Header

Här ligger en som inte slutar gråta. Hon har gråtit i en timme och tårarna tar aldrig slut. Den salta vätskan rinner nerför kinderna och hon bryr sig inte att torka bort dom längre. Livet kom ikapp och varje steg hon tar känns som att klättra uppför världens högsta berg. Hjärtat är för tungt att bära och elefanten som suttit på hennes bröst i månaders tid vill inte flytta på sig. Hon är förtvivlad. Hon är besviken. Hon är trött, arg och ledsen. Livet blev, och är inte som hon hade tänkt sig. Hon har för mycket ansvar, hon har för mycket saker att göra och hon har för mycket press. Hon har för mycket ansvar för att hon bryr sig, hon har för mycket saker att göra för att hon inte kan sitta still och hon har för mycket press för att hon inte är som alla andra. Hon valde den tunga vägen, att inte göra som alla andra.
Hon mår inte bra och hon orkar inte. Hjärtat väger för mycket, elefanten sitter kvar och hjärnan är överfull. Hon ligger med huvudet precis ovanför vattenytan. Vattenytan kommer närmre och hon får panik. När ska det sluta? När ska vattenytan komma längre ifrån? När ska det vända?
Hon har inte några svar, hon vet inte vart hon är påväg. Det enda hon vet är att ångesten och paniken över att livet är påväg åt fel håll tar död på henne. Det äter upp henne inifrån. Tuggar bit för bit och snart finns hon inte kvar.
Det är tungt, det är tufft och dagarna smälter ihop till en ordentlig soppa, allt smälter ihop till en ordentlig soppa.
Livet blev inte som hon tänkte.

Denna hon är jag, och jag håller på att gå sönder.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments