Tildz och jag, trrror det var Valborg lr något sådant? Damn cute iaf

Hej vänner hej hej så mycket hej!

Dagen har varit, ugh, jobbig. Rolig och spännande men jobbig. Inte så mycket på morgonen iom att jag bara hängde hemma till typ halv fyra då jag hämtade mamma. Men innan det så kollade jag på Orphan Black och levde ju liiiivet alltså mmmmmh! Men halv fyra som sagt hämtade jag mamma på jobbet (ps första gången jag körde sen efter olyckan, kände ok) och vi åkte raka vägen mooooot IKEA Karlstad!

Alltså måste ju säga att det började hysteriskt regna på väg till Karlstad och jag var livrädd, men sa inget till mamma för då skulle hon tvinga mig byta med henne. I gotta face my demons now. Men ja, livrädd på serri.

Väl på IKEA så ah vad gör man där, ni fattar. Köpte saker till lägenheten. Mycket till mitt rum och även mitt badrum (ja vi har varsitt badrum) bla skrivbord, ramar, växter! Vi åt även där, vilket var öööööh supergott? inte ätit IKEA-köttbullar på superlänge!

Sen åkte vi till lägenheten där Mohlins var i full rulle med Carros rum b.la. Jag och mamma bar in grejer och började sedan med skrivbordet ooooch alltså let me tell you att det var det svåraste? Herregud vilken hjärngympa!

Nåväl, trött som ett svin och imorgon bär det av mot Sthlm igen, hoppas väl det går bättre denna gång och att jag inte kraschar. Kan iof bli svår med tåg, men skulle inte förvåna mig med min tur!

Ha det fint u guys!


// Joline

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej vänner hej! 

Ja det har ju varit lite jobbigt att blogga dårå, därav den lilla lilla pausen... 

Ja det var ju den 18e där då, fredagen. Jag hade ju, precis som jag skrev, rekryterat Tilda för att följa med till Sthlm för att hänga på mitt möte med laserhårtborttagning.

Som ni ser, kom vi inte sådär jättelångt. 

Vi kom precis ut ur Arboga, där det om man har tänkt åka under Mälaren, finns en stor rondell. När vi åker ut från denna rondell och accelererar så får vi ​vattenplaning​. För er som inte vet vad det är, knappt jag heller, så är det när man åker fort över vatten så blir det nästan som is, speciellt med dåliga däck vilket vi hade. Bakhjulen släppte inte en, inte två utan tre gånger. Den tredje gången snurrade vi runt helt, gled ner i diket och voltade över. 
Syns inte så jättebra på bilden men ​
​taket trycktes alltså in helt, och glaset sprack in över mig och Tilda. Jag slungades (vad vi tror) in i min dörr, därav hjärnskakning och glassplitter i vänster sida kropp. Vad jag vet angående Tilda är att hon skar sig, förmodligen på glas, i fingret och fick sy 8 (!!!) stygn. 8 stygn i fingret är en heeeel del iom att fingrar är relativt SMÅ! 

Väl på plats kom det ett par hjältar och hjälpte oss, två kvinnor och en man. Tilda kom ut på egen hand men iom att man har ett arsle större än Trumps så satt jag fast med rumpan mellan nackstödet och taket, ja så ni kan ju tänka er hur vi låg jag och Tilda, lite snevridet om man säger :) 

Väl ute ur bilen ringde jag, tydligen, min mamma. Detta är något jag kan ärligt säga att jag inte kommer ihåg, men det var förmodligen chocken av det hela. Jag och Tilda blev jättebra omhändertagna av båda de civila och ambulanspersonalen som kom strax därefter. 

När vi pratade med ambulanspersonalen kom vi fram till att jag inte var i akut behov av vård, då jag stod upp och hade bara små små skrapsår som ni ser på bilden, var iofs glas i dem men det är väl det lilla i jämförelse med t.ex Tildz. 
Sen vaknar jag till av att jag sitter i en ambulans? Så då har jag tydligen varit borta lite grann. Oavsett så sitter jag i samma ambulans som Tilda då som faktiskt​ var ​i behov av vård iom fingret. Sen vaknar jag till ​igen​ och då sitter jag i en egen ambulans? ÄÄÄÄÄeeeeeeee, men låt mig förklara. ​Tydligen​ har jag slagit i huvudet och då förmodligen fått hjärnskakning, detta i samband med att aaallt adrenalin försvinner från kroppen, är tydligen nog för att hjärnan ska vilja ha en liten paus HEHEHEHE. 

