Torsdag 2016/10/6 - dag sex

Dagen för hemfärd var kommen! Det kändes ganska skönt ärligt talat trots att det hade varit en väldigt intressant "vecka"! Efter vi hade packat ihop, ätit frukost och lämnat in rumskorten begav vi oss av till tågstationen, vi skulle nämligen åka tåg tillbaka till Peking. På perrongen när vi kramades och sa hejdå till guiderna fick vi också ta kort på deras pass/namnkort så vi kunde önska att få dem igen om vi åkte tillbaka till Nordkorea.

Tåget var väldigt likt de tågen vi åkte med på transsibiriska järnvägen och de andra nattågen i Kina med fyra bäddar och ett litet bord vid fönstret. I min kupé sov jag, Cornelia och en tysk tjej från vår grupp. Vi hade därmed en ledig plats och den togs av en speciell nordkorean, han var speciell eftersom han faktiskt fick lämna Nordkorea, antagligen väldigt högt uppsatt snubbe. Vid gränsen till Kina hälsade alla vakterna på honom. Hans föräldrar arbetade med historia på något sätt, eventuellt lärare eller författare. Han svarade med "writing" och "history" och gjorde skrivrörelser. Han pratade väldigt mycket om Sverige med oss, frågade om det svenska språket var likt vissa andra språk, om våra bokstäver var likt andras bokstäver och han berömde vår BNP. Han hade också varit i Sverige två gånger, men också Finland och Algeriet och andra ställen. En väldigt berest man. Han berättade även att han hade köpt 40 ton svensk mjölk i Kairo. Vi drog slutsatsen att han antagligen jobbade nära ledaren. Vi frågade vad han jobbade med, han svarade "business". Vi frågade vad för typ av business, han svarade "multiple". Vi frågade också om han hade träffat ledaren någon gång men då svarade han att han inte förstod, "sorry don't understand". Vi var rätt försiktiga med vad vi sa på engelska i vår kupé...

Längs järnvägen såg vi mycket folk som arbetade för hand på järnvägen, som på så många andra ställen i det här landet, t.ex. med att flytta stenar. Längs vägen stod en del hus som, från tåget, faktiskt såg helt okej ut. Det var stenhus med riktiga takplattor, alltså typ finare än vissa hus i Ryssland som hade plåttak. Självklart är det väldigt oklart dock hur insidan såg ut.

Vid gränsen till Kina fick vi lämna över våra pass till en vakt, precis som jag gjort vid gränserna till Mongoliet och Kina förut. Den här gången var det dock lite mer nervöst eftersom de som skulle fixa med mitt visum (och göra så jag skulle kunna komma in i Kina ännu en gång) gjorde fel. De hade skrivit att jag var tvungen att lämna Kina den sista september för att det skulle gälla (något i stil med det iaf) men vi skulle inte lämna Kina förrän dagen efter, alltså första oktober. Detta såg vi på kvällen innan vi skulle åka, inte så roligt... Men som ni vet så bestämde jag mig för att åka till Nordkorea ändå, och som ni vet så kom jag även ut från Nordkorea. Tur att kineserna inte alltid är så noga.

Så fort vi faktiskt kom in i Kina satte vi på våra mobiler och det var så skönt att ha kontakt med omvärlden igen! Det var stor skillnad på utsikten med flera höghus som radade upp sig och massa ljus från skyltar och lampor. Ca ett dygn (tror jag) efter vi hade lämnat Pyongyang var vi framme i ett regnigt Peking. Nordkoreanen hade hoppat av på en tidigare station. Vi sa hejdå till vår grupp och jag och Cornelia åkte iväg till vårt hostel. Det var så skönt att vara tillbaka i Kina där lokalbefolkningen var trevlig mot en och uppskattade en (eller så kändes det iaf). Man fick flera leenden mot sig och Kina kändes som världens mest fria land! Något som bara Nordkorea kan lyckas med...

Tågstationen, vårt tåg och utsikt från tåget

Random Facts!

Under resans gång berättade guiderna olika saker för oss och vi försökte fråga så mycket som möjligt för att få en bild av hur en nordkoreans liv kan se ut, i alla fall ur guiderna perspektiv. Vi kunde såklart inte ställa alla frågor vi egentligen ville ställa, men ibland slank det ut sådant med. T.ex. när en i gruppen frågade när vi skulle till frimärkesbutiken med propagandabilder (det är inte propaganda i Nordkorea) eller när en annan frågade om den kidnappade sydkoreanska skådespelerskan och regissören (kidnappningen var tydligen en lögn). Hur som helst, här har ni lite random fakta, fakta från guiderna, så självklart var lite kritiska.

* När man skålar i Nordkorea säger man "chú bèi!"

* Ordet tack uttalas "kamse hamnida"

* Man har val vart 4 år där partiledaren och partiet väljs.

* I Nampo fanns det en känd strand där folk ofta kom och badade. Enligt den unga guiden kunde alla i Nordkorea simma och det lär man ut i skolan eftersom landet har vatten både till öst och väst.

* I skolan lär de sig koreanska (skriva, läsa), ett andraspråk (oklart om det bara är engelska eller om man kan välja nått annat, den unga guiden valde engelska eftersom hon var avundsjuk på sin syster som kunde det), matte, fysik, kemi, koreansk historia, världshistoria mm.

* När man föds så har man en liten ceremoni med vänner och familj. På den hundrade dagen får man sitt namn med en ceremoni och på ettårsdagen har man en större ceremoni. (Minnet sviker här, tror det var något sånt de sa)

* Vid 14 års ålder får man börja bära den pin:en på ledarna som man sedan alltid verkar behöva ha på sig, i alla fall utanför hemmet. Den pin som verkade vanligast var den med både första och andra ledaren på, men det fanns även en med bara den första ledaren på. Tror det var en liten ceremoni omkring när man fick sin första pin.

* Enligt äldre guide: När du ska flytta ut från familjens hem ansöker du om det och regeringen ger dig en lägenhet samma stad som du bor i. Jobb får du genom att regeringen ger dig ett jobb inom det området du har studerat. De ger dig ett jobb i den staden du bor i.

* På vägarna står det "traffic ladies" som ser till att det hålls ett lugnt tempo i trafiken (något i stil med det). Innan var det rätt mycket olyckor men sen införde man traffic ladies vilket är snygga (snyggare?) koreaner som gör att bilförarna saktar ner (eftersom de vill kolla på tjejerna).

Här kommer lite stadsbilder på främst Pyongyang men även andra städer vi var i kan förekomma

Är för mig att denna bilden eller bilden nedanför var ett barnhem... (Ej Pyongyang)

Vanligaste transportmedlet är cykel, även när man ska frakta runt grisar...

Traffic lady!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Onsdag 2016/10/5 - dag fem

Efter frukost åkte vi till Mansudae art studio och tittade på konst. Vi såg målningar på rispapper, oljemålningar, några få "propaganda" målningar, målningar gjorda av snäckskal med mera. Vi såg även vaser gjorda på lera, träffade en gammal man som var känd skulptör och besökte två ateljéer. På gatorna utanför fanns många arbetare men de fick man inte ta kort på. Man fick inte ta kort på byggarbetsplatser så det kan ha något att göra med det.

Vi fick sedan äntligen prova på deras tunnelbana. Nordkorea har världens djupaste tunnelbana, 110 m ner, och den skulle även kunna fungera som skyddsbunker vid krig (tanken är säkert tänkt). Man fick ta kort på stationerna men inte i gångarna till dem. I gångarna finns stora ståldörrar installerade, troligtvis för att skydda befolkningen mot strålning (om sådant kan tänkas uppkomma...). Vår guide sa att tunnelbanan färdigställdes 1969 och då fanns bara tre stationer. Idag finns två linjer vilka går i kors. Guiden sa också att de håller på att bygga under Taedong river nu. Det ska man även ha försökt med tidigare men det rasade och det ryktas om att minst 100 arbetare dog. Arbetet slutade då och därför finns tunnelbanan endast på flodens västra sida idag. Det fanns några nyare tåg med automatiska dörrar men de flesta verkade vara äldre där passagerarna själva fick öppna dörrarna. Det snackades om att de äldre tågen kom från Östtyskland men enligt Wikipedia finns det även tåg från Västtyskland. Vi gick bara av vid de finare stationerna vilka pryddes av målningar eller statyer av ledarna. Inne i vagnarna fanns också bilder av de två första ledarna.

Efter tunnelbanan köpte guiderna glass till oss och sedan tog de oss till ytterligare en souvenirbutik. Efter vi hade varit där en stund bar det av mot Krigsmuseet som handlar om koreakriget. Först tittade vi på den amerikanska båten USS Pueblo som tillgångatogs 1968. Nordkorea är det enda landet i världen som har ett amerikanskt fartyg i sina ägor, vilket de är "lite" stolta över. När vi gick på fartyget kunde vi se skotthål i väggarna. Vi tittade också på amerikanska plan, trasiga till olika grad, som togs under kriget.

Inne i museet fick vi se en film om kriget och hur det gick till ur en nordkoreansk synvinkel. Där målade de upp USA som "the bad guys" (föga förvånande). Enligt Nordkorea var det USA/Sydkorea som startade kriget och de visade flera brev som berättade om hur hemska amerikanerna var. Enligt Nordkorea handlade kriget om att "befria" Sydkorea från elaka USA. Vi fick också se en riktigt häftig panorama som sträckte sig runt ett helt rum. I vanligt ljus var det som en målning av ett krigsfält och på golvet fanns massa sand och krigsutrustning och hela rummet var som att vi var på krigsfältet. Sedan släckte guiden och först spelades det musik och visades koreanska tecken. Därefter var det lite som en "film" de spelade upp och vi var mitt i krigsfilmen. Ibland kom det en bomb och slog ner och där det fanns rök skedde något i bakgrunden så det såg ut som om röken på målningen också rörde sig. Efter panoramavisningen gick vi runt lite i museet och självklart fick vi chans att köpa böcker om kriget som souvenir. Man fick inte ta några bilder inne i museet.

Efter krigsmuseet bar det av mot Pyongyang filmstudio! Det var, enligt guiden där, den första ledaren som grundade studion 1947 och lärde nordkoreanerna att göra film. Kim Il Sung hade läst flera böcker och var självlärd inom ämnet. Den första filmen som gjordes hette My homeland och kom ut 1949. Inspelningsområdet bestod av en kinesisk gata, en japansk gata, ett gammalt koreanskt område och ett europeiskt område men av det europeiska området såg vi bara något hus som tydligen skulle symbolisera Tyskland. Inne i någon byggnad fanns en restaurang, en hade karaoke och en bar och en glasbyggnad stod tom. Tyvärr var det ingen film som spelades in när vi var där.

Vi körde sedan till ett broderi där vi gick runt i olika lokaler med broderande människor i. Alla broderade för hand trots att guiden hade sagt att de använde mycket maskiner idag. Något vi reagerade på när vi gick runt där var den dåliga arbetsbelysningen, det var rätt mörkt i lokalerna. Broderierna var dock jättefina! De broderade över ett motiv som var ritat och färglagt på ett papper. Broderiet öppnades på initiativ av Kim Jong Suk, fru till den första ledaren.

Efter broderiet väntade People Study House Library, ett väldigt tomt bibliotek, som öppnade 1992. De hade bland annat Anne Franks dagbok. I ett rum kunde man lyssna på musik i stora cd-spelare (vi lyssnade på tysk musik) och det fanns också massa tjock-tv apparater där man kunde kolla på film/filmklipp(?). Det fanns även datorer där man kunde leta upp böcker som fanns i biblioteket. När vi sökte på Sweden fick vi bl.a. upp "Health services in Sweden, 1979", "Children first growing up in Sweden, 2003" och "Environment protection in Sweden". Datorerna som fanns hade gamla operativsystem som Windows 2000 och Windows XP. Högst upp i biblioteket fanns (såklart) en souvenirbutik! Men man kunde också gå ut på en balkong där uppe vilket var väldigt fint. Biblioteket i sig var också väldigt fint, men man undrar lite vilka som faktiskt har tid att sitta där.

Sedan bar det iväg igen och denna gången till Workers party monument, ett monument för arbetarpartiet som styr landet helt enkelt. Monumentet byggdes 1995 och är 50 m högt eftersom när det byggdes firade partiet 50 års jubileum. Monumentet består av en hammare, en skära och en pensel vilket symboliserar arbetarna, bönderna respektive de intellektuella. När vi hade tagit några bilder gick vi vidare till ytterligare en souvenirbutik. Där köpte några flaggor (Nordkoreas flagga såklart) och vi tog bild med en stor flagga framför monumentet.

Till middag åt vi grillad anka på en "duck BBQ"-restaurang, något jag läst att de flesta guidade grupper gör sista kvällen. På bordet ställde de fram flera små grillar (typ en gasolplatta) där köttet lades på. Sedan la man det i en marinad (liknande den på picknicken) och sen i ett salladsblad med rå gul lök och gurka som doppats i någon sås. Därefter åt man det som en taco. Ankköttet med marinaden var väldigt god. Vi var de enda som åt på restaurangen. Den här kvällen åt vi tillsammans med guiderna och chauffören då det var vår sista natt tillsammans. Den äldre guiden var väldigt glad i att ge sprit till alla. Hon pratade också mycket om att det var sista kvällen och att det var tråkigt och "hoppas ni har haft det bra" och "at the hotel we can exchange all kinds of feelings" mm. Vi hade, innan vår resa av vårt icke nordkoreanska resebolag, blivit informerade om att vi skulle dricksa ca 100 rmb (kinesiska valutan) till varje person och den äldre guiden indikerade väldigt mycket på att det var ikväll vi skulle ge våra kuvert med dricks. När vi gick ut från restaurangen pratade hon med Cornelia om hur mycket vi förväntades ge, Cornelia svarade med den summan vi hade fått veta tidigare men guiden sa 200 rmb till guiderna och 100 rmb till chauffören. Till en annan i gruppen hade hon istället sagt 300 rmb per person. För den som inte vet är 1 rmb ca 1,3 kr, iaf då.

På hotellet möttes vi upp i den roterande restaurangen (som inte roterade) och vi blev bjudna på tårta som den äldre guidens svärdotter hade gjort. Medan vi satt där och väntade på två andra i gruppen fortsatte den äldre guiden att prata om att det var sista kvällen. Hon frågade hela tiden om vi hade tyckt om vår resa, pratade om det de hade gjort för oss och vad vi varit på och väldigt mycket "are you satisfied?". Hon pratade antagligen så för att vi skulle dricksa mer men det blev ganska stelt och man ville egentligen dricksa mindre. Jag och Cornelia dricksade ändå 100 rmb till varje person och jag tycker inte hon var lika gullig mot oss sen efter det. Efter vi hade ätit tårta gick vi ner till bowlingen och biljarden. Vi spelade två partier biljard och en omgång bowling, sedan gick jag och Cornelia upp till vårt rum för att sova.

