Header

Händer allt för ofta att jag börjar på ett inlägg för att sedan ge upp. Av ren reflex har jag sparat alla halvfärdiga verk i mina utkast. Klickade mig precis in där och insåg att det fanns en rejäl samling halvdana grejer. Tänkte att vi tar några och knåpar ihop till ett inlägg.

(19 november) Det är en helt vanlig onsdag när du upptäcker att hon inte är hemma. Att lägenheten står tom och att varje lampa är släckt. För en stund tänker du att hon är ute och joggar, kanske har hon sprungit in i en gammal vän på ett kafé och har svårt att slita sig? Du vägrar att inse vad som hänt. När du närmar dig tanken viker sig din mage och du får lov att ta djupa andetag för att inte falla i marken. Du vägrar att inse att hon gått sin väg - lämnat dig ensam kvar.

-

(17 november) Allt är i sin ordning men samtidigt inte. Jag gör mitt yttersta för att prestera på topp, för att bocka av och hinna med. Trots detta ligger det i ständig stund ett tjockt täcke ovanför mig. Ett grått, klumpigt, molnliknande täcke. Liksom i tecknade serier när ett moln förflyttar sig längs med en karaktär. Molnet och jag har nästintill blivit bekanta nu. Och faktum är att det tar sönder mig att aldrig räcka till. Att alltid vara en beroende variabel i en ekvation. Aldrig kunna sväva. Bara ligga intill en hård asfalt och vänta på nästa ångestattack.


-

(16 oktober) Hans läppar möter min nacke och när han viskar godmorgon i mitt öra känner jag hur ett lugn sprider sig i min kropp. Vi har fått vakna intill varandra ännu en gång. Mina fingrar älskar att känna på hans höfters bristningar. Det är den lenaste av hudar. Åh. "En dag ska jag förklara alltsammans för honom" tänker jag innan vi stiger upp för att göra frukost. Egentligen vill han att jag ska säga allt jag tänker på. Att vi ska prata om precis allt. Han är sån men det är inte jag.

När det blir mörkt och kallt ute vet jag tydligare än någonsin att det är våra olikheter som flätar oss samman. Det blir så påtagligt att jag beundrar hur han inte är som någon annan, allra minst som jag själv. Vi värmer varandras händer i ett par stickade vantar och han brister ut i gapskratt när jag gör piruetter på den hala asfalten som nu kläs av ett tunt lager is. Han pratar oavbrutet om sånt som aldrig skulle låta intressant om orden inte kom från just hans mun. Förmågan att få trista observationer att låta spännande. Han ska hålla om mig inatt och jag vet det så himla säkert. När min tunga är ljummen från ett gott te kommer han att blanda sin saliv med min.

Jag bränner mig på min plattång och får ett ojämnt lager mascara på mina tjocka ögonfransar när det bara är ett par minuter tills bussen går. Han sitter på min säng och ber mig att ta djupa andetag. Han förstår inte att jag inte har tid med det. Han förstår inte att jag inte alltid prioriterar samma saker som honom.

När vi är arga på varandra vill han i ett sansat tonläge berätta sin syn på saken för att därefter ge mig utrymme att uttrycka mig. Han verkar aldrig lära sig att jag inte kan lösa saker på det viset han önskar.

Han hade å andra sidan inte älskat mig om jag vore som honom.

-

(6 september) Har suttit och stirrat i den här rutan flera dagar nu.

-

(18 maj) Grät hejdlöst på hallgolvet. Snälla väck mig från min mardröm. Jag vill ha morgon. Vakna upp. Ingenting har hänt.

-

(12 mars) Shit vad din läpp går sönder av mina tänder. Ibland blöder det och du gråter under täcket och tänker att jag är den viktigaste och farligaste människan i ditt liv. Varje gång jag skriker är det du som lyssnar och varje gång du sitter tyst är det jag som iakttar din tystnad och ifrågasätter. Vi kan inte vara utan varandra du och jag.

-

(11 mars) Solen sken så jävla fint idag. Det var varmt i luften och jag var på promenad med mamma. Förut brukade jag ringa och berätta allt sånt här. Berätta om vädret, om måendet och om allt mellan himmel och jord. Men som bekant ringer vi inte till varandra längre.

-

(11 januari) Okej, du vinner.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det har snöat över Stockholm inatt.

På Gullmarsplan sprang en kvinna med klackskor på fötterna. Det lät i stenplattorna. Pick, pick, pick.

I en lägenhet på Götgatan lovar en människa att älska en annan.

I utkanten av Sköndal tar en grå Toyota fel avfart. Hon la sin hand över hans på växelspaken och han försvann därmed bort från nuet.

Skärholmen fryser såpass att busskurens glas är på väg att spricka. Ingen vet egentligen vad som komma skall men där sitter en ung pojke med dinglande ben. Hans pappa lovade att dyka upp vid tvåtiden men nu är klockan snart kvart över.

Den skäggige mannen vill inte ens föreställa sig hur den gamla lägenheten på Larsbergsvägen nu ser ut. De röda tapeterna är säkerligen borta.

När hon passerar Engelbrektsplan vibrerar det till i den stora kappfickan. November har inom kort nått sitt slut och den här dagen har han bett om att få henne tillbaka.

De håller varandra i hand för första gången i allmänhetens boställe. Tunnelbanan stannar vid Karlaplan och de stöter in i en gammal bekant. För första gången får han presentera honom som sin pojkvän.

I ett ljusgult hus intill Gamla Enskede har beskedet precis nått henne. Beskedet om att den hon älskat i trettionio år för tjugotre minuter sedan föll i marken.

De möts vid Telefonplan och promenerar sedan bort mot hennes lägenhet. Han säger något om att han gillar vintern och tillägger strax därefter att hennes ögon ser ovanligt fina ut i vinterljuset.

Det har snöat över Stockholm inatt.


Likes

Comments

Nu har jag hittat hit igen. Faktum är att jag varit här varje dag de senaste veckorna men att jag fastnar framför ett halvklart inlägg och ger upp efter dryga kvarten. Förväntar mig inte att skriva något magnifikt utan är mest här för att catch up. Dagen idag har varit bra! Träffade Ida i stan för att fika på Rådmansgatans nyöppnade kafé Gast. Det var hur mysigt som helst och kändes både modernt och hemtrevligt. Satt några bord från Ida Warg och de som känner mig vet hur oerhört starstruck jag blir av sådant men jag lyckades hålla masken rätt bra. På toaletten testade jag lite kläder jag fyndat av Ida och wow, så nöjd.

Den här helgen har gått alldeles för fort men det är sånt som händer. Tänkte i alla fall lista kommande vecka:

Måndag: Imorgon är det inga vanliga lektioner utan bio på Söder som gäller. Har också bestämt mig för att träna, vet inte huruvida det blir gym, simning eller hemmaträning men röra på kroppen ska jag fanimej se till att göra.

Tisdag: En relativt kort dag i skolan, har jag tur hinner jag träna eller göra någonting annat roligt på morgonen. Som det ser ut nu ska jag också dricka te med finaste Amanda efter skolan och utöver det lär det finnas skolarbeten att ta i tur med (skjuta upp och se på How To Get Away With Murder istället*).

Onsdag: Här ska vi återigen se på bio med skolan, två filmer på samma dag och tre på samma vecka. Lyxigt ju. Lär bli en lunch i stan och har jag tur hittar jag ett par vinterskor.

Torsdag: En lång dag i skolan (08-17.20) men därefter ska jag träffa fina tjejerna i bokklubben för att gå på Floras författarbesök i Solna. Efteråt lär vi ska käka eller fika, precis vad en behöver.

Fredag: Återigen ska jag försöka träna och efter skolan åka hem för att packa ryggan. Jag, Jessica och Casa ska äta middag hos C innan vi drar iväg på Emmies födelsedagsfest vilket ska bli himla roligt! Sover troligtvis över hos C om än det inte kommer bli en alltför sen kväll.

Lördag: Börjar jobba klockan 08 vilket kommer bli härligt, diggar mitt nya arbete supermycket. Dessutom första gången jag och Lisa ska jobba tillsammans, något jag ser framemot oerhört.

Söndag: Innan jag börjar jobba vid 12 ska jag och tjejerna från bokklubben äta frukost / brunch på Pom och Flora. Älskar att göra roliga och peppande grejer innan exempelvis jobb, känns som att dagen generellt sett blir längre och roligare.

Hur ser er vecka ut? Något roligt på gång? Kram och hej, en applåd till mig som skrev klart inlägget.