När jag vaknar så sitter det nålar och maskiner o fan vet allt i kroppen på mig. Han i ambulansen, Johan som jag märkte att han hette förklarade att de larmat "Trauma B Larm" på mig för att man vet inte hur hårt jag slagit i huvudet. Iom att jag svimmade så pass långt (15min kanske) efter olyckan så är det tydligen inte bra ​alls. ​Tilda och jag åker alltså i separata ambulanser mot Västerårs, ungefär 6 mil. Kommer ihåg den turen ungefär lite som en dröm, tills slutet nån gång när droppen fått jobbat lite och jag faktiskt mår helt okej, eller ah kändes som det! 

Oavsett hur jag tror jag mår så är det ungefär 10 sjuksköterskor som står i väntan på att detta "Trauma B Larm" ska komma in på akuten och väl där gjorde de massa massa ​massa​ prover på mig inklusive checkade hela kroppen. Det kom fram till att jag inte har något brutet, speciellt i nacke och rygg då som det tydligen är väldigt vanligt att man skadar vid bilolycka. Läkaren konstaterar att jag måste röntga huvudet och att det finns stor risk att jag har blödningar eller svullnader i huvudet. 

Efter det så fick jag i stort sett ligga i ett rum, själv, i väntat på resultat samt mamma och syster som åkte direkt från Karlskoga när de visste att vi var i Västerås. Mamma har fört konversation med Tildas mamma så det vet vart vi är osv. 

Där väntade jag, bla med blodtrycksmätare, dropp och syreintagsmätare. Låter väldigt allvarligt ​men​ låt mig klargöra att jag var helt okej! Resultaten kom tillbaka och det såg tydligen helt perfekt ut, läkaren konstaterade att jag förmodligen bara fått en hjärnskakning samt att kroppen inte riktigt kunde hantera chocken. Därav svimmandet. 

Mamma och syster kommer strax efter detta, är båda väldigt oroliga vilket man självklart förstår herregud. Usch så hemskt det måste vara för ens medmänniskor att få höra nåt sånt här. Men efter lite macka och baddning av sår så fick vi åka hem. Som tur var fick jag träffa Tilda precis när vi skulle åka, för de vart släppta samtidigt. 

Vi var, in conclusion; ledsna, skakade, blodiga, blåslagna och framför allt tacksamma. 

Vill säga att jag aldrig varit så stolt över vården som jag var då, eller ah tacksam kanske är bättre ordval. För wow va de hanterade allt bra. Snabbt också! 

Om man ska förklara hur jag mår ​idag​ vilket då bliiir 3 dagar efteråt, så är jag öm. Jag har fått en rejäl smäll på ryggen och känner mig som en 90årig kärring officiellt. Huvudet var tungt och groggigt endast första dagen, blev bättre hela tiden men jag var väldigt trött. Rent psykiskt måste jag säga att jag är väldigt låg? Jag kan inte sluta tänka på ett alls. Syrran sa att jag kunde vänta mig det iom att det var jag som körde, även fast jag inte kunde gjort något åt vattenplaningen. 
Det är en väldigt konstigt känsla för jag känner mig inte traumatiserad av händelsen. Till en början kände jag otrolig skuld och skam men det har blivit bättre. Man tänker mycket att "tänk om.." och jag antar att det är det som spökar i huvudet. Vi kunde dött? Varför tog jag med mig min bästa vän i ​sista ​minuten? osv osv. 

Idag ska jag även köra bil för första gången sen det hände och det känns faktiskt helt okej? Men kommer f.ö ha respekt för regnigt väder i samband med bilkörning från och med nu. 

Vill förtydliga att vi mår bra, kommer anta att vi båda är skakade och lite nere, nåt som tydligen är väldigt vanligt efter en bilolycka. Framför allt är vi tacksamma för vilken tur vi hade och vilken otrolig hjälp vi fick.


Nu är ni lite uppdaterade och jag ska försöka blogga i vanlig ordning framöver! 

Ha det fint! 


​// Joline

Likes

Comments

​Hello, ny fin dag med nya fina bilder som denna! Ska erkänna att ljuset gjorde så det såg sådär skumt ut, men man är ju söt ändå får en sägö. 

