudden. Sen äter vi fläskfilé med rotfrukter och jag säger att rödbetor är godare än palsternacka.

Taklampan i vårt vardagsrum är speciell. Lampskärmen har ett mönster som gör att ljuset sprider sig på ett lustigt sätt i rummet. Ett behagligt och hemtrevligt sätt. Jag reflekterar över detta någonstans mittemellan att jag och mamma gapskrattar åt varandra och att hon vinner med 3-0. Hon frågar om hon kan få se en bild och jag blir genererad. Känner hur det hugger till i magen. Okejdå! Fina fina fina kinder och sen kan jag inte hålla tillbaka mitt flin särskilt mycket längre.

Min kropp är inlindad i den bästa filt jag vet. Mammas typ käraste ägodel efter sina barn och böcker. "SPILL INTE PÅ FILTEN, DEN ÄR GJORD AV..." "ja mamma jag vet vad den är gjord av, vad den kostar och att den inte behöver pepsifläckar".

Klockan är strax efter tio och utanför fönstret råder storm. Regnet får trädkronor att bli fuktiga och på något vänster vill jag ligga naken på en asfalt nu. Känna livets meningslöshet och hitta mening där. Istället ska jag koka te och skära upp ett grönt äpple. Skriva i min kalender och ha lite ångest inför morgondagens jobbpass. Läsa några fler sidor av en bok jag läst förut. Mest av allt ska jag tänka på fina kinder och ett Paris jag snart befinner mig i.


Likes

Comments

Min röda vinterkappa sitter tajt över min frusna kropp och sulorna på mina kängor slår sig ner på en snötäckt trottoar. Jag sätter min blick på de skyltfönster jag passerar och varenda fönsterglas kläs av små snökristaller. På långt håll ser de identiska ut men tittar man lite närmre kan man se att de skiljer sig åt både i mönster och struktur. I min drömvärld är all snö gjord av socker och fönsterglas ömtåliga men aldrig farliga. Det är en sen februarikväll och jag undrar om några flyttfåglar kanske nådde södra delen av Sahara parallellt med att jag promenerade Götgatsbacken ner och tänkte på hans stora händer.


Det stod en gång i någon tidning att om man äter något man ogillar åtta gånger kommer man tillslut att börja tycka om det. Egentligen vet jag inte huruvida teorin stämmer men jag kan inte undgå den när jag applicerar mitt läppstift i hans hallspegel och tänker att snart måste det kännas i honom också. Snart måste han få upp ögonen för mig på det sätt jag fått upp ögonen för honom. Det kanske finns en förhoppning inom mig som säger att om han ger sig på att älska mig åtta gånger kommer han så småningom att göra det på riktigt.

Skolarbeten väller över mig och mittemellan ett matteprov och en halvdan skollunch skriver han och undrar om jag kanske behöver skjuts hem från skolan idag. Jag har åkt buss varje dag i elva år men känner plötsligt en sån avsky till de blåmönstrade sätena och de högljudda människorna. En chans att få vila handflatan på hans självsäkra hand som håller ett stadigt grepp om växelspaken. En chans att få skruva upp volymen på bilradion och därefter sjunga falskt i varje vers. En chans att få se en glimt av något man sett tusen gånger men som plötsligt vänt upp och ner på ens värld.

När jag ligger halvnaken och läser en bok på andra sidan sängen rullar han över åt mitt håll och frågar vilken dag jag skulle välja att leva om av alla jag någonsin upplevt. Jag suckar och tänker att det är omöjligt att välja endast en. Diverse minnen slår mig och jag hoppar fram och tillbaka. Berättar om min fjortonde födelsedag och om hur min familj uppvaktade mig. Pannkakstårta med hemgjord sylt och färskpressad apelsinjuice. Jag fick en efterlängtad gitarr i present och solen sken hela dagen. Hans annars hemlighetsfulla ögon har spärrats upp och han säger med ett behagat tonfall att det låter som en fin dag. När vi slutat prata om fjortonåriga jag och hur man steker perfekta pannkakor frågar jag honom samma sak. Vilken dag han hade valt att leva om. Jag värmer mina kalla fötter i hans knäveck när han harklar sig och placerar sitt pekfinger i min mungipa. "Den här dagen tror jag".

Min syster och jag spelar kort och på något sätt liknar klöver en hjärter och spader en ruter. Det är svårt att koncentrera sig och när jag spiller ut min tekopp över köksbordet frågar hon vad jag håller på med. Om jag bara visste. Min kropp känns öm och längtar egentligen bara efter en sak men det är inget jag kan uttala mig om. Inte här. Inte nu. Vi fortsätter att spela med korten som nu är blöta och efter ett tag sträcker sig min syster hastigt sig över bordet för att sedan nypa mig på övre delen av kinden. I sin iver säger hon att jag tappat en ögonfrans och att jag därmed får önska mig något men jag skrattar bara åt hennes patetiska påhitt. Trots detta kan jag inte undgå att placera den fallna fransen mellan tumme och pekfinger för att sedan ge den vingar. Önskan får hela min kropp att skaka just för att den är så självklar; Att jag får honom!

Och vet ni? Det fick jag!

Likes

Comments

Listan om idag:

♀ Mjölken var slut imorse vilket resulterade i att jag fick en frukost utan te. Aldrig igen.

♀ Poliser var på skolan på grund av hot om skottlossning. Att folk aldrig kan lära sig hur man beter sig.

♀ Jag, Cassandra, Jessica och Mathias åt plocksallad på pendeln för att sedan göra en dold observation på Drottninggatan.

♀ Fröken fräken tog sig till Eriksdalsbadet och simmade 65 längder! Inte sista gången jag syns i baddräkt där inte.

♀ Hejdade mig från att köpa sushi vid Skanstull eftersom jag MÅSTE spara pengar. Åkte en hållplats och köpte på Gullmars istället. Mums.

♀ Det slog mig att mitt hår doftar godare än vanligt (köpte nytt schampo idag kanske kan vara det?) och att jag fanimej älskar Stockholm.


Om ni bara visste hur många gånger jag stirrat på tomma dokumenten den senaste tiden. Hur många gånger jag skrivit här för att sedan sucka och radera varje liten bokstav. Saker och ting börjar sakta men säkert att ordna upp sig i mitt liv. Visserligen räcker inte mina pengar till och ibland är jag givetvis på dåligt humör men överlag känns det som att jag har mitt liv lite mer under kontroll än förut. Jag skriver listor, tränar, äter bra mat, jobbar, pluggar och har fjärilar i magen. En kan inte begära mycket mer. Det enda dåliga är att jag som bekant sällan skriver något vackert när jag mår bra. Ska därför ge mig på ett försök att konstruera något klyschigt fint när det här inlägget skrivits klart. Om inte för er så för mig.