(Lämnar alltid spår efter mig på koppar)

​Min äldsta och finaste kåmpis!! 

Likes

Comments

Vad gör du just nu? Funderar på huruvida jag ska dricka te, sova eller kolla på ett till avsnitt av How to get away with murder. Kanske blir någon slags salig blandning där jag framför Netflix halvsover och luktar chai.

Vad skrämmer dig? Att veta att mina hjärnspöken alltid hittar något att klaga på vad gäller mitt utseende, min kapacitet och mina prestationer.

Vad peppar dig? Att gå till bussen med Kite i lurarna, känna sig snygg och få för sig att inget kan stoppa en den här dagen.

Vad vill du ha som huvudsyssla om fem år? Jag skulle vilja skriva, plugga eller föreläsa - helst en kombination! Vore också härligt att dricka vin med vänninor, äta brie och snacka sex.

Vad får dig att gråta? Att känna mig otillräcklig, fina scener i filmer / serier och när jag tänker på hur många viktiga människor i mitt liv som är alldeles för långt ifrån mig rent geografiskt sett.

Vad är det sista du tänker på innan du somnar? Vad jag ska försöka att tänka på för att undvika att få ångest eller bli stressad inför något kommande. Fantiserar också om morgondagens frukost och hur många får jag kommer att hinna räkna innan jag somnar (klyschigt jag vet men det fungerar ju!).

Vad måste du ha hemma i matväg? Bredbar leverpastej, kvarg, laktosfri lättmjölk, äpplen, te, gurka, surdegsknäcke, majskakor och pasta.

Vad läser du just nu? Läser fortfarande "Hjärtat är bara en muskel" på hemmaplan och med skolan en bok av Karin Boye (<3).

Vad är skönt? Att vakna i ett städat rum, andas lätt luft och känna att det inte finns några måsten den här dagen.

Vad gör du när du är arg? Säger dumma saker, klämmer hårt på exempelvis kuddar och gissa vad som händer sen? Helt rätt, tårarna kommer som ett kärt brev på posten.

Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms? Ibland Hallihallå men oftast Hej och personens namn följt av ett utropstecken.

Vad är du avundsjuk på? Människor som har en bra relation med båda sina föräldrar, observera att jag ej är missunnsam utan bara väldigt avis.

Vad brukar folk kalla dig? Jossan, Josse, Lilljos, Dilliga, Josefsson, Dubbeljosef, Joseful, Josejossan och Prettypig (obs mycket intern grej mellan mig och Larsson aka Cutiecat)

Vad är det viktigaste som finns? Att älska, förlåta och acceptera sig själv.

Vad är ingredienserna för en bra utekväll? Förfest med bara tjejer, god alkohol, taggade individer, härlig musik, hångel och nattmat.

Vad är det gulligaste som finns? När ens söta rara underbara syskonbarn sträcker ut sina händer för att bli upplyft *smälter*. Också när ens crush hintar om att den är vaken endast för att skriva med en, ostigt och har typ hänt en gång i livet men ändå.

Vad såg du senast på en scen? "Egenmäktigt förfarande" vilket var en sån jävla succé.

Vad vill du rekommendera? Titta på Stranger Things, ät något gott och glöm bort allt som känns jobbigt.


Vårt kära fruktfat, kände att det förtjänade en plats här.

Likes

Comments

Du klättrar över högt belägna murar,

allt för att få röra vid min hud,

jag kryper i evighetens tunnlar,

allt för att få känna din doft.


Offra,

vi har lärt oss vad nyckeln till lycka är,

att offra en liten del av det förflutna,

för att vinna en större del av eftervärlden.


Det blir vinter och kallt,

du är eftertänksam i varje beslut,

jag raka motsatsen,

men vi vet var vi är, vi vet vart vi ska.


Håll hårt i den du älskar,

säger de,

släpp taget om du bryr dig,

säger de också.


Ett inte längre delat lakan,

en sprucken tvåsamhet,

skärvorna utspridda på golvet,

akta så att du inte gör dig illa!


Varenda ord du sa till mig äro bevarat,

inte en enstaka hudcell du berört ska gå förlorad,

och älskling, snälla kom i ihåg -

att känna på det viset är aldrig förgäves. 

Likes

Comments

Känns som att jag bara blir sämre och sämre vad gäller uppdateringen här men är det någonting jag lärt mig är det att inte tvinga fram ord. Hursomhelst, ett skepp kommer lastat med fröken fräkens lediga måndag.

Vaknade upp i en nybäddad säng och ett nystädat rum. Utanför fönstret sken solen och det kändes lagom lyxigt att vara ledig på en måndag. Förvisso är det i princip det enda jag varit på sista tiden, hemma från skolan alltså. Höstlov, sjuk i en vecka, inställda lektioner på grund av sjuka lärare och nu detta. Äsch, en ska inte klaga när en får sovmorgon och frukost utan stress.

Åkte tvärbana för första gången på väldigt länge och insåg hur fridfullt jag tycker att det är. En slags slappare tunnelbana på något sätt. Som inte gömmer sig under marken utan låter en se världen. Solen som sagt, sken fint idag. I öronen hade jag min nya favoritlåt och hela tiden tänkte jag på vilka fantastiska tjejer jag träffade i lördags. Kompisdejting hörni, vilken grej!

En massa åkande hit och dit. Den gamla herrn på tunnelbanan, jag fastnade för honom! Hur hans rutiga kavaj matchade hans byxor och hur han såg ut att trivas i sig själv. Han bar på en särskild utstrålning, en sådan som skvallrar om att personen levt ett bra liv. Kanske har han inte krävt särskilt mycket och därmed blivit tillfredsställd? Om jag inte talade om för er att han höll en smartphone i handen skulle ni kanske trott att han bläddrade i ett gammalt verk av Karl Vennberg. Äsch, ingen har dött av att fantisera.

Här sträcker jag mig efter mobilen i fickan, tar snabbt en selfie i rulltrappan och lägger tillbaka den i hopp om att ingen har sett mig. Jag stöter in i en kvinna vars doft påminner mig om en farlig kväll i förra november. Lustigt det där. Pressbyrån såg ut som det alltid gör och jag spanade efter en viss kassör men kom efteråt på mig själv med att han inte jobbar där längre och att jag bad honom att inte höra av sig mer. Fem minuter senare köpte jag en kavel för barn och sju stycken pepparkaksformar.

Här väntar jag på tunnelbanan mot Farsta Strand och sneglar ner mot den stora plastpåsen jag håller i min hand. Dagens mission var att hitta en fin vinterjacka och mot min förvåning hittade jag den på första affären jag klev in i. Kanske ett sätt för högre makter att säga "Seså, nu har du fått vad du vill ha, åk hem innan innan du spenderar mer pengar!" och bortsett från hundrafem kronor sushi höll jag mig faktiskt. Vill begravas i en sushilåda, bland ingefära och soja. Tack för detta liv, ses i maki-nirvana.

Kännetecken: aldrig mätt. Min middag/kvällsfika i form utav avokadomackor med chiliflakes och tomat (snåla inte på tomaterna). Är just nu på det sista avsnittet av Stranger Things och gör allt för att dra ut på det. Anledningen till att ni får en skymt av mig är alltså för att jag drar ut på mitt serietittande, vem har jag blivit de senaste veckorna? Hursomhelst, ta hand om er.

Likes

Comments

Här är jag, den den nionde november tjugohundrasjutton. Det blev en lång dag när jag återsåg skolan för första gången på över två veckor. Teori på idrotten, Stranger Things på håltimman och mysa med Jessicas hand däremellan. Tappade tålamodet på min två timmars bild och form-lektion och vid tjugo över fem mötte jag mamma på Ica. Väl hemma lyssnade vi på musik och lagade plankstek. Livet passerar i sån galen fart och därför tänkte jag att det vore roligt att undersöka vad jag sysslat med den nionde november tidigare år.

Förra året den 9 november, shit nu slår det mig hur mycket som har hänt sedan dess. Jag hade precis blivit förälskad i chokers (se hur oskyldig jag ser ut på den där bilden, 1-0 till moi) och hade en sån enorm crush på en snubbe med fina ögon och sexig röst. Blir lite varm i hjärtat av vår gamla konversationen eftersom att den trots allt förmedlar något slags liv även om vi dött ut, han och jag, vi två. Såna här gånger börjar en att fundera hur saker och ting hade sett ut om han vore modigare och jag mindre stressad? Det hade kanske varit han och jag som lagade middag tillsammans den här nioende november. Vem vet?

