View tracker

Hej.

Jag har ända sedan jag var liten viljat hjälpa. Med hjälpa menar jag inte bara människor, djur eller naturen. Utan jag menar att jag vill hjälpa ALLA!

Jag har växt upp med en mamma som har varit undersköterska och som sedan blev djursjukvårdare. En pappa som har jobbat inom militären och sedan blev brandman (rökdykare med mera). En store bro som jobbar inom räddningstjänsten och militären. Min mormor och farmor jobbade inom vården. Jag har andra i min släkt som har eller håller på jobbat med att hjälpa djur och människor.

Så jag har alltid varit "omringad" av personer som hjälper djur och människor. Dom har varit min första inspiration att hjälpa. Redan när jag ca 5år visste jag att jag ville antingen jobba med djur, som brandman eller inom militären. Visst har man alltid drömt att bli något annat häftigt men jag har alltid hamnat tillbaka på något av dessa alternativen.

När jag gick i högstadiet i 7:an åkte min bro till Afghanistan för att jobba där i några månader inom militären. Under denna tiden var jag så fruktansvärt orolig, för det ända jag hade hört när jag var så ung och inte hade så stort förståelse för om världen var att det var mycket oroligt land (folk dödade varan, bomber mm). Men jag har nog aldrig varit så stolt att vara min store bros lilla syster som under dom månaderna. Jag visste att han gjorde något gott för att hjälpa och det ville jag också!

Så när det var dags att söka till gymnasium så var jag så splitrad. För mitt val stod att antingen välja en linje där jag skulle ha så mycket grunder om samhället mm som möjligt inför livet inom militären. Eller att börja på en linje där jag blev djurvårdare.

Det blev att jag började på Munkagård inriktning djurvård. Varför? För att jag brinner för djur såklart och vill lära mig så mycket som möjligt om lite av varje inom djur världen. Jag vill ha en förståelse för varje djurart och deras värld funkar med mera. Jag har lärt mig så mycket på Munkagård dom här 3åren. Och som jag har velat under dessa 3åren vad jag vill göra när jag skulle sluta. Allt jag visste var när jag började där var att efter gymnasiet så ville jag hjälpa djur. Jag visste inte hur, vilka sorter eller liknade.

Jag insåg under mina 3år att jag måste inte bli veterinär eller specialist på en viss art för att kunna hjälpa. Man kan hjälpa djur på så många sätt. Så ena stunden ville jag verkligen bli hästskötare och hjälpa hästar på det sättet, genom att ta hand om dom och se till att dom alltid kunde ha den bästa hälsan. Andra stunden ville jag jobba inom djursjukvården som min mamma. Men efter jag var på en resa med mina klass kamrater i Skåne så började jag inse vad jag ville jobba med. Jag insåg det ännu mer när vi åkte till Kolmården. Och till slut visste jag när jag var och praktiserade på Nordens Ark i 3 veckor att det här är vad jag vill.

Jag vill hjälpa djur genom bevaringsprojekt! Att kunna arbeta på en djurpark för att kunna bevara en art som människan håller på att utrota med mera. Man få tycka vad man vill om djurparker och jag säger verkligen inte att jag tycker att ALLA djurparker är bra. Det finns många dåliga men många bra också. Vissa parker se man att dom är ute efter besökare för pengarna skull. Men det finns många parker där syftet tydligt visar att dom vill sprida kunskap om djuren och varför dom är hotade med mera så att folk förstå vad vi människor gör mot dessa fantastiska djur.

Jag hoppas att jag en dag kan få börja jobba på en djurpark så jag kan hjälpa djuren och för att kunna hjälpa människor att förstå. Tills dess får jag försöka hjälpa det jag kan hjälpa som exempel äta mindre nöt kött/fisk/kyckling för miljöns skull och för hoppnings viss en dag kunna bli kanske vegetarian, vem vet. Sprida kunskap till dom jag känner om djuren som är hotade i haven, på land och i luften. Försöka hjälpa människor om jag se att något inte stämmer eller har skadat sig. Vem vet jag har ju fortfarande tankar på att utbilda mig inom militären, så kanske bli det före djurpark.