Mansudae Art studio, på hästarna till höger rider den första och andra ledaren

Den tunnelbanestationen vi gick på, tåget till höger är ett sådant gammalt tåg som nämndes ovan utan automatiska dörrar

Inuti det äldre tåget

Krigsmuseet

USS Pueblo

Tillfångataget fordon

En staty vid Pyongyang filmstudio

Kinesisk del vid filmstudion

En tjej med världens tråkigaste jobb, vänta på turister för att sälja snacks

Broderiet

People Study House Library

Den vackra utsikten från biblioteket, fontänen fungerade!

Workers Party Monument

Likes

Comments

Tisdag 2016/10/04 - dag fyra

Vårt wake-up call kom 6:30 prick och efter frukosten begav vi oss mot Nampo! När vi körde ut från Pyongyang åkte vi runt någon form av valv som utgjordes av två tjejer, en nordkorean och en sydkorean, som höll en fackla tillsammans. Vår guide sa att de såg likadana ut för att alla från Korea är ett folk. Vägen heter reunification street och bilar fick köra under valvet men inte bussar, som fick köra runt. Vägen till Nampo kallas Youth Hero Highway och är byggd av universitetsstudenter på 1990-talet. Vi körde förbi folk som eldade asfalt och rörde runt för hand, ingen maskin. Vi såg också flera barn som arbetade på åkrarna fast de egentligen borde varit i skolan. På vägen till Nampo stannade vi till vid en mineralvattenfabrik som öppnade 1974. De producerar 65 000 flaskor per dag och arbetar i 8h-skift. Det var efter vi hade kommit, vid 8:40, som de startade bandet med flaskor. De (få) som arbetade där bar munskydd och en liten hatt som täckte delar av håret. Flaskorna plockades ut för hand, ingen maskin som sätter dem i backar. Vi gick till stället där vattnet kommer upp ifrån, en naturlig springkälla som har använts i 300 år. I början fick dock bara rika människor vatten ifrån den. Inne i fabriken fanns tre tankar som destillerade vattnet. Där satt även en "övervakare" som verkade läsa instruktioner i en bok och klickade runt lite på sin dator. Först när vi kom in verkade han läsa något dokument och skrollade ner lite. Sedan läste han något i boken och klickade på datorn som om han ville spara eller öppna något. Vid ett tillfälle fanns det bara en mapp han kunde trycka på men han var ändå tvungen till att läsa i boken innan han gick in i mappen. Det fanns inga övervakningskameror eller varningslampor. I bakgrunden hade han igång solidworks men inget projekt.

I Nampo åkte vi till West Sea Barrage. På vägen dit såg vi risfält, saltodlingar och en fiskfarm. West Sea Barrage är en barriär mellan Teadongriver och West sea. Den är 8 km lång och har 36 slussar som under regnperioder pumpar ut vatten från floden till havet. Vissa (eller alla) slussar har en speciell väg där fiskar kan simma igenom och där vi var fanns tre öppningar för båtar. Barriären är till för förhindra flodvågor. Den byggdes 1981 på initiativ av den första ledaren och blev klar 1986. I Nampo såg vi vår första traktor som faktiskt var ute på en åker och plogade! Vid lunchtid åkte vi till en resort vid Mt Ryongak, superfint, där vi åt BBQ. Vi hade en liten grill mitt på bordet där vi grillade ankkött, bläckfisk och lammspett. Vi hade också köpt musslor vid barriären som lades på grillen. Vi hade någon sås/marinad som var asgod och en krydda som man skulle doppa lammet i. Det var en av de bästa måltiderna under resan. Vi satt utomhus på stenbänkar med sittdynor och vi fick ett förkläde runt oss.

Efter lunchen åkte vi till sportsvillage. Där finns massa byggnader/stadium som tillhörde olika sporter såsom badminton, simning, basket med mera. Vi åkte till en skjutbana i området där vi fick (efter betalning) skjuta med gevär, pistol och/eller pilbåge. Jag sköt 10 skott med geväret och träffade i mitten två gånger. Jag sköt också 5 skott med pistolen men då träffade jag inget alls... Efter geväret fick alla pris och jag fick några kaffekarameller.

Efter detta åkte vi till National Gift Exhibition där alla presenter/gåvor från andra länder till ledarna hamnar. Det fanns något från Tyskland och Australien, annars var det mycket från Kina och Ryssland och från Japan och Sydkorea. Det fanns bland annat en dator från Apple med tillhörande blå tjockskärm. Sedan åkte vi till en souvenirshop där vi var tvungna att vänta utanför en stund innan vi fick gå in. Inne i butiken stod ändå en kund och man undrade lite hur den hamnade där eftersom man inte fick gå in i butiken... I souvenirbutiken sålde de dockor, sprit, hudprodukter, ginsengrot, målningar med mera men inga vykort, kylskåpsmagneter, muggar eller nyckelringar etc som annars brukar vara vanliga souvenirer. Efter detta åkte vi dock till en stamp shop som hade en liten utställning av frimärken och där kunde man köpa vykort och propaganda posters.

Det bar därefter av mot Barnens Palats, en ställe för extra aktiviteter för barn efter skolan. Vi tittade på när barn skrev kalligrafi, broderade och spelade piano, något koreanskt instrument, gitarr och dragspel. De höll också en show för oss, och alla andra turister som också var där, med sång och dans. De var väldigt duktiga! För att komma till Barnens Palats åkte vi förbi Fountain Park igen och då funkade den! Jag misstänker dock att det berodde på att alla de andra turistbussarna också åkte förbi den då.

På kvällen åkte vi till Fun fair, ett litet nöjesfält i storlek med Lions om man nu känner till det. Där åkte jag en berg-och-dalbana som man låg ner i och hette vilda musen, den var kul! Det fanns också ett vikingaskepp, fritt fall och en spelhall med mera. Vi turister fick gå före i kön vilket kändes lite konstigt, mest för att det inte kändes som att koreanerna gillade oss så mycket och detta hjälpte inte direkt. När vi gick runt i staden kändes det som att vissa tittade kyligt på oss och det var inga leenden eller det välkomnande man fick i Kina. På fun fair kände man sig dock mer uppskattad och vissa vinkade och log mot oss och verkade generellt mer intresserade. Jag åkte också radiobilarna och det var särskilt kul eftersom man då åkte med koreanerna på ett annat sätt än i berg-och-dalbanan och de tyckte det var kul när man krockade med dem.

Vi åt middag på hotellet och vi blev bland annat serverade kalla nudlar som är en känd rätt i Nordkorea. Om man drack upp själva soppan som nudlarna låg i betydde det att man skulle föda en son. Jag tror man åt detta på bröllop också eller man äter i alla fall någon nudelrätt. Att fråga om man kan få någons nudel betyder därför om man får komma på dennes bröllop. (when can I have your noodle? = when can I attend your wedding)

Mineralvattenfabrik!

Vägarbetare + bild på kvaliteten av vägen

West sea barrage

Hela gruppen grillar!

Barnens palats

Fun fair

Likes

Comments

Måndag 2016/10/03 - dag tre

Dagen började med en väldigt skakig bilfärd i 2,5 h mot Kaesong och the Demiliterized Zone (DMZ). Kaesong ligger vid gränsen till Sydkorea och där finns fabriker som både nord- och sydkoreaner arbetar i. Innan vi kom till DMZ passerade vi fyra check points som hindrade obehöriga från att ta sig in till området. Vi kom fram till en souvenirshop där vår guidade tur började. Vår guide som var militär var den enda militären vi fick ta kort på i området, annars var det förbjudet att fånga militärer och vakter på kort. DMZ är 4 km brett, 2 km från gränsen norrut och 2 km från gränsen söderut, och delar koreahalvön ungefär i hälften. Det är den mest militäriserade gränsen i världen, trots dess namn, och upprättades som en slags buffertzon efter koreakriget. Efter guiden hade berättat lite allmänt om DMZ fick vi ställa upp oss på led utanför souvenirbutiken och gå igenom någon form av stenport/gate där bussarna sedan stod på rad på en grusväg. På sidorna var stora stenblock uppradade på det sättet att de var lätta att få ner på vägen om man skulle behöva blockera den, tänk en träbit som hindrar stenblocket från att åka ner på vägen och när det behövs så tas den bort.