Fascinerande hur det här kan kännas som igår likväl ett helt liv sedan. Minns verkligen den här Törners-fikan. Vi åt panini och pratade om livet, gymnasieföreningar och hur galet nära vi hade kommit på såpass kort tid. Den här trion, jag, Alma och Ella, var startskottet för allt som blev fint det året. Alla skratt, all kärlek, alla fester och alla vänskapsband bygger någonstans på vad den där bilden visar. De var sexton, jag femton, och vi var alla tre helt ovetande om vilka äventyr som väntade. Den kvällen gick jag hem och la mig i mitt älskade (saknade!!!!) badkar och fortsatte läsa den bok som än idag är den bästa jag läst.

Okej nu kör vi, vad har vi? Jag och Ida tog en fika på Waynes och det här var under tiderna då vi bodde femtio mil ifrån varandra och hade tretusen saker att ta upp varje gång vi sågs. Minns att vi låg i en tunnel efter fikan och skrattade hejdlöst. Det beskriver vår vänskap väldigt bra, från djupa konversationer om livet till gapskratt som gör det värt att leva. Bild nummer två, min vän Gabriel och jag har någon form utav tjafs och verkar båda sakna förmåga att kunna stava. Typsikt mig att låtsas vara sur på honom och typiskt honom att ge mig anledning till det.

Ska bli spännande att se var jag befinner mig den nionde november 2018, see you then!

Likes

Comments

Hejhallå vänner! Mitt mest lästa inlägg på bloggen någonsin (??) är när jag rankar bra kärleksfilmer. Tänkte därför att jag kunde svara på dessa frågor om TV-serier. Den här listan har jag hundra procent kapat från en blogg jag faktiskt flitigt läser (poängterar detta då jag bara har tre sådana tro det eller ej). Mira och Hanna, all eloge till er! Aja, färdigsnackat - nu kör vi!

Vilken TV-serie var den första du verkligen förälskade dig i? Måste vara någon gammal svensk typ Andra Avenyn eller Skilda Världar. Fun fact, jag har alla boxar av SV hemma vilket måste ha kostat mig så mycket pengar.

Vilken TV-serie såg du senast där du såg vartenda avsnitt (säsong)? Nu när jag varit sjuk och konstant legat i min säng har det blivit en del. Sett alla avsnitt som finns tillgängliga av både Vår tid är nu och Riverdale, hett tips båda två. Gillar starkt.

Vilken TV-serie gav du senast upp att titta på? (utan att se klart säsongen) Prison Break eller Orange Is The New Black, är väl inget vidare fan av fängelseserier hehe.

Av vilken TV-serie kan du alltid se repriser om och om igen utan att tröttna? Pretty Little Liars, åtminstone de två första säsongerna. Kommer aldrig glömma när jag såg det första avsnittet och konstaterade att mitt liv gick ut på att följa karaktärernas liv. Jag blev besatt. Sen är The Walking Dead min all time favourite.

Vilken är din favorit då det gäller tecknade/animerade serier? Monster High vet jag att jag gillar, gärna med svensk dubbning.

Vilken serie räknar du som ditt allra största "guilty pleasure"? Kan jag ta såpor? Paradise Hotel är nog allas men annars Gossip Girl även om jag bara sett de första säsongerna.

Vilken är din favorit TV-seriekaraktär? Daryl Dixon, Eric Northman, Caleb Rivers, SKAM-Noora och Jughead Jones.


Vilken TV-seriekaraktär är din största TV-crush? Kommer aldrig att komma över Caleb men nu gillar jag Jughead också. Blir lätt småkär i de flesta charmtroll.

Vilken är din favoritinledningslåt eller vinjett? True Blood och Sons Of Anarchy är de jag kommer på direkt.

Vilken komediserie rankar du som den absolut bästa? Är det något jag aldrig tittar på är det komedier, varken filmer eller serie. Aldrig förstått grejen med de som alla älskar, tittar ibland på teve men näje inget för mig.

Vilken dramaserie rankar du som den absolut bästa? Skam har ju gjort ett avtryck i alla skandinaviska hjärtan men sen är faktiskt Andra Avenyn också väldigt bra.

Vilka serier/Vilken serie skäms du över att du fortfarande inte har sett? Greys och typ Vänner.

Vilka serier/Vilken serie tjatar du på folk om att de måste se? Nu är det nog Vår tid är nu eller kanske Riverdale. Förut var det alltid The Walking Dead men har slutat för orkar inte folk som sågar den serie man har starkast band till! Mvh patetisk nörd.

Vilken TV-seriescen får dig alltid att brista ut i gråt? När Hanna och Caleb sagt hejdå till varandra men sen står han i hennes kök när hon kommer hem och har köpt skor. När ska det här hända fröken Josefsson? Bara undrar.

I vilken TV-serievärld skulle du helst vilja leva? The Walking Dead, får för mig att jag skulle vara världens grymmaste team med Daryl. Annars Gossip Girl eller egentligen vilken som helst serie där de äter god mat och har råd med mycket kläder.

Vilken TV-seriescen fick dig att fullständigt falla av stolen, tänk cliffhangers etc.? I säsong två av The Walking Dead finns det en scen som jag alltid sagt förtjänar pris. Vägrar att spoila för en liten del av mig tänker att du som läser det här kommer att börja kolla nu.

Vilken TV-serie klarar du bara inte av eller vilken är den sämsta TV-serie du sett? Har sett lite av såna här trista komedier och som jag nämnde är det nada for moi.

Vilken nedläggning sörjer du mest över? (alt. Vilken TV-serie saknar du mest?) Sörjer ingen då jag är en tönt som blir sur när de gör för många säsonger. En serie med max fyra säsonger är lagom för mig.

Nu hoppas jag att vi alla stannar hemma i helgen och spenderar kvällen framför Netflix. Överväger starkt att stanna hemma hela veckan eftersom hostan inte ger sig och nu när jag precis börjat titta på Stranger Things är det kanske lika bra. Hare bäst!

Likes

Comments

Din hud är torr och sprucken den vintern. Ändå känns den len. Folk i staden pratar om hur du snart ska pröva dina vingar, ge dig ut på ett äventyr du sent lär glömma. Det syns i din blick att du är spänd, i viss mån exalterad. Du passerar skolans korridorer med ett flin, ett sådant som inte avslöjar för mycket men samtidigt säger allt. Vuxne förståndige unge du. Har koll på läget och du misstänker starkt att dina sista månader kommer att bli precis som du tänkt dig. Men sen träffar du mig.

På bussresan frågar du mig en massa men jag spelar svår och tittar ut genom fönstret. Jag vet saker om dig som du inte vet att jag vet och därför låter jag förvånad när du berättar. I min väska har jag stulna små spritflaskor och på min kropp en jacka jag aldrig skulle komma att bära igen. Vi står på samma bilväg, andas samma luft och sparkar på en fotboll. Du vet inte att jag slagit vad med mina vänner om att jag ska lyckas hångla med dig. Jag vet inte att jag ska vinna vadslagningen och kyssa dig många gånger därefter. Att din mun smakar så gott.

- Varför känns du så långt borta? frågar hon när hon i desperata försök kysser din hals.
Du funderar ett tag, sätter dig upp och ger sedan ifrån dig en djup suck.
- Det går inte, mumlar du och går din väg.
I bilen på väg hem plockar du upp mobilen ur fickan, tvivlar först men skriver därefter till mig och frågar om jag är vaken. Vad du inte vet är att jag redan vet vad du gjort den kvällen. Samma kväll som jag haft för hög feber för att kunna träffa dig. Samma kväll som jag gråtit i spöregn och sagt till min bästa vän att hon aldrig får nämna ditt namn igen. Att jag aldrig får nämna ditt namn igen. Vi båda gör det.

Dörrarna är precis på väg att stängas när du ger mig din finaste blick och säger att vi snart ses igen. Du saknar mig men säger att vi inte får sakna varandra. Du gillar mig men inte såpass mycket att du skulle våga offra något. Du är livrädd för att riskera din trygghet. Jag ger dig hela mig men du tar mig inte. Så jag bestämmer mig för att gå min väg. Du blir ledsen men visar det inte. Ger mig istället din allra första komplimang och sen säger vi adjö.

Du du du du du du du du du du du du du du du.
Jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag jag.

Du är över mig,
jag är över dig,
du är över oss,
jag är över oss,
ändå kan jag aldrig sluta skriva om det här.