Allt bra? bra. 
Idag har jag tagit det relativt lugnt. Vaknade, läste lite HP, satt vid datorn och åt kantareller och sallad till lunch. Sen åkte jag till Tildz och hängde där till nu i stort sett. Tildz o hennes syster är efterblivna och jag älskar det! Kollade på The Conjuring 2, senaste Game of Thrones och även på gamla bilder och ääääeeee alltså hur en såg ut förr, juste pizza förtärdes också. Jag har även rekryterat Tilda till mitt Stockholmsäventyr imorgon och är så tacksam så mmmmmhhhhh!! Vi ska alltså snabbt som fan åka, över dagen, fram och tillbaka för att jag ska på laserbehandling för ansiktet! 

Kom precis hem efter att ha kört bakom/framför en efterbliven idiot på degerforsvägen, choke bitch. 
Efter detta ska jag duscha och sen kanske försöka få i mig något, kaffe definitivt. Kanske läsa lite mer HP och spela Hearthstone, yes livet är fint även om jag är kukens nervös inför imorgon! 

Ha det fint vänner, chiao! 


​// Joline

Likes

Comments

Alltså måste ju få säga att ingen av dessa bilder har ett filter, inte ens det nere i mitten. Skoja nej men det är sant gällande de andra? Det vill säga att jag är fucking vacker, speciellt på sista bilden där.

Jag tänkte väl göra ett litet inlägg om... *drumrooooolll* MIN TRANSITION! Yaaaay!

Nej men jag får väl helt enkelt anta att det kanske svänger in någon läsare som inte har någon aning om vad det betyder att vara trans. Så därav ett inlägg som förklarar det från mitt perspektiv. Detta är mina erfarenheter, känslor, upplevelser, problem, drömmar allt det där och jag pratar för mig. Endast! Vill absolut inte höra att "sådär är inte transkvinnor hit transmän dit" utan kommer vara 100% candid med hur det är för mig. (Bra jobb med feta stilen på de där orden där Joline, snyggt jobb. Tack)

Okej så vi gör så här, enligt Wikipedia så är: Transsexualism är ett äldre begrepp som åysftar ett tillstånd då en person uppfattar sitt biologiska kön att inte överrensstämma med sitt självuppfattade kön. Den transsexuella önskar därför vanligen att förändra sin kropp så den bättre passar den upplevda könsidentiteten vilket inkluderar både medicinsk och kirurgisk behandling, även kallat Gender Dysphoria.

Okay cool, alltså det är väl en relativt bra förklaring, väldigt ytlig men helt okej! Det innebär alltså att jag, Joline Maria Nyvelius, inte alltid varit en kvinna. Fler skulle förmodligen argumentera att jag inte är eller kommer bli en kvinna, men det är deras problem. Jag är alltså född man, pojke, kille, bärare av penis. Detta var och är något jag inte känner mig bekväm med eller har någon lust att acceptera, därav togs det åtgärder för mig att gå igenom könskorrigering, som jag nu är mitt inne i.

För att starta lite rapid fire om man säger så så kommer jag att sno (inte direkt) men ja sno frågor från en video jag hittade på youtube, detta är cispersoner (folk som identifierar sig med och accepterar könet de föddes med) som har skickat in frågor till transpersoner som de undrar över, jag kommer svara på några och endast förklara vissa. Kommer inte översätta dem för det orkar jag inte HEHE! Det är en ganska bra video för att sätta lite perspektiv tiiiiill en början! Kay' let's go amigos:

  • What is your real name? Okej så det här är en fråga jag personligen aldrig fått för att personerna som talar till mig vet antingen mitt riktiga namn eller mitt gamla namn, därav har det aldrig kommit på tal. Däremot så kan det uppstå diskussioner iom att jag inte lagligt ändrat mitt namn än, så folk känner sig på något sätt inte manade att använda mitt nya autentiska namn. När någon frågar en transperson om deras riktiga namn, så antyder det att det är en karaktär. Vi är dragqueens eller tjejer som tycker om att klä sig normativt manligt för det är kul. Men så är ju givetvis inte fallet, utan vi är personer, individer, killar och tjejer med känslor oooosv! Det är mycket svårt att förklara hur ett ord som inte har laddning, säg tex som hora, bög, transa, kan göra ont, men på något sätt så gör det. Man får helt enkelt lita på mig när jag säger det. Btw namnändringen kommer ske lagligt också, givetvis.

