Header

Postad i: Föräldrarskap, Vardagligt
my lovely baby bump 

Jag satte mig precis tillrätta i fåtöljen och ser nu att den blåa IKEA-kassen med rentvättat stirrar på mig utanför badrumsdörren. Den rå-glor och jag börjar kallsvettas. Fyfan, vad tråkigt att vika tvättttttt. Är en av de saker man som föräldrarledig lägger ner mest tid på - att hantera tvätt. Tvätt, diska flaskor, laga mat (how I hate att fixa frukost, lunch OCH sen fixa middag (oftast hjälps V och jag åt med middagen)) byta blöjor och söva barn. Och kolla på Real Houswives.

Känner av mensvärk och vet att inom närmsta dagarna, typ imorgon, kommer mensen. Är livrädd för blodbadet kroppen bjöd på senast. Vore ju helt fantastiskt att få den under babysimmet imorgon :):):):)):) Tänkte då på hur skööööönt det var att slippa mensen under graviditeten och trillade över mina magbilder. Alltså, så himla fin jag var! Och kolla in rattarna ..... Vart tog ni väääägen? Säger dessutom som alla andra: tänk att det var just Manfred som låg där i <3

Manne sover fm. och jag måste borsta tänderna, äta lunch och vika tvätt. Eller jag MÅSTE ju inte vika tvätt men det vore ju skönt att slippa se den där kassen ... I eftermiddag ska vi promeneeeeeera och storhandla med min mamma. SKOJ!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Manfred 0-6 månader, Tankar

Att det är ohållbart med sömnlösa nätter på sömnlösa nätter är väl ingenting nytt. Det ÄR ju en tortyr utan dess like, så dagen har bestått av råläsning på 500sidor (e-bok) om hur man kan få ongen att sova ostört. Det är lite läskigt att på något vis bryta något som är en trygghet för dig själv (men som obviously inte är hållbart i längden) för att skapa trygghet för det lilla livet.

Alla dessa "så är det att bli mamma", "barn sover när de vill" och "glöm en hel natts sömn" är ju sjuuuukt irriterande att alltid få höra när allt man vill är att just få SOVA. För att inte tala om alla andra mammors "åh hen sover sååå bra, vaknar nån gång men inget som stööööör" vill man ju bara knyckla ihop till en liten nätt boll och stoppa upp i någon rövhål.

Efter lång läsning i Anna Wahlgrens "Sova hela natten" så har jag fått en hel del upplysning om hur ett litet liv kanske ligger och känner där i, vad vi tycker, den trygga varma sängen. Men för bebis kunde det lika gärna vara en madrass mitt ute i skogen. Barnet vet om att det är hjälplöst här i världen och därför är oftast insomning/omsomning ett problem, även hos äldre barn och vuxna. Hennes liknelser och beskrivningar på hur barn är och uppfattar omvärlden gör att man tror stenhårt på hennes metoder. Men de är svåra och det ska mycket jävla anamma för att genomföra dem. I korta drag så handlar det om att få barnen att känna sig trygga i sig själva. Att man inte kan trösta någon trygg utan att man, som förälder, plockar upp barnet som gråter/är orolig i sängen förstärker rädslan barnet har. Hon beskriver det genom VARGEN.

Barnet är rädd för vargen och skriker att vargen kommer, eftersom barnet vet att hen inte kan skydda sig själv. Då kommer lilla jag in, halliiihalllåååå och plockar upp barnet, vyshar, klappar, smeker och på så vis bekräftar att vargen finns men att jag också är här. Det gör ju inte att barnet slutar tro att vargen kommer utan den onda cirkeln är igång och bye bye god sömn.

