Alltså denna lilla fröken har ju tagit vårt liv med storm. Enda sedan dagen hon kom till oss har hon visat tydligt med kroppsspråket om vad hon vill göra. En kanon brutta är hon med andra ord. Henne sätter sig ingen på för då får man rejäla utskällningar och de onda ögat. Nästan den blicken som kunde krossa en ordentligt.
Nu har hon funnits i vårt liv i 2 år. Alltså herregud vad tiden går fort med barn. Trodde aldrig det skulle gå såhär fort men det går verkligen i snabbspolning exakt hela tiden!

Kände att jag skulle ha filmat hennes reaktion när hon öppnade sin födelsedagspresent. Hon har ju en sån stor kärlek till filmen Frost. Så fort hon vaknar säger hon Anna, Elsa, Olof soffa nu. Det är nästan bara till att lyssna på henne och starta filmen i vardagsrummet.

Ikväll blir det till att mysa med lite Cupecakes som jag gjort.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tack för att alla tog sig tiden att läsa mitt inlägg igår. Tack till alla som skrev fina ord på bloggen, Instagram, privat på Facebook, privat i Instagram och sms. Det gör oss så otroligt glada att så många bryr sig och skrev så fina ord. Vi vet att vi har mycket att lära oss om Zemias autism. Men vi kan inte vara gladare att vi fått reda på detta i god tid. Hade varit väldigt jobbigt att få en utredning när han är upp i tonåren. Nu är han ju såpass liten, även om han är stor i mina ögon, så underlättar de så mycket. Det enda vi inte vet är vilken grad av autism han har och sedan inväntar vi att få intensiv träning för Zemias på habiliteringen. Har ingen aning om vad de innebär riktigt med denna sorts träning mer än att de kan hjälpa honom komma igång med talet ordentligt, få utveckla sina intressen och testa på andra saker som han inte gör eller vill annars. Så vi inväntar på att kallelsen för habiliteringen ska komma hem.

Likes

Comments

Vi har haft detta i snart 1 års tid lite hemligt om vad för läkarkontroller, besök och allt vad vi har gjort med Zemias. Dels har vi hållit detta hemligt för att vi inte vill gå ut med något i förväg när de kanske inte ens finns någonting som vi har misstänkt. Vi har inte velat att folk pratar runt om det inte ens stämmer. Det är bara våra närmsta vänner och familjer som fått veta detta. Men nu vet vi, vår son har autism. Det känns så himla skönt att veta ungefär varför han är som han är. Om man får säga så? Oavsett så älskar vi våra barn exakt lika mycket. Med en npf-diagnos, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eller inte. Våra barn är lika mycket värda, lika mycket älskade och lär oss så mycket som föräldrar.

Egentligen så började T misstänka autism lite innan mig. Som en vanlig reaktion så blev jag rätt rädd för att T misstänkte en diagnos som jag faktiskt inte ens vet någonting om. Jag tänkte först att autism är ett stort problembarn och har problem med aggression. Så då rann det egentligen ut i sanden när jag reagerade så som jag gjorde med att gråta, för jag hade ingen aning om vad detta innebar. Tills kanske efter 2 månader då jag såg en tråd på Facebook om en mamma som misstänkte autism på då sin 1-råing. Läste igenom tråden och där fann jag en annan mamma som jobbar med barn som har en eller flera npf-diagnoser så jag skrev till henne privat. Frågade lite om autism generellt och vad man ska titta eller vara lite uppmärksam på. Hon sa ungefär allt som passade in på Zemias, då gav hon mig rådet att ringa till vår BVC och att de ska skicka en remiss till barnpsykologen för att boka in ett möte. Allt efter detta så gick vi igenom kontroller så tätt och allt gick så fort. Vi har både tittat på synen 2 gånger, tittat till hörseln 7 gånger och varit hos en logoped som bokade in oss på kurser så som AKK, Alternativ och Kompletterande Kommunikation, samt Takk, Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Dessa två kurser som vi har gått på har lärt oss så mycket om att kunna få en kommunikation med Zemias. Vi hade nog aldrig lärt oss tecken på den nivån som vi gjort idag om Zemias inte hade haft talet. Idag har han talet mycket bättre än för, han ljudar fram ord och meningar som ungefär är vi de närmaste som förstår vad han vill säga. Men alla andra runt om har de lite svårare att förstå. Han är en liten kille som vill kommunicera och vill att man ska kunna hålla en dialog med både tecken och ord. Mycket bekräftelse gillar han, tecknar han förskola t.ex. så bekräftar vi honom med att både säga förskola och teckna förskola men även säga bra du kan teckna förskola jätteduktig. Sedan har det hjälp så mycket för Zemias att vi visat honom tecken. Han gör sig förstådd och blir så himla glad när vi förstår honom.

Vi har nu i ungefär 1 månad vetat om att Zemias har autism. Ska jag vara ärlig så vet jag inte så mycket om autism i sig. Men vi fick förklarat från Zemias läkare att hos en person som inte har autism så gör hjärnan sig av med hjärnceller för att få exakt lika mycket hjärnceller in igen. Men hos en person med autism så får man in mer hjärnceller än vad hjärnan kan göra sig av med. Detta var den enkla versionen som han förklarade för oss. Det enda vi vet att Zemias är känslig för en massa saker. Ljud, folkmassa, generellt nya saker i hemmet allt från att han får nya kläder, att vi säljer av något här hemma eller tar in något nytt hem.

Vi går nu ut med att Zemias har autism och vi är fortfarande stolta föräldrar till honom. Han är den mest fantastiska killen vi någonsin träffat och han lär oss så mycket. Vi vill inte man ska behandla Zemias annorlunda, men däremot så får man ge honom lite mer tid och ha lite mer förståelse. Du kan inte säga "hämta den bollen där" för han står som ett frågetecken för han förstår inte, men säger du "kan du hämta den blåa bollen där" medan du tecknar tex blå, boll och pekar i vilken riktning bollen ligger, då är han där först och hämtar rätt boll.
Behandla våra barn lika, men ha lite mer förståelse för Zemias. Han har autism och de är ingenting han kan hjälpa eller äta mediciner för. Detta är en npf-diagnos som man får lära sig att hantera. Enda sedan Zemias varit väldigt liten har han varit krävande, svår att göra nöjd och fått ha ett enormt tålamod för att försöka förstå. Jag som är Zemias mamma är hans tryggaste person i livet och det har jag varit sedan dag ett för honom, ingen annan har kunnat hålla i honom så att han varit nöjd. T fick sin första kram av Zemias för ca 2 månader sedan. Innan dess har Zemias inte alls velat krama T, förstå vilken känslobomb T satt på när vår älskade pojk gick fram helt oförberett och kramade om T riktigt ordentligt. Vi satt helt chockade i soffan!

Idag är jag inte rädd för att han har autism. Allt efter att dessa kontroller så har man faktiskt smält att han har autism. Faktiskt en bra bit innan vi fick facit i handen att han har autism. Jag bryr mig inte, jag är inte rädd, jag har en förståelse varför han vill ha saker på ett sätt och han är ju för jädra perfekt vår son. Vi har ingen ögonkontakt med Zemias, men de har vi inte haft när han var bebis heller utan han fäste blicken i vårt hårfäste eller på munnen, aldrig i ögonen. Det är ytterst sällan han har ögonkontakt, men när de händer så är det bara snabbt. Vi kan fråga vad vi har för färg på ögat och då kan han koncentrera sig lite extra för att försöka lista ut vad de är för färg mer än svart och vit.
Men det är även inte stackars honom, fy vad hemskt, kommer han bli frisk, osv... Zemias kommer alltid ha sin autism men förhoppningsvis lära sig att hantera de ju äldre han blir för det är ingen sjukdom. Det är inte stackars eller synd heller för utan hans autism så hade han aldrig varit den han är idag.

Vi vill förmedla detta till alla som känner oss att vi har ett barn med autism och man måste ha lite förståelse för de. Men vi vill inte att ni ska bemöta honom på ett annat sätt än vad ni annars hade gjort idag. Säg hej som vanligt, försök ha kontakt som vanligt men vill han inte så avsluta de bara. Han är nästintill som vilket barn som helst, men han måste ha sitt egen zone. När han har sin iPad med eller utan hörlurar så låt honom bara vara. För allt runtomkring honom är jobbigt för honom. Han går in i sin egna lilla värld och låser ut allt runtomkring honom.
Undrar ni något om honom så kom fram och prata inte i omvägar. Vi står här och pratar mer än gärna lika mycket om båda barnen. Lika mycket om Zemias så som Lemonie.