Likes

Comments

När jag vaknade imorse var det ljust i hela lägenhet. Ljust och alldeles knäpptyst. Mamma har tvättat alla våra gardiner och därför smyger sig inte ljusstrålarna på, de kastar sig in, alla på en gång. Tystnaden. Det var svårt för mig att fastställa om jag beundrade eller avskydde den. Det har varit livat så många dagar nu. I sju dygn har jag varit intill människor. När jag kom hem från Östersund kom mina båda systrar hit med sällskap och det var därför fullt hus på direkten. Dessvärre hade jag min feber och kunde inte närvaro vid alla helgens tillställningar men ändock; det har varit människor runtomkring mig hela tiden. Varje minut. Och så plötsligt vakna till denna tystnad. Liksom att jag aldrig mött en tystnad tidigare. Inte av den här graden. Det kändes tomt, ensamt men framförallt tyst.

Medvetenheten om att alla mina klasskamrater idag återgått till de vanliga rutinerna medan jag legat under täcket med min onda hals och ovanligt tunga ångest. När jag inte plockat undan disk (två skedar i en tom glassförpackning är beviset på att min syster och jag umgåtts) har jag tittat serier. Det senaste avsnittet av världens bästa Vår tid är nu och därefter såg jag klart första säsongen av Riverdale. Konstigt nog är jag inte less på att ligga i sängen på det här viset. Känns som att jag haft fullt upp dag in och dag ut sedan trean drog igång och som att det har varit oerhört behövligt att vara sjuk och därmed "bara vara".

Jag försöker att komma underfund med mig själv och det går sisådär. Det är lagom svårt när en redan är en övertänkare och det krävs just tänkande för att komma fram till en lösning. Ibland önskar jag att det gick att slå av. Typ skjuta upp ångest om ni förstår hur jag menar? Jag tenderar nämligen att alltid oroa mig inför småsaker. Ofta är det sådant som det inte ens går att oroa sig för. Det kommer liksom inte att resultera i något av att oroa sig. Hursomhelst är det här ett beteende jag verkligen önskar att jag inte besatt. Men det gör jag. Funderar starkt på att skriva någon slags pepplista för att lugna mig själv. Skamligt att det ska behövas men jag är visst sån. Hur är ni? Tar ni saker som de kommer och är coola med att ni kanske kan misslyckas men troligen gör motsatsen? Lust att starta en kurs där ni hjälper såna som jag? Hit me up!

Ha det bäst.


Likes

Comments

Natten är kall men jag glömmer bort att frysa. Faktum är att min kropp redan är upptagen med att göra annat. Med att känna sig sedd. Med att se någon annan. Det var han och jag för längesedan och i min berusning misstänker jag att vi två den här natten ska påbörja någonting helt nytt.

"Minns du när...?" frågar han mig men mitt försiktiga hyschande avbryter honom.

"Jag minns" säger jag och placerar mina läppar mot hans hals "jag glömmer aldrig".

Egentligen ska vi inte prata om det som varit men vi tar oss dit i vilket fall. Han berättar något jag får ont av att höra och att någonting raserar inom mig är vad som bekräftar att det jag en gång kände var på riktigt. Allt jag ser på dansgolvet snurrar och är sorgfritt. Det visar sig att vi är experter på att dra upp de gamla trådarna från vårt förflutna. Det gör ont tills han säger att det var mig han ville ha. Det var hela tiden mig han ville ha.

På fyra kvadratmeter ryms vår lust. På fyra kvadratmeter utövas vår lust.

Jag skriver ett sms till min bästa vän och berättar att jag och han precis gjort det vi aldrig hann göra.

Tio minuter senare och allt är som bortblåst. Min saliv blandar sig med någon annans och i ögonvrån ser jag hur han håller en annan flicka i sin hand.

Den natten somnar jag medvetande om vad det är som precis har hänt. Han och jag har inte påbörjat något nytt. Konstruerat några nya känslor eller väckt några hopp. Han och jag har skrivit de sista raderna i ett kapitel vi aldrig avslutade. Vare sig jag är helnöjd eller inte så blev den såhär. Vår historia. Den är färdigskriven nu och jag kan inte låta bli att beundras över hur en delad luft kan kännas behaglig efter såpass lång tid. Må någon älska honom helhjärtat. Nu när jag aldrig kommer att göra det.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I skrivande stund ligger jag med en förfärlig feber och en halsont som aldrig verkar ge sig. Resväskans innehåll ligger precis som tusen andra grejer utspridda över mitt golv. Egentligen skulle jag jobba imorse men med tanke på mitt mående kunde jag inte göra annat än att ligga kvar i sängen. Likväl som det ikväll skulle bli firande för finaste Jessica måste jag tyvärr stanna hemma för att krya på mig. Men istället för att klaga på elände tänkte jag lyfta fram lite highlights från mina härligheter i Östersund de senaste dagarna.

Hade turen att få förfesta med alla fina tjejer från Minerva i tisdags. Här ser ni Linnea, jag och Erika. En nyfunnen vän och en jag haft länge. Lika fina båda två. Åå vad jag älskar härliga tjejer!

Lydia och jag på toaletten, båda lika glada och förväntansfulla. Här har vi precis pratat om unga män i Paris, utsikten från lägenheten vi ska hyra och hur galet bra vi kommer att ha det.

Här framstår jag och Ella som väldigt bleka men vi får helt enkelt ge Emma den. Ella och jag sjöng till bra låtar och förundrades över hur gott det är med bubbligt vin. Mvh ert omyndiga alkoholhelgon.

Här står jag och mina fantastiska vänner på en toalett i Bringåsen. Älskar att ta spegelbilder när en är överdrivet taggad på livet och ens vänner alla har varsitt värdefullt leende.

Alice, lika fin som vanligt! Runt om oss är de andra fullt upptagna med att dansa, skrika i refränger och kanske till och med byta saliv med varandra.

Efter att jag hade vaknat lite sisådär kry hemma hos Alicia bar det av mot Lydia för en härlig lunch. Vi lyssnade på mysiga låtar, åt paprikapaj och pratade om livet. Hur vi bygger upp relationer och hur de sen brister. Också hur besatt en kan bli av en annan människa och hur svårt det är att undvika spel fastän vi alla vet att det aldrig håller om en låtsas vara någon annan.

Efterlängtade Vezzo med det bästa tjejgäng jag vet. Här är Emma den enda som hugger in på maten direkt, vi andra tar upp våra mobiler för att fota godsakerna. När vi ätit upp pratar vi om ligg, hur en ska bryta mönster baserade på vårt heteronormativa samhälle och huruvida vi skulle köpa lösgodis eller naturgodis.

Pesto, parma och pesto. Trippel P i sin bästa skepnad.

Ser ni hur snygga vänner jag har? Wow!! Alltid lika härligt att träffa alla efter såpass lång tid om än jag alltid blir väldigt trött (och sjuk hehe) av att flyga mellan tre olika ställen per dag. Det var en evighet sedan jag och Alicia träffades och när våra skratt möts sprids en harmonisk känsla i min kropp.

Igår när jag vaknade kände jag mig inte helt 100 men trodde att det var någon slags lathet som hade slagit in eftersom att jag skulle morgonsimma med Lydia. Istället för att lyssna på min kropp hoppade jag i bassängen och därefter åt vi frukost på Edenbos. Vi planerade Paris och sedan skjutsade hon mig till Ella där jag ganska omgående började att känna av min feber. Vid femtiden gjorde Emma mig sällskap på tåget då hon också hade ett och annat ärende i Stockholm men dessvärre var det ingen vidare härlig tågresa då jag bara kände mig sämre och sämre för varje timma som gick.

Och här är jag. Innan febern slog in och innan det kändes som att tiden bara hade flugit förbi. Tiden går fort när man har roligt och det är ju ingen nyhet. Nu håller jag på att titta på "Vår tid är nu" på SVTplay och jag ääälskaaaar den! Får jag mer energi senare kommer jag att försöka packa upp mina kläder men är skeptisk till att jag kommer orka någonting annat än att ligga i sängen. Det är som det är. Snart är lovet över och en del ångestladdade saker väntar men det är lika bra att försöka tänka positivt.

Ha det bäst fina ni!

Likes

Comments

Godmorgon människor, godmorgon världen.

Vet inte om jag luktar illa eller om folk generellt sett avskyr att sitta bredvid en ung tjej som läser och äter melon. Varje gång jag åker tåg byter nämligen personen bredvid mig plats. Klagar dock inte, fullständigt älskar att krypa upp på sätet med en bok i handen, musik i lurarna och den behagliga höstsolen som tränger sig in genom fönsterglasen. Åka genom ingenmansland. Skog. Elledningar. Tomma hagar. Mer skog.