  • Does every transperson transition fully? Detta är däremot en fråga jag får massvis. "Okej så du ska se ut som en kvinna? med bröst? aaha okej men du ska inte ta bort kuken va?" Jo du förstår det är precis det jag ska. Givetvis så är det flera transpersoner som väljer att inte göra alla operationer eller någon alls, detta för att de känner sig förmodligen bekväma med att endast ytligt passera som det kön de vill passera som. Detta är ju mycket individuellt och jag tycker att man ska få bli accepterad och älskad för det kön man vill ha även om väljer att behålla tex könsorganet. Dvs att jag ska alltså bli kallad för mina rätta pronomen och rätt namn även om jag väljer att behålla kuken. Personligen har jag tänkt att genomgå min transition till 100%, detta inte av någon speciell anledning, utan att det känns rätt helt enkelt. Som svar på frågan jag citerade ovan brukar jag säga/tänka: "Om jag väljer att inte ta bort kuken, kommer du se mig som kvinna då?" Då svaret oftast blir "NEJ" eller något liknande så behöver jag inte göra annat än att leverera ett simpelt "DÅSÅ". Sen om jag väljer att .i slutändan inte ta bort penis eller kanske inte tacka ja till implantat, ja det är väl min business right?

  • What are some issues that has come up while dating? Detta är också en fråga jag inte har personlig erfarenhet med pga att jag inte dejtat något. Däremot har jag de här fantastiska DEJTINGAPPARNA, yes det är fint. Inte direkt. Jag har haft Tinder tidigare utan att skriva att jag var trans, alltså då sökande straighta män iom att jag identifierar mig som heterosexuell kvinna. Jag kunde ju leva drömmen och skriva med någon i veckor, tills de ville börja snapchatta osv osv och då var jag ju eventuellt tvungen att komma ut och säga att jag var faktiskt 100% man till kroppen men det ska ju ändras så det är väl inga problem? Svar neeej det var ett stort problem för majoriteten av dessa män och det förstår jag ju givetvis till viss del! Men det förändrar inte att detta var något som tryckte ner mig ordentligt rent psykiskt och fick eventuellt ta bort appen. Nu däremot har jag skaffat Tinder igen och det står med stora bokstäver "TRANSKVINNA" högst upp på min bio. Ska ju tillägga att inte mycket ändrats för tydligen kan inte män läsa men nåväl! Vill också tillägga hur viktigt det är att vara sitt autentiska jag på datingappar för om man skulle kanske träffa en man och under dejten komma ut som trans, så kan man försätta sig i livsfara. Detta var något av det första jag lärde mig när jag tog professionell hjälp. Jag är relativt nervös för att dejta i framtiden? Men det känns som att det ska finnas en man därute som kan hantera hela lilla mig, dick or no dick.

  • Am i still straight, if i want to fuck you? Ååååh jesus. detta är en sån efterbliven fråga och jag ska dra det jävligt kort: Om du, en straight man, attraheras av någon som ser ut och identifierar sig själv som kvinna, vart i helvete får du inte GAY i ekvationen? I'll wait....

  • How well do you think you pass? Ugh detta kan jag skriva sex biblar om men jag ska dra det relativt kort. Att passera blir i grund och botten det som är syftet med att gå igenom en transition, inte för alla det ska göras jävligt tydligt. Men för mig, som vill leva som vilken kvinna som helst och inte sticka ut från mängden så blir det "syftet". Jag läste någonstans att transsexualism kallades för "den ytliga läggningen" och jag kommer inte ihåg vad det stod mer än det, men jag får lov att till viss del hålla med. Allt jag gör, allt jag tänker på, allt jag säger går igenom en loop i min skalle som lyder passerar du om du gör såhär, detta för att jag vill ju bli sedd som kvinna? Men jag, som född till man, måste ju vidta i snitt 2miljoner mer åtgärder för att både se ut som och känna mig som en kvinna. Am i making sense? Så varje gång människor kollar på mig snett eller tisslar och tasslar så vet jag okej jag passerar inte, jag sticker ut. Detta, för er som inte vet, är en mentalitet som är eroderande för psyket, det bryter ned. Man blir så fruktansvärt medveten om omgivningen. Hur kollar de på mig? Kollar de ens på mig? Vad säger dem? Är de äcklade av mig? Kommer de ge sig på mig? Så ja, jag kommer titta mig i spegeln 200 000 ggr per dag, jag kommer få dig att vänta på mig för jag tar längre tid att fixa mig än du och ni kan kalla mig ytlig om ni vill men det är för att varje gång jag inte försäkrar mig om att iaf jag själv tycker jag är vacker, så tär det på mitt välmående. Som svar på frågan från videon; inte alls.

