Var iväg på en snabb tripp till Dublin i helgen och bodde i detta vackra rum. Den vänstra bilden var det första en möttes av när en steg in i rummet och mina enda ord var wow.

Spenderade lite under 36 timmar i Dublin denna gång, krävdes mindre än hälften för att bli totalt förälskad. Vilken fin stad, vilka fina människor. Min reslust tändes igång. Kanske Sverige är för litet ändå? Dessa resor som håller igång ens glöd, det är där jag ska vara. Och vad hittade vi på denna gång då? Sprungit i affärer, ätit grym mat, sovit oss utvilade, sugit in den fina arkitekturen av staden, gått otaliga kilometer, lärt oss om Guiness historia och testat deras öl på experternas vis, och bara haft det riktigt bra. Det var fint, det var soligt och min tidigare flygrädsla är som bortblåst.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

En säger alltid att en ska göra varje år till sitt år. 2017 har inte varit mitt år. Det har brutit ner mig bit för bit. Skrattat åt smärtan i min själ. Gett mig hoppet tillbaka för att sedan stjäla det rakt ur mina händer. Det har gett mig brutal ångest; en hopplöshet och en känsla av att vilja ha mer. Detta var året som jag sakta tog tag i mig själv och mina vanor. Det tog tid, större delen av året rann ur mina fingrar innan jag fick en gnista och igång sprang jag. Helt plötsligt vände jag mina vanor. Ett steg mot att börja älska sig själv, och äntligen få göra ett år till mitt år. Jag går in i nästa år med all världens möjligheter, för jag har äntligen börjat investera i mig själv. Hejdå 2017, du sög.

Likes

Comments

Brooklyn Bridge i soluppgången var magiskt. Måste få in mer magiska ögonblick i mitt liv nästa år. De där ögonblicken som sedan varar en livstid.

Likes

Comments

Den senare tiden har jag gradvis börjat ta bättre hand om mig själv och min kropp. En förändring som min kropp skrikit efter länge. Det började med en fråga "Vill du börja träna med mig?" och sen var allt i rullning. Så den senaste månaden har jag börjat träna på ett gym, och blivit mer insatt i att må bra i kropp och själ. Jag har tagit bort all animaliskt baserad mat från min kost och försöker laga mer mat själv. Försöker lugna min själ genom yoga, och har bett om att bli av med mina arbetspass på nätterna som är katastrofala för min sömn. Jag har börjat sätta mitt mående först, för jag förtjänar att må bra.

Likes

Comments

"Jag har sådana skuldkänslor som äter mig upp inifrån. Var de kommer ifrån vet jag inte, vad de är över vet jag inte heller. Allting, ingenting? De bara existerar, påverkar alla mina val, ger mig ångest, en velighet, en klump i magen. Lever jag, lever jag inte. Gör jag någonting nyttigt, slösar jag bort min tid? Livet just nu ger mig ångest, ren skär jävla ångest. Hur tvingar man bort den från sitt liv? Går det att vinna över den? Eller får man snällt titta på när den tar över ditt liv? Det här är rörigt, mitt huvud är rörigt, vilket gör allting så himla rörigt. Jag sitter på köksgolvet och gråter, för ingenting. Jag straffar mig själv, för ingenting. Varför gör du ingenting? Varför är du ingenting?" Utkast från augusti, som inte kunde träffat mig hårdare än just nu.

Jag försöker bli ett med min ångest, enas i kampen mot livets motgångar, förvandla den till ett driv. Men den slukar mig oftast bara hel. Vänder mig ut och in. Den är verklig. Det gör ont i min själ. Och jag greppar allting i hopp om att förminska den.

Likes

Comments

Den långsamma uppdateringen från New York fortsätter. Tänk att det redan är två månader sen vi var där... En dag åkte vi ut med båten till Frihetsgudinnan, ännu en stor sevärdhet avbockad. Stryk under ordet stor. Sen hoppade vi även av vid Ellis Island och gick på museum där som handlar om invandring i olika epoker till USA. Jag älskar museum, och tycker sånt här är så intressant, så det var en cool upplevelse.

Tillbaka till verkligheten, jag tappade min röst under lördagskvällen. Jag var på jobbet och var därför tvungen att prata, resultatet blev att rösten sa hejdå till mig. På två dygn kom det inte ut ett ljud när jag försökte prata. Det är en underlig känsla, obehagligt, att rösten bara försvinner. Dag tre försökte jag tvinga tillbaka den då jag trodde jag skulle behöva jobba ännu ett pass utan röst (vilket är hopplöst då en måste prata hela tiden på mitt jobb). Men jag blev räddad i sista stund av fina kollegor så min ostabila tonårsmålbrottsröst kunde återgå till att vila. Idag, dag fyra är min röst där ibland, hesare än hesast. Lite som Phoebe när hon vad förkyld. Jag hoppas min röst hittar tillbaka till mig snart, jag saknar den.

