Header

Jag somnade på bussen hem och åt sedan sushi i sängen. Det var tänkt att jag mest skulle äta godis och slappa men lyckades på något vänster samla ihop energi till att dels städa och möblera om rummet (det blev mysigt och ljust) och dels cykla en mil (?). Senaste gången jag cyklade var i somras när jag bodde på Lidingö. Finns få saker som jag tycker är så fridfulla och givande som just att cykla. Det känns att bättre tider kommer.

Har bestämt mig för att jag ska må bra nu. Alla har olika teorier om mående och även jag förstår att det finns vissa avgörande faktorer som påverkar (allt från väder till skoluppgifter och krossade hjärtan). Trots detta faktorer så är inställningen faktiskt fruktansvärt betydelsefull. Bestämmer jag att nu ska jag fan må bra så ska jag fan göra det också.

Listan som ska göra att jag mår bra igen:

- Sova mycket. Inte stanna uppe så länge på kvällarna och försöka att kämpa mig ur sängen varje morgon.

- Inte ta åt mig. Små kommentarer, människor som inte hör av sig och allmänna nedgångar. Jag ska inte ta åt mig.

- Skriva mycket i "Till min kära vän".

- Se till att träna för fysisk hälsa går hand i hand med psykisk.

- Vara en fin vän, dotter, elev och människa. Fortsätta att bry mig.

- Skriva mycket men inte om honom, nu är det nog.

- Tänka att livet faktiskt inte är så pjåkigt. Jag är lyckligt lottad och nu ska livet börja rocka igen.

Det känns så jävla bra. Ta hand om er!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag är den största jag har.

Mamma har alltid sagt att jag inte ska åka med människor som kör för fort. Jag skrattar när du gör drastiska svängar och bilradion får fönstren att dåna. Dina händer sveper över växelspaken och när du parkerat vid sidan av en skogsdunge så viskar du att jag aldrig någonsin får glömma bort vem jag är.

Han får mig att gråta. Vi har druckit vin och han har kysst mina bröst, länge och med intensiva rörelser. Jag springer till tunnelbanan för jag vill inte vara hon jag känner mig som. Bussen är nästan tom och jag sätter mig längst bak för att kunna gråta. Dagen efter luktar jag som honom och duschar sedan två gånger. Skriver att han inte får höra av sig mer. Jag är inte rätt.

Jag står i den gråa polotröjan. Utanför fönstret går glada människor, på väg för att förgylla natten. Fridhemsplan ser fint ut på kvällen. Vinglaset i mitt hand och de väl konturerade käkbenet, får mig att känna mig vuxen och sofistikerad. Jag försöker att ge honom men han låter mig bara vara. Ligga på madrassen och få allt han har att ge. Vi lyssnar på min favoritlåt och en tunga full av rödvin har aldrig någonsin smakat så gott.

Han är för full och jag blir obekväm. Redan i hissen känner jag att hjärnan säger nej. Han låser upp dörren och inget är som förra gången. Det är inte mysigt mörkt. Inget vin. Ingen musik. Inga nyfikna frågor. Han puttar ner mig mot madrassen men jag ställer mig upp. Förklarar att det inte går. Att jag inte vill ikväll. Vi går tillbaka och han håller sin hand på mitt lår hela vägen till Hötorget. Han får ångest och jag känner mig som den starkaste människan i världen.

Du skriver till mig fastän vi inte ska höra av oss. Jag undrar såklart vad du vill för du är otydlig och jättevacker. Inte som förut men ändå vacker. Dagarna går och jag kommer på mig själv när jag känner hur min kropp saknar din. Kyrkklockorna ringer utanför hotellfönstret och jag tänker att jag ska skriva ett långt sms om hur mycket jag behöver dig. Plötsligt hör jag dina viskningar i mitt öra. Jag får aldrig glömma bort vem jag är. Klockorna slutar att ringa och jag suddar bort allt jag skrivit. Du behöver inte mig. Jag behöver inte dig.

Jag är den största jag har.

