View tracker

För er som inte vet eller vill veta så har jag flyttat min blogg för över ett år sedan till denna hemsidan: http://streetfashiontokyo.blogspot.com. Där skriver jag om japanskt mode, japansk kultur, om mina resor och mitt nuvarande liv i Santa Barbara, Cali, USA! 

Hoppas ni kikar in och hittar något ni gillar!

(^_^)/

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag åker till Japan på språkresa, detta är något jag velat göra väldigt länge och nu blir äntligen min dröm verklighet! Är sjukt nervös men samtidigt hur glad som helst, vet inte vart jag ska ta vägen haha. Nu blir det stenhårt plugg med japanskan och alla seder osv. 

♥GLÄDJE!♥

Likes

Comments

View tracker

Vaknade upp klockan nio av förväntan att föräldrarna skulle komma in men mamma hade bestämt att låta mig sova ut så tillslut somnade jag om till tjugo över 10 då kom de in med massa presenter! Fick massa kul som jag får lägga upp senare för nu ska jag strax i väg och äta lunch och sedan vidare till spa! :D

Nu ska jag ha en awesome dag så hoppas ni får en med! 

Likes

Comments

En timme och 25 minuter tog det att göra hela teckningen. :) Nu är den klar och det är från den senaste anime serien jag såg Toradora. En rolig serie med inslag av kärlek. Bilden föreställer Yasuko Takasu och Taiga Aisaka. 

Likes

Comments

Nu sitter jag här igen och inte haft tid att uppdatera under dagen för jag har varit upptagen med arbeten och handlat mat. Men nu ska jag fixa till lite morötter och dipp för att sedan krypa ner under täcket och njuta av den anime serien jag tittar på just nu, Anohana. Klickar ni på länken kommer ni dit direkt, det är 11 avsnitt varav cirka 20 min var. 

Handling: Anohana är en serie om sex barndomsvänner och hur deras liv förändrats efter de växt upp. Man får nästan direkt veta att en av vännerna dött i en olycka när de var små och att efter detta så spreds vännerna. Huvudpersonen Jintan vaknar upp en dag och märker att han fått besök av Menma, flickan som dog. Flickan har åldrats lika mycket som honom, till tonåren, och Jintan är helt övertygad om att han har blivit galen eftersom ingen annan kan se eller höra henne. Under tiden serien utspelas lär man känna Jintan, Menma och de andra vännerna. Man får också veta vad som egentligen hände den där dagen då Menma dog. 

Jag har hitills bara sett tre avsnitt men jag tycker den är jättebra och rekomenderar den för den är väldigt sorglig men har samtidigt humor. Alla som förlorat en nära vän eller liknande tror jag kan relatera väldigt bra till hur personerna känner sig i serien. 


Likes

Comments

Gokväll alla fina människor där ute!

Igår kunde jag inte och orkade inte uppdatera, jag jobbade i cirka 12 timmar igår med att flytta veterinärkliniken, städa och greja. Så när jag kom hem blev det att ta ett glas vin med mamma och ha lite tjejsnack, vilket var jättetrevligt. Sedan kollade jag film och väntade på min fina. Somnade inte förän vid 5. Så jag har varit helt slut idag igen eftersom jag nästan dygnat då (-2timmar).. Blir lite plugg nu och sedan kolla film.

Tänkte däremot tipsa er om en sak som jag ska beställa hem idag! Några av er har säkert hört talas om Gelaskins? För er som inte har gjort detta tänkte jag berätta lite om det och vart jag ska beställa mitt ifrån! 
Gelaskins är:
- Skydd för mobil, dator och liknande. 
- Portabel konst, välj någon utav de som finns eller skapa din egna!

Kan lätt tas av och på om igen utan att det blir märken.
- Bäst av allt, inga repor! 

Jag ska beställa hem en egen designad först och sedan om det känns bra en till! ♥

För att klicka hem din egna Gelaskin, KLICKA HÄR

Hoppas ni får en superbra kväll, trots att det är söndag! Puss♥


Denna skulle vill jag ha som min Gelaskin.
(Sötsakerna är från filmen: Min granne Totoro)

Likes

Comments

Jag kommer ihåg det som det vore igår.