Gissa vad jag ska nämna nu? Precis, tiden. Den slutar aldrig att förvåna. Läste precis det här inlägget, skrivet på tågresan till Östersund förra höstlovet. Obegripligt. Har det gått ett helt år? Ett helt år sedan det slog mig att jag hade kommit över min första kärlek. Ett helt år sedan ett par fina händer mötte en ömtålig spets. Ett helt år sedan Alicia låg intill honom för första gången, den där bakfulla morgonen. Det här året har varit bra. Just precis som det känns som att det inte hänt någonting alls känns det likväl som att allt skett. Jag är inte samma tjej då som nu. Skrämmande tanke att jag nog lämnar fragment av mig själv överallt lite då och då för att sedan kunna konstruera nya.

Så fort konduktören godkänt min biljett ska jag vila lite, skissa idéer. Därefter skriva. Skriva skriva skriva. Inser nu att jag spillt choklad från min proteinbar. Den har smält och kletats ut på mitt bröst. Hah. Hursomhelst är det sista oktober imorgon och jag kommer att vara där då. Platsen där jag haft mina absolut bästa och absolut sämsta stunder. Vår relation är komplicerad. Komplicerad men värd att hålla hårt i.

Likes

Comments

Ungefär såhär har min söndag sett ut. Ätit en massa och packat ner kläder i en väska. Lyssnar på Dance Again med Kite och vill bara leva leva leva leva.

Puss å kram.

Likes

Comments

Hejhallå kompisar! Hur mår ni? Jag mår superduper faktiskt. Kramades med mamma imorse innan jag klev upp, gjorde frukost och åt den samtidigt som jag tittade på superpeppiga videor på tuben. Sen då? Bäddade sängen, lyssnade på mammas svordomar när hon försökte att rensa avloppet och kom på att jag igår kväll äntligen tog mig råd att köpa jeansen jag dreglat efter i månader. Slängde också på mig lite orange ögonskugga, tränade några PLU-koder till Ica och drog fram en skjorta ur garderoben. Snart ska det ätas lunch, paprikasoppa och någon ish pizza med fetaost och svamp. Har kanske nämnt att jag börjat äta mer och mer vegetariskt vilket hittills bara känts bra. Ikväll ska vi exempelvis laga mammas paradrätt currykyckling numera curryquorn och jag känner mest att om jag vill ha en köttbit kan jag absolut äta det men att jag ska tänka mig för och välja vegetariskt i så stor utsträckning som det går. Fiffigt va?


Bra och dåliga (mindre bra*) saker med nu

- Åker till Östersund imorgon och har aldrig varit mer taggad på att åka tåg (skriva och äta kvarg) och på att krama om mina fina vänner. Nackdelen är dock att det alltid blir sjukt hektiskt, intensivt och stressigt när jag är uppe för att hälsa på. På gott och ont sliter alla i mig vilket gör att det blir väldigt lite vila vilket egentligen är precis vad jag behöver men men.

- Har bara fått två av fem träningspass gjorda den här veckan just för att jag haft så mycket att göra men två är bättre än inga och jag får helt enkelt se till att återgå till mina rutiner när jag känner att jag har tid för det.

- Ska börja kompisdejta!! Drömde inatt att jag blev värsta bästa människan utav det men en kan inte veta sånt säkert.

- Har fått för mig att allt jag skriver får samma kvot och måste därför börja ifrågasätta oftare och kräva mer av mina texter.

- Tiden tickar och snart ska jag söka till utbildningen jag vill gå!?! mvh nervös tjej

- På tal om att tiden går, jag går ju sista ring nu och det innebär att det är ganska exakt 222 dagar till studenten. Hur galet? Ska beställa en fin studentmössa och prata om mina drömmar med kul folk på pubar (när jag blir arton hehe).

- Får ont i magen av plommon men äter det ändå pga mycket god frukt.

- Har inte bockat av en enda grej på min lista för trean och det gör mig typ stressad? Allt är dock spontana och typ spårade grejer vilket inte känns som jag längre men äsch ska locka fram the wild side inom mig.

- Har hittat tre superbra låtar som jag lyssnar på hela tiden men snart kommer jag tröttna (att en aldrig lär sig??).

- Det är höstlov, jag är frisk och livet är fan inte så pjåkigt om en bestämmer sig för att se det så!

Tack och hej, vegetarisk leverpastej (hahah just kidding).

Likes

Comments

Utanför fönstret regnar det. Tänkte för en stund skriva att regndropparna piskade asfalten men ack vad synd att jag redan förbrukat den literära gestaltningen. Liksom så många gånger förut ligger jag under mitt fluffiga täcke iklädd min stickade tröja, mina rosa mjukisbyxor och de röda strumporna mina fötter ständigt erfordrar. Att jag nu fått höstlov (mitt sista) känns fruktansvärt skönt. Gårdagen innefattade de sista proven, gym och hejdåkramar till de jag inte kommer att träffa på över en vecka. Vid femtiden åt jag och mamma sushi i stan för att sedan bege oss bort till Karlaplan och Maximteatern. När jag och mina systrar var små gick vi alltid på teater med mamma. Det är säkert därifrån min förtjusning och beundran kommer. Egenmäktigt förfarande allltsååååå wow. Boken har jag älskat sedan första gången jag läste den och det är sällan en film eller teater kan komma upp i samma nivå men den här gjorde minsann det. Berättelsen blev plötsligt mer humoristisk och det slog en hur patetiskt en jagat efter pojkars uppmärksamhet och signaler ibland alltså. Efter föreställningen var det författarsamtal med Lena Andersson och regissören Eva Dahlman. Så förbannat jävla attackbra!
Idag var det tänkt att jag skulle göra lite utbildningar till mitt nya jobb men tekniken var dessvärre inte på min sida därav varför jag nu inte har särskilt många planer. Plocka upp lite på rummet, ta en dusch och läsa i den nya boken jag visade upp här för några dagar sedan. Funderar också på att bearbeta några utav mina texter och se vad jag kan göra av dem. Kanske skriva en packlista. Jo för just det! Vet inte om jag hunnit nämna det men jag ska åka till Östersund tidigt på måndag. Vet inte om jag bör skriva hem till Östersund eller inte. Jaja, dit ska jag i alla fall och det känns väldigt bra. Kramas med mina kära vänner, andas in Jämtlands härliga luft och förhoppningvis promenera längs ett par bekanta trottoarer. Hemfärd blir det på torsdagkväll och morgonen därpå väntar jobb. Hittills har det känts väldigt bra med min nya arbetsplats vilket gör mig exalterad inför kommande pass.

Idag känner jag för att ge både mig själv och er en liten reminder. Vaknade nämligen upp imorse med en klump i magen och det enda som fick bort den var att ställa in lunchdejten jag hade planerat in. Missförstå mig rätt, jag hade inte en klump över att jag skulle träffa just precis den här människan utan mest en klump generellt för att jag inte var på humör för att sitta med bra bordsskick och försöka sälja in mig själv. Det är oerhört viktigt att låta magkänslan bestämma ibland. Bara för att det är "över" med personen som besuttit mina tankar senaste tiden måste en inte ut och leta en ny direkt. Givetvis kan en göra så om en önskar men det är okej att ligga hemma och bara vara. Tidigare i mitt liv har jag burit på ett obehagligt begär. När någon inte velat ha mig har jag känt att jag behövt någon annan. Som för att bevisa för honom att jag visst kan få någon, som för att bevisa för mig själv. Det där har jag kommit över gudskelov. Nu känner jag mest att den som inte vill ha mig är den som förlorar, hur egoistiskt det än låter. Hela mitt liv har jag jagat efter små tecken som i rätt sammanhang skulle kunna innebära att personen tycker om mig liiiite mer än som än vän. Eh? Hallå, vakna upp! Du lever idag. Ingen som helst garanti att du har morgondagen eller dagen efter det. Ska du verkligen lägga din tid på någon som bara vill ha dig ibland? På någon som bara ger dig komplimanger när ni är berusade på ett dansgolv? Svar: nej det ska du inte!!! Livet är fanimej för kort och jag har nått min gräns. Att jaga någon är fint och spännande och får min mage att pirra men det måste vara ömsesidigt. Försök att släppa det naiva synsättet, försök att förtränga alla dina förhoppningar och titta istället på den verkliga situationen. Ger personen dig tillräckligt? Om inte, vänd på klacken och gå! Du ska inte vara någons tidsfördriv, någons plåster, någon rehab, någons "i väntan på den rätta" eller jada jada. Du är värd mer, vi är värda mer!

Ta hand om er och ha en fin lördag!

