Vardag

Haft en bra midsommarhelg på Öland. Vädret va toppen och sällskapet lika så. Åkte dock hem en dag tidigare. Kände att jag behövde vila mig och fixa iordning saker hemma.

Känns skönt att va ledig från skolan. Jobbar väldigt mycket i sommar, precis som jag ville ha det. Är inte mycket för att bara vara ledig och inte ha nått att göra så jag trivs bäst med mycket jobb. Behöver även pengarna till hösten. Behöver köpa ny laptop, tv, säng, andra möbler och spara ihop en buffert till lägenheten. Det är så många kostnader man inte tänker på när man flyttar hemifrån.

Hoppas ni haft en bra helg och ser fram mot sommaren!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Psykisk ohälsa

Det är samma person på bilderna men ändå är allt så annorlunda. Det är ett halvår mellan att dem togs. Ett halvår som innehöll en mardröm jag aldrig kunde föreställa mig. Dagens inlägg ska inte handla om diagnosen borderline utan om min andra diagnos, svår depression med psykotiska symptom.

För att göra det mer begripligt så delas depression in i tre nivåer, lätt, medel och svår. En lätt depression kan innebära att man mår väldigt dåligt men man klarar ändå av sin vardag. En mellan-depression gör det svårt att klara av jobbet eller skolan. Med en svår depression klarar du inte längre av de basala behoven som att äta och sova. Begreppet psykotiska symptom innebär i mitt fall att jag hallucinerade, alltså hörde och såg saker som inte fanns.

Jag gillar inte att jämföra diagnoserna borderline och depression för det är två så olika saker, men på ett sätt var depressionen flera gånger värre. Min borderline personlighet har jag ändå levt med länge och på ett sätt vant mig vid medan depressionen kom från klar himmel.

Bilden till vänster är tagen dagen innan kraschen. Vid tidpunkten då bilden togs skulle jag nästan beskriva mig som manisk (alltså motsatsen till depressiv). Jag mådde sååå bra, tränade varje dag, va med mina vänner, hade tusen galna och roliga idéer, behövde knappt sova. Jag kommer aldrig glömma dagen efter detta då jag vaknar upp i tårar och kan knappt röra mig. Jag kan inte komma iväg till skolan den dagen men jag tvingar mig själv att åka in och prata med min kurator. Direkt när jag kommer in i rummet tittar hon på mig och säger "Jonna detta är något nytt. Detta har jag inte sett i dina ögon tidigare, du ser depressiv ut". Hon hade helt rätt. Det var inte mina borderline-svängningar, jag hade tappat hoppet.

Vi åkte in till akuten för att de skulle göra en bedömning då depressionen kommit från klarblåa himlen och jag kände att jag inte klarade mer. Denna dagen var början på något jag aldrig kunnat föreställa mig. Att få en svår depression va som att bli slängd mellan två världar.

Under det halvåret kunde jag inte, när det va som värst, ta mig upp ur sängen på hela dagen. Jag gick inte längre till skolan. Mamma fick ställa mat bredvid sängkanten i hopp om att jag skulle få i mig en tugga. Att duscha va ett alldeles för stort projekt för att jag skulle klara av. Allt blev kolsvart. Jag började fundera på hur jag skulle avsluta mitt liv.

Strax efter detta blev jag inlagd på psykiatriska kliniken i ca ett halvår. Jag började höra röster som sa mitt namn och befallde mig att göra saker. Jag va så rädd. För mig var de på riktigt. Jag fick stark medicin för att dämpa detta och som tur var hittade vi efter några byten rätt medicin som fick stopp på detta. I efterhand är jag glad att jag var under konstant övervakning när detta pågick då jag ville göra det rösterna sa för att de inte skulle bli arga. Detta kunde ju slutat mycket värre än vad det gjorde.

