Hej...

Idag tänker jag mest berätta om denna dag 21 november, den dagen som jag bli berövad min frihet och hem för 3 år sen.

Det var en fredag den 21 november, jag och mamma skulle på utvecklingssamtal på skolan. Vi tänkte senare gå förbi thai restaurangen för att köpa hem lite mat för kvällen och se någon film tillsammans. Vi åker till skolan lyckligt ovetande om vad som skulle hända, vi går fram till porten och dom kommer dom. Helvetets påfund, soc. Dom kommer fram till oss och säger att dom vill prata med oss om något viktigt.

Jag och mamma blev fundersamma men tänkte inte direkt på att helvetet snart skulle bryta ut, innan jag gick in så såg jag lite längre bort en parkerad polisbil. Då ändrades allt för mig och jag blev mer vaksam, min lärare gav oss ett rum att sitta i och då kom det.

"Vi kommer att omhänderta Johanna idag", Min mamma "NEJ KOMMER INTE PÅ FRÅGAN" och hon slår samtidigt i bordet. Mamma säger att vi ska gå och jag känner nästan som allt bara faller för mig, vi jag blir stum i hela kroppen och vet inte hur jag tog mig upp från stolen men jag lyckades och vi stormade ut från rummet. Men det var försent, soc hade redan ringt till polisen som stod parkerad utanför och dom hade omringat hela skolan. Mamma leder mig till en annan korridor när vi hör polisen bakom oss springa och skrika "STANNA" och vi blir så rädda att vi springer in till ett hörn för vi inte visste vart vi skulle ta vägen och polisen trycker upp oss mot väggen. Jag ser också att alla lärare har sprungit ut och kollar allting som händer. Min lärare låser upp ett klassrum som vi kunde vara i så länge, för tur som var så var inga elever där för att det var efter skoltid.

Väl där inne sitter jag och mamma i flera timmar, kommer inte riktigt ihåg exakt hur länge men att det kändes som en evighet. Jag har vid detta laget blivit skräckslagen och det bara rinner tårar, det ända soc säger är att det antingen blir med polisbil eller soc bil inget annat. Mamma sitter i telefon och ringer alla möjliga människor för att be om hjälp och kolla om soc verkligen för göra något sånt här.

Till slut fick vi gå med om det som har gett mig ärr för livet, att åka med. Men eftersom vi hade tagit så lång tid på oss så fick jag varken ta med mig några kläder från mamma eller åka med soc utan åka med polisen som jag har noll tillit för. Jag känner hur jag slits ifrån min mamma som står där med sin tjejkompis som hade precis kommit och sen sitter jag i polisbilen påväg mot en av dom hemska åkturerna jag haft. Först åker dom till station där dom ska hämta ut nya poliser som ska köra mig, den kvinnliga(tror jag att det var)polisen går in och jag får sitta kvar med en manlig. Helt plötsligt säger han att om jag behöver kissa får jag göra det på golvet i garaget under hans övervakande, självklart gjorde jag inte jag det men jag kände ett otroligt obehag. Men sen kommer de nya poliserna och vi åker vidare, nu ska jag också notera att jag inte blivit erbjuden något att dricka eller äta och sitter i flera timmar utan något. Sen ringde jag mamma och vi pratade nästan hela vägen som dessutom polisen tyckte var onormalt, en 14 årig tjej som aldrig varit så långt ifrån sin mamma tvingas med polis att åka 30 JÄVLA MIL bort tycker det är onormalt att man sitter i och pratar i telefon med sin mamma i panik hela vägen?.

Sen byts polisen ut till stockholmspolisen och då skulle jag sätta mig i en civilbil, dom öppnar dörren och sen står alla 4 poliser och omringar alla "flyktvägar" om det ens fanns det för en skräckslagen liten tjej som har sett polisen mest våldsamma sida. Sen åkte vi vidare och nu var det nästan natt ute och till slut var vi framme, den platsen som jag skulle få bo i dom näst kommande 2 och ett halvt åren. Detta vara bara dagen jag togs ifrån allt jag hade, det finns väldigt mycket mer som jag sen fick uppleva. Den första veckan var också ett helvete, dom första månaderna också. Allt p.g.a den värsta myndigheten vi har, soc. Det finns som mycket fel som varit genom dessa år och som orsakat att jag varit borta så länge, många människor som samarbetat för att både svika mig och förstöra mig.

Men vet ni fucking vad? Ni kommer aldrig att kunna knäcka mig, ni kommer aldrig kunna tysta ner mig och jag kommer få min rättvisa! Ni bråkade med fel jävla människa och jag kommer sätta ljus över era skuggor och ni kommer ångra att ni ens existerats.

