Sådant jag är glad över

Jag tog mig en funderare över sådant som jag är glad för i mitt liv här på fredagsförmiddagen. Det finns så många saker jag tar för givet, när jag egentligen borde lägga mer tid på att uppskatta dem. Här är några:

1. Att jag får bo där jag vill. Nära mina vänner och min familj. Att jag vet att de bara är ett telefonsamtal bort och att det är så lätt att hälsa på dem när jag vill.

2. Att jag får mina studier finansierade och slipper betala dem ur egen ficka. Att jag får ta lån och får bidrag för att kunna genomföra mina studier och samtidigt klara mig ekonomiskt.

3. Att min kropp fungerar som jag vill (trots att jag började blöda näsblod när jag sprang igår). Varje dag vrider och vänder den sig som jag bestämmer. Att jag slipper vara sjuk och att detsamma gäller för de i min närhet.

4. Att jag har fått möjlighet att börja träna gymnastik igen.

Solen lyser in i mitt vardagsrum

5. Att solen lyser och åter bringar hopp om framtiden. Våren är min bästa årstid, och även om den egentligen inte är kommen ännu så har jag vårkänslor ända ut i fingertopparna.

6. Att jag och Bella åker ner till Stockholm i eftermiddag för att träffa vår syster Rebecka och få spendera tid tillsammans. Att vi imorgon alla tre ska äta lunch med vår bror Kristian.

Jag skulle väl egentligen kunna fortsätta i all oändlighet med att lista saker jag är tacksam över i mitt liv. Men nu kallar litteraturen igen och jag ska återgå till mina studier.

Likes

Comments

Fredag

Förra fredagen hade jag min sista lunchvakt för JF. Under vårt verksamhetsår har vi styrelseledamöter varit ansvariga för att hålla vårt föreningsrum öppet under lunchtid. En dag varannan vecka har det blivit för varje person, och jag har då haft ansvar för varannan fredag. Det kändes skönt att göra bort det och på eftermiddagen pluggade jag med Maria.

Vi insåg att vi båda hade bokat in samma cykelpass senare under eftermiddagen. Så när klockan började närma sig 16 packade vi ihop för veckan och tog den kort promenaden upp till IKSU. Där mötte vi upp min syster och vi körde 55 minuter spinning. Efteråt gjorde jag och Isabell det traditionen bjuder på, och stretchade för att sedan gå och basta.

Fredagens snabbmiddag

Därefter gick jag hem och åt en snabbmiddag innan det var dags för spelkväll på våningen över! Middagen bestod av tre mackor (se bild) med hemmagjord ärtpesto och avokado. Jag, Oscar, Oscar och Cissi var riktigt taggade på att äntligen få spela sällskapsspel igen (vi hade längtat sedan vi spelade i Hemavan). Det hela slutade dock med att vi såg På spåret innan jag var tvungen att gå hem igen. Mycket trevligt att hänga med dem om än vi inte spelade spel!

Hem och snabbpacka - för jag och Isabell skulle ta kvällsbussen hem till mamma. Jag mötte upp henne vid IKSU igen och vi var tvungna att småjogga hela vägen ner till sjukhuset för att hinna med bussen. Nere på stan hoppade mamma på och hon blev glatt överraskad över att vi satt på bussen. När vi kom hem till henne så slocknade jag rätt så snabbt.

Lördag

Utsikt från övervåningen och insidan av övervåningen

På lördagen studsade jag nästan ur sängen pigg som en lärka. Jag möttes av denna fantastiska dag och grät lite inombords p.g.a. fint. Efter ungefär en timme kom även Isabell och mamma upp och vi njöt av att bara ta det lugnt.

Det var familjedag på isbanan, så vi bestämde oss för att ta oss ut. Vi åt en snabblunch och klädde sedan på oss ordentligt. Isabell tog långfärdsskridskorna och jag och mamma tog en spark var. Det var rätt så kallt, -15, men solen värmde gott hela varvet runt. Isbanan går i en åtta runt på sjön, och den norra delen (som vi tog) är på 8 km, men allt som allt mäter den 20 km.

När vi kom fram till Sundlingska bjöds vi på kaffe och mackor. Jag tror att jag aldrig har sett så många människor samtidigt i Tavelsjö. Det var kul att det var uppskattat! Sedan tog vi de sista kilometrarna hem igen. När vi kom in igen blev jag så trött, men vi tog oss ändå i väg till affären för att handla lite till dagens middag.

