Header

Som sagt har ju mitt juni/juli inte varit det bästa. Min älskade lilla vovve stod bara och skakade när jag kom hem en dag från jobbet och mamma berättade att han varit så hela dagen, han kom inte fram och hälsade, han ville inte gå, inte äta och inte göra sina behov så jag satte honom i bilen och åkte raka vägen till smådjurskliniken på akuttid. När jag kom fram så tittade dom på honom och sen fick han ta en röntgen och efter mycket om och men så fick jag veta att han har 5 kotor i ryggen som har brosk emellan sig samt en av kotorna är halv. Jag blev så otroligt hjärtekrossad. Min lillalilla älskling, mattes pluffie. Först trodde jag såklart att detta är slutet, nu måste jag ta bort honom. Men så var ju inte fallet. Pratade med min dåvarande kollega som också har två frallor och en av hennes har samma problem och det är tydligen väldigt vanligt för rasen. Dom blir sämre ibland men oftast kan dom leva som vanligt, man måste dock vara uppmärksam och under dom perioderna då han har ont så äter han "hund-burana" (jag kallar det så haha) och har sträng vila och sen blir han som vanligt. Hon på kliniken berättade även att han KAN i värsta fall behöva opereras eller så KAN han bli förlamad men det är ingenting jag ska oroa mig över just nu, för han kan leva med detta hela sitt liv med det här utan att det värsta skulle hända. Men jag behöver ju såklart vara medveten om att det finns risker. 
Självklart är jag ju ledsen för att just Svante skulle få detta, men samtidigt så är det ju såhär nu så vi får ta det som det kommer och vi får vara glada över att Svante mår bra nu. Och hjälpa honom sen när han får ont. 
​Världens bästa, snällaste och finaste vovve! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

​Vaknade igår och kände vid första vakna sekunden att det här kommer bli en lång och jobbig dag. För mig som har en diagnos som sätter det mesta på sned och känner av varenda liten situation så visste jag att det nog antagligen var bäst att bara stanna i sängen och inte göra någonting. Grät ungefär hela förmiddagen, eftermiddagen gick lättare för att vi hade gäster och sen nu inatt så har jag mest legat och tyckt att livet är piss just nu. Jag har sådana dagar lite titt som tätt och det är något jag måste lära mig att leva med men jag kan säga att jag inte är speciellt taggad på att leva såhär resten av mitt liv och då blir det genast tyngre att acceptera. Jag hoppas ju att med tiden så lär jag mig men jag måste jobba med det, jag kan ju inte sitta här heller och tro att det löser sig av sig självt, för det gör det inte. Jag måste sluta se ner på mig själv så mycket och jag måste acceptera mig själv, hur jag är och vad som funkar för mig och vad som inte funkar. Jag måste lära mig att skilja på min diagnos och på mig själv, för jag ÄR inte adhd, jag HAR adhd men jag ÄR jag och jag måste lära mig att jag är så jävla bra precis som jag är. Nog har jag kommit långt på vägen och många dagar om året älskar jag mig själv. Det är dom här tyngre perioderna som jag måste lära mig att hantera bättre, att inte gräva gropen längre ner än vad den redan är. 

Idag är en sådan dag då jag måste ta det lugnt. Så mycket har jag iallafall lärt mig. Dagen efter att jag haft en dag som är ASJOBBIG så måste jag ta det lugnt och inte börja stressa på, för även fast jag inte hade det jobbig fysiskt igår så hade jag det otroligt tungt psykiskt och ni vet när man har varit på ett otroligt jobbigt pass på gymmet så behöver man den där dagen emellan som man tar det lite lugnt för att kroppen ska få återhämta sig och vila fysiskt. Det är precis det jag behöver göra idag, återhämta mig psykiskt. 

Hoppas ni har en fin lördag och om ni inte har det, kom ihåg att ni aldrig är ensamma i situationen även fast det känns som det och kom ihåg att återhämta er, det är otroligt viktigt att stanna upp och känna efter lite. 
​Puss&Kram

Likes

Comments

Före jag blev sjuk på riktigt, innan jag var 17 år gammal, så hade jag ju ett enormt intresse för fotografi. När jag sen blev sjuk så tappade jag ju tyvärr alla mina intressen förutom läsning och det var nog faktiskt väldigt jobbigt att tappa ett så stort intresse som fotografi eftersom jag ägnade otroligt mycket tid för det för att jag tyckte det var så otroligt roligt..
​ Jag har tänkt många gånger att jag ska ta upp det intresset igen. Eller åtminstone ta upp kameran och titta på den först och se om jag kommer ihåg något alls. Så för cirka en vecka sedan så tänkte jag, nej nu jäklar tar jag tag i detta! Så jag tog upp kameran och jag blev så glad av att bara se den, trots att den var full av damm och batteriet slut.
​Herregud vad kul det var att sitta och pilla och greja med kameran igen. Självklart var jag ju tvungen att ta med den överallt sen! Här är lite bilder som jag tog. GUD vad det är roligt. Nu måste jag verkligen försöka knäppa några bilder i veckan och se om hela intresset för det kommer tillbaka. Tyvärr har jag glömt en stor del av allt men jag får helt enkelt knäppa på auto så länge och se om jag i framtiden vill börja lära om allt igen.
Det är alltid så roligt att knäppa kort av barn för det blir aldrig stelt. Bilderna blir oftast spontana bara man är snabb och med hela tiden. Alla dessa bilder har jag tagit bara sådär, inte visat att jag sitter där med min kamera och titta så fint det kan bli! Fasters sunshine!

Likes

Comments


Det är över en månad sedan jag skrev här, ibland ofrivilligt och ibland frivilligt. Min ork har varit otroligt liten både juni och juli och därför har jag helt enkelt inte haft lust, men när jag väl haft lust så har vårt internet varit ur bruk i nästan en månad och då finns det inte mycket man kan göra åt det.
Vad har hänt sen 2 juni då? Jo, många fantastiska saker har ju ändå hänt. Den 7 juni passade jag på att bli faster för andra gången i mitt liv och även denna gång till en liten tjej, HELT underbar är hon. Känns dock otroligt konstigt att min bror (på bilden) är tvåbarnsfar. Vet absolut inte varför men det är helt otroligt att han för 3 år sedan inte hade barn alls och nu plötsligt har två stycken prinsessor. Tiden går ju otroligt fort.


11-12 juni infann vi oss, jag och bästis Elin och kusse Felicia, på summerburst i stockholm. Vi bodde hos Felicia som bor i en superfin tvåa på söder. Helgen var helt underbar och vi gjorde det vi kände för i tre hela dagar. Det var otroligt skönt att komma iväg en stund. I början på juni mådde jag inte alls bra så det var fint att få andas någonting annat och kanske inte tänka på så mycket.


Jag har försökt tagit mycket promenader för att rensa hjärnan. Suttit vid bergen och försökt fått luft. Det låter så himla töntigt när man säger det högt, att man suttit vid ett berg och rensat hjärnan, men när man väl sitter där är det otroligt skönt att faktiskt bara sitta där, titta ut över vattnet och tänka på saker som gör att jag mår bättre. Det är så lätt, iallafall för mig, att fastna i dåliga tankesätt om jag faktiskt inte tänker på vad jag tänker. Roddigt och sjukt konstigt möjligtvis men helt sant.
Nu när jag jobbar två dagar tänkte jag faktiskt skriva ihop lite inlägg för vem vet när vårt internet där hemma tittar fram. Så mitt inlägg här om juni är bara i början än, fortsättning följer...
Puss&Kram

Likes

Comments