Header

Postad i: Manfred 0-6 månader, Föräldrarskap

Premiärglassning i farmor & farfars trädgård <3

Inatt har mamma och pappahjärtat ställts på prov på en helt ny nivå. Manfred har varit mer lättirriterad i några dagar och igår kom han inte till ro på hela dagen till att sova något vidare. Han var ändå bitvis glad och "sig själv" hela dagen så jag tänkte inte så mycket på det. Men igår vid 18 sa Victor att han tyckte att Manne kändes lite varm. Tempen visade mycket riktigt feber alá 39 grader så vi preppade med febernedsättande och blöt handduk på pannan och i bara blöjan fick han sova i min famn. Vid 21 var febern nästan helt borta, för att återuppstå under natten. Jag ringde barnakuten vid 01,30 ungefär och fick bli lite hörd i misären. Febern gick inte ner utan vid 6;30 i morse visade tempen fortfarande 39 grader så då ringde vi in igen och vid 10 i morse fick vi träffa läkare. Svårt med så små barn som liksom inte kan säga att de har ont, tex. i öronen eller i halsen. För han mår i det stora hela ganska bra! Hängig och ledsen såklart, men äter bra och kissar och orkar leka lite grann. Mest vill han bara vara nära såklart <3

Blodprovet visade inte på infektion i vilket fall som helst så mest troligt jobbar kroppen mot ett virus. Påväg hem stannade vi och köpte flytande Alvedon (sägs ska vara bättre än suppar?!) och nu är vi snart hemma med en tokdäckad liten kille. Idag blir vi hemma och kollar på babblarna, får i oss vätska och sover nära <3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Postad i: Vardagligt, Föräldrarskap

(Förutom det uppenbara!) är ju allt man hinner med innan man ens kanske hade klivit ur sängen som barnlös! Vi sov till nio och sen käkade vi frulle framför Nyhetsmorgon innan vi gick på en timmas promenad. Hemma dammsög jag med Manne i bärselen och nu ska vi gå och käka lunch hos V föräldrar. OCH VÄDRET? Herrreeeguud jag är helt bubblig i kroppen. Underbaaarrrrt. Ha de gött!

Likes

Comments

Postad i: Manfred 0-6 månader, Föräldrarskap, Vardagligt

Men åååååh vad mysigt vi har haft det idag!!!!(!!!!!!) Först och främst fick V ta bajsblöjan i morse och efteråt somnade Manne och jag om - till nio! Då gick vi upp, klädde på oss och jag hinkade en kopp kaffe innan vi körde - i solglajjor - mot stan för att möta upp min syster, lilla My och lilla mamma. Syrran och jag bokade in oss i samma grupp på babysimmet så småkusinerna ska få busa tillsammans. Manne vevade på med benen som om han vispade grädde med dom och verkade verkligen tycka om att bada! Efteråt däckade ongarna innan vi ens kommit ut från omklädningsrummet så vi kunde alla tre njuta av lunch tillsammans. Nu vet jag dock inte vem som är tröttast, Manne eller jag? Är heeelt slut verkligen så ska bli skönt att V kommer hem och att vi får mysa in helgen <3

Likes

Comments

Efter lite strul med leveransen så har jag äntligen fått hem Manfreds Sippy Cup!! Det är, för er som lyckats missa, Twistshakes nya, fruktiga nyhet! Den är inte bara lika snygg som deras tidigare flaskor (som finns i 10 olika färger) utan även fri från farliga kemikalier och busenkla för kidsen att hålla själa - utan att spilla.

Sippy Cup finns i storlekarna 8+ samt 12+ månader och har ett mixernät som sönderdelar önskad frukt som du tillsätter i vattnet och låter barnen få goda smakupplevser. Det tråkigaste med nyheten är att den bara finns i begränsad upplaga så man får inte sitta och suga på karamellen för länge utan slå till snarast om man vill säkra sig med en flarra! Ni får som vanligt 20% rabatt när ni anger koden josefineeelind20 i kassan när ni handlar!


Happy Shopping

Inlägget är i samarbete med Twistshake.

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Vardagligt

Igår lekte Manfred, om än lite blygsamt på avstånd, med godbitarna Laurent & Francis!