Jag var 9 år gammal och min familj hade bestämt oss för en första resa till USA sommaren 2001. Från Boston till New York skulle det bli, jag var förväntansfull på en sådan spännande resa. En resa till andra sidan av världen. Tre veckor hade vi sagt att vi skulle vara där, men något hände med mamma på jobbet jag tror att hon inte kunde ta ledigt och därför var vi tvugna att flytta resan till 6 veckor tidigare än vad vi hade tänkt oss.

Detta var tredje gången i mitt liv jag blev "räddad" av ödet eller min skyddsängel. Men vi åkte dit och hade en jättetrevlig resa och så kom vi till NY. Det var som en helt ny värld för lilla mig, jag kommer ihåg att jag tittade på hur höga alla hus var. Jag fick åka upp i Empire State Building och älskade utsikten över staden. Pappa stod lutad mot väggen, livrädd för höjden men mamma och jag hängde på stängslet för att se ner och titta överallt. Luften blåste i ansiktet och i håret på mig, vilken härlig känsla det var. Kände mig oövervinnerlig och helt fri.

Sedan kom vi fram till tornen. Kommer ihåg precis allting: Det var en fin och varm dag, solen sken, lukten av staden och gräset utanför. Ljudet av folk som pratade och skrattade, gula taxibilar som körde förbi, byggarbeten m.m. Jag böjde mig bakåt nästan så jag gick av på mitten för det var så högt. Jag tyckte det var de mest fantastiska jag sett i hela mitt liv, att människor kunde bygga så höga hus och arbeta så högt upp. Då kommer min pappas kommentar som skär i bröstet varje gång jag tänker tillbaka: "Jag undrar hur man ska kunna riva de här husen någon gång?" Sex veckor senare fick vi svaret på den frågan..
Jag var inne i World Trade Center, jag åt lunch under tornen i gallerian. Alla människor som gick förbi mig utan att veta vad som skulle ske där sex veckor senare. Helt ovetandes.

Jag kommer aldrig glömma när jag såg det på teve, folk som hoppade ut ur huset med gardiner som skydd för det höga fallet, folk som höll varandra i händerna och hoppade ut tillsammans. Kraschen in i de husen som jag hade sett sex veckor senare, tanken på att jag sett folk som jobbade där och alla människor som drabbades av detta var fruktansvärt. När husen rasade och alla människor begravdes under all bråte, det går inte att förstå som människa hur hemskt det är och att strax efter kom det farliga dammet som spred sig som en dödlig tsunami mellan husen i New York. Jag grät i flera veckor. Jag förstod inte att det kunde finnas sådan ondska i världen, att någon annan människa vill skapa sådant kaos och smärta mot någon annan. Jag letade på internet i veckor och tittade efter vad för olika konspirationsteorier det fanns om allting som hänt. För det var ju inte bara WTC som drabbades utan även Pentagon och folket som dog i planet som kraschade på ett fält. All flygtrafik stannade, för under den stunden som allt detta hände stannade hela världen upp, i ren skräck och förtvivlan.

Jag tror helt på att det inte var meningen för mig att vara där, att vi var beskyddade från att se det hända. Jag tror även att "min skyddsängel" hade för avsikt att låta mig se byggnaderna innan de föll för det fick mig att ändras som människa. Jag hade inte alls haft samma känsla om jag inte varit där och fått se allting. Jag har förändrats, till det bättre.

Detta är min berättelse om 9/11 2001.
Av: Josefin Daleberg


Likes

Comments

Tänkte lägga upp bilder på hur jag ser ut idag. Sedan så har jag sminkat mig idag med lösögonfransar och lite asiatiskt vilket jag tänkte visa. :) Nu måste jag ta bilen hem till Linn och mysa!! Ha en superduper kväll!

Likes

Comments

Vet att jag ej bloggat på 2 dagar men i förrgår hade jag inte tid och igår var jag på sjukhuset hela dagen för jag hade jätteont i buken och till slut tappade jag känseln i mina ben. Men som vanligt hittar de inget fel på mig. Så de var bara att åka hem och ta en tablett. Idag mår jag i alla fall bättre och därför bjuder jag nu på bilder på mina skor!! :) Underbara är dom!

Likes

Comments