  • When did you decide you were transgendered? Ja men då var vi här igen med de efterblivna frågorna. Transsexualism är ju precis lika lite av ett val som det vore att vara gay, bi eller straight. Jag kollade på en intervju med en transkvinna som sa: "None of this is a choice. It is a choice if you're gonna act on it or not. I thought am I going to be happy for myself, or miserable for everyone else?" Och det blir inte så mycket bättre sagt än det. När det först gick upp för mig att jag var trans och jag insåg att det fanns medel för mig att bli kvinna, så var det givetvis en period där jag tänkte att "hm, det kanske inte är värt det?". Detta, inte för att jag tvekade utan för att jag visste att det skulle vara det jobbigaste, svåraste och mest energikrävande som jag någonsin kommer göra. Detta var alltså innan jag valde att berätta för någon, jag ifrågasatte om det skulle vara värt att komma ut. Så på ett vis kan man säga att jag personligen faktiskt valde att bli transkvinna, för jag resonerade att det faktiskt kunde vara värt att leva ett olyckligt liv för att slippa utsätta mina nära och kära för detta. Men som ni ser, så tog jag mig själv först och det är till denna dag, det bästa valet i mitt liv hittills!

  • What happens if/when you change your mind? Också en fråga jag fått flera flera gånger! Och för att vara ärlig så vet jag inte något skitbra svar. Alltså om det skulle vara så, okej fine. Då får jag väl helt enkelt leva med mitt val. Det sagt vill jag klargöra att en transition tar väldigt lång tid och iom att man håller på i flera flera år, så tror jag verkligen att man skulle märka om det är påväg mot ett håll man inte känner sig redo/bekväm för. Allt jag kan säga är att rent generellt så har jag aldrig mått såhär bra med mig själv, vetandes att det kommer genomföras. Och jag kommer köra vidare utan några planer på att stanna!

  • How do I ask someone their preferred pronouns politely if i am unclear? En fruktansvärt bra och viktig fråga måste jag säga! En ganska enkel grej egentligen men personligen tycker jag att om man är osäker så får man helt enkelt göra det första misstaget. Säga pronomen man ser att personen försöker förmedla och har man fel, ja då kommer de att rätta dig. Detta kanske är ett ganska okänsligt svar, men det är så jag ser på det. Jag kommer aldrig gå lös på någon som säger han när de obviously inte vet min life story? Och om man inte är bekväm med att göra misstaget en gång då får man kanske fråga på ett väldigt trevligt sätt och helt enkelt visa att man bara vill visa tydlig respekt och inte trampa personen på tårna. Simple!

  • What's the worst thing a cisperson has ever said to you? Hmmmmm det är en bra fråga. Iom att jag kom ut väldigt offentligt och direkt så var det inte direkt någon som nån gång ifrågasatt mig och därmed sagt något konstigt. Däremot finns det saker folk säger som gör att det kliar lite under huden, tex: Men Joline jag är inte bög? Ska du verkligen ta bort den? Hur har man sex sen? Kommer du kunna få barn? Får man mens när man är klar? Detta är frågor jag både fått ofta och endast en gång och ja ni ser ju hur illa det kan bli. Har tagit illa vid kanske nån av de där frågorna men vissa av dem är ju tydligt bara skrattretande hihi! Vill däremot tillägga att jag tycker det är jättekul när folk frågar för det ger mig tillfälle att försöka lära personen. Så om det är så, fråga jättegärna. Hellre att ni hör det från en transkvinna än nån annan.

  • What is something you would like to say to every cisperson out there? Oj, öööh det är en skitbra fråga. Det finns en hel del jag skulle vilja säga HAHA! Jag skulle börja med att säga att du behöver inte förstå mig, mitt val eller mina resonemang, men du kommer att respektera mig som person oavsett vilket kön du ser mig som, det är kravet jag har. Sen skulle jag vilja säga att cispersoner måste sluta pusha saker som de tror är normalt och acceptera att det är inte normalt, det är vanligt. Det är vanligt med cisförhållanden, men det är inte normativt. Inte längre. Vi transpersoner behöver cispersoners hjälp mer än allt så kom igeeeen bröder och systrar!. Respect me regardless.

".. lite rapid fire wääh wääääh" Ja jävlar va rapid fire det blev hörni. Skrev för mycket, nåväl! Så är det nu!

Min story började precis i samband med att ha tagit beslutet att flytta till Stockholm efter studenten. Det kändes givetvis skitbra och jag var astaggad. Men en kväll med vänner och vi började prata lite deep och alla som känner mig vet att jag inte har det skitlätt att prata om mina känslor osv! Men den där kvällen så blev jag väldigt upprörd och väldigt ledsen för jag ansåg att jag inte längre trivdes med mig själv eller hur jag såg ut. "Wow vilket vanligt problem, vem tänker och tycker inte så lol?" tänker ni men det var mer än så. Någonting var fel och vid detta tillfälle visste jag inte att jag var trans eller att det överhuvudtaget hade med min kropp/könsidentitet att göra.

