Torsdagar för mig är en vänersborgs-dag, just för att jag tillbringar varje torsdag på möten här i Lilla Paris.

Jag har funderat många gånger på om jag saknar stan. Och ibland undrar jag om jag ska flytta hit igen, men den känslan och tanken vänder ganska snabbt när jag tänker på vilka underbara kollegor jag har i Mellerud. Och där funderar jag inte längre på det.
Den senaste tiden har jag haft en överväldigande känsla av ensamhet. Det är ändå rätt fascinerande hur man kan känna sig så ensam bland så många människor. Vad är det som får en att känna sig så ensam? I mitt fall har jag funderat mycket kring detta och jag har kommit fram till att när jag ger mer än jag får så känner jag mig otillräcklig och ibland bortglömd. Oftast kommer allt på en gång, när bägaren blivit full och tillslut rinner över eller om något händer som får känslorna att bli såpass starka att man inte vet vart man ska ta vägen.

I vilken ände början man då att förändra sitt liv. Vad är det som gör mig olycklig när jag egentligen har alla bitar för att vara just lycklig. Jag är inte otacksam. Jag kanske inte alltid nöjer mig med det lilla, man ska våga drömma. MEN jag är ödmjuk och försöker se positiva saker även i det negativa. Trots att det ibland sitter långt inne eller tar ett tag att se det.

Jag strävar jag alltid efter att bli ett bättre jag.

Sometimes the prettiest smiles hide the deepest secrets

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments