Då ska vi se, dags att börja dokumentera vad jag gjort på senaste tiden (månaderna haha...). En solig dag i januari tog jag, Sara och Linn bussen till Palm beach. En tur på två timmar enkel väg men som är SÅ värd det. Ni ser ju ovan vilket ställe?!

När vi kom fram började vi genast att promenera upp till viewpointen. Palm beach är som en liten udde med två vackra stränder på bägge sidor. Tyckte verkligen stranden var så vacker för sanden är mer åt det orangea hållet och den var så himla stor, ren och med så lite besökare. Efter en svettig promenad i de 30 grader som Sydney bjöd på nådde vi äntligen upp till utsikten som var magisk. Vi åt vår medhavda lunch på en liten kulle och vilade oss lite på en klippa som ni ser haha. Närbilden på när jag sitter och dinglar med benen ovanför stupet är min mest gillade bild någonsin och jag fick flera kommentarer om att folk fick svindel av att bara titta på bilden haha!!

Promenerade sedan ner igen och la oss några timmar på stranden och solade. Hade en helmysig dag med dessa två fina tjejer och Palm beach har definitivt blivit en favorit här i Sydney. Nästa gång funderar jag på att åka dit i solnedgången och kanske ta med mamma och Tarja (om mamma kan övervinna sin höjdskräck...😘). Ett måste enligt mig i alla fall om man besöker Sydney och har tid till det!

Likes

Comments

Då har det redan gått en vecka sedan jag skrev sist (tiden sluta gååååå...). Har haft en fantastisk mysig helg. Fredagen inledde jag med en hejdå-frukost med Emma i Bondi. Gillar verkligen att sitta på en uteservering, äta något gott och bara prata på om livet. Sedan gick jag själv på en liten upptäcksfärd till North Bondi och slog mig ner på en klippa för att börja läsa en av mina fem böcker jag tagit med mig hit haha. Usch vad jag är dålig på att finna ro till att läsa. Efter några sidors bläddrande gick jag till stranden för att möta upp Philip som slutat jobbet. Temperaturen är verkligen galen här i Sydney just nu, det är mellan 30-40 grader varje dag. Vi hoppade (läs: dränktes) i vågorna och sedan anslöt sig även Frida och hennes andra kompis Frida för lite solhäng. Helt plötsligt var klockan redan halv sju och jag fick lite bråttom hemåt eftersom jag hade bestämt middagsdejt med Franca. Kom dit vid åttatiden till hennes lägenhet och blev bjuden på mat, tittade igenom gamla bilder från när vi reste tillsammans och hade en riktigt härlig tjejkväll. På vägen hem pratade jag med två kompisar hemifrån som båda bestämt sig för att komma till Australien i mars och april (!!). Lyckan är total alltså.

På lördagen jobbade jag mellan 11-7 och efter det hoppade jag direkt på tåget för att åka till Fridas hus i Bondi junction. Vi lagade mat och sedan kom vi på den briljanta idén att BAKA CHOKLADBOLLAR. Jises vad goda dom blev. Rörde mig hemåt alldeles för sent och klev upp för att jobba hela söndagen också. På kvällen åkte jag och Becca iväg på lägenhetsvisning i Bondi som var över våra förväntningar. Vi får den om vi vill, men frågan är som sagt om vi ska signa upp oss på något nytt kontrakt. Vi har många beslut att ta nu gällande den kommande tiden här. Hur som helst kommer vi att åtminstone stanna till den 7:e april som är det datumet då mamma och Tarja åker hem efter deras vistelse.

Vi hopppade av i junction på vägen tillbaka och jag spenderade ännu en kväll hemma hos Frida med henne och ett gäng andra. Vi hade först tänkt att gå ut men istället körde vi på en myskväll och bestämde oss för att försöka oss på att baka semlor. Haha förstår ni hur mycket gott jag ätit denna helg!?

Idag vaknade jag upp till strålande väder och en ledig dag. Jag och Frida sågs igen och gav oss ut på äventyr i Royal National Park. Sydney är fantastiskt på det sättet att om du tröttnar på storstan kan du kan sätta dig på ett tåg i en timme, ta en 20 minuters färja och traska lite så befinner du dig i en nationalpark med helt slående vyer. Bland det vackraste jag sett hittills faktiskt. Kameran gick på högvarv men det är omöjligt att fånga den mäktiga känslan man känner när man står där på en klippa och blickar ut över de turkosa vågorna. Har inte orkat gå igenom bilderna ännu men ska göra det och ägna de ett eget inlägg. Mycket som jag behöver ta ikapp och dela med mig av faktiskt...

Nu ligger jag nerbäddad i sängen, min kropp är helt slut efter så mycket som vi gått idag och mina ögon orkar inte vara öppna så länge till. Imorgon väntar först jobb 11-7 och sedan ska vi hem till Jesper för middag och drinkar innan vi går ut och dansar. Alla hjärtans dag imorgon och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira den dagen på än att umgås med alla mina kära valentines som jag har lärt känna här nere <3

Likes

Comments

Tack för att ni fortfarande är några tappra krigare som fortsätter att kika in här trots att jag är urdålig på att uppdatera. Tiden bara springer iväg verkligen och jag har nog aldrig någonsin velat stoppa tiden så mycket som nu. När folk frågar mig hur jag mår så svarar jag med handen på hjärtat att jag mår toppen. För det gör jag verkligen. Januari månad har bara svischat förbi och lämnat så många roliga kvällar och härliga upplevelser efter sig. De senaste dagarna har verkligen varit maxade. Samtidigt som jag jobbat nästan fulltid på jobbet (som jag bara trivs bättre på efter varje dag som går) så har jag ändå hunnit med att åka till IKEA och njuta av svenska köttbullar, fira Australia day och vår 100:e dag i detta land i samma veva, hoppa från höga klippor för första gången vid Shark beach, haft poolparty på vårt tak, spelat bort pengar på casino, gått Maroubra till Bondi coastal walk på en mil (!!!), haft grymma utgångar och till och med klämt in en liten roadtrip.  

Men allting har ett slut. Högsäsongen börjar lida mot sitt slut här och det innebär dessvärre att många kommer att lämna. I princip alla som jag har lärt känna här nere kommer att packa sina väskor och bege sig vidare eller hemåt inom de närmaste veckorna. Kommer göra så jäkla ont i hjärtat att säga hejdå till de vänner man kommit så nära och som förgyller dagarna här. Nackdelen med att resa, man tvingas hela tiden säga hejdå, för alla reser alltid vidare. Därför försöker jag spendera så mycket tid som möjligt med allihopa medan de fortfarande är kvar. Vi står inför valet och kvalet om vi också ska resa vidare efter att vårt lägenhetskontrakt går ut den 13:e mars eller om vi ska signa en ny lägenhet. Just nu lutar det åt det sistnämnda. Jag känner mig inte klar med Sydney ännu och jag skulle verkligen vilja testa att bo längs med stranden.

Så det är vad jag roar mig med hörrni, njuter. Njuter av tillbringa dagarna med människor jag tycker så mycket om och inte ens visste existerade innan jag satte min fot i Australien, njuter av att skratta och ha så himla kul, njuter av att vandra barbent i februari och se nya platser. Vilken underbar känsla ändå - att vår bästa tid är nu.

Likes

Comments

Det bästa med att bo i Sydney är att det alltid finns någonting att göra. Det spelar ingen roll vilken dag i veckan det är. Tror faktiskt det är det jag tycker om allra mest här, att det är en sådan kontrast från det liv jag är van vid hemma. Då kan man inte bara gå utanför dörren för att hitta ett mysigt frukostställe, ta en promenad i en superfin park eller det här med att kunna gå ut och dansa vilken dag i veckan det än är. Nu kommer jag ju från en småstad också så det är ju inte så konstigt att utbudet är extremt begränsat. Men det är verkligen så himla härligt att bara gå runt hörnet och hitta caféer, parker och nattklubbar. Det går alltid att hitta på något. Man behöver inte vänta tills helgen som man hela tiden gör i Sverige. Trots att jag jobbar här så känns dagarna ändå alltid som semester. Ja, ni läste rätt. Jag jobbar igen! Äntligen!

