Header
View tracker

Hejsan! Nu är jag tillbaka igen! 

Jag har varit hemma i Sverige i 3 månader nu och det känns jätte bra. Jag har börjat 3:an på gymnasiet, jobbar extra på mcdonalds och pluggar. Under sommaren kom Osvaldo hit, det var jätte roligt. Nu är han tillbaka i Texas, och jag bor här. 

Att komma tillbaka från Texas efter ett år var annorlunda och jag trodde att jag inte längre skulle ha något att se fram emot längre då resan till USA hade varit det jag sett fram emot så länge.  Men faktum är att det känns jätte bra att vara tillbaka. Jag trivs med min nya klass och mina klasskompisar. Jag har insett att livet fortsätter, även om mitt utbytesår är slut och jag inte längre är en utbytesstudent. Det finns fler saker att se fram emot, t.ex. studenten och en eventuell studentresa som planeras. I december åker jag även tillbaka till Texas, och det känns så klart fantastiskt. 

Jag känner mig som en stark och emotionellt mogen person och jag trivs så bra med mig själv. Det känns bra. Mina planer för framtiden är många, jag vill jätte gärna studera vidare, resa i USA och kanske till och med flytta dit. Det finns massor med möjligheter, och att veta det känns tryggt.  

Jag saknar såklart USA varje dag Men på något sätt bor jag i Sverige nu, och det måste accepteras. Som sagt, jag trivs bra och varje gång jag tänker tillbaka till USA tänker jag på alla erfarenheter och upptäckter jag fick med mig och som jag nu har i mitt bagage. Ibland när något är svårt här, t.ex. om jag har en redovisning i skolan eller jag måste göra något som jag är rädd för, så letar jag bara lite i det där bagaget och jag hittar oftast redskapen jag behöver för att klara det jag vill. Det är som att allt jag lärt mig under det där året, det kan jag använda för att klara nya säker. 

Jag vet en del om USA nu, men det finns så mycket mer att lära och upptäcka. Jag hoppas att jag kan flytta tillbaka någon dag, så att jag kan lära mig mer. 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

​I tisdags förra veckan var det dags att säga hejdå till värdfamilj och alla andra personer jag inte tidigare hade sagt hejdå till. Osvaldos familj följde med till flygplatsen samt min värdmamma. Jag checkade in och sedan sa jag hejdå. För att vara helt ärligt har jag aldrig känt som jag gjorde när jag satte mig på planet för att lämna Austin. Det var en känsla fylld av panik, oro och ångest. Det kändes fruktansvärt för jag ville inte åka hem. Om jag hade kunnat stanna hade jag gjort det utan att tveka. Jag har varit hemma en vecka nu och det känns konstigt. Det är en kulturkrock fast åt andra hållet den här gången. Jag är glad över att vara hemma, men jag vill åka tillbaka och det går inte en dag när jag inte tänker på Texas. 

I Chicago mötte jag upp studenter från STS, jag pratade med dem för vi skulle ta samma flyg till London. Resan gick hyfsat bra men jag vill ta flyget i motsatt riktning, tillbaka till Austin. 

Min upplevelse har varit unik. Ingen kan ta ifrån sig alla de erfarenheter jag har tagit med mig hem till Sverige och som jag nu använder varje dag. Det var jobbigt i början, det var det. Men nu i efterhand ser jag mitt utbytesår som fantastiskt, och jag är stolt över mig själv. Inte många flyttar utomlands själva när de bara är 17 år. Och jag kommer att komma tillbaka. Det vet jag. 

Likes

Comments

View tracker

Hejsan!

Förra veckan reste jag och min värdfamilj till Miami. VI bodde på ett jättefint hotel nära south beach. Vi hade tillgång till 3 pooler, restaurang och gågator inne i Miami. Vädret var fantastiskt och vi hade en fin utsikt över havet från vårt rum.

Efter vår vistelse i Miami körde vi 3 timmar till Orlando där vi besökte Universal Studios i 2 dagar och Disneyworld i 4 dagar. Det var fantastiskt roligt. Att bara komma till Florida var coolt. I disneyworld fanns det många barnvänliga berg och dalbanor, de var inte så jätte snabba, men en gick hyfsat fort och den gick också baklänges?! Det var läskigt men kul. Min värdmamma köpte bilderna från alla åkturer.Vi hade det jätteroligt och det var en fantastisk resa. Här kommer lite bilder.