Likes

Comments





Jag ansökte om ledigt denna helg. En vän kom på besök och en annan fyllde år. Mitt lilla gäng från jönköping. Töntigt men sött att säga. Vi åt pasta i gamla stan, drack en margarita med saltkornsflingor i en bar med uppstoppade djur på väggarna. Kanske underligt, men det erbjöd lite värme till frysande kroppar. Vi tog oss senare norrut från stan och drack sangria i en varm liten lägenhet, där vår framtidsångest brukar släppas lös. Vi fick Max-mat hemkörd på en cykel, och hittade idoler på youtube. Eller bara konstiga människor. Mitt tåg tog mig senare söderut igen. En tidig kväll, om en jämför med att jag var hemma innan jag vanligtvis är när jag jobbar. Skevt, eller bra.

Denna söndag var jag ledsen. Eller nä, inte direkt. Lite sorgsen i själen kanske. På kvällen skulle harry styles slutsålda konsert gå av stapeln, och jag skulle inte dit. Tragiskt. Men jag kikade på fina fotografier på fotografiska istället. Det absolut bästa museet, om jag får slänga in min åsikt, vilket jag får. Jag skulle kunna vandra omkring och titta på foton i timmar, synd att det tillslut tar just slut. På mitt tåg påväg hem bestämde sig livet för att le lite åt mig och jag lyckades timea in ett sista biljettsläpp och knep till mig en biljett. Ingen var lyckligare än jag.

Så jag gick solo för första gången på en konsert. Vem behöver vänner att dansa med när du kan dansa med harry styles? Han var lika fantastisk som alltid, den mannen kan leverera på scen. Jag gick in i ett överlyckligt stadie och den glädjen följde med mig hem, och till jobbet dagen efter. Jag var för glad. Livet för bra. Men ni kan vara lugna, det är återställt igen. Igår fällde jag ett par tårar i min mörka bil påväg hem lite för tidigt från jobbet för jag mådde så brutalt dålig. Mansinfluensa? En jag hade på mig tre jackor och frös ändå, vaknade med feberfrossa under natten och tror jag gick i sömnen? Jag är på bättringsvägen, men att vara sjuk är en fantastisk anledning till att göra ingenting.

Likes

Comments

Jag sitter omgiven av ett mörker. En kopp med rykande te försöker värma upp min höstfrusna kropp. Mina fingrar kramar om koppen hårdare, vill inte släppa taget. Försöker finna ett lugn i mitt mörker men allt brus omkring är för högljutt. Ögonen ser mörker och öronen hör ljus, liv. Jag fick ett ögonblick av inspiration till att skriva på min bok. Det var sedan länge eftersökt, och plötsligt bara fanns det där igen. Idéer, tankar, vilja. Att skriva är som en våg, den är inte alltid kraftfull, men när den är det så bjuder den på ett riktigt fint åk.

Likes

Comments

I lördags var jag iväg på sweden fashion and beauty day. En dag som snabbt fylldes med massa information och inspiration. Hela lokalen var fylld av power-kvinnor som delar med sig av sina erfarenheter och diskuterar allt från hållbarhetsfrågor inom mode, till sina karriärresor. Det är sådant här jag behöver få doser av och få bli omgiven av inspiration till att själv jobba på hårt och sträva efter något större. Att i slutet av dagen känna mig lite mer säker på vilken väg jag vill gå i livet, och känna sig redo att börja kämpa hårt för att ta sig dit.

Likes

Comments

Det var en fredag och vi gick på museum som en bör när en besöker en ny stad, ett nytt land. Det var inte ett museum som visade upp konst, eller gammal världshistoria, utan om hjältemod, öppnade upp hjärtskärande berättelser från folk som överlevt och omkommit under 9/11. Någonting en tror en redan vet så mycket om, men här kommer berättelser inifrån som man inte hört förut.

Vi gick igenom the high line park, ett gammalt tågspår som upprustats till en park. Tog oss nedför Wall Street, längs vattnet, till ett memorial för amerikanska soldater. Allting väldigt typiskt amerikanskt, allting väldigt mäktigt.

Likes

Comments