Header

5 dagar i Idre, Drevdagen är förbi. Har haft otroligt roligt på alla plan som går. Tyvärr fick jag förstoppning från helvetet så det satte ju käppar i det psykiska men trots det så har det varit roligt att umgås med familjen!
Camilla och jag har varit på egna äventyr och kört fast med snöskotern som ni kan se på bild två, bild tre lyckades vi träffa ett hål mitt på plan mark som var fyllt med vatten. Snyggt ändå! Och j*vlar vad blöt man blev, som att gå med Vättern i skon.

Veckan som varit har gått i söka-skolor-anda och mag och tarm läkare. Söka skolor har gått över förväntan så förhoppningsvis går jag i skola till hösten (mer om det senare). Mag och tarm läkaren var väldigt trevlig och jag får snart en remiss på koloskopi. Fasar inför det men efter så vet vi ju (kanske) varför jag har det så tufft med magen och tarmarna. Känns otroligt bra!
I söndags började min visdomstand krångla och sen dess har det bara blivit värre och imorse när jag skulle äta frukost så bara gick det inte. Fick ringa och komma in på jour, har tydligen en inflammation i nedre, vänster visdomstand och den har gått så långt så inflammationen har börjat klättra ner i svalg och gom. AWESOME kände jag på den. Får dock vänta tills maj innan dom kan ta bort den så nu får jag leva på antibiotika och munskölj!

Hoppas ni har haft en fantastisk början på vårmånaden (!!!!!!) mars! PÖSS

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Blir ledsen. Blir arg. Blir besviken. Och vad är det som gör mig så förbannat ledsen, arg och besviken måntro? Världen. Att världen idag är så jävla sned på så många sätt och vis, och till på denna sjuka värld så ska vi sitta och hata oss själva? Vart är det friskt? Varför ska vi göra såhär?
Vi matar våra hjärnor med ideal varenda dag och vi sitter och följer konton med vältränade tjejer som kanske slitit fruktansvärt för det, har fått en ätstörning på resan eller är födda så naturligt och vi kallar det sedan för "inspiration". Jo hej, mitt namn är Kerstin, jag bor i australien och har en känguru vid namn Arne.
Vad i helvete håller vi på med?
Jag är otroligt tacksam, varenda dag, för att mamma uppfostrade mig (i misstag) att bli fröken tvärtom. Tittar människor på en serie, vägrar jag kolla på den. Äter människor en viss maträtt vägrar jag prova. Tränar människor som galna djur så sätter jag mig i soffan och äter en påse chips. TOTALT utan ångest. Jag har alltid varit den som älskat min kropp, oavsett form eller mående. Det finns EN sak på min kropp som jag vissa dagar varit missnöjd över och det är mina ben, väldigt smala jämfört med min överkropp, MEN dessa dagar är väldigt få om vi jämför med dom dagarna som jag är nöjd över min kropp. Att vara stark fysiskt är otroligt viktigt om vi ska orka hänga med i det psykiska. MEN att vara fysiskt stark betyder inte att du ska gymma 6 dagar i veckan, helst springa 10km 3 dagar i veckan och äta hälsosamt varenda eviga dag. Att vara stark fysiskt betyder att du ska röra på dig trettio minuter varje dag, att äta hälsosamt och unna dig godsaker.
Jag tror att människor idag blir beroende av så mycket saker. Man i princip måste ha ett beroende av något för att vara så normal som möjligt. Vissa är träningsberoende andra hälsoberoende, vissa är beroende av cigaretter och andra är beroende av att tvätta händerna. OM det är något som är ohälsosamt är det att vara beroende. Lagom av allt och livet blir så jävla mycket lättare. Blir det en pizza en kväll p.g.a. tidsbrist och orkeslös så blir det en pizza. Blir det en dag i sängen så blir det en dag i sängen. Något vi människor aldrig kan acceptera är att livet ser annorlunda ut i verkligheten. Livet är inte palmer, spenat & avokado shots, kroppar med små gulliga tatueringar och en alldeles för fin bikini som vi inte ens har råd med. Vi måste börja acceptera att livet är livet och att det aldrig någonsin blir ett konto på instagram. Acceptera våra kroppar och hur vi ser ut. Acceptera att vi alla ser olika ut och att alla är byggda olika men med likadana organ som ska klara av att leva. Vi har fötts med en kropp som gör att (nästan alla) vi kan gå, springa, hoppa, prata, skratta, skrika och gråta och ändå går majoriteten runt och hatar sig själv. När kroppen är så jävla viktig för det fysiska. En liten påminnelse: vi föddes inte med en kropp för att psykiskt misshandla den.

Anledningen till varför jag satte en bild på mina brorsdöttrar, mina älskade troll, är för att det är dessa vi matar med våra ideal. Vi tar på vårt fett framför dem och säger att vi är tjocka. Vi säger att barnen ska vara hos mommo idag för att vi måste röra på oss och "träna bort fläsket". Vi pratar om så sjuka grejer framför barnen idag och det är inte så konstigt att en femåring säger att hen är tjock utan något som helst underlag för det. Hur ska dessa sjuka ideal någonsin försvinna om vi matar BARN med dem?
När mina brorsdöttrar är med så nämner jag ALDRIG min kropp, hur den ser ut eller vad den klarar och inte klarar.
Jag säger alltid till Lovina att hon är gullig, söt och perfekt. Jag säger till mig själv att jag är gullig, söt, vacker, fin och snygg. Jag säger detta för att det är vad jag och alla vi förtjänar. Vi förtjänar att vara glada i oss själva. För är vi inte glada i vårt fysiska mående, hur ska vi då någonsin kunna vara glada i det psykiska?


Så jävla rå och värdelös som världen är idag, VARFÖR ska vi hata oss själva till på köpet?
Har ni ett bra svar på det så kommentera gärna!
PUSS

Likes

Comments