View tracker

​25 bilder. Med början från vår andra dressyrtävling tillsammans (Pay and ride, april 2013. Jag började rida Joker i augusti 2012) till Svenska mästerskapen på fjordhäst 2016.

Likes

Comments

Försöker ladda upp en film från i torsdags. Men mobilen samarbetar inte.
Han kändes iallafall jättefin.
Vi testade lite förvänd galopp - nemas problemas.
Det kan bli bra det här, jag tror på Joker ❤️
- bjuder på skärmdumpar ur filmen istället.

Likes

Comments

Ja det gör det, det suger att ha skadat huvudet.
På förmiddagen lämnade jag Kalmar, disco i bilen & allmänt pepp på livet hela vägen hem.
Fixar stallet & sätter mig i bilen när det är klart, känner mig fortfarande ovanligt pigg.
Shit va skönt tänkte ja & frågade runt om någon ville va spontan. Så här i efterhand är jag tacksam för att ingen utav de tillfrågade kunde 😓 handlade lite & när jag sedan kom hem (ca 17) däckade jag på soffan.
Det suger att det är så. Jag vill också orka.
Hitta på saker, vara spontan.

Bara som igår när Melker & jag var ute & åt i Kalmar. Vi valde pinschos. Den restaurangen var betydligt större än Norrköpings och massor av folk = högre ljudvolym, stökigare. Jag upplevde det jobbigt & störande.

Soffmys är det bästa. Men jag vill orka mer än så.

Godnatt

  • 13 readers

Likes

Comments

Joker & jag har nu hunnit med 4 - 20 minuters träningar, dressyr. Den femte är inplanerad till torsdag.
Joker känns finare för varje gång. Vi har nu på den här korta tiden fått till galoppfattningarna, utan att han fladdrar upp med huvudet i luften. Det har inte jag lyckats med på 4 år. Haha, och nu går det efter 40 minuter träning 🙄. Så är det, sitter man inte på rätt knep, så gör man inte. Men nu så.
De två tidigare lektionerna jobbade vi med att få in bakbenen under magen.
Hemma är vi tvingade till att enbart hålls i skogen. Vägen är ISGATA, och han är än oskodd (plockade av skorna när han blev sjuk, och nu är hovslagaren utomlands). Men vi gillar skogen, både Joker & jag så det är inte hela världen. Jag tycker att han har blivit betydligt snyggare i kroppen nu efter 1 1/2 månad igång (han såg lite tråkig ut i början på december) så skogen gör nog nytta.
Lägg dags, sov gott

Likes

Comments

Vilken fantastisk liten kille han är.
2016 har han gått från en busig liten "valp" till att kännas vuxen på riktigt. Mogen är nog det rätta ordet.

Efter flera månader med sjukdom...
Så mår han idag bra. Nu sen snön har kommit har han dessutom kunnat gå i hagen utan täcke - utan att han blivit knölig. Känner man på kroppen så känner man fortfarande någon bula lite här och där, men tror det mest är ärr och inget som sitter i vägen.

Jag hittade en bild från i våras på honom, då misstänkte vi att insekter var orsaken. Men så här i efterhand så var det nog allergin som började redan då & med ett flugtäcke kom inte dammet åt honom och då klarade han sig.

Förhoppningsvis klarar han det här nu, med vår hjälp att välja bra foder och se till att han inte utsetts för sånt han inte tål. Det känns skönt att veta vad han reagerat på.

Jag har nu börjat sätta igång honom (hela december) & två gånger har vi ridit 20 minuters lektion för tränare, där han känts jätte fin. Mitt mål är att få tillbaka kondition & muskler så vi kan ta vid där vi trist nog fick avsluta i slutet på september. Men ändå tar vi en dag i taget och i hans takt. Huvudsaken är att han mår bra & idag såg han lycklig ut hela ridturen i skritt, barbacka, på lång tygel i skogen, trots massa minusgrader. <3

​Översta bilden från i våras, de andra två från idag

Likes

Comments

View tracker

​I det stora hela kommer jag att se tillbaka på 2016 som ett bra år.
​Även om jag nog aldrig tidigare har sovit så mycket som jag gjort 2016.
​Men tröttheten får jag nog lära mig att leva med, och den får inte vara ett hinder. Mycket häst har det blivit. Men det är också i stallet som jag orkat pyssla lite, inte så mycket störmoment runt omkring som gör mitt huvud trött.

- I mars debuterade jag & Joker i dressyr på lokal nivå. LC:2 på 63.83 %, vilket gav mig en knuff i arslet. Jag var rädd innan för att jag red för dåligt  & att jag och Joker inte hade en chans när vi kom ut bland de brunbenta. Så det kändes skönt.

- I april red vi LA:1 på ÖFF´s dressyr, och vann. Vår första seger. 

- Jag åkte till fjällen med pappa.

- Blev tillsammans med en fin kille

- I maj tävlade vi i bruksridning, vann gjorde vi där också.

- På min 25:års dag tog jag flyget ihop med tre fantastiska tjejer över till London.