Puss och kram, ta hand om er!

Likes

Comments

Alltså om ni bara visste hur mycket det har regnat idag! Dagen som för övrigt blev något helt annat än vad jag hade förväntat mig. Vaknade vid sextiden med en ångestklump i magen på grund av att vi skulle ha friluftsdag med paddling och orientering. Gudskelov blev den inställd för vädret som sagt; galeeet!

Jag spenderade den lediga morgonen på träningsmattan här hemma i mitt sovrum och lyckades faktiskt bli rätt andfådd. Duschade och gjorde mig i ordning (helt i onödan för regnet pajade allt) för att sedan åka till skolan för en lektion som det senare visade sig att vi inte ens skulle ha. Värt!

Lektion eller inte, tog i alla fall pendeln till Micke efter skolan för att hänga med honom och Bosse. Åt lunch och gosade med de bästa bebishänder jag vet. Bra måndagssyssla måste jag påstå.

I skrivande stund sitter jag med en tekopp i famnen och har faktiskt blicken fastklistrad på Paradise Hotel. Lite kul med såpor ändå. Imorgon väntar sovmorgon, en kort dag och sedan gym. Låter inte särkilt kul men vardag ni vet, vad ska man göra? I helgen jobbar jag lördag och söndag men det är bara att bita ihop. Tänka på Paris och äta god lunch. Man ska icke klaga sa någon.

En selfie tagen i brosans bil med snapkameran får spegla hur jävla lite jag har att fota.

Take care!

Likes

Comments

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

╰☆╮ På matte nationella förra året var det typ fem stycken i min klass (vi är 31) som blev godkända och på något vänster var jag en utav dem? Forfarande chockad to be honest.

╰☆╮De senaste sex månaderna har jag ätit frukost varje morgon och jag älskar det! I hela mitt liv har jag skippat frukosten för att jag inte haft någon aptit eller för att jag saknat både tid och ork för att fixa något. Nu är det i alla fall ändring på den saken och jag kan inte tänka mig en morgon utan frulle.

╰☆╮ Jag har så jävla lätt att bli "låtsaskär" i folk, alltså typ "wow jag måste ha honom" bara för att han ler eller håller upp en dörr åt mig.

╰☆╮ Är det något jag hatar så är det att en luft man delar med någon kan vara hur het och bra som helst men så fort man är "klara" blir det stelt som få.

╰☆╮ Mina ögon är töntigt känsliga! Om jag blir fotograferad i dagsljus börjar de att rinna direkt, om mamma hackar lök i köket kan jag inte ens vistas i rummet och om jag får solen rätt i ögat ploppar min lins nästan ut.

╰☆╮ I år har jag bild och form som individuellt val på grund av att alldeles för få sökte Samhällskunskap 3 som jag ville läsa.

╰☆╮ Jag älskar att hålla på med folks händer och händer generellt är något utav det första jag tittar på hos folk(?)

╰☆╮ Av någon idiotisk anledning blir jag nästan alltid avtänd om en kille är gullig och visar intresse. Hälsningar hon som sedan ifrågasätter varför hon bara hamnar hos fuckboys.

╰☆╮ Älskar alla bh-ar utan byglar vare sig det är spets eller bomullstyg. Skönare får man ju leta efter!

╰☆╮ Jag ser Globen från mitt sovrumsfönster (dock på långt avstånd men still tho).

╰☆╮ Att träna ben på gymmet är något jag verkligen tycker är roligt men det är kanske inte jättebra att bara träna en muskelgrupp därav varför jag typ aldrig orkar gymma.

╰☆╮ När jag blir vuxen vill jag vara en friluftsmänniska (inte en överdriven dock) för jag gillar ändå tanken av att åka längdskidor på vintern och vandra i fjällen på sommaren.

╰☆╮ I hela mitt liv har jag nästan bara umgåtts med folk som har haft en väldigt olik familjesituation i jämförelse med min egen. Nästan allas föräldrar har bott tillammans och de allra flesta i hus. Har trivts bra med min mamma och mina systrar i en lägenhet men ibland har en givetvis önskat sig allt det där.

╰☆╮ I framtiden vill jag bland annat arbeta med att föreläsa.

╰☆╮ Något utav det absolut bästa jag vet är att äta ute på restaurang! Mysig stämning, god mat och trevligt sällskap är en jävligt bra kombo.

╰☆╮ Min mobilskärm är så spräckt att någon påpekar det nästan varje dag.

╰☆╮ Jag är urusel på att spara pengar och därmed alltså utmärkt bra på att spendera dem.

╰☆╮ Hade jag haft ekonomi hade jag rensat ut hela min garderob och införskaffat mig hur mycket nya kläder som helst. Är bokstavligt talat less på varenda plagg innanför de där spegeldörrarna.

╰☆╮ Långsamma men intensiva kyssar är något jag är oerhört svag för.

╰☆╮ Min säng är den skönaste som finns och jag har legat här hela dagen. Lagom lyxigt.


Likes

Comments

23 dagar kvar

Det kittlas i din nacke när jag lägger mig närmre. Dina doftmolekyler transporteras från ditt nytvättade hår till mina näsborrar på en tredjedels sekund. Signalerna når min hjärna och intrycket är detsamma som förut. Jag älskar doften av fläderblom kombinerat med äpple. Jag älskar doften av dig.

19 dagar kvar

Jag får pärlsocker runt läppen när vi delar en kanelbulle och trots att det är sommar har regnet piskat marken hela dagen. Jag visade dig en rolig gammal film och du sa att jag var tvungen att lova dig något. Lova att när livet inte ger mig någon lycka måste jag överösa lycka till livet.

13 dagar kvar

Söndagseftermiddag och någon på tunnelbanan hade samma jacka som du. Den satt betydligt tajtare på hans axlar än vad den gör på dina och egentligen klädde inte färgen honom heller. I din mobiltelefon finns en bild från dagen då du köpte den. Du ler så stort att ditt tandkött blir synligt. Intill dig står en flicka med fint hår och långa ben. Hon hjälpte dig nog att välja storlek och det gör ont i mig att veta att du älskat andra innan du älskade mig.

9 dagar kvar

Din lillasyster säger att jag borde äta middag hos er oftare och i den stunden råder inga tvivel. Allt som varit skräckinjagande och ångestfyllt känns plötsligt lätthanterligt och fint. Snälla rara jag, kära inte dig för djupt nu bara!

