View tracker

Söndag kväll, jag ligger framför brasan och myser lite men hunden. Veckan som kommer går vi in i examsweek och sista veckan av första terminen på min skola.

Det är också min födelsedag imorgon. Eller ja, i Sverige så är jag redan 18 men än är det 6 timmar kvar i Kalifornien. Jag har lite blandade känslor kring att fylla år. Vill så gärna vara hemma på min dag, det är lite jobbigt. Har kommit in i en period där jag inte känner mig helt glad här. Tror det beror på hemlängtan och födelsedagen mest men hoppas det går över när januari passerar. Har varit två jobbiga månader med familjefiranden jag fruktat. Försöker hålla mig upptagen som alla säger men det finns alltid något som påminner om Svealandet.

Men iallafall, 18 bast. 18 vintrar. 18 år på denna jord. 18 jordsnurr. Vad men nu vill kalla det. Jag är vuxen på pappret. Jag får ta körkort, jag får rösta, jag får dricka, jag får cykla utan cykelhjälm i Kalifornien. Allt utom det sist nämna gäller endast Sverige dock men poängen är att 18 känns så stort. Vill ju inte påstå att jag känner mig äldre, känns bara konstigt att inte vara hemma. Lite tråkigt också. Tror absolut att dagen imorgon blir bra den också, men hemma är ju alltid hemma.

Vi ska nog gå ut för en frukost innan skolan och sen fira lite efter skolan med middag och så. Det blir bra.

Men ett grattis till mig själv antar jag. Är ju trots allt 23 i Sverige redan. ;)) godnatt.

Likes

Comments

Första veckan av skolan efter lov är avklarat. Känns väll sådär att vara tillbaka i skolbänken, lov är ju alltid skönt men nu är det slutspurten kvar av året. Halva tiden har gått. Hur sjukt ändå? Det har gått så otroligt fort, vart tog tiden vägen?

Iallafall, the rose parade. Kom ner till Sofia på lördagen, nyårsafton, för att då spela bowling med hennes värdfamilj. Senare på kvällen åkte vi till Sofia kompisar för att fira nyår hos dem. Det var en rolig kväll med go mat och trevliga personer. Det vart en bra start på det nya året trots allt. :)

På lördagen sov vi in till ungefär kl 14 då vi gick och la oss rätt sent. Men så får det vara ibland. De andra studenter kom vid 19 på söndagen för att sova över till måndagen då vi alla skulle se the pose parade. Medan vi väntade på de andra så hade Sofias värdmamma bestämt sig för att göra semlor så vi hjälpte henne med de. Det vart rätt goda fast små då "jästet inte var rätt" (?). Typ som med lussebullarna. Sedan åt vi pepparkakor och sacka lite skit i väntan på de andra.

När de andra väl kommit beställde vi pizza, åt den och gjorde oss sedan iordning för att åka in till Pasadena och kolla upplägget inför måndagen. Det är många som sover på gatan natten till paraden för att få bra platser skulle jag gissa på eller upplevelse? Jag vet faktiskt inte. Men de tyckte iallafall att de vuxna vi skulle få se hur det kan vara. obs att vi inte sov ute. Det hade värdfamiljerna aldrig gått med på. Det var väll inget speciellt, det var väll mest mysigt att gå där och lära känna alla andra studenter bättre. Några som satt längst kanten satt och kastade grädde och tortilla på bilarna som passerade. Varför? Ingen aning. Kul? lite skadeglädje, ja.
Vad som dock delades ut var filtar med armar! Då det är så många ute och det var rätt kallt delade dem ut filtar sponsrat av honda. Så vi alla tog varsin. Gratis är gott.

Sen gick vi runt där som om vi alla gick på Hoqwarts med våra kappor. Och volvo, ber om ursäkt men den kvällen var jag stolt sponsor av Honda.

När vi kände oss klara i "stan" åkte vi hem igen och spelade lite spel. Vi satte upp ett bra dag och hälften av oss sov inte alls den natten. Jag och Sofia sov en timme tror jag innan vi skulle göra oss iordning inför paraden. Klockan åtta skulle vi sitta i bilen.

