Header

Det här är något jag kan bli totalt galen på och få mig att tappa allt mitt förstånd, när killar behandlar mig som om jag vore en bebis. Jag är ingen bebis, jag var det för 21 år sedan, inte idag. Idag är jag en kvinna och jag vill också bli behandlad som det. Min framtida man ska avguda mig, älska mig ända in till skelettet, hans hjärta ska slå extra slag och alla nerver som finns i hans kropp ska frysa till is när han ser mig och är med mig. Min framtida man ska inte ta mig i kinderna och säga att jag är så liten och söt, min framtida man ska inte dumförklara mig, han ska hjälpa mig att bli bättre på saker jag är mindre bra på. Jag vill höra att jag är vacker, jag vill höra att jag är stark, jag vill höra att jag är smart.
Det är förmodligen därför jag är singel idag. Jag har lärt mig att stå på egna ben, jag är otroligt stark, jag har båda fötterna stadigt på jorden och jag vet precis vad jag vill ha i mitt liv och inte. Och det är inte speciellt lätt att hitta rätt. Det känns när det är rätt och jag har inte träffat någon än som det känns så mitt i prick med. Kanske har jag träffat honom, vad vet jag, men jag har aldrig umgåtts med honom, jag har inte suttit och pratat med honom över två glas vin och jag har inte kysst honom än.
Jag tror, eller jag vill tro, att det är ren och skär nervositet som killar behandlar tjejer som om dom vore små och gulliga. Jag tror också att en del tjejer vill bli behandlade som dom är små och gulliga, men alla vill inte det.
Det kanske också är så att killar inte riktigt vet hur dom ska flörta med en tjej idag, mycket för sociala medier. Det är ju väldigt mycket lättare att ta upp messenger och skicka iväg ett meddelande än att gå fram till någon och faktiskt visa att man är intresserad. Man är så rädd för hur personen ska reagera, om personen dissar en eller tycker man är konstig. Man är SÅ rädd idag för att få ett konstaterande. Man vill helst leva i sin lilla bubbla med sin mobil för där är man trygg, bakom den förbannade skärmen. Jag är inget fan av att skriva med killar som är intresserade av mig, jag träffas mycket hellre. Så att jag har en chans att visa vem JAG är. Och det är väl lite där som jag inte förstår HUR man idag kan hitta människor på internet. Man kan säkert hitta någonting, men man kommer ju aldrig veta om det klickar på riktigt förrän man har träffats på riktigt, eller är det bara jag som tycker såhär?..
En tanke som slagit mig ett bra tag nu eftersom att varje gång jag går ut på krogen blir jag antingen förminskad av en kille eller behandlad som en bebis av just en kille. Kom igen nu dudes, bättre kan ni!
Kram

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hoppsanhejsan! 
Haft ett par väldigt mysiga dagar på senaste tiden. På onsdagen gick jag på bio med mamma och såg Bridget Jones Baby, den var helt klart över mina förväntningar. Underbar! skrattade som attan många gånger och den kändes så genuin och skämtsam. Se den!!
I fredags kom jag på att det var ju EVIGHETER sen jag bakade. Verkligen evigheter sen. Har alltid varit lite bakig av mig men jag har inte haft lust och ork på länge. Det blev chokladmuffins med en liten center i. Kalasgott tyckte alla i familjen då dom var slut i ett naffs. 
Annars så har jag gjort väldigt lite. Felicia kom över och var här under helgen, vi gick på promenad, åkte ut på krogen, snackade lite och låg i soffan. 
Såg just på dokumentären om Amy Winehouse, den var otroligt bra den med. Handlade mycket om hennes låtar, psykiska och fysiska mående, droger och alkohol. Jag tycker helt klart den är sevärd. Det är så hemskt och sorgligt att vissa människor måste fastna långt nere i skiten och aldrig komma upp igen förrän dom faktiskt på riktigt slutar andas för alltid. Jag tar med mig dokumentären om Amy i ryggsäcken och har den i bakhuvudet, det är alltid bra att vara medveten.

Imorse var det dags för psykolog. Just nu går jag bara en gång i månaden och det räcker bra. Vi träffas och snackar lite om vad som hänt och jag berättar lite om vad och varför jag är stressad just nu och hur jag ska byta ut stressen mot lugnet. Det är väldigt svårt det där ändå, att få det att fungera. Jag är en sådan som lätt blir stressad och alltid varit så också, jag rusar aldrig från ena stället till andra och får PANIK, utan jag är mera den som går med molande magvärk, stressutslag och yrsel. Det blir förhoppningsvis bättre. 
​Kram