Likes

Comments

I helgen så köpte T linschips och semla till mig. Jag var inte ens sugen. Visste att de fanns hela tiden, men jag gick till kylskåpet och åt hellre något i matväg. Jag känner mig så duktig för annars så tog jag de söta framför maten. Nu har de vänt sig totalt verkligen. Däremot så delade jag semlorna med barnen. Den som nöjt mest var Zemias, jisses vad gott han tyckte det var. Vi som trodde han skulle kasta iväg den för de var mandelmassa. Man har ju hört så mycket att barn inte alls gillar mandelmassa och föredrar när de är vanilj inuti. Men inte Zemias, han åt som bara den. Medan Lemonie gav mig sitt lock och åt sedan upp grädden samt mandelmassan för att sedan ge själva bullen till Zemias. Jag tog nog säkert 2 tuggor av min bit av semlan sedan gav jag faktiskt den till Zemias. Ingen var lyckligare än han. Nu låter det som om jag gav honom hur mycket som helst. Så var de självklart inte!
Däremot så ligger linschipsen fortfarande i skafferiet. Men inget sug för de alls. Enbart mat som jag vill ha. Har faktiskt ätit såpass bra att jag gått ner lite i vikt. Känns så jäkla bra också. Äter ca 4-5 mål om dagen, ingen träning ännu däremot så har jag gått ner i vikt. Då gör jag något som är rätt iallafall!

Likes

Comments

Helt slut är jag i skrivandes stund. Har verkligen ingen ork alls för något. Har haft inskolning på förskolan för barnen, köpt födelsedagspresent till Lemonie för snart har vi en 2-åring här hemma, städat och bäddat rent alla sängarna. Men detta har gjort så jag känner mig helt slut, hur ska jag orka plugga lite nu ikväll när jag känner mig såhär trött?

Än så länge är detta min favoritdel i hemmet. Hallen! Så fint avlastningsbord med lite fina saker på. Bland annat min lillasysters röda plånbok och en uppgift som hon skrev på i skolan som låg inuti hennes plånbok. Perfekt att rama in för att föreviga hennes fina handstil!

Så himla lat men jag hade inte ens ork för att laga någon mat alls. Då Belvedere både pizza och ytterst lite godis innan de är dags för att gå till sängs för barnen. Känns som även jag kommer att lägga mig när barnen somnat, haha! Livet som småbarnsförälder och nästan ständigt trött.

Ville flika in med lite trevlig helg till er alla och hoppas ni bara njuter av denna helgen som kommer nu.

Likes

Comments

Vi, eller jag letar väldigt mycket efter de perfekta sovrumslamporna och vardagsrumslampa som ska hänga sådär tjusigt i taket. Jag har fastnat i dessa lamporna ett bra tag nu och vi vill ha den största i vardagsrummet och de små i sovrummen, barnen får en grå, vi får en brun och vardagsrummet får en brun. Tror detta kommer bli så bra, lite fräsigt med en lampa som sticker ut lite. För jag är annars alltid van med lite stilrenare lampor vilket jag inte tycker att dessa lampor är annars. De är ifrån märket EOS och så fina!

Likes

Comments

Detta är en fråga jag ofta får av T ska du bli vegetarian eller vill du bara testa på det? Alltså. Ja.. vad vill man egentligen? Jag vill testa på olika former, rätter och utseende av mat. Oavsett vad de är på tallriken. Däremot så har jag blivit enormt nyfiken inom det vegetariska köket. Jag har nästintill enbart ätit vegetariska måltider de senaste och jag vågade testa på att äta någonting som jag nästintill varit livrädd för att äta. De ser otroligt gott på bilden som är på förpackningen men jag har varit lite rädd för att de ska vara helt tvärtom. Eftersom jag inte direkt har vänner som jag umgås med som är vegetarianer så har det nästan känts lite ”onödigt” att köpa detta bara för att smaka.

Så jag tog beslutet häromdagen att nu köper jag en förpackning med Oumph och testa. Jag fick förklarat för mig att det är nästan samma konsistens som kyckling fast detta är godare. Jag köpte förpackning med Oumph, nu finns det inga undantag. Vet ni vad? Alltså detta var de godaste jag har ätit. Absolut det var nästan samma konsistens som kyckling, bara att de var som man haft inne kycklingen någon minut längre. Men herregud, varför har jag inte testat detta tidigare för?? Detta var verkligen hur gott som helst. Kommer absolut köpa hem fler förpackningar i framtiden!

Men om jag är vegetarian? Nja, jag vet inte riktigt alltså. Jag vill äta mer vegetariskt. Då menar jag lakto-ovo vegetarisk mat, vilket menas att jag fortfarande äter mejeriprodukter och ägg. Men ibland kanske äta något kött. Allt beror på hur jag känner där och då. Men målet är att äta så mycket vegetarisk mat som möjligt!

