View tracker

Joker
Frågan är om jag törs skriva det här (för tidigare när jag gjort det har det varit sämre dagen efter), men Joker har sedan en dryg vecka tillbaka sett okej ut i kroppen. Ingen större svullnad i benen & därför klarat sig utan lindor. Han hade i måndags innan jag åkte till Stockholm en större "svullnad" under magen. Men igår när jag kom till stallet (efter att inte ha varit sen i måndags) så var den borta. Han hade i dag någon enstaka liten knöl på kroppen. Han ser inte riktigt klok ut då han har små kala fläckar på kroppen, och så har han kliat sönder sig på nosen men distriktet berättade att huden blir tunn när man ätit kortison och där av klåda. SÅ nu hoppas vi att det värsta har varit & min plan är att sakta men säkert sätta igång honom igen. Dessutom är han en stor nallebjörn då han är orakad, och han kommer få fortsätta se ut så tills vi kommit igång lite och ser att han fortsätter må bra.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Iförrgår skrev jag att Joker va bättre.
Igår va han sämre, igen.
Åkte till hööks o köpte nya paddar & lindor. Hade tack o lov en värdecheck så det kostade mig 18 kr. Det gjorde mig glad. Tråkigt att lägga pengar på tråkiga saker, för att hästen är sjuk 😔
Idag - något bättre.

Snälla, gör honom frisk 🙏🏼

Likes

Comments

View tracker

Det blir mycket häst här, kanske inte så konstigt då det tar en stor del i mitt liv.
Tänkte uppdatera lite om Joker. Det kanske är någon som är nyfiken.

I onsdags var sista dagen med kortison (käkat ca en månad då). Han har varit knölfri men trött.
I fredags hade han sett bra ut på morgonen, men när jag kom så hade 3 ben svullnat KRAFTIGT. Det 4:de var på gång det också. Ingen feber men något höjd temp. Ytterst lite knölar på kroppen. Äter och dricker.

Vi kontaktade veterinär men "vår" veterinär hade gått för dagen så vi bestämde att vi avvaktar.

Vi valde att linda alla 4 ben så sen i fredags har han gått med det.

Idag hade svullnaden gått ner i bakbenen så pass att jag valde att ta bort lindorna.
Framknäna är fortfarande svullna, något bättre än i fredags - de har iallafall inte blivit sämre. Det ena benet har vätskats sig lite pga svullnaden men idag hade även det avtagit något. Inga/väldigt få knölar på kroppen. Förhoppningsvis har det vänt nu och är på väg åt rätt håll. Vi gick en liten promenad och han verkade pigg. Tempen sa 37.5 så den är tillbaka på det normala.

Is i magen. Hålla tummarna. Avvakta.

_____________________________________________________________________________________

Utöver häst har jag börjat lira lite fotboll igen (vi har hunnit träna tre gången hittills). Så himla roligt. Dock är konditionen kass & även jag när det gäller att spela fotboll ;) Men kan kanske inte räkna med något annat då jag inte spelat på 13 år. Förhoppningsvis blir jag bättre med träning, men ser det mest som en kul grej. Träningsvärk ger det iallafall! Heja heja.

Likes

Comments

Ett datum som jag aldrig kommer att glömma.
Jag jobbade till 16 och efter det åkte jag till stallet. Gav mig ut & red, med pannlampa. Men hästen & jag kom inte hem samtidigt.

Mitt sista minne är att vi är nästan hemma. Vi skrittar av på långa tyglar. Sen, helt plötsligt sätter Joker av i galopp. Det sista jag minns är att jag hänger mig över halsen för att inte falla baklänges.
Det är coolt hur kroppen fungerar. En slags försvarsmekanism eller vad handlar det om? Jag är iallafall tacksam för att jag inte minns, det har nog gjort att jag inte känt någon rädsla för att sitta upp igen.

Men tydligen var jag med hela tiden (möjligen att jag tuppade av en kort stund, men det är inget vi vet och inget vi någonsin kommer få reda på).
Hästen sprang hem. Totte fångade in honom, ställde in honom i stallet & ringer mig. Jag svarar, frågar vart hästen är & lägger på. Då lagom åker Sussie förbi Totte, som berättar vad som hänt. Hon åker och letar reda på mig på vägen. Jag står mer eller mindre i ett dike, håller i snöstolpe & vägrar till en början att sätta mig i bilen för att jag ska hem. Jag har heller inte varit ute och ridit och inte heller har jag ramlat av blir svaren till Sussie. Men smärta i huvud, nacke & ben, det har jag.

Hon skjutsar mig tillbaka till stallet & under tiden ringer hon pappa. Han insisterar att jag ska till sjukhuset, men då jag vägrar ambulans så bestämmer de att hon ska skjutsa hem mig & pappa ska hämta mig där. Men Totte går inte med på det, han tycker absolut att ambulansen ska hämta mig. Efter lite om & men så blir det så. Enligt 112 ska de dra ner mig på backen & hålla mig varm. Så jag fick ligga och mysa lite bland hästtecken på gårdsplanen. Ambulansen kommer, jag bråkar visst med dem. De får inte lyfta in mig för jag är så tung & rädd att de ska tappa mig. Samt att jag skäller på dem när de drar mig i håret för att få på mig nack-kragen.

Pappa möter upp mig på akuten. Men inte förens jag ligger i röntgen börjar mitt minne komma tillbaka, åtminstone små delar. Jag minns hur någon pratade med mig medan jag röntgades, hur jag skulle andas, andas in, håll andan, andas ut.
Enligt pappa tog det omkring 1 1/2 h på akuten, men jag upplevde det som en kvart.
En läkare kommer iallafall till slut & berättar att de hittat en skallbasfraktur i bakhuvudet (som vi efter ett par dagar bad om att få se röntgenplåtarna på, jag skulle nog gissa att frakturen var ca 10 cm lång) samt 3 hjärnblödningar. Dessutom en rejäl hjärnskakning. Efter det rullades jag upp på avdelning. Där först börjar mitt minne vara återställt. Jag minns hur jag skulle byta säng och var så kartig och skulle klara det själv. Men blev alldeles illamående och spydde när jag kom över i rätt säng (tack och lov i spypåse).

Ont i huvudet, & i nacken & trött. Kontroller en gång i timmen första natten.

Jag minns när sjukgymnasten kom in och skulle ha upp mig
(jag var uppe och gick själv direkt, för toaletten skulle jag ABSOLUT klara helt & hållet själv). Han hade två praktikanter med sig, var på den ena ställer sig och applåderar och säger hur duktig jag var när jag hade gått en sväng i korridoren. Jag ville slå ihjäl henne. 😂

Hungrig som en häst, men fick inte äta de första dagarna. De påstod att jag fick det jag behövde i ett dropp. Jag försökte förklara att jag är en hungrig tjej, men de köpte inte det. När jag väl fick börja äta så gick det inte.

Jag blev inlagd en måndag kväll. Torsdag först hade jag piggnat på mig så pass mycket att jag orkade ta en dusch, stående dessutom. Så det har jag lärt mig av detta. När en pensionär i jobbet kanske säger att hen inte orkar duscha, så kan det faktiskt vara så att hen inte gör det.​​

En vecka på sjukhus blev det. Kom in en måndag kväll och blev utskriven måndag lunch.

Första dagarna sov jag hos mamma. Mitt enda mål varje dag var att ta en promenad för att få frisk luft. Första 2 veckorna så handlade det om ca 500 m - 1 km, för mer gick inte. Efter promenaderna däckade jag på soffan ett par timmar. Frustrerande att inget orka.
​Jag var otroligt känslig. Jag grät till allt. Om jag läste något på Facebook, någon reklam på tv osv. Visst, har än idag lätt till tårar, men inte som då.

