En av er står bakom hela gruppen och ser lite lagomt ledsen ut. Jag frågar vad som står på och du svarar att händerna är kallare än hela din frys hemma. Jag sätter på dig mina vantar och du skiner upp bakom glasögonen och överöser mig med kramar och kindpussar.

En annan har aldrig huggit ved förut och vågar knappt röra vid yxan. Jag ställer mig bakom dig och håller i yxan med mina händer över dina och så hugger vi tillsammans. Vedklabben klyvs helt perfekt på mitten och jag tittar ned på dig och säger "Nämen! Nu är det din tur, själv!". Du skruvar lite på dig men söker min blick och när jag blinkar med ena ögat till dig så flinar du och hugger lika fint igen. Massor av sprättiga hopp upp och ned och nu vill du hugga hela, hela dagen.

En tredje har jag nog aldrig hört säga någonting positivt förut - någonsin. Gnället tycks liksom aldrig sina, det är rent av komiskt. Men så plötsligt sitter du i fårhagens halm och har tre lamm som håller av dig och det fullkomligt strålar om dig. Ögonen är de största och lyckligaste barnögonen jag har sett och med din amerikanska brytning säger du "Tittttttaaaaaa de bara älskar mig och jag älskar älskar älskar dem asså jag tror inte ni fattar hur mycket jag älskar dem!!!!!".

Jag låter dagens små ögonblick etsa sig fast i minnesbanken, låser in dem i den pirrigaste delen av hjärtat. Tänker att ni är små, korta, roliga mirakel. Alla världens barn, ni är det absolut mest fantastiska som finns.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

God morgon!! Det är onsdag! Pranked :-P Men i onsdags vaknade jag i detta gulliga kök.

Jag och Nippe ville doppa fötterna i detta <3

Så vi hoppade i min kanot! Ja, ni läste rätt - min kanot!!!!!!! När Anna-Marias familj broke my heart med att flytta från Vika så fick jag deras kanot. Den bästa presenten jag någonsin har fått <3 Här e Nippe sittandes i min present.

Vi var skithungriga, så vi paddlade till en ö där vi lagade falafelwraps. Barfota i aprilsolen LyXvArNiNg

Jag har köpt ett spritkök och är så höbalars glad för att jag äntligen kan laga mat utomhus hur enkelt som helst <3 Att laga över en brinnande eld slår ju självfallet allt, men ibland är det lite bökigt.

Titta så fint! Glittrande, kallt och alldeles, alldeles underbart. Efter dagens utflykt var vi supertrötta och vilade på en solstol tillsammans med ett paket Ballerinakex i solen. Jag är FÖDD för att vara ledig, tkr inte ni också att jag är ett pro

Likes

Comments

En ljummen söndag för ett par veckor sedan så bestämde jag mig för att så lite!!!!

Hanna-Lisa satt i vår soffa, för hon var på besök i Falun. Tidigare under dagen åt vi pannkakor tillsammans, senare under dagen sprang vi tillsammans.

Cottan var också med, förstås. Hon satt och ritade av mig medan jag pillrade med mina fröer <3

En annan dag skulle jag och Ida cykla till Torsångs Café för att fika!!!! Men det var skitjobbigt!!!! !! ! !!! Motvind hela vägen och iskallt så vi cyklade halvvägs, stannade och snackade med fyra hästar och cyklade hem igen. "Det finns ändå ingen njutning i att cykla i detta väder tyvärr, så vi kan lika gärna göra någonting njutigare hemmavid :-))" var det vinnande argumentet.

Och ooooooh vilken fin dag vi fick!!!!!! Vi åt lunch hemma hos Ida och snokade sedan fram att min lillasyster Sanna och hennes bäste vän Axel hade picknick vid sjön. Ett evenemang vi absolut inte fick missa, tyckte vi och satte av mot solskenssnack på en bryggkant under ett par timmar. Så himla FANTASTISKT att få återförenas med de babbliga, skrattiga. När jag kom hem var mina kinder alldeles blossande röda av att ha varit ute i solskenet hela dagen. Världens ljuvaste känsla. 💛

Likes

Comments

B-/

B-D

DET FINNS inget bättre!!!! än!!!! himla utflykter.

Likes

Comments

B-) Vi åt frulle, Corinne skrev dagbok och jag tittade ut genom fönstret på en dam som blev klippt inne på en frisörsalong på andra sidan gatan. Hon blev jättefin <3

Likes

Comments

I lördags vaknade vi mitt i en storm. Happ. Vad ville vi göra med denna dag? Vi drömde om ett varmt café där vi kunde äta brunch, och Cotten bestämde att vi skulle basta och bada. Jag sa ja. :-P

Efter att vi ätit och såsat länge, länge i Malmö så var det dags för bastu. Två små hjärtan krampade och två små munnar utbrast gång på gång "Åååååh..." för att, ja ni ser ju.

Tog en varsin gullig bild på varandras livlinor (dvs oss själva) och bastade, badade, bastade, badade. Lyssnade på gubbar i bastun som snackade om att de ville åka till Lanzarote och Cotten masserade mina ömmande axlar som kört alldeles för många mil.

Sen satte vi oss i bilen och käkade äpple slut

Likes

Comments

Tjena!!!!!!!!

Jag och Cotten packade in allt skojigt vi kunde komma på i Volvon och åkte söderut. Vi visste inte vart vi skulle...

...men vi visste att vi ville sova såhär...

...vakna såhär...

...och se lite sådant här! Kolla in, vad bra vi lyckades. Vi hamnade i Åhus på Österlen och kunde inte bli annat än nöjda när vi lyckades överträffa våra förväntningar med att kunna parkera mitt på himla stranden!!!!!!!

Natten då vi kom var vår view från sängen en mångata med ofattbart stjärnklar himmel. Vågskvalp var vår vaggvisa och rådjur kikade nyfiket på oss från bokskogarna. Det är så enkelt att göra livet gyllene <3

Likes

Comments

"Söndagar ska allra helst dofta nykokt kaffe och nytvättad pyjamas, smaka rostat bröd som bränts vid men skrapas över diskhon, kännas i ryggen där jag sitter framåtlutad över boken vid frukostbordet lite för länge, se helt fria och vänskapliga ut. Där ska jag kunna välja och vraka bland tankar att tänka, spreta på tårna framför ett tänt ljus, lyssna till mina egna gäspningar samt pennans skrapande mot dagböckernas papper. Sakna dig men vara lugn i att veta att du finns mig nära, vi ses snart, men denna dag är bara min."

"Att vara ute i skogen med Nils är en fröjd. Det är tårar i ögonen och krampaktigt handhållande. Små pauser på stenar och blickar mot trädkronor. Lyssnande till hackspettarnas bestämda rytmer. Samtal om vilka natursköna namn som är smakar bäst. Fnöske, mossa, råbarkad, gryte. Smaka och känn!!! Mina favoritord är tossig och ticka, dina favoritord är Nils och Jonna. Fascinerade blickar varvas av ivriga flämtanden till vattnets virvlande vals i bäckarna och myrornas bragdvärda styrka. Det här är livet och allt vad det innebär. Det är här vi vill vandra och här vi vill stanna."

De här bilderna tog du på mig. Jag minns att jag kände mig så till freds. "Precis så här ska det vara. Lent sommarvatten som sedan blir till hett duschvatten, båda känns vid kropp mot kropp. Jag har ditt hjärta i min handflata och allt jag vill är att du ska låta mig få hjälpa dig att leta efter fina stenar på en strand, varje sommar livet ger mig." tänkte jag. Det är alldeles förskräckligt vackert att kunna sitta och kura i dessa små minnen. Tänk, att jag har dem.

Likes

Comments

Pappa småhaltar förbi mig med den vita fruktskålen i ena handen. "Ska du ha äppelsaft?". Jag tittar upp från de sista sidorna ur boken jag läser framför brasan och ser hans tvärnöjda leende och när jag svarar "Självfallet." så småskrattar han och försvinner ut i trädgården för att plocka äpplen åt sina barn.

I samspelt tystnad - jag lagar mat och Corinne hänger tvätt. Vi har jobbat mellan 8-17 idag igen och allt har gått vägen. "Jag längtar tills att någon av oss överraskar den andre med att bygga en koja i våra enorma säng" säger du eller jag mitt i ordtomheten. Senare sitter vi i en god stund stilla och stirrar på lågor som dansar slowdance. Tankarna vaggar fritt, från den ena sidan till den andra. Vi önskar egentligen att vi hade strömavbrott, men beslutar oss för att promenera runt en sjö istället. Likvärdig lycka. Lägger oss för att kika på himlavalvet. Inte säger vi någonting märkvärdigt nu heller. När vi kommer hem sitter vi i stiljte på varsin sida av bordet och läser sagor. Tystnaden vi ibland råkar ro i tillsammans är den ljuvaste jag vet.

På helgerna hinner jag se solen. Jag blir så jättelugn i hela mig. Huden tackar mig, kroppen blir glad av utomhusleverne, hjärtat frigör allt gott en vintertrött kropp behöver för att finna lite frid. Kära, kära värld, tack för att jag får känna så <3

Likes

Comments

Jag minns förstås väldigt många olika ögonblick från tiden med dig. De ger mig olika starka känslor, i olika stunder. Vissa minnen får hjärtat att stanna medan andra gör att jag sitter och fånler. De kommer och går, i flera dagar kan en enda mening från dig cirkulera runt i min hjärna, lika frenetiskt som när tvättmaskinen centrifugerar och allt går sjukt snabbt och man blir helt trollbunden och stirrar och stirrar. Det blir på något vis behagligt, mitt i sorgen. Att fastna med blicken, fastna i minnet. Men efter en tid byts det av mot ett annat minne, som i sin tur tar sin egna lilla tid att bearbetas.


Ett ögonblick som dock har varit fastetsat i flera månader, som vägrar att ge med sig chockvågorna av känslor, är ett så enkelt minne. Inget storslaget, inget märkvärdigt. Vi ligger sida vid sida i sängen och viskar, för dina systrar sover i rummen intill. Klockan är långt efter tre på natten, vi har missat all sömn genom att prata och prata, och det känns i stämbanden. Viskandet är slitsamt men livsnödvändigt, får vi inte ligga och viska, ja då dör vi inatt. Du berättar någon historia om någonting, vad som helst, vilken historia som helst, och din viskröst lindar in hela min existens i ett kärlekstäcke, vävt av det mjukaste bomullslin. Du påbörjar en ny historia,  ett gammalt minne du har från din barndom, och när någonting fångar mitt intresse så ser jag framför mig hur jag, från att ligga i död mans position, snabbt vänder mig till sidan, liksom stödjer mig på armbågen och har mitt ansikte nästan ovanför ditt. Du har händerna knäppta över magen, ligger på rygg. Dina ögon vandrar från taket fyllt av självlysande stjärnor och delfiner till mina, och hela ditt ansikte ser så förnöjt ut, blicken som vandrar och slår rot i min är plirig och lurig. Berättelsen eskalerar till någonting jag finner hysteriskt roligt och det går inte att viskskratta ju, det väller ur mig, ett skratt som är alldeles för högljutt för det lilla rummet i natten där det är meningen att man ska viska!!! Skrattet dödas snabbt av min favorithand på hela jorden mot min mun, du ler med stora ögon och viskar Tyst Jonna du väcker hela gatan!! och det får mig att skratta ännu mer. Handen tas bort från min mun och plötsligt är du där med din mun istället medan händerna nu är överallt, överallt. Du är överallt, du är allt, viskningar som viskar om explosiv ömhet och du ger brännskador i huden efter dina händer överallt, överallt. Du är allt.

Likes

Comments