Likes

Comments

I skrivande stund ligger jag på hotellrummet med matkoma. Mamma somnade precis så jag snapar gamla kärlekar och orkar inte tvätta bort mascaran. Gävle är en fin stad. En slags blandning mellan Stockholm och Östersund, hem och hem liksom. Jag trivs.

Lisa Ekdahl var fantastisk. Låtarna fick hårstråna på armarna att resa sig och ibland skrattade jag och ibland grät jag. Fick för mig att jag faktiskt ska vara lycklig nu. Sluta upp med sorg och ångest. För som hon sa "alla älskar havet, men bara några har havet i blicken". Det ska jag ha.

Mamma och jag beställde in alldeles för mycket mat. Det var visserligen supergott och jag älskade konceptet men vi ville ha så mycket olika att det slutade upp med 16 jävla rätter när hon rekommenderade 4 var. Josefsson-gen.

Ska skriva lite i ett dokument och sen längta till olika saker innan jag somnar. Vet inte riktigt om jag vill sova eller vara vaken länge. Min beslutsångest är den största av alla. Vad det än handlar om så sitter jag där och väger fördelar mot nackdelar och gör det omtvistat och dubbla gånger. När jag tänker efter så känns det ibland som att jag har två viljor i mig. Min egen och min systers. Min syster som inte lever idag men ser mig från himlen. Kanske handlar min beslutsångest om att hennes viljor aldrig någonsin får gå till handling och därför placerar sig i min kropp? Plötsligt blev det den finaste ångesten jag vet.

Snälla kom tillbaka, för min skull.

Likes

Comments

Är så bakfull att huvudet värker och illamåendet smyger sig på titt som tätt. Tåget rullar och det är trångt fast på ett mysigt och rätt behagligt sätt. Dricker Cola Zero och tänker på gårdagen. Becca hade verkligen fixat en så fin fest och det var jättekul (nästan) hela kvällen. Äsch, blivit för full har ändå massvis av människor blivit massvis av gånger. Ska aldrig dricka alkohol igen (tjugotredje gången gillt).

Lyssnar på världens finaste låt och då känns livet rätt värt att leva. Har inte gråtit sen i tisdags vilket typ är rekord nuförtiden. Kvällen blir bra och mysig och behövlig.

Det är lite kallt i vagnen så jag lindar in mig i mammas tunna halsduk. Behöver kramar och chailatte. Vi är snart framme och jag borde faktiskt vara glad och stolt och känna mig bra. Jag har slutat fylleringa dig och det är ett sånt jävla bra tecken (ringer tre andra istället men äsch).

Likes

Comments

Jag minns att det var vår när vi träffades. Sånt glömmer man ju liksom inte.
Min kropp luktade precis som den luktar nu. Brun utan sol och den där parfymen. Jag har jackan också. Jackan som jag hade då.

Livet rullar vidare så läskigt fort. Allt som nånsin varit eller betytt något, blir historia och så sitter man där och får inte ihop sin vardag. Det känns som att det ibland inte är personen man saknar, inte egentligen. Det är nätterna med spänning. Alkoholen som kastar sig ner i halsen, klättrar tillbaka upp igen. Det är den nervösa magkänslan när du kanske kan passera och plötsligt står du där och ler. Det är långa kvällar med te och förstående vänner. Fnitter och analyserande tankar; vill han ha mig? Vill han inte?

Klart att man kommer ihåg vissa dagar bättre än andra. Minns precis hur din randiga t-shirt klädde din överkropp den där dagen som vår gemensamma vän sa att du kände något speciellt för mig.

Man blir säkert helt psycho av att längta tillbaka så mycket. Det går inte. Leva i nuet är ett måste. Problemet är att i nuet så finns du inte. Du sover inte med mig efter fester. Du frågar inte vad jag ska göra i helgen. Du kysser inte min hals. Du kramar mig inte så hårt på natten. Så hårt att vi brister ut i skratt när ryggen knakar. Du finns inte i nuet. Då är det svårt att leva där.