- Två starter i division 3 laget i dressyr för VRF, en 4:de plats individuellt, en 3:de med laget & så en 8:de placering individuellt. 

- Visat en hel del hästar.

- Mysiga besök i Kalmar.

- En snabbis till Falsterbo hann jag med.

- En delt fantastiskt fin midsommar i farsmors sommarstuga.

- Svenska mästerskapen på fjordhäst, med en 4:de plats i bruksridning i bagaget. Ett av de finaste minnena från 2016. Joker var helt fantastiskt. 

- Köpt en egen, halv häst  - Stolplyckans Topaz.

- En sväng till Stockholm med Melker.

- En vecka i ett mycket varmt Grekland.

- En andra plats i KM dressyr Öff, och i lilla rundan för VRF.

- Många vändor till US.

- En 2:plats i bruksridning på DM & Öff´s KM.

- Börjat spela lite fotboll.

- En grym vecka i Stockholm ihop med The Showfjord team.

- Avslutar året med en mysig julvecka & nyår.



Likes

Comments

Joker
Frågan är om jag törs skriva det här (för tidigare när jag gjort det har det varit sämre dagen efter), men Joker har sedan en dryg vecka tillbaka sett okej ut i kroppen. Ingen större svullnad i benen & därför klarat sig utan lindor. Han hade i måndags innan jag åkte till Stockholm en större "svullnad" under magen. Men igår när jag kom till stallet (efter att inte ha varit sen i måndags) så var den borta. Han hade i dag någon enstaka liten knöl på kroppen. Han ser inte riktigt klok ut då han har små kala fläckar på kroppen, och så har han kliat sönder sig på nosen men distriktet berättade att huden blir tunn när man ätit kortison och där av klåda. SÅ nu hoppas vi att det värsta har varit & min plan är att sakta men säkert sätta igång honom igen. Dessutom är han en stor nallebjörn då han är orakad, och han kommer få fortsätta se ut så tills vi kommit igång lite och ser att han fortsätter må bra.


Likes

Comments

Iförrgår skrev jag att Joker va bättre.
Igår va han sämre, igen.
Åkte till hööks o köpte nya paddar & lindor. Hade tack o lov en värdecheck så det kostade mig 18 kr. Det gjorde mig glad. Tråkigt att lägga pengar på tråkiga saker, för att hästen är sjuk 😔
Idag - något bättre.

Snälla, gör honom frisk 🙏🏼

Likes

Comments

Det blir mycket häst här, kanske inte så konstigt då det tar en stor del i mitt liv.
Tänkte uppdatera lite om Joker. Det kanske är någon som är nyfiken.

I onsdags var sista dagen med kortison (käkat ca en månad då). Han har varit knölfri men trött.
I fredags hade han sett bra ut på morgonen, men när jag kom så hade 3 ben svullnat KRAFTIGT. Det 4:de var på gång det också. Ingen feber men något höjd temp. Ytterst lite knölar på kroppen. Äter och dricker.

Vi kontaktade veterinär men "vår" veterinär hade gått för dagen så vi bestämde att vi avvaktar.

Vi valde att linda alla 4 ben så sen i fredags har han gått med det.

Idag hade svullnaden gått ner i bakbenen så pass att jag valde att ta bort lindorna.
Framknäna är fortfarande svullna, något bättre än i fredags - de har iallafall inte blivit sämre. Det ena benet har vätskats sig lite pga svullnaden men idag hade även det avtagit något. Inga/väldigt få knölar på kroppen. Förhoppningsvis har det vänt nu och är på väg åt rätt håll. Vi gick en liten promenad och han verkade pigg. Tempen sa 37.5 så den är tillbaka på det normala.

Is i magen. Hålla tummarna. Avvakta.

_____________________________________________________________________________________

Utöver häst har jag börjat lira lite fotboll igen (vi har hunnit träna tre gången hittills). Så himla roligt. Dock är konditionen kass & även jag när det gäller att spela fotboll ;) Men kan kanske inte räkna med något annat då jag inte spelat på 13 år. Förhoppningsvis blir jag bättre med träning, men ser det mest som en kul grej. Träningsvärk ger det iallafall! Heja heja.

Likes

Comments

Ett datum som jag aldrig kommer att glömma.
Jag jobbade till 16 och efter det åkte jag till stallet. Gav mig ut & red, med pannlampa. Men hästen & jag kom inte hem samtidigt.

Mitt sista minne är att vi är nästan hemma. Vi skrittar av på långa tyglar. Sen, helt plötsligt sätter Joker av i galopp. Det sista jag minns är att jag hänger mig över halsen för att inte falla baklänges.
Det är coolt hur kroppen fungerar. En slags försvarsmekanism eller vad handlar det om? Jag är iallafall tacksam för att jag inte minns, det har nog gjort att jag inte känt någon rädsla för att sitta upp igen.

