För varje resa känns hemma mindre..

Ett plan tog oss över atlanten, till staden som aldrig sover. Surrealistiskt, stort, fantastiskt. Som att stiga in i en film, där framför ögonen fanns nu allting som tidigare bara existerat på en skärm. Första riktiga dagen i New York såg lite ut såhär. Vi såg Times Square, promenerade igenom Central Park, och åt middag i Little Italy. Vandrade mellan höghus, gula bilar och i en extrem värme. Det var fint, och den där drömmen om att bo där en dag fick lite mer liv i sig.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej från andra sidan. Saker och ting blev inte riktigt som tänkt, som vanligt. Visade sig att jag inte satt med ett första utkast på planet till new york, utan med ett fortsatt skrivstopp. Men vad gör väl det nu. Det kommer sen. Denna trötta turist ska säga godnatt nu, för imorgon fångas soluppgången över brooklyn bridge.

Likes

Comments

"Jag har alltid den konstanta rädslan att jag missar saker. Att jag inte lever mitt liv till fullo. En klump i magen, som ett konstant påminnande att jag låter chanserna gå förlorade. Jag försöker ständigt förändra och förbättra mig själv. Men jag är i grund och botten densamme. Utan att göra någonting åt det. Jag spinner konstant på detta ämne, känns som om jag satt en gammal skiva på repeat, och det är samma meddelande om och om igen. Men detta är ett stort bekymmer för mig. Någonting som bringar mig ångest, någonting som förstör mitt liv. Och jag sitter som en duktig flicka på sidan och tittar snällt på; för vill jag ens förändra någonting? Ja blir det direkta svaret... Fast samtidigt nej. För jag är ganska bekväm, och det är det som är det läskiga. Det är där boven finns, bekvämligheten."

Mina arkiv är fyllda med utkast som aldrig visats för andras ögon, kanske borde de inte göra det heller. Denna får idag se dagens ljus, efter snart två års mörker. Jag har i dagarna försökt strukturera upp mål och förhoppningar inför hösten för att inte tappa bort vad jag vill uppnå. Får se om det håller vägen fram.

Likes

Comments

Hej på er. Jag försöker knåpa ihop ett personligt brev, men nästan allting är roligare än att försöka sig på att skriva ett sådant. Vilken ände börjar man i? Vem är jag? Vad vill jag? Jag vet vad jag vill, ha denna tjänst. Det är allt som e klart just nu. Måste även tvinga mig själv med att fortsätta med kapitel tio i min bok, det är tungt att skriva, det gör mig ledsen, men det är en sådan viktig del i boken och tiden för när jag vill ha den klar börjar rinna ut. Om tjugofem dagar åker jag till New York, och då ska jag ha en bok att börja redigera. Är det hållbart? Spela roll, de löser vi. Skogen är för övrigt väldigt rogivande och vacker, tänkte det var värt att nämnas.

Likes

Comments

"Hey angel. Do you know the reasons why we look up to the sky?"

"Är nästan för rädd för att våga tänka på framtiden, för jag vet inte vart jag ska ta vägen, eller vad jag vill göra. Det finns ingen väg utlagd för mig, om ett år står jag där. Utan någon vetskap, utan någonting. Jag är inte redo att börja arbeta, det skrämmer mig. Jag besitter inte den kunskap som krävs, jag är bara helt jävla vilsen. Vet inte vilket ben jag ska stå på, vilket håll jag ska gå åt. Vill lägga mig under kudden och skrika ut min frustration."

För 364 dagar sedan skrev jag en text om min rädsla för framtiden, för där jag står nu. Jag ser ingenting klarare, har ingen vetskap om vad som händer härnäst. Kanske är jag bara lika rädd som då, för framtiden, för ovissheten. Kanske är jag räddare, då detta blivit min vardag. Kanske är jag lugnare. Kan de vara så att jag inte bryr mig, eller bryr jag mig för mycket? Kanske är det dags att skrika in i kudden. Kanske är det dags att ta tag i allt, eller inte, vem vet egentligen?