Det var först efter några månader i Stockholm som jag insåg hur dåligt jag mådde. Det enda jag gjorde var att jobba och sova, alternativt sitta vid datorn eller röka excessiva mängder cigaretter. Återigen fann jag mig känna samma känslor som den kvällen och även om jag visste vad transsexualism var så hade jag aldrig på tusen år kunna tänka mig att det skulle flyga in i huvudet på mig. Så som vilken annan millenial som helst så googlade jag och hittade såååå mycket som stämde in på mig. Men eftersom jag inte är så jättehype på att självdiagnosera eller googla problem så letade jag efter någon som kunde hjälpa mig. Vid denna tid så var jag i det tillståndet att jag hade självmordstankar och gränsade på självskadebeteende och ändå var jag inte säker på vad "felet" var.

Vi hoppar fram lite smådetaljer osv osv och kan dra det lite kort genom att säga att jag fick prata med en patientansvarig på ett hbtq-center som hänvisade mig vidare till den mottagning i Stockholm som heter Anova, som hanterar transmedicin. Väl kontakt med dem så fick jag reda på att man måste ha en remiss av en legitimerad psykolog för att få komma till Anova, det sagt så gav de mig en lista på personer som kunde hjälpa mig med det. På den listan fanns en kvinna som heter Anneli Svensson och när jag säger att denna kvinna räddade mitt liv så är det 100% berättigat. Jag var hos Anneli tre ggr och därefter var hon övertygad om att jag var en transkvinna. Hon skrev en remiss som skickades till Anova och jag fick vänta mellan mars och september innan jag fick komma dit första gången. Första mötet hade jag med mig Jennifer på, vilket kändes väldigt skönt för mig del även fast jag på något underligt vis inte alls var nervös. Jag kände endast lättnad och att det var väldigt rätt.

Där är jag nu, jag går på regelbundna möten på Anova där jag träffar Överläkare, Psykolog, Psykterapeut och det känns fantastiskt. 18e augusti ska jag på min första laserbehandling och strax därefter, den 22a, ska jag till hormonläkaren för första gången! wieeeeeee!!

Måste säga att jag är ganska emotionell när jag skriver detta för det har varit så tufft och ensamt även fast jag har kommit långt och haft sååå många personer runt omkring mig som älskar mig och stöttar mig genom det här. Om jag bara kunde prata med mig själv för kanske 2 år sen skulle jag vilja säga att DET GÅR ÖVER. Jag vet att du har ont och att du är ledsen. Jag vet att du ifrågasätter ditt val och är livrädd för vad alla ska säga men du kommer. må. bättre. Om två år så kommer du ha kommit så långt och det är värt att kämpa. Kämpa dig igenom de där nätterna då du trodde att enda utvägen var att ge upp, sluta kämpa och släppa in det du försöker så hårt att hålla ute.
Ha tålamod, det går så långsamt men det är så värt det att ha tålamod och låta tiden ha sin gång. Det tar tid av en anledning. Det kommer komma en dag långt fram då du faktiskt nästan kan säga att du älskar dig själv. Snart är du där! Jag älskar dig. (btw du kommer bli så fkn gorgeous.. och ja du kommer sluta se ut som en dragqueen och blir mycket duktigare på smink <3)


Om du mot all förmodan orkat läsa såhäääär mycket, tack. Tack för du gav mig tiden att få förklara hur jag ser lite på saken. Är du en av mina nära och kära? Tack för du hjälpte och hjälper mig, varje dag, utan minsta tvivel om att jag var/är den jag sa till dig att jag var.

I LOVE ME! ❤

Ha det fint!

// Joline

Likes

Comments

Uuuuuuuuunderbara bilder från en förmiddag med svampplockning.. 


Hej hej hej vänner hej! 
Idag haaaar varit en mysig dag! Jag vaknade ganska tidigt och vart förfrågad av min syster om jag ville med henne, hennes sambo och vår bror ut i skogen och plocka svamp! Man älskar ju naturen så givetvis svarade jag ja. Så ja tidigt som aset bar det iväg ut i skogen. Vi åkte upp och förbi där vi bodde när vi var små, alltså på landet! 