Området vi var i heter Panmunjom som var en riktig stad innan gränsen drogs vid 38:e breddgraden och koreahalvön delades. I och med gränsen splittrades många familjer. Vår ena guides morfar hamnade bland annat på "fel sida" om gränsen. När DMZ upprättades fick alla civila inom området flytta därifrån (förutom två byar) och Panmunjom övergick till en tom och förfallen plats (staden blev även rejält bombad under kriget). Kvar finns ett litet hus med ett rum där samtal mellan Nordkorea och USA/Sydkorea hölls under kriget. Det var där man förhandlade villkoren i avtalet om vapenstillestånd. Efter vi varit där gick vi till North Korea Peace Museum, byggnaden/rummet där själva avtalet skrevs på den 27 juli 1953. Där inne fanns två bord, ett med Nordkoreas flagga och avtalet och ett med FNs flagga och avtalet. Det var de ursprungliga flaggorna så de hade tappat färgen en aning. Några av väggarna i rummet var täckta med tavlor med motiv från kriget och självklart fanns även några bilder på ledarna. Vi gick vidare till ett monument som visade presidenten Kim Il Sung's sista skrivna signatur som han skrev den 7 juli 1994, dagen innan han dog av en hjärtinfarkt. Hans död resulterade i en landssorg och en tio dagar lång sorgperiod. Hans begravning besöktes av flera hundratusentals nordkoreaner som sörjde väldigt dramatiskt (rykten säger att de var tvungna för kamerornas skull). Monumentet sattes upp ett år efter att han skrev signaturen.

Efter monumentet gick vi till gränsen mot Sydkorea. Där stod sju hus och gränsen delar dem på mitten med en ingång på vardera sida. I mitten stod tre blåa hus som Sydkorea har hand om och sedan fanns det (minst, såg ej för dålig vinkel) tre vita hus som Nordkorea har hand om. I det mittersta blåa huset ligger det blåa förhandlingsrummet där samtal har ägt rum. Det var rätt häftigt att kunna se över till Sydkorea och faktiskt kunna se gränsen. Båda länderna har en större byggnad bakom husen vid gränsen, det var på Nordkoreas vi stod och tog kort. Nordkoreas heter Panmon Hall och Sydkoreas heter Freedom House. På båda husen finns flera övervakningskameror riktade mot motsatt sida. Vi åt lunch på en restaurang i området där vi "bjöds" på nio små rätter och ginseng-kyckling som vi beställt någon dag tidigare, vi fick betala extra för kycklingen. Ginsengrot var väldigt populärt i Nordkorea och användes även i te och hudkrämer. Tyvärr var kycklingen väldigt smaklös, hade nästan hellre tagit hundsoppan som vårt resebolag hade skrivit att man kunde välja istället för kycklingen. Våra guider nämnde dock inte den, eventuellt för att kycklingen var mycket dyrare.

Efter lunchen på Tongil restaurant (reunification restaurant) åkte vi till Sariwon cooperation farm i staden/byn Sariwon. Vi åkte först till ett museum (vi var de enda som var där, vi fick inte ta några kort) som visade bilder på när Kim Jong Il besökte en familj som hade en farm i området. Han hade sagt något om att 100% av allt jordbruk skulle ske med maskiner så att man inte tröttar ut kroppen (för vart han än gick så gav han smarta råd och lärde upp folk). På frågan om hur mycket som brukades med maskiner idag svarade museumets guide att det var runt 60% i det området vi var i men att det var 100% i ett annat område, ändå var det den dagen vi för första gången såg en traktor i landet. Under alla våra dagar i Nordkorea såg vi väldigt få traktorer, de flesta körde på vägarna och inte ute på fälten, och det verkade vara mest handarbete. Inne i museet fanns ett rum med en tv och flera bänkar. Sladden till tv:n låg på golvet som att den var utdragen från sitt eluttag, grejen var bara att det inte fanns något eluttag på väggen... Det fanns också en bild på när Kim Jong Il ger färgtv-apparater till ett gäng unga jordbrukare. De fick varsin tjock-tv med två långa antenner på sig. Detta var året innan Kim Il Sung dog, alltså 2010. När vi kom ut hade museets anställda ställt upp ett bord med frukt och grönsaker som sades var odlade i området och som de självklart ville att vi skulle köpa.

Vi åkte därefter till en utsiktsplats där man såg ut över hela området, det var väldigt fint. Sedan åkte vi hem till museumguidens hem där till och med Kim Jong Il hade varit på besök! På väggen hängde hennes pappas uniform som var utsmyckad med en hel del medaljer. Han var någon form av militär och troligtvis högt uppsatt. Huset var litet och ganska lågt i tak. Det fanns bara en säng på övervåningen och ingen toalett inomhus, eventuellt kan det ha funnits en där ute men oklart. Köket bestod av en platta på golvet som eldas upp med kol. Vi åkte vidare till Sariwon Minsok Folk street där det fanns föremål från 3000 f.Kr. Vår guide berättade att om en farmägare med slavar dog begravdes hans slavar levande tillsammans med honom för att de tillhörde honom. På platsen fanns även tavlor av mosaik som alla berättade en egen historia. En handlade om Kung Kongmin, en kejsare som regerade för längesedan, och en handlade om hur man gjorde kimchi som är en väldigt vanlig rätt i hela Korea. Det fanns även ett "berg" där som vi gick upp för och tittade ut över staden, väldigt fint.

Efter detta åkte vi tillbaka till Pyongyang. Innan vi kom in i staden stannade vi till vid en check-point, vem som helst får inte komma in och antagligen krävs någon form av tillstånd. Vi åt middag på ett hotpot-ställe. Hotpot innebär att man har en gryta med kokande vatten i mitten av bordet och så tillagar man sin mat under tiden man äter. Det är oklart om detta är ett ställe som de lokala invånarna också går till eller om det bara är till för turister för det fanns en souvenirshop där... Efter middagen åkte vi tillbaka till hotellet och jag och Cornelia åkte direkt upp till rummet för att det inte skulle bli en så sen kväll, vilket det blev ändå tack vare att jag skrev i min resedagbok...

På väg mot Kaesong

The Demiliterized Zone, det som är i den nedre halvcirkeln (av de gula prickarna) är Nordkorea och det i övre är Sydkorea. Inte helt hundra på gränserna annars men staketet som finns verkar vara en gräns så det som finns till höger och nedanför staketet är Nordkorea.

Stenblocken längs vägen

FNs bord med fredsavtalet och flaggor

Gränsen till Sydkorea och Freedom House. Man ser den faktiska gränsen på bilden, det är det "sanden" blir till sten

Vår lunch

I utkanten av Sariwon och utsikt över Sariwon och fälten

Museumguidens hem, först någon form av vardagsrum och sen där de lagade mat

Mosaiktavlor vid Sariwon Minsok Folk street

Likes

Comments

Söndag 2016/10/02 - dag två

Direkt efter frukosten åkte vi till Palace of the Sun, mausoleet där Kim Il Sung och Kim Jong Il ligger, och alla var tvungna att klä upp sig. När vi kom dit fick vi lämna ifrån oss allt vi hade i fickorna och kameror/mobiler etc, och hela tiden skulle vi stå uppradade, ofta fyra och fyra eller två och två och ibland hamnade vi på ett långt led. Efter vi hade blivit visiterade fick vi kliva på ett rullband i ett väldigt avlångt rum. Till vänster kunde vi titta ut på en damm med simmande svanar. Efter det rullbandet fick vi kliva på ett annat rullband där tavlor på första ledaren hängde på vår sida och på motsatt vägg hängde tavlor på andra ledaren som man kunde titta närmare på på utvägen. Därefter väntade det tredje rullbandet och fler tavlor och sedan fick vi gå in i ett stort avlångt rum med två stora statyer på ledarna där vi radade upp oss och bugade.

När vi skulle gå in till den första ledaren fick vi först gå över en liten "bro" som putsade våra skor på undersidan och sedan gick vi igenom en liten gång med massa fläktar som förstörde frisyren lite, vilket vi även fick göra inför mötet med den andra ledaren. Väl inne i rummet där Kim Il Sung låg radade vi upp oss, gick fram mot "glaskistan" och bugade mot hans fötter, mot hans högra sida och slutligen mot hans vänstra sida. Man fick inte buga mot huvudet. Efter mötet med den första ledaren kom vi till ett rum med diplom och medaljer som tilldelats honom, mycket från Ryssland och Sovjet, och sedan till ett rum med den tågvagn han har gjort resor i och en stor världskarta som visade vart han hade rest under sina levande dagar. Efter detta gick vi ner en trappa och samma procedur väntade med Kim Jong Il. Vi bugade, såg utmärkelser, konstaterade att han har gjort betydligt färre resor till Europa än sin far och generellt rest mindre och vi såg tågvagnen som ska vara den vagn där han dog. Vad jag kommer ihåg fick han en hjärtinfarkt efter att ha skrivit på något om leveranser av fisk till en by, vilket visade att han alltid hade sitt folks välmående i tankarna (eller nått i den stilen). Vi såg även flera av hans fordon. Det var två mercedesbilar, en lång golfbil och en båt. Nästa rum som väntade var det rum där Kim Il Sung tidigare tog emot utländska delegater för när han levde var mausoleet ett kontor. Vi gick sedan till ett rum med flera skrivbord men har ingen aning om vad det var till för och sedan hoppade vi på rullbandet som tog oss ut igen. Väl ute fick vi äntligen ta kort igen.

Efter masoleet åkte vi till Revolutionary Martyrs' Cemetary där officerare som varit med i kriget mot Japan samt första ledarens fru, Kim Jong Suk, låg. Hon och de viktigaste officerarna låg på rad längst upp med en stor bronsflagga bakom sig. Framför hennes bronsbyst fick vi också buga. Därefter åkte vi till Fountain Park, några få fontäner framför ett väldigt fint bibliotek med svängda tak (tyvärr inga jättebra bilder därifrån). När vi kom dit var fontänerna dock under reparation så de var inte på. Vi åkte därefter till Mansudae Grand Monuments, två 30 m höga (fast man fick egentligen inte fråga om höjden) bronsstatyer av Kim Il Sung och Kim Jong Il. Innan vi kom fram till statyerna köpte vi i gruppen två blombuketter, då det ansågs lämpligt, som vi sedan la fram vid foten av dem. Därefter fick vi buga en gång. Medan vi tog kort på statyerna dök ett brudpar upp som vi fick ta kort med och vi sa grattis på koreanska och applåderade för dem. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet och åt lunch på deras roterande restaurang, som var mer restaurang än roterande. När vi kom upp stod den still men antagligen sa någon guide till så de startade den. Vi roterade först lite åt höger och sedan vände den så vi roterande en liten bit till vänster och sedan stannade den igen.

Efter lunchen åkte vi till Juche tower, ett 150 m högt stentorn (enligt guiden där var det det högsta tornet av sten i världen) med en 20 m hög flamma. Tornet symboliserar Juche idén (brukar översättas som self-reliance, "oberoende av andra") som är den officiella politiska ideologin i Nordkorea. Tornet byggdes till ära av grundaren Kim Il Sung's 70-års dag och är uppbyggd av 25.550 stenblock, ett för varje dag Kim Il Sung hade levt bortsett från skottårens extra dagar (70*365=25.550). Officiellt är Kim Jong Il tornets designer (han kunde mycket den mannen...) . Uppe i tornet kunde man se ut över hela Pyongyang. Vid ingången kläddes en vägg av "vänskapsplaketter" från utländska supportrar och studiegrupper som studerat Juche. Jag vet inte om studiegrupperna hade åkt till Nordkorea eller inte dock. Det fanns en från Sverige från 1979! Efter vi hade varit i tornet tittade vi på en konsert med en symfoniorkester som var riktigt riktigt bra! Jag tror de hade spelat utomlands också och den ena av två dirigenter var tydligen väldigt känd, oklart om han var känd utomlands eller bara i Nordkorea dock.

Efter konserten åkte vi till platsen där Kim Il Sung föddes. Han hade fötts som fattig och bodde i ett litet hus med halmtak. Bredvid fanns ett till hus som bara användes på sommaren då det var för varmt i det andra huset vid den årstiden. Sedan åkte vi till ett stort supermarket och köpte bland annat koreansk rissprit. Jag och Cornelia ville växla till oss koreanska sedlar men det gick inte (vet inte om det är tillåtet för turister). Vår guide gav oss dock en liten sedel var som vi på hemresan till Kina gömde väldigt väl så ingen eventuell vakt skulle ta den. Middag åt vi på en fin pizzeria som hade väldigt goda pizzor. Vi var dock i princip de enda som åt där, det kom en familj till när vi lämnade stället. Den äldre guiden hade fixat så en kvinna sjöng karaoke medan vi åt och hon sjöng väldigt bra. Sedan gick den äldre guiden upp och sjöng en sång (väldigt duktig!) som handlade om kärlek till Kim Jong Il. Den unga guiden gick också upp och sjöng men hennes låt tror jag inte handlade om kärlek till någon ledare. Vi bestämde oss därefter för att fortsätta karaoken på hotellet men istället blev det bowling och biljard.

Hela gruppen i sina finkläder framför masoleet

Revolutionary Martyrs' Cemetary, bysten med blommor vid sig är Kim Jong Suk
Flera arbetare som går för att buga vid Mansudae Grand Monuments

Juche Tower, ingången med vänskapsplaketter och utsikten från tornet

Första ledarens födelseplats

Likes

Comments

Nu kommer äntligen inlägget om Nordkorea! Det var exakt ett år sedan idag som jag och Cornelia åkte dit, helt galet! Och ja, inlägget kommer väldigt sent men jag har faktiskt haft mycket annat att göra... Ibland i alla fall... Jag kommer dela upp det och lägga ut lite varje dag för det är galet mycket text och bilder. Texterna har inte heller skrivits samtidigt så ni kan eventuellt märka en skillnad på hur vissa saker beskrivs. Nordkorea var en väldigt intressant resa med många nya intryck men det var väldigt skönt att komma tillbaka till Kina vilket upplevdes som ett väldigt fritt och öppet land, ironiskt nog. Det jag tyckte var jobbigast med resan var att aldrig veta vad som var sanning och vad som var lögn eller skådespeleri. Man blev rätt nojig och var hela tiden misstänksam mot allt våra guider sa och visade. Det var väldigt annorlunda från vad man är van vid. Den fakta som står i inläggen kommer antingen från guiderna, det jag sett/upplevt eller nätet (läs Wikipedia). Ta det alltså med en nypa salt och var självkritisk. Det var under Kinas national holiday week som jag och Cornelia åkte iväg. Under de kommande dagarna kan ni läsa om vår resa till världens mest stängda land, enjoy!

Lördag 2016/10/01 - dag ett

Vi landade på Nordkoreas tomma flygplats runt 16-tiden, nordkoreansk tid (de ligger en halvtimme före Kina och en halvtimme efter Japan för att markera sin befrielse från Japan efter andra världskriget). Det verkade som att vi var de enda som landade den dagen och andra flygplan som stod där hade sina motorer täckta med skydd. Vi fick lämna in lite olika blanketter, bland annat en om vad vi förde med oss in i landet. Medan vi stod i kön till den kontrollen samlade en vakt upp våra mobiler och pass. Sedan var vi tvungna att hålla fram eventuella kameror/datorer/surfplattor och alla böcker man hade med sig. Man får inte föra med sig böcker eller bilder på Nordkorea eller någon av ledarna. Därefter träffade vi våra guider som följde med oss överallt under vår resa. Det är förbjudet att gå runt fritt i landet. Vi hade två kvinnliga guider, en äldre i 60-års åldern och en yngre i 25-års åldern och en manlig chaufför. Vi pratade inte så mycket med chauffören, han kunde nog inte så mycket engelska, men guiderna var väldigt trevliga. Vi var totalt sju turister i vår grupp, tre svenskar, tre tyskar och en kines, och vi var i ungefär samma åldrar. När vi åkte från flygplatsen till huvudstaden Pyongyang åkte vi bara förbi en massa åkrar och några berg på håll, även precis innan vi kom in till Pyongyang var det åkrar och inga förorter eller liknande. Jordbruket är väldigt viktigt i Nordkorea och vår guide berättade att under 40 dagar om året, 20 på våren och 20 på hösten, får i princip alla hjälpa till ute på åkrarna inklusive soldater, vanliga arbetare (guiden sa att hennes kollegor brukade hjälpa till) och till och med skolbarn. Vi såg flera barn ute vid åkrarna som egentligen borde varit i skolan. Våra guider var inte direkt "de typiska nordkoreanerna". Den äldres mamma var fysiklärare och pappan diplomat och hon hade till och med fått resa till Stockholm och studerat business där. Det är väldigt få koreaner som får resa utomlands. Den yngres pappa var också lärare och mamman var läkare.

Det första vi gjorde när vi kom till Pyongyang var att titta på Arch of Triumph, en triumfbåge på 60 m och alltså högre än den i Paris. Bredvid finns en stor väggmålning på Kim Il Sung när han talar till folket efter befrielsen från Japan och det är också det triumfbågen symboliserar. Därefter åkte vi till Kim Il Sung square där paraderna som vi ibland kan se på tv äger rum. På marken har man målat vita prickar så man ska veta vart man ska stå. Vi åkte även till en bokaffär där vi kunde köpa böcker om ledarna med mera. På kvällen åt vi på en restaurang som ägdes av resebolaget vi reste med i Nordkorea (och som antagligen är det enda resebolaget även om guiden sa att det fanns fler). Det var precis som i Kina att man blir serverad smårätter och här åt jag också min första bibimbap (en koreansk maträtt). Allt var väldigt gott! Därefter åkte vi tillbaka till hotellet, drack hotellets egenbryggda öl, diskuterade vårt schema inför veckan och sedan läggdags. Jag och Cornelia sov i samma rum med två enkelsängar och en radio mellan dem. Vi tror starkt på att rummet var buggat då ingen radio fungerade, varken i vårt eller någon annan i gruppens rum, och radion hade orimligt många sladdar till sig...

Pyongyang

Arch of Triumph

Väggmålning av Kim Il Sung när han pratar inför sitt folk

Kim Il Sung square

Vårt hotell

Utsikten från hotellrummet

Likes

Comments

Borta bra men hemma bäst! Resan däremellan var dock inte den roligaste. Vi skulle ta flyget från Pudong airport i Shanghai och vi funderade först på att ta en buss från stadion som ligger nära campus. Problemet var att vi då, med den tidigaste bussen, skulle komma till flygplatsen ca 1,5 h innan flyget skulle åka och vi tyckte det var lite tajt med tid, bussen kanske skulle tappa ett hjul på vägen, vem vet. Vi funderade då på att ta en buss från ett annat ställe lite längre bort, men så blev det inte. Haochen's moster hade nämligen ringt till Haochen och sagt att resan till flygplatsen var fixad och att vi inte skulle köpa några bussbiljetter. Hon hade letat upp en vän i Hangzhou som fixade en chaufför till oss och som alltså skulle köra oss till flygplatsen tidigt på morgonen. Typiskt kineser, och självklart var det omöjligt för oss att betala tillbaka på nått sätt.

Vi hade alltså resan till flygplatsen fixad och vi kunde lugna ner oss lite. Det enda jag behövde oroa mig över var hur jag skulle få plats med alla mina saker men det löste sig också genom att Alexander som skulle möta upp oss på flygplatsen skulle checka in en av mina väskor som sin egen. Vi fick båda ha två incheckade bagage och han tänkte först inte utnyttja det. Tur att jag kunde göra det istället!

På morgonen den 21:e när vi skulle åka hem packade vi in alla våra väskor i minibussen som Haochen's moster hade fixat. Vi som skulle åka var jag, Haochen, Hanna och Rickard men Rickard skulle inte åka med ett senare flyg än vi andra. Vi började köra och åkte mot påfarten till motorvägen, men där var det kö och bilarna stod stilla. Efter att vi stått där en liten stund gick chauffören ut och hörde med de andra förarna vad som hänt. Han kom tillbaka och sa att påfarten var avstängd på grund av smoggen. Vi vände och chauffören ringde till trafikupplysningen som sa att alla påfarter var avstängda, den enda vägen ut från Hangzhou var alltså via tåg...

Det kom en hel del hat mot Kina samtidigt som vi oroade oss över om det överhuvudtaget fanns tågbiljetter kvar till ett relativt tidigt tåg. När vi kom till tågstationen sprang Haochen och chauffören upp och kollade biljetter och vi andra satt kvar i bussen. Efter ett tag fick jag äntligen ett meddelande från Haochen som sa att vi hade fått biljetter! Vi började packa ut våra väskor och skyndade oss mot avgångshallen. Chauffören var inte jätteglad som fick ta min stora väska med min ryggsäck som låg i en bag på. Hjulen vek sig inåt lite så den rullade inte så bra, sånt man får räkna med när man köper sin väska på en fake marknad... Innan tåget gick packade jag dock om så jag kunde ta ut ryggsäcken från bagen och ha den på ryggen. Vi hade också tur som hade Rickard med oss som tog några av våra väskor. Varje gång man ska åka tåg eller tunnelbana i Kina så måste man gå igenom en säkerhetskontroll, vilket suger när man har en stor resväska, en tung stor ryggsäck, ett fullpackat handbagage, en till fullpackad mindre ryggsäck och en handväska som inte går att stänga då en dator står på tvären i den.

Vi klev på tåget och åkte cirka en timme till Hongqiao station i Shanghai, den tågstationen dit snabbtågen åker och som ligger på andra sidan stan jämfört med vår flygplats. Tåget stannade och vi fick samla ihop våra väskor igen och skynda till tunnelbanan där vi alltså igen fick gå igenom en säkerhetskontroll. Det ska även tilläggas att jag har noll muskler och att få på sig ryggsäcken på 20 kg igen efter varje kontroll var alltid "världens jobbigaste" process. Väl på tunnelbanan orkade jag inte ta av ryggsäcken för jag visste vilket problem jag skulle få när jag skulle ta på den igen så jag stod med den på ryggen och min mindre ryggsäck på magen. Efter en stund så blev jag så trött i axlarna samtidigt som jag var trött överlag eftersom vi gick upp så tidigt så jag böjde mig och "la mig" på min stora resväska med huvudet som lutade på handtaget. Jag lyckades faktiskt att somna lite då och då.