Det har ju varit väldigt svajigt för mig på jobbfronten. Jag jobbade väldigt mycket innan jul men efter det drog de ner på personal och eftersom jag bara är extraanställd ströks jag från flera pass. Men så en vacker dag förra veckan skickade chefen mig kommande veckors schema där det visade sig att chefen själv ska på semester och jag tar i princip hennes position! Så nu har jag jobbat sedan i torsdags och för första gången både öppnat och stängt själv vilket har gått super. Känns så skönt att få in lite pengar igen plus att jag verkligen tycker det är roligt att jobba.

Idag har jag dock haft en ledig dag tillsammans med syster Becca. Hon har fått fulltidsjobb på en klädbutik som ligger 2 minuter från vår lägenhet haha, snacka lyx. Men idag har vi varit ute på långpromenad i Centennial park och skådat alla möjliga sorters fåglar och vackra platser. Nu ska vi göra oss iordning för att senare ikväll bege oss till vår kompis Frida som ska bjuda oss på middag! Hon har till och med bakat en kladdkaka för min skull (!!!). Smälter i munnen av bara tanken. Alla som känner mig vet hur förälskad jag är i kladdkaka haha så ser verkligen fram emot detta.

Föressten! I förra veckan blev det bestämt att vi kommer att få finbesök från Sverige. När jag satt på bussen mot Bondi för att möta upp några vänner och spela ett quiz på en restaurang tåras mina ögon när det dimper ner ett sms. "Aussie here I come!" skriver MAMMA!!! I mars kommer alltså mamma att resa hit tillsammans med Tarja (vår ingifta moster). Ska bli så himla roligt att visa dem runt i Sydney och få dem att förstå varför vi envisas med att åka hit ;) Förhoppningsvis hinner vi även med en liten trip till Melbourne för att göra Great ocean road. Andra gången för min del blir det då, men det gör mig ingenting då den roadtripen var på min top 5 av det bästa i Australien. Längtar!

Likes

Comments

Äntligen fick jag besöka mitt The grounds of Alexandria! Har sett så många bilder och hört så mycket om det. Det är ett ställe som har restaurang, caféer, små stånd där man kan köpa färskpressad lemonad, blommor och fikabröd. Sedan kan man hälsa på "lilla" grisen och papegojan som säger "bye,bye" när man ska lämna. Mitt nya favoritställe, helt klart. Så otroligt mysigt och extremt god mat!!

Likes

Comments

Ligger verkligen efter här nu med uppdateringen, har så mycket bilder att visa er och ställen att berätta. Vi börjar med den här toppendagen förra veckan. Ställde klockan redan på 06:30 för att möta upp Emma och hennes kompis Molly och se Bondi i morgonljuset. Vi var dock verkligen inte ensamma, många morgonpigga människor som var uppe och tränade och gjorde yoga längs stranden. Så mysigt att se. Kände verkligen att jag måste testa på att bo i Bondi också efter denna morgon (och träna också för den delen...).

Vi gick sedan och åt frukost på det populära caféet Speedos. Har sedan länge velat testa en acai bowl så passade på att beställa in en sådan nu. Acai är ett supernyttigt bär som till min förvåning serveras fryst och med en massa andra goda frukter och bär. Vi avnjöt vår mysiga frukost någon timme där innan vi vandrade ner på stranden. Det var en extrem varm dag, hela 35 grader. Efter några timmar anslöt sig Martin, sedan Raffe och Philip och tillsist Frida som jag gick och lunchade med. Sedan blev det några timmar till i solen med gänget. Åkte inte hem först klockan var 18 på kvällen haha! Min längsta stranddag någonsin. Och kanske bästa.

Likes

Comments


​89 dagar sedan jag senast gick längs Gnestas gator, 89 dagar sedan Sofia hjälpte mig med sista packningen, 89 dagar sedan jag kramade om mamma på Arlanda. Förra långresan landade på 88 dagar. Nu är vi uppe i 89. Såhär lång tid hemifrån har jag aldrig någonsin varit.