En giraff i Animal Kingdom disney world

Magic Kingdom disney world

Universal studios orlando

Harry potter värld i Universal studios

Vår pool i Miami

Utsikt på kvällen i Miami

The beach in Miami

Vårt rum

Bilder från disney world tillsammans med min värdfamilj

Likes

Comments

Nu måste jag skriva av mig. Det är så fruktansvärt jobbigt just nu. Jag vet inte vad jag ska göra med mig själv. I torsdags var det min sista dag i skolan och det var så ledsamt och sorgligt. Jag tänkte hela tiden, dett är min sista mattelektion, min sista bildlektion och mitt sista allting. Jag höll på att börja gråta hela tiden och det kändes verkligen tungt. Vid slutet av dagen spelade vi alla kort i ett klassrum, det var mysigt. Sedan var det dags att säga hejdå till mina närmsta vänner, Alyssa, Macy and Jackie. De hade pysslat ihop ett jätte fint fotoalbum till mig med bilder från året och skrivit små hälsningar i den. Förlåt mitt språk, men det var så jävla fint att jag bara började gråta, jag kunde inte hålla ihop mig själv. Så vi bara kramades och försökte säga hejdå. Till sist var jag tvungen att gå. Det var som att jag gick ifrån min upplevelse. Allt är slut. Det finns en stor chans att jag aldrig kommer se dessa 3 människor igen, och det känns så orrätvisst för de har verkligen varit där och hjälpt mig under mitt år. Det är så orättvit att jag bara måste lämna mitt liv här. Och om jag ska vara helt ärlig kommer en del av mig alltid att finnas kvar i Texas. Det är en del av mig nu. Jag ser detta ställe som mitt hem nu, och vem vill egentligen lämna det man är trygg med. Jag har personer hör som verkligen bryr sig om mig, och jag har lyckats bygga relationer jag inte trodde att jag kunde. 

Osvaldo kom och hämtade mig sista dagen i skolan och jag bara grät och grät. Herregud. Jag försökte att hålla mig men det var svårt. Jag kan inte beskriva vad jag känner, Jag vill inte lämna mina vänner som jag kommit så nära nu och det känns så himla orättvist. Jag var inte förberedd på detta. Jag trodde det skulle vara enkelt. Men det är det inte. Jag vill bara gråta och jag kan inte tänka eller prata med Alyssa för då blir allt bara värre. Vi hade alltid så himla kul tillsammans, varje morgon burade vi träffas utanför skolan och bara chilla tills first period började. Och så nu är bara allt slut. Det är så tungt. None of this makes sense anymore. I do not want to go home, and I can not say goodbye to everyone here, it just breaks my heart. 

These beautiful girls have made my year the best year it could possibly be and I will be forever thankful. You will always have a place in my heart.

Likes

Comments

Hejsan!

Igår var det lördag och jag och min värdfamilj åkte till en flod och vi hade med oss badringar så vi kunde flyta på vattnet. Det var jätte roligt och det var massor av folk där också. Vi kom hem vid 4 och jag duschade snabbt och vid halv 5 kom Osvaldo och hämtade mig. Han hade köpt blommor till mig! Jag blev jätte glad för det var verkligen oväntat. Helgen har varit jätte bra hittills.

Jag tänkte dela med mig av en text som beskriver väldigt bra vad jag tänker på och hur jag känner, Enjoy! <3

And suddenly it all becomes a memory...

People always talk about how hard it is to go somewhere and adapt to the new environment. Your exchange year wasn’t for certain easy. But what happens when you go back home? Is that also hard to adapt to, even though you know that life?

Coming home again, after a year in a totally different country from the one you have been living in for 16 years before that, is probably the most complicated feeling ever to describe.

You are a different person than you were before when you leave for your host country, and most exchange students know it has done nothing but great things to them. Even though you have lived all your life in your home country except those 10 months, most students feel like everything is unaccustomed for them. You often fight with the tears when you look back at all the memories. You wish you could do it all over again, because you enjoyed it so much that it way too far became a memory.

When you look back you should be proud of what you did. When you look back you know how much fun it actually was, even though most of the times you didn’t even realize it.

When arriving to your host country you had a certain certainty that in the end you would go back home and even though sometimes it seemed like an eternity, the time just flew by. Now you have to go back and leave this life you built - your new life of which your friends and family at home barely know anything about. Sure, you told them about it, they saw pictures posted on Facebook, but they don’t know what it was like. They don’t know which bus you had to take to go to school everyday. They don’t know how you got so used to your name being mispronounced. They don’t know how deep your connection is with your host family and your fellow exchange students. They don’t know how lonely and sad you felt sometimes, but how great the experience was in the end. Most of all, they don’t know what you have to leave behind.