Så jag vill egentligen hjälpa alla om jag kunde och det kanske jag kan men för tillfället kan jag börja med små grejer och min dröm är att en dag kunna göra någon nytta för naturen, människan, djuren och det resterande.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Igår var en tuff dag... Jag blev väckt av Emil kl 06:45 och säger att min mamma vill prata med mig. Jag ta telefonen och undrar vad hon vill så tidigt. Det hon säger får min värld att stanna.

Hon berättar att Disco (min katt) har blivit riktigt dålig och det är dags....

Jag trodde jag var mer förberedd än vad jag var. Så många gånger jag och mamma diskuterat när vi ska ta beslutet att låta henne somna in då hon har fått ont i höfterna, njurarna började ge sig (vilket det kan göra på gamla katter) och synen blivit sämre. Vi hade kommit överens att ta bort henne när vi såg att hon började må för dåligt av sina symtom, vi ville inte att det skulle gå för långt!

Ett sådant beslut kan man inte förbereda sig för insåg jag. Att ta ett beslut för sin bästa vän för att den inte ska lida gå inte beskriva hur hemskt det är. Och samtidigt vill man ändå vara egoistisk och försöka göra allt för att hon ska leva kvar, men vet att det inte går. Man få inte vara egoistiskt i sånna stunder, det är inte sjysst...

Så jag packade snabbt mina saker och blev hämtad 25min senare och åkte hem för att se Disco.

När jag väl kom in i mitt rummet så titta jag in i katt buren där hon låg (för att inte bli störd av vår andra katt) stannade världen ännu en gång på nästan mindre än 1timme. Hon bara låg där och kämpade. Så jag tog upp henne i famnen och la mig i sängen en sista gång med henne hos mig. Där låg vi och jag värmde henne och njöt av vår sista tid ensamma ihop. Men trots jag önskar det varade längre så var det dags att ta sig upp och åka mot Slöinge.

På vägg mot Slöinge tänkte jag bara på alla 13år jag delat med henne. Hon har varit min sedan jag var 6år. Vi har lekt, "tjafsat" om vem som ska ha kudden och otroligt mycket mys.

När hela familjen var samlade på djursjukhuset så la jag ner henne på en av mina tröjor som jag hoppades hon kände doft av hem. Sedan lutar jag mig över hennes huvud och pratat om hur underbar hon är och vi skulle ses igen med mera ända in tills hon somnade in.

Allt detta hände från ca06:45-08:35. Det hade gått så fort och så plötsligt. Hon hade blivit plötsligt dålig under natten och det fanns inget att göra mer än låta henne slippa lida och jag är lättat att hon slapp lida så länge.

På kvällen fick hon en vacker begravning hos mina morföräldrar med min familj och Emil vid min sida. Det kunde inte blivit en bättre begravning.

Vissa tycker säker att vi djur människor är löjliga som bli så ledsna över "bara" ett djur. Men dom som har ett band/vänskap med sitt djur förstå nog denna sorg. Att dela varje dag med sin katt/hund/häst/marsvin med mera och ta hand om den med hela sitt hjärta för att sedan säga farväl är så hjärt skärande. Du säger faktiskt hej då till en familje medlem!

Idag är första dagen på 13år jag lever ett liv utan min allra snällaste vän. Första morgonen jag vaknar upp hemma av att hon inte ligger på min mage eller vid mitt huvud. Ingen Disco som gå efter mig i huset bara för att hon vill vars nära. Inte se min katt möta mig när jag kommer hem. Att sitta ensam i soffan eller sängen utan min Disco vid min sida.

Det är så tomt och denna tomheten vet jag inte när den försvinner eller om den ens kommer det...

Jag kan säga med stolthet att Disco är en av mina allra bästa vän trots hon "bara" är en katt. Ingen vän kan vara mer ärlig, kärleksfull och snäll som ett djur och det är väl därför man vill ha djur vid sig.