Likes

Comments

Det här med att ha ont i axlar och skulderblad... Ibland känner jag att jag hellre har sendrag i tån i fyra år i sträck än ont i axlarna två veckor i sträck. Fytusan vad jobbigt det är. Det är så mycket nackdelar så jag vet knappt i vilken del jag ska börja. För det första så blir du begränsad. Du orkar knappt ta av tröjan, för att dra upp armarna i taket gör så ont att du vill skrika. Du kan inte dammsuga eller pyssla på med saker för varenda vridning av nacken känns som att någon sticker in 800 knivar i ditt lilla huvud. Man kan inte sitta ordentligt för sitter du böjd får du ont, bättrar du hållningen och sätter dig rakt gör det ont, det finns liksom inget läge som känns bra. När du ska sova på kvällen så vet du inte hur du ska vrida och vända dig för det gör så ont i hela ryggen och huvudet att man bara vill lipa. Och ja, det där med huvudet. Har man ont i axlarna och lite FÖR många knutar i musklerna så stoppar det upp i princip hela blodtillförseln samt syret så man blir så jävla trött, huvudet känns som det tyngsta bowlingklotet i hela världen och det skär knivar i varje liten del av hjärnan.
Fyfan för axlar, ryggar och huvuden. Bort med skiten bara. Och skulle man nu mot förmodan vilja ha lite råd och tips på övningar man kan göra och skriver in "ont i axlar, övningar" på Google så har man ju garanterat en hjärntumör. Och jag vägrar plantera en sådan tanke i mitt huvud så jag skippar det där med Google, det är bara skit ändå.
Tydligen var allt skit idag. Eller inte allt. För nu betyder det här att jag får ligga i sängen, trycka i mig en chokladkaka (har mens också så då kan jag till och med trycka i mig två för att det liksom är dubbelt så synd om mig), och se på Paradise Hotel. Paradise Hotel må vara lite som det är men man måste ju vara lite inne och kolla på det alla andra kollar på, annars förstår man ju absolut ingenting när alla sitter och pratar om hur alla tjejer blev helt galna när Snygg-Erik (gillar att min telefon visste vem Snygg-Erik var och autocorrectade det) kom in. Sen kan jag ju föralldel erkänna att jag tycker om PH och har alltid gjort.
Kram

Likes

Comments

Något min psykolog har sagt till mig var och varannan gång i fyra års tid är att jag behöver lägga ut saker under hela veckan och inte smälla in saker på en och samma dag. Det är assvårt. Alltså verkligen jättesvårt.
Jag är en sådan person som alltid har lagt in saker som kan göras under en veckas tid på en dag, så att jag sedan kan sitta i lugn och ro och göra vad jag vill resten av veckan. Det finns en väldigt negativ sak med detta och det är att jag då blir SJUKT stressad under en dag och sen tillbringar fyra till fem dagar med att stressa ner mig själv. Det är alltså inget effektivt sätt för mig att lägga upp veckan. Varför ska det vara så jävla svårt att effektivisera sig? För mig handlar effektiv inte om att smälla in hundra saker på en dag och sen vara totalt urblåst resten av veckan. Effektiv för mig är att jag gör olika saker under veckan och sedan kan göra lite det jag vill under varven och får energi utav att göra lite saker hela tiden.
Idag ser ju situationen ut som så att jag är ultradundermega effektiv under en dag och resterande dagar så gör jag absolut ingenting.
Och hur bra är det på en skala 1-10? Noll.
Och egentligen, hur effektivt är det på en skala 1-10? Noll.
Det är en av dom största sakerna som jag tycker är jobbigt med diagnosen, jag ska ha ALLT planerat i minsta detalj men om det är så att jag har en dag då jag inte har något planerat blir jag helt sittandes, gör absolut ingenting.
Jag har blivit lite duktigare än vad jag var för fyra år sedan, men det är fortfarande inte bra. Skulle vara något jag hade på mitt höstlöfte men jag kommer aldrig att klara av det på sådan kort tid, jag kommer bli slutkörd av att gå och tänka på det tjugofyra timmar om dygnet. Jag får ha det som ett mål i livet, att jag ska klara av att effektivisera mig på ett hälsosamt sätt inom något år.
Och mina stresseksem behöver försvinna snarast, jag har det lite överallt och nu har jag händerna fyllda med småsmåsmå vattenblåsor som gör ONT. Hur bra är det? Väldigt dåligt skulle jag säga.. Stress är något vi alla behöver bli bättre på, stress är INTE bra och det funkar INTE i längden, man blir förstörd både fysiskt och psykiskt.

Ursäktar mig för den usla headern, jag ska sätta dit någon vettig inom kort men var så trött på den förra så fick köra en nödlösning.
Kram

Likes

Comments

En fantastisk fin helg är nu förbi och jag är nog otroligt positiv till livet i allmänhet. I fredags fick jag för mig att jag behövde ett par nya örhängen så fick sätta mig i bilen och åka in till stan för att titta runt, hittade dessa på h&m! Färgen var otroligt fin, vinröda, och eftersom jag har nästan vinrött hår så smälte dom in lite snyggt. Så ifall jag vill klä upp mig men inte FÖR mycket så kommer dessa passa ypperligt! Behövde också mera garn till min stickning men det tänkte jag ta i ett annat inlägg.

