SWEDISH FIRST, ENGLISH SECOND

När jag först gjorde denna blogg, var syftet att jag skulle kunna kolla tillbaka, läsa och minns hur jag tänkte, vad jag kände och vad jag gjort. Men syftet var också för familj/vänner och andra som läst bloggen, att få chansen att följa mitt liv på andra sidan planeten. Med de sagt, eftersom mitt år är över- så är även denna blogg. Här är slutet.

Jag tror inte att jag någonsin varit så vilse som jag är just nu över vad jag vill göra eller vad “hem” innebär. Känslan av att lämna det liv jag levt de senaste 11 månader för att åka tillbaka till “normalt”, 8873 mil bort utan att veta om jag någonsin kommer att få det tillbaka är obeskrivligt. Allt känns upp och ner även fast allt är precis som när jag lämnade de. Jag har varit borta i ett år och här märks ingen skillnad. Skedde verkligen mitt utbytesår eller var det en dröm? Jag ser personer som ser ut som personer jag träffat från amerika varje dag och jag tror jag håller på att bli galen. Utbytesår är något du inte kan förstå så länge du inte varit med om de. Alla dessa blandade känslor angående hem, vänner, vara vilsen och tidszoner. Det är något du aldrig kommer att glömma, något som alltid kommer att vara en del av dig och något som ingen kan ta ifrån dig.

“Du kommer aldrig att vara helt hemma igen, eftersom en del av ditt hjärta alltid kommer att vara någon annanstans. Det är priset du betalar för rikheten av att älska och känna människor på mer än ett ställe.” Men jag skulle göra det igen om jag fick chansen.

Allt börjar någonstans. Du försöker få plats med hela ditt liv i en resväska, du glömmer minst tre viktiga saker, du säger hejdå, stiger på ett flygplan för flyga till ett främmande ställe, lämnar de du kallat hem hela ditt liv. Det är läskigt. Det är skräckinjagande helt ärligt. Och herre jösses, om de var svårt. Jag grät mig själv till sömns så många nätter, saknade hem och undrade vad i hela friden jag höll på med. Jag hade de svårt. Men jag gjorde de.

Enda anledningen till att jag klarade de var på grund av alla människor jag hade vid min sida genom alla upp- och nedgångar. Jag har fått vänner runt om hela världen vilket har gett mig chansen att åka jorden runt utan att ens lämna amerika. Jag har lärt mig att säga Jag älskar dig på holländska, att förstå norska endast med syftet för andra att inte förstå, att uttala några fraser på italienska, att äta som en amerikan. Jag har fått minnen jag alltid kommer att ha med mig vart livet än tar mig.

Jag var rädd. Jag var en rädd blyg svensk tjej som lämnade sitt hem, i hopp om att hitta ett nytt. Och ja, det gjorde jag verkligen. Jag kom över min rädsla och växte så mycket inom mig själv. Jag är inte samma person som när jag åkte. Jag hade världens bästa år, ett helt enastående år. Med tillräckligt många berättelser att berätta i generationer.

På så sätt är livet lustigt. För ett år sedan, hade jag ingen aning om ni ens fanns, mina amerikanska vänner. Och inte hade väl jag vågat drömma om att jag skulle hitta ett hem i Kalifornien. För det gjorde jag. Jag hittade familj. Jag hittade kärlek. Kanske viktigaste av allt, jag hittade mig själv. Jag har haft så många upp- och nedgångar. Glada och ledsna stunder. Hemlängtan för både ett ställe och en person. Jag har träffat människor jag kommer att älska så länge jag lever. Jag har träffat människor jag vill spendera min föralltid med och några jag hoppas att jag aldrig träffar igen. Jag har träffat människor jag skulle flyga 11 timmar för att endast få se i fem minuter. Allt detta som livet gett mig har gjort mig starkare. Jag är varken troende för en religion eller ödet, men livet är lustigt. Något fick mig att vilja lämna min komfortzon, endast förlita mig på mig själv och gå dit jag inte kände någon alls. Men jag gjorde det. Så här är vi nu. Jag har skrattat. Jag har gråtit. Jag har dansat. Jag har festat. Jag har levt. Jag är så stolt över mig själv och vad jag åstadkommit.