Disco, du kommer alltid vara hos mig trots det inte längre är fysiskt. Du kommer vara en vän som inte går att ersätta. Du har bara begärt kärlek hela ditt liv och det har jag gett dig och ger det även nu när du inte är här hos mig fysiskt. Jag älskar dig min vackra katt och kommer alltid föra det!

R.I.P Disco, en katt av ren kärlek

En text jag fick av min mormor som hon skrev när hennes katt gick bort förra året. Den står nu vid min säng och där ska den få vara ett bra tag!

Likes

Comments

View tracker

Hej!

Idag ringde min nya läkare och berättade lite på vad mina nya prover sa... Det vissa sig att jag fortfarande ha en bakterie i tarmen som proven visade förra året också. Men då när jag åt tabletter för att få bort den här bakterien så avbröt jag kuren för det gick helt enkelt inte. Tabletterna smakade så mycket metal och järn att jag mådde illa hela tiden och eftersom jag redan mådde så himla dåligt pågrund av maten med mera så orkade jag inte med den kuren. Min första läkare sa då att det gör ingen ting och så var det ingen ting mer med det.

Hon sa då att jag hade IBS och kommer leva med detta hela livet.

Idag konstaterade min nya läkare att jag inte ha IBS och ha kvar bakterien i tarmen och det är därför jag har mått så himla dåligt i magen. Han kunde konstatera detta av den fakta jag berättade för honom om när jag började uppleva magsmärtor med mera. Den här bakterien då har infekterat min tarm så den har gått ut i nervsystemet och också därför mina magsmärtor har blivit värre och värre under årets lopp. Men det värsta är nog att han berättade att det finns andra tabletter som jag kan ta i 3 dagar istället för 7-10 dagar som dom förra var. Dessa är då mer effektivare och kommer för hoppnings viss ta bort bakterien och jag kommer då efter några dagar bli bra igen. Varför kunde jag inte bara fått dom för 1 år sedan så hade jag blivit av med detta på kanske 10 dagar istället för att leva med detta i 1 år och även fått en IBS stämpel som jag inte ens har! 

Jag vill egentligen skrika av lycka och hoppa av glädje men det gör jag inte, ÄN. Jag har då över ett år levt med att tro att jag har IBS. Försökt med hur många kostbehandlingar och tabletter som helst för att lindra "min" IBS. Jag har undvikit saker jag älskar att äta och dricka, fått stå ut med magsmärtor som fått mig att hoppa över grejer jag viljat göra, tappat extremt mycket muskler och kondis för jag inte kunnat äta rätt eller haft så ont i magen vissa perioder att jag inte kunnat träna, kunde inte jobba på hela sommaren förra året, blivit deprimerad och fått ångest/panik attacker. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst för listan är lång.

Även fast jag inte tydligen haft IBS så har jag lärt mig hur jobbigt det är att leva med det på sett och viss. Det kan vara lätt för någon att säga "gud vad jobbigt för dig, jag förstå precis hur du har det", fast det gör man inte om man inte få uppleva det själv. Man måste ALLTID tänka på vad ända liten smula eller droppe när man ska äta/dricka så man slipper ha ont eller kramper. Det är inget kul och även svårt att vänja sig vid tyckte jag iaf eftersom jag är en kräsen person när det kommer till mat. Sedan har jag pratat med en del personen, läst artiklar och sett videos när personer berättar om hur dom upplever sin IBS. Vissa har inga super besvär, andra har mer och vissa har haft det som jag ha.

Strax innan studenten kände jag bara en sådan frustation. Jag kunde verkligen inte äta något utan få ont! Allt jag åt eller drack gav mig magsmärtor och bli väldigt svullen. När jag titde mig i seglen se jag hur mycket på bara 4-5 veckor hur min kropp har ändras. Jag ser att mina ben muskler någorlunda är kvar men från höfterna och upp har jag tappat näst intill allt... Axlarna är så spända pågrund av stress att jag se väldigt bred axlad ut vilket är ovant i mina ögon. Dessutom är jag ju alltid svullen olika mycket så jag kan ena stunden vara S-XL. Jag har iaf inte gått upp i vikt men jag vet ju att mina muskler har omvandlas. Jag vet också att det kanske inte se ut som en jätte förändring på min kropp men jag se det jätte tydligt och jag hoppas lite att andra se det med ändå så man se mina nya resultat, Mitt psykiska mående blev bara värre och värre. Jag haft sedan studenten ca 1 ångest/panik attack om dagen, känt mig helt utmatad och magen blev bara värre och värre.