Igår tog jag mig outside my comfortzone! Har ju nämt tidigare att jag tycker det är jobbigt att träffa andra mammor och hänga bara för att man har barn eftersom ens egna vänner tröttnar rätt fort på att prata om smakportioner, bajslass och sovrutiner (och de tror sig veta vad sömnbrist är, haaha vilket skämt ;-)) Så när jag hoppade in i bilen igår och åkte hem till en tjej jag aldrig pratat med innan (vad vi tror #småtjejerpåfest) så var jag faktiskt nervös. Tänk att behöva sitta jämte varandra i soffan och inte ha något att säga i flera timmar och inte komma på en bra ursäkt till att dra. Men det blev snarare en liten chock att klockan hann bli så mycket så fort! Jag och V skulle nämligen åka och handla efter han slutat jobbet, så jag var tvungen att sticka. Mycket tacksam att Aida tog intiativet! Summa summarum är ju att jag borde sluta vara så feg att träffa nytt folk.

Grabbarna är några månader äldre än Manfred och så jäkla goa!! De satt liksom och asflabba mitt emot varandra medan Manfred satt stelfrusen i mitt knä och klämde fram ett stelt "heh" ibland. Så roligt att se personlighetsdrag på så små människor! Manfred är född i skorpionen tecken och de ska tydligen vara lite blyga .. Jobbigt för honom eftersom han har två väldigt oblyga föräldrar och familjer!! Han kommer ju skämmas igenom livet ...

Anyway. Nu håller jag på att fixa inför babysimmet!! ÄR NERVÖS! TÄNK OM HAN DRUNKNAR? TÄNK OM JAG DRUNKNAR? Skönt att ha syrran och lilla My med mig (så jag kan dra ner dem med mig om jag får svårt att simma haha! OBS SKÄMT) Ska i alla fall bli kul att se hur lillgrabben ter sig i badet tillsammans med mig. På återseende!

Likes

Comments

Postad i: Föräldrarskap, Vardagligt
framkallaapp

Har snackat gott om Framkallaapp innan och ni lär ju inte ha missat dem på Instagram? Massa olika sätt att framkalla sina finaste mobilbilder - i en app. Billigt också! Det ÄR ju typ en av världens bästa idéer eftersom mobilbilder oftast "går till spillo". (Inlägget är inte ett samarbete)

Idag skiner solen och kaffet smakar ooootoroligt gott! Manne och jag ska åka iväg om en stund och det ser vi fram emot, Manne är nog ivrig för han vägrar sova sin förmiddagsvila. Han vägrar förresten det mesta stundtals, just nu vägrar han göra något annat än att gapa i falsett.Hoppas han somnar snart, så jag kan få i mig lite lunch och hoppa i något festligare än gråa mjukisbyxor. Ha en bra dag!

Likes

Comments

Postad i: Tankar, Vardagligt

Permanent med gnugg

Den här lilla skönheten har varit grinig hela eftermiddagen. Började med eftermiddagsvilan då han mest troligt var övertrött. Jag kämpade och kämpade för att han skulle somna och när han väl gjorde det kröp jag ner bredvid honom och somnade bums. Efter ynka 20 minuter vaknade han och gallskrek. Han brukar gråta till om han vaknar och inte sovit färdigt (och dessutom tappat nappen) men jag kunde inte få honom att sluta gråta. Vyssade, sjöng, gungade, studsade, gick runt ... 40 min senare låg han helt utmattad och sov på min arm med ögonen halvöppna, stackarn. Jag kunde inte undgå att själv bli irriterad, då jag också varit så himla trött idag. Han straffade mig därför med att kissa ner sig på skötbordet :-) Plums i badet och sen grötkvällsmat! Nu sover han efter att äntligen somnat i V famn. Hur gör ni med nattningarna? Vi lever nog farligt, eftersom jag oftast känner att jag hellre nattar eftersom han somnar fortare hos mig (eftersom han ju oundvikligt blir mer bekväm hos den som är hemma med honom) Men jag vill inte att han ska bli för van vid mig och aldrig kunna somna hos V. Den närheten är ju lika viktig. Så ikväll låg jag tyst på sängen och scrollade Instagram i all evighet. Tog inte lång tid innan V kom in med ett stolt smile och med en snarkande bebis i famnen <3

Nu ska vi käka ägg .... kanske kolla på ett avsnitt av Innan vi dör. Sen ska jag toksova! Imorgon ska vi på äventyr...

Likes

Comments

Postad i: Tankar, Vardagligt

jag kallar den: skolfotot.