I remember my last weeks very well. I don’t think I have ever been such an emotional mess as I was then. On one hand I was super excited to go back - to see my friends, my family and my country. I had made a list of all the foods I would eat when I was back home. I was going to talk without being afraid of making some grammatical mistakes. But I was also extremely sad, because I knew what I would have to leave behind. I didn’t want the last week to end.

‘Cause what you’re leaving behind is not a country. It is not the people. It is the experience. Leaving after your exchange means it will never be that way again. You can come back, but you won’t have to take that bus to go to school. You can’t text your exchange friends anymore to see if they want to hang out with you. Even with your host family it will be different, because you will probably never live with them anymore.

I know this thought is extremely terrifying. It is also really sad. I would give anything I could to go back to my exchange year, however shitty it was at times. I now realize that it was great. It had its charm and I cherish all memories I have from that time. I think I still start 70% of my stories with “During my exchange year...”, which is probably annoying the crap out of the people around me, but I don’t care - because it was amazing.

I was extremely afraid of going home. I had a lot of scenarios in my head of what could go wrong. How people wouldn’t understand me. But it wasn’t bad at all. It was great to be back home. There were so many little things that I had forgotten about that I could enjoy now. I hung out a lot with other exchange students and I feel like that was something that kept me going even more. I realized that there was a life after my exchange. I often say it was the best year of my life and it sure was without a doubt. But life has much more to offer, but in many ways your exchange is extremely unique and memorable.

Likes

Comments

Hejsan!

Nu ska jag förklara det där staartestet som alla i Texas tar, även jag. I torsdags samlades alla juniors utanför gymmet för att vänta på att bli insläppta till testsalen. Vid dörrarna fanns lappar och varje namn hade ett nummer. Varje enskild bänk inne i salen hade också ett nummer och man skulle sätta sig vid bänken som har ditt nummer. Jag satte mig och alla var helt tysta. Läraren läste sedan instruktioner i en mikrofon (!). Alla elever hade 4 timmar på sig att svar på 76 frågor om historia. Eftersom engelska är mitt andra språk fick jag hela skoldagen att göra testet, så jag tog 6 timmar på mig. De gav mig en engelsk-svensk ordbok så att jag kunde översätta ord om jag ville. När halva tiden gått var det dags att gå på lunch. Alla lärarna och vakterna följe då oss ut till matsalen och såg till att vi fick vår mat och att vi inte sa ett ord till varandra. Så det var helt knäpptyst i hela matsalen. Jag var nära på att säga "well this is awkward" men tänkte att det nog inte var en så bra ide. Det var verkligen en konstig stämning i matsalen den dagen. Det var en upplevelse i sig att få göra ett STAAR test.

Igår åkte jag och min värdfamilj till disney on ice! Det var fantastiskt bra. Vi köpte popcorn och dricka och det varade i cirka 2 timmar. Förresten, när man skulle gå in i arenan fick alla gå igenom metalldetektorer för extra säkerhet. Jag tyckte det var konstigt. Efter det åkte vi till walmart och HEB för att handla. På kvällen var vi bara hemma och tog det lugnt. Idag är det söndag och jag ska åka till target och köpa ett fotoalbum för jag har precis skrivit ut massa bilder.

Likes

Comments

Hejsan hörni!

I helgen åkte jag och min värdfamilj till en outlet i San Marcos. Det var fantastiskt stort med många bra butiker. Överlag var allting mycket billigare än i vanliga affärer, så jag passade på kan man väl säga. Jag köpte en väska och plånbok från Tommy Hilfiger, lite sommarkläder för det börjar bli varmt i Texas nu och en bikini för 8 dollar från Viktoria Secret. Efter shoppinäventyret åt vi middag på Jasons deli. Det är ett ställe där de säljer pasta men mestadels mackor. För några dagar sedan köpte jag ett scrapbook album för jag har bestämt att jag ska scrapbooka mitt år i USA! Så när vi kom hem åkte jag till Walmart och skrev ut bilder. Jag vill verkligen sätta mig ner i lugn och ro och börja, men det finns liksom inte tid, kanske nästa helg.

Denna veckan har vi STAAR TEST i skolan. Det är ett test som alla i Texas tar och tyvärr måste jag göra testet också.. Jag hoppas att det går bra.