Det känns att det är länge nu, men samtidigt är det lite i jämförelse mot hur länge jag skulle kunna vara borta. Jag saknar min familj och mina allra närmaste vänner så jag spricker. Det känns verkligen i bröstet när man får ett fint meddelande från någon där hemma, när en gammal bild dyker upp eller om jag blir påmind och tänker tillbaka på ett roligt minne. Att känna saknad måste ändå vara det bästa beviset på att man har människor där hemma som betyder så mycket. Det blir så uppenbart vad det är man tycker om där hemma i Svealand. Jag saknar att äta räkor, att gosa med en katt (!!), att köra bil, att dansa till svensk musik ute på en nattklubb och våra innebandylördagar i Frejahallen. Men det är också det. Det finns kvar där hemma och väntar på mig.

Den här veckan i Sydney har varit helt fantastisk. Nog bästa veckan hittills på hela resan. Har varit helt ledig (läs: arbetslös) och passat på att utnyttja det till max och utnyttjat varje dag till fullo. Jag har bockat av flera punkter på min lilla to-do-list här i Sydney och rört mig utanför storstan. Sett så mycket fint, skrattat, ätit och druckit gott, fotograferat massor och umgåtts med så fina människor. En vecka som denna får mig verkligen att aldrig vilja lämna denna underbara stad. 

Jag chansar på minst 100 dagar till. Vad tror ni?


Likes

Comments

Dagen var kommen. Sista dagen på året. Jag skulle för första gången inte befinna mig i kyliga Sverige denna dag, jag skulle varken klä på mig stövlar eller vinterjacka och vandra ut i snön för att se fyrverkerierna vid tolvslaget och jag skulle inte heller tvingas frysa om fingrarna när det var dags att poppa champagnen. För första gången skulle jag fira nyår utomlands. Och inte i vilket land och stad som helst - utan Sydney, som firar in det nya året näst först av alla länder och klassas som en av de bästa städerna i världen att fira nyår i. Om jag hade höga förväntningar? Ja. Om det levde upp till förväntningarna? Oja.

Eftersom Sydney är så populärt att befinna sig i under jul och nyår får man ju räkna med att det kryllar av människor som alla vill till samma ställe. Det är rättare sagt runt 1,5 miljoner extra turister här under denna tid haha. Vi hade inte gjort upp några storslagna planer inför nyår vilket jag kan ångra lite nu i efterhand. Om jag någon gång får chansen att göra det igen skulle jag ha köpt biljetter i förväg till de bästa platserna så man slipper all hets. Det är förstås de omtalade fyrverkerierna jag pratar om som alla vill se se bra som möjligt. Vi bestämde oss för att ta oss till Mrs Macquaries Point som har bra utsikt över både Harbour bridge (där fyrverkerierna skjuts ifrån) och operahuset. Denna plats var gratis att ta sig in på men det innebar att antalet folkmängd som ville in var enorm. Vi var på plats redan vid 9 (!) på morgonen för att köa in till parken och redan vid 1-2 tiden var det fullt i parken som rymde 16 000 personer. Tyvärr så kunde alltså inte min syster ansluta sig till oss eftersom hon åkte på jobb till kl 6 på kvällen... Men hon fick ett bra nyår på annat håll! Trodde aldrig att man skulle behöva vara där så tidigt. Efter 3 timmars köande för att ens komma in i parken sprang vi in och försökte hitta en ledig och bra plats. Det var redan då väldigt fullt och när parken stängt var det verkligen människor överallt. Inte en enda gräsplätt syntes till. Sedan började den långa väntan till tolvslaget.

Jag och Jenny hade förberett oss ordentligt med att införskaffa oss tältstolar och gömma alkohol i en varsin brödlimpa haha. Det fanns både mat och dryck att köpa där men som den backpacker man är tog man såklart med sig allt, och då menar jag allt - även det man inte fick ;) Vi skrattade gott åt det både när vi kom på knepet, gjorde det och lyckades med det. Vi satt i hela 12 timmar med ett svenskt gäng på en gräsplätt och inväntade tolvslaget. Det gick faktiskt fortare än vad jag trodde och var riktigt mysigt. Blev dock betydligt lättare när den gassande solen täcktes av moln. Första gången man blev lycklig över att se himlen fyllas av moln haha. Vi fördrev tiden med snack, kortspel, picknick, mojitos, promenader och musik.