Hallå alla glada.
Jag är inne i nått jävla grådassigt lull och får typ banka vett i min egna skalle flera gånger om dagen för att ta mig igenom dagarna. Lunkar runt med buskar i armhålorna, bryr mig inte riktigt om att klä på mig något annat än olika pyjamasar och borstar inte tänderna förrän framåt eftermiddagen. Och vi ska inte prata om hur det ser ut här hemma .. Tycker det är svintråkigt att äta, speciellt frukost. "Ska jag behöva äta nu igen ... koka min j*vla gröt .. hacka mina j*vla nätter, skiva min j*vla banan..." Jag älskar mat, speciellt frukost och är ju hungrig, men har ingen vidare matlust. Sen när jag väl äter ordentlig middag på kvällen svullnar jag ju upp som en ballong och fiser hål i trosorna. Igår köpte jag hem rågbröd i alla fall så det går lite fortare att fixa frulle - men nu ska ju lillkillen ha gröt istället. Det går hit, det går dit, det går runt en liten bit ...

Därav är det extremt dålig livsgnista här. Tycker inte det är roligt att skriva såna här inlägg där jag framstår som jag ligger raklång på soffan med händerna längst sidorna och bara gapar. (vilket min hjärna gör typ) Så ber om ursäkt. Varför gör jag ens det, tänker jag nu .. Meeeeeeeeeen det kanske vänder. Brukar ju göra det. Visst?!

Likes

Comments

Postad i: Vardagligt

Idag fick jag panik i hela kroppen när jag tänkte på att spendera ännu en dag mellan dessa fyra väggar, så det fick bli en lunch tillsammans med Victor innan jag spenderade hela eftermiddagen med Anna och Alexandra. V och jag var hemma samtidigt och då fick lillgrabben gröt (han var helt tokig i det idag, ropade efter mer när det var slut!) Vi avnjöt sen pasta carbonara framför nyheterna som värsta pensionärerna och nu måste jag nog tejpa upp ögonlocken om jag ska orka hålla mig vaken längre än till halv nio. Åh, har beställt en ring idag också - men mer om det lite längre fram i tiden!

Likes

Comments

Postad i: Tankar

För några år sedan fick jag ett telefonsamtal från min syster. Det var en förmiddag & jag var ledig från sommarjobbet. När hon ringde svarade jag först inte. "Jag orkar inte vara barnvakt idag" tänkte jag och drog täcket över huvudet. Efter en stund kommer min storebror in och ber mig ringa upp henne, att det är viktigt. Jag vill inte minnas att han var upprörd eller sådär påstridig man kan vara när man vet något som någon annan snart ska få veta, men det var något i hans röst som gjorde att jag skyndade mig. Min syster svarade med orden "bebisen är död".

Man hör ofta uttrycket sen blev allt svart men för mig så blev allt som ett vitt brus. Jag minns inget mer av det telefonsamtalet utan nästa sak jag minns är när mamma kommer hem på eftermiddagen och vi ligger jämte varandra på min säng och gråter i varandras armar. Bara ett högljutt jävla hysterigråt.

Vi tog hand om de stora barnen och vi försökte så gott vi kunde att ta hand om två stora små barn som precis förlorat sin lillebror. Theo ville pärla, satt i mitt knä och höll min bror i handen medan vi alla tre grät tillsammans. Det gjorde så oerhört ont i mig - och då kom jag ändå så lindrigt undan.

Dagen efter min syster fött deras bebis utan skrik fick vi ta farväl av honom. Han var så fin. Bara så, så himla fin. En liten uppåtnäsa, en liten halvöppen mun och små händer.

Jag som jobbar med äldre människor har stött på döden flera gånger och jag ser något väldigt fint och fridfullt i deras ansikten. De har väntat på att få gå och är tacksamma för stunden som varit. Nilas var också så himla fridfull där han låg, men det gör ont att veta att han aldrig fick leva ett helt liv.

Jag har varit så oerhört ledsen å min syster och hennes familjs vägnar, men det är först nu när jag själv håller min lille kille i mina armar och älskar så jag går sönder, som jag verkligen inser att jag aldrig någonsin kommer kunna förstå hur det känns att mista sitt allra dyrbaraste. Jag hoppas i alla fall att jag aldrig kommer förstå hur det känns. Jag inser också hur stark min syster och hennes man är har varit. De har överlevt något man inte kan överleva. Och tyvärr är det många som överlever samma sak.

Så idag bär vi vitt för Manfreds kusin Nilas och alla andra barn som aldrig fick chansen <3

Likes

Comments

Mest lästa

Instagram@josefineeelind