3 dagar kvar

Vi duschar i iskallt vatten, äter hårdbrödmackor iklädda badrockar och pillar sen i varandras hår. Om jag fick chansen att vara någon annan, vem som helst i hela världen, skulle jag inte ta den.

1 dag kvar

Du har satt upp ett foto av mig på din anslagstavla fast än du vid ett flertal tillfällen sagt att det där bara får sitta coola urdrag från serietidningar eller förslagsvis någon ball människas autograf.

Inga dagar kvar

På åtta minuter övergick fyra månaders lycka till tretusentvåhundra tårar. Mina sovrumsfönster skakar och min kropp likaså. Hur gör en för att glömma bort det som fått en att vilja leva för evigt? Den här gången kändes det äkta och allt annat än alldagligt.

Du och jag var två ensamvargar som bildade en flock men ack förgäves nu när vår tvåsamhet blev skadlig. Nu är alfahonan i mig tillbaka och du ska veta att jag aldrig låter någon komma lika nära igen.

Likes

Comments

Du såg mig.
Du tog mig.
Du förstod mig.
Du bedrog mig.

Likes

Comments

Ligger under mitt täcke och känner att hösten är kommen. Långa dagar, skollunch och inställda lektioner. Allt är som det varit med den enda skillnaden att jag gör en sån här höst för sista gången. Varenda trea i korridoren kommer att gå sin egen väg efter studenten. Någon kommer att jobba, någon kommer att resa och någon annan kommer att plugga. Fascinerande faktiskt. Nu är vi fast i samma byggnad dagarna in och dagarna ut. Om några månader finns det här inte mer.

Bar en rosa tröja idag men fan vad jag inte klär i den där jävla färgen. Usch och fy. Tänkte att jag skulle klättra ut ur bekvämlighetszonen men det resulterade bara i att jag ångrade mitt val hela dagen. Äsch, sånt som händer. Nu har jag lärt mig det. Något bättre med dagen var att jag äntligen bestämde ämne för mitt gymnasiearbete (skissen ska vara inne imorgon därav min tidigare stress). Är relativt exalterad men har förstått att det är ganska stressande för många. Håller tummarna för att fröken fräken ska knåpa ihop något bra.

Fan alltså, vad är det med mig? Känns som att jag varit utomlands eller i något närliggande paradis de senaste veckorna och att jag nu är tillbaka i någon kall och grå verklighet. Att jobba största delen av augusti var ju inget vidare. Gjorde mina nachochips, torkade mina bord och tog kassan med tankarna någon helt annanstans. Jag längtade efter rutiner och skola. Nu vet jag inte vad det är som känns fel i ärlighetens namn men någonting är det. Stress för att det snart kommer stress? Ångest för min ekonomi som aldrig går ihop? Saknad efter något, några eller någon som är långt borta? Kryper hursomhelst ner under täcket och slår på en kriminalare direkt när jag kommer hem. Låter deppigt men fungerar nog ett tag till.

Såg ett par sitta på en parkbänk idag när jag skyndade mig till bussen. De syntes att det var kära, eventuellt hade varit kära. Hon tog av sig sina glasögon och både han och jag fick syn på hennes vattniga ögon. Mittemellan försiktiga tårar och hysteriskt gråt. Han försökte att krama om hennes hand men hon drog bort den så fort han kom nära. Det gjorde ont i mig att se det där. När jag passerade bänken var jag oerhört nära. Kunde höra hur han upprepade gånger sa "förlåt". Hade han kysst någon annan? Hade han bestämt sig för att lämna henne? Vad han än bad om ursäkt för var det ingen tvivel om att hon var nedstämd. En ångestfylld luft de båda delar och där halvspringer jag förbi och bygger upp mitt eget scenario. Jag har ingen aning om vad de pratade om men trots det har jag ytterligare en gång blivit ännu mer rädd för att älska.


Likes

Comments

Det är kallt på hans rum. Inte så kallt att man smärtsamt fryser utan snarare så kallt att det blir obligatoriskt att placera tårna i de varma knävecken. Ibland kan jag undra om sånt där är ödet. Trots vidöppet fönster där hemma fryser jag aldrig såhär. När någon ligger nära sticker det till i kroppen på ett lustigt och ganska överraskande sätt. Nästan som att man alltid förvånas av vad ens kropp är kapabel till i sällskap med någon annans.

Han andas tungt när han sover men vad jag har att jämföra med är inte särskilt mycket. Jag tänker mest, tyngre än jag men lättare än morfar. Min morfar har en förmåga att kunna andas så tungt när han sover, att familjen vid ett upprepat antal tillfällen fått ifrågasätta om han verkligen är frisk. Den här gången är det en fridfull andning, trots att den är tung. Varje liten inandning känns genomtänkt, hur nu det skulle gå till i ett sovande tillstånd. Ögonbrynen är buskiga och väldigt mörka, har ingen egentlig form men ser ändå genomtänkta ut, de också. Mina kalla fingrar stryker försiktigt över de rufsiga brynen och min pekfingernagel letar sig in mellan varje hårstrå. Hur mycket jag än försöker är det omöjligt att hitta ett ögonblick likvärdigt med det här.

Det luktar förflutet i rummet trots att inget är nyare än det här. Dofterna tar mig tillbaka till den första sommaren i torpet. Kallt vatten men ändå behagligt. Uppskrapade knän och mamma som skrattade högt. Eller när Knutte vann den där pokalen på fotbollslägret. Vi åt pannkakor och glass i flera veckor efteråt. För att inte tala om när Mira kom till världen! Hon såg alltid oskyldig ut och mormor sa att det berodde på att hon var det. Mamma lugnade mig flera gånger i veckan när jag fick för mig att hon skulle älska mig mindre nu när hon hade två döttrar att fördela sin kärlek på.

Hans läppar är ganska små men väldigt röda. Jag gillar hur det bildas ett glapp mellan över och underläpp när han sover. Det ser så oerhört harmoniskt ut att jag måste hejda mig från att doppa min tungspets mellan hans tandrader och därefter smaka på den söta saliven.

Sovrumsfönstret står på glänt och vindpustarna som smyger sig in får hårstråna på mina armar att resa sig. Jag räknar födelsemärken på hans kropp och kommer fram till trettionio. Han har två intill varandra på nyckelbenet och en hel hop på framsida lår och höft. Mina sitter lite överallt. Tre små på mitt vänstra bröst och tretton bara på högerarmen. Jag vet att jag har betydligt fler på ryggen men när den ligger nerbäddad i hans lakan på det här viset, spelar det ingen roll.