Jag leva så fortfarande. Dock sedan förra veckan när jag äntligen skaffade ett gymkort här i Halmstad så har mitt psykiska mående blivit bättre! Jag började direkt dagen efter med en instruktör och sedan dess längtar jag varje dag när jag vaknar att gå till gymmet. Mitt mål är som innan men jag brinner starkare för det nu än då! Jag vill ha tillbaka mina muskler på rumpan/magen/ryggen/armarna, få upp min kondis och bli slim! Vet att det är en lång vägs process men känner mig redo och ha nu tid att kunna fokusera mer på träningen! 

Sedan har mitt månde psykiskt blivit också bättre nu sedan fredags tack vare min vän Veronica. Hon har lånat ut en av hennes fantastiska hästar som jag nu har ridit 3 gånger. Känner mig så glad och lycklig när jag fått rida igenom en häst som kräver jobb men som har kapacitet till så mycket, älskar det! Har ju Odessa fortfarande men vi rider mest i skogen och inget fel med det men tycker det är så kul att få rida ordentligt och känna ett rid mål.

Så det börjar gå mot rätt väg förhoppnings viss! Vet att jag inte komma bli 100% bra på bara några veckor men jag nu vet jag iaf att det jag har kan botas, jag kan äta och dricka vad F*N jag vill och kommer bli bra en dag. Nu tänker jag få tillbaka min kropp och min hälsosamma kost tänkande.

JAG SKA BLI FRISK IGEN!

Likes

Comments

Det är helt sjukt. Nu på fredag tar jag studenten. Detta är min sista måndag på Munkagård.

Detta är då min sista skolvecka någonsin! Jag kommer aldrig att komma tillbaka till Munkagård som en studerande elev. Min "lägenhet" som jag flyttade in i med min bästa vän för tre år sen som jag sedan tog över och har bott i två år själv i ska jag aldrig bo i mer. Jag ska aldrig mer skriva några förbannade uppsatser om exempel "Religon vs Vetenskapen"! Det kommer vara många vänner jag kanske aldrig kommer få träffa då vi är en skola där många kommer från olika städer och län. Jag kommer flytta hem igen och vet inte när jag kommer skaffa en egen lägenhet/hus.

Det är så mycket att ta in nu plötsligt. Många minnen och nya intryck att bearbeta. Jag kommer sakna Munkagård mest för alla vänner, djuren, bo själv, den trevliga miljön på skolan och i tvååker. Dock längtar jag så extremt mycket till studenten! Jag ska äntligen slippa gå i skolan, all skolångest kan äntligen försvinna.

Ända sedan förra helgen har det hänt så mycket! Jag kom 2 i agility small, 3 i hopp small och 2 med laget i Skol SM. Har gått på balen som är en dag jag sent kommer glömma. Städat och rensat hela min "lägenhet" (känns extremt tomt). Rakat bort allt hår på huvudet på min kompis., svalt en hel matsked kanel (gör aldrig om det, var sjukt svårt men jag lyckades) och fått se/göra andra sjuka och roliga grejer på skattjakten. Varit på Liseberg med Munkagänget och blivit ner dränkt i flomrajden! Detta är bara några grejer som har hänt sedan förra helgen!

Just nu är det mycket i mitt huvud. Vad ska jag göra nu efter studenten? Kommer jag bli bättre eller sämre i kroppen för att skolan försvinner ur mitt liv? Kommer jag har kontakt med många av dom vänner jag har skaffat på Munkagård eller inte?

Det är många frågetäcken nu men i sinom tid kommer jag få svar på dom alla. Just nu vill jag bara njuta av dom här sista dagarna på Munkagård och bara ha kul! Imorgon ska alla 3:or vandra, på onsdag är det sista student festen, torsdag har vi Munkadagen (en dag vi ha massa tävlingar på skolan) och på fredag ta jag studenten! Dom här dagarna kommer bara flyga förbi och jag ska försöka njuta av var ända minut!

Likes

Comments

Hej! Tänkte att idag ska jag skulle skriva lite djupare delar om hur jag är/tycker/känner. Så det blir ett lite längre inlägg men så kan det bli ibland.

1: Jag försöker träna upp mot 7 gånger i veckan. Oftast blir det en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen/kvällen. Och varför jag försöker träna så mycket är för jag själv älskar att träna och jag mår väldigt bra av träning. Tyvärr så har jag varit så dålig pågrund av IBS och mina stress problem att jag inte har kunnat tränat så mycket den senaste tiden, men är påväg upp igen! Med 7 gånger i veckan menar jag då inte att jag kör 1 timmes styrka på hela kroppen varje dag! Utan jag fokusera på en kropps del om dagen så att dom andra musklerna kan vila och växa. Sedan beroende på hur jag mår i magen så kan det blir att jag träna 1 gång om dagen istället för 2 eller 2 lätta pass. Så jag tänker mycket på hur jag ska träna för att få så bra resultat som möjligt då jag vill ha muskler och inte underhuds fett som jag har på exempel höfterna (vilket dom flesta kvinnor har!). Sedan blir det ofta inga hårda pass på helgerna då jag rider min häst, promenad med min hund och ibland hänger jag på killen när han spela golf och är då sällskap då jag inte spela golf!

2: Lever med extremt mycket stress i kroppen. Detta har jag nämnt innan att jag har problem med stress (magkatarr, har haft ångestattacker den senaste tiden med mera) och något som jag försöker få kontroll på. Tyvärr har det blivit värre den senaste tiden vilket är därför jag inte har blogga så mycket igen. Min läkare vill egentligen sjukanmäla (vilket inte gå just nu när det är 5 veckor kvar till studenten) då jag är på väg att bli utmatad och hon är rädd att jag kanske kommer gå in vägen en dag om jag fortsätter som jag gör. Många tror inte att jag lever med stress bara för jag inte visar utåt hur stressad jag är, men jag mår dåligt ungefär hela tiden men vill inte att andra ska se det. Också en stor anledning varför jag gillar att träna så mycket, för jag kommer undan stressen och hittar ett lugn när jag träna.

3: Som jag nämnde ovanför så har jag IBS. Har sagt detta också i tidigare inlägg men vissa vet inte om det. IBS står för "Irritable Bowel Syndrome" och vill man veta mer om det så är en bra hemsida "Allt Om IBS". Det är en stor anledning för mina stress problem. IBS är då olika person till person, jag kan tillexempel inte äta äpple medans andra med IBS kan det så man inte tror att det är likt för alla som har IBS. Min IBS är då väldigt svår behandlat, då medicin gör det bara värre (som det ser ut just nu) och konstbehandlingar inte funkar så bra längre. Jag börja tåla mindre och mindre mat för varje vecka. Innan kunde jag äta vattenmelon, nu har jag börjat få ont av det. OCkså därför jag dragit ner på träningen för man kan inte träna så mycket om inte konsten funkar! Kommer skriva ett inlägg om min IBS någon gång!

4: I´m a fighter! Jag ge näst intill aldrig upp och om jag gör det så är det ofta för jag vet att det verkligen inte gå mer. Att ge upp finns ofta inte i mitt huvud, utan jag vill hitta lösningar runt problemen i så fall!

5: Jag vill jobba med allt möjligt. Nu skoja jag inte, jag vill verkligen jobba från det ena till det andra. Jag vill jobba som PT, hästskötare/beridare, inom militären, delfinskötare och djurpark. Det finns en röd tråd i allt som jag vill jobba med, att allting är mycket praktiskt. Jag kan inte jobba i en kassa eller i en butik, det kommer krypa i skinnet på mig eller kommer jag bli för uttråkad. Nu när jag går ut gymnasiet blir jag djurvårdare och det passa mig så bra då jag vill jobba med djur och kunna hjälpa. Inte hjälpa som en veterinär eller djursjukvådare utan hjälpa på andra sätt. För jag vill känna att jag hjälper och gör nytta på ett eller annat sätt om det handla om djur eller människa spela ingen roll. Så vi får la se vad det blir, kanske blir det allting vem vet?

6: Älskar att läsa trotts dyslexin. Jag har då dyslexi och har problem med stavning/läsning. Men trotts det så älskar jag sitta ner och läsa en bra bok. Jag tillexempel läst alla Harry Potter böckerna 11 gånger. Jag tycker oftast att böcker kan vara mycket bättre än filmer och serier!

7: Stora problem med inlärning på grund av dyslexin. Trotts jag plugga så mycket jag kan med mera så fastna nästan ingenting. Jag måste verkligen vara jätte intresserad av ämnet för att jag ska lära mig något. Matte, engelska eller religion har jag super svårt för men att lära mig kroppen muskler, djurarter och vad dom lever och behöver för att må bra, hur man ska äta rätt och vad man ska undvika för mat för att gå ner/upp eller bygga muskler. Detta är då ett stort problem för mig i skolan och tyvärr få jag inte så mycket hjälp av vissa lärare...

9: Är väldigt bra att sätta upp mål. Mina stora mål är då att bli bra med min mage, få dom där jävla konturerna av magrutorna och hitta ett lugn i kroppen. Detta är då några av mina stora mål som jag vet inte kommer gå på en vecka, utan dessa mål tar tid att nå. Sedan sätter jag upp massa små mål varje dag i huvudet som exempel att jag ska bli klar med läxorna innan 9 på kvällen, undvika så mycket som möjligt av saker jag inte tål att äta eller power walka 1 mil på mindre än 1,5h. Men för mig känner så är alla dessa stora och små mål viktiga för jag blir så motiverad att klara dom och när jag klara dom så känner man sådan ren lycka i kroppen.

10: Aldrig tyckt om min kropp så mycket som jag vill. Detta är jag verkligen inte ensam om! Vet så många som har kroppskomplex och som tänker mycket på "idealen" , precis som jag. Jag har nästan aldrig kunnat stå framför en spegel och varit riktig nöjd med min kropp och detta började redan när jag var liten (7-8år). Precis som många andra se jag massa fel på min kropp och så vill jag inte ha det! Som jag skrev innan så sätter jag upp mål och några av dom är just hur min kropp ser ut och hur jag ska göra få att lyckas få den kroppen jag vill ha. Detta tar då tid vilket jag vet och acceptera. Men det hade varit skönt att se mig i spegeln oftare och säga att jag är fin. Jag vill inte se ut som en foto model, utan jag vill se ut som jag gör men sedan har jag mål med att få exempel en tajtare mage (mer muskler) och det är inget fel med det bara man inte trycker ner sig själv, vilket jag då gör tyvärr. Och som många vet så se man ett fel på sig själv se man ofta fler och fler, trotts det inte är något fel på en egentligen. Men det är något jag och många jobbar med! Enligt mig är det hemsk med alla dessa idealen, vissa är ju inte ens rimliga! Så jag vill bli av med dom tankarna och acceptera min kropp, för jag är den jag är och det gör mig unik.


Detta var då 10 djupare delar av hur jag är/tänker/känner. Jag skriver bara utifrån mig! Så nu vet ni mer om mig och vet att vissa av det saker jag skrivit är jag inte ensam om, vet flera stycken som skulle kunna säga att dom känner igen sig själva i vissa av meningarna. Hoppas i så fall att dom personerna vet om att dom inte är ensamma om att tycka/känna/tänka så.

​En somrig bild får det blir idag bara för det är så fint väder!   

Likes

Comments

Detta är något många tänker på speciellt i min ålder. Men tänkte berätta lite hur JAG TÄNKER om alkohol och som jag vet att många andra gör också!

1: När ska man egentligen börja dricka?
Jag känner några stycken som började tidigt med att dricka (14-16år) och om jag få säga vad jag tycker är det lite för tidigt. Man tror man vet vad det innebär med alkohol för att andra har berättat med mera. Sen är det ju mycket för man är nyfiken och tyvärr tror att man är så kallad "cool". Men det finns ju en anledning varför det finns ålders gränser på restauranger, krogen, Systembolaget och andra ställen man kan få tag i alkohol. Dessutom bara för man är i "rätt" ålder för att kunna köpa alkohol betyder det inte att man är mogen nog att dricka det ändå. Se tyvärr personer som inte ha kontroll, tror man kan dricka hur mycket som helst och personer som inte vet vad som kan hända med kroppen egentligen när man dricker. Så jag tycker att man ska vänta tills man är mogen nog att förstå och faktiskt när lagen säger att det är okej då det inte är så kul när det går snett. Man måste komma ihåg att det är inte så bråttom som man tror att börja dricka!

2: Ljuga för sin familj om att man dricker.
Det är det dummaste jag har hört. Vet om att flera stycken ungdomar även vuxna ljuger rakt upp i ansiktet på sina föräldrar att man "inte" ha druckit. Vad tusan vinner man på det? Jag skulle aldrig kunna gå på en fest eller liknade och säga till mina föräldrar att jag inte ska dricka när jag egentligen ska det. För tänk om något händer dig eller någon man känner, då får ju ens förälder reda på det på värsta sätt. Visst man behöver kanske inte berätta varje gång man ska dricka om man är vuxen och inte bor hemma, men ungdomar och vuxna som bor hemma tycker iaf jag ska berätta då det är säkerhet, trygghet och ens föräldrars hem som man bor i, så vissa borde lära dig respekt för sitt familje hem.

3: Måste man dricka för att ha kul?
Absolut inte! Jag har gått på krogen/fester utan att dricka och hade hur kul ändå. Vissa tycker det är roligare för man vågar att vara säg själv mer men det är ju lite sorgligt ändå, ska ändå inte säga i mot då jag själv kan tycka det är lite roligare med alkohol i kroppen men man kan absolut ha kul ändå och vara sig själv till 100%! Man ska aldrig känna sig tvingad att dricka för att andra tycker att man också ska dricka ihop med dom, då får man nog tänka om det är verkligen en bra vän/ett bra gäng som man umgås med...

Detta var tre olika tankar jag själv ha om alkohol. Har inga super stora erfarenheter mer än det jag har upplevt och läst om. Vill inte att någon tror jag försöker läxa upp eller leka vuxen, vill bara dela med mig om mina tankar då jag vet att många tänker som jag men inte våga säga något. Säger heller inte att man inte få dricka alkohol då jag själv till exempel dricker alkohol då och då när det är fest, gå på resturang ibland eller liknade situationer. Det är upp till en själv om man vill dricka eller inte, men om man är ung/inte ha kontroll är det bra att tänka 3 gånger till innan man gå in i något man inte vet så mycket om.
Men kom ihåg att alla kan göra misstag och då får man bara lära sig av det.

En bild på när jag fick åka hem utan skor efter har haft en grymt kul kväll med mina vänner på krogen i höstas!

En mysig och rolig after work på Tylösand i somras med min fina vän!

Första studentfesten i höstats med hela härliga Munkagårds gänget!

Likes

Comments

Dessa låtarna, herre Gud det finns inga ord som beskriver hur mycket jag älskar dom! Bli så taggad när jag hör någon av dom!

Just nu är jag helt såld på alla Bon Jovi. Menar vem kan inte älskar hanns låtar?! Speciellt "Livin' On A Prayer" eller "You Give Love A Bad Name"! Bryan Adams få dela första platsen med Bon Jovi. Det är ju näst intill ingen som aldrig hört "Sommer Of '69" och säger att den är dålig.