Vi åkte tunnelbana i lite mer än en timme och sedan hoppade vi av för att åka Maglevtåget, expresståget, till flygplatsen. Det var väl i princip den enda positiva grejen med att motorvägen var avstängd, att vi fick åka med Maglevtåget. Det tåget körs på magneter och åker i 400 km/h så det var lite coolt! Det som var negativt med Maglevtåget var att vi fick gå igenom ytterligare en säkerhetskontroll. Till slut kom vi till flygplatsen med ca en timmes marginal. Haochen's flyg gick tidigare så han sprang iväg medan vi andra tre försökte hitta Alexander som skulle ta min ena väska. Till slut hittade vi honom, vi checkade in våra väskor och gick mot säkerhetskontrollen och kände oss ungefär 1000 kg lättare. Vi hann med planet! Jag tror vi satt runt 9 h på planet till Moskva och vi bjöds på två måltider och en glass.

I Moskva hade vi några timmar att döda så vi gick och åt och jag pratade en stund med mamma. Sedan gick jag och Alexander till vår gate och Hanna till sin, vi skulle till Kastrup och hon skulle till Arlanda. Precis när boardingen skulle starta så ropade dem dock ut att vårt plan var försenat, försenat i 1h 45 min... Så vi gick från att ha för lite tid till att ha för mycket tid. Under tiden vi väntade gjorde de reklam för hotellet på flygplatsen, vilket kändes som ett dåligt omen, men till slut fick vi gå på vårt flyg och vi kunde flyga hemåt.

På flygplatsen stod mamma och pappa och väntade och de hade tagit med sig en lussekatt till mig också. Väl hemma gick jag direkt och gjorde mig i ordning för läggdags. Jag somnade nästan direkt efter huvudet nuddade kudden men hann först notera hur himla mjuk sängen var jämfört i Asien! Stor skillnad! I Hangzhou gick jag upp 5:10 och i Ljungby la jag mig 2:40 (svensk tid), från säng till säng blev det alltså 28,5 h för mig.

Det är skönt att vara hemma igen! När man reser inser man hur bra vi faktiskt har det här i Sverige. Förutom inlägget om Nordkorea som jag fortfarande jobbar på så kommer det bli väldigt tyst på den här bloggen men tack alla ni som faktiskt har orkat läsa mina långa inlägg! Med det sagt önskar jag alla en god jul och ett riktigt gott nytt år!

Dimma och smog...

Jag och mina väskor!

Likes

Comments

Idag åkte jag och Haochen till Qiandaohu, tusen öarnas sjö! Det är dock ingen naturlig sjö utan den är konstruerad av människor och innebar att 290.000 personer fick flytta på sig (#kina). På botten finns två antika städer som svämmades över pga byggandet.

Vi hade fint väder hela dagen, dock lite disigt, och ca 18 grader så det kändes mer som vår än vinter. Vi tog en båttur som gick till tre öar. Jag antar att det var lite av en rundresa, rätt turistigt, men det var okej ändå. Den första ön vi åkte till hette Yueguangdao och präglades av lås. Staket, valv och massa annat var täckte av lås. Det fanns också "tavlor" med de kinesiska årsdjuren och vid dem hängde också massa lås.

Vi åkte sedan vidare till Yuledao som mest handlade om att man skulle äta buffén som fanns där eller kolla på någon show. Vi gjorde inget av det utan vi åt snabbnudlar, köpte snacks och gick runt lite istället. På ön fanns också en "över vatten shoppinggata" med lite små souvenirer och ett ställe där man kunde mata massa fiskar där en väldigt exalterad kines jobbade.

Tredje ön, Meifengdao, var den ön vi egentligen ville åka till och som var anledningen till att vi följde med på båtturen. Man kunde inte åka till bara den för då var man tvungen att boka en privat båt vilket skulle ha kostat ca 1300 kr för oss. På ön fanns ett litet berg som vi gick upp för där man kunde titta ut över flera små öar. Det var jättefint! Jag låter bilderna tala för sig själva!

Likes

Comments

I helgen åkte jag till Shanghai igen! Det var tänkt som en liten shoppinghelg och det blev det, men jag fick mest köpt idag. På fredagskvällen tittade jag på fantastic beasts på imax, den var grym! Tyvärr var inte mina medkineser det... Först började min grannes telefon att plinga till som att hon fick massa meddelanden men det brydde inte hon sig om trots att hon fick flera stycken på rad. Killen hon gick med somnade så han började snarka. En persons telefon började ringa och hur mycket jag än gillar the Beatles så är det inte okej att låta "hey jude" spela så länge på en bio. Min granne började sedan att prata i sin telefon, inte i fem sekunder för att säga att hon inte kunde prata pga bion utan mer åt 20 och hon viskade inte ens! Mitt svenska jag var sjukt irriterad...

Efter bion gick jag tillbaka till rummet på mitt hostel som jag delade med sju andra random människor. Jag gjorde mig i ordning för läggdags och satt i min säng i pyjamas medan jag pratade lite med killen som sov i sängen under mig. Då kom några norrmän och en tysk in i rummet, några av dem bodde också i mitt rum, och tyckte att jag skulle hänga med dem ut och festa. Jag var väldigt lätt att övertyga så medan de gick upp till hostlets bar och tog ytterligare en shot fick jag ta på mig mina vanliga kläder igen och sätta på lite mascara. Vi blev ganska många varav alla hade någon koppling till vårt hostel. Två av norrmännen bodde på ett annat hostel men kände den norrmannen som bodde i mitt rum. Jag trodde först att den ena hette Jay, men det visade sig att han bara var gay.

Vi skulle åka till en bar som var en av de fem bästa enligt en snubbe och jag förväntade mig då en skyskrapa. Istället körde taxin en bit på motorvägen och släppte av oss på en tom, lite sliten gata. Det fanns en jättefull kines där dock som snubblande följde med oss en bit men han lyckades inte hålla vårt tempo för han föll in i alla buskar hela tiden. Till slut stannade vi vid en liten öppning i en vägg, där innanför låg klubben! Inte riktigt vad jag förväntade mig men när vi gick igenom öppningen så möttes vi av en "sandstrand", en pool (utan vatten) och ett hus där hög musik kom ifrån. Det kostade 100 yuan för att komma in och då fick man fem drinkbiljetter. De hade väldigt goda drinkar där inne men tyvärr stannade vi inte så länge och använde upp dem utan några ville åka vidare till ett annat ställe. Det stället var gratis att komma in på och man fick en gratis drink när man kom in (inte lika god dock) men musiken var sämre och efter ett tag lämnade vi det stället också och åkte tillbaka till hostlet. Innan vi gick upp till rummet för att sova gick vi till en restaurang som hade öppet och åt lite ris med kött. Jag gick och la mig kl 6, stabilt!

Dagen efter var jag inte bakis, vill bara påpeka detta. Jag tänkte först ta en snabb tur till Qipu road där det finns en stor klädmarknad, och sedan fortsätta till en fakemarknad för att köpa lite julklappar. Ett av mina mål med denna helg var att hitta en vinterjacka. Jag ville också hitta en tröja med ett dåligt engelskt citat och ett par abibas skor. Tyvärr misslyckades jag med allt detta, och det blev ingen fakemarknad heller. Jag träffade dock en hel del människor. Förutom de jag festade med så var det två snubbar på tunnelbanan till hostlet som bjöd med mig att festa med dem. De hörde dock aldrig av sig så jag antar att de tog tillbaka sin inbjudan. Jag fick följe av en kines till tunnelbanan mot Qipu road som sedan ville ha min wechat (Kinas messenger) och tjejen jag köpte en hatt av på klädmarknaden ville också ha min wechat.

