Varför ska vi envisas med att vi måste visa våra barn hur man dricker lagom. Ge barnen en hälsosam syn på alkohol. Visst ibland kanske det är bra men jag tror många gånger det är en bortförklaring till att vi vuxna ska få dricka.

Barn gör som vi gör men inte som vi säger, ja så må vara men om man då som förälder avstår helt från alkohol. Gör barnen som vi gör då också? Eller är det bara om vi dricker lagom?

När det handlar om droger så förlitar vi ju oss på att barnen gör som vi gör och som vi säger? Vi visar ju inte de hur man knarkar lagom? Jag vet det är att dra det långt att jämföra knark och alkohol. Men vi kan ju inte blunda för att om alkohol hade kommit idag hade det med största sannolikhet varit olagligt.
Många tar droger som självmedicinering lika så är det många som dricker alkohol för att de annars inte kan koppla av eller till och med somna efter en veckas jobb. Man behöver inte vara alkoholist för att ha en ohälsosam relation till alkohol.

När vi vet att det skadar så många som det gör? Varför envisas vi med att vi är värda det? Att det är bra för oss?

Diskutera gärna!

#förbarnensskull

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Imorgon kl 10.00 är jag med i P4 Örebro för att prata om vikten av en vit jul.
Hur viktigt det är för våra barn.

Barn ska ha ont i magen av pepparkaksdeg inte av oro!

#förbarnensskull #vitjul

Likes

Comments

Vi super, vi dricker, vi är värda det, vi har jobbat hela veckan, det är bara en gång om året, barnen märker inget, jag dricker ju bara ett glas, osv osv osv.

Vi vuxna kan aldrig vara säkra på hur barnen runt oss påverkas av vårt drickande. Däremot kan nog många av oss vuxna komma ihåg hur det var för oss själva när vi var barn. För detta är inget vi kom på att vi skulle göra förra året, det är en tradition som följt oss länge. När det var riktigt illa införde vi motboken ( blev inget bra det heller), så vi har ju förstått vid olika tillfällen riskerna med vårt drickande. Och ibland även försökt göra något åt det.

Men det är som om du som vuxen har förträngt hur det var att var barn bland fulla vuxna. Hur det var när pappa spydde ner hela toan, blev otrevlig, kastade ut gäster eller när han bara blev ovanligt kärleksfull. Man BLIR personlighetsförändrad när man dricker alkohol, det kan ingen neka till.

Du som vuxen var inte dum som barn och det innebär att barnen runt dig inte är dumma heller. Så varför låter vi våra dåliga traditioner få följa med barnen ytligare en gång?

Låt alla dagar bli barnens men framförallt julen och deras egna födelsedagar!

#förbarnensskull

Likes

Comments

Varför ska man fira en vit jul?
Enligt mig och många andra barn som lever nära missbruk eller stor konsumtion av alkohol. Skulle välja en vit jul. Skit samma om det inte är snö på julafton, skit samma om man inte fick just den julklapp man önskade sig, skit samma om julmaten var lika dålig i år, skit samma om tomten inte kom till oss, ja allt det är skit samma så länge man får ha en nykter förälder/släkt/vänner omkring sig på julafton.

"Men barnen märker väl för fan inte om jag tar en ett glas hör och där?"

Jo, barn märker mer än du tror. Och barn registrerar allt som sker runt omkring. Barn är inte dumma, barn är mycket kloka! Och varför ska man chansa?

Julafton är barnens högtid, varför ska vi förstöra den mer alkohol?

Hur ska du fria din jul?

#förbarnensskull

Likes

Comments

Boka in och kom på min föreläsning den 16 november kl 18.30 i österledskyrkan i Karlskoga ❣️

Likes

Comments

Idag saknar jag er extra mycket,
Idag önskar jag att ni var här,
Idag är en fin dag,
Idag är det en tung dag.

Vissa dagar är tunga utan er och ibland känner jag mig ensam. Men jag vet hur fina människor jag har runt mig och vilken fin familj jag har. Jag är så otrolig lyckligt lottad men jag önskar att jag fick dela den lyckan mer er. Jag önskar att ni fick se mig nu, hur bra allt går och hur stark jag är.

Men det är också sådan här dagar jag önskar att jag kunde utrota missbruk. Och utrota cancer men det kan jag inte. Däremot kan jag vara stark och försöka hjälpa de som är där jag en gång var.
Så jag vill skicka kärlek till er, er som behöver en extra tanke en sådan här dag. Det finns människor som förstår även om man vill blunda.
Prata är den bästa medicinen och att prata om det som är tung är svårt men så otroligt skönt efteråt.

Man kan alltid prata med mig, skicka lite kärlek till någon nära som du vet behöver det!

#förbarnensskull

Likes

Comments

Mamma hade inte varit kontaktbar på flera dagar. Vi hade suttit tillsammans med en läkare som förklarade att de inget mer kunde göra. Jag var rasande innan och det blev inte bättre. Som
Några av er vet så sa mammas läkare en 3 veckor innan hon dog att hon skulle bli frisk. Han sa också att ingen kronisk cancer existerade och vi skulle se mammas hälsa med sakta framsteg. Hon hade lite vätska i buken, det var allt.

En vecka senare åkte jag in med mamma till sjukhuset för cellgiftsbehandling men så blev det Inte. En sköterska som hette Jonna sa att hon inte ville ge mamma cellgifter innan en läkare hade kollat på henne. Det kom in en jour läkare som kollade i mammas journal och tittade med sorgsna ögon. Hon sa "har din läkare talat om för dig att du har en kronisk cancer som kanske inte går att bota?"

Jag tittade upp på mamma och hon tittade på mig och sa " ska jag dö nu?"

Bara en dag innan mamma gick bort så vaknade hon, hon satt upp i sängen och ville ha apelsinjuice. Mitt hjärta bankade hårt och jag trodde nästan att nu kommer hon tillbaka och överlever. Vi satt där i hennes rum..
så kom frågan..
"Jonna, vart är jag?"
"Vet du inte det mamma?" Undrade jag. Fast jag visste att hon inte varit kontaktbar på länge.
"Du är på vitsippan"
"Då läkarna kan inte göra något mer? Ska jag dö?"
Jag visste inte vad jag skulle säga, men en stor klump i halsen fick jag bara fram..
"Inte just nu"

Jag sov där den kvällen, jag ville så gärna att hon skulle få lever. Jag hade ju just fått en mamma, skulle hon bara dö nu? Jävla skit liv, vad är meningen?

Jag lärde mig så otroligt mycket av min mamma på kort tid. Tack mamma för att du valde att bli frisk och en så stark mamma innan cancer kom. Du är min inspiration, du är motivation till att göra det jag gör! Så tack! 💜
Hoppas fler föräldrar där ute väljer detta, att bli fiska från sitt missbruk. Det är aldrig försent att bygga en relation, men det krävs jobb. Kan mamma, kan du också!

#förbarnensskull

Likes

Comments

När jag ser den här bilden känner jag så många känslor samtidigt. Önskan att mamma fick vara med på ett hörn, det är hon nog men sorgen över att jag inte kan se henne gör ont. Sen känner jag otrolig glädje över att mina barn och jag har fått så fina människor runt oss. Det gör mig inte bara lycklig utan också trygg, trygg i att våga, känna, vara, uppleva och framförallt leva.

Däremot känner jag mig otroligt otrygg med att lämna mina barn på dagis. Inte för att pedagogerna är risiga eller att lokalerna är små, utan för att de är främlingar. Jag lämnar över det jag älskar mest till vuxna som jag inte har en aning om vilka de är. Ser jag tillbaka på min egen tid på förskolan så kommer jag bara ihåg glädje men jag kan nu som vuxen undra varför ingen såg hur jag hade det hemma. Såg man bort? Eller såg man helt enkelt inte? Sen har nog många av er som följt mig här på bloggen insett det aldrig var någon som såg, inte ens när det var som mest uppenbart. Det sveket skrämmer mig, det ger mig en känsla av att alla människor inte vill väl att de inte vill se. Tänk om det händer mina barn något när jag inte är där? Kan jag lita på att någon tröstar dem?
Det måste jag göra men det är svårt och jag vet att pedagogerna ser på mig att det är jobbigt.

Så för att summera så är jag otroligt rädd att lämna mina barn, utifrån vad jag själv varit med om och upplevt. Vuxnas svek gör ont, jag vill inte att mina barn ska känna de sveken. Jag vill att de ska lyssnas på, ses efter, tas om hand, våga vara sig själv, lära sig vad som är rätt och fel, våga lära sig av andra, våga vara barn och framför allt våga göra det de vill. Många reagerar och säger att jag är överkänslig och det kanske jag är, men mina barn är också det jag älskar mest på denna jord får man inte vara lite överkänslig då?

#förbarnensskull

Likes

Comments

Psykiska ohälsan ökar,
Fler barn/unga väljer att ta sina liv,
Psykiatrin i Sverige fungerar antingen inte eller så är det fullt.


Detta är några punkter som många av oss som jobbar med barn och unga har mött. Jag själv möter det dels i mitt jobb men har också levt med psykisk ohälsa runt mig hela livet. Det var inte så länge sen den tråkiga nyheten kom att Linn den unga flicka i Kumla tagit sitt liv genom att hoppa framför tåget. Hon orkade inte Leva längre, hon hade hela livet framför sig. Diskussioner om sociala medier blev stora och man kunde konstatera att trakasserier inte längre bara sker utanför hemma utan också innanför hemmet, där du ska känna dig som mest trygg. Om man inte kan känna sig säker där, vart ska man då ta vägen?

Jag som jobbar/jobbat med ungdomar vet och hör otroligt mycket om social medier. Snap/Facebook/kik/instagram/detingsappar/ask osv, det får konsekvenser för våra barn. På sociala medier kan man vara vem man vill, jag tror till och med många vuxna kan relatera och känna att man kanske lägger ut alldeles för fina bilder ibland. De som inte känner en får kanske en annan bild än de som känner dig. Men detta med anonymitet i sociala medier har jag också märkt varit skönt för de som är mest utsatta i skolan. De kan logga in och bli vem de vill, komma långt från de trakasserier som sker i skolans värld. Så ja, det finns för och nackdelar men ibland måste vi vuxna kliva in i den värld barnen lever i för att se vad som sker. Hur ska vi som vuxna kunna ta en diskussion om sociala medier om vi inte vet vad som sker där?

Så det med att psykiska ohälsan ökar förvånar mig inte. Allt ska vara så fint, man ska äta nyttig mat, träna, sminka sig, göra korrigeringar dela med hjälp av appar men också ingrepp. Vi ska helst inte alls se ut som oss själva men hur ska vi då veta vem vi är?

Depression och ångest är också något som inte alltid syns och som i många fall inte gör det alls. Och vi glömmer det ibland och detta gör att vi lätt dömer andra när vi inte kan se sjukdomen. Varför jobbar du inte, varför går du inte till skolan, varför äter du inte osv skulle du fråga detta om du såg att personen led av en sjukdom? Nej i många fall inte men när det gäller ångest så ifrågasätter vi gärna. Varför?

Många i mina närhet pratar om att de sökt hjälp men antingen har det varit lång väntetid, ingen återkoppling, fullt. Psykiatrin ska hjälpa de som mår psykiskt dåligt men det värkar som de självs glömt att de i många fall inte syns.

Diskutera gärna med mig, hur tänker ni kring detta?

#förbarnensskull

Likes

Comments

När man gör en anmälan till socialtjänsten och det sedan inte sker något, så känns det som man har svikit barnet och man kan få känslan av att man skulle skitit i att anmäla för att relationen till barnet hade varit bättre då.


Fick den här frågan på min senaste föreläsning och jag tycker den är superbra att ta upp och prata om. Jag som själv jobbar med barn och unga känner igen denna frustration och irritation. När man känner att man gör allt man kan men att det ändå i slutänden inte blir bra ändå. Ni som följer mig, känner ni igen detta? vad skulle ni svara?


Här får ni i alla fall mitt svar kring en väldigt svår fråga.

Man kan aldrig skita i att göra en anmälan, det är ju det vi kan göra för att på något sätt skydda det barn som far illa. Vi som jobbar med barn i skola eller på andra verksamheter, vi kan ju inte göra mer än vi kan. Och det är just vad det är, en anmälan. Jag vet att man i många fall blir personligt engagerad många gånger och det för att man bryr sig om detta barn men vi kan inte lyft och bära detta barn så som socialtjänsten kan. Vi måste förlita oss på det sociala skyddsnät som inte alls funkar ibland och ibland funkar det hur bra som helst. Det är skärmande och det känner jag med, jag som själv varit barn som behövt hjälp och inte fått någon. Vi kan absolut på andra sätt underlätta för detta barn, vi kan ge det med stöd av olika slag och vissa att vi finns och vi är bra vuxna. Men vi är inte kuratorer, socialsekreterare, psykologer eller liknande, därför är det viktigt att vi gör det vi kan så det uppmärksammas på socialtjänsten. Gör flera anmälningar om det behövs! Genom att göra detta visar vi för detta barn att vi finns och vi vet att det inte är så bra just nu men förhoppningsvis blir det bättre.

Men om vi då inte väljer att göra en orosanmälan? Hur blir det då? vad signalerar vi till detta barn som far illa?

En orosanmälan är precis vad det låter som, att man vid oro eller misstanke om att ett barn far illa skickar in en anmälan och det viktiga att punktera här är att det inte behöver vara vid kännedom! Om vi väljer att se bort, att på så sätt visa för barnet att just du inte är viktigt, att just du inte är värd en barndom kränker barnets rättigheter. Du som jobbar med barn och väljer att inte anmäla kan bli åtalade för tjänstefel och bli av med jobbet. När man jobbar med barn och i de uppenbara fallen inte lämnar in orosanmälningar där det handlar om kännedom och ändå ser bort, så kränker du inte bara barnet du talar om för den eller de föräldrarna att deras sätt att behandla sin barn är rätt. När man jobbar med barn och unga så hoppas jag att man sätter deras trygghet och rättigheter i första hand och föräldrarnas integritet i andra. Rädsla får ALDRIG vara en anledning till att en orosanmälan inte kommer in.

Så nu när du läst mitt svar, hur tänker du? Dela gärna så vi blir fler i diskussionen!

#förbarnensskull

Likes

Comments