View tracker

Samhället är ju i och för sig uppbyggt just på pengar så en vilja att tjäna dem är inget konstigt egentligen. Vi lever i en generation där en vill tjäna så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt. Hur ska det gå till egentligen när vår generation helst inte vill jobba alls?

Jag pratade med min pojkvän om att läsa till veterinär och den första frågan var; tjänar en ens bra på det? På vilket jag svarade; bättre än vad vi tjänar på att vara vikarie på förskola. Men har inkomsten egentligen så stor betydelse när en trivs bra på jobbet?

Jag känner mig så delad i denna diskussion då jag vet att pengar egentligen inte kan köpa lycka. Men det finns olika typer av lycka och ibland går pengar väldigt fint in och hjälper till. Vem vill inte ha värsta huset, bilen osv? Men samtidigt spelar det inte så stor roll när en ser vilka människor en har runt omkring en.

Var finns balansen i våra inte-längre-tonårsliv och går det ens att hitta den? Vi måste verkligen sluta tro att allt kan hända över en natt. Kämpar vi inte så får vi inget tillbaka. Fast... vi vill ju bara ha kul.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Blir så förbannat arg när man väl tar tummen ur röven och ansöker om ett registerutdrag från
polisen och man aldrig får något svar!
Skrev på och lämnade in ansökan för 4 veckor sedan ungefär och dom sa att det skulle ta cirkus två
veckor innan man fick hem det på posten. Sedan dess har jag varken fått svar på mejlen eller via telefon.

Jag är en sån människa som måste inse och känna att NU tar jag tag i mig själv innan jag gör något.
Det går inte bra när andra tjatar hål i huvudet på mig. Då blir jag nästan tvärt om av någon anledning.
Det är så jag funkar och kände då för två veckor sedan att nu måste jag ta tag i mitt liv innan jag går under.

Har även en synsk pappa som berättade för mig för några månader sedan att jag snart kommer tappa mitt
självförtroende om jag inte gör något med mitt liv snarast. Lyssnade inte på det då självklart men nu börjar
jag faktiskt tappa mitt självförtroende. Usch va hemskt det är att bara sitta hemma och glo igenom Instagram, Facebook och Twitter miljarder gånger för att man inte har något att göra. Inga pengar har man heller så man kan inte köpa några kläder , fixa naglar, fransar eller klippa håret för att känna sig något fräshare.

Behöver en förändring i mitt liv nu. Vill ha ett bra jobb och tjäna mina egna pengar.
Tänk den goa känslan när man får sin första lönespec och paras in på kontot, halleluja!



Likes

Comments

View tracker

Att ha pojkvän på distans kan vara både det bästa men ändå det värsta jag vet. Det värsta är väl ändå saknaden. Men när vi träffas igen så är lyckan total. Tänk att jag hittade kärleken 60 mil ifrån mig?
Jag själv är så van att ha kärleken precis brevid mig då jag bodde granne med min föredetta kille.

Jag minns första gången när jag och Johanna skulle lämna honom på centralen när han skulle hem. Det kändes nästan som i en film. Kyssen bara minuten innan tåget skulle gå, målade hjärtan på tågrutan och sprang efter tåget när den rullade iväg.
Jag är väldigt känslig av mig och visar oftast inte mina känslor öppet. Men när min vän släppte på tårarna så sekunden efter så kunde jag inte hålla tillbaka mina egna. Det är lika jobbigt varje gång man lämnar varandra men att veta att man snart ska ses igen är det som får en att blicka framåt.

I Juni tar han studenten och planerna lutar mot att han ska flytta ner till mig i Göteborg. Men kravet är då att vi båda måste ha jobb då vi måste bo hemma ett tag tills vi hittar vårt eget och då är jag där i tanken igen. Vad ska jag jobba med? Hur kommer det bli att bo ihop i en trång lägenhet? Kommer vi funka ihop att leva som packade sillar?
Men jag vill det så sjukt mycket. Att inte behöva fylla spannar av tårar och kunna ta ett till steg framåt i vårt förhållande.

Ser inte distansen som ett hinder. Det gäller bara att tro på det själv och vända det till det positiva.
Är lycklig att jag har sånna fina människor i mitt liv och tacksam är bara förnamnet.


Likes

Comments

Vad en verkligen inser när en flyttat hemifrån är vad ens föräldrar egentligen har gjort för en under alla dessa år. Hur många papper ska jag egentligen få hem? Hur många fler papper ska jag glömma av?

Jäklar vad jag tagit mina föräldrar för givet. Det är en så stor omställning när en bott hemma hos sina föräldrar i 20 år till att sen bo med sin pojkvän. Visst är det extremt skönt, men jag får ju brev varje dag som jag glömmer av att svara på? Hur lång tid tar det innan en lär sig hur "vuxenlivet" fungerar?

Jag och Malin vill ju bara ha bra jobb, fint hus, underbar man, en liten bäbis och en gosig pug. Helst nu på direkten.


Likes

Comments

Vad finns det att göra när en är sjuk och hemma från jobbet? 3 timmar av olika sökningar på Google och med Malin närvarande via Facetime. Nagelterapeut och veterinär, 2 helt olika yrken men något vi båda kan tänka oss att utbilda oss till. Vi vill också starta café, kanske flytta till Hollywood och bli hemmafru som grädde på moset.

Ska det vara så svårt att känna någon som helst känsla över en specifik utbildning att gå? Ska det vara så svårt att ta tummen ur röven, rent ut sagt, och bara göra det jag vill med livet? Är detta verkligen den "lata" generationen?

Jag är 20 år, tog studenten för snart 2 år sen och har absolut ingen aning om vad jag vill bli när jag blir "stor".

Likes

Comments