Men tydligen var jag med hela tiden (möjligen att jag tuppade av en kort stund, men det är inget vi vet och inget vi någonsin kommer få reda på).
Hästen sprang hem. Totte fångade in honom, ställde in honom i stallet & ringer mig. Jag svarar, frågar vart hästen är & lägger på. Då lagom åker Sussie förbi Totte, som berättar vad som hänt. Hon åker och letar reda på mig på vägen. Jag står mer eller mindre i ett dike, håller i snöstolpe & vägrar till en början att sätta mig i bilen för att jag ska hem. Jag har heller inte varit ute och ridit och inte heller har jag ramlat av blir svaren till Sussie. Men smärta i huvud, nacke & ben, det har jag.

Hon skjutsar mig tillbaka till stallet & under tiden ringer hon pappa. Han insisterar att jag ska till sjukhuset, men då jag vägrar ambulans så bestämmer de att hon ska skjutsa hem mig & pappa ska hämta mig där. Men Totte går inte med på det, han tycker absolut att ambulansen ska hämta mig. Efter lite om & men så blir det så. Enligt 112 ska de dra ner mig på backen & hålla mig varm. Så jag fick ligga och mysa lite bland hästtecken på gårdsplanen. Ambulansen kommer, jag bråkar visst med dem. De får inte lyfta in mig för jag är så tung & rädd att de ska tappa mig. Samt att jag skäller på dem när de drar mig i håret för att få på mig nack-kragen.

Pappa möter upp mig på akuten. Men inte förens jag ligger i röntgen börjar mitt minne komma tillbaka, åtminstone små delar. Jag minns hur någon pratade med mig medan jag röntgades, hur jag skulle andas, andas in, håll andan, andas ut.
Enligt pappa tog det omkring 1 1/2 h på akuten, men jag upplevde det som en kvart.
En läkare kommer iallafall till slut & berättar att de hittat en skallbasfraktur i bakhuvudet (som vi efter ett par dagar bad om att få se röntgenplåtarna på, jag skulle nog gissa att frakturen var ca 10 cm lång) samt 3 hjärnblödningar. Dessutom en rejäl hjärnskakning. Efter det rullades jag upp på avdelning. Där först börjar mitt minne vara återställt. Jag minns hur jag skulle byta säng och var så kartig och skulle klara det själv. Men blev alldeles illamående och spydde när jag kom över i rätt säng (tack och lov i spypåse).

Ont i huvudet, & i nacken & trött. Kontroller en gång i timmen första natten.

Jag minns när sjukgymnasten kom in och skulle ha upp mig
(jag var uppe och gick själv direkt, för toaletten skulle jag ABSOLUT klara helt & hållet själv). Han hade två praktikanter med sig, var på den ena ställer sig och applåderar och säger hur duktig jag var när jag hade gått en sväng i korridoren. Jag ville slå ihjäl henne. 😂

Hungrig som en häst, men fick inte äta de första dagarna. De påstod att jag fick det jag behövde i ett dropp. Jag försökte förklara att jag är en hungrig tjej, men de köpte inte det. När jag väl fick börja äta så gick det inte.

Jag blev inlagd en måndag kväll. Torsdag först hade jag piggnat på mig så pass mycket att jag orkade ta en dusch, stående dessutom. Så det har jag lärt mig av detta. När en pensionär i jobbet kanske säger att hen inte orkar duscha, så kan det faktiskt vara så att hen inte gör det.​​

En vecka på sjukhus blev det. Kom in en måndag kväll och blev utskriven måndag lunch.

Första dagarna sov jag hos mamma. Mitt enda mål varje dag var att ta en promenad för att få frisk luft. Första 2 veckorna så handlade det om ca 500 m - 1 km, för mer gick inte. Efter promenaderna däckade jag på soffan ett par timmar. Frustrerande att inget orka.
​Jag var otroligt känslig. Jag grät till allt. Om jag läste något på Facebook, någon reklam på tv osv. Visst, har än idag lätt till tårar, men inte som då.

Minns att när jag väl började ta mig till stallet så kunde jag ta en promenad med Joker, och på väg tillbaka (promenaden var kanske 800 m !?) så kändes det som att nu går det INTE längre. Men jag tog mig tillbaka.

Minns också att hästarna, iallafall Emil som jag hölls med då, reagerade kraftigt på mig när jag inte var som jag brukade. Han stegrade en gång, vilket han aldrig gjort. Jag tror att det beror på att han blev osäker på mig, jag var inte jag.

Nu har det gått ett år & jag är fortfarande sjukskriven. Idag mår jag rätt bra, men det är tröttheten som ställer till det, samt orken att koncentrera sig tryter. Luktsinnet (smak) är inte återställt.
Men nu börjar vi närma oss att det är dags att börja arbetsträna, vissa dagar ser jag fram emot det. Trötta dagar ser jag inte fram emot det. Men det blir nog bra i slut ändan.

Trots allt det här, älskar jag hästen ändå.
En del säger att jag är dum i huvudet som hoppade upp på hästryggen igen.
Andra säger att jag är modig.
Arbetsterapeuten säger att det är jättebra träning.
Jag älskar hästar & ridning. Det är en del av den jag är.

  • 780 readers

Likes

Comments