​Har fortfarande inte tagit tag i mitt liv, kanske inte jätteöverraskande egentligen. Tror att jag har gått ner i vikt, har inte ätit socker eller animaliska produkter sedan nyår så någonting har jag åstadkommit i alla fall. Köpte ett paket cigaretter idag, fucking Camel blue. De mest bortslösade 5,40€ någonsin. Om man nu nödvändigtvis ska förpesta sin hälsa och sin omgivning kan man ju i alla fall få ut någonting av det, vilket inte är fallet om man köper ett paket Camel. Äckligare cigaretter får man ju leta efter plus att de är så svaga att man inte får någon som helst effekt av dem. Så även om man borträknar det katastrofala i att överhuvudtaget stödja tobaksmarknaden så är det ett dåligt köp som ej ska göras om. Min telefon har nu börjat visa tecken på att ha tagit skada av alla de otaliga gånger den tappats i marken, flera gånger om dagen så slutar toutchen att fungera och skärmen hänger sig och börjar göra jättekonstiga saker. Den hänger alltid upp sig på bokstaven g, plus börjar gilla en massa konstiga bilder på instagram och en mängd andra konstiga saker. Känns väl inte jättekul att behöva ta tag i det problemet nu, hoppas på att den ska gå att använda fram till sommaren då jag förhoppningsvis lyckats tjäna ihop så mycket att jag kan köpa en ny. Jag skulle gissa att det skulle kosta ungefär lika mycket att laga den jag har nu som det skulle göra att köpa en helt ny och då känns det som en bättre investering. Kanske går ut ikväll, vi får se. Har fått en ny favoritlåt som jag planerar att lyssna sönder den närmsta tiden men så mycket roligare saker än det pågår inte i mitt liv för tillfället.

Likes

Comments

Det är januari, grått, +2 grader, oxveckor och jag har ångest. Om jag nu har rätt att klaga över oxveckorna när jag inte ens har ett jobb eller för den delen någonting annat som tvingar mig upp ur sängen på mornarna. Vilket väl i och för sig är orsaken till min ångest. Trodde inte att jag var riktigt så beroende av att hävda mig och åstadkomma saker som jag är, men jag antar att det är en av de sakerna som jag lärt mig om mig själv det senaste halvåret. Vet inte vad jag håller på med, vad jag gör med mitt liv och min ungdom och allt jag egentligen vill är att någon bara ska komma och ge mig svar på allt det här. Plus ett välbetalt jobb, vänner och en mening med livet. Kanske jag hoppas på för mycket. Jag är inte dum, jag vet att ingen kommer att ordna upp mitt liv åt mig, att jag bara måste ta mig i kragen och ordna allt det som jag stör mig på i mitt liv. Men jag kan bara inte förmå mig till att göra det. Istället börjar jag läsa en massa böcker men är för lat för att avsluta dem, har haft samma kläder på mig i tre dagar men tänker att det är ju ändå ingen som har sett mig och så startar jag en blogg. Jag är verkligen definitionen av någon som är mogen,ansvarsfull och redo för vuxenlivet. Funderar på att åka hem, tänker att det kanske är det att jag sitter ensam i ett främmande land, där jag inte kan språket och inte har någon som kan stötta mig som gör att jag inte gör det jag ska, men samtidigt så skulle det ju vara det största misslyckandet någonsin. Men jag kanske inte ska döma mig själv så hårt, jag är ju inte så gammal, det är väl okej att misslyckas när man är ung, eller? Är det inte till och med bättre att göra det då än när man är 43 och har tre barn och funkisvilla? Oavsett så måste jag stanna i en och en halv månad till, så jag får väl bara försöka att göra det uthärdligt tills dess.

Likes

Comments