Själva paraden var helt ok. När jag berättat för människor här att jag skulle på paraden var många väldigt exalterade och glada för min skull. Paraden är en väldigt stor grej runt om USA om jag förstått det hela rätt så många tyckte det var häftigt att vi skulle få uppleva de. Jag kände väll mest jaha, jomen det var en parad av rosor. Det var absolut kul att uppleva och att få se det, ångrar verkligen inte att jag gick! Men jag kommer nog inte sitta hemma om ett år och önska att jag vore på paraden igen. Kanske, kanske inte. En gång räckte nog. Lite som power meet. Hade jag bott där hade jag absolut gått förbi och kollat, men jag hade inte suttit parkerad. Men jag tycker absolut att man ska kolla in det, det var häftigt. Flaken är helt gjorda av blommor, det luktade så gott och de var verkligen så fina. Paraden bestod av flaken med blommor som alla hade olika teman, och band och cheerleader från olika skolar, det som Kaitlyn håller på med.

Det var bara en liten liten del av alla flak som var med! Fotade lite av vad min telefon tillät innan den dog. De två sista bilderna med flaken, med regnbågen är i minne av skjutningen som skedde på gay-baren i Orlando. Den var väldigt fin.

Sedan var bilder på mig och Xander (nederländerna) och sista bilden är på alla EF-studenter som var där. Ett härligt gäng från olika ställen runt om i världen.

Nu ska jag plugga lite innan jag somnar, imorgon är det skola igen.

Likes

Comments

HejHej, hallååå. Kom hem i måndags och sedan dess har jag inte gjort något alls. Vilket på sitt sätt också är skönt. Bara ta det lugnt, tränat och kollat SKAM. Tänkte uppdatera er lite om julen och berätta att imorgon åker jag till Sofia- igen.

På måndag är det rose parade I pasadena där Sofia bor så vi, fler studenter från EF med samma IEC, ska gå på de. Alla kommer på söndagen, vilket det var tänkt att jag också skulle, och så sover vi där till måndag morgon. Men när vi ändå skulle dit på söndagen kände vi att då kan hon och jag lika gärna spendera lördagen tillsammans också. Klockan halv tio imorgon går mitt tåg.

Julen, 25 december, var härlig iallafall. Paket öppnades på morgonen, vid halv åtta för då väcktes jag och Kaitlyn av att Brooke och Luca kom in och hoppade på oss.

Jag fick en hel del fina saker, är otroligt tacksam för allt jag fick. Fick lite svensk choklad, en bok om staterna, tröja med texten sweden, sockor som farmor stickat efter min förfrågan att ha något som luktade farmor, och en parfym etc. Det var en fin morgon.

Tröjan är mest en rolig grej för alla som frågar "hur är det switzerland?". Nej, det är två olika länder. Tack.

Sedan tog det vi lugnt, Brooke och Luca lekte med alla sina julklappar på en och samma gång. Familjen, jag är ledsen för att jag gjorde det när jag var liten och skapade sån röra och ljud. Jag förstår er bättre nu.

Sedan åt vi julskinka, potatismos och sparris. Här var det julbord på högsta nivå. Nej, men det var gott faktiskt. Är väll så van vid det klassiska svenska julbordet så förhoppningar var väll lite höga.

Sedan var det twister. Luca fick ett twister i julklapp som han ville spela. Allihoppa. Det var jobbigare än vad jag kom ihåg det.

Efter rätt många ronder av twister och lite kortspel skulle Brooke och Luca gå och lägga sig och då fanns det inte mycket att göra eftersom "dem kan vakna". Så jag och Kaitlyn gick in och Kollade Harry Potter.

Jag är otroligt tacksam för allt här, allt jag får och allt jag får göra. Inget går ju upp mot en svenskjul men det har varit en rätt härligt jul i år också. Jag är så tacksam, verkligen. Det kanske inte finns jättemycket att skriva denna gång men det var en bra dag. Inte som jag förväntat mig kanske men det gick bra trots enorm hemlängtan.

Likes

Comments

Dagen började med ett skype samtal till familjen som var hemma hos farmor och farfar och firade jul- precis som det ska vara. Vi pratade ett tag, kollade läget... Härligt att se alla, att få säga hej.
Hade gjort en kalender till farmor med en liten text på baksidan, "Farmor, Jag saknar dig, Jag älskar dig. Jonna", och bad Pappa att filma när hon öppnade den. Hon började gråta vilket gjorde att jag också började gråta. Det gör så gott i hjärtat att veta och se att ens när(från)varo har betydelse.