Jag skulle vilja beskriva depression som ett rent mörker. All motivation försvann. All meningsfullhet försvann. Jag blev så kall och avtrubbad. Under den tiden hade jag nog inte brytt mig om alla mina kära dog, för jag hade inte längre några känslor. Detta till viss del pga de alla dämpande medicinerna. Jag orkade ingenting. Var bara vaken några timmar varje dag. Jag hade starka självmordstankar. Jag tänkte att den dagen jag är tillräckligt frisk för att ta mig upp ur sängen så tar jag mitt liv.

Det är först nu jag förstår hur sjuk jag faktiskt har varit. Att depressionen förändrade mig totalt, det va inte längre jag. Att jag sakta glömde bort vad glädje va och hur det kändes. Bilden till höger är tagen för några dagar sen. Allt har förändrats. Jag har börjat känna lycka igen. Först blev jag så förvånad för jag hade helt ärligt glömt bort hur lycka kändes. Jag hade helt glömt bort hur det kändes att längta till något, att se fram mot saker. Hur ett äkta skratt kändes. Hur det kändes att känna sig älskad och att älska.

Nu börjar jag se mina sidor kommer fram, sidorna jag helt hade glömt bort var jag. Hur galen och spontan jag är. Hur glad och hypad jag är. Först trodde jag dosen av medicinen blivit för hög sen kom jag på att dessa sidor är jag, men de begravdes med depressionen under ett tag. Nu börjar mina känslor komma tillbaka en efter en. Från att vara helt bedövad och vara så plågad av sina känslor att jag inte kunde se nån annan utväg än döden till att en efter en börja känna lycka, längtan, förälskelse. Att livet är äkta och här och nu. En depression är min värsta mardröm. Det va att förlora allt, och tillsist sig själv.

Jag är så glad att jag höll fast vid det mina vänner sa, "Jonna detta kommer gå över, du är stark, en dag kommer du säga yes jag klarade det". Detta som jag trodde va en ren lögn men som jag ändå höll fast vid. Det är läskigt att tänka hur nära döden jag faktiskt varit. Ibland bara några minuter. Det va turen som gjorde att jag överlevde vissa gånger. Turen att någon blev orolig när jag inte svarade och sedan letade upp mig för att finna mig medvetslös. Det gör så ont i mitt hjärta att veta hur förtvivlad jag gjort mina kära. Att behöva se mig i det tillståndet, helt maktlös och ur spel. Ändå har jag rest mig varje gång och tagit nya tag. Förlåtit mig själv för det jag gjort. Fortsatt trots att jag bara trodde det va en lögn men ändå hoppats på att det kunde va sant. Att livet blir bättre.

Depressionen är äntligen borta, jag har det inte längre som diagnos. Fy vad jag kämpat. För varje dag börjar jag se mer och mer mening i att det hände. Jag är tacksam för att det hände. På ett sätt tror jag att ingen kan uppleva lycka så starkt som jag kan, för jag vet hur det är att vara i helvetet.

Det går över, och mödan kommer vara värt det!

Likes

Comments

Psykisk ohälsa

Det tar emot att skriva detta inlägget men stor del av att bryta tabun angående psykisk ohälsa är att erkänna när det faktiskt inte är bra alls. Senaste tiden har jag varit väldigt sjuk därav ingen uppdatering.

Det började, som jag beskrivit i en tidigare text, med att flyga på moln. Jag höll igång hela tiden, sov 3h per natt och va superpigg. Min hjärna var alldeles för speedad för att kunna koncentrera mig på någonting och det gick inte att sitta still.

Detta tillståndet håller som ni förstår inte så länge och tillslut kraschar jag. En del av borderline-diagnosen är att man är väldigt rädd för att bli övergiven. Detta på grund av att mitt mående växlar så fort så påverkas även relationer och blir svartvita. Senaste tiden har detta varit väldigt påtagligt för mig. Jag har inte sovit själv en natt sen jag blev utskriven från sjukhuset utan ständigt sovit med kompisar. Minsta lilla stund ensam känner jag mig övergiven och rädd. Dipparna och ångesten har kommit mer frekvent och varit kraftiga. Detta har varit så överväldigande att jag inte kunnat hantera det vilket har lett till destruktivitet på olika vis. Allt för att döva den smärtan som är för stark för att en människa ska kunna stå ut med. Det är så mycket som hänt som jag inte är redo för att prata om på bloggen än men som är så viktigt att ta upp. Hoppas att jag kan det i framtiden.

I min hjärna är allting kaos just nu. Jag tar en dag i taget men jag tappar inte hoppet. Jag har mina vänner omkring mig som intalar mig att fortsätta. En dag kommer jag lära mig hur min diagnos och hjärna fungerar och kunde vända det till något positivt. Utmaningen de kommande dagarna blir att försöka stå ut med ångesten och inte döva den för stunden. Hoppas ni alla tar hand om er, jag gör så gott jag kan!

Likes

Comments

Contains affiliate links

Varje morgon och kväll:

- ACO Face Clean Lotion. Efter jag satt upp håret och tvättat bort sminket använder jag alltid denna rengöringslotion

- ACO Face Clean Toner. Ett ansatsvatten som återställer pH-balansen i huden.

- ACO Face Day. En återfuktande kräm.

En gång i veckan:

- Bomb Cosmetics Rhassoul Mud Mask. Den bästa mudmasken jag provat. Skölj efter 5 min.

Dessa produkter passar för torr hud. Jag använder dem just nu för att få upp fukten i huden och kommer sedan gå över till produkter för normal hy. ACO-serien från apoteket är en bra kombination av basic produkter. Den gör huden ren och förebygger orenheter men är kanske inte att rekommendera för acne. Produkterna kostar sammanlagt ca 300kr vilket är ett bra pris för produkter som gör jobbet.

Idag ville även Gösta vara med på bild medan mudmasken torkade haha, älskling!

Likes

Comments

Vardag

08.30 Emma och jag vaknar. Vi låg och pratade lite sen gick vi ned och åt frukost och fixade oss. Efter det åkte vi till hennes nya lägenhet.

11.00 Inflyttningspresent och shopping. Hon fick ett litet guldigt paket av mig som inflyttningspresent fyllt av små presenter. Vi åkte sedan ned till stan och tog en runda där. Jag köpte en rosa väska till mig själv.

13.00 Tårta och snack. Vi köpte en tårta på stan och satt och myste och snackade lite. Hon är guld värd!

16.00 Studio. Jag spelade in en låt som jag ska prodda nästa vecka och ge till mamma i morsdag-present.

17.00 Fixade iordning mig. Kom på idéen att jag ville gå ut på kvällen så jag fixade mig. Åt sedan grillat med familjen och gav mig efter det av mot förfesten.

22.00 Utgång. Var roligt att träffa många nya och gamla ansikten igen. Sov sedan hos S. Imorgon blir det god frukost sen lite andra planer.

Ha det bäst!

Likes

Comments

Vardag

07.45 Väckning och frukost. Havregrynsgröt med lingonsylt idag, nothing too fancy.

08.00 "Feta människor är äckliga". En något kraftigare tjej berättade vid frukosten att hon fått just denna kommentar. Det fick mig att fundera över varför vikt spelar så himla stor roll i samhället idag? Sålänge man mår bra och är hälsosam så är väl en siffra på vågen ingenting. En person kan ju istället ha fett som sitter på insidan av kärlen eller kanske muskler som väger. Därför är en siffra på vågen så missvisande.

09.00 Springtur. Tog en skön runda på ca 45 min. Har tidigare haft för hög tillsynsgrad för att få gå ut ensam så det kändes verkligen som en frihet!!

10.00 Läkarsamtal. Permission tills på måndag och sen förhoppningsvis utskrivning via telefon!!! Är hur glad som helst. Nu ska jag bevisa för mig själv att jag klarar detta. Jag vet att bakslag kommer att komma men två steg fram, ett steg bak.