Likes

Comments

Jag vågar inte förlita mig på vädret men i nuet är det vår. Solen skiner och asfalten är bar. Jag bar t-shirt i skolan idag vilket är andra gången sen jag började gymnasiet. Antar att det är en vanesak och nu när vädret är vänligt så kanske det sker igen. Veckans prov, inlämningar och läxförhör är nu över vilket känns oerhört skönt. Mitt mående har varit så instabilt de senaste veckorna att både jag och mamma har varit djupt oroade. Tårarna har sprutat varje kväll och egentligen har jag bara velat stanna i sängen. Äsch, vi går mot ljusare tider.

Oklart om jag ska gymma eller ta mig ut och jogga. Gillar känslan av att luften smyger sig in genom tröjärmen och att solen smeker kinderna. Ogillar känslan av att köra benpress när människor tittar eller står i kö. Försöker även att undvika sötsaker denna vecka (bortsett från helgen i och med fest och weekend i Gävle) för senaste veckorna har jag ätit så mycket lösgodis att jag blivit helt beroende hehehe. Tycker dock att man ska äta vad man vill men mår bra av att bara äta på helgerna och att träna några dagar i veckan.

Tänker mig att jag ska skriva och titta serie när jag kommer hem. Vill ha citronvatten och parmaskinka men har inget utav det. Lyssnar på sommarlåtar och imorgon ska jag till Veronica, Micke och Bosse. Vet ni? Jag har en liten torka just nu. Skriver inget av värde och blir aldrig nöjd. Vi får se om jag kan pressa ut något senare eller om jag ska vänta några dagar.

Likes

Comments

Bästa Jullan slängde ihop lite frågor till mig så nu får ni sysselsätta er med lite svar.

Berätta om tre rädslor som du har? Jag är väldigt rädd för att någon i min närhet ska gå bort, vet att ingen kan hantera sånt "bra" men känns som att jag skulle vara urusel. Att jag ska bli lämnad av någon som jag VERKLIGEN älskar är också en rädsla, alltså inte av en tonårskärlek utan mer på riktigt. Den största rädslan är nog ändå tiden, att jag inte ska hinna göra det jag vill och att mina drömmar ska förbli drömmar.

Har du en förebild? Vem och varför? Alla dagar i veckan så är min mamma min förebild. Hur jobbigt det än är och hur mycket något än tär på hennes krafter så ger hon aldrig upp. Det är så fascinerande hur någon kan ha tusen bollar i luften och samtidigt vara världens bästa mamma.

Vem är nummer 17 i din kontaktlista och vad har ni för relation? Ebba Breil. En sån himla fin och positiv tjej som jag verkligen saknar att ha i min närhet. Älskar när man ser någon och får för sig att personen inte är något för en själv bara för att hon är snyggast i världen och så har man HELT fel och blir alldeles varm i hjärtat.

Tre saker som du älskar? Dansa när man är full och golvet skakar och människor skrattar och svetten rinner och lampor blinkar och kyssar blir till. Älskar även känslan efter att ha pluggat, städat eller tränat. Sist men inte minst så älskar jag när man hittar en varelse därute som förstår en och tycker om en och luktar jättegott och blir ens bästa vän, bara sådär.

Tre saker du önskar ska inträffa? Jag vill att det ska bli fred på jorden (kalla mig orealistisk men jag har hoppet i behåll), jag vill publicera en bok och sen så önskar jag att alla i min närhet somnar lyckliga och är nöjda med sina liv.

Vilken var din lyckligaste period i livet? Enkelt. Våren i ettan på gymnasiet, som att leva i en dröm. Fester, hångel, grillkvällar, memorera låttexter, höga skratt, sova över fast det inte är helg, byta kläder med varandra, jogga på söndagar, mer fester och så massvis av fjärilar i magen på grund av killar som passerar i Lyan.

Någonting du saknar just nu? När allt kändes "som vanligt" utan att det var ensidigt.