Minns att när jag väl började ta mig till stallet så kunde jag ta en promenad med Joker, och på väg tillbaka (promenaden var kanske 800 m !?) så kändes det som att nu går det INTE längre. Men jag tog mig tillbaka.

Minns också att hästarna, iallafall Emil som jag hölls med då, reagerade kraftigt på mig när jag inte var som jag brukade. Han stegrade en gång, vilket han aldrig gjort. Jag tror att det beror på att han blev osäker på mig, jag var inte jag.

Nu har det gått ett år & jag är fortfarande sjukskriven. Idag mår jag rätt bra, men det är tröttheten som ställer till det, samt orken att koncentrera sig tryter. Luktsinnet (smak) är inte återställt.
Men nu börjar vi närma oss att det är dags att börja arbetsträna, vissa dagar ser jag fram emot det. Trötta dagar ser jag inte fram emot det. Men det blir nog bra i slut ändan.

Trots allt det här, älskar jag hästen ändå.
En del säger att jag är dum i huvudet som hoppade upp på hästryggen igen.
Andra säger att jag är modig.
Arbetsterapeuten säger att det är jättebra träning.
Jag älskar hästar & ridning. Det är en del av den jag är.

  • 666 readers

Likes

Comments

Ser lite för ofta människor som tagit "fina" bilder ihop med sina hästar. Fin bakgrund & UTAN hjälm. Jag kan inte längre se något vackert i det. Jag får bara en klump i magen. Om man visste hur illa man kan slå sig, så sätter man sig inte på en häst utan hjälp. Inte ens "världens snällaste". Olyckor händer så lätt.

Jag skulle heller ALDRIG köpa en begagnad hjälm. Visst, de kanske skriver att man "har aldrig ramlat av" "aldrig tappat i backen" osv. Men man vet aldrig. En hjälm är ändå en billig livförsäkring, och en bra hjälm är värd varenda krona. Va inte dumsnåla. Man kan få ångra sig bittert i slutändan. 

Likes

Comments

Jokers provsvar har nu kommit från utlandet.
Allergi mot hus & förrådsdamm.
Fortsätter med medicinering ett tag till, ridas lite lätt, luftig miljö & inte dammigt foder.
Han är fortfarande lite småknölig. Men pigg nog att va busig och inte vilja skritta igår när jag red.
Men nu hoppas jag att det ska bli bättre 🦄

Likes

Comments

Det är sånna här lägen som jag känner att mitt huvud inte är helt återställt efter ridolyckan.
Hjärnan har svårt att hantera "jobbiga" situationer. Jag blir trött, okoncentrerad (känner mig lite borta i huvudet), sover oroligare & får en huvudvärk som värktabletter inte biter på.

Vi trodde ju att Joker hade blivit bättre. Men veterinären hade varnat oss att det kunde blossa upp igen när han inte får kortison längre. I torsdags var sisa kvällen med kortison. Han har sett bra ut. Fram till igår - igår fick jag ringa Mantorp igen (han såg inte ut som när han såg som värst ut, men vi såg att det var på väg tillbaka). Vi bestämde att vi sätter in honom på kortison igen, då det vi fick ut på recept inte är slut riktigt än & så hoppas vi att provsvaren snart kommer.

Idag ser han bättre ut igen, så han svarar bra på kortisonet. Älskade häst.

Så, jag vill be om ursäkt om jag är trött & gnäller på huvudvärk. Jag hoppas ni förstår.