Som sagt är denna dag ganska smärtsam för mig för att jag inte har fått någon hjälp med att rehabilitera det som hänt och inte heller fått gå vidare från det, eftersom ingen gjorde tydligen fel i att göra såhär mot ett barn. Så idag kommer jag vara med dom som jag hade velat vara med den dagen och det är mamma bland annat, den som faktiskt har kämpat sen dag ett med att få hem mig. Hade det inte varit henne så hade nog jag aldrig fått komma hem innan jag åtminstone fyllt 18 så idag tackar jag henne. Hon rädda mitt liv och hon är värd att älskas.

Så jag hoppas ni alla har tagit in vad jag skrivit och fått en tankeställare om vilka ni sätter tillit för i fortsättningen. Eftersom att folk kan vända sig emot en och förstöra allt för sin egna vinning skull och utnyttjar gärna andra för att få det. Den dagen är början på min psykiska ohälsa och vem ska egentligen ta på sig skulden? Jo soc såklart, men kommer dom gör det? Nej

Idag blev mer en story time och ingen vardags inlägg men detta är en viktig dag och måste få komma ut.

Har det bra!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hej alla!

Det var längesen jag skrev något nu, men det har hänt en del och har inte haft den tiden att skriva något om mitt liv. Så jag tänkte punkta upp allt så att detta inlägg inte blir så långt och går mer ingående på dom sakerna som är mest intressanta.

  • Jag har flyttat hem till mamma och ska vara här månaden ut sen ska jag till pappa igen.
  • Jag har haft höstlov och ja det var as skönt, dock gjorde jag inte mycket. Förutom att jag varit och satt ljus på min farmors grav på alla Helgona.
  • Jag har haft 2 samtal på Helenamottagningen och ska ha en kontinuerlig kontakt och kanske få recept på proteindrycker som jag ska ha som mellanmål.
  • Jag har haft samtal med skolkuratorn, finns inte så mycket att säga om det.
  • Jag har varit hos tandläkarn och fixat lite med min tandställning, ska dit snart igen.
  • Jag har gjort mina naglar...igen.
  • Jag har varit på bio med en kompis och vi såg Jigsaw, har man sett dom andra borde man se denna för nostalgins skull.
  • Sen har jag såklart umgåtts med familj och vänner.
  • Har också mått piss och orkat inget, inte att gå till skolan och bara legat i mitt rum.
  • Jag har sett mycket nya och gamla serier och börjat spela mycket mer.
  • Jag har försökt att vara i skolan så mycket som möjligt.

Jag har 2 saker som hänt som jag behöver skriva lite mer om.

Den första är att jag äntligen har haft ett första samtal med Bup och nu så måste jag vänta ytterligare några veckor innan jag får svar om när jag kan börja en behandling där. Så det har varit en del samtal dom här veckorna och jag hoppas det inte blir så här mycket hela tiden för det tär till slut också på en psyke.

Det sista är att min lillasyster varit hemma och det har inte varit en sån bra helg, varje gång hon är hemma kallar hon mig för saker och psykiskt misshandlar mig, jag har mått mycket dåligt över hur hon beter sig och jag vet inte längre vad jag ska göra. Jag har försökt att försvara mig och ignorerat det men till slut går inte det och då har jag stuckit iväg i några timmar bara för att slippa undan hennes ifrågasättande och trakasserande. Hon mår mycket dåligt och det förstår jag men man har ingen rätt att vara sån mot en hel familj för det är inte bara mig hon är såhär mot, hon slår min lillebror och hon är väldigt elak mot mamma. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre för jag vill inte behöva fly från mitt egna hem bara för att ett barn ska putta ut en, men jag orkar inte att hon ska komma hem och bara klaga hela tiden.

Vad som händer imorgon och på fredag är att jag ska till Helenamottagningen och till ungdomsmottagningen.

Men ja det är vad som hänt dom här veckorna, så nu får vi se när jag lägger upp något mer.

Ta hand om er nu så hörs vi snart, Herrå!

Likes

Comments

Hej!

Eftersom jag inte har gjort något speciellt än att gå till skolan och dragit iväg och umgåtts med vänner, dock har Madde och pappa fortsatt att tjafsa mot mig och gnällt med det orkar jag inte skriva om just nu.

Så istället tänkte jag skriva lite om en av mina diagnoser som jag har och berätta lite om hur det är att leva med den och hur den påverkar mitt sätt att leva.

PTSD - posttraumatisk stressyndrom

Det låter på namnet, man har alltså varit med om något traumatiskt i ens liv. Det kan vara om man vart i krig eller varit med om någon misshandel. Det spelar inte riktigt någon roll vad man varit med om och hur illa det var utan man kan få det om det om man råkar illa ut och som påverkat ens psyke.

Jag har fått det av olika skäl, jag har varit med om mycket i min barndom(missbruk, våld och stress i hemmet) men det som gjorde den största påverkan på mig var soc. Det var dom som fick bägaren att rinna över och jag fick PTSD. Ingen vet riktigt säkert hur länge länge jag haft det men det har funnits tillräckligt länge för att den hunnit utveckla andra diagnoser och allt för att jag inte blev utred i tid på BUP/unga vuxna.