Tänk såhär: du är ute på din första dag i vildmarken, ensam på resa men med en grupp andra. De som reser själva sover ensamma i ett tält och du som har varit med om MASSA saker och intryck idag är dödstrött. Men så ligger du där i tältet och hör lejonen. Så du hoar efter guiden som du känt dig trygg med under dagen och kvällen, som kan allt om det vilda. Guiden kikar in och säger att neej neeej här finns inga lejon - och går ut. Fjärde gången du hoar in guiden eftersom du är rädd, agerar guiden som om hen tycker synd om dig och frågar om hen inte ska klappa lite på dig? Kanske klia dig på ryggen? Hålla om dig i natten. Eeeeh nej, du ska döda lejonen? tänker du då. Du kan ju inte KRAMA bort min rädsla för lejonen? De är ju fortfarande där.

Exakt så ska tydligen barnet känna sin rädsla. Det här är väldigt intressant läsning och det krävs, as I said, tålamod och att man har bestämt sig för att genomföra kuren. Jag är absolut sugen, eftersom även Manfred kräver sammanhängande ljuvlig sömn. Men jag tar babysteps och introducerar att sova i eget rum först. Då kanske han vaknar till (utan att väcka mig) och sen tillslut lär sig somna om själv. För mig är det inte accepterat att "ett barn sover när det behöver" eftersom Manfred tydligt sover för lite och inte mår bra för det. Ett barn är hjälplöst och kan inte ta sig sömn eller ta sig mat eftersom den behöver en vuxen för att göra det.

SÅ, summa sumarum: han har somnat i sin säng, i sitt rum och inatt sover jag på soffan för att höra om han skriker (hör från sovrummet också men vill vara på säkra sidan + att V är iväg på jobb så kan lika gärna slö glo på 13 reasons why tills ögonen trillar ut. Någon av er som har erfarenhet av Sova Hela Natten ?

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Manfred 0-6 månader, Vardagligt

Hör ni? Mmmmm .. det är tystnaden. Tystnaden av en sovande bebis som varken skrikit, rivits eller slingrat sig svettig. Igår var jag på bristningsgränsen exakt heeeeeela dagen (igen) och undrade vilken demon som tagit över mitt barn. Jag har sagt det förr och säger det igen: vid 4 månader hände det någonting med Manfred. Från att ha varit en tyst, sovande bebis blev han en grinig, bestämd sur liten gubbe över en natt. Han har värre tålamod än mig och det är oroväckande eftersom jag har jordens absolut sämsta tålamod. Det slängs med grejer, suras, skriks i tonarter bara hundar kan höra och så rivs han. Kan en 6 månaders bebis vara så arg? Han liksom griper tag, med all kraft, i närmsta köttbit (oftast axlarna eller kinderna) och så spänner han ögonen i mig - sen skriker han. Och denna sovvägran ......... Igår var han sånhär från klockan sju på morgonen till klockan sju på kvällen. Oh my God. Det enda som funkade var bärselen. Bärselen i 4 timmar.

Idag är han dock sig själv, än så länge! Go och glad och sprattlar sprudlande runt i sin lära-gå-bil. Tack Gud för det.

Igår regnade det ju heeeeeeeeeeeeela dagen så jag ska fira med en lagom lång, långsam promenad. Jag har fått benhinneinflammation, vilket är helt och hållet jätteopassande när man har barn eftersom man ju måste ta sig runt lite smidigt. Men det börjar bli bättre. Hoppas jag. Hoppas inte ni också det? Lite bara?

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Manfred 0-6 månader

Sen Manne kom så har han verkligen varit en sovarbebis och jag har tagit för givet att han sover lika gott när vi är iväg. Men, jag vet inte vilken värld jag har levt i för det är uppenbart att lillgrabben är alldeles för nyfiken av omvärlden för att kunna sova ordentligt på vift. Denna veckan har bestått av mycket stoj och stim och aaaaaaaalldeles för lite sömn både dag- och nattid så igår fick vi verkligen sota för det.

Vid 11 packade vi in oss i bilen för att åka iväg till ett gårdscafé några mil härifrån för att åter igen fira Alexandra som fyllt år. Hon älskar naturen så först skulle vi ha gått på älgsafari, men eftersom vädret sög apröv så fick vi ställa in det (till min stora besvikelse) och istället ta en inomhusaktivitet - och alla gillar ju egenodlad mat?! Naivt tänkte vi, åter igen, att Manne skulle sova hela vägen dit och sen sova i vagnen medan vi åt. HEH. Inte direkt. Efter 20 minuter vaknar han, redan här övertrött eftersom han inte sovit något sen han vaknade vid 06 och vid 13 var skrikfesten igång.

Han somnade i bilen tillbaka och återigen var vi helt ute och cyklade och tänkte att han skulle sova hos V's syster Linnea och stannade på kaffe där .............. Vid 15 var han så in i rackarns trött att ögonen höll på att trilla ur huvudet och kroppen gjorde ALLT för att hålla sig vaken = skrikfest hela vägen hem, både från Mannes och mitt håll.

Vi hann knappt komma in innan han sov på min axel och jag suckade ut, pussade på honom och la ner honom i sin säng och kröp ner jämte. 10 minuter senare var han vaken igen (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) och då fick både jag och Victor nog. Han är mer stabil mentalt så medan jag sulade nappen i väggen och la mig som en köttbulle under täcket i en timma medan stackars V gjorde allt ute i vardagsrummet för att lillkillen skulle sova. Just i stundens hetta tyckte jag att V gott kunde ta Manne medan jag vilade, men stackarn var ju minst lika frustrerad som jag.

Vid 17 kommer han in och med hopplös min säger han att vi kanske borde ge en Alvedon? I mitt huvud lät det väldigt bra. Säg vad ni vill, men jag är inte rädd för Alvedon och vi drog slutsatsen att tänderna kliar (han verkar riktigt störd av tandsprickningen just nu!) Så vi tog en supp, slängde på oss kläder, bäddade ner ongen i vagnen och gick och gick och gick och gick. Två timmars långsam gång på de guppigaste vägarna och han sov kanske i en timma?

Där i snålblåsten hann vi bråka, sura och bli sams så vi behövde nog lite frisk luft allihopa. När vi kom hem var det, i nedsläckt lägenhet, fokus på att behålla lugnet och söva Manfred. Jag kämpade på armen, han somnade, han vaknade, han grät, han spände sig ... Då går jag in i sovrummet och tänker att jag måste samla mig en stund och då får han väl helt enkelt sura i sin säng under tiden. Men han tokdäckar. På en gång. Jag höll andan i minst 10 minuter innan jag smög baklänges ut ur rummet. Sen tryckte jag i mig en pizza framför Talang.

Nu tänker jag inte åka iväg på flera dagar.

Likes

Comments

Godmorgon!
Igår när vi kommit hem och jag la mig för att pusta ut i soffan i tron om att Manne skulle ligga pall i sängen en stund - så blev det helt upp och nervänt. Jag fick ABSOLUUUUT inte släppa fokus från honom, utan fick lösa det hela med att ha honom i bärselen i över två (!!!!) timmar. Mysigt tänker säkert ni utan barn, men att statiskt ha en snart 8,5kg klump hängandes med tyngden på axlarna så länge är inte alls det minsta mysigt faktiskt. När han sovit på mig en stund så testade jag att sätta mig ner och då var vi right back at square one..... Dessutom valde Victor att träna igår av alla dagar så det var lite kaos där ett tag.

Men så kom V hem och tog över gnällspiken och vi fick mat i magarna. En italiensk kycklinggratäng med soltorkade tomater och så lite italienskt rödpang på det - succé! Vi plöjde igenom några avsnitt av Breaking Bad innan vi tokdäckade båda två. Nu är det full fart här hemma innan vi ger oss ut på tur när solen väl skiner :-)

HA EN FIN LÖRRRRRRRDA!

Likes

Comments

Postad i: Vardagligt

I morse möttes man av den här synen klockan 08, inte helt fel! Vi tassade upp och gjorde oss iordning för babysimmet och efteråt tog vi en lunch med min mamma i helvetesblåsten. Skrikfest på vägen hem och nu ligger vi avdankade i varsitt rum, Manne och jag. Han sover gott i sängen och jag somnar om 2 sek här på soffan.

