Header

Nu är jag tillbaka efter mycket stress i livet, och så är det ibland. Man måste acceptera att man inte hinner allt hela tiden, prioritera bort dom grejerna som känns mindre värda. Att bloggen är ett sådant som är mindre värt är kanske inte ultimat, meningen med mitt bloggande är ju för min egen skull, för att jag ska ha många minnen på samma plats, samlade, så att jag kan gå tillbaka precis när jag vill och titta över vad som hänt tidigare i mitt liv för att uppskatta det jag sitter med här idag. Anledningen till varför mitt bloggande har blivit prio typ 33 på min lista är för att det har hänt väldigt mycket. för det första ska vi inte glömma hur sjuk jag har varit det senaste året och fortfarande är, just nu när jag skriver ligger jag med 40,2 graders feber och magsjuka så ja, det har alltså inte skett en förbättring på den fronten. Den 14 november drog mamma och pappa till spanien i 10 dagar för att titta till huset och självklart, som alltid, ska det hända något under tiden dom befinner sig på andra sidan jordklotet (inte riktigt, men det känns så). Den 14, 15, 16, 17 och 18 nov jobbade jag på Cafe och även på dagis, alltså dubbelpass, började på dagis tidigt på morgonen och åkte sedan därefter direkt hem för att gå ut med hundarna och sedan raka spåret till nästa jobb där jag slutade varje kväll klockan 9. Jag kände att det inte var hållbart men tänkte "det ska bara pågå i 8 dagar till, kämpa nu Josefine". När jag klev ut från dagis på onsdagen hade jag ett mess från mamma där det stod "Toffe är på sjukhuset, han är på medicin!" så jag kastade mig i bilen och åkte raka vägen dit. Väl där så mådde min bror inte alls bra, han bara krampade och grät och bara det är hjärtekrossande, man känner sig så oerhört otillräcklig och hjälplös, speciellt när han inte kan prata och därför inte säga var någonstans det gör ont. Han har som tur är personal med sig hela tiden men man känner ett ganska stort ansvar ändå, man vill finnas där för honom hela tiden för mig känner han ju, jag är ju hans syster. När jag väl satt där så kommer min farmor in och efter farmor så kom farfar, i en sjukhusdräkt. Då ligger min farfar tre rum från min bror för att han har fel i hjärtat och var inne för observation, bara där kände jag att det blev för mycket. Jag var redan oerhört skör över Toffe och hela situationen över att mamma och pappa inte var hemma och jag jobbade dubbelt. Jag tänker ta detta kort för det blir alldeles för mycket annars, men jag satt varje dag hos min bror samt tog hand om hushåll, hundar och jobbade dubbla pass på två jobb. Fick dock vara ledig från dagis på torsdagen och fredagen för att jag brakade totalt när jag steg in genom dörren på morgonen och min kollega frågade hur det var så det kändes väldigt bra, då hade jag mer tid för min bror. Kvällen när mamma och pappa kom hem så fick jag ett totalt mental breakdown och grät i över två timmar och efter det har det känts bättre. Det var så skönt att gråta ut all skit som jag samlat på mig! 

Igår satt jag i soffan och kände hur jag bara blev sjukare och sjukare och imorse när jag vaknade så var jag helt lelös, like a zombie. Åkte ändå iväg på jobb men fick åka hem efter någon timme när alla barn var lagda och sen somnade jag gott på mammas och pappas soffa. Vaknade vid 5 tiden och hade så fruktansvärt ont i magen, jag bara skrek, så jävla ont gjorde det. Gick på toaletten och där kunde jag ju konstatera magsjuka eller matförgiftning men tror mest på någon form av magsjuka. Imorgon är jag ledig, då ska jag bara ligga i soffan hela dagen, kanske plocka undan i köket men inte mer än så. På onsdag är jag förhoppningsvis tillbaka på jobb och mår bättre!

Nu tänkte jag också passa på att lova er/mig mer inlägg, kanske inte så många, men iallafall några gånger i veckan!
Hoppas ni har haft det underbart och att ni slipper förkylningar och magsjukor!
Puss&kram


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments