View tracker

Nysnö, som lägger sig perfekt över träden och stigarna, är nog något av det mest perfekta i världen. Och det vackraste.
Det är nästan så att jag ryser till, för det är så perfekt

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

  • 11 readers

Likes

Comments

View tracker

Jag fortsatte att leva i det gamla för jag var rädd för att gå vidare, för att inse att det faktiskt vart över, men till vilken nytta? Varför skulle jag försöka leva kvar i något som jag visste aldrig skulle komma tillbaka? Varför skulle jag leva i något som jag visste inte vart bra? Men det var min trygghet, att låtsas som att allting var som förr. Saker kommer att hända i våra liv, som vi kanske skulle önskat aldrig skulle hänt. Men som alla vuxna och visa människor säger, det händer oftast på grund av en anledning. Men jag vet, det sätter ärr inuti dig som kommer att påverka dig för resten av ditt liv, men ärren läker och blir mindre.
I mitt fall så började jag att tro på riktigt kärlek och Jag fick det svårt att lita på andra, oftast litade jag som mest på mig själv och bar på allting på egen hand. Just på grund av saker som jag gick igenom i mitt liv.
Jag gick igenom en skilsmässa mellan mina föräldrar när jag skulle fylla tolv. Min värld rasade, allt jag var så van vid, kärleken mellan mina föräldrar vart borta, inget var sig likt.
Jag var rädd, rädd för att bli lämnad ensam kvar, medan alla andra gick vidare. Men mina fantastiska föräldrar hjälpte mig och även min bror igenom det, men det vart samtidigt dem som mådde som dåligt över det. Men ändå prioriterade dem oss före, på grund av deras kärlek till oss. Men då tänkte man aldrig på, hur mycket de verkligen älskar oss och hur mycket de skulle kunna offra för vår skull. deras äktenskap på flera år var borta, deras vardag blev ju också annorlunda och rubbad. Deras liv blev också till frågetecken.
Men nu idag, så är min pappa sambo med världens härligaste tjej och jag har aldrig sett min pappa såhär lycklig. Förutom när han ser mig och Benjamin lyckliga, då får han världens största och härligaste leende.
Min mamma, ska snart bli sambo med hennes kille, som också är hur härlig som helst. Så även om skilsmässan var hemsk och en viss period där efter vart riktigt svår, så hade det aldrig kunnat vara så bra som det är nu om den aldrig hade inträffat. I början gjorde detta så att man på något sätt, inte vågade riktigt lita på sin instinkt, när det gällde förtroende och kärlek, för den kunde alltid brytas. Hur enkelt som helst, vilket jag var och är rädd för fortfarande. De sitter fortfarande små ärr inuti mig efter denna händelse. Men de läker sakta men säkert.
Jag hade även en kille, som inte många vet om, för vi ville inte att det skulle bli något stort av det. Vi kan kalla honom Magnus i den här historien.
Jag och Magnus, hade nog varit något i nästan ett halvår. Vi var som ett par, vi gjorde mycket tillsammans, som ingen vet riktigt om.
Han var min första riktiga kärlek, den första killen jag var kär i, den första killen jag någonsin gav mitt hjärta till. Men han krossade det, han förstörde det något totalt.
Det hände på en fest som han stack till, en fest där han inte drack så mycket (enligt han själv), men han fick till det med 2 andra tjejer.
Visst, han berättade det för mig, men hur i hela friden skulle jag någonsin kunna lita på honom fullt ut igen? Hur skulle jag kunna lita på att han skulle vara trogen mot mig alltid? Än en gång, rasade hela min värld igen. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag grät i flera dagar, mest på kvällar och nätter. Mitt humör blev värre för jag sov aldrig och all min ilska låg inom mig.
Jag ville träffa Magnus men han tyckte att vi skulle lösa allt genom telefonen. Hur fasiken löser man en sån här sak över telefonen??
Du kan inte se några känslor överhuvudtaget, men förmodligen hade han inga. Jag vart två år yngre, jag var dum och föll herrelöst för killen.
Men tack vare honom, tappade jag all tillit för alla mina vänner, mina vänner som inte ens hade gjort något mot mig. Men jag var rädd att människorna som betydde mest för mig, skulle göra exakt samma sak som han gjorde. Att de skulle svika mig lika enkelt och snabbt som han gjorde. Jag var riktigt rädd, rädd för mig själv och världen runt omkring mig. Jag var rädd för personen som jag höll på att bli. Var det såhär kärlek verkligen var?
Jag är fortfarande "trasig" efter den här händelsen, men jag vet att när jag vågar öppna upp mig igen, så kommer jag att hitta den rätta. Jag kommer att hitta killen som visar mig vad äkta kärlek är. Så länge får min familj vara personerna som visar mig vad äkta kärlek är, haha. Men jag är inte riktigt där än. Men jag kommer att komma dit, det vet jag.
Och kan jag, så kan du.
Man måste våga sig ut igen, det gör ont och det svider. Men ska man verkligen låta detta arsle förstöra för din framtid? Nej, det ska man inte.
Vad som än händer, så är du en stark individ och du kommer att klara dig utan honom eller henne. Jag ska försöka och du som också har fått ditt hjärta krossat eller gått igenom saker som har gjort att du har tappat hoppet i kärlek och tillit, ska försöka att bli den bästa du och må så bra du bara kan. För det är vi värda.
Jag önskar bara att det fanns ett sätt att göra det enklare på, men samtidigt så är det viktigt att få gråta ut och släppa ut sin ilska.
Vi är starka individer, och vi kan klara allt, bara vi vill. Allt går om man vill och kämpar.
Låt oss kämpa tillsammans.

  • 11 readers

Likes

Comments

View tracker

Vart i världen hör jag egentligen hemma och vart i världen finns det någon som skulle kunna göra allt för mig?

Kudden blir fylld av tårar från varje kväll och varje kväll blir sömnlös, det är då man undrar, varför blir det så? Jo det blir så för att man, jag, tänker för mycket. Jag tänker på hur allt ska gå och hur jag ska ta mig till, hur jag ska ta mig till efter att jag har förlorat allt. Min trygghet, mina vänner och min vanliga vardag i snart 4 år.

Jag går sista terminen i nian, och jag kan säga till alla er att det är stora förändringar som sker under den här korta perioden. Människorna runt omkring dig ändrar sig, både i utseendet och i personligheten. Allt man är så van vid hur det ska vara och gå till, ändras nu helt plötsligt

Vännerna klipper banden, för att de tror att det inte ska svida lika mycket när vi slutar skolan, men det gör nästan mer ont nu än vad det skulle gjort då. För vad är egentligen deras goda anledning till att bara sluta umgås och snacka redan nu? För när man slutar nian så är det ändå lite som en ursäkt att kontakten blir sämre, för man går ofta på två helt olika håll i gymnasiet. Den väldigt dåliga, men tagbara, ursäkten lindrar ändå smärtan på något sätt. Man tror att det alltid ska vara så, för det är det man har hört från sina äldre kompisar. Att man tappar kontakten mycket eller helt och hållet.

När man slutar grundskolan, så är det som att man ska bege sig ut i en helt ny värld. Eller det känns i alla fall som det i nuläget. För jag har ingenstans att dra mig tillbaka längre. Det är helt nya kunskapskrav som är så mycket högre, det är nya lärare som ska kunna se din potential och du ska skaffa nya vänner som du aldrig ens har träffat förut. Var finns den gamla “skyddsbubblan” som man alltid kunde gå tillbaka in i?

Men samtidigt så kanske det är bra att man förlorar den tryggheten, och får lära sig nya saker och får uppleva saker på nytt. Där finns inget gammalt som kan hindra dig från att bli den där personen som du alltid har drömt om att bli, den du aldrig har kunnat bli i grundskolan. För där känner alla dig redan och det är som att du har en etikett fastklistrad i pannan där alla andra redan har bestämt vem du är. “Den populära tjejen”, “Plugghästen”, “Nörden” eller “Den jobbiga tjejen”. Den där etiketten kan du äntligen bara slita av från pannan och bevisa vem du faktiskt är inför de nya eleverna och lärarna.

Så det är ju även positivt att gå vidare, att sluta nian och börja gymnasiet. Men det här med att gå vidare har nog aldrig riktigt fungerat för mig.

För hur ska jag kunna gå vidare från mina gamla vänner sen 6 års ålder om jag vägrar att släppa ut dem ur mina tankar och hjärta?

Hur ska jag bara kunna glömma alla våra minnen och låtsas som ingenting?

Att “gå vidare”, vad betyder det egentligen? Betyder det att jag ska glömma allt eller handlar det om att man ska inse fakta att saker och ting förändras när man växer upp?

Jag vill ha uppriktiga svar, rätta svar.

Jag vill kunna gå vidare utan att behöva ångra mig, utan att behöva sakna alla de gamla minnena.

Jag vill att allt ska bli bra igen.

Likes

Comments