Likes

Comments

Jag sitter här, under den tjocka bruna filten med te och äpplen i magen. Äppelbitar och chaikryddor som får brottas med min ångest. De kramas säkert därinne för jag känner hur något värker. I min förtvivlan undrar jag hur många såna här kvällar jag har haft i mitt liv och dessvärre inser jag att jag skulle tappa räkningen om jag försökte att komma fram till ett svar. Kvällarna innan ett prov är de värsta kvällarna för mig. Skriver jag en uppsats kan jag bli klar. Jag kan skriva den sista meningen och läsa igenom fyra gånger innan jag lämnar in. Inför ett prov kan jag aldrig bli klar. Svetten börjar att rinna och orden tumlar runt i min skalle. När någon säger att jag inte måste sträva efter att få högsta betyg visar jag min tacksamhet för att de bryr sig men likväl tänker jag att de inte förstår. För jag blir inte nöjd om jag inte presterar på topp. Och det här tar sönder mig.


Alla har vi någonting att brottas med i livet, förvisso ofta fler ting än ett. I mitt liv har det tidigare funnits och det finns fortfarande en del saker som verkligen får mig att må dåligt. Det kan handla om en bristande relation med en viktig person i mitt liv eller något som hände för längesen men som jag aldrig riktigt slutar att tänka på. Allt det här är sånt som gör ont men som jag jobbar på att eliminera från min tankeverksamhet. En pojke jag en gång gillade sa till mig "Det är meningslöst att må dåligt över sånt du inte kan påverka" och även om hans fräknar är långt ifrån mig idag är det där något jag har valt att bära med mig. Att min barndom var problematisk (visst låter det som något ur en lärobok? "problematisk uppväxt") är inget jag kan påverka. Alla bråk, alla tårar, alla hans urdruckna burkar och alla ifrågasättande blickar som inte släppte min handled. Det har gjort ont men jag kan inte göra någonting åt det. Det jag vill komma fram till är att jag istället försöker att lägga energi på det som jag faktiskt kan förändra. Det jag kan förbättra. Var landar jag? Jo här. Min prestationsångest som ibland får mig att vilja försvinna från jordens yta. Någonting måste jag göra åt den, om än jag inte vet vad.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vet ni vad jag fruktar allra mest? Att jag en dag ska vakna upp i en tillvaro och känna "Jag trivs inte med var jag befinner mig". Givetvis är det nyttigt med miljöombyte (tell me about it heh) och skulle en få en stark känsla av att förändring krävs skulle det på sätt och vis vara tur. Vissa människor lever säkert i ett neutralt missnöje i flera år innan insikten når en. Jag är nog inte rädd för att behöva göra en drastisk förändring, inte egentligen. Men vi sätter det i en situation. Du och han är lyckliga tillsammans i benämningen att ni båda leder den andre till skratt, du upplever din vardag klädd i glitter och att längta efter honom känns som något fint. Men en dag vaknar han och känner att han inte trivs med var han befinner sig. Han har tröttnat på soffan där ni två trängts i ett års tid. Han har tröttnat på att berätta för dig om hur mycket konstigt folk det finns på hans arbetsplats. Han har tröttnat på livet ni byggt upp tillsammans. Livet du var beredd att offra allt för. Bara sådär. Egentligen, vill vi vara den som vaknar och har tröttnat eller vi vakna intill den som vaknar och har tröttnat? Jag vet fan inte vad som är värst.

En vilsen själ ropade en gång "rädda mig" men den enda som hörde henne var jag. Givetvis räddade jag henne. I efterhand förstår jag att det bara är en själv som kan höra ens tysta skrik på hjälp.

Någon gång ska jag nöja mig med en halvdan prestation, bara inte imorgon. Godnatt.

Likes

Comments

Dagen idag? Vaknade och bestämde mig ganska direkt för att skippa min morgonträning. Allt min kropp ville var att ligga kvar i sängen och efter mina sjutton år på jorden har jag åtminstone lärt mig att det kan vara givande att lyssna på sin kropp ibland. Nästan allt var slut i kylskåpet, därav en trist frukost. Första lektionen innehöll prov vilket i efterhand känns skönt. Ju fler jobbiga grejer en bockar av, ju färre väntar (obviously).


Precis som igår spenderade jag min eftermiddag på Ica, alltid kul att lära sig nya saker. Imorgon ska jag inte skjuta upp min träning, plugga, jobba och plugga lite till. Veckorna bara går och går. På torsdag är det veckans längsta dag och därefter en fredag med prov. Men vet ni vad? Vid sjutiden på fredag ska jag och mamma se Egenmäktigt förfarande på teater! Den romanen har betytt oerhört mycket för mig och Krister Henriksson är ju också kungen!

Mina fötter kläs av stickade sockor och jag la för en stund sen bort boken jag lånade idag. Känns som en fin historia som lär beröra. I skrivande stund är det paus på Paradise Hotel, därav varför en passar på att skriva lite här. Såpor är ju roliga ändå. Mamma har precis kramat mig godnatt och imorgon får jag lön och ska skänka pengar till svältande barn. Såg något på teve och fick ont i maggropen. Paris kommer jag till och sånt kan en i värsta fall skjuta upp. Hungrande magar fungerar inte på samma sätt.

Ta hand om er och försök se möjligheter!

Likes

Comments

Allting i livet kommer förr eller senare att tappa sin betydelse. Allting utom det här.

Ber du mig om hjälp kommer jag att hjälpa.

Citronplantan i fönstret och ditt namn på min display.

Det enda jag tänker på är hur svårt det måste vara att älska en sån som jag.

En hemlighet jag ständigt bär på är en hemlighet du lär gå sönder utav.

Fråga inte hur jag mår när du precis tagit sönder varje liten del av det vi byggt upp.

Groparna i mina lår dina fingrar bara måste vidröra på nytt.

Hjälp den som hjälpas kan, snälla.

Ingenting gör så ont som att behöva sluta hoppas.

Jag är värd mer än lögnerna din tunga ständigt kläs i.

Känner du efter riktigt noga tror jag att du förstår vad du gjorde.

Le, det är allt du behöver göra.

Morgonsolen vi alltid såg tillsammans var den finaste av strålning.

När du inte förtjänar mig kommer jag att värma ett par kalla fötter i dina knäveck och viska sånt du behöver höra.

Ord kan aldrig förklara hur trasig jag blev av det som hände.

Principfast som du var, kunde inte ge dig ut för att riskera att bli kär i en sån som jag.

Que? Var allt på låtsas? Hur kan det ha varit på låtsas?

Rosor är röda, violer är blå, vår kärlekshistoria kommer att dö om du väljer henne före oss två.

Stanna aldrig kvar om du egentligen vill gå, men snälla stanna!

Tyck om min avklädda själ mer än min avklädda kropp, jag vill att du gör det.

Utan dig hade mitt liv varit friktionsfritt, friktionsfritt och så jävla tråkigt.

Vilka på det där dansgolvet är i närheten av så roliga som du och jag?

Wow, din doft borde säljas på flaska!

X är oberoende av Y men Y är beroende av X, låt mig därför inte somna ensam inatt.

Ytterligare en gång har våra svaga villkor fått mig att gråta.

Zoomar du också in på mitt ansikte när du ser en bild på mig och mina vänner eller är vi olika där?

Ådrorna på dina händer får min kropp att kännas värdefull.

Är du med mig hela vägen?

Ödelägg gärna vår kärlek, bara inte på det viset jag fruktar.



Likes

Comments

"Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är"

Jag vill fika med dig, prata om Italien och bli kär.

-

Kärlek. Katastrof. Påskkort. Aska. Aprilväder. Blodpudding. Livrem. Puls. Tunga steg. Cigarrök. Fågel Fenix.

-

"Du kan väl inte minnas vad han sa den där kvällen" säger hon och tar ett bloss av vår delade cigarett. "Jag minns precis" och min hand som rycker åt sig den.

-

2X+16=0, 2X=-16

-

Hud mot hud. Har aldrig varit naken inför någon. Vågar aldrig tro att jag ska våga.

-

Min tunga gör en kullerbytta i din mun.

-

Mamma är skyldig mig 125 kronor

-

29 september, idag är det fredag och du såg ovanligt trött ut. Men jag tyckte att du var fin!

-

Han hade sågspån i sin plånbok precis som du!