Hoppas ni mår bra, vi hörs!

Likes

Comments

Hej igen! Idag är det söndag och jag har varit hemma och städat och på eftermiddagen åkte jag hem till Osvaldo en stund.

Jag tänker hela tiden att jag ska blogga, men det blir aldrig av för att jag vet inte vad jag ska skriva. Det händer ju saker hela tiden och jag tänker en massa tankar som jag skulle vilja dela med mig av men jag får inte ihop det i text. Det går liksom inte. Nu på sista tiden har det faktiskt varit jobbigt. Inte för att det är mycket tid kvar här och för att jag längtar hem, utan för att det är 5 veckor kvar i skolan och sedan lämnar jag? Va? Det har gått så fort. Jana känner detsamma då Osvaldos mamma berättade för mig att hon hade fått ett litet utbrott hörom kvällen då hon sa att hon inte trivs i familjen, det känns inte som en riktigt familj osv. Osvaldos mamma ringde då våran gemensamma kontaktperson och berättade vad som hade hänt och laura sa att det kan ha att göra med blandade känslor kring hemresa. Att man inte vet vad man känner när det kommer till att åka tillbaka till sitt hemland. Och jag tror att hon har rätt. Det finns så mycket blandade känslor. Vid det här laget är skolan tråkig. Alldeles för tråkig. Men jag går dit för jag kommer sakna det sen när jag är hemma. Jag vill åka hem till Sverige för att träffa familj och vänner, men inte för att börja skolan. Jag har lite ångest om jag ska vara ärlig. Eller det är svårt att förklara men jag vaknar varje morgon och känner "jag stannar hemma från skolan idag jag orkar inte det är tråkigt" men sen tänker jag "jag måste gå för sen när jag åker hem kommer jag sakna det" och sedan slutar det med att jag inte vet om jag ska gå eller inte och att jag springer till bussen med ryggsäcken halv-stängd för att hinna i tid. 

Jag hoppas att denna veckan blir lugn. Inget drama, inga presentationer i olika ämnen, inga konflikter. Bara jag får gå till skolan och säga hej till mina kompisar och slutföra mitt arbete i tid är jag nöjd. Jag orkar inte att mer saker händer nu. Efter denna veckan är det 4 kvar. Det är skönt. Men det är konstigt också.

Likes

Comments

​Idag har varit en väldigt bra dag. Dagen började med en lugn morgon. Vid 3 åkte vi till bion och tittade på en film och sedan åkte vi till en jätte fin restaurang där de lagar maten mitt framför en, med eld och allt. Det var jätte häftigt! Efter middagen åkte vi och spelade laserdom. Jag är dålig på det och förlorade stort men det var kul ändå. Nu är jag hemma och jag är nöjd med hur dagen blev. Det blir nästan alltid roligt när jag åker med min värdfamilj, fastän det ibland kan vara jobbigt att väl ta sig dit. Jag tog tyvärr inga bilder så har inget att visa... 

Likes

Comments

Hejsan!

I mitt förra inlägg skrev jag om en liten incident som hände för några veckor sedan. Rektorn pratade med mig och allt är lugnt nu. Denna veckan har gått snabbt. I torsdags avslutades officiellt året i cheerleadingen. Alla säsonger är över och alla cheerleaders fick ett pris för hårt arbete. Vi fick en ryggsäck från ett känt märke inom cheerleading, samt ett "certificate" för hård insats. Alla fick varsin kategori, jag fick "most motivated". Det kändes bra att få någon slags belöning för all tid jag lagt ner. Jag kände mig lite stolt. Jag lämnade även in min uniform och det om något var sorgligt. Det fanns ingen möjlighet att behålla den, även fast jag väldigt gärna hade velat göra det. Det är över nu. På riktigt. Allt med cheerleading är slut. Inga mer matcher eller tävlingar. Jag har minnen därifrån som jag aldrig kan glömma. Alla sena kvällar i gymmet, för att jag skulle kunna lära mig alla danser. Men nu lämnar jag det bakom mig.

Idag är det lördag och jag ska gå på bio med min värdfamilj. Imorgon ska jag och Osvaldo åka till The Apple store och försöka se vad som är fel med min telefon, batteriet fungerar inte som det ska. Efter det ska vi åka till en ny restaurang som min värdfamilj tog mig till häromdagen. Den heter Dairy queen och de säljer snabbmat. De har den bästa glassen där.

Likes

Comments