Vi skulle ju kunna säga att vinsten var, minimal. ​Men​ skulle vilja säga att den stora lotten är att få komma ut i naturen? Alltså regnet som slår mot luvan är det enda ljudet man hör annat än sina egna steg eller möjligtvis en liten liten bäck som rinner genom den täta skogen! ​Äääääeeeeeeeeeeee men när jag säger att jag var frälst!
Känner mig alltid sjukt tankad med energi när jag varit i skogen! Får typ lite perspektiv, eller ah känns som det, även fast jag inte har någon aning om vad man får perspektiv på? 

Nåväl, vi åkte tillbaka till civilisationen och åt McDonalds tillsammans hos pappa, för där bor som sagt Morgan. 
Efter det blev jag hemskjutsad och här har jag varit sen dess? Jag har packat lite inför flytt, tvättat allt i resväskan från Cypern oooooch hängt vid datorn. Morfar svängde förbi i 2 minuter för att checka in hur långt de kommit i källaren. Mamma är inte hemma utan i Örebro (skrällen) med en kompis och äter ute. Så får väl njuta av ensamtiden if you catch my drift hehehe (äta hennes godis och spela hög musik, vad tänkte du på snuskiga odjur?). 

Så det var väl min iiiinte så händelserika dag och den kommer förmodligen att forstätta på så vis. Imorgon ska jag alternativt hänga med Tildz, får se iom att man haaaaar ju så mycket att göra här hemma men det undviker jag ju som ​digerdöden​ tro mig. 

Så liggör de te liksöm, earl grey, lipton o allt det där! Ha det fint så hörs vi! 


​// Joline

Likes

Comments

UGH, hello! Idag var jag megafin, tack.

Ja alltså då var man völ hemma i fina fina fina lilla Karlskoga igen. Det var 10 nästan 11 timmar på resande fot igår, buss, flyg, bil. Men det gick väl bra! Gick fort med bagaget och vi stannade på McDonalds i Märsta för att käka, det var ej speciellt tillfredställande men men mat i magen gjorde dagen eller vafan säger man.

Kom hem till Spelis (home) runt halv fyra och mamma vaknade och krrrramade mig så mh-mh-mh så mysigt det var! Vi sover ju numera tillsammans då, eftersom mitt rum blev förintat i översvämningen. Så vi delar på en dubbelsäng här på övervåningen och det är ganska mysigt haha! Denna översvämning som slog oss 6e augusti har ju inte annat än fkn vänt upp o ner på vårt hem.. nåväl!

Idag har jag inte gjort något sådär superansträngande utan jag har varit och hälsat på min bror som för nuvarande bor hos min papi! Vi sjöng, dansade och skrattade. Ja ni som vet hur vi fungerar vet ju att det precis är det vi gör när vi umgås, och spela kort! Sedan kom pappa och hans tjej hem från jobbet och vi alla åt tillsammans, Morgan gjorde roast chicken med stuffing mmhhhh slå ihjäl mig va gott det var.

Efter det åkte jag till Carro en megasnabbis, för hon visade mig lite att regga upp inför skolstarten samt flytten. Väl hos Carro skrev Ellen att hon ville ha tillbaka en grej jag lånat, så vi samåkte från Carro hem till mig där vi då bytte vi bil till mig och hääääängde en sväng. Snackade skit och allt det där man gör när man lever.

Nu sitter jag här, pratar om flytten med mamma samtidigt som jag skriver här med er mmhhh så himlans mysigt right?

Sova blir, imorgon är det massa tvätt, packning och allmän stress som sker.

Godnattis, ha det fint!


// Joline


Likes

Comments

Hallelu hej! Bilden togs av Jennifer när vi var påväg till Nissi Beach, frrrrruktansvärt svalt o skönt MMMHHHHH jadå.

Nu sitter vi här i sängen och tar det så väldigt lugnt, i väntan på att käka våran sista middag på hotellet.
Idag har vi verkligen inte gjort någonting utöver det vanliga, annat än att äta lunch på en grill. Åt Doner eller vad det heter, det turkiska gyros iaf! Mhh det var gott men det svällde ju som fan i magen så kunde inte äta så mycket!

Annars har vi då som sagt i vanlig ordning legat vid poolen bara. Solat, badat, spelat kort, druckit alkohol. Kan med 100% säkerhet säga att jag kommer få leversvikt av denna jävla resa, men ja det är självförvållat ja......

Yes, Jennifer gick i förväg till David och Rebeccas rum för jag sa att jag precis fått wifi stabilt nog att blogga, så ska väl i stort sett bli klar här så går jag efter!

Dåligt bloggande denna vecka i know, är medveten! När jag kommer tillbaka då kör jag igår helhjärtat igen!