Bild 1, Kusin, Pappa, Mamma, Bror och jag i hörnet.
Bild 2, pappa tog bild när mamma och bror pratade med mig. Det är jag där i knät.

Dagen i allmänt har bara varit en seg dag. Inte gjort något speciellt. Vi hade plockmat till lunch- ungefär som ett julbord fast utan julmat. Så ett bord med mat där det fanns bland annat krov i någon sås (var det mest juliga), paprika med färskost i bacon, spenatsås och räkor med mera. Men så kan det vara i bland. Sverige har sina traditioner som verkar så tråkiga när man är där men det är fasen det bästa med julen.

Sen var det mest julfilmer blandat med bus med Brooke och Luca.

Sedan kom höjdpunkten. VI ÅKTE TILL SNÖN! Hur sjukt??? Ungefär 30 minuter utanför var vi befinner oss (Ramona), I Julian snöar det. Så vi åkte dit och lekte i snön. Det var kallt, det var slask, det var blåsigt... det var helt underbart.

Kolla snön. Åå så fint. Nu känns det lite mer som jul. Och imorgon är det Jul!! Äntligen, som jag längtat.

Likes

Comments

Just nu är klockan 20.48, 23 december, vilket innebär att det är julafton i Sverige!! Själv måste jag ju vänta ännu en dag, men jag önskar er alla en riktigt go jul. Gör lite ont i hjärtat att det blir en jul utan farmors köttbullar, pappas vörtbröd, mammas lussebullar, farfars knäck, Kalle Anka kl 15 och familjen. <3 men Som sagt, önskar er alla en god jul med massa go mat och nära och kära. Saknar mitt svealand massvis, men snart är jag hemma igen!

Dagen har iallafall spenderats i San Diego Harbor. Vi kom hit sent igår kväll, till Lauris syster Leslie, där vi ska fira jul. Har säkert redan skrivit detta men det är Jag, Kaitlyn och Lauri. Lauris syster, hennes son med fru och två barn- Luca 8 och Brooke 4. Det blir härligt.

Vid ett åkte jag, Kaitlyn, Lauri och Leslie till San Diego för att kolla runt lite. Vi kom ner till The Harbor för krigskeppen från andra världskriget står som museum.

Bild 1, utsikten vid hamnen
Bild 2, midway.
3 & 4, skulpturen av fotot som togs i New York när andra världskriget tagit slut.
5 & 6, skulpturer från Bob Hope. Komikern som åkte runt och "muntrade" upp soldaterna. "Thank you for the memories".
7, midway.
8, Jag och Kaitlyn.

Så vi gick runt där ett tag, åt lite mat och sedan åkte till Balboa park. Vi åkte bara runt i bilen då Lauri tyckte det var för kallt. Jadå. Men det var fint.

Och det var den dagen. Vi kom hem igen. Slog in julklappar, bakade lite och bara umgicks. Nu ligger jag och Kaitlyn bara på vårt rum eftersom barnen ska sova. Imorgon är det mer julbak, julfilm och spel som gäller. Så exalterade för juuul!!

Likes

Comments

View tracker

Nu befinner jag mig på tåget påväg hem. Vi är försenade med timme, härligt härligt. Men nu när jag ändå sitter här och gör ingenting så kan jag ju passa på att uppdatera er om Irvine.

Senast jag skrev så befann jag mig i Irvine, det var måndag morgon. Den måndagen kom Ian, en familjevän till familjen, och så stack han och jag iväg och körde minigolf. Det var 18-hålsbana, härligt soligt och jag vann. Efter det tog vi bilen och så körde Ian oss två till Laguna Beach för ett besök på stranden.

Fotograf: Ian

Vi gick omkring där ett tag, pratade och tog lite bilder. Det var mys. Men när jag satt där på en sten så kändes det så overkligt att det var december? Där satt jag på en sten i linne vid havet och svettades. I mitten på december. Det var runt 26 grader och klar bli himmel. Jag ska inte klaga, det är rätt så underbart men jul för mig är snö och minusgrader. Det är bara så förvirrande när det känns som sommar och ser all julbelysning.

Iallafall, när vi var klara på stranden så åkte vi hem och satte oss i soffan för att kolla film alla "barn"- Jag, Sierra, Parker och Ian. Vi beställde hamburgare, kollade mer film och det var den måndagen.

På tisdagen hade vi en lugn morgon, inget speciellt. Vid 12 begav vi (Jag, Ian och Parker) oss till Fashion Island i New Port för att äta lunch med Lynn och Sierra på The Cheesecake Factory. Och oh my om det var gott. Så in i bomben.

Så vi åt där, tog hem lite cheesecake och slog oss ner framför tvn- igen. Sen kom Lynn hem, gjorde middag- hemlagad från scratch och sedan hjälpte vi slå in paket medan vi kollade på film.

Så nu sitter jag här, någonstans mellan LA och Camrillo, och gör ingenting. När jag kommer hem ska jag duscha och träffa Elizabeth. Imorgon åker vi till San Diego där vi ska fira jul tillsammans med Lauri syster med familj.

Likes

Comments

Som ni säkert märkt, och som även jag nämnt tidigare- är min uppdatering lite upp och ner. Det kommer perioder där jag uppdaterar regelbundet följt av perioden där det verkar som jag gått i koma. Det är som när man tar en fuskdag i sin diet. En dag och man är körd. Japp, precis så är det med bloggisen.

Och när jag väl lägger upp ett inlägg blir det oftast tre stycken på en dag. Så varför bryta den trenden?

För nu när jag ändå sitter här och skriver så kan jag ju passa på att berätta som vår cross country avslutning- som jag inte nämnt (tror jag). Däremot känns det som att alla de senaste cross country eventet har varit en avslutning men detta var det officiella. Men citera mig inte på de, för man vet aldrig med denna skola.

För en vecka sedan hade vi awards night på skolan då höstsporterna slutat och vintersporterna börjat. På denna kväll hyllade vi personerna som gjort något märkvärdigt inom sin sport- kanske hjälpt laget till vinst, gjort x antal mål, gjort nytt personligt rekord. Det var roligt att se vad alla gjort och heja på dem man kände.

Detta skedde i idrottshallen och när vi var klara där begav sig alla cross country tjejer till biblioteket för en egen avslutning. Där tränarna pratade om lagets prestation som helhet, vilka som gjort något extra för att sedan, en och en, komma fram för att höra vad de hade att säga om en.

De pratade och pratade. Fortsatte att berätta vad vi åstadkommit som lag och allt det där. Tills de kom till den jobbiga delen- "nu ska vi avsluta med att säga hej då till våra seniors".

Dem tog upp alla seniors, berättade om minnen och gav oss en present. Vår tränare berättade om hennes förebild som hade koppling till vår tröja. Ett rosa linne med texten "fix your ponytail and try again".

Nu har ju jag endast varit med i detta lag i fyra månader tillskilland från dem som varit här i fyra år, men oavsett tiden så är det fortfarande ett slut. Allt jag gör här, gör jag för första sista gången. Och allting kommer att ha ett slut, detta år kommer inte vara föralltid vilket jag sakta men säkert börjar inse ju mer tiden går. Det har sin upp- och nedgångar men jag vill inte att det ska ta slut.

Och cross country kan ha varit det bästa jag gjort hittills. När jag säger det får jag oftast höra "amen hur kan det vara så? Du bara springer ju, nää nää". Fast det handlar inte om löpningen i sig även fast det är min passion, det har varit delen om att varit en del av ett lag. Jag har haft så mycket hatkärlek till den där sporten, men jag har älskar varenda sekund.

Likes

Comments

Jag har fått jullov och jag befinner mig just nu I Irvine. Kom hit igår (söndag) och ska vara här till onsdag.

I fredags kom Sofia hem till mig för att spendera helgen I Camarillo för att sedan ta tåget tillsammans på söndagen. Hon spenderar sitt utbytesår i Pasedena så hennes stopp är påväg till Irvine. Därför tog vi tåget tillsammans när jag ändå skulle till Irvine.
I fredags satt vi bara och snacka svenska hela kvällen för att på lördagen åka till Camarillo Premium Outlets och shoppa lite. Jag hittade inget, men och andra sidan kollade jag inte jättenoga heller. Det var bara skönt att ha henne där och snacka ännu mer svenska.

När vi vara klara med vårt shoppade gick vi över till Target för att köpa snacks till vårt julbak och tågresan. För när vi kom hem bakade vi lussebullar!!! Åh hur underbart! De vart ju inte alls så goda som när vi gör dem hemma- inte ens i närheten. Tror att det kan ha varit på grund av saffranet. Följer några andra svenska studenter som har haft samma problem som vi hade med degen och saffranet. Men ingen aning. De smakade lite saffran iallafall. Det var jag, Sofia och Kaitlyn som bakade. Vi bakade ungefär hela kvällen med svensk julmusik i bakgrunden. Stackars Kaitlyn förstod inte vad de sjöng men hon verkade ha kul ändå. Det var mys.

Vid ett gick vi och la oss, lagom färdig körda efter dagen. Tåget vi skulle ta på morgonen gick 7.54, en tidig morgon, men vi satte alarmet en kvart tidigare än vad som behövdes för att kunna ta en kopp te, en lussebulle och kolla julkalendern så där på fjärde advent. Bortsett från Lussebullar så har jag gjort det varenda morgon sedan 1 december. Lite svensk jul vill man ju ha.

Sedan begav vi oss till tågstation, hoppade på tåget och snackade skit- igen. Kom fram till Irvine vid 11 och då hämtade Lynn mig, åkte hem till dem och fikade lite. Efter det åkte vi till Irvine markerplace och gjorde lite julshopping.

Och det var söndagen de. Vi kom hem, Ian kom förbi, vi hade middag allihop för att sedan kolla film.

Idag jobbar Lynn så vi får se vad vi hittar på.

Likes

Comments

Nu är det måndag, sista veckan innan jag får jullov och jag är sjuk- igen. Det här är femte gången jag är sjuk på 4 månader, vad är det som händer?? Jag som aldrig brukade bli sjuk har blivit sjuk en femte gång. :((

Iallafall, som sagt- måndag idag. Imorgon, Tisdag 13 december, så ska jag och Charlie (Norge) till San Pedro för Luciafirande! Det är några andra svenskar som tar oss och det ska bli så kul. Det är roligt att hänga kvar vid traditioner även fast man befinner sig så långt borta. Lite hemma-känsla.

Annars har det inte hänt så mycket. Igår hade jag och Xander (Nederländerna) anordnat ett litet EF-möte för alla EF-studenter +värdsyskon från samma IEC där vi hade secrent santa, spelade spel och bara umgicks. Vi hade plock-mat och en allmänt rolig kväll. Det var roligt att umgås med människor som är lika förvirrande om det engelska språket som en själv.

Och för ungefär två veckor sedan hade vi en avslutning med cross countryn. Vi åt mat, pratade lite och sen hade juniors anordnat ett avslut för alla seniors eftersom detta var vår sista cross country säsong.

Vi fick gå på en skattjakt där vi på varje station fick en present för att sedan komma till klassrummet för ett "avslut". Vi fick en ljus-kedja, en ros, godis och en helliumballong. Väll tillbaks i klassrummet hade alla i laget skrivit personliga lappar till seniors som de lagt en burk. Så alla fick varsin burk med lappar och ett tal. Jag grät. Alla grät. Vid sådana här tillfällen blir det verkligt att detta är nu. Att om ett år kommer det vara över. Allting har ju sina för- och nackdelar men jag har trots det älskat varje sekund av detta äventyr. För vad som än händer så har detta gett mig Elizabeth. Jag är så glad över att få vara där jag är.

Sista bilderna är jag och Luisa, sedan cross country laget.

Det är december, 18 grader som kallast och jag var på stranden och fikade- Julstämningen är på topp. Nej.

Jag och Elizabeth drog till ett Cafe, köpte morotskaka och varm choklad som vi tog med oss till stranden. Vi satt där ett tag, åt och lyssnade på vågorna.

Likes

Comments

Jag befinner mig just nu i Irvine. Kom hit tidigt igår och ska vara här hela thanksgiving ända fram till lördag.

I samband med Thanksgiving är det många som uttrycker sin tacksamhet till personer i sin närhet som har en viss betydelse. Och det är precis vad jag ska göra nu. Det är så många jag vill tacka, så många som påverkar mitt liv. Familj, vänner, lärare... Jag är så tacksam för att få vara där jag befinner mig idag tack vare er.

Det var så mycket i Sverige som jag tog för givet. Att ha alla så nära, maten, skolan, kollektivtrafiken... Nu sitter jag här, 8892 km hemifrån och utan kollektivtrafik, mat med mer e-ämnen än faktisk mat och dåliga bilförare. Men trots allt det så är detta det bästa år jag någonsin kommer att ha. Alla människor som påverkat mig till att ta de besluten jag tagit som lett mig dit är idag.

De personer som är de viktigaste människorna i mitt liv är min familj. Mamma, pappa och Petter. Jag älskar er så mycket och jag saknar er så det gör ont ändå in i benmärgen. Det är tack vare er som jag får chansen att göra detta äventyr och jag är så tacksam för varje minut. Det är också tack vare er jag är den jag är idag. För ni har varit dem ni är, älskat mig och stöttat mig, så har ni gett mig något att se upp till. Någon jag vill bli. Ni finns där för mig och hjälper mig med allt från att välja färg på strumpor till hur banken fungerar. Tack för allt ni gjort, och gör än idag.
Och Petter, min "lille"bror. Du är min absolut bästaste vän. Så fort jag kommer hem tar vi cykeln till ica och köper choklad 5 minuter innan dem stänger, precis som vi brukade. Fy fasiken vad jag saknar dig. Jag älskar dig min björn bröder.

Farmor och farfar, ni är nog de två sötaste personerna jag vet. Ni är bäst och jag är så glad att ni finns i mitt liv. Tack för all kärlek ni ger. Och farmor tack för att jag fick sova i din säng bredvid farfar medan du sov i vardagsrummet när jag var liten.

Matz med familj, tack för ni hjälper mig med saker min familj inte kan hjälpa mig med. Ni är helt fantastiska.

Tobbe med familj, jag tänker på er så och jag saknar er massa. Tobbe jag är så glad att jag har dig i mitt liv, tack. Du är min bästa mjukost-kompis.

Och Elin, min finaste Elin Pelin. Tack för att du finns där för mig och för att du står ut med mig varje måndag eftermiddag i skolan. På så kort tid har du blivit en av min allra bästa vänner, nästan som en syster, och jag är så glad att jag har dig i mitt liv. Du ger mig så mycket glädje och skratt. Du har hjälpt mig när jag behövt hjälp och stöttat mig när jag behövt en push. Du är, och kommer alltid vara, min "gå-och-köpa-choklad-innan-ws"-kompis. Alltid. Tack för allt Elin.
Och till min (gamla?) klass på kunskapsgymnasist, jag saknar er alla såå!!! Ni var så himla bäst jämfört med att människor på denna skola. Er tycker jag om så mycket. Saknar vår fjällnora tripp <333

Linnea, du är så fin och fantastisk, helt otrolig! Jag är så glad över att du först skrev och frågade vart jag tränade som sedan blev att vi träffades regelbundet. Du är en av mina bästa vänner och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan dig? Våra promenader där vi snackar skit om allt, våra cykelturer mitt i natten eller våra filmkvällar med funs, snappel och kladdkaka. Jag saknar det så, och jag saknar dig massor. Tack för att du är du, och för att du finns där.

Den här personen är en av min absolut favoritigaste människa på denna jord. Rasmus, min potatis. Du är min solstråle och min klippa. Jag älskar dig så mycket och jag saknar dig massa. Tack för allt du gör för att jag ska må bra varje dag. Jag är så glad för att jag får vara en del av ditt liv och för att du är en del av mitt. Du finns alltid där för mig när jag behöver det och får allt att känns bättre. Kan inte vänta tills jag får krama dig igen. Tack för att du älskar mig även när jag skrämmer dig, och inte vänder om och lämnar mig på våra promenader när jag blir alldes för hyper, och för att du låter mig äta den sista melonisen. Du är en helt fantastisk pojkvän och jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva.

Alla som påverkat mitt liv, tack.

Likes

Comments