-

Skriv om när ni tävlade om vem som kunde krama hårdast

-

ta fram sojabönor innan gymmet

-

En dag slutade han att avsluta våra samtal med "Jag älskar dig"

-

105 + 21 - 56 +1000

-

Det bästa har inte hänt ääääääääääääään (jag är full och sitter på fe buss)

-

Köp en ny mascara, jo unna dig det


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Klockan har precis passerat midnatt och jag minns knappt när jag var vaken vid den här tiden sist. Lisa åkte hem för en stund sen, efter att vi käkat en mysig middag och druckit varsin kopp chai te. Idag har jag hunnit med jobb från 11-18, hemmaträning, plugg inför prov och vid halvniotiden slängde jag ihop vad bilderna ovan visar. Det blir mer och mer vegetariskt här hemma, passande tider att byta ut köttet.

Nu är vi där igen. Tillbaka på ruta ett om än jag vet att man snarare tar sig framåt av att gå sönder upprepade gånger. Intill mig i det mörka rummet ligger det senaste numret av ponton och det känns i hjärtat att jag finns med i ett tidigare exemplar. Att mamma skickade mig en bild då hon befann sig på Lidingös bibliotek. Mitt namn, mitt ansikte, mina ord. I en intervju frågar någon om jag vill skriva chick lit i framtiden, att mina texter gav personen den typen av associationer. Jag minns att det gjorde ont. Att ett begär växte. Jag vill ju vara mer än så! Nyanserad, balanserad och djup. Äsch, en kan inte begära allt av detta stackars liv.

Det känns som att alltsammans fått en drastisk vändning. Vilket det har. Däremot kan jag inte fastställa huruvida det kommer att tynga ner mig eller få mig att sväva. Något medioker däremellan? Imorgon jobbar jag mitt sista pass på TacoBar och det är med blandade känslor jag kommer att lämna den där restaurangen. Vetskapen om att jag aldrig mer kommer att lägga nachochips på en tallrik parallellt med att jag drömmer mig bort till Paris. Att jag aldrig mer kommer att ta 55 kronor betalt när den pratglada damen kommer fram för att köpa en flaska Falcon. Hon som alltid påpekar om jag bär ett fint läppstift och hon som alltid frågar hur det går med mitt skrivande. När jag torkar bordet intill henne säger hon att hur lite pengar hon än har ska hon köpa mina verk när de finns tillgängliga. Där och då tänker jag mig att det ska stå på förstasidan: Till damen på bord fem, hon jag aldrig fick veta namnet på. Hursomhelst måste allting nå sitt slut. Redan på måndag börjar jag mitt nya jobb på Ica, en ska aldrig vila i onödan.

När det blir kväll blir det tämligen påtagligt. Egentligen har jag lovat mig själv att undanhålla alla tankar som kretsar kring vad som precis skett men givetvis är det svårt. Den lena huden jag skrivit dikter om i 59 dagar kommer att tappa sin charm när läsaren förstår att mina fingrar aldrig fick vidröra den. Om än inte på sättet jag önskat. Omgivningen säger samma saker. Någonting om att det finns fler fiskar i havet, att en förtjänar bättre och att det är den andres förlust. Om en månad håller jag med dem. I nuläget är det jag som förlorat. Förlorat vad som gett mig pirr och förlorat de tusentals av förhoppningar jag byggt upp längs vägen och därmed förälskat mig i. Den som aldrig vågar är den som ingen minns. Mamma brukar säga att när livet kommer emellan får kärleken lida. Snipp snapp snut så var sagan om honom och henne slut.

Likes

Comments

Där sitter jag. I något som ska föreställa en ljusbrun skinnsoffa och tänker att om han inte gått fram för att prata med mig om fjorton minuter så rycker jag åt mig min jacka och går. När han fortfarande har två minuter på sig påpekar han hur varenda jävel dricker Sofiero fastän ingen egentligen tycker om smaken. I min fantasivärld ska ja få stryka mina fingrar längs konturerna av hans käke inatt. I den världen skulle han välja mig framför alla andra. I vår värld.

Mina vänner älskar att förvandla våra möten till stela situationer. De får mig att skratta och beundrar i smyg hur mina kinder tenderar att bli rödblommiga i hans närhet. Hur hans hår lägger sig, varför han passar bättre i ljusa tröjor än mörka och hur jag älskar att höra hans röst är sånt jag ständigt tänker men undviker att säga högt. Det tycks stå skrivet i en mobilanteckning med rubriken Om han bara visste.

Jag brister ut i gråt när någon säger att jag är förälskad i förväntningarna av honom snarare än hans faktiska jag. Rätteligen vet jag inte hur han handskas med svåra situationer, hur bra han är på att ljuga eller vilken grundvärdering hans hjärta slår ett extra slag för. Jag brister ut i gråt för att hon nog har rätt.

När jag somnar den natten tänker jag på hur det vore att somna intill honom. Hur det skulle kännas med en varm handflata mot en kall rygg. Hans handflata. Min rygg. Det spräckliga mönstret i mitt sovrumstak som får mig att minnas alla de andra som legat intill mig på den här platsen. Andats i mitt öra. Fått mig att fnittra. Det skulle vara annorlunda med honom och det vet jag. Att få fläta fingrar med honom parallellt med att hjärtat jag bär skenar iväg som aldrig förr. Jag somnar i en sovställning där hans kropp hade platsat liksom en pusselbit. Ack förgäves, han är för rädd för att inte hinna lägga några bitar med genuina fingrar. Ännu vet jag inte att samma rädsla ska göra att han aldrig får skåda mitt spräckliga sovrumstak.

I min mun har jag något jag vet att han skulle gilla. Övervägandet. Höra av sig, låta bli. Beslutet når mig sent, däremellan föreställer jag mig kombinationen av hans tunga och den smak vi båda värdesätter högt.

Verkligheten trummar på dörrkarmen. Mitt luftslott jämnas med marken, tänka sig att det gick att riva så enkelt. Hur ska jag ta mig vidare från något jag inte fått erfara fulländat? Var ska jag gömma skisserna jag konstruerat? Skisserna om hur fint det hade kunnat bli. Om vi bara hade förflyttat oss några enkla steg från den kalla sinnevärlden. Några steg närmare min fantasivärld. Där allt redan är uppklarat och vackert. En plats där jag talar om allt jag tänker istället för att gömma det i någon fånig mobilanteckning. En plats som är det verkliga beviset på att han fått patent på mitt ömtåliga hjärta. Vår värld hade varit förträfflig men han är redan i hissen på väg ner när min första tår faller och det slår mig att ensamheten åter vankas.

Likes

Comments

​Den femtonde oktober, den värsta dagen jag vet. 

Vaknade i luft som kändes tjock och svår att andas i. Försökte mig på några djupa andetag och mötte mamma i en halvdan kram. Drack inget te till frukost men åt lite kvarg och två knäcke. På gymmet var det förvånansvärt mycket folk vilket tenderar att göra mig lite mindre peppad. Gillar inte känslan av att folk tittar på en. Ifrågasättande blickar som egentligen bara är mina hjärnspöken. Försökte tänka på precis allt utom just det. 

Hemma igen och en välbehövlig dusch. Tvätta håret, tvätta kroppen, tvätta skammen. När jag kom ut ur badrummet var Ida där. Det är sällan vi träffas spontant bara över en dag men idag behövde jag det mer än någonsin. Vi pratade om mina byxor som blivit för stora och sedan lagade vi en vegetarisk lunch tillsammans. Jävligt gott om en får skryta upp sig själv på det viset. Efter lunchen blev det att kleta på lite smink för att därefter titta på tävling där bästa Cassandra skulle simma.

När jag och Ida kramade varandra hejdå och hon försvann in i hissen kändes alltsammans mer påtagligt. Lägenhetens tystnad skrek. Det hände verkligen. Hur lite jag än vill att det ska vara sant så är det verkligheten. Det enda som tröstar mig är att det bara är den femtonde oktober en gång om året. Att jag har kommit en så jävla lång bit på vägen. Att jag är starkare än jag någonsin varit. 

Ta hand om er, lova mig det!

Likes

Comments

Efter en vecka med mycket håltimmar och oklara moment är det äntligen dags för helg. Planerna är ännu inte skrivna i sten och vi får därför se hur det artar sig. Nu har jag glass i magen och vill bara skriva tills jag somnar.

Likes

Comments

Min tunga smakar lakrits. En sån där grej jag aldrig åt förut men som jag nu kan uppskatta emellertid. Det känns lustigt när det slår mig hur mycket jag har förändrats de senaste fem månaderna. Från att inte strukturera upp någonting till att vara någon som inte överlever utan listor och som plötsligt har en enorm självdisciplin. Har bortsett från listorna också blivit bättre på att städa, sova och träna. Tagit mig mod till att göra någonting jag fruktat länge och däremellan lärt mig att gilla lakrits. Lustigt hur livet blir.