Så rackarns gött med fredag hörni! Åh, kom på nu att jag måste ta upp kyckling till maten ........ fuck it, vi får fan äta frusen kyckling idag. Im not leaving. PÖSS!

Likes

Comments

Postad i: Vardagligt

Imorse packade vi in oss tidigt i bilen Manne och jag, för att åka till stan och överraska Alexandra på hennes födelsedag!! Vi började med en promenad i det iskalla vädret innan vi smög hem till dem, där Lina väntade med uppdukat bord. Räkor, hemma kokta kräftor, vitlöksbröd och vin. Framåt eftermiddagen spelade vi Rappakalja innan fler vänner dök upp på tårta. Manne och jag var rätt sega i kolan efter att stoj och stim så vi åkte hem när fötterna hos de andra började bli runda ;-) Är det birthdayweek så äre!

Nu är det mission söva en övertrött bebis här hemma. Alltid är det något! Puss på er

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Tankar, Vardagligt

Jag sa alltid innan jag ploppade ut min älskade Manfred att jag aaaaaaaaaaaaabsoluuuuuut inte skulle bli en såndär inskränkt mamma som bara är mamma, som aldrig bara är själv. Skulle absoooluuuut inte kretsa hela mitt liv kring mitt barn, utan ofta ta friheten att hitta på något för min skull. Well ...... Så blev det väl inte direkt.. Jag är dock rätt duktig på att haffa de där små stunderna av egentid. Typ ett frisörbesök eller en fika medan Victor har Manne.

Att be om vardagshjälp är dock lite lurigt, men idag satt jag och tänkte på att jag måste bli bättre på det. Jag har mycket familj här i Norrhult som gärna tar Manne på en promenad medan jag bara får andas ut lite. Men jag tror man är expert på att känna att "äsch, en annan gång kanske". Oftast går det ju skitbra att underhålla honom och samtidigt få saker gjorda, men jag tror man ändå måste få känna att man får unna sig lite egentid och att det inte alltid måste vara en dusch som varar längre än 30 sekunder på kvällen när Victor kommit hem.

Dagen idag har minst sagt varit helt upp och ner och efter 2 timmars stillasittande i soffan med Manfred sovandes, alldeles svettig, på armen (som ju domnade bort efter 2 minuter) eftersom det inte alls gick för sig att sova någon annanstans, så kände jag för en nypa frisk luft. Vi gick i solen och jag fick samla energi och när vi kom tillbaka hem satt vi på uteplatsen i solen tills V kom hem. När han då kläcker ut sig att han ska iväg och byta däck på bilen och sen hjälpa en hyresgäst med lite grejer kände jag bara : VART ÄR DIN MAMMA? Så nu har farmor Helen Manfred hos sig och jag dricker kaffe i fåtöljen. Ska ta en dusch (ironiskt nog) och sen äta gröt i morgonrocken. Lägga undan telefonen och raka benen. Jajejmänsan. Det är grejer det!

Lillskiten päronpung och hans trötta mamma

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Tankar

Manfred har alltid varit en sån snäll liten bebis, men nu är den tiden förbi - haha! Hans personlighet lyser igenom riktigt starkt nu och att det var en bestämd liten kille vi hade att göra med, det visste vi sedan innan. Men att mitt tålamod skulle testas såhär tidigt i den här utsträckningen hade jag väl inte riktigt tänkt mig.

Fram till han var 3,5 månad så sov han som en stock - alla tider på dygnet. Jag gick runt och kände skuld över att vi hade det så bra - för bebistiden skulle ju vara jobbig? Hos oss gick ju allt mest som en dans. Nu känner jag istället skuld som gick runt och kände skuld. Nu hade jag gjort ALLT för att få tillbaka den där sovrutinen ..

