Header

En gölli bild på en gölli blomma jag tog här för någon gölli dag sedan.

Katastroftillståndet är inte helt över än. Under dom tre senaste månaderna har jag fallit hårt ner till marken och kravlat mig halvvägs upp, fallit ännu hårdare och kravlat ända upp, fått en dipp men haft en bra nivå på min lilla livsstege. Ja, allt har helt enkelt inte varit tippetopp. Men samtidigt har jag en lätt inställning idag till dåligt mående än vad jag hade för sex år sedan. (Btw, räknade ut här för någon dag sedan att jag är inne på mitt sjätte år hos min psykolog?! Hur sjukt och ballt? Känns som jag träffade henne för första gången i år typ.)
Nå. Nu när jag inte mår så grovt dåligt psykiskt så brukar ju min kroppelikropp hitta på andra roliga saker så här sitter jag nu alltså med 39 graders feber, en kropp som värker, slemhosta och en näsa som ska snytas 700 gånger per dag. Kul grej ändå!
Påtal om hästskit så börjar huset mitt se anständigt ut. Jag gör inte så många äventyrliga grejer nuförtiden då jag måste stå och måla panel, städa, skruva upp saker och packa ur lådor. Det är mitt liv just nu och jag tror fan ingen är gladare än jag för det. Jag är ju mer en lugn person som tycker om ensamheten och bara tanken av att få göra det jag vill i total tystnad i några timmar får mig rätt så lyrisk!
Är inte det konstigt egentligen? Eller kanske inte. Men dom flesta jag känner och vet om att lider av psykisk ohälsa så brukar alltid vilja sysselsätta sig med saker för att "glömma" lite. Dom vill supa bort sina sorger och prata om enhörningar och elefanter för att tänka på annat medan jag vill vara helt själv. Bara jag, mina tankar och total tystnad. Ändå relativt fascinerande att det är så grymt olika från person till person. Något man verkligen behöver ha i beaktande, alla är vi olika och vi hanterar olika saker på olika sätt.
Nåväl, tack för den här gången!
Later

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments