View tracker

Pappa småhaltar förbi mig med den vita fruktskålen i ena handen. "Ska du ha äppelsaft?". Jag tittar upp från de sista sidorna ur boken jag läser framför brasan och ser hans tvärnöjda leende och när jag svarar "Självfallet." så småskrattar han och försvinner ut i trädgården för att plocka äpplen åt sina barn.

I samspelt tystnad - jag lagar mat och Corinne hänger tvätt. Vi har jobbat mellan 8-17 idag igen och allt har gått vägen. "Jag längtar tills att någon av oss överraskar den andre med att bygga en koja i våra enorma säng" säger du eller jag mitt i ordtomheten. Senare sitter vi i en god stund stilla och stirrar på lågor som dansar slowdance. Tankarna vaggar fritt, från den ena sidan till den andra. Vi önskar egentligen att vi hade strömavbrott, men beslutar oss för att promenera runt en sjö istället. Likvärdig lycka. Lägger oss för att kika på himlavalvet. Inte säger vi någonting märkvärdigt nu heller. När vi kommer hem sitter vi i stiljte på varsin sida av bordet och läser sagor. Tystnaden vi ibland råkar ro i tillsammans är den ljuvaste jag vet.

På helgerna hinner jag se solen. Jag blir så jättelugn i hela mig. Huden tackar mig, kroppen blir glad av utomhusleverne, hjärtat frigör allt gott en vintertrött kropp behöver för att finna lite frid. Kära, kära värld, tack för att jag får känna så <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag minns förstås väldigt många olika ögonblick från tiden med dig. De ger mig olika starka känslor, i olika stunder. Vissa minnen får hjärtat att stanna medan andra gör att jag sitter och fånler. De kommer och går, i flera dagar kan en enda mening från dig cirkulera runt i min hjärna, lika frenetiskt som när tvättmaskinen centrifugerar och allt går sjukt snabbt och man blir helt trollbunden och stirrar och stirrar. Det blir på något vis behagligt, mitt i sorgen. Att fastna med blicken, fastna i minnet. Men efter en tid byts det av mot ett annat minne, som i sin tur tar sin egna lilla tid att bearbetas.


Ett ögonblick som dock har varit fastetsat i flera månader, som vägrar att ge med sig chockvågorna av känslor, är ett så enkelt minne. Inget storslaget, inget märkvärdigt. Vi ligger sida vid sida i sängen och viskar, för dina systrar sover i rummen intill. Klockan är långt efter tre på natten, vi har missat all sömn genom att prata och prata, och det känns i stämbanden. Viskandet är slitsamt men livsnödvändigt, får vi inte ligga och viska, ja då dör vi inatt. Du berättar någon historia om någonting, vad som helst, vilken historia som helst, och din viskröst lindar in hela min existens i ett kärlekstäcke, vävt av det mjukaste bomullslin. Du påbörjar en ny historia,  ett gammalt minne du har från din barndom, och när någonting fångar mitt intresse så ser jag framför mig hur jag, från att ligga i död mans position, snabbt vänder mig till sidan, liksom stödjer mig på armbågen och har mitt ansikte nästan ovanför ditt. Du har händerna knäppta över magen, ligger på rygg. Dina ögon vandrar från taket fyllt av självlysande stjärnor och delfiner till mina, och hela ditt ansikte ser så förnöjt ut, blicken som vandrar och slår rot i min är plirig och lurig. Berättelsen eskalerar till någonting jag finner hysteriskt roligt och det går inte att viskskratta ju, det väller ur mig, ett skratt som är alldeles för högljutt för det lilla rummet i natten där det är meningen att man ska viska!!! Skrattet dödas snabbt av min favorithand på hela jorden mot min mun, du ler med stora ögon och viskar Tyst Jonna du väcker hela gatan!! och det får mig att skratta ännu mer. Handen tas bort från min mun och plötsligt är du där med din mun istället medan händerna nu är överallt, överallt. Du är överallt, du är allt, viskningar som viskar om explosiv ömhet och du ger brännskador i huden efter dina händer överallt, överallt. Du är allt.

Likes

Comments

View tracker

Men nu känns det okej. Jag räckte inte till för dig, och jag behövde betydligt mer av oss än vad du gjorde. Tack för att du fick mig att känna mig fulländad som människa för en stund i livet. Sprängfylld av kärlek, i vartenda hörn av kroppen. Alla visste om det; skogen, sjöarna, himmelen och till och med min pappa som hör dåligt visste om det. Vi älskade varandra så mycket att vi ibland grät, rysningar över hela kroppen, blodådror som kämpade för att transportera blodet från hjärtat och ut till hela kroppen i tusen kilometer i timmen, känslorna var alldeles för oumbärliga. Så kära att varenda skratt i tysta hus om natten hördes ända upp till stjärnorna. Stillsamt vilade vi till tanken att vi kommer att vara det för resten av våra liv. Oumbärligt kära. Jag hade hittat min plats, min mening - älskande och älskad av dig. Du gav mig en sinnesro jag inte visste existerade i min kropp och själ. Du visade mig att det gick, att det fanns. Nu ska jag omringa mig av typer som får mig att känna så hela tiden - behövd, intressant, oersättlig.

Tack för allt som en gång var.

Likes

Comments

Jag är mitt i det överväldigande gröna. Jag har lite ont. Vardagarna går bra, jag håller mig så upptagen att jag knappt hinner med mig själv. Men när jag nu står här, omringad av det levande livet, så känner jag mig halv. Det erkänner jag att jag gör. Jag är inte gjord för att uppleva sådant här för mig själv. Behöver en andra halva att känna med, diskutera barkens skurning med, sitta i tystnad framför en eld med. Sådant här är för stort för att uppleva själv.

"Hjälp mig nu." säger jag till moder jord medan jag sätter mig på huk på marken. Ser mig långsamt omkring och lyssnar. Björkarna viskar om trygghet, floran som sträcker sig längs fälten gungar i takt med vinden och lovar att de alltid kommer att vara vid min sida, daggkåporna tittar med stora vattendroppsögon på mig och jag tittar tillbaka, hundkäxen räcker ut sina armar mot mig för att hålla mig stadig, myrorna kryper på mina fötter för att minna mig om att de må vara små men trots det är oersättliga här i världen. Jag talar om för dem, vännerna, att jag är född för dem. För skogen och fälten och allt det levande gröna. Att jag alltid har varit det, alltid kommer att vara det.

Jag kanske känner mig halv, men här finner allt sin mening. I alla fall för mig. Jag beslutar mig för att ta hand om mig själv på det sätt att jag nu tänker ge mig hän totalt åt allt utomhus. Lära mig så mycket jag kan, lära känna de vackraste vännerna jag någonsin kommer att finna; liljekonvaljerna, granskotten, kaveldunet, myggorna, gryningen, ebbet, vindens vändning och alla andra. Kanske kommer jag att känna mig mer hel, uppfylld då? Kanske. Äh. Lik förbannat saknar jag dig nog säkert ändå. 

Likes

Comments

Det är dag tre, den tredje dagen sedan jag stängde dörren till ditt rum för sista gången. Jag sitter i matsalen med mina elever och diskuterar ifall Doritos är godare än lantchips när några äldre elever stegar in i matsalen. I händerna håller de fioler och nyckelharpor. Musikläraren kommer hack i häl och säger "Good afternoon, we'd like to play some folk music. Hope you'll enjoy your lunch!". Min mage knyter sig direkt. Tänk om de spelar någonting som du brukade spela för mig. Mina farhågor sviker mig icke och jag spänner hela kroppen när jag hör hur de första tonerna av "Låt till far" ljuder. Fan. Jag känner hur gråten stockar sig i halsen, mina elever tittar på mig och frågar om jag är ledsen, varpå jag svarar att jag nog måste gå ut en stund. Snabba steg mot personaltoaletten. Fan, fan, fan. Såklart att detta ska hända. Jag sätter mig på golvet och tillåter minnesbilderna att flyga i ett virrvarr innanför näthinnan, skiter i att ens försöka tränga undan dem nu.

Dina vackra händer på pianotangenterna, din varma blick när du väcker mig i fåtöljerna, en vinterkväll där vi sitter i skogen i mörkret och sjunger visor framför en eld, dina barfotasteg i er trädgård, fågelmåleri i varandras famnar, hångel i växthuset, tårar till Jul med Ernst, skogsturer med Vera, prat om stiltje liggandes i snödrivor, en stövel där smalbenet får trängas med ett paket Ballerinkex på promenaden, din doft som jag älskar, ditt huvud på min mage, din blå cykel, dig och mig precis överallt i varenda atom i min kropp. 

Två tätt ihopslingrade själar, ett bygge som skulle hålla för vilken storm som helst - nu i ruiner. Försöker att lugna mig själv med att det är okej, att vi båda såg att det skulle hända. Vi har haft privilegiet att få känna våra hjärtan slå så hårt att det bildas sprickor i revbenen och det har varit den finaste frakturen att kunna gå omkring med, hand i hand. Jag är dig oändligt tacksam för det.


"Hej då, min konstnär."
"Hej då, min Lilla My. Jag glömmer dig aldrig."

Likes

Comments

Tog mig på en byatur i vanlig ordning. Tussilagokantad bäck - by far bland det bästa som finns!!!

Tog mig till den bästa udden i hela livet och slog mig ned. Snackade med kanadagässen, sångsvanarna, viggungarna, skrattmåsarna och hackspettarna. Saknade Nils (som är i Irland) bredvid mig och smsade "Sitter ute på en udde tillsammans med fåglarna och tänker att jag önskar att jag kunde ha någon att prata med som fattar allt jag känner för naturen, som liksom pratar samma språk som mig. Saknar d i g vi ses om någon dag bara <3 <3 PS jag kommer ej få pussa dig på resten av veckan rip oss", för som ni skådar på sista bilden så är svinkoppan på underläppen ett faktum. Stackars mig

Jag blev aslycklig när jag hittade en himla hundralapp på marken!!!!! Så jag skrek "gudars skymning!!!!" och tog upp den. Till slut insåg jag att det var min egna hundring som trillat ur fickan, men jag var lika glad för det och tänkte att nu ska jag fira med glass!!

Jag var beredd på att äta min glass i min ensamhet, men i Vika behöver man aldrig vara ensam. För väl på Vika Café så stötte jag på mina kompisar och elever som går i femman på Vikaskolan! De hade spelat basket och tänkte köpa tuggummi, och jag bjöd in mig själv på häng. Så jag åt glass och de berättade att de hade prov om puberteten imorgon i skolan, så jag hjälpte dem på traven med lite frågor som de undrade över. Det var kul. PS det är jag och Anna-Maria som har målat bänkarna för några år sedan!! I Vikas färger (lila, grönt och vitt) samt snajdat dit lite kurbits. I lön fick vi göra den största kulglassen vi ville, med topping och allt!!! Vilken lycka för två snåljåpar.

Likes

Comments

Hej, och varmt välkommen till min enkla boning! Tänkte att det kan vara kul för mig att minnas hur mitt ~ungdomsrum~ ser ut, och för dig att få en litn titt på vad du kan se och göra i Hipsterparadiset.

Här hos mig kan du måla...

...läsa poesi, folksagor, roliga faktaböcker, skönlitteratur, kolla igenom album där jag klistrat in alla tidningsartiklar jag någonsin varit med i OBS det är shitloads, borsta håret, spela gitarr (inte, en sträng e av ;-P)...

...lyssna på musik, spela klarinett eller munspel eller dragspel, skriva uppskattningsbrev till någon som förtjänar det (exempelvis till mig) på min skrivmaskin, lära dig hur du överlever under extrema situationer ute i det vilda, titta på en karta och kanske önska att du var någon annanstans än uppe i Hipsterparadiset...

...rota igenom alla mina skrivbordslådor och hitta massa skojiga saker. Till exempel kameror, glasfärg, moldavska pengar, dagböcker, täljknivar, stickpinnar med mera, med mera. Det kan du göra...

...eller varför inte ta en sväng ut på min balle? Där kan du...

...ha sådant här härligt häng! Sjunga stämsång för gatans alla barn, käka frulle eller skriva dagbok. Blir det för kallt kan du...

...sitta på en stol och dricka smoothie (rekommenderas inte starkt, den är trasig plus ej det skönaste jag har att sitta på) (pga det skönaste jag har är...

...sänga förstås). Nu är hon nybäddad och ingen magi skall ske här överhuvudtaget, för jag har fått svinkoppor runt hela munnen så jag får inte pussas på typ en vecka :-/. Hör av er om ni vill ha en live-tour i mitt rum, för ni är alla välkomna på hipsterhäng:-) Puss hej tänkte jag skriva men skoja ba ni får inte bli smittade <3 hej då <3 

Likes

Comments

Tja. Jag har haft den finaste dagen! En hel, lång helg där min kropp har varit totalt befriad från ångest avslutades med ännu en helt ångestfri dag!!! LYX

Jag var uppe med tuppen; morgonpromenad i soluppgången!!!! Kände hur hela världen växte under mina fötter och klev sedan innanför dörren och slogs av kaffedoft. Drack kaffe (egentligen drack jag grönt te men det låter mysigare med kaffe i det här sammanhanget) med popz klockan tio över sju och kokade mig sedan havregrynsgröt toppat med massa härligt.

Tussilagon Maja kom till mig och vi lagade bananpannkakor som vi åt efter en promenad ute i min slående vackra by <33

???? Liksom??? Kolla???? Här häckar fåglar, betar kossor och trampar hundratals fågelskådare. En av de bästa platserna jag vet i hela världen.

Vi fortsatte med att åka ut på lite utflykt, till Bispbergs klack. Gick genom soldränkta skogar och möttes av en utsikt som sträckte sig skitlångt. Vi hade läst att man kunde se hoppbackarna därifrån, men eftersom att vi båda två har sämst lokalsinne så fattade vi ingenting :-). När vi senare tog oss till ett utkikstorn i en annan by så kikade vi runt och utbrast nöjt "Nu ser vi i alle fall hoppbackarna. Nu kan vi vara nöjda". Vi diskuterade att vattnet såg anime-illustrerat ut, läste folks klotter inuti hela tornet och åkte sedan hem. Nu har jag gjort lite styrketräning här hemma och avslutat med yoga. Känner mig till freds och glad, två känslor jag värdesätter mycket, mycket i dessa dager. <333 Natti

Likes

Comments

Oooooh!!!! Jag är äntliiiigen medlem i Naturskyddsföreningen!!!!! Jag har alltid varit intresserad och helt begajstrad av deras arbete, och nu är jag del av hela den härliga kakan <3 

Som medlem i NSF så får du fem nummer av magasinet Sveriges Natur per år och även inbjudningar till diverse evenemang runt om i länet som din lokala förening anordnar. NSF själva säger även att: "När du blir medlem i Naturskyddsföreningen gör du en viktig insats för miljön. Det är tack vare att vi är många som vi kan sätta press på politiker, lyfta fram ny forskning, påverka företag och skapa opinion. Det är helt enkelt våra medlemmar som tillsammans gör skillnaden".

Känner du också att du vill bli medlem? Kika in på bästa naturskyddsforeningen.se!

Likes

Comments

Jag jobbar som dagisvikarie, och blir därmed bokad varhelst jag behövs, närhelst jag behövs. Vilket betyder att jag sällan vet huruvida jag jobbar eller ej. Jag vaknade idag okristligt tidigt och inväntade ett jobbsms - som aldrig kom. Det var skönt, tänkte jag och gjorde denna snygga frulle till mig själv! Känner mig verkligen ascool när jag gör en sådan här ~bowl~ med massa gott i som kroppen jublar över när jag äter.

Efter att jag varit trött halva dagen drog jag på mig skrilloutfit och traskade ned till sjön för att åka en sväng med Ida. Kolla pro hon e!!

Kolla pro jag ej e :P OBS har bara åkt långfärdsskridskor en gång i mitt liv!!! Har aldrig ägt ett par sådana snajdiga, utan har fått kämpa mig genom livet på hockeyskridskor jämt. Alla ramlar ibland jag e fan asbra på skridskor ändå

Tittar man noga ser man tre ståtliga svanar flyga över skyarna. Jag blev hänförd ända in i benmärgen. Som jag har saknat dem, välkomna hem <33

Efter många om och men beslöt jag mig för att ha en hemmakväll i min ensamhet. Lagade finmiddag (vegkorv med bröd XDDDDD) och badade badkar. Tänkte poppa popcorn och dricka vin för mig själv, men jag är helt slut. Har ändå haft det fint, gått och garvat för mig själv hela kvälla och gång på gång tänkt vilken perfekt vän jag är för mig. Shoutout till mig!!!! 

Likes

Comments