Ikväll känns det som att jag kommer gråta. Behövliga tårar. Jag är ensam i lägenheten och ska snart lägga ansiktsmask, koka te och börja läsa den nya boken Lydia lånade mig igår. Finfint, tänker ni. Ja jo. Typisk "ta hand om sig själv"-kväll. Det är alltid då jag blir ledsen. Jag blir ledsen när det slår mig att jag aldrig blir nöjd. Hur mycket jag än pluggar och hur bra betyg jag än får - aldrig nöjd. Hur mycket jag än tränar och hur stor skillnad jag än ser - aldrig nöjd. Hur mycket jag än försöker att få ihop livet och vara alla till lags (jag själv inkluderad) - aldrig nöjd. River ihop pappren, vänder bort blicken från den nakna magen i spegeln och stannar upp på vägen till bussen och tänker att jag måste klappa mig själv på axeln snart.

Det enda jag vill är att åka bort. Packa ner bekväma kläder, glasögon, dator, te, en bra diktsamling och mammas dyra filt. Befinna mig i något öde torp i några dagar. Fin utsikt och ren luft. Ingen som helst kontakt med omvärlden. Ingenting här, ingenting där. Bara sitta och skriva. Dricka te och värma de kalla fötterna. Ignorera hur mitt hjärta ropar på mig. Jag blir livrädd varje gång det händer just för att det sker så sällan. Det är som en blinkande varningssignal jag försöker att undvika med misslyckade försök. Vill inte prata högt om det men kommer på mig själv med att göra det i vilket fall. Bestämde mig för längesen att inte övertänka den här situationen men likväl befinner jag mig här. Tusen tankar som flödar i skallen. Vad vill jag egentligen? Jo att någonting som känns på riktigt ska vara ömsesidigt. Det har hänt för många gånger att jag stannat upp och insett att det bara är en person som ger. Stannat upp och insett att det bara är jag som ger. Ingen vidare relation då inte. Ändå drömmer jag vidare om samma ansikte.

Tror bestämt att jag ska surfa runt och se vad som egentligen är modernt såhär dags. Allvarligt talat, vad ska en ha på sig? Varje morgon ser jag spegelreflektionen av mig själv i skolans glasdörr och tänker "vad fan tänkte jag egentligen?". Vill byta ut varenda plagg i min garderob men vet inte till vad. Det enda jag vet är att jag ska lägga ansiktsmask,koka te och börja läsa den nya boken. Fälla en tår eller två. Komma ihåg att jag förtjänar en liten eloge ibland. Glömma bort att det som får mig på bättre tankar nog snart är förbi.

Likes

Comments

Tappar saker. Glas, nycklar, påsar, mat och frukt. Mina händer har de senaste dagarna haft en begränsad greppförmåga. Men jag mår bra. Saker och ting är fel men längst in i benmärgen är jag lycklig. Försiktigt lycklig. Salongsberusad och inte full. Pirrig.

Läste världens finaste kärleksdikt igår. Wow. Får ont i magen för vill känna sådär. Får ont i magen för vill skriva sådär. Byter blickar med någon på tunnelbanan och tänker att jag aldrig kommer att se honom igen. Möta fina främlingar, ni vet. I would love to stay and love you but I have to go.

När en bara vill krama ihjäl sig! Hålla hand och känna värme. Den här veckan ger mig rysningar varje år. Jag försöker att skratta och ibland går det bra. Jag försöker att glömma och för det mesta går det dåligt. Tänker på honom istället. Han är finare. Finare och bättre. Ofarlig och skulle aldrig göra något sådant mot mig. När en bara vill krama ihjäl honom! Kom närmare då! Gråt på mig. Jag kan trösta. Gråt på mig. Jag kan få dig att skratta.

Jag är trött och bussen hem kör fort. Det har varit en bra dag idag och jag önskar detsamma för morgondagen. Ska träna och skratta och glömma bort att det hände. Att det en gång i tiden hände. Glömma bort att hon inte vet om det. Glömma bort att jag alltid kommer att veta det. Glömma bort att det var den här veckan för tre år sedan som det hände.

Ska fortsätta att tappa bort saker, allt utom honom. Dröm fint, vi är värda mer än det där.

Likes

Comments

Höstvädret och dess svängningar. Solsken, spöregn, uppehåll och tillbaka till kalla vindar. Inatt skakade mina fönsterrutor intensivt och det är något jag lärt mig att hatälska.

Dagen idag: God frukost, fin regnbåge utanför fönstret när jag böjde mina ögonfransar, några lektioner och sedan simhallen. Tiden gick ovanligt fort där idag. Simmade 80 längder istället för 100 men sånt får man ta. Fick ett sånt begär efter naturgodis på vägen hem och köpte därför med mig en liten påse.

Jag är fri! Smaka på det. Luften känns så mycket lättare att andas nu. Jag är fri! Ingen ska få utnyttja eller behandla mig illa igen. Jag är för stark för det. Jag är för bra för det. Jag är fri!

Sköt om er och för min skull, tänk på alla ställen du inte har ont och på allt som är bra med ditt liv istället för motsatsen. Bara för ikväll.

Likes

Comments

Cassandra frågade mig en dag på skolan "Hur skulle du beskriva en färg för någon som är blind?" och givetvis kunde jag inte komma med något bra svar. Ikväll funderar jag på hur jag skulle beskriva kärlek för någon som aldrig upplevt det? Av den enkla orsak att jag ansåg Cassandras fråga för klurig för att svara på, tänker jag att jag försöker svara på denna som någon slags vag ersättning.

1 § Din kropp saknar ork när du kommer hem och känner dig helt slutkörd. Ju mer du tänker på dina bekymmer ju mer närstående känns dem. När du famlar efter förstånd får du för dig att ingen därute skulle offra sig för dig. Ingen skulle välja dig före alla andra. Men du har fel. Vid köksbordet sitter hon och väntar. Hon har lagat middag åt er båda för hon vet hur trött du tenderar att vara när du kommer hem. På sitt sängbord står nyinköpta blommor och det är då du känner hur det på ett tillfredställande sätt hugger till i bröstet.

Din mamma får dig att orka.

2 § Ni säger dumma saker åt varandra utan att egentliga mena ett enda ord. Ni bryter arm, kittlar varandra och delar de allra djupaste av hemligheter. Några säger något dumt om en utav er och de andra backar ryggen utan att tvivla. Det står någonstans att blod är tjockare än vatten. Hennes ögon är lika dina, hennes skratt låter som ditt och han och du kan prata oavbrutet om sånt ingen annan bryr sig om.

Dina syskon får dig att vilja fortsätta.

3 § Ute på ett dansgolv och era hjärtan bultar. För några timmar sen tömde ni pizzakartonger på någons lägenhetsgolv och du sa till din närmsta att ikväll är det du och hon. På bussen fixade någon sina läppar och du tänkte för dig själv att ni aldrig lever era liv så bra som när ni lever tillsammans. Alkohol som kastar sig ner i era halsar, intensiva danssteg och byten av saliv till höger och vänster. Nästa morgon ska ni ligga i ett rum som luktar kvavt, prata om gårdagens highlights och komma överens om vilken bild som blev den bästa.

Dina vänner får dig att skratta.

4 § Han har ditt hjärta i sitt behåll ack så klyschigt men fint. Svettiga under täcket undrar ni båda hur en människa kan ha sån tur. Ditt hjärta skenar bara av att du hör det där skrattet som tar sig upp och ut genom hans hals. Doften du aldrig kan få nog av. En helt vanlig onsdag som blir den bästa dagen i ditt liv för ni hittar en ny film och poppar farligt goda smörpopcorn. Han låter dig välja musik i bilen men du utser ändå den du vet att han gillar mest. Söta rara ni. Håller om varandra när ni hänger med kompisar och ser på varandra med törstiga ögon när ni berusade är.

Din käraste får dig att gnistra.

5 § Du och den här personen är oskiljaktiga vare sig ni vill det eller inte. Varje morgon är det den här personen som tvättar ditt hår i duschen. Draperar dina ögonfransar med mascara. När du inte orkar längre är det den här personen som ser till att du likväl ställer dig upp. Det är den här personen som bär dig genom stormen. Ni kommer att hata varandra. Skrika dumma saker till varandra. Ni kommer att älska varandra. Berömma och försvara varandra. Den enda du vet aldrig kommer att bryta ett löfte. Ingen är bättre på att kånka runt med dina hemligheter.

Du får dig själv att fortsätta lägga bitar i ditt värdefulla livspussel.

Likes

Comments