Åkte runt på några öppna gårdar på fredagen med mina brorsdöttrar och min svägerska. Vi åkte till lumparland och kollade på kossor, hästar, får och grisar. Lovina var ganska lyrisk över att titta på allt. Grisarna fascinerade mig ganska mycket faktiskt för dom var verkligen ENORMA!
På nästa gård, haddnäs, åt vi hamburgare, red på trähästar och kollade runt på alla djur. Djur är väl ett genomgående tema så det ser man ju i princip på varje gård man åker till. Men väldigt roligt för alla djur är ju olika på sitt sätt!

På lördagen var jag först barnvakt åt Lovina då lillasyster och mamma skulle på babysim. Vi såg på tv, byggde koja och åt lunch. Efter lunchen skrek hon "faaaasteer, jag vill ha löööördagsgodis nu, genast!!" så då var det bara att leta fram ett kinderägg som hon fick mumsa på. Hon är så otroligt gullig nu när hon pratar så mycket för hon säger SÅ roliga saker och har sådan livlig fantasi!
Senare åkte vi och red i stan då dom hade hästar där och min bästa vän Elin var där med sina två hästar. Lovina var supernöjd såklart, hästtjej kommer hon garanterat att bli!
Efteråt åkte vi till tre andra gårdar och tittade lite.
Elin och jag hade tänkt gå ut på krogen på kvällen men det slutade med att vi låg i sängen med Netflix och somnade halv 12... Så gick det med det!

Igår så vaknade vi, åt lite frukost och var barnvakt en stund, sen gick vi på en långpromenad - välbehövligt? Javisst!
Efteråt åkte vi till en gård som hade söndagsöppet och åt en hamburgare och sen till en annan gård för att kika runt lite. Köpte honung till hösten, jag som dricker te med honung så det står ut genom öronen kan behöva några burkar extra!
På kvällen tog jag cykeln och cyklade till Toffes grav och pratade lite med honom och när jag kom hem stickade jag en stund och sen var det nassi.
Det har varit en fartfylld helg men väldigt välbehövlig. Att bara åka runt och få den där mysiga höstkänslan på alla gårdar, att sova ut på morgonen, gå på långpromenader och göra det man vill, det är så otroligt skönt och man blir så mycket piggare på livet.
Kram

Likes

Comments

Eftersom den här hösten började lite sådär, inte jättebra och inte jättedåligt så har jag nu äntligen börjat fundera på vad jag vill att ska hända den här hösten. Eftersom jag följer Josefin&Vanja ganska febrilt så har jag nu tagit emot deras tips något enormt och bestämt att jag kanske faktiskt verkligen behöver ett eller flera höstlöften. Så idag har jag varit ute i skogen och plockat svamp och tänkt igenom vad JAG vill göra resten av det här året. Att plocka svamp räckte inte så jag fick snöra på mig träningsdojjorna och gå en timme för att fundera lite till. Nu har jag kommit på iallafall några stycken som jag behöver och vill.

Nummer 1.
Jag ska börja sticka igen. Jag stickade väldigt mycket för några år sedan och tyckte det var rätt kul, jag var kanske inte en stjärna på det men vad gör det, det var kul och det är något som jag ska fortsätta med. Jag har inget överkast till min säng så det är det jag ska sticka har jag bestämt. Imorgon så åker jag till stan och inhandlar fina garner, sådeså!

Nummer 2.
Jag vill umgås mer med mormor och morfar. Jag är väldigt dålig på att umgås med min mormor och morfar även fast dom var som mina extra föräldrar när jag var liten. Nu är min morfar rätt dålig och nu vill jag umgås mer med honom, för som sagt vet man aldrig hur länge han är med oss här.

Nummer3.
Läsa fler böcker. Jag är ju en bokmal som dom flesta redan vet och jag har varit väldigt duktig på att läsa det här året. Jag har läst 8 böcker redan det här året men jag känner att om jag vill fortsätta läsa måste jag ha det lite på min to do list, annars händer det lätt att jag bokar upp mig på massa annat som jag egentligen inte vill och då skiter jag i att läsa även fast det är det jag vill göra.