Hur mår du just nu? Är trött, hängig och nygråten. Fått skolarbete och träning gjord idag så inget konkret är fel men luften känns tjock och hjärtat tungt att bära. Vill bara sova väldigt länge och sen vakna till en blommande vardag där stress, bristande relationer och tårar varje kväll, inte existerar.

Vad är meningen med livet? Att älska ihjäl sig.

Har du något motto? Vad? Har inget konkret motto som jag följer men brukar alltid tänka ta ingen skit, hur hade du känt om du var hen? och kör hårt så kan du ångra det imorgon.

Har du några fobier? Hatar sniglar och när man drar en gaffel mot en tallrik...aahhh ryser.

Har du människor du kan lita på till 100%? Ja det skulle jag nog säga.


Likes

Comments

Ibland när jag verkligen vill ha något så går jag in i det så mycket att jag tillslut blir kär i jakten. När vinsten blir i mitt behåll så vill jag inte längre ha det. Han såg så sjukt trevlig ut men när vi dricker vitt vin i hans vardagsrum och han säger att jag är så himla söt så längtar jag bara hem.

Någon berömmer min tröja och säger att hon läst mina dikter. Vi delar på en mentolcigarett för jag gillar dem mer än vanliga. Mitt hår är rufsigt och innanför balkongdörren är musiken så hög att fönsterglasen skakar. Förra helgen bestämde jag att jag inte ska feströka såhär mycket för jag hatar konstiga och fixerade idéer om att tillåta sig själv att göra farliga och förbjudna saker. Nu tar jag bloss efter bloss och hatar konstiga och fixerade idéer om att man ska begränsa sig själv.

I matsalen på skolan skrattar jag högt och mycket. De som inte känner mig tror nog att jag är lite för mycket och lite för högljudd och lite för ärlig och lite för jobbig för att vara vän med. Det är inte sant. Jag kan vara lugn och pedagogisk också. Jag kan lyssna och finnas till. Det är bara det att jag ibland har svårt att hitta en kombinerad roll. I matsalen blir jag hon med skrattet och hemma i sängen blir jag hon som tänker för mycket och gråter tills örngottet är alldeles fläckigt av den billiga mascaran.

Mina vänner säger att jag är så jävla självständig, stark och modig som klarar mig utan honom. Jag klarar av att se honom med andra och jag klarar av att inte höra av mig trots att jag gör just precis allt sånt som man vill berätta att man gjort. När jag sitter där, inlindad i en filt och med en tekopp i handen, så förstår jag att mina vänner har rätt. Jag är självständig, stark och modig. En vecka senare ska jag spy i en okänd killes badrum och någon ska knacka på dörren och fråga vad fan jag håller på med. Hans nummer är raderat men jag hittar det ändå. Ringer och får inget svar. Ringer igen och igen. Skriver två sms. Jag får ta den tidiga bussen hem och chauffören suckar när jag inte hittar mitt busskort. Morgonen därpå måste jag skriva till honom för att be om ursäkt och när jag duschar den dagen så sköljer jag bort alla hudceller som någonsin har varit det minsta självständiga, starka eller modiga.

Min lärare säger att jag måste ta det lugnt och sänka mina ambitioner en aning. Jag skrattar och säger att jag ska tänka på saken. Hon vet inte att jag kommer somna med datorskärmen uppe, med matteboken i knät och med torkade tårar längs de frusna kinderna. Jag ska tänka på saken fast jag skulle aldrig komma fram till att jag måste ta det lugnt och sänka mina ambitioner. För idag har jag så mycket att göra och gör inte jag det så gör ingen annan det heller.

Jag skrattar och är så jävla glad. Livet känns så bra vissa dagar och då tänker jag att jag inte ska må dåligt igen. Sätena på tunnelbanan känns renare, människorna jag passerar ser gladare ut och stegen på vägen hem från bussen känns lättare. Ett sms senare ligger jag på dörrmattan och skriker. Jag vet inte vad som är hem och jag vet inte vilka som älskar mig längre. De har börjat älska andra och det gör ont.

