View tracker

Postad i: Änglar

Igår uppmärksammades Farsdag runt om i hela Sverige. Alla lägger upp fina bilder och ord om sina älskade pappor. Jag blir så glad men samtidigt avundsjuk på alla ni som har den möjligheten att fota, krama, ringa, ja allt men gör med sina pappor. Min går dag va min första farsdag utan min pappa i livet. Jag gick affären köpte blommor och gravljus, åkte till kyrkogården, började gråta redan i gången upp mot minneslunden. Satt ner blommorna i vasen, tände ljusen och stod där och grät. Min mamma var med, hon la blommor och tände ljus hos hennes mor & far. Min mormor och morfar. Känns så konstigt att stå där och gråta ihop med min mamma, vi gråter av samma anledning. Vi saknar våra pappor extra mycket denna dag. Trodde att jag skulle kunna stänga av mer än vad jag gör. Men när jag står på kyrkogården går det inte att hålla igen, kan inte sluta gråta. Står där ett tag och bara låter det komma, mamma ger mig en stor kram. Sen åker jag hem, gråter hela vägen. När jag kliver innanför dörren sätter jag igång musiken och börjar baka. Baka för mig är = terapi. Tankarna blockeras för en stund, jag blir avslappnad och jag sparar några tårar för en dag.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Postad i: Änglar

Idag mår jag okej. För drygt tre månader sen var mitt liv PERFEKT !!
Nu kommer det aldrig att bli desamma, jag kommer alltid att sakna pappa, tänka på allt han missar. Jag vet att pappa är otroligt stolt över mig. Han vakar och följer oss i vårt liv uppifrån.
Jag vet inte om jag tror på himlen direkt men jag vet att pappa har det bra, det känns på ett sett lättare om jag intalar mig att pappa är i himlen att det finns ett sånt ställe där man njuter i solen, aldrig är sjuk, man känner ingen sorg eller ledsamhet.

Jag kommer säkert skriva om mina tankar och min saknad efter min fina pappa i inlägg vart efter men just nu är jag "klar".
Finner inga mer ord för hur jag känner eller hur jag mår. Det är bara så tomt.
Igår var det min födelsedag, första födelsedagen utan ett grattis från min pappa. Kommer bli flera det vet jag men det kändes så fel på något sett.


Kommer nu att skriva lite och visa lite bilder på vårt hem och livet vi lever.
Tack alla ni för allt ert stöd! Ni är guld värda !!


Likes

Comments

View tracker

Postad i: Änglar

Trodde aldrig att man kunde ha så mycket känslor i sig som jag har fått efter min pappa gick bort.
När vi var i hans lägenhet slog vi på radion, jag stod där och packade ner hans saker i lådor när Buffalo Soldier spelades. Från att vara samlad till att allt bara brast, jag sjönk ner på golvet och grät igenom hela låten. Att en låt kan ha så mycket minne i sig är otroligt. Pappa retades alltid med mig när jag var liten kanske 5-6 år, jag hade så svårt att få till melodin till när de sjunger oj oj oj, oj ojojoj osv. Det är helt enkelt pappas och min låt.

Hela tiden när vi var i lägenheten alla de gångerna kändes det så ja, vet inte hur jag ska förklara men tomt, ledsamt kunde inte förstå att han inte skulle bo där längre. Han skulle inte heller ha hjälp av oss att flytta, han har dött. Han finns inte längre i livet.
Jag kan inte än ta in det......

Vi gick genom alla hans saker, hittade teckningar från när vi var små och gamla räkneböcker sen vi gick i lågstadiet. Vi förstod då verkligen att vi var allt för pappa, han hade bara oss som han verkligen älskade med hela sitt hjärta.

Vi bar ut möbler, tog ner gardiner och plötligt blev det bara en lägenhet, pappas hem var borta.
Så många minnen revs upp, alla ställen vi lekt kurragömma på, när vi satt och spelade finans vid vardagsrums bordet, frukostar vi ätit tillsammans i köket. Jag vet inte hur jag skulle klara detta om jag inte hade mina minnen.

Agnes, hans älskade barnbarn. Hon var verkligen det bästa som hade hänt honom, att han inte kommer vara med på hennes födelsedagar, julafton, alla skolavslutningar, studenten, flytta hemifrån, första jobbet, första pojkvännen, stå vid sidan av och titta på henne när hon spelar match, rider eller vad hon än väljer att ha som sin hobby i livet det är så sorgligt. Orättvist!!! Han var den bästa morfarn hon någonsin hade kunnat få. Nu kommer hon inte ens ha några egna minnen av honom. Visar kort på pappa ofta för henne, hon säger morfar med ett stort leende. Hon kommer alltid att beta att det är hennes morfar men mer då?????


Likes

Comments

När vi gick ifrån lägenheten där min pappa hade dött var jag så tom. Jag hade ringt mina bästa vänner och berättat vad som hade hänt, har aldrig varit i en sån chock förut. Alla känslor som bara exploderade inne i mig..
Visste inte vart jag skulle ta vägen.

Dagen efter redan åkte vi till begravnings byrån. Både jag & min bror kände att det är skönt att få det ut vägen, vi åkte och sa upp lägenheten. Jag säger bara SKÄRPNING RAMUNDERSTADEN!!! För det bemötandet vi fick var inte okej !!!
Min pappa hade bott i sin lägenhet i 21 år !!
Lite medkänsla kan man visa, fick det bemötandet som ah... Var inte okej. Behöver inte gå in på detaljer.

Min pappa hade inget vitt arkiv eller något testamente, vi visste inte något om hur han ville ha sin begravning mer än att han ville ligga i minneslunden och bli kremerad.
Han hade inga favorit låtar, inga favorit blommor. Inte vad vi två visste om iaf. Så det blev en begravning i vitt/blått. Min pappa älskade sport, han var aktiv i hela sitt liv, antingen på eller vid sidan av plan, framför tv.
Chelsea & blåvitt (Göteborg) var det som gällde.

På begravningen kom alla nära och kära, det var en lugn & liten samling precis som vi ville ha det. Jag grät. Men inombords var jag så arg, jag var inte redo att säga adjö, jag ville inte ha ett avslut just då. Jag är glad om ni som var där fick ett fint avslut, vet att pappa höll er alla varmt om hjärtat <3

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro hur mycket det är att ta hand om efter att en person har gott bort, i Sverige har vi verkligen papper för allt.

Det ska sägas upp/ tömma/ städa lägenhet.
Första gången vi gick in i pappas lägenhet efter hans död var det så hemskt.
Jag kände hela tiden som om han var ute på stan och handlade, att vi väntade på att han skulle komma hem snart. Det gjorde han inte. Första gången tog vi bara med det viktigaste som vi behövde för att uträtta ärenden i hans namn.

Vi hade ingen fullmakt då vår pappa var FULLT FRISK. Så vi var tvungna att beställa släkt utredning, ett bevis på att pappa var våran pappa.

Älskar dig pappa ! ❤️ saknar dig VARJE DAG 💫

Likes

Comments

Postad i: Änglar

Klockan var runt 17.30 tror jag måndagen den 2 Maj 2016. Jag, Agnes och min sambo Niklas skulle precis äta mat då vi ser att min mamma kommer. Jag gick för att öppna dörren och in stormar hon lite, såg direkt att något var fel. Frågade mamma om det hade hänt något. Hon svarade ja, gå och sätt dig ner så ska jag berätta. Jag- är det allvarligt ?
Mamma- Ja....

Vi satt oss i soffan, jag hör att hon säger att Uffe, din pappa är död !!!!!!! Jag frågade rakt ut, VA??! Vad är det du säger. Jag pratade ju med honom igår.
Jag började gråta, Niklas som pratade i telefon vände sig om och frågade mig vad det var och jag sa till han, pappa har dött.
Sen blev det bara kaos..

Jag bara grät och grät. Jag frågade lite efter ett tag om det fanns möjlighet att se pappa. Hon sa ja, han var fortfarande kvar i lägenheten.
Vi hoppade in i bilen och åkte ner till min mamma där vi skulle möta upp min storebror.

Vi åkte direkt när min bror hade kommit, mot lägenheten där min pappa finns död.
Död, död, död, det bara ekade i mitt huvud, hela vägen in i trapphuset, genom lägenhets dörren.
Där satt han, lite nerhasad i en fåtölj. Såg ut som han sov. Jag föll ihop på köksgolvet, satt ihop kuren ett tag, sen gick jag fram och satt mig bredvid pappa tog tag i hans hand. Jag knuffade på hans axel och grät, skrek samtidigt, bad han att han skulle vakna. Inget hände, han vaknade inte.
Han var varm, rosa och så fridfull. Såg verkligen ut som han satt och sov.
Efter ett tag kommer två läkare in, de ska ta med sig min pappa. Detta innebär att jag ALDRIG MER skulle få se honom, röra honom eller prata med min pappa.

Inte lätt alls att skriva om detta så det blir lite i taget. Får skriva tills tårarna börjar.

Älskar dig pappa. Saknad dig varje dag.

Likes

Comments

Postad i: Änglar

Allt började morgonen den 27/11-2015, fick ett sms av min mamma att något hemskt hade hänt och hon ville att jag skulle ringa henne. Jag var påväg till en utbildning m. jobbet i Falköping. Ringde såklart upp min mamma och hon berättade att en av mina äldsta vänners lillebror hade dött. Jag blev så chockad att jag stannade bilen, gick ut och började gråta. Kunde inte förstå vad hon nyss sa. Vad hade hänt????
Jag gick in på nt, såg första rubriken och förstod direkt att det var han det stod om.
Han hade blivit knivskuren så illa att han avlidit av sina skador, någon hade tagit hans liv. Kan inte än idag föreställa mig hur det känns för hans familj.
Hur kan någon känna att man har rätten att avsluta någon annans liv?
Jag ringde min bästa vän, som också är barndomsvän med oss. Hon sov, ringde igen, berättade vad som hade hänt, vi båda satt som frågetecken i telefonen, hur kunde detta hända?

Jag har aldrig sätt så mycket styrka som i min barndomsvän och i hennes mor, mormor, ja hela familjen.
Eftersom det var ett mord var det så mycket skriverier i alla tidningar, smutskastning, hur hans liv såg ut. Jah kände sån ilska!
Vad har det med saken att göra?
Vad man än lever för liv så ska man ha rätten att själv få bestämma om man ska leva eller inte?
För alla i hans närhet var han/är älskad för den han är, dåliga som bra sidor. Ingen är perfekt!
Begravningen var så fin, verkligen i hans smak och det var en hyllning till hans liv!

När rättegången började revs allt upp igen, alla känslor, sorg, ilska, hat, kärlek, verkligen allt.
Att familjen inte fick ro att smälta och sörja i fred efter allt skar så mycket i mitt hjärta.
Att se dessa två hemska människor som avslutade hans liv, se familjen i ögonen och veta att vad jag än säger eller gör kan jag inte lindra deras smärta.

Jag hoppas verkligen att ni kan finna lite frid att sörja och minnas allt fint som han har gett er.
Han kommer alltid vara i mitt hjärta, han var en glad och galen kille med glimten i ögonen.

Tyvärr kommer jag skriva om mer sorg i min blogg under en tid men efter det ska jag skriva om vårt hus tänkte jag. Lite före och efter bilder.

Likes

Comments

Postad i: US i Linköping

Snart är det två år sen förlossningen, om det är bra ?
SVAR- NEJ... Tyvärr är det inte det, jag har fortfarande ont vissa dagar. Inte varje dag, det kan gå en månad ibland om jag har tur utan att det gör ont.
Jag går kontinuerligt hos en sjukgymnast på U.S i Linköping. Hon undersöker mig, vi pratar och gör en del övningar för att hjälpa.
Allt för att det ska gå längre mellan gångerna det gör ont.
Jag har fått den "domen" att jag kommer får leva med detta resten av livet. Förhoppningsvis kommer det bara gå längre och längre mellan gångerna som sagt.
Jag kommer gå till en gynekolog minst en gång till för att kolla lite hur stor chansen är att jag kommer kunna föda vaginalt när den tiden är inne att vi är gravida igen.

Om detta har påverkat mig mycket ?
Svar- JA. Inte på det sätt kanske många tror men såklart det är psykiskt jobbigt allt. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att just jag skulle få den här förlossnings skada. Att bli mamma är det bästa val jag har gjort i livet, jag skulle göra om det varje dag även om jag visste att jag att detta skulle hända mig. För vår dotter är så perfekt, underbar, fantastisk ja, allt man får av sitt barn är verkligen ens bästa stunder i livet och de får man varje dag.
Det jobbigaste med detta är såklart smärtan men även att inte kunna ha sex med min sambo har varit så frustrerande för oss båda. Man vill vara nära på alla sätt. Min sambo har varit så underbar med allt stöd och allt han har gjort för mig det finns inga ord för hur tacksam jag är.

Jag är på ett sätt också tacksam för att detta hände mig för jag skulle aldrig vilja att någon i min närhet går i genom detta. Det är som sagt 6% av alla kvinnor som föder barn som får detta. Jag lider med er alla, en stor kram till er kvinnor !

Nu är det slut på min berättelse om våran förlossning, jag var emot detta först men nu i efterhand är den en lättnad att få ha delat med sig. Med lite tur kanske jag kan finna någon med samma besvär, som man kan prata med kanske höra hur ni har det idag?

Tack er alla för era fina ord, all stöttning och peppande för mitt skrivande.

Kanske följer jag upp bloggen med mitt liv nu. Det som händer förutom detta. Vårt liv helt enkelt.

Tack för mig ❤️

Likes

Comments

Postad i: Agnes


Agnes är ett kvinnonamn av grekiskt ursprung, som använts i Sverige sedan 1200-talet. Det kommer från grekiskans agnós med betydelsen "ren" eller "kysk".Betydelsen kan också vara "lamm". Det kan även betyda hjärta, en kärleksfull och glad person.

Vår dotter kan inte annat än beskrivas som en GLAD LITE TJEJ 💕


Älskade dotter ! Att hon fick namnet Agnes va tidigt bestämt. Vi bestämde det namnet när vi var i Thailand. Vi ville ha ett namn som man inte förkortar till ett smeknamn. Eftersom jag heter Josefin - Jossan min sambo Niklas - Nicce. Sen har Agnes såklart fått flera smeknamn men inget som relaterar till hennes namn. Vi blev så glada när vi såg henne första gången och Agnes verkligen passade in på just vår dotter. Vi hade även Alice, Alva, Lovisa och Olivia uppe på förslag men de ens gillade jag och de andra min sambo, Agnes var det namn som vi båda fastnade för direkt.

Maria var självklart då det är mitt andra namn, Niklas hade turligt nog Maria på sin släkt sida med. Så det blev ett lätt val.

Efternamn blev efter Agnes pappa, Ringqvist. Jag heter Svensson så det är väldigt vanligt och den dagen vi förhoppningsvis gifter oss blir det Ringqvist för mig med.

Likes

Comments

Postad i: US i Linköping

Det kom en kallelse på posten, den 19e oktober skulle jag bli opererad. På våran dotters födelsedag, där sprack kalaset. Tur i oturen fyllde vår dotter 1år, hade alltid ställt in mig på att ha ett fint kalas för våra nära och kära. Sen kom jag att tänka på att hur mycket minns man av sin ett års dag?
Jag minns inte min. Inte min två och tre års födelsedag heller. Så vi bestämde oss för att fira lite lätt bara med min mamma, hennes sambo och mina bröder då vi bodde hos min mamma denna tid eftersom vi väntade på tillträde till vårt nya hus vi köpt.
Så kan vi fira hennes två års dag lite mer i huset nästa år :)

Inför operationen skulle jag fasta några timmar innan samt göra ett lavemang, jag hade aldrig gjort ett lavemang förut. Blev jätte nervös. Jag skulle va på U.S i Linköping 07.30 på morgonen, så det betydde att jag skulle upp på morgonen vid 04.30 för att hinna med att duscha och få lavemanget gjort.

Dagen innan hade jag svårt att somna, så många tankar och nervositet.
När klockan ringde var jag så trött.
Jag gick upp fick lavemanget gjort, fy det va så obehagligt. Kändes så konstigt att man gör detta på sig själv, låg i foster ställning och sprutade in en vätska i rumpan som skulle göra att mina tarmar tömdes på ja, avföring.
När det var klart var det dags för en dusch, där efter väckte jag min sambo och vi åkte mot Linköping.

När vi kom fram fick jag ombyte, nerbäddad på en sjukhussäng, inrullad på operations rummet sen blev jag sövd.

Vaknade upp och sen några timmar senare fick vi åka hem.
Jag var direkt nervös, trodde jag skulle ha svårt att hålla tätt där bak men det va inga problem.
Första tiden, kanske två månader efter botoxen kände jag igen skillnad alls, hade lika ont som innan.
Efter en tid blev det bättre. Hade för första gången efter allt började, efter nästan ett och ett halvt år bajsat utan att haft ont. Vilken lättnad !

Jag trodde att nu var allt som det ska igen, TYVÄRR VARADE INTE DET SÅ LÄNGE....

Agnes Maria 💕

Likes

Comments

Postad i: US i Linköping

På väg till Linköping var jag så nervös, min sambo följde med. Kunde inte ha ett bättre stöd, han har varit/är alltid vid min sida. Stöttar mig, håller min hand, tröstar mig e dagar det känns hopplöst. Jag trodde aldrig att jag skulle råka ut för detta om man kan kalla det för det.
När vi satt i väntrummet började jag svettas, va så nervös, visste hur undersökningen skulle gå till och efter man har fött barn tror jag att många liksom jag är trötta på att läkare tittar på och i ens underliv. Nu var det dessutom min bakdel de skulle undersöka.
Jag fick sätta mig i gynstolen, upp med benen och slappna av så mycket jag kunde.
Den vanliga gynundersökningen gick okej, allt såg bra ut förutom att jag har en ärrbildning efter ett av stygnen så det är lite stramt i mellan gården eller hur man säger.
Sen var det dags att undersöka min stjärt. Det gjorde SÅ ONT! Läkaren kunde inte ens göra hela eller ens känna inne i mitt ja..... Anus. Jag började gråta, hon frågade mig har du såhär ont varje dag?
Mitt svar var ett tung JA.
Hon avslutade undersökningen och vi satt oss ner för att prata.
Jag grät lite till, det är inte lätt att sitta och prata om något som är så privat som sin stjärt, hur det känns när man bajsar och att vi inte kan ha samlag pga att det stramar och gör ont i rumpan.
Jag trodde aldrig att detta skulle påverka vårt sex liv men rumpan och pullan sitter närmare ihop än vad man tror. Detta va i augusti nästan 10 månader efter vår dotters födsel.

Läkaren gav mig två alternativ, operation var ett faktum.
Antingen skulle de gå in i min stjärt med en kniv och försöka skära bort den lilla lilla "vagel" som blivit på ärret eller så skulle de spruta in botox så att min muskel skulle börja om på nytt.
Min spasm i muskeln skulle försvinna och denna lilla "vagel" skulle försvinna av sig självt.
Vi valde direkt för botoxen. Att skära verkade för riskabelt. Tänk om de missar osv.

Vi åkte hem, lite mer i vetskap att detta kan bli bättre.
Nu var det bara att vänta på en operations tid....

Fortsättning följer.

Likes

Comments