Den långsamma uppdateringen från New York fortsätter. Tänk att det redan är två månader sen vi var där... En dag åkte vi ut med båten till Frihetsgudinnan, ännu en stor sevärdhet avbockad. Stryk under ordet stor. Sen hoppade vi även av vid Ellis Island och gick på museum där som handlar om invandring i olika epoker till USA. Jag älskar museum, och tycker sånt här är så intressant, så det var en cool upplevelse.

Tillbaka till verkligheten, jag tappade min röst under lördagskvällen. Jag var på jobbet och var därför tvungen att prata, resultatet blev att rösten sa hejdå till mig. På två dygn kom det inte ut ett ljud när jag försökte prata. Det är en underlig känsla, obehagligt, att rösten bara försvinner. Dag tre försökte jag tvinga tillbaka den då jag trodde jag skulle behöva jobba ännu ett pass utan röst (vilket är hopplöst då en måste prata hela tiden på mitt jobb). Men jag blev räddad i sista stund av fina kollegor så min ostabila tonårsmålbrottsröst kunde återgå till att vila. Idag, dag fyra är min röst där ibland, hesare än hesast. Lite som Phoebe när hon vad förkyld. Jag hoppas min röst hittar tillbaka till mig snart, jag saknar den.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments





Jag ansökte om ledigt denna helg. En vän kom på besök och en annan fyllde år. Mitt lilla gäng från jönköping. Töntigt men sött att säga. Vi åt pasta i gamla stan, drack en margarita med saltkornsflingor i en bar med uppstoppade djur på väggarna. Kanske underligt, men det erbjöd lite värme till frysande kroppar. Vi tog oss senare norrut från stan och drack sangria i en varm liten lägenhet, där vår framtidsångest brukar släppas lös. Vi fick Max-mat hemkörd på en cykel, och hittade idoler på youtube. Eller bara konstiga människor. Mitt tåg tog mig senare söderut igen. En tidig kväll, om en jämför med att jag var hemma innan jag vanligtvis är när jag jobbar. Skevt, eller bra.

Denna söndag var jag ledsen. Eller nä, inte direkt. Lite sorgsen i själen kanske. På kvällen skulle harry styles slutsålda konsert gå av stapeln, och jag skulle inte dit. Tragiskt. Men jag kikade på fina fotografier på fotografiska istället. Det absolut bästa museet, om jag får slänga in min åsikt, vilket jag får. Jag skulle kunna vandra omkring och titta på foton i timmar, synd att det tillslut tar just slut. På mitt tåg påväg hem bestämde sig livet för att le lite åt mig och jag lyckades timea in ett sista biljettsläpp och knep till mig en biljett. Ingen var lyckligare än jag.

Så jag gick solo för första gången på en konsert. Vem behöver vänner att dansa med när du kan dansa med harry styles? Han var lika fantastisk som alltid, den mannen kan leverera på scen. Jag gick in i ett överlyckligt stadie och den glädjen följde med mig hem, och till jobbet dagen efter. Jag var för glad. Livet för bra. Men ni kan vara lugna, det är återställt igen. Igår fällde jag ett par tårar i min mörka bil påväg hem lite för tidigt från jobbet för jag mådde så brutalt dålig. Mansinfluensa? En jag hade på mig tre jackor och frös ändå, vaknade med feberfrossa under natten och tror jag gick i sömnen? Jag är på bättringsvägen, men att vara sjuk är en fantastisk anledning till att göra ingenting.

Likes

Comments

Jag sitter omgiven av ett mörker. En kopp med rykande te försöker värma upp min höstfrusna kropp. Mina fingrar kramar om koppen hårdare, vill inte släppa taget. Försöker finna ett lugn i mitt mörker men allt brus omkring är för högljutt. Ögonen ser mörker och öronen hör ljus, liv. Jag fick ett ögonblick av inspiration till att skriva på min bok. Det var sedan länge eftersökt, och plötsligt bara fanns det där igen. Idéer, tankar, vilja. Att skriva är som en våg, den är inte alltid kraftfull, men när den är det så bjuder den på ett riktigt fint åk.

Likes

Comments

I lördags var jag iväg på sweden fashion and beauty day. En dag som snabbt fylldes med massa information och inspiration. Hela lokalen var fylld av power-kvinnor som delar med sig av sina erfarenheter och diskuterar allt från hållbarhetsfrågor inom mode, till sina karriärresor. Det är sådant här jag behöver få doser av och få bli omgiven av inspiration till att själv jobba på hårt och sträva efter något större. Att i slutet av dagen känna mig lite mer säker på vilken väg jag vill gå i livet, och känna sig redo att börja kämpa hårt för att ta sig dit.