Så nu, tack. Tack till alla er som gjort mitt år till de bästa åren någonsin.
Tack till min familj i sverige som ens gjort detta möjligt. Jag kan inte nog, berätta hur tacksam jag är. Ni är mitt största stöd och min största kärlek.
Ett speciellt tack till mina föräldrar som gav mig chansen att få åka iväg. Tack för att ni litade på mig och lät mig åka. Jag älskar er och ni har gett mig mer än vad jag någonsin kunnat önska mig. Tack.
Till min familj och vänner i amerika, vart ni än är någonstans, vet att jag aldrig kommer att glömma er. Jag älskar er. Tack.
Tack America. Jag fick ett år jag aldrig kommer att glömma.

https://www.youtube.com/watch?v=wvaZWYm-oJU&t=7s

En video från mitt år, ett år sammanfattat till 10 minuter.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ENGLISH
When I made this blog, its purpose was for me to look back at it when I am older- my thoughts and actions- but also for my family/friends, and whoever else that read it, to follow my life on the other side of the planet. And since my adventure has come to an end, so has this blog and here it is.

I do not think I have ever been as lost as I am right now over what to do or what home means. The feeling of leaving a life I have been living for the past 11 months, to go back to “normal”, 8873 miles away without knowing if I will ever get it back is indescribable. My life is completely upside down, even though everything is exactly the way it was when I left. I have been gone a year and nothing is changed. Did my exchange year really happened or was it all a dream? I also think I am going insane because I think I see people I meet in America here in Sweden everyday. Exchange is something you can not understand unless you have been through it. All these mixed feelings about home, friends, feeling lost and timezones. It is something you will never forget, something that will always be a part of you and something no can take away from you.

“You will never be completely at home again, because part of your heart always will be elsewhere. That is the price you pay for the richness of loving and knowing people in more than one place.” But I would do it all again if I had the chance too.

It all starts somewhere. You are trying to fit your life into a suitcase, you forget at least three things that are important, you say goodbye, and you get on a plane to fly to a stranger place, leaving the place you have known as home your whole life. It is scary. It is actually horrifying. And oh my was it hard. I cried myself to sleep so many times, missed home and wondering what the heck I was doing. I had some really hard times. But I did it.

The only reason I made it was because of all the people I had around me and by my side through all the ups and downs. I have made friends from all different parts of the planet which gave me the opportunity to travel the world without even leaving the United states. I learned how to say I love you in dutch, how to understand norwegian in order for others not to understand, how to say some phrases in italian, how to eat like an american. I made memories that I will forever have with me.

I was scared. I was a scared shy swedish girl that flew away from home, in hope to find a new one. And well,,, I sure did. I overcome my fear and I grew so much within myself. I am not the same person as when I left. I had the best year of my life, an extraordinary year. With enough stories to tell for generations.

Life is funny. A year ago, I had no idea who all of you american people were. No idea you even existed. And little did I know I was going to find a home in California. Because I did. I found family. I found love. And most important- I found myself. I have had so many ups and downs. Sad times and happy times. Homesickness for a home and for a person. I have meet people I will love forever. I have meet people I want to spend the rest of my life with, and some people that I hope I will never see again. I have meet people I would fly 11 hours for just to see for 5 minutes. All these things life has given me, have made me stronger. I am not religious or believe that things happens for a reason, but life is funny. Something made me want to leave my comfort zone, to only lean on myself and go where I knew absolutely no one. But I did it. And here we are. I laughed, I danced, I partied. I lived. I am so proud over myself and what I have accomplished.

So now, Thank you to everyone that made this year to the best year ever.
Thank you to my family in Sweden. Without you, this would not even be possible. I can not tell you enough how grateful I am. You are my biggest support and biggest love.
A special thanks to my mother and father. My parents, thank you for giving me the chance to do this. For trusting me and for letting me go. I love you and thank you from the bottom of my heart, you gave me more than I ever could have asked for.
To my family and friends in the United states, wherever you are now, know that I will never ever forget about you. I love you. Thank you.
Thank you America, I had the time of my life. I will soon be back.

https://www.youtube.com/watch?v=wvaZWYm-oJU&t=7s

A video from my year, one year summarized into 10 minutes.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Detta blir mitt sista inlägg innan slut-inlägget för denna blog.

Efter de att gratulation ägt rum, 16 juni, återstod bara 4 dagar. Dem dagarna spenderade jag med Elizabeth + familj och kelsin. Vi åkte till stranden alla tillsammans, santa monica, försökte få till rätt vikt på mina resväskor och för min del blev de en hel del hejdå till de vänner jag träffat där. Det vart en perfekt avslutning som jag inte skulle vilja ha på något annat sätt.

After graduation, I only had four days left in America. I spent those four days with Elizabeth+family, and kelsin. We went to the beach and Santa Monica were we ate and had a good time. We also spent a lot of time trying to get my suitcase to the weightlimt, and for my part- a lot of goodbyes to the people I meet there. I can´t think of another way to end my adventure but that way I did with those people.

Dagen jag åkte hade jag så många olika känslor. Mitt flyg åkte vid 3 på eftermiddagen så vi lämnade Camarillo vid 12. Under hela den tiden kändes de inte som att jag skulle åka, jag hade så svårt att ta in de och faktiskt se mig själv åka- precis som när jag lämnade Sverige. På morgon gjorde jag några ärenden med Kelsin för att sedan, allihopa, åka till flygplatsen. Det var inte förrän jag stod på svensk mark, kramade min familj, som det slog mig- jag var hemma. Men "hemma" hade fått en ny betydelse.


The day of my departure day, I had a lot of mixed feeling. My flight left at three PM so we left Camarillo at noon, and at no point during that day did it feel like I was going to actually leave- just as when I left Sweden. Like it didn´t hit me, it felt so unreal. The life I´ve been living for the past year?
I ran som errands with kelsin in the morning and then we all went to the airport. It wasn't until I stood on Swedish grounds again, hugged my parantes agin that it finally hit me. I was home. But "home" had taken a different meaning.

Likes

Comments

!!!! Nu, inlägget som jag varit mest exalterad på att skriva om. Låta er veta om. Gratulation. Denna gratulation räknades ju inte för mig men jag är så fruktansvärt tacksam att de lät mig och alla andra utbytesstudenter (seniors) få vara med. Detta är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Min Gap and gown hänger på min vägg.

Graduation var på fredagen, juni 16. Onsdag och torsdag var de träning. VI gick rundan vi skulle gå ner till fältet från skolans gym. Alla hade bestämde platser efter alfabetes ordning förutom raden längst fram då de var dem med höst betyg. På fredagen tog ceremonin tog två/två och en halv timme där rektorn pratade om våra (deras) fyra år, nationalsång sjöngs, dem med högst betyg kom upp och berättade vart de ska gå på collage. Sen fick vi, stolsrad för stolsrad, komma upp på led och ta emot våra diplom. Och i slutet, fick vi stå upp. Flytta toffsen från Höger till Vänser. Och high school var över.

Efter att ceremonin var klar mötte jag och Elizabeth upp familjen och Kelsin för att ta lite bilder. Denna dag var även en dag för att säga hejdå. Hejdå efter hejdå, kramar efter kramar, tårar efter tårar... Samdtigt som detta var en av de bästa dagarna, var det även den värsta. Detta var dagen jag insåg att mitt år snart var slut. En helt obeskrivlig känsla, nästan skrämmande. Men jag hade så många runt omkring mig som gjorde dagen till den bästa. Tack.

Likes

Comments

Som vanligt ligger jag efter med bloggandet, så nu blir det tillbacka blickar från de sista dagarna innan jag avslutar denna blogg.


Senior sunset. Sista veckan innan gratulation anordnades en kväll för alla senior att samlas på baksidan av gymmet för att kolla film, umgås och signera varandras årsböcker. Detta pågick fram till klockan 23 då vi alla gick hem. Det var en mysig kväl, någon jag kommer minnas föralltid. Jag vart alldeles varm inuti, så himla tacksam.

Likes

Comments

I amerika, jag antar att alla seniors på alla skolar runt om i landet (?), har något som kallas för "grad nite". Vår skola åkte till grad nite, vilket jag tror är vanligast om du bor i Kalifornien.

I fredags, kl 12 gick bussarna till disney och vi var där till de att disneylandparken stängde vid 22. Därefter startade den "officiella" grad nite. Vi var i California Adventure park (fortfarande på disney) till två på natten. Det var vår skola och en massa andra skolar som också firade gradnite.

Vi åkte några karuseller, och gick runt och kollade i affärerna, och hade en allmänt rolig kväll. Det var en rolig upplevelse, få se vad disneyland har att erbjuda, men en gång räcker. Nu vet jag vad det är och vad som finns att erbjudas men då tycker jag att universal studios är roligare. Men som sagt, det var otroligt roligt att vara där och bara umgås med vännerna mina. 12 dagar kvar till gratulation (!!!)

Likes

Comments

Söndag idag, i torsdag hade vi senior activities vilket innebar att alla seniors på skolan hade andra aktiviter på skolan medan alla andra elever hade en vanlig skoldag. Det började med att vi satt i idrottshallen kollade när ett flertal studenter vart hypnotiserade. Efter de, gick vi ner till fältet där vi har friidrotts-banan, och alla andra sporters-fält, där vi blev serverade otroligt god mat, och hoppborg, lekar och musik. När klockan blev 13 fick vi hämta ut vår gap and gown inför gratulation och därefter fick vi få hem.

Det är lite oklart vad som var poängen med dagen, antar att det har och göra med vi slutar om två veckor och vi ska passa på att få spendera tid med varandra. Dessutom är dagarna i skolan mer eller mindre meningslösa för seniors då deras sluttest redan är tagna så nu görs ingenting i respektive klass.

Jag har ett flertal vänner som också är utbytesstudenter, som haft skolavslutning och åker hem om bara någon dag, eller så är de redan är hemma medan jag fortfarande har två veckor kvar av skola. Jag har skala ända in i de sista. Än har jag inte riktigt insett att min år är över om 16 dagar, dagen för avresa kommer sakta närmare. Det är så svårt att ta in att om bara några dagar kommer allt detta vara ett minne? Mitt gamla vardaglig "normala" liv är snart det har kommer leva igen. Precis som förut. Jag är inte redo? Eller är jag de? Det var mycket enklare att lämna Sverige än vad de är att lämna Kalifornien. Det känna nästan lite läskigt.

Likes

Comments

Gissa vem som inte gick till skolan idag, igen. JAG! Nej, men igår kväll (måndag) bestämde sig Elizabeth, Catherine, Eleonora, Kelsin och jag för att vi, idag tisdag, skulle dra till six flags. Ett nöjesfält, precis som liseberg och gröna lund. Så idag åkte vi dit istället för skolan.

VI åkte dit vid 9, kom dit vid 10.30 och spenderade dagen där tills klockan var halv fem ungefär. Det var otroligt kul, och otroligt varmt- som varmast var det 35 grader celsius. Det var nästan för varmt, helt sjukt varmt. Men vi åkte några vattenturer var att bli lite svala. Det var kul ändå, verkligen. Älskar sådana här saker.

Efter de att vi kom hem tog jag en tupplur och nu ska jag träffa Kelsin igen. Tack o hej.

Likes

Comments

HejHejHallå. Kolla vem som är tillbaka och skriver redan innan en vecka passerat. ;)) Iallafall, detta inlägg kommer endast påstå av bilder från balen. Det kommer bli sååå många bilder, rena rama bildbomben. Så enjoy.

Dagen började med att jag åkte till Jamie som hjälpte mig med sminkningen. Jag tyckte det vart väldigt bra, inte för mycket, lagom lixom. Sedan fixade Chaterine mitt hår och runt klockan tre begav vi oss till Elizabeths familjevänner för att ta kort i deras trädgård.

På bilderna är det Jag- I rött, Chaterine (Elizabeths syter)- i blommigt, Elizabeth- I svart, Nathaniel (elizabeths date)- I svart kostym, och Kelsin (min pojkvän)- I shorts. Kelsin gick inte på bal med oss därav ingen kostym, jag ville bara ha honom där med mig ändå.

Efter att vi tagit bilder i trädgården begav vi oss till Hill Canyon för att ta bilder med Addison. När vi hade tagit bilderna med henne också, åkte Kelsin hem och vi åkte vidare till skolan för att åka med bussarna till balen. Bussarna var obligatoriska och balen började klockan sju i the vineyards in simi valley.

Väl på balen serverades otroligt god mat, dansmusik, chokladfontän, photoboth och annat gott snacks. Det var en helt otroligt rolig kväll, minnsvärd föralltid.

Vi dansade och vi åt hela kvällen tills de att bussarna tog oss tillbaka till skolan vid elva. Tillbaka vid skolan gick vi bilen och bytte om för att gå på "sober after prom". Detta event efter balen var anordnat av skolan för att minska drickande för studenter, det höll till på biografien vid skolan från midnatt till 4.30 på morgonen. Om du var 18 år eller äldre fick du lämna när du ville men INTE kunna komma in igen, och om du var yngre var du tvungen att stanna hela natten.

Iallafall, innan vi begav oss till biografien åkte vi till IN´N´OUT för att köpa pommes fries och läsk. Som om vi inte hade ätit tillräckligt redan, och mat serverades även på after prom men vad gör de om 100 år? Så efter att vi ätit vår mat, åkte vi till biografen där de visade filmer, serverade massa mat och snacks, dansmusik, spel och photoboth igen. Vi höll igång hela natten med dans, mat och mys. Kan ju lugnt säga att vi var lagom trötta efter den natten men istället för att åka hem och sova valde vi (jag, elizabeth och cahterine) att åka till stranden och kolla soluppgången. Klockan fem på morgonen ringde vi kelsin och frågade om han ville följa med, vilket han ville, så vi åkte till stranden, satt där ett par timmar och sen åkte vi och år frukost på DENNY´S tillsammans.

När vi äntligen kom hem var klockan nio på morgonen, vi gick och la oss på en gång och sov hela söndagen. Vid denna tidpunkt hade vi varit vakna i mer än 24 timmar, så vi sova hela dagen, åt lite middag och somnade som vanligt vid 10 på kvällen igen. På måndagen bestämde sig Elizabeth och jag oss för att vara hemma igen och sova hela måndagen också. Faktiskt, så hade vi tänkt gå till skolan men när vi insåg att vi skulle bli sena till första lektionen bestämde vi oss för att äta frukost istället och när vi ätit åkte vi förbi skolan men fortsatte hem för att sova. Vi försökte.

Hela dagen på lördagen, kvällen och natten var helt underbar. Inga ord i världen kan beskriva hur lycklig jag var där och då. Det var helt perfekt.

Likes

Comments

​Jag har flyttat. Jag har bytt värdfamiljer och bor nu mera hos Elizabeth. Detta är alltså en permanent flyttning, alla papper och samtal är klara- jag bor här för de resterade veckor. Jag har under en längre period inte mått bra där jag bodde och i respekt mot den gamla värdfamiljen kommer jag inte gå in på detaljer om varför en flytt skedde förutom att det helt enkelt inte fungerade. Jag mådde inte bra, kände inte att jag fick ut det jag ville av mitt år och jag kände mig begränsad. 

Jag bor fortfarande i Camarillo, och går kvar på Camarillo High School men befinner mig på andra sidan av staden nu. Jag flyttade hit i tisdags men flytten har pratas om ett tag. Jag har sovit hos min IEC (ef-kontaktperson) ett par helger och vänner tills detta vart officiellt. 

Nu är det nog många som kommer tycka att det är konstigt att jag flyttar så inpå min hemresa, med bara 6 veckor kvar- vad är poängen med flytt? Men som jag svarat till alla som frågat- Det spelar ingen roll om det varit 6 veckor kvar, eller 8 månader, eller 3 dagar- jag kunde inte vara kvar på grund av mitt egna välmående. Det är många är som märkt att jag inte varit mig själv på ett tag och alla på ef-kontoret förstår att det är allvar och inte jag som är en tjurig tonåring. 

Detta är saker som kan hända, det kan börja jättebra och sluta så här eller tvärtom. Jag ångrar ingenting jag gjort, detta är det bästa år jag gjort och kommer föralltid att vara det. Absolut att det kunde varit bättre men hela detta år är ett lärande i sig och jag känner mig starkare. Nu ska de resterade 6 veckor ska spenderas med glädje- speciellt nu när jag bor med min bästa vän. 

Likes

Comments

Om ni inte redan märkt det så är det här med bloggande inte riktigt min grej. Har gått mer än en månad sen jag sist uppdaterade, det var precis innan min familj kom och vi tog ett par dagar i San Fransisco. Det går inte med ord att beskriva hur bra det kändes att äntligen få krama dem efter 8 månader. Har saknar dem så, dem bästa jag har. Nästan två veckor fick jag spendera med dem innan de begav sig till Sverige igen.

I skrivande stund är det 12 maj och imorgon är det BAL!!! Som jag längtat, är så exalterad att jag inte ens vet vad jag ska göra. Dagen idag spenderades inte i skolan då det var senior skipday så jag och Elizabeth stannade hemma från skolan och hade skoj. Vi bland annat åkte till platsen där vi ska ta kort imorgon. En chil-dag helt enkelt. obs att detta inte är en officiell dag, utan att du skolkar skolan. Men något (nästan) alla seniors gör.

Förhoppningsvis kommer jag kunna uppdatera er om balen, men lovar inget för detta går ju som det går. Men jag LOVAR att de kommer komma upp någon dag- frågan är bara när.

Likes

Comments