I samband med 4e utvecklingsfasen (Manfred är som en uppslagsbok när det kommer till utv.faserna) så blev nattsömnen störd. Han började vakna 2 gånger per natt och gnällde efter nappen. Skitjobbigt tyckte jag det var då - but little did I know .... När den fruktansvärda fasen väl var över efter ca 5 veckor så blev han sjuk och vaknade fortfarande 2 ggr per natt. Eftersom vi ville undvika uttorkning så fick han även mat på natten när han hade feber, vilket han aldrig fått (undantag vid enstaka tillfälle) tidigare. Febern försvann och Manne sov ikapp sig - men vaknade fortfarande 2 ggr/natt.

Nu är han snart 6 månader och lika länge som han sov hela nätter har han alltså nu snart börjat vakna om nätterna. Och tyvärr så verkar uppvaken bara bli värre och värre. Nu är vi uppe i 5-6 uppvak per natt och det funkar inte längre att stoppa in nappen för att han ska somna om, utan det ska kånkas och stånkas. Bökas och babblas, sparkas och tjimmas. Han öppnar inte ens ögonen, men ska försöka resa sig upp och slänger upp fossingarna mot sängkanten (detta eviga sparkandes!!!!!!!! BLIR GALEN) och han är helt uppe i varv - utan att ens verka riktigt vaken? Nu har han även gått all in med att vända sig om i sängen och lyckas då fastna med fötterna mellan spjälorna. Vissa nätter har vi av ren panik tagit upp honom och vaggat honom i famnen - och då somnar han på 1 minut? Jag känner mest: vad är det han sysslar med?

Jag misstänker att han är i en ny fas nu och jag misstänker att han snabbt vänjer sig vid att vakna om nätterna. För nu har han även vaknat under tiden då han vanligtvis sover som djupast, dvs från nattning runt 19 fram till 22. Och då gråter han. Igår var han helt tröstlös flera gånger - och Manfred brukar ju aldrig gråta? (Det står ju då i appen att det kan verka som om de har mardrömmar och eftersom han följer det där till punkt och pricka så måste det ju vara den nya fasen)

Vi har haft samma rutiner sen han kom. Pyjamas på runt 18, lugn lek och matning. Torr blöja och få somna i sängen ensam. Oftast går det bra men ibland får vi vagga honom. Han sover gott om dagarna vid samma tider. Han är dock väldigt trött om eftermiddagarna men sover inte då utan vi har nattat redan vid 18 nu istället några kvällar. Vi tar inte upp honom när han vaknar om nätterna förutom dom gångerna vi fått panik och vaggat honom, byter ingen blöja (om han inte bajsat) eller matar. Han brukar vakna vid 21-22 och då tar vi upp för sista matningen. Men ändå så vaknar han och är helt sjövild? Han gråter inte då utan ska bara hålla igång liksom. Jag vill slita av mig håret just nu. Det här måste ju få ett sluuuuuut. Inatt vaknade han 1gång i halvtimmen mellan 01:30-05:00 (!!!!!!!!!!!) Vad ska vi göra?

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Vardagligt

Och så var vi tillbaka till inrutad vardag och jag måste säga att jag är dödens tacksam för det. Och jag tror Manfred också tycker det är skönt att få sova och vakna och äta och skita på hemmaplan. Igår var vi ju iväg hela dagen igen och även om det fungerar bra så blir jag lite sådär nojjig att hans lilla hjärna inte pallar med så mycket tjo och tjim. Så nu väntar några dagar inburade hemma!

Vi började med sconesfrukost hemma hos Jenna och Oscar innan jag stack ner till stan och mötte upp Linn, min nyfunna vän, för en fika och skitsnack (ordagrant faktiskt...)Då var Manne och Victor hemma hos V kompisar för riktigt grabbhäng. Innan vi åkte hem igen storhandlade vi och kvällen spenderade jag ensam, uppkrupen i fåtöljen eftersom V var iväg några timmar. Bra dag om ni frågar mig!

Nu sover Manne sin förmiddagslur och jag ska slänga i mig lite käk innan han vaknar. Ut och gå en lång runda när nästa tupplur väntas, det kan vi båda behöva :-)

Likes

Comments

Mest lästa

Instagram@josefineeelind