Mamma och isabell på isbanan och middagen

Mamma bjöd mig på pilgrimsmusslor med apelsinsås, vilket var riktigt smaskigt. Tyvärr är jag ju ingen matfotograf, därav den dåliga bilden. Det var kul att äntligen få smaka på det eftersom mamma pratat om att hon ska bjuda mig på det i snart två års tid.

På kvällen åkte chipspåsen fram när vi spelade en omgång Skipboo innan det var dags för Melodifestivalen. Mamma somnade och Isabell utredde någon försäkring och jag kollade på alla bidrag. Lite som vanligt när vi ska se något ihop. Det blev återigen en tidig kväll.

Söndag

På söndagen vaknade jag upp med träningsvärk från gårdagens sparktur. Insida lår krampade seriöst i fyra dagar efter det där. Jag tog bussen in till stan vid kl. 9 medan Isabell stannade. Jag passade på att fortsätta det som hela helgen hitills handlat om – vila och återhämtning. Så jag virkade och såg några avsnitt av Dexter.

Söndagslunch

Till lunch gjorde jag en smoothiebowl på blåbär, mango och kokosmjölk. Jag toppade det med müsli och kokosflingor. Till det åt jag två kokta ägg. Jag tog det verkligen passivt och njöt av att inte ha några måsten. Jag tog mig äntligen (!) till femte säsongen av Dexter och grät som en tok till säsongsavslutningen av fjärde säsongen.

På kvällen tränade jag med Marlene och Cornelia. Det blev ett ryggpass och det var gött att få göra det.

Likes

Comments

I onsdags hade vi juriststudenter information om utbytesstudier inom Europa. Merparten av de som kommer åka utomlands i min klass sökte redan i november, då de sökte utom Europa. De har således redan fått veta vilket land, och vilket universitet, som de blivit nominerade till. 

Senast 1 mars ska ansökan vara inne, men jag har redan skickat in min. Jag har funderat på det här ända sedan i somras, så jag var redan säker på vilka universitet jag ville söka till samt i vilken rangordning. Nu finns det inte så mycket mer att göra än att hålla tummarna för att jag blir nominerad till mitt förstahandsval. Och visst är jag avundsjuk på de som redan fått veta var de ska åka.

Vi kommer få reda på nomineringarna i mitten/slutet av mars. Mer om det då!

Likes

Comments

Tredje dagen

Tredje dagen var lördagen, och de flesta i vår stuga bestämde sig för att ta lite sovmorgon. Det började kännas i kroppen att vi hade åkt skidor i två dagar och använt muskler vi inte använder när vi pluggar… Vi hade ju dessutom haft en helt fantastisk dag dagen innan, och den här dagen såg inte lika härlig ut när vi drog upp rullgardinen. Så jag, Oscar och Cissi gick på ICA och handlade inför kvällens middag och festligheter.

Tre generationer sportmästare

Äntligen tog vi den bilden jag planerat sedan början av veckan. Eftersom vi var tre generationer sportmästare representerade i Hemavan kändes det inte mer än rätt att ta en bild och dela med oss på Juridiska föreningens instagram. Tidigare sportmästare Oscar L, nuvarande sportmästare Jolinn och tillträdande sportmästare Samuel. Även om jag inte officiellt avträtt ännu så har jag nu varit ansvarig för mina sista evenemang som styrelseledamot i Juridiska föreningen vid Umeå universitet.

Jag och Oscar K åkte några åk till efter lunch, men sedan tog vi oss hemåt. Ganska snart anslöt övriga stugmedlemmar och vi tog det riktigt passivt. Alla var trötta och vi tog det lugnt innan vi återigen höll i en afterski. Denna gång tog även jag mig in i bastun vilket var skönt, men väldigt varmt (hehe). Efter middagen drog mina vänner på förfest, men jag stannade hemma i stugan. Dels för att jag var alldeles för trött för att följa med ut, dels för att jag hade en engelskauppgift som behövde göras färdigt eftersom jag läser en distanskurs.

Fjärde dagen

Fjärde och sista dagen var söndagen. Jag bestämde mig snabbt för att inte åka slalom den dagen. Istället såg jag till så att all städning blev gjord, och alla hjälptes åt. Vi gjorde inte så mycket förutom att packa ihop, städa ur stugan och få den avsynad. Vi tog sedan packningen till Wärdshuset där vi senare åkte hem ifrån. Innan vi åkte hem gick vi dock en sista sväng förbi Ica (den mest lönsamma Ica-butiken i hela Sverige!) och åt på en restaurang i samma byggnad.