Ibland låter det som att han är på väg att börja snarka men övergången kommer aldrig. Jag ligger på helspänn och tänker att han kanske vaknar snart. Det är något läskigt med att sova intill en annan människa. Framförallt någon som honom. Han skrattar fint och visste inte ens vad jag hette för fyra veckor sen. Han kallade mig Frida. Min bästa kompis Gabriella sa att jag inte skulle ta så illa vid mig och sen skrev hon med versaler Freya på hans överarm.

Urvalet av morgonsolens strålar är intressant då bara ett fåtal klättrar sig in genom de ljusgröna gardinerna. Mina kinder känns mjukare än någonsin och han gäspar djupt innan han sträcker på sin kropp. Det ser nästan ut som att hans ögonlock varit hoplimmade för de har svårt att hålla sig isär. De stora bruna ögonen ser på mig och plötsligt raserar alla självsäkra ben i min kropp. Nyfikenheten och pirret sprider sig vartefter. Han bemöter min blick med ett svagt leende och strax därefter mumlar han godmorgon och drar mig intill sig.

Jag har legat vaken i fyrtiofyra minuter utan att bli rastlös. Obegripligt.

Likes

Comments

Efter min visit på världens bästa kafé mötte jag upp Ida igen. Luften var fortfarande varm och vi åkte hem till Micke och Veronica för att tillsammans med mamma vara barnvakt till Bosse och i samma veva ha ett litet kräftkalas.

Mamma glömde kräftstjärtarna till kräftröran men den blev rätt god utan. Jag sprang in på Coop i sista sekund för att köpa den enligt mamma livsviktiga persiljan som jag nu i efterhand ser att vi aldrig ens använde till något? Just det! Vi skulle göra kantarellsoppa men det blev inte av. Jag rev Västerbottenost och tänkte göra flarn istället. De flöt ihop och smakade inget vidare.

Micke hade bakat bröd och wow vad gott det var! Vill knappt veta hur många såna bitar jag tryckte i mig. Med en klick smör såklart. Sallad med avokado också, kan det bli mycket bättre?

Ett måste att posera med en kräfta! Märker också att jag är en usel fotograf men det är tanken som räknas.

Där var kräftan framme igen, stackars liten får aldrig ligga still. Gillar postern på väggen även om jag gillar grön mjölk mer än röd. Även om jag är lite smått laktosintolerant och måste köpa något blått tetrapack.

Ida och Bosse fann varandra (vem gillar inte honom?) (vem gillar inte henne?) och sånt är ju alltid kul. Vi tittade på spöket Laban och promenerade sen till bussen. Klockan var cirkus halv åtta när vi kramades hejdå och därefter fick jag sitta på en iskall buss hem. Tillbaka i lägenheten åt jag choklad (man får unna sig) och tog en överdrivet lång dusch. Imorgon väntar jobb och på måndag vankas skola igen. Är konstigt nog taggad?

Allt gott!

Likes

Comments

Nu skulle ni se mig. Jag sitter bakåtlutad på en uteservering på Swedenborgsgatan. Här har jag suttit ett antal gånger tidigare. Tagit klunkar av det godaste te jag vet och rullat pärlsocker från en chokladsnitt mellan tumme och pekfinger. Mitt läppstift lämnar avtryck på tekoppens kant och trots att det med jämna mellanrum blåser ordentligt har solen ändå sin prägel över denna lördagsförmiddag. Min body har öppen rygg och jag känner hur de nakna skulderbladen varken fryser eller svettas. De som sitter intill mig pratar franska och jag förstår bara några enstaka ord. Något jag dock med säkerhet kan konstatera är att det är dessa stunder jag gillar allra mest. Inte allt för högljudda ljud från bilmotorerna, passerande människor och en uppslagen diktsamling intill den uppfällda datorn. Jag viker taxöron om det är något jag gillar extra mycket. Mamma avskyr att jag viker sådana i hennes böcker men vi båda vet att hon behagar missnöjet trots allt. Hon älskar hur jag finner mig i hennes gamla favoriter. Som att jag lever hennes liv fast fattar andra beslut. Det är fin cirkel vi konstruerar.

Stockholm, ljuva Stockholm. Det är tillfredställande hur jag kan känna sinnesro bara av att sitta ensam någonstans på Södermalm. Ingen jag känner till passerar för att sedan stanna upp och fråga varför jag sitter ensam på en uteservering. Ingen barndomsvän. Ingen gammal klasskamrat från högstadiet. Ingen förskolelärare. Ingen. Här kan jag försvinna bort i en anonymitet jag avgudar. Åt vilket håll jag än vänder blicken finns ett kanske redan förutbestämt liv. Eller också, som jag är villig att våga tro, liv som kan formas och bli just som en bestämmer sig för att det ska bli. Det är en fin tanke det där. Att vi väljer vilka vi är och vad det ska bli av oss. Om än jag vet att en del befinner sig på botten och tror sig redan vara klara. Jag vill dra upp er! Hålla om er, finnas där och ge er livsglädje. Om än jag bara är en ung människa med väldigt stora drömmar. Stora men aldrig för stora. Viktigt.

Om jag blundar bakom mina solglasögons mörkläggande glas kan jag se färger jag aldrig sett förut. Att blunda har tidigare gånger bara fått mig att se svart. Om än svart kanske är en färg? Jag minns att Lars Gustafsson en gång ifrågasatte huruvida grå är en färg. När jag tänker på ett färgglatt landskap ser jag aldrig grått. Jag ser gröna ängar, en blå himmel och någon gammal cykel i en skrikande röd nyans. Är det min lyckliga tanke mån tro? Ett färgglatt landskap? Troligtvis inte. Jag vill se djup. Se hur människor ter sig intill varandra och hur oerhört viktigt tid och rum kan vara för en fungerande helhet. Det spelar faktiskt ingen roll vad jag vill eller vad som är definitionen av min lyckliga tanke. Sådant ändras kontinuerligt i vilket fall. Det viktiga är att jag inte ser svart när jag blundar längre. Det kanske bottnar i att jag blir mindre och mindre rädd för döden. Inte på ett sorgset sätt utan på ett befriande. Döden kommer aldrig att ta mig. Jag kommer att ta döden.