13.00 Lunch hos farfar. Åt lunch tillsammans med farfar och pappa sen skjutsade farfar hem mig.

15.00 Studion. Körde ett musikpass i studion. Jobbade på en egen låt och en cover på "skyscraper". Ska jobba med musiken hela nästa vecka i skolan, blir spännande!

18.00 Hos Emma. Åkte till min Emma som bor så vackert mitt ute på landet bland kossorna. Vi drog senare iväg på lite äventyr.

23.00 Hemma från äventyren. Nu är Emma och jag hemma efter dagens vistelse i kyrkan. Nu ska vi prata lite sen dra oss till sängs.

Hoppas ni haft en underbar dag!

Likes

Comments

Vardag, Övrigt

Mitt hjärtegull Gösta (döpte han själv haha) som alltid är glad när jag kommer hem och som sover vid min sida varje natt hemma. Som ni kanske ser är det en perserkatt som jag köpte utav en perseruppfödare när han bara va 12 veckor gammal. Då kunde han bokstavligen sova på min handflata då han va så liten. Älskar!

Likes

Comments

Tankar

Vilka som är mina äkta vänner. Något som blivit väldigt tydligt efter att jag blivit inlagd är vilka av mina vänner som jag faktiskt kan räkna med, som är med mig i vått och torrt. De frågar hur jag mår, ringer mig för att prata och kommer på besök så gott de kan. Detta är verkligen guld för mig. Trots att sanningen svider så är det ändå positivt att jag nu vet vilka som jag kanske inte bör räkna med eller lita på, då vissa distanserat sig och slutat höra av sig. Känns på något sätt skönt att få svart på vitt.

Att det finns fler än en väg. Det finns alltid flera vägar till allt. Det är något jag lärt mig på sista tiden. Min tanke före gymnasiet var att studera 3 år på naturlinjen med högsta betyg för att sedan söka in till läkarlinjen. Mitt mål är fortfarande detsamma men jag har hittat en annan väg dit. En väg som jag lärt mig otroligt mycket av och som jag blivit en bättre person av. Istället ska jag nu börja läsa på Komback och sedan komvux. Alla vägar är olika.

Tiden läker alla sår. Detta klassiska citat trodde jag inte hade något värde i sig tills jag fick det bevisat för mig. Veckorna efter förhållandet tog slut med mitt ex så levde jag i konstant ångest. Hade man kunnat så hade jag betalt honom för att fortsätta älska mig. Jag trodde aldrig jag skulle hitta ett nytt liv utan honom. Men, jag har hittat så många nya underbara människor att lägga min tid på och jag börjar känna mig hel igen på den fronten.

Likes

Comments

Tankar

Prestationsångest och stress är något jag tidigare var väl bekant med. Stressen över ifall man ska hinna allt som ska göras och pressen över att få det betyget man önskar. Jag kunde vakna mitt i natten och gråta för att jag var orolig för hur provet skulle gå. Nu för tiden har jag, med mycket jobb förvisso, lärt mig hantera stressen och vända det till något positivt vilket har lett till bättre prestationer. Det är nu en väldigt intensiv period i skolan och jag ser hur stressade mina kompisar är. I hopp om att du ska lära dig att hantera stressen så ska jag dela med mig av de tips jag givit mina närmsta kompisar.

Lär dig acceptera stressen. Om du är väldigt mån om att få höga betyg så kommer du att känna av både press och stress. Detta är helt naturligt och nästan självklart i en sån situation. Du vill ju lyckas? Stresspåslaget finns för att vi ska kunna prestera vårt bästa när det väl gäller. Det handlar alltså inte om att bli fri från stress utan att lära sig att hantera den. Kom ihåg att det är en jobbig period nu men de jobbiga känslorna kommer gå över.

Kvalitet före kvantitet. Tänk dig att du har 4h och 100% energi. Då går det åt 25% energi varje timme om du pluggar alla fyra timmarna. Om du istället uppskattar att du behöver 2h intensivt plugg för att få allt gjort så kan du vila upp dig de första 2h så du har ork att köra de sista 2 timmarna, fördelat 50% energi per timme. Det är alltså inte nödvändigt att ta med böckerna hem och sitta hela kvällen. Lägg istället in vila på ditt schema så blir pluggtiden mer effektiv och du hinner med mer.

Ta hand om dig. Något vi lätt slarvar med när vi blir stressade. Även här gäller det att ta tid till att äta, sova och röra på oss. Det är det som gör att vi i längden orkar med plugget. Så skippa aldrig frukosten för att plugga istället.

Ta bort onödiga krav. Du måste tänka realistiskt. Du har bara 100% energi och dessa ska du fördela ut under dagen. Du kan alltså inte lägga 100% energi på skolan och samtidigt tro att du ska orka lägga 100% energi på att t.e.x. ha det snyggt hemma. Nedprioritera onödiga krav. Om du vill lyckas i skolan så kommer du vara tvungen att tänka om och prioritera. När du fördelar energin är det dock viktigt att du tänker efter vad som ska prioriteras och vad som ska nedprioriteras. Ta inte bort all tid för att träffa vänner eller träna för det är bra för dig och kommer leda till att du får mer energi.

Så avslutningsvis, vi är maskiner som kan programmeras på olika vis. 4h, 25% eller 2h, 50%. Vi behöver vila för att orka med och kom ihåg att det är en jobbig period nu men den går över. Kram

Likes

Comments

Psykisk ohälsa

Att sväva på moln. Att ha tusen idéer samtidigt. Ni vet den där känslan när det pirrar i hela magen och man känner att nu är livet mitt. Allt går min väg. Jobba i 180, energin flödar. Kroppen är lätt som en fjäder och jag flyger fram från ett moment till ett annat. Alla mina drömmar ska gå i uppfyllelse.

5 minuter senare...

Att ligga på golvet med bladet i handen och darra. Förtvivlan, tårar, blod. Vill kamouflera mig mot golvet och försvinna. Då kommer dem, rösterna. Hallucinationerna. Jag börjar höra mummel som sedan blir till klara röster. Dem säger "Dö! Bara då kommer allt att sluta". Jag kikar mot medicinlådan. Fyller en hand med tabletter och sväljer.

Detta är Borderline, ett dödligt tillstånd. En sjukdom där känslorna svänger från timma till timma, från minut till minut. Exemplet är från en av de värre dagarna. Allt är svart eller vitt. Antingen svävar jag på molnen eller så ligger jag i den djupaste dalen. Ett osynligt tillstånd. Om du inte känner mig väl så skulle du inte ens kunna ana. För när det kommer isolerar jag mig och låter ingen få veta.

Att inte kunna ha emotionell balans har förstört så mycket. Jag har tvingats hoppa av skolan tillfälligt. Jag har blivit lämnad av den jag älskar mest. Jag har haft stunder då paniken varit så påtaglig att sjukhuspersonal fått hålla fast mig. Upplevelser jag aldrig skulle önska min värsta fiende. Jag är rädd. Rädd för vad som mer kan förstöras. Rädd för mig själv. Detta påverkar inte bara mig. Mina föräldrar är livrädda för vad de ska hitta när de går in i mitt rum. Mina vänner får panik när jag inte svarar på mobilen. Min älskade kramade om mig i tårar och kollade djupt in i mina ögon och sa "Jag skulle inte klara om du försvann". Därmed bär jag även ett ansvar för andras oro. Ett ansvar som ibland är tungt att bära.

Men, Borderline är även min superkraft. Jag kan tacka Borderline för mina höga betyg, tack vare att jag ibland kan jobba i 180 utan att behöva sova. Mina projekt som gått vägen. En kämparglöd som jag känner. Att aldrig ge upp på mina drömmar. Tack för att mitt spektrum är större än andras, för att jag får känna mycket mer och starkare. Jag får uppleva livet på ett annat sätt.

Detta är Borderline för mig.

Likes

Comments