På vägen hem gjorde vi återigen det obligatoriska stoppet på Frasses. Jag och Cissi gick dock istället på macken som ligger bredvid. Efter 45 minuter i kö kom vi fram till kassan och får veta att de inte har några (!) vegetariska alternativ. Det kändes skrattretande att ha stått i kö så pass länge och sedan har de inget att erbjuda, haha. Vi tog oss i alla fall hem i tid, och jag klev in genom dörren till min lägenhet strax efter kl. 22.

Likes

Comments

Andra dagen

Dagen efter vaknade vi upp med lite mindre förväntan än dagen innan, om än lite mer förtvivlan. Enligt väderrapporten skulle det frysa på under natten. Skulle det göra backarna oåkbara? Nervöst drog vi upp rullgardinerna och möttes av följande utsikt.

Utsikt över balkongen

Solen strålade, men hur skulle åkningen vara? Vi åt frukost i godan ro och vi såg alla framemot dagen. Kungsliften, det vill säga liften upp till högsta toppen, hade varit avstängd ett flertal dagar på grund av hård blåst och nedisning. Den här dagen såg det dock lovande ut då träden stod stilla utanför våra fönster.

Vi var återigen i backen lagom till liftarna öppnade vid 09.30. Vi tog Centrumliften upp och såg nu att Kungsliften var öppen. Självklart ville vi upp på toppen, så vi gav oss iväg. Jag har ju mer eller mindre lärt mig åka slalom i Hemavan, varför det var nostalgiskt att åka till Kungsliften. Det var många minnen som kom tillbaka, men framförallt de fyllda med skräck och nervositet.

Jag är ju inte särskilt lång, och Kungsliften är rejält brant när man ska ta sig upp till den sista stigningen. Tänkt då när Jolinn 8 år skulle åka liften själv. Det var på darriga ben och med krampaktiga händer runt bygelliften som jag tog mig upp. Vid vissa partier var jag i princip för kort för liften, vilket gjorde att jag lyfte något från marken. Som tur är slapp jag under den här resan åka Kungsliften själv, och vi kunde med glada miner ta oss upp.

Vyn vid Centrumliften och Sahlin på Kungsans topp

Och vilken åkning det var. Vi var som sagt oroliga för att det skulle ha frusit på under natten, men på toppen var det helt fantastisk åkning. Vi njöt av att kunna åka långa backar och av de underbara väderförhållandena. Någon minusgrad, strålande sol och knappt någon vind gjorde det till en fröjd. Längre ner, i backarna vi hade åkt under föregående dag, var det förvisso desto isigare, men det gjorde inte så mycket.

Det märktes hur mycket alla njöt av att vara där samt att alla kunde släppa allt annat för stunden. På eftermiddagen gled vi in på Afterskin. Efter ett tag insåg vi dock att det vore roligare att ha afterski hemma, så vi slog slag i saken. Hem, bastu, afterski och middag. På kvällen gick vi på förfest i en av de andra stugorna innan vi tog gratisbussen till Högfjällshotellet för att dansa tills vi blev alldeles svettiga.

Likes

Comments

Jag har länge, flera år, velat ha en klocka. Jag har bara aldrig hittat den som är min, den som kan vara min.

Men så hittade jag den äntligen i somras. Sedan dess har jag suktat efter den och väntat på tillfälle att köpa den. Jag har flera gånger varit och testat den på olika butiker, men aldrig kommit mig för att faktiskt ta fram plånboken. Så tog jag mig tillslut samman i början av januari, några dagar innan jag tentade av termin 5. Eftersom det är viktigt att disponera tiden under en tenta så är det bra att ha en klocka. Även om det alltid finns en klocka i tentasalen så är det smidigare att ha tiden runt armen. Sagt och gjort tog jag en vän i handen och åkte till Avion.

Så var den slutsåld.

Till mitt stora förtret var det bara att snällt åka hem igen och vänta på ett samtal från butiken. Veckan efter fick jag informationen om att klockan kommit in och att jag kunde hämta den. Denna gång tog jag en syster i handen och åkte till Avion. Och nog var klockan värd all väntan.

En "bra jobbat under 2016"-present till mig själv

Calvin Klein Minimal med granitgrå tavla

Precis som namnet avslöjar (och som bilden visar) så har klockan ett minimalistiskt formspråk. Den finns även i ljusare tavla, men den granitgråa tavlan passar mig bättre. Jag köpte den som "bra jobbat under 2016"-present till mig själv.

Varför jag väntade så länge med köpet beror dels på, som jag skrev tidigare, att jag aldrig kommit mig för att faktiskt köpa den, dels på att jag var osäker på om den faktiskt skulle komma till användning. Och visst har den gjort det! Sedan jag köpte den för drygt två veckor sedan har jag använt den varje dag. Den har inte heller stört mig, vilket jag var rädd för att den skulle göra. Den känns bara helt självklar runt min vänstra handled.

Likes

Comments

Andra veckan in på sjätte terminen tog jag och några klasskamrater skidorna under ena armen och väskan under den andra och begav oss mot Hemavan och Student Ski 2017. Fyra dagar fullspäckade med skidåkning, varm choklad, god mat, gött häng och skratt.

Jag kan inte tänka mig något bättre sätt att pausa vardagen och ladda batterierna. Vi åkte på onsdagseftermiddagen med ett obligatoriskt stopp på Frasses i Lycksele. Med Cissi vid min sida gick bussresan upp galant, trots att jag den sista biten var lite orolig på grund av blankis och spöregn… När klockan började närma sig midnatt var vi framme, en ungefärlig timme senare än beräknat.

Med ihållande regn var vi rädda att åkningen dagen efter skulle bli dålig. Våra stugor var belägna precis nedanför Centrumliften. Det var skönt då vi hade nära både till backen och Ica. Eftersom klockan var så pass mycket när vi kom fram installerade vi oss bara som snabbast i stugan, bäddade och sussade sedan gott.

Första dagen

På torsdagsmorgonen vaknade vi upp, fyllda av förväntan. Regnade det eller hade det upphört? Meteorologerna var inte ense vilket gjorde att vi kastades mellan hopp och lätt förtvivlan. Rullgardinerna drogs upp och med en besviken min kunde vi konstatera att regnet fortsatte smattra ner, om än inte i samma intensitet som dagen innan. Vi bestämde oss för att göra ett försök till åkning, för vem vet innan den har testat?

På med full mundering – underställ, täckbyxor, skidjacka, skidhandskar, pjäxor, hjälm och skidglasögon. Ut i backen skulle vi! Så stod vi redo när liftarna öppnade vid 09.30. Jag, som inte stått på ett par slalomskidor på cirka åtta år, var lite nervös för att jag skulle ha glömt bort hur man åker. Efter ett par åk kunde jag dock glatt konstatera att det var som att cykla, och att mina år som snowboardåkare inte fördärvat mig. När resan började närma sig sitt slut så svischade jag fram i backarna som om jag inte gjort något annat.

Största delen av juristgänget samlat

Åkningen var förhållandevis god. Trots regn så höll sig backarna utan att bli alltför moddiga. Jag tror i och för sig att det beror på att antalet skidåkare var i det närmaste överensstämmande med antalet skidåkare på ovan bild. Det var kanske en lätt överdrift, men vi var i det stora hela ensamma i backarna.

Blomkålssoppa och utsikten från Björk

När klockan närmade sig lunchtid följde vi Cissis råd och styrde skidorna mot Björk, en restaurang mitt i backen vid Solkattsliften. Med kurrande mage beställde jag in dagens soppa, fortfarande ovetandes om att det skulle ta lång tid innan den serverades. På grund av något fel (vet ej vad) så dröjde lunchen rejält. Men när den väl serverades, oj, det var gott.

Jag åt en blomkålssoppa, som var sådär perfekt krämig, med friterat tunnbröd. När jag kom hem från resan kunde jag läsa att restaurangen tagit plats i White Guide. Det kändes häftigt att vi hade varit där och ätit bara några dagar innan det annonserades ut, och visst var det väl värt. På bilden till höger syns även den fantastiska fjällutsikten.

Obligatorisk gruppbild och jordsvin

Vid kl. 14 började regnet bli väl påträngande, så vi tog skidorna på axeln och gick de korta meterna det var hem till stugan. Efter att några av oss hade varit och handlat middag samt frukost tog vi en obligatorisk gruppbild med den officiella stugmössan. Därefter spelade vi sällskapsspel, bland annat Ryktet Går.

Det var ett av de roligaste spelen jag någonsin testat på. Första personen får ett ord från ett kort, sedan ska nästa person rita av det ordet varpå personen efter ska gissa och skriva ner ett ord och så vidare. På bilden till höger syns vad som började som ett marsvin, blev till ett jordsvin och landade tillslut i ett vildsvin. Det var hysteriskt roligt och jag vill gärna spela det igen!

När vi spelat färdigt kom några av de andra stugorna över till oss för allmänt snack och trevligheter. Vi var dock alla rätt slut efter första dagen i backen, vilket gjorde att hänget inte blev alltför långvarigt.