Solen värmer mina axlar återigen. Det är slutet av augusti och snart kan jag inte sitta på uteserveringar längre. Kanske kommer jag dra på mig en dunjacka och be personalen att ställa fram ett rangligt bord med tillhörande stol i vilket fall? Det får mig att må så bra. Fjärilar flyger i min mage och det låter klyschigt men är sant. En tillvaro lik min nuvarande är värd att längta efter. Jag ska därför läsa detta när jag drunknar i skolarbete hela februari och däremellan får för mig att livet aldrig ger mig något. Det gör det visst det! Dessutom handlar inte allt om vad livet ger en. Kanske snarare vad en själv ger livet. Alla relationer bör vara ge och ta, likväl den största.

Min blick befinner sig på trädstammen intill mig. Bladen på trädkronan är fortfarande gröna och innan att vi vet ordet av det kommer de att byta färg för att sedan möta asfalten. Innan snön kommer. Julpynt i skyltfönster och kära par som promenerar längs Götgatan. Snöflingor på kinden om än det bara är en löjligt fin föreställning av vintern. Min första vinter i Stockholm innefattade slask och kalla vindar. Jag gillar ändå vintern. Mörkret skrämmer mig men det är en lättnad att vi alla möter den. Befinner oss i den. När vintern är här ska jag ha bokat min resa till Paris. Förstår ni? Allt dreglande framför datorskärmen kommer att få sitt värde. Plötsligt kommer allt att kännas verkligt fast än det aldrig slutar att kännas overkligt. Jag skam dit. Jag ska dit så jävla hårt. Leva ut varenda dag och skriva om allt fint jag ser. Vintern blir enkel att överleva om jag tänker på Paris. Kanske kan det bli min lyckliga tanke? Illusionen av att allt som känns perfekt snart övergår till verklighet och vem kan ens må dåligt då? Andas in, andas ut.

Det känns som att alla är glada. Stockholm ler och jag ler tillbaka. Mitt lockade hår blåser bort från mina kinder och jag vill föreviga det här ögonblicket. Imorse när jag vakande var jag sur och kände att den här dagen skulle vara tung. Den blev fjäderlätt och jag har aldrig velat leva mer än jag vill idag


Likes

Comments

Ett

Hans närvaro läker inga trasiga hjärtan men hans kyssar lagar spruckna läppar. I hans rum finns en affisch jag gillar. Någon skriver till mig och frågar om vi är på riktigt. Såklart inte. Vi leker obrydda, får en klump i magen när den andre är på fest och flätar sen fingrar som några riktiga jävla lovers.

Två

Hur mycket jag än försöker kan jag inte somna utan att skriva ett sms. Fråga hur han mår. Om han sover. Vad klockan är därborta. Vi lever i två olika världar och jag håller tummarna för försoning i en tredje.

Tre

Min kropp är varm och min mun luktar björnbärstuggumi. Ovanför oss flyger fåglar och jag undrar om de byter hem nu. Han har inget gemensamt med de jag träffat förut. Vi hånglar i hans bil till en av Darins låtar och jag har ont i magen resten av kvällen.

Fyra

Ibland fungerar det bara inte. Fanijävlahelvetet.

Fem

Hur kan någon se så fin ut? Det känns på riktigt fast det säkert är på låtsas. Han firar midsommar och ser mitt ansikte på någon annans display. Ropar till mig. Frågar hur jag mår. Säger att jag måste ha en fin kväll. Att han ringer imorgon. Då vill jag dö.

Sex

Klättrar ner på hans kropp och lyssnar på de tunga andetagen. Han och jag är en hemlighet. Den finaste jag någonsin burit.

Sju

Han frågar om han kan få låna min tandborste och jag undrar om han skojar. Det gör han inte och det är så jag vet. Han ska inte lämna mig ikväll.

Likes

Comments

"Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är"

Vaknade av ett skrikande alarm och på grund av min extrema trötthet fick ljudvågorna studsa mellan väggarna ett bra tag innan jag bestämde mig för att kliva upp. Åt goda knäckemackor, borstade tänderna och kletade smink på mitt ansikte. Hann med att ta en del självisar innan bussen gick också. Sällsynt med överbliven tid på morgonen för en sömntuta som jag.

Skoldagen idag var varken bra eller dålig. Det enda vi gjorde var att dra igång gymnasiearbetet och hallå jag har redan ångest? Alla mina idéer är tydligen för invecklade och inte tillräckligt avgränsade. Som vanligt heh. Önskar bara att jag får en snilleblixt och presenterar något riktigt bra (lagom i tid också helst!!).

Ännu har inga läxor eller prov varit aktuella vilket gör att jag efter skoltid är så gott som fri. Låg hemma med Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen på helskärm. Köpte Pepsi Max på Ica och åt middag med mamma på balkongen. Hallon och passionsfrukt som en liten dessert.

I skrivande stund sitter jag och mamma i min säng med varsin kopp te. Vi ser i vanlig ordning på en kriminalare och min blick kastas mellan filmen och mobilskärmen. Det är förresten helt ofattbart att sommarlovet redan är slut? Nu har jag börjat mitt sista år och ska fan ta studenten!!! Hur galet? Blir pirrig i hela kroppen.

Imorgon ska jag gymma efter skolan, duscha och göra mig i ordning för att sen käka middag med Ida. Lönen bör spenderas så att säga, åtminstone denna för sen hannar allt på sparkontot. Vi ska äta något riktigt gott och sen ska hon sova över här eftersom vi på lördag ska vara barnvakter och äta kräftor. Himla mysiga vi är!

Om du kommer riktigt nära ska du få veta hur jag doftar när jag mår som bäst.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

I min inkorg finns mejl från män som hävdar att min blogg är en porrsida och att jag är en hora. Det finns människor som pratar om mig bakom min rygg och ifrågasätter vad jag lägger ut på min Instagram. "Utmanande" och "lättklädda" bilder kallas det visst. Plötsligt rann det över. Allt som varit en självklarhet blev plötsligt motsatsen. Tusentals tårar. Känslan av att jag var smutsigast i världen. Darriga fingrar som raderade varenda bild i mitt flöde där en gnutta hud syntes. Det gjorde ont. Men för en sekund upphörde mina tårar och med hjälp från fantastiska vänner och deras kloka ord slog det mig: Det här kriget ska jag vinna!

Tittar vi tillbaka på mitt liv kan jag inte komma på att jag uppskattat eller varit stolt över min kropp en enda gång. Komplexen har hindrat och begränsat mig från att göra vad jag innerst inne har velat. Ibland har jag utnyttjat min kropp och behandlat den orättvist genom att skicka redigerade bilder på den till killar som satte blicken i golvet om vi skulle passera i skolan. Jag har skämts för hur jag ser ut. För att mina lår ständigt nuddar varandra, för att min mage inte är platt och för att mina bröst är små och i olika storlekar. Det var först för ett par månader sen som jag faktiskt fick en mer sund relation till min kropp. Istället för att kritisera den, tackade jag den. Istället för att se dåliga saker, såg jag bra. Även om jag hela tiden visste att det var en lång väg kvar kunde jag konstatera att jag hade tagit det första steget.