Klockan 9 började det första fyrverkeriet som främst är för barnfamiljernas skull så de kan lämna efteråt. Jag, Emma, Linn och Sara lämnade platsen vi satt på för att se fyrverkerierna bättre men hamnade ändå bakom ett träd. Bestämde mig prompt att tolvslaget ska jag minnian inte se bakom ett träd. Inte efter att ha väntat i 22 år och 15 timmar. Så vi packade ihop våra saker och började trängas med alla människor som stod samlade vid den bästa, öppna platsen.

Klockan slog 00:00 och Harbour Bridge och Sydneys himmel exploderade av fyrverkerier i 12 minuter. De stod till och med Sydney med fyrverkerier! Så himla häftigt. Mot slutet var det verkligen så himla vackert och mäktigt och det kommer inte gå att varken beskriva i ord eller bevisas med bilder - man bara måste se det med egna ögon.

Det var ett fantastiskt avslut av 2016 och en magisk början på 2017. Ett minst sagt annorlunda nyår för min del, men en fågel viskade faktiskt i mitt öra att nästa nyår också lär bli något nytt...

Likes

Comments

Just nu stormtrivs jag verkligen i Sydney. Efter dagens fantastiska promenad är det som att jag har blivit kär på nytt i denna stad. Älskar att det alltid finns någonting att se eller göra och att jag har funnit mitt lilla gäng med människor som jag tycker så mycket om. Dagarna sedan vi skålade in det nya året har jag ägnat åt att ha picknick i Observatory Hill, storstädat lyan och firat med att laga mat med vännerna, haft en rejäl tisdagsfest med tjejerna och en grym utgång på det.

Tyvärr har jag bara jobbat ett ynka arbetspass, för ja, jag har i princip blivit av med jobbet. Det gjordes en rejäl nedskärning helt plötsligt och de pass jag har kvar för januari går att räkna på en hand. Det känns jättesurt och jobbigt att börja om med jobbprocessen igen, men nu har jag ju i alla fall ett kvitto på att jag verkligen vill stanna här ett tag till vilket gör det lite lättare. Har tidigare gått i tankar om att snart lämna Sydney och bege mig iväg på resande fot.

Det är sjukt egentligen och väldigt sorgligt att man aldrig bara kan njuta av nuet. Jag funderar ständigt på vad jag ska göra i framtiden och vart jag ska ta vägen härnäst. Är verkligen så dålig på det och måste bättra mig. För som en klok vän sa till mig, om det är någonstans i världen det går att leva i nuet så är det väl ändå där jag befinner mig just nu.

Likes

Comments

För det första vill jag börja med att säga tack. Tack för alla de fina kommenterar jag fick angående min årsresumé i mitt förra inlägg. Jag blir alltid lika varm i hjärtat när någon berömmer mig för min förmåga att skriva. Många har sagt till mig under resans gång att de är stolta över mig att jag har vågat följa en dröm. Jag är givetvis också stolt och otroligt glad över att jag har gjort det, men jag är även besviken på mig själv att jag helt har puttat undan en annan.

Australien har varit ett land jag velat besöka sedan flera år tillbaka, men att arbeta med att skriva har varit en dröm som jag har haft sedan barnsben. Jag fascineras av texter och jag har själv alltid älskat att skriva och uttrycka mig i ord. Det är mitt absoluta drömyrke - men ändå är det ett tåg jag inte vågar hoppa på. Den långa vägen dit och den tuffa branschen skrämmer mig.

När jag satt bredvid en nyfunnen, klok vän vid Eli Creek på Fraser Island i våras och diskuterade framtiden bad hon mig att känna efter. Från hjärtat. Vad är det jag egentligen vill, om jag skulle bortse från utbildning, konkurrens och lön. "Journalist", svarade jag. Utan minsta tvivel. Ändå är det inte först nu jag inser att det kanske är mer värt att satsa på det yrke jag varit säker på i hela mitt liv, än att hoppa på någonting som jag känner halvhjärtat för och alltid ångra att jag aldrig ens försökte.

Jag hoppas på att jag vågar ännu mer 2017. Det är dags att följa en annan dröm.

Likes

Comments