Ha det fint!

// Joline

Likes

Comments

Några mysbilder ja verkligen!
I denna minut jag skriver detta sä är jag sådär lagomt onykter så ge mig gärna lite space i livet okej tack.

Hej vänner hej hej hej!

Ja vi lever ju på här borta i Cypern då. Det har varit så fruktansvärt varmt dessa dagar, men det har jag kanske nämnt tidigare. Oavsett så var det dagen idag då vi alla brände oss, eller ah jag och Jennifer gjorde det. De andra lite smått kanske men fortfarande äääääeeee alltså det är ju smärtans mamma just nu. Men det hör ju till lite måste jag säga?!

Jennifer la sig precis ner i sängen nu, herregud hon har sprungit runt o sjungit samt dansat här på hotellrummet ääeeeee nu är det bra sa jag!
Näääää hon är så söt så som orkar dela rum med mig, som går i sömnen o skit.

phew men jag ska vara ärlig, det är väldigt skönt med lite egentid här borta faktiskt. Låg låg musik, bloggen och ens bästa vän sovandes brevid. Det är så man känner att man är lyckligt lottad om man säger vaaaa!

Vi är alltså här i typ tre dagar till? Det känns väldigt bra att det är lite kvar, men väldigt skönt att det närmar sig hemåt. Det är mycket som ska göras för lilla mig!

När jag kommer tillbaka kommer jag vara hemma i 2 dagar, förmodligen fixa lite med lägenheten och hjälpa mamma med översvämningen som förstörde allt i våran källare. Seeen åker jag till Stockholm för första laserbehandligen (!!!) och även första mötet med hormonläkaren (!!!!!!!!!!!) Detta under loppet av 4 dagar!

Därefter snabbt som fan hem, försöka hinna flytta och införsskaffa möbler?????? sen börjar liksom skolan?!
ÄÄÄEEEEEE men stressens mamma måste jag säga alltså ah, vi får väl se hur det går. Tror det kommer gå alldeles utmärkt! Positive thinking brings positive things upon you!


Niiii får ha det så fint! chiao!


// Joline

Likes

Comments

Charmig bild, wow.

Hej hej hej!

Dagens update är inte så lång, för vi inte har gjort något speciellt.
Ätit frukost, återigen för mycket, sen bara chillat vid poolen från morgon till nu!?

Snart är det käk och ja det märks ju att här är vi i vårt esse i denna grupp fantastiska människor.
Efter det ska vi kanske ta oss en liten tur ute i Ayia Napa, hoppas vännerna vill gå längs havet eller något sånt.
Då yours truly inte tycker om att gå ut, eller bland folk.
Fruktansvärt psykologiskt påfrestande att gå runt i en vecka och låtsas vara kille. Eller ja tolkas som en kille.
Trodde det skulle gå alldeles utmärkt meeen HAHAHAA.
Nåväl det är helt okej faktiskt, bara lite jobbigt då och då! Bra träning!

Annars, hoppas jag ni alla har det fint!


// Joline

Likes

Comments

I bring you candid morning pic, seductive transqueen on her Tinder. One could say my best friend/roomie caught me of guard buuut...

Hej vänner hej hej, en snabb liten jävla uppdatering här nerifrån dårå!

Det är varmt, så. Klart.

Skoja, ääääääeeee men det är så varmt hörni att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, vi glider runt här och klagar eller badar i stort sett.

Vi kom ju hit måndagskväll och då käkade vi relativt direkt för jag menar hålla oss borta från mat? omöjligt.
Efter det så gick vi upp och gjorde ett byte av kläder, sedan bar det av till en local market där vi köpte snacks och alkohol, i know, what a shocker in Ayia Napa.
Sen gick vi alltså, förbered er, och badade i havet under månljuset. ÄÄÄÄEEEEEEEE men när jag säger att vi skrattade, skrek och grät så herre min gud (Satan).

Idag har vi, efter att sovit i minus 60c för vi obviously inte förstod ACn, det är ju Jennifer och jag som delar rum så varför ska vi vara smarta. (det var mitt fel men tänker dö innan jag erkänner det)
Idag gick vi och åt frukost och när jag säger att vi åt oss till gränsen av det sjunde skiktet i helvetet? tro mig. Vi snackar Danates inferno i form av matkoma.

Men annars har vi väl inte gjort så mycket idag, havet och poolen. Solat, druckit och skrattat. Livet är fint här nere.

Hoppas du/ni har det mycket fint, var i världen du än är!
Lots of love,


// Joline



Likes

Comments