När man lär känna sin kropp ordentligt håller man också på att vänja sig vid tanken av att den inte är äcklig utan istället vacker och oerhört stark. En dag stod jag framför spegeln och tog en bild av min kropp. Först tänkte jag "shit, radera" medan jag efter ett par minuter såg fler och fler saker som jag faktiskt gillade med bilden. Som den feminist jag stolt är ser jag det som en självklarhet att varenda kvinna, man och icke-binär ska få visa upp sin kropp under sunda förhållanden utan att råka utför objektifiering eller sexualisering. Lägger jag ut en bild på min kropp finns det två saker för mottagarna att haka upp sig på. Först och främst är jag kvinna och det spelar roll hur mycket jag än önskar att det inte ska behöva göra det. För det andra är min kropp långt ifrån en "idealkropp" vilket tydligen också kan vara provocerande. Det är en sak med en smal tjej på en strand och en HELT annan sak med en kurvig tjej framför spegeln. Tydligen!

Anledningen till att jag valde att låsa bloggen ett par dagar är helt enkelt att jag tappade min kämpaglöd. Det gjorde ont i varenda ben i min kropp och jag fick för mig att aldrig mer vara verksam här eller på några andra sociala medier. Genom att jag tog bort bilder på min Instagram lät jag på sätt och vis motståndarsidan vinna. Å andra sidan har jag hela mitt liv på mig att bevisa. Bevisa att jag visst kan ägga ut PRECIS vad jag vill utan att någon ska varken skriva eller prata om det. Att lägga ut en bild i spegeln iklädd endast jeans och tygtopp har varit en del av mitt arbete för att öka acceptansen gentemot min egen kropp. Precis som jag genom att lägga ut en sån bild främjar att andra människor också kan göra samma sak utan att behöva skämmas eller riskera att någon lägger en spydig kommentar.

Den här bloggen är min och vad jag postar här ska vara helt upp till mig. Från första dag har det här varit en portal endast för MIG och MINA behov. En plats där jag kan ventilerna mig och dela med mig av tankar och funderingar. Hade jag velat tillfredsställa en massa läsare därute hade jag fokuserat på vältagna bilder och skrivit om mode, eventuell träning och bra frukostalternativ. Men det här är inte en sån blogg. Här finns det bilder där de allra flesta är tagna med min mobilkamera och allt jag skriver här är inte alltid glatt och positivt. För mig är den här bloggen äkta. Det är en dagbok med den enda skillnaden att jag låter människor läsa den. Precis som varenda ord på den här bloggen är ord som jag får stå för är även bilderna jag publicerar här - på mitt ansvar. I min mening ska det inte vara skamligt att visa upp sin kropp. Om jag väljer att publicera en dikt tillsammans med en bild jag anser konstnärlig i sin nakenhet kan väl det beslutet få vara upp till mig? Inte ska jag väl behöva bli anklagad för att vara en hora som driver en porrsida?

Jag vet namnen på en del av de som snackat om det här bakom min rygg och andra har jag ingen aning om vilka ni är. Det enda jag vill tillägga utöver det jag skrivit ovan är att jag helhjärtat önskar att ni ska få slippa känna ett behov av att säga såna här saker om andra människor. Vad ni postar är upp till er och vad jag postar är upp till mig. Den här gången var det oerhört nära att jag tog bort bloggen för gott men aldrig att jag låter de som hatar vinna. Jag har under några dagars tid samlat ihop mod för att kunna skriva det här och jag vill avsluta med att säga att det är tack vare den kärlek jag fått från mina vänner och de fina ord jag får här emellanåt som gör att jag känner att jag vill fortsätta. Fortsätta med det som gör mig gladast i världen.

Likes

Comments

Ibland behöver man bara sitta på en uteservering med någon som Martina för att livet ska kännas bra.

Likes

Comments

Ibland ville jag krypa bort från mig själv
bli den där tjejen jag som barn alltid sa att jag skulle bli
den där tjejen som inte brydde sig ett dugg om vad de sa bakom hennes rygg
åt att de skrattade ironiskt åt hennes löjliga dikter
dikterna om att bara vara människa men ändå inte räcka till

Å andra sidan blir livet sällan som man tänkt sig och det är ju tur
då hade vi kanske stannat i det lilla radhusområdet någonstans i mörka Norrland
ett kvarter där alla barn svor åt varandra
slog sönder brevlådor med hockeyklubbor när föräldrarna låtsades sova

Vi tog oss därifrån en dag
kom till stan där jag fick för mig att bli
tjejen jag alltid hade velat vara
identitetskris kallar proffsen det
allt snurrade runt
många viljor och ett omättat bekräftelsebehov kallar jag det

Lögner i skolmatsalen
om påhittade kompisar som sa att jag var ball
om killar som hade gett mig snuskiga presenter
om min familjesituation
om pappa

I badrumsspegeln hade jag två roller
gäst och programledare
hela världen skulle få se vad jag kunde åstadkomma
men likväl stod jag kvar
de vita tandkrämsfläckarna var min enda publik
tills jag fann något annat i det kakelklädda rummet
något nytt att bekanta mig med
sylvassa hyvlar gav mig närgångna kramar
kramar jag aldrig blir av med

En eftermiddag i oktober
tusen nej kan i fel öron låta som ett ja
min enda renhet gick förlorad
”det här får aldrig någon veta”
jag beskyllde mig själv
fick för mig att jag älskade honom
han som var ett monster

Tiden läker inga sår
minnen ersätts och det är som plåster
det började emellertid att bli bättre
maten fick stanna i magen
jag sa ifrån mig terapitimmarna
tillbringade sommarlovet i sovrummet
helt ovetande om vad som skulle komma

Livet blev en dröm
fina tjejer i fina hus med fina föräldrar blev fina biroller i min fula film
De bjöd mig på middag och bad mig att berätta
Nå, vem är du?
Nå, vem är jag?
Orden flög ur munnen på mig och de gillade allt jag skrev
någon sa till och med att jag frälste med ord

Plötsligt blev jag kär
han var äldre än jag
stora framtänder och fluffigt hår
likalydande vacker som drömmen jag hade bosatt mig i
drömmen det nu gick hål på
underbart är kort
beskedet om flytt nådde mig