Som ni märker är mina favorit låtar ganska gamla, men jag gillar sån musik. Jag lyssnar allt från gamla 70-90tals, slager, country och den moderna musiken idag. Men gamla låtar kommer jag aldrig tröttna på som man gör med många låtar som kommer ut nu för tiden.

Likes

Comments

Idag har jag verkligen märkt en hel del om min kropp... Började med C9 idag och den är ganska tuff dom två första dagarna då man inte "äter" mer än produkterna som man får i paketet och dricker rikligt med vatten (upp mot 2liter helst) man få äta vissa grönskaer/frukter i en rimlig motta också, står i bruks anvisningen vilka grönsaker/frukter.

Det jag har märkt mest idag är att jag har SÅ MYCKET mer energi, trotts att det stod i bruksanvisningen att man inte skulle ha det första och andra dagen, men jag har gjort en massa så som plugga, städa, bokat min första körlektion med mera. Och jag har inte känt att jag måste gå och sätta mig för att vila, plus att jag inte varit nästan hungrig alls förrän nu på kvällen! Detta är något jag inte har känt på väldigt länge och känns helt fantastiskt! Hittills är jag super nöjd med C9 efter bara en dag.

Jag lyckades ändra fram till ikväll med att hålla mig till programmet och kände mig så stolt, men sedan blev jag så hungrig när jag satt i bilen påväg upp till boendet. Så jag lagade lite potatis i ugnen, lite ört crémfraiche och vatten. Det skulle jag inte gjort...

Det står tydligt i bruksanvisningen att man inte ska äta några måltider under dag 1 och 2, men tänkte att det inte kunde vara så farligt med lite mat. Efter jag hade ätit blev jag helt skakig, svullen runt magen och kände hur mig hjärta började rusa. Tror jag chokade kroppen med den här maten, för något blev helt galet i alla fall!

Så imorgon ska jag verkligen hålla mig till programmet och inte fuska alls! Det var en jätte obekväm känsla verkligen! Så ser i fram i mot morgon dagen då jag ska följa C9 till punkt och pricka, träna och göra ena delen av gymnasium arbetet (spännande!).



Likes

Comments

Nu har jag äntligen fått mitt C9 (Change 9) program! Detta är en kickstart för en hälsosammare liv med "Forever"s produkter. "Forever" säljer alovera produkter och motivera och även inspirera folk att tänka hälsosamt.

C9 gå ut på att under 9 dagar ska man följa ett kost program med alovera produkert och rekommenderade måltider. Under dessa dagarna kan man vänta sig att man känner sig bättre och se bättre ut. Man kommer känna sig lättare och få mer energi i takt med att du bevisa att du kan kontrollera sin aptit och ser hur din kropp börjar förändras.

Jag valde att börja med C9 för att se om detta kommer funka för mig och ge dom resultat jag hoppas på. Har ju även druckit alovera gel sen tidigare för min mage, vilket faktiskt har hjälpt min mage/tarm att bli bättre och nu hoppas jag att C9 funkar lika bra. Rätt dyrt men om det funkar är det värt vad enda liten krona!

Likes

Comments

Lyckan när magkatarren försvinner nästan helt så man kan äta normalt och gå och träna på gymmet! När jag kom hem gick jag och gjorde mat och testade först med riskaka om jag var hungrig eller om det var magkatarr. Och det visade sig att jag var hungrig så det fick bli lasagne (som jag tål!) och sallad, mums!

Efter jag hade ätit så väntade jag någon timme sedan var det dags för gymmet! Det blev ben och armar, skrev fel i förra inlägget. Gick rätt bra och hoppas det känns något imorgon, för nu har jag gjort om mitt tränings program för det föra blev för enkelt. Så skönt och roligt att träna och är speciellt när man har mål som exempel balen!

Nu ligger jag i sängen ny duschad, kolla på "Agent of S.H.I.E.L.D." säsong 2 och dricker ett stort glas vatten. Rätt bra avslut trots en jobbig dag för lilla magen min.

Likes

Comments