Likes

Comments

Det är lördag & klockan slog nyss 21:40. Jag ligger i sängen med en huvudvärk som inte ger med sig. Skulle varit på inflyttningsfest, men låg däckad i soffan. Det gick verkligen inte.
Huvudvärken beror nog på den tuffa veckan som varit (tack och lov har den framåt helgen lugnat ner sig).
Joker, den gula springaren, har inte mått bra. För att snabbt dra hela händelseförloppet:
V37
Tisdag - en knöl bakom sadeln (va vi trodde va insektsbett, så inget mer med det).
Lördag - en knöl på halsen (också det va vi trodde va insektsbett).
V38
Början av veckan eskalerade det och han fick blandat med svullnader och små knölar överallt på kroppen.
Onsdag - åker på drop in hos distriktet - allergiutslag. Tävlingen på lördagen blev inställd.
V39
Tisdag - det eskalerar ännu mer med stort ödem under magen samt ödem i bakbenen. Fram till nu hade han varit feberfri, men nu börjar tempen att höjas.
Onsdag - distriktet tar blodprover. De resultat de själva kunde analysera var ok.
Torsdag - Mantorphästklinik, man misstänker fortfarande en kraftig allergireaktion på något. Massa blodprover tas, även ett hudprov. Han baddas i klorhexidin på de ödem som vätskat sig. Får en kortison spruta. Det bakben som är mest svullet lindas.
Fredag - redan svarat bra på kortison sprutan. De mindre ödemen borta och de största betydligt mindre. Ser ut som en häst igen. Feberfri.
Lördag - till och med lite bättre än fredagen. En kort skrittrunda.

Nu väntar vi på provsvar som visar vad det är som han reagerat så kraftigt emot. I onsdags var jag rädd att vi skulle förlora honom. Men idag känns det ljusare. ❤️

Jag smet till Kalmar i tisdags, mitt i allt elände. Det var mysigt. Vi kollade läget på Öland.

Igår kom jag hem och körde stallen först för att sedan gå ut och käka. Tanken va utgång, men ingen av oss orkade.

Men nu säger jag godnatt, 😴

(Första bilden från vecka 38 (och det är absolut inte när han såg som värst ut). Längre ner finns sedan bild från idag)

Likes

Comments

Topaz har virvlar. Virvlar jag aldrig sett på någon annan häst någon gång. Lite charmigt är det. Han har ärvt det av sin mamma. En del säger att mycket virvlar kan betyda att hästen är svår. Men än så länge har han bara varit en stjärna.
Övre bilderna mamma Eza.
Nedre Topaz.

  • 201 readers

Likes

Comments

Igår, lördag, var det tidig morgon som gällde.
Stolplyckans Topaz gjordes redo och lastades. Vi åkte och hjälpte till att lasta Magda Unik & Stolplyckans Under.
Sen bar det av till Vretagymnasiet för hästpremiering.
Topaz var först ut. Han skötte sig på plats men gick & gapade hela tiden, han ville väl bara berätta att han fanns. Tyvärr gillade inte domarna honom lika mycket som förra året. Kanske inte så konstigt egentligen, han är mycket "valpig" men förhoppningsvis växer han till sig med lite tid. 138 cm är högt för en ettåring. 37 poäng blev det.
Efter det hade jag lovat att visa ett 3 års sto, Meja. Hon skötte sig också bra. 38 poäng & klass 1 skrapade hon ihop.
När jag skulle visa Magda fick jag rycka in och hjälpa till att springa med sto/föl åt de som visade innan då deras ena visare hade blivit sjuk.
Magda skulle höjas till Elit, hon var den busigaste av de jag visade idag och bjöd på ett litet bocksprång. Under fick 39 p.
Topaz gick in klockrent i släpet när det var dags att lastas igen men dock lite orolig i släpet så vi valde att åka direkt.

Joker, ser inte bättre ut. Men har longerat honom för att hålla igång.

Söndag innebar sällskap & groom på körtävling i Eskilstuna åt Linda & Cirkus. Tidig morgon, som blev en lång men intressant, trevlig & rolig dag. En vinst i ena precisionen blev det, kul!

Nu tänker jag kryp i säng, så himla trött.
Men trots det så ångrar man inte en hel helg ihop med fjordhästfolket. Det är som en ända stor familj 🦄

Likes

Comments