Mamma och jag målade upp en plan för det nya livet
hon var exalterad
jag var villrådig
alldeles för tidigt för att röra på sig igen
kanske alldeles för sent i ärlighetens namn

Tusen berg- och dalbanor i ett och samma huvud
en fin balkong i landets huvudstad
han och jag svettades ner ännu ett underlakan
jag tänkte
fan det här kan fungera!
Hela livet hade jag väntat på honom
om än jag även denna gång hade fler fel än rätt
från att vara verklig och alldeles intill mig
till att bara ha fragment utav honom i mina dikter

Mina vänner påstod att jag var stark
ett självkritiskt ångestmonster med högljutt skratt
importerad vodka resulterade i spya
några glas vatten och sju missade samtal på hans display
jag ville ringa för jag ville höra hans röst
han ville inte svara för han ville inte ha mig längre

Januarinatt och jag drack vin för att fira min sjuttonårsdag
wow vad jag var fin den natten
långa ögonfransar och lockat hår
iklädd en tjock dunjacka stod jag ensam i kylan
väntade på någon som hade kysst mig förr
någon som skulle göra det igen
men mina tår hann bli till isklumpar
han lät mig vänta
hörde inte av sig
skrev förlåt dagen därpå
ungefär så blev min vinter

Några gympass helt utan resultat
jag gick säkert upp ett par kilo
det gör inget att man går upp i vikt säger de som aldrig gör det
äsch, dags att rycka upp sig
livet är temporärt och bör levas
kanske klarar jag mig utan platt mage icke förty

Klippte av banden med människor nära hjärtat
den saxen rev mig
vår syn på vänskap var inte överensstämmande
en får lida oerhört av såna beslut
ack vad det kan vara värt det

Våren var kommen
mina skor nya
jeansen trånga
vännerna få
uppsatsskrivande långt efter midnatt
icke fungerande antibiotika
sena stängningar på det nya arbetet
maj ska vara fint har jag hört

Friskförklarad och jag skrek av lycka
sommaren var kommen
en titt förbi den gamla staden
skratt, festligheter och djupa samtal
regelbunden återhämtningen efter visit

Det är knäpptyst i min lägenhet inatt
det ligger saker överallt
min mage kurrar efter mat
mitt hjärta efter någon som frågar men aldrig undrar
jag tänker på det här livet
på att det är mitt
ingen annans!

Likes

Comments

Trots att jag ska börja trean om bara några dagar minns jag min första gymnasiedag som om det vore igår. De runtomkring mig sa alltid "gymnasiet är den bästa tiden i livet" och jag tänkte "ah tjena". Mitt första år motbevisade dock mina skeptiska tankar. Vad jag tänker är att du som läser det här kanske ska börja gymnasiet och är lika nervös som jag var dagarna innan det var dags. Här kommer i alla fall mina tips inför det första gymnasieåret.

Släpp din bekvämlighet och våga ta risker!

Jag var i Alvik sommaren innan gymnasiet skulle ta an och mitt favoritställe hette Äppelviken. Solen sken den här dagen och vattnet var uppfriskande svalt. Den här dagen spred sig alla klasslistor. Det blev offentligt vilka som skulle börja i vilka klasser på Wargentinsskolan i Östersund. Jag läste namnen säkert tio gånger, sparkade i marken och började att gråta. Visserligen kände jag inte särskilt många men alla de som jag faktiskt visste vilka det var och åtminstone kände ytligt - skulle allesammans börja i en annan klass. Det kändes oerhört jobbigt för mig att börja med människor jag knappt visste vilka de var och därför bestämde jag mig under den där dagen för att byta till en annan klass efter första dagen. Fast att jag redan hade bestämt mig lyssnade jag gärna på råd och ett minns jag bättre än andra. Det var Veronicas kompis som sa att det här kunde bli min chans. Att börja från noll, slänga högstadiet bakom mig och ta den nya klassen med storm. (Facit i hand berättar att det här var precis vad jag gjorde!!). Slutsats: det kanske känns skönt för stunden att hänga med samma kompisar som du alltid hängt med men ta för fan chansen att vidga din bekantskapskrets för gymnasiet är den bästa portalen för detta!

Tänk "alla är med om samma sak"!

Uppropet var rena helvetet. Vill givetvis inte skrämma någon med det innefattar svettiga händer och darriga röster. Men det här är inte något som bara du och jag känner. Nästintill varenda jäkel i den där aulan kommer att ha smått panik över situationen. Det enda du behöver göra är att säga "ja jag är här" och sen är det klart. Kom igen, du klarar det!

Låt inte påverkas allt för mycket av "the inner circel"!

Det ser förmodligen olika ut på alla skolor men det kommer alltid att finnas kretsar varav vissa hörs och ses mer än andra. I Östersund märktes det redan första dagen vilka det var som bar på en aning mer status än resterande. Gymnasieföreningar är en väldigt stor del av gymnasiet på Wargen och för vissa är föreningarna pricken över i:et på ens gymnasietid medan det för andra är rena motsatsen. Efter att ha gått ett år på Wargen har jag egentligen bara två saker att säga. Först och främst till dig som kommer att vara med i en förening under din gymnasietid. Ta vara på chansen eftersom du där kan lära känna oerhört många fina människor samtidigt som du skildrar tankarna från plugget en aning. Ha dock i åtanke att det finns människor runtomkring som inte har en aning om vad du snackar om när du är i full gång att prata om diverse fester och interna skämt. Att sitta i lyan varje tisdagseftermiddag kommer att ge dig skratt, energi och vänner men glöm inte bort att det finns en hel värld utanför också. Nu kommer vi till dig! Du som kanske tackade nej till en förening, inte hörde något efter din intervju eller som jag - aldrig ens fick någon. Du kan ha en fantastisk gymnasietid ändå! Var inte skeptisk mot dina vänner eller klasskamrater för just precis som du aldrig kommer att få veta vad det innebär att vara en del av en förening, kommer aldrig heller de veta hur det är att stå utanför alltsammans. Länge leve hemmafester! Du kommer att ha minst lika kul som de som tillhör en förening men om du någon gång känner dig utanför eller nedstämd, se till att roa dig på annat sätt. För ärligt talat; du kan ta skolan med storm i vilket fall!!

Festa!

När jag tittar tillbaka på mitt kameraalbum från första året är 65% festbilder. Vare sig du vill dricka alkohol (nej du är inte coolare för att du dricker men det vet du ju redan) eller inte kommer du att rocka på dansgolvet. Heja på folk du aldrig träffat förut, lägg dig sent och gör misstag för vem är ens eftertänksam och genomklok när hen är sexton?