Händer som är torra, kalla och svettiga i omgångar. Ett hår som alltid ser otvättat ut. Breda höfter och de förblir breda. Lår som ständigt nuddar varandra. Ögon som är ljuskänsliga och får ont av linser.

Ibland kan jag inte vara dotter, vän, älskare, syster, elev och min egen på samma gång. Ibland känns det som om världen gungar och ibland som om den står stilla och för all framtid kommer att göra det. Ibland känns hans kyssar bra och ibland känns hans kyssar fel. Ibland saknar jag gamla tider och ibland längtar jag framåt. Ibland är jag allt som jag vill vara och ibland inget alls. Det enda jag vet är att det här är konsten att vara jag.


Likes

Comments

La undan alla tjocka vintertröjor och hängde fram tunna skjortor, färgglada linnen och klänningar. Det känns som vår på riktigt nu. Det första jag gjorde efter frukost var faktiskt att ta en joggingtur (utan jacka!!). Solen gav mig fräknar och luften som bara var lite kall, fick dagen att kännas lugn och bra. När jag kom hem så tog jag i tur med en jättejobbig skoluppgift som äntligen blev klar och inskickad. Rummet blev städat och kroppen duschad.

I skrivande stund ligger jag och lyssnar på musik i en blå tröja som jag fick av Ida. Egentligen skulle jag bädda rent i sängen men orkar faktiskt inte vara mer produktiv nu. Har visserligen tvättid men jag och mamma hjälps nog åt.

Veckan blir säkert jobbig. Jag ska söka jobb, ha prov och längta till helgen. Becca fyller år på fredag och ska ha fest vilket jag verkligen ser framemot. På lördagmorgon åker jag och mamma till Gävle för att äta gott, bo på hotell och lyssna på Lika Ekdahl. Just det! Inte kommande helg utan nästa, så ska jag gå på Bob Dylan! Hur sjukt? Historien är sån att jag hittade biljetterna, grät av lycka, la tillbaka och väntade på att mamma skulle ge dem till mig (som på film). Problemet var att biljetterna inte var mina.... Mamma skulle gå med en av sina vänner men nu ska hon opereras den dagen så vem tror ni får gå och tyvärr är skadeglad nu? JAAAAG!!!

Hade tänkt att smörja in mig med brun utan sol men när jag öppnade flaskan så nådde den där doften mig. Det luktade precis som det gjorde den där morgonen. Vår sista.

Likes

Comments

Det blinkar och spelas hög musik. Alla i rummet är glada och dansar tätt intill varandra. Människors andedräkter når mina lungor och stora handflator omfamnar mina bröst. Min tunga är öm och min underläpp har precis berörts av en obekant tandrad. Displayen är tom trots att jag har skickat sju långa sms som jag säkert kommer ångra. Mitt jordgubbsdoftande hår flyger framför ögonen på mig och jag tänker att jag aldrig ska bry mig igen.

Jag byter saliv med andra trots att jag hellre skulle ha gjort det med dig.

En av dina klasskompisar bjuder mig på öl och frågar om vi fortfarande ligger. Ölen tar sig ner i min hals och jag skakar på huvudet. Han frågar vad som hände och jag rycker på axlarna, säger att jag saknade hångel med okända grabbar under glittriga och dansvänliga nätter. I själva verket lämnade du mig, liggandes i t-shirt och trosor. Du sa att du gick sönder av att älska och att du inte kunde låta bli när jag var som jag var.

Din tunga är så ful när den cirkulerar runt med hennes. Jag önskar att hennes hår är otvättat och hennes läppar svåra att kyssa. Du skrattar högt och mycket och jag vet precis hur dina fingrar kommer att knäppa upp hennes bh senare den natten.

Taxichauffören frågar om jag är okej men jag sitter bara tyst och försöker att smälta in i de svarta skinnsätena. Min blus luktar spya och ni tog inte samma buss av en slump.

Väl hemma så gråter jag oavbrutet i hissen. I hörlurarna hör jag en låt vars åtta ord får mig att vilja falla till marken. För jag dör om jag inte får dig.

Likes

Comments