Nummer 4.
Göra saker med mig själv. Jag har som mål denna höst att faktiskt gå ut och äta med mig själv. Kanske jag börjar med en lunch, det är lätt och jag tror jag känner mig mest bekväm med det. Jag som är en ensamvarg utav dess like tror inte att jag skulle ha problem med det, det är bara det att man faktiskt aldrig gör det. Jag vill cykla mer, åka min pennyboard, sitta i lugn och ro och fixa mina fötter, ja, vad som helst egentligen bara jag gör det för mig själv. Jag blir ju alltid så lugn och lycklig när jag umgås med mig själv så det är ett måste, jag MÅSTE vara mer själv.

Nummer 5.
Vara ute, gå ut och gå och stärka ryggen. Tycker alla dessa tre kan vara under samma punkt för det är lite samma sak. Jag vill vara ute mer och det är jag när jag går ut och går. Sen behöver jag stärka min rygg eftersom jag då råkade få en bristning i en ryggmuskel förra veckan när jag bar 14 öllådor. Känner att hälsan behöver jag ha som ett höstlöfte för alla dessa tre saker mår jag bra av, både fysiskt och psykiskt.

Sådär ja, det var iallafall 5 stycken höstlöften och just nu får det nog räcka så. Fem punkter är nog alldeles lagom för mig och det här är saker jag vet att jag kommer må riktigt bra av och vissa punkter gör jag redan rätt ofta, jag behöver bara fortsätta hålla dom i ett fast grepp och kanske göra dom ännu lite oftare för att jag vet att det gör mig gott.
Tänkte först om jag kanske skulle ha något löfte om att äta nyttigt och skippa godis men sen kom jag på att för det första är jag ingen sådan person, jag äter precis vad jag vill. För det andra så äter jag faktiskt inte mycket godis alls. Det händer kanske en gång i månaden att jag köper en påse plockgodis för att ha till någon myskväll och sedan tar det tre veckor för mig att äta upp den.. Har aldrig varit en gottegris och har aldrig varit sådär riktigt sockerberoende, jag är mycket mer för chips och popcorn och inte heller det blir jag sugen på så ofta. Konstigt det där!

Nu har jag också gjort större text här. Har länge tyckt att den varit lite för liten och har knappt själv sett vad det har stått. Blev den för stor nu eller vart den bra?.. Det visar sig!
KRAM

Likes

Comments

Har haft mycket grejer på senaste tiden, det känns som att allting liksom kört ihop sig och man kan inte kontrollera någonting utan man ska vara här och man ska vara där och man ska göra ditt och datt och man får inte fem minuter mig sig själv men ändå har man all tid i världen. Brukar ni också ha den känslan? Att man sitter hemma i soffan och har hur mycket tid som helst och inga planer men ändå sitter man som på nålar och är förbannat stressad. Så har jag varit, i två veckor, och det tär. Det tär så otroligt på kropp och knopp. Man har mindre energi, kroppen går på lågvarv. I måndagsmorse kunde jag knappt röra mig. Jag var så förlamad i hela kroppen. Varje litet steg jag tog gjorde nästan ont fysiskt, varje gång jag tittade på något var det som att min hjärna sa åt mig att somna. Jag vet att det beror på att det börjar bli höst. Så fort årstiderna byter så blir jag sådär förlamande trött, som att ingenting fungerar, hjärnan slår på paus och kroppen skriker nej till precis allt jag gör. Att gå och kissa, till och med det gör ont i hela mig. Idag är första dagen på två veckor som jag känner att jag börjar komma tillbaka till mig själv. Jag har åtminstone varit och handlat, gått till postlådan och varit vaken. Men som sagt, jag hoppas att det bara blir bättre nu. Att min kropp accepterar att nu är det höst så att jag blir piggare och gladare och orkar göra saker.

Har halvt flyttat in i mitt hus iallafall. Det är mycket kvar som ska fixas och det står flyttlådor överallt, men nästa vecka, förutsatt att jag är pigg och har massa energi, så tänkte jag börja ordna upp. Jag har sovit där tre nätter nu och allt jag kan säga är att det är jättemysigt men att jag behöver en ny säng typ nu. helst igår. Fyfan vad ont den gör. Efter att ha sovit i en säng som är sådär mittemellan mjuk och hård i ett halvår nu så var det inte skönt att lägga sig i en säng som när du sätter dig ner, sjunker nästan till golvet.

Igår gjorde jag något som visade sig att kanske inte var mitt skarpaste ögonblick i mitt liv, jag bar backar med öl. Och rätt som det var när jag bar dom där jäkla backarna sa det PANG i ryggen. Kan knappt gå och att lyfta något är typ omöjligt. Letade febrilt imorse efter en idrottsmassör och fick som tur var tag i en, så imorgon får jag åka in på akuttid och så får vi se vad han kan göra åt saken. Ont gör det iallafall, som fan!

Nu tänker jag inte klaga mer och nu tänker jag inte skriva ett inlägg förrän min höstpepp har kommit och jag är glad och sådär energifylld som jag brukar vara. KRAM

Likes

Comments