Fakemarknaden åkte jag till idag istället och det blev, som tidigare nämnts, en del köpt. En annan anledning till att jag åkte till Shanghai den här helgen var för att titta på musikalen Lion King i disneytown! Jag fick då följe av Haochen som hade spenderat helgen i Suzhou. Tyvärr missade jag första halvtimmen då jag var en idiot och inte kollade upp hur jag skulle åka med tunnelbanan... Efter många svordomar kom jag dock äntligen fram och även om jag missade "Circle of life" så var det hur bra som helst! Älskar den musikalen och det var lite kul för nu var den ju på kinesiska. Jag fattade inte riktigt vad de sa men musiken är så jävla grym och hela musikalen är så himla välgjord! De hade också ändrat den lite från när jag såg den i London och lagt dit lite kinesiska drag. När Timon och Pumba sjunger för hyenorna för att distrahera dem (eller vad det nu är de gör) så sjöng de till exempel Peking opera här.

Efter musikalen åt vi hamburgare på the cheesecake factory och sedan åkte vi tillbaka till fakemarknaden. Nu när jag skriver detta sitter vi på tåget mot Hangzhou. Det har varit en bra helg trots att jag reste ensam till Shanghai. Nästa gång ska jag dock tvinga med någon för det är mycket roligare att åka två. Eftersom jag mest gick runt och shoppade har jag inte så många bilder från helgen men här nedan är några (suddiga) bilder från i fredags!

Likes

Comments

I tisdags var jag, Cornelia, Haochen och Hanna i Tianducheng, även kallat lilla Paris. Husen är byggda i fransk stil och de har till och med ett 108 m högt eiffeltorn där! Det var väldigt fint men staden är väldigt öde. Den är byggd för över 10.000 människor men det bor runt 2000 där. Det ska tydligen vara en populär plats för att ta bröllopsfoton dock. Efter vi hade tagit massa foton med eiffeltornet köpte vi ett sockerrör i en liten butik. Det var första gången för mig att "äta" sockerrör men det var najs! Man bet av en bit av sockerröret, sedan sög man ut saften från den och därefter spottade man ut det man tuggat på. Vet dock inte vad människorna i Tianducheng tycker om random människor som spottar ut tuggat sockerrör i deras buskar... Det finns inte så mycket mer att säga om Tianducheng så ni får titta på bilderna istället!

En dålig mobilbild på sockerrör innan de skalas och delas för att ätas

I helgen var vi också i Suzhou, österns Venedig! Det är alltså mycket kanaler och broar och man kan ta vattenbussen till olika turistattraktioner. Vi kom till Suzhou vid lunchtid så det första vi gjorde, efter att kika in centrum lite, var att hitta mat. Efter lunchen gick vi till Suzhou museum där vi tittade på bland annat keramik, målningar, porslin och figurer i jade. Det fanns även ett hus där som hade med någon poet att göra. Denna poet hade sagt att "man kan leva utan kött men man kan inte leva utan bambu", typiskt poetiskt. Utanför huset fanns därför en hel del bambu. Sedan gick vi till Pingjiang road vilket var en lång smal väg med massa affärer och matstånd, lite som en nattmarknad. Det var supermysigt och dessutom låg en kanal längs hela vägen!

Efter marknadsgatan åkte vi till Tongli, en gammal stad utanför Suzhou som byggts om till en turiststad. Det är dock inte alls turistigt förutom att det troligtvis finns flera butiker, restauranger och caféer nu än vad det gjorde förut. Dessutom är de flesta turisterna kineser och då känns det inte lika turistigt för oss västerlänningar. I Tongli fick man nästan lite flashbacks till hutongerna i Peking, det var många låga och gamla hus. Staden är fylld av kanaler och det var jättefint, mysigt och väldigt häftigt. Det var faktiskt som Venedig fast med en rejäl kinesisk touch. Vårt hostel var rätt häftigt också och låg precis mittemot en kanal. I mitt och Cornelias rum fanns en gammal himmelsäng och äldre trämöbler. Vi såg liknande möbler i några av de äldre husen vi tittade på igår. På utsidan låste man rummet med hänglås och innefrån fick man istället barrikadera dörren med en "träpåle". Vi hade också en inplastad platt-tv, typiskt kinesiskt att låta plasten sitta kvar. Det visades även att jag fortfarande har mycket av mitt västerländska jag kvar i mig. Till exempel när jag öste på sås från en kycklingrätt på mitt ris, här äter man en sak åt gången och geggar inte ihop det som jag gillar att göra (men allting ska ju ha sås på sig!). Ett annat exempel är när jag fick duscha i kallvatten för jag glömde koppla in varmvattenberedaren... De var väldigt trevliga på hostlet också för de bjöd oss på risgröt till frukost fast det egentligen inte ingick och vi fick mandariner och vattenflaskor gratis.

För att sammanfatta första dagen gick det mest ut på att se sig omkring, och upptäcka att det finns hur många katter som helst i Tongli. Det finns även kattcaféer! Andra dagen var vi mer turistiga och tittade på flera trädgårdar och äldre hus. Trädgårdarna var väldigt fina med mycket vatten och träd/buskar. Man kunde även titta på målningar, kalligrafi och fantastiska pappersutklipp. Vi gick också runt och tittade lite i små affärer och jag och Cornelia blev fotade flera gånger med ett antal kinesiska turister. En spännande butik vi hittade var en skobutik som sålde bland annat Adibas, Aike, Poma och apple-skor. På kvällen åt vi streetfood och bara gick runt bland affärerna. Det var väldigt väldigt mysigt och hela Tongli har varit grymt! Rekommenderas starkt att åka hit!

Idag började vi med att gå till vår sista turistattraktion i Tongli innan vi åkte tillbaka till Suzhou. Vi åkte båt ut till en liten ö där det fanns flera hus med klassiska svängda tak. I något hus fanns en stor trumma och i ett annat en stor klocka där folk hade knutit röda band. Det fanns även flera statyer med motiv från taoismen. I Suzhou gick vi runt i humble administrator's garden och det var verkligen jättefint! Även här var det mycket vatten, träd, buskar och flera små hus. Efter trädgården skulle vi äta tidig middag med Haochens pappa som bor i Suzhou och medan vi väntade på honom gick vi runt lite bland affärerna utanför trädgården. Där köpte jag en stämpel av sten som en kvinna karvade in mitt kinesiska namn på med äldre kinesisk stil. På framsidan skrev hon även Suzhou och 2016 fast på tecken, räknat efter en kinesisk kalender med 60 års-cykel. Middagen vi åt var på en jättefin restaurang i ett nybyggt område och maten var fantastisk! Jag fick äntligen äta pekinganka igen med som jag har längtat efter väldigt länge. Vi fick även kyckling i sötsur sås, broccoli, bönor blandat med chili och lite lite köttfärs (en av mina favoriträtter här i Kina), fisk med någon form av chili på och dumplings med mera. Efter den underbara middagen blev vi skjutsade till tågstationen av Haochens otroligt snälla pappa och sedan bar det av hemåt mot Hangzhou...

Suzhou, Suzhou museum och Pingjiang road

Cornelia och mitt rum i Tongli

Tongli's kanaler

Tuisi garden

Songshiwu garden (tror jag)

Pearl pagoda (inte riktigt en stor pagoda men det var en väldigt fin trädgård) 

Luoxing island

Humble administrator's garden

Likes

Comments