Likes

Comments

De senaste förändringarna i mitt hem

Ramat in och satt upp tre affischer

De här affischerna beställde jag redan innan jul, men de kom ändå inte upp på väggen förrän i januari. Först hade jag inga ramar, sedan hade jag inga krokar att hänga upp dem i. Nu är det lite av en nödlösning när jag har pluggat väggen och satt i skruvar som sticker rakt ut... Det är inte den mest stabila lösningen, men nu sitter de där i alla fall.

Och nog var det många om och men innan de kom upp. Jag har borrat och pluggat, mätt fel och mätt om. Så länge tavlorna sitter där så syns det inte, men jag tycker lite synd om personen som ska bo här efter mig. Jag har i alla fall lärt mig ett och annat om uppsättning av tavlor, så det tar jag med mig in i framtiden!

Ändring av mitt soffbord

Den andra förändringen som har skett är att jag tagit bort marmorplasten som suttit på mitt vardagsrumsbord. Jag satte fast plasten när det var som mest hype kring marmor, och var väldigt nöjd. Men efter att jag har haft vänner som suttit med fötterna på bordet så skavdes plasten upp och blev ful kring kanterna. Jag bestämde mig därför för att ta bort plasten och köra plain white istället.

Det känns bra och mitt vardagsrum är nu mer stilrent än tidigare. Kul ändå att kunna göra om möbler på ett enkelt och billigt sätt.

Likes

Comments

Jag publicerade visst aldrig tredje delen av Stockholmsresan jag gjorde med min mamma i höstas. Så här kommer den, även om jag inte har något detaljminne kvar av resan.

På lördagen vaknade vi åter upp tidigt och åt frukost. När vi alla var uppe och hade gjort oss i ordning gick vi på en butik som mamma fått tips om innan vi åkte ner. Jag gick ett varv men var inte så imponerad. Så medan mamma och Rebecka fortsatte kolla så gick jag ut och ringde ett samtal. När de var färdiga så gick vi på Vila där jag köpte en glittrig topp och en så mjuk velourklänning.

Därefter åkte vi ut till midsommarkransen för att gå på Svensk Armatur. Det är en lampbutik som säljer gamla glaslampor och även vissa nyproducerade lampor blåsta i gamla formar. Allt var så fint att vi alla tre blev helt hänförda. Vi stod länge och såg oss runt, och även om en kollat tre varv så såg en något nytt hela tiden. Jag blev kär i en lampa och grät lite inombords när vi gick därifrån.

Lampan till vänster som är lite mjölkrosa var min favorit

Vi gick över vägen till ett litet kafé där jag serverades hallonsoda med sugrör. Vi var hungriga så vi tog en chevrémacka var innan vi gick tillbaka till tunnelbanan. Det var ju allhelgona så vi begav oss till skogskyrkogården. Det var så fint med alla ljus, och vi var där precis vid skymning vilket bidrog till stämningen. Självklart var det extremt mycket folk där, så vi fick vänta i säkert 20 minuter innan vi ens kom in på tunnelbanestationen igen.

Sedan minns jag inte så mycket mer, men det var en fin resa!

Likes

Comments

Det må ha varit en dryg månad sedan julafton, men jag vill ändå visa upp den finaste julklappen jag fick.

Min finaste julklapp

Den här kandelabern är egentligen min mammas. Den har stått i trappen hemma hos henne länge nu, och jag har många gånger uttryckt hur fin jag tycker att den är. Jag har även ett flertal gånger frågat var hon har köpt den, eftersom jag velat ha en likadan. Så på julafton hade jag fått ett litet, litet paket. Och i det lilla, lilla paketet låg det ett litet, litet kort. På kortet stod det "God Jul Jolinn önskar mamma". Varken mer eller mindre.

Och visst blev jag förvirrad av det något… kryptiska meddelandet. Jag tittade frågande på min mamma, varpå hon frågar "kan du gissa vad det är?". Hur skulle jag kunna gissa det? Jag kollade ner på kortet igen och såg att hon, på motsatt sida texten, ritat en bild av kandelabern. Mina tankar fördes direkt till den som syns på bilden, men jag vågade inte tro att det var sant. Min mamma fortsatte fråga om jag kunde gissa vad det var. Tillslut frågade jag om det var kandelabern som stod i trappen, och det var det såklart!

Jag blev så otroligt glad för den fina julklappen, och det gör mig extra glad att den faktiskt varit i min mammas ägo. Men nu är den min. Och jag ska vårda den ömt och tända många ljus!

Likes

Comments