Likes

Comments

Idag är det dag 2 för barnen på nya förskolan. Vi hade nästan problem med Zemias hela eftermiddagen igår för han hade bestämt sig för att nu ska han bara tillbaka till förskolan och inte alls imorgon, utan det ska ske här och nu. Det var så himla jobbigt. Skrek, grät hysteriskt och kunde verkligen inte alls lugna ner sig. Han ville verkligen gå tillbaka till förskolan. För mig är det bara så positivt, även om han visade dessa känslorna på eftermiddagen, så betyder det att han tyckte om den nya förskolan. Jag trodde nästan att vi kanske skulle få lika jobbigt som den förra förskolan han hade. Men det var verkligen tvärtom. Han hade så enormt roligt den timmen vi var där igår. Zemias stormtrivs!
Lemonie sprang runt, hittade saker att leka med men sedan var hon helt frälst när hon såg My Little Ponny. Går nästan inte att beskriva hur mycket hon tycker om hästar i leksaker eller på långt håll, kommer en levande häst för nära då springer hon åt andra hållet. Haha, stackarn! Men vi är hel nöjda. Trivs barnen och tycker barnen om förskolan så känns det bara så bra för oss. Dom har längtat så mycket efter att komma till förskolan nu och nu äntligen har de kommit igång. Speciellt Zemias har längtat, längtat och längtat.

Hur glad är inte hon här som har en lekplats precis utanför vår lägenhetsport? Fick gå ut med barnen en stund, Zemias övade på att gå på kullersten och Lemonie skulle enbart gunga, så nöjda barn och enormt nöjd mamma.
Har börjat få extremt ont i ryggen för jag dels sover dåligt om nätterna men även så sparkar alltid någon av barnen mig i ryggen, precis längst ner i svanken på mig så känner mig helt öm. Så utelek har ju varit perfekt för oss!

Likes

Comments

Är så nedrans mätt nu efter middagen jag gjorde. Men ack så god! Chili sin Carne blev det med extra vitlök, mycket koriander och redigt med kryddor. Blev även lite matlådor över vilket känns så bra nu när man skolar in barnen på förskolan och har något snabbt hemma som man kan värma efter inskolningen. Denna veckan har vi ungefär tiderna allt mellan 9.30-11.00 och 9.00-12.00.

​Man tror inte man blir mätt på detta när man inte har ris till, men jag blir så jäkla mätt så jag känner ibland att jag nog tog en aningens för mycket på tallriken. Chili sin Carne lärde jag mig att de hette för vegetarisk version, för Chili con Carne är när det är kött. Jisses vad man lär sig.
Ska faktiskt göra Tobias lycklig nu start från och med imorgon med att ta mig till gymmet och träna lite. Klagar så kopiöst mycket på att min rygg gör så ont, så då är det verkligen dags för att träna upp den. Inte alls försent... När man har barn som vill bli burna, bär på kassar, och att de trycker så på mig om nätterna. Ja, då tar ju mammaryggen en aningen stryk!​

Likes

Comments

Alltså som jag längtat och längtat och återigen längtat efter denna dagen. Barnen ska äntligen börja på förskola igen efter 1 månads uppehåll. Nu ska de inskolas på en ny förskola också så allt kommer bli nytt både för mig, T och såklart för barnen också. Dom kommer tack och lov gå på samma avdelning men inte i samma grupp då varje avdelning har barnen i olika grupper beroende på åldern. Men de hade dom likadant med förra förskolan dom gick i. Jisses, som jag saknat deras förra förskola och nu ska de helt plötsligt bara byta till något helt nytt. Det gör lite ont för jag älskade verkligen den förskolan så enormt mycket som dom gick på, de var så himla härliga pedagoger, lätta att prata med, varma och förstående men även tog emot information om ens barn om de särskilda behoven som ett av våra barn faktiskt behöver. Jag skulle kunna skriva så mycket som jag kommer sakna med den förra förskolan. Men allt kommer nog gå bra med denna nya också, tror och hoppas jag.
Så idag är dagen här, barnens första inskolningsdag!​

Det som ska bli mest skönt är att barnen är på förskolan, jag kan fokusera 100% på mina studier igen och jobba stenhårt med detta nu. Nu har jag tappat det lite när barnen är hemma, T jobbar och jag har fokuset på dom. Pluggar när de somnat men de är inte så många timmar som jag annars lägger ner tiden på att plugga heller. Plus på detta så hoppas jag att jag kan ta tag för att äntligen få ta mitt körkort. Ska plugga på detta också nu!

Detta vore så himla gott. Enda sedan linschips kom ut så har jag alltid tagit detta ur hyllan på Lördagskvällarna. Men nu ska vi inte äta detta på ett tag och då får jag istället bläddra igenom telefonen med alla bilder jag har på dessa chips. Helt galen är jag, haha!

Likes

Comments