Likes

Comments

Förra veckan lekte vi vuxna med vinprovning, idag leker jag nyttig. Undrar när leken övergår till allvar? Kanske aldrig, kanske redan hänt? Jag är i alla fall oerhört taggad på denna vecka. Den är dedikerad till att skriva i mängder, springa längder i skogen och fånga upp det sista jag lovat mig själv med denna sommar; att börja fota igen. Jag är husvakt och det är lika med lugn och tystnad, hur underbart låter inte det?

Likes

Comments

Hallå där. Sommaren rullar på och jag har börjat få jobba lite mer, det uppskattar mitt bankkonto som lider så av de få timmarna. Däremot är det något som mitt skrivande inte uppskattar, men det ska få lite mer fokus nu. Jag lyckades efter många om och men få klart kapitel fem och med det tror jag min skrivspärr gett med sig lite, för nu är jag halvvägs igenom kapitel sex, kul. Jag har lärt mig lite mer om svensk historia sen sist, tacka vet jag museum, särskilt dom som är gratis, och sedan har jag varit en tripp i Göteborg där jag spenderat tid på Liseberg. Nu ska jag fortsätta med mitt Game of Thrones tittande, så en kommer ikapp innan en massa spoilers släpps till höger och vänster.

Likes

Comments

Mina fingrar skriver inte tills de blöder, men de skriver. Alla ord blir inte vackra, men det blir ord. Alla idéer blir inte genomförbara, men det är idéer. Hittar det bra i det lilla, för jag har snart fem kapitel i en bok.

Jag jobbar så lite så det känns som jag är arbetslös, och det ger mig en rastlöshet och orkeslöshet som jag ogillar. Jag borde skriva mer, men jag har svårt att fokusera än. Ibland får mitt instängda skrivande möta världen på caféer, ibland får jag möta vänner, ibland får jag möta ett tomt dokument, ibland ett fullt, för det mesta stängs mitt skrivande in i mitt rum. Jag tar mig igenom skogar springandes och serier sittandes. Det finns så många jag vill se på en gång att jag ibland hoppar mellan dom och ibland ledsnar jag och sitter framför en youtube video istället. På ett sätt är det en händelselös sommar, på ett annat händer det enormt mycket. Om sextio dagar ska jag redigera ett första utkast av en bok på väg till New York. Coolt va?

Likes

Comments

And all I need is

Såg nyligen Kodalines musikvideo till "Brother", grät en skvätt. Gråter alltför lätt och ofta, även om många kanske har svårt att tro det. Men den var fin, så kika på den. På ett annat spår, har nästan skrivit klart tre kapitel i min bok. Sjukt att skriva så, min bok. Jag tycker det känns så jävla läskigt att lämna över den till någon annans ögon, så därför gör jag inte det. Se så simpelt. Tror jag missat hela meningen med böcker, men vad gör väl det?

Likes

Comments

En promenad en midsommardag. Med ett nytt objektiv och en barnslig glädje spridandes genom kroppen. Materiell lycka stavas det. En examenspresent som belöning för sitt arbete, fint. En midsommar fylldes med lunch, mängder och mängder av jordgubbar, som rundas av med middag hos en vän. Som i sig avslutas med en bokad resa till New York. Obeskrivligt taggad, syns i staterna i höst. Fan vad häftigt ändå, mitt bankkonto är inte lika taggad som jag, men det löser vi.

Tycker för övrigt att det är väldigt svårt att få ur mina tankar från huvudet ner på ett dokument i datorn. De flyger förbi snabbare än jag hinner skriva och är redan mil före mina fingrar, vilket resulterar i ett tomt dokument. Det blandas med en tanke på hur det ska vara, hur många ord, hur många sidor, istället för att anpassa sig efter hur kapitlet ter sig. Blir frustrerad över vad jag fått för mig är rätt, det förstör flytet. Att skriva är ingen dans på rosor.

Likes

Comments