Hur triggas diagnosen?

Den triggas av att om man känner igen en plats, en doft eller hör något som kan kopplas till en jobbig händelse så kan man få upp ett minne av händelsen och man börjar må väldigt dåligt, man försöker då undvika dessa situationer så mycket som möjligt och det kan påverka mycket av ens vardag.

Vilka är symptomen i PTSD?

Det är väldigt olika från person till person men vad jag känner av PTSD är:

  • Jag får ofta upp minnen från jobbiga händelser och dom kan komma både när jag är vaken och när jag sover, dom är påträngande och är sjukt jobbiga att bli av med och det händer oftast när jag redan mår dåligt.
  • Som jag skrev förut så undviker jag allt som kan på något vis kopplas till en händelse eller situation.
  • Jag har alltid koll på min omgivning och kan lätt bli skrämd över småsaker och har sömnproblem p.g.a min över vaksamhet.
  • Mycket saker som varit påfrestande för mig har jag inte något minne av, jag vet och känner att det är jobbigt om jag har varit med om något jag inte minns. Men jag kan inte få upp minnet i huvudet utan har bara den obehagliga känslan i kroppen.

PTSD behöver inte komma på en gång efter en händelse, det kan ta månader och till och med år innan man kan få PTSD. Jag påverkas varje dag av min PTSD och vissa dagar kan jag inte klara av något. Det är svårt att förklara för andra som inte har det, för vissa har inte läst på om det och tror då att man bara är konstigt att man kan få panik om man går förbi en plats som varit jobbig. Men folk som har PTSD klarar inte av att bemötta såna saker utan hjälp och behöver därför mycket stöd runt sin omgivning. Att behandla PTSD kan ta tid men man måste få hjälp med det så fort som möjligt innan den börjar utveckla andra diagnoser, eftersom PTSD visar symptom på andra diagnoser också så har den lättare att utveckla vidare och det är därför svårt att veta vilken diagnos man ska börja med att få hjälp med om man har fler.

PTSD kan triggas om exempelvis man varit med om en misshandel och får sen antingen vara med om det igen eller bevittna en misshandel så kan diagnosen triggas och allting blir bara värre för en, man blir extra vaksam och ännu mer stressad. Om man ska få hjälp för PTSD så måste man leva i en lugn och trygg miljö och inte leva i den miljön man fick PTSD på från början. Annars ger behandlingen ingen effekt.

Nu har jag berättat en del i hur det är att leva i PTSD eftersom allt kan inte kommer ner skriftligt, hoppas ni har fått mer förståelse om PTSD och om ni har någon som ni känner som har det så hoppas jag att ni vet vad ni ska göra. Sen kan ni också söka er vidare och läsa på mer om PTSD.

Nu hoppas jag att ni får ett bra höstlov så ses vi i nästa inlägg.

Ta hand om er!

Likes

Comments

Hej...

Idag så gick jag inte till skolan för jag hade väldigt mycket ångest på morgonen så jag hade ingen ork, sen så kom pappa in och började skälla ut mig och kasta skuld på mig när jag ligger och har ångest. Tydligen så bryr man sig inte, så under hela den här dagen har jag stängt in mig på mitt rum för jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag behöver komma ut och rensa tankarna och få ventilera men jag vet att jag kommer stoppas och pappa kommer blockera dörren, precis som när jag var 14 och inte fick gå ut när jag ville. Men som jag sagt många gånger så är jag 17 år och ungefär ett halvår så är jag myndig och då får dom inte blockera min väg om jag vill ut.

Jag känner mig instängd, isolerad från omvärlden. Jag har mer rättigheter än det här. Så jag ska försöka snart att ta mig ut och känna att jag kan gå ut och andas ut och vara själv, för även om jag är instängd på mitt rum så får jag inte vara ensam. Pappa och Madde lägger skuld på att jag sårar Wilmer, men om man vill ha mig hemma så får man vänja alla vid att man inte alltid mår bra och kan inte sätta på en mask varje gång man mår dåligt.

Jag är så trött på denna ångest och jag får ingen hjälp av BUP och jag har ingen ork att leva på detta sätt längre. Jag vill inte känna mig utblottad och fängslad längre.

Detta har hänt idag och vi får se om det blir bättre imorgon.

Vi hörs!

Likes

Comments

Hejsan allihopa!

Nu var det ett långt uppehåll igen jag ber om ursäkt men det har varit många faktorer som gjort att jag inte hunnit eller orkat. Det har varit mitt mående, skolan och min hemflytt som har påverkat mycket.

Lördagen den 7:e så fyllde jag på mina naglar och nu blev det lite halloween stil på det, dom som gör mina naglar är super trevliga och det känