okej nu är man hemma och har fortfarande inte fattar att man har träffat M&M.. asså det har idag gått 3 dagar och jag tror fortfarande att jag har sovit, att allt va en dröm.
Men nu ska jag försöka att förklara min onsdag. Allt började med att jag vaknade klockan 04:00 på morgonen och höll på att dö av nervositet. Jag skulle om bara några 14 timmar senare träffa Marcus och Martinus. Det va helt sjukt och är fortfarande sjukt.
Men iallafall, jag vaknade och så dum som jag va så är jag ingen frukost för jag tänkte att jag skulle ju äta sen, men det gjorde jag inte. Jag åt inte på 13 timmar ungefär. Snacka om att jag va hungrig.
Men jag åkte iallafall till Farsta Strand T-banan och tog mitt tåg som skulle ta mig till Gallerian. Men såklart som den bort sprungna hunden som jag är så hoppade jag av för tidigt och fick ta ett annat tåg mot Kungsträdgården... hehe.
Så tack till Ordningsvakterna som hjälpte mig denna gången.
Jag kom till Gallerian efter många om och men, där fick jag platsen 12. När jag fick siffran skriven på min hand höll jag på att svimma, det va då stämplat att jag skulle träffa dem.
Men om vi hoppar dem 10 timmarna som jag bara satt och glodde. Så kan jag berätta om mötet.
Det va min tur att gå fram till Marcus och Martinus, dem satt där och singnerade skiva efter skiva och tog bilder med dem fansen som väntat sen klockan 06, skolkat för att se sina idoler. Det sved i ögonen av tårar, jag gick fram och tog en bild med Martinus och gick vidare mot Marcus. Jag gav honom en teckning som tog över 5 timmar att rita och dem orden han sa får mig fortfarande att gråta floder.
"åååh er denne till meg? Tussen takk" och han log mot mig och vi tog en bild och jag gick sedan därifrån med mitt album för att mina 30 sekunder var över, hade dock velat säga några ord till dem. Men jag skriver dem här för att jag någonstans tror att dem kommer se detta.
"Jag vill bara Tacka er killar för att ni får mig att kämpa och får mig att gå upp på morgonen. När jag blev mobbad så var det ni som hjälpte mig på fötter. Ni lyssnade fast ni inte ens va där. Ni är mina hjältar."
det är mer men jag känner att ingen kommer orka läsa det så jag säger hejdå för denna gången. Love you guys ❤️

Likes

Comments

Okej, gårdagen i Nacka. Igår var jag på kalas, nej inte kalas där 30 små ungar går runt och skriker och gråter. Utan ett kalas där ungefär 40 pers går runt och snackar.
Kvällen började med en ångestatack men slutade fredligt.


Men nu till berättelsen, vi kom lite senare än va som var planerat. Hade dock hoppats på att vi kom lite senare eftersom att det va människor så långt mina ögon kunde blotta och för er som inte vet det så hatar jag människor i stora grupper.
När jag kom in genom den stora trädörren så hörde jag bara massa mummel om gud och politik. Jag tror nog inte att jag har hört så mycket politik i hela mitt liv. Men iallafall, vi gick in och värdinnan kom och hälsade oss välkomna. Jag gick sedan ner till källaren där maten fanns och där stod det såklart fler människor och jag kände "ja nu kommer jag dö" så jag gick in på toaletten och försökte att lugna ner mig. Det gick bra tills jag insåg att jag hade låst in mig själv...
Men vi snackar inte om det.
Men jag fick tillslut upp dörren och gick och hämtade lite creps (franska pannkakor) och satte mig i ett rum där jag kunde va lite ensam.
De va det som va roligt som hände haha, men ja.
Eftersom att detta är mitt första inlägg så vill jag presentera mig, jag älskar Marcus och Martinus och älskar verkligen att ha på hög musik och jag gillar även att skriva. Det är allt intressant om mig eller ja juste jag heter Jonna men det kanske ni har märkt.
Men ha det så bra tills vi hörs igen, Love you xoxoxo

Likes

Comments