Likes

Comments

Det var en fredag och vi gick på museum som en bör när en besöker en ny stad, ett nytt land. Det var inte ett museum som visade upp konst, eller gammal världshistoria, utan om hjältemod, öppnade upp hjärtskärande berättelser från folk som överlevt och omkommit under 9/11. Någonting en tror en redan vet så mycket om, men här kommer berättelser inifrån som man inte hört förut.

Vi gick igenom the high line park, ett gammalt tågspår som upprustats till en park. Tog oss nedför Wall Street, längs vattnet, till ett memorial för amerikanska soldater. Allting väldigt typiskt amerikanskt, allting väldigt mäktigt.

Likes

Comments

Hej kompisar. Jag har emellertid svårt att urskilja om året är 2014 eller 2017. Så mycket är sig likt mellan de två åren, vad jag gör, vart jag är, vem jag är. Har någonting förändrats på tre år? Är det ett steg bakåt att återgå till något man en gång velat fly från? Sticker jag bara huvudet i sanden? Är min framtidsplan verklig? Kommer den genomföras? Varför repeterar min hjärna ständigt samma frågor? Går jag runt i cirklar? Jag har svårt att komma upp i samma antal arbetade timmar som 2014, men är precis lika utpumpad på energi som då. Eller, det kanske är att ta i. Jag har en annan gnista nu än då. Den gömmer sig delvis bakom ett berg av trötthet, men när den glöder är den enorm. Ska arbeta på att hålla den vid liv, längre och längre. Är det kaffe som är medicinen eller finns det något annat recept på att bota denna konstanta trötthet? Prova att sova. Behöver dock realistiska idéer för mig. Funderar starkt på att börja träna, då kanske en kan få energi och trötta ut kroppen så den tvingas till att återhämta sig med sömn? Fin idé ändå.

Likes

Comments

Här kommer lite fler bilder från New York. Vi var exempelvis och kikade på the Flat Iron Building, inne på Grand Central Station och gick igenom Times Square på kvällen. Omkring här blev jag stoppad av en man som tyckte jag skulle resa världen runt med honom och fotografera honom. Detta samtal slutade med frasen "Are you a lower class Swede because you're not blonde?" Nää, men kul att det är så du ser på vårt land!

Likes

Comments

För varje resa känns hemma mindre..

Ett plan tog oss över atlanten, till staden som aldrig sover. Surrealistiskt, stort, fantastiskt. Som att stiga in i en film, där framför ögonen fanns nu allting som tidigare bara existerat på en skärm. Första riktiga dagen i New York såg lite ut såhär. Vi såg Times Square, promenerade igenom Central Park, och åt middag i Little Italy. Vandrade mellan höghus, gula bilar och i en extrem värme. Det var fint, och den där drömmen om att bo där en dag fick lite mer liv i sig.

Likes

Comments

Hej från andra sidan. Saker och ting blev inte riktigt som tänkt, som vanligt. Visade sig att jag inte satt med ett första utkast på planet till new york, utan med ett fortsatt skrivstopp. Men vad gör väl det nu. Det kommer sen. Denna trötta turist ska säga godnatt nu, för imorgon fångas soluppgången över brooklyn bridge.

Likes

Comments

"Jag har alltid den konstanta rädslan att jag missar saker. Att jag inte lever mitt liv till fullo. En klump i magen, som ett konstant påminnande att jag låter chanserna gå förlorade. Jag försöker ständigt förändra och förbättra mig själv. Men jag är i grund och botten densamme. Utan att göra någonting åt det. Jag spinner konstant på detta ämne, känns som om jag satt en gammal skiva på repeat, och det är samma meddelande om och om igen. Men detta är ett stort bekymmer för mig. Någonting som bringar mig ångest, någonting som förstör mitt liv. Och jag sitter som en duktig flicka på sidan och tittar snällt på; för vill jag ens förändra någonting? Ja blir det direkta svaret... Fast samtidigt nej. För jag är ganska bekväm, och det är det som är det läskiga. Det är där boven finns, bekvämligheten."

Mina arkiv är fyllda med utkast som aldrig visats för andras ögon, kanske borde de inte göra det heller. Denna får idag se dagens ljus, efter snart två års mörker. Jag har i dagarna försökt strukturera upp mål och förhoppningar inför hösten för att inte tappa bort vad jag vill uppnå. Får se om det håller vägen fram.

Likes

Comments