Strunta inte i skolarbetet!

33% av innehållet till kuverten du på studentdagen kommer att ha i dina händer görs faktiskt i ettan. Hur roligt du än vill ha med dina vänner är det minst lika viktigt att sköta skolan. Plugga tillsammans med dina kompisar, planera upp din tid och ha inte allt för höga krav. Du kommer att utvecklas oerhört mycket via dina prestationer.

Gå inte ner dig på grund av förlorande relationer!

Min största lärdom i ettan var att alla förändrades. Jag blev en helt annan människa i jämförelse med tidigare och det kanske du också blir. Likväl din bästa vän eller pojk/flickvän. Relationer kommer att gå av för alla växer i otakt och givetvis kan det vara värt tårar men omöjligt all din energi. Hur lite du än vill sluta umgås med någon du alltid umgåtts med kan du inte heller hålla fast vid något som är på väg att brisera. Faktum är att jag blev tusen gånger starkare av att sluta hänga med de jag hade hängt med i högstadiet. Du kommer att bli förvånad över vilka fantastiska egenskaper som gömmer sig under ditt skinn när delar av din tidigare trygghet försvinner.

Haka inte upp dig bara för att hen är söt!

Första året på gymnasiet - alltså wow vad man hånglar!! Åtminstone jag hehe. Det är rena djungeln för den oerfarne vill jag lova. Du kommer säkert att hitta en crush redan de första veckorna och det är givetvis en del av grejen. Ett litet tips från min sida (ung kvinna som lätt blir besatt) är dock att inte fastna vid första bästa. Är hen dålig på att svara kanske du kan släppa taget och leta vidare. Å andra sidan kommer du se snyggingar i matsalen varje dag och då förstår du vad jag menar när jag säger att det finns många fiskar i havet.

Strunta i rykten!

Folk kommer alltid att prata och det är lika bra att låta dem. Du vet själv vem du är, vad du sagt och vad du tycker.

NJUT!

Du gör trots allt detta bara en gång i livet så se fan till att njuta. Tvåan kommer att handla betydligt mer om skolarbeten, stabilisering och mindre begränsningar medan trean (vad jag tror) kommer att vara studentrelaterat och aningen mer moget. Det är nu du släpps ut från boet för att lära dig flyga och låt därför alla se vilka stora vida vingar du har!

Likes

Comments

Jag sitter i en utav restaurangens skinnsoffor och har tjugotre minuter kvar av min rast. Det har varit ösregn hela dagen vilket gjort att det varit mycket att göra här. Tappat lite bestick, bränt mina fingrar på varma glas och glömt bort att torka fyran.

Skolan börjar på onsdag och jag kan verkligen inte begripa hur sommarlovet redan nått sitt slut. Min bror sa ju att tiden går fortare ju äldre man blir men hallå inte ska väl tio veckor kännas som tre? Desto galnare att jag dessutom börjar trean. Sista året. Wow.

Idag jobbar jag till åtta och imorgon till sex. På söndag ska jag troligtvis träffa Martina och på måndag ha en catch-up med Jessica. Vill städa och rensa på mitt rum också. Äta hårdbrödmackor till frukost och längta till lön. Då ska jag öppna upp sparkontot till Paris samt köpa ett par manchesterbyxor på second hand och en rutig höstjacka. Det blir bra.

Mina hörlurar glappar men jag hör några av Beatles bästa låtar. Nynnar, stampar försiktigt fotsulan mot golvet och undrar därefter varför jag alltid blir förälskad i förväntningen av en människa snarare än den verkliga situationen.

H a n v i l l i n t e h a m i g.

Likes

Comments

En ung kvinna gråter bredvid ingången till Pressbyrån.
Min buss ska snart gå.
Jag bär en kappa som inte är min.
Mina fotsulor värker.
På min display finns diverse oviktiga notiser.
Ingen jag önskat har hört av sig.
Mitt hår är nytvättat.
Bänkarna vid busshållsplatsen är nymålade.
Färgen är densamma som blod.
Kön blir desto längre än den strax var.
Klockan är mycket.
Jag vet inte vem jag är längre.

Likes

Comments

Högljudda tystnader är värda att bevara.

Likes

Comments

Vilken grej ändå! De människor som vi pratar om allt med, de som får se oss med otvättat hår och torka våra tårar när det brister är de människor som älskar oss mest. Först när vi droppar vår fasad är vi tillgängliga för att bli älskade på riktigt. Älskade på djupet. Ändå är det just precis vad vi glömmer bort att göra. Vi vill visa alla våra bästa sidor genom att lägga skämt, skratta charmigt och tala med en intellektuell begåvning. Världen ska helst se oss när vi genomtänkt leker spontana och det är aldrig attraktivt att vara mänsklig i benämningen tycka synd om sig själv, vara nöjd med något en presterat eller ha en liten umgängeskrets. Längtan efter att bli älskad är vad som gör att vi anstränger oss tills vi helt plötsligt visar upp ritningen av oss själva snarare än det färdigbyggda fenomen vi blivit.

Likes

Comments

Hallå vänner!

Imorse vaknade jag på ett loft som luktade hemtrevligt och min kropp kändes utvilad och lugn. Jag och Ida snackade lite innan vi i våra matchande tofflor begav oss upp mot den större stugan. Där gjorde vi i ordning rester från gårdagens tacos och bytte strax därefter om för att ta plats i den röda Volvon igen.

Vad vi hade i åtanke var att bege oss till Trosa also known as världens ände. Jag, Ida och hennes morfar tog först en färja för att sedan trippa runt på okänd mark. Vilken mysig liten stad alltså! Husen kändes som handplockade ur en Astrid Lindgren berättelse och alla människor gick sakta och kändes obrydda av tiden. Sån omgivning trivs jag i just för att jag allt för ofta låter påverkas av den stress som råder. Hur som helst! Den här sommaren har jag besökt två nya svenska städer; Nyköping för några veckor sedan och nu Trosa. Något jag ska fortsätta med.

Ida sjunger och väntar på att jag ska skriva klart det här inlägget för så fort jag är klar (efter att jag bytt om från handduk till shorts och linne) ska vi i samma tofflor som imorse bege oss upp för att göra middag. Pasta med pesto. Vad mer kan en begära?

Mitt hår luktar gott och jag vill ta vara på varenda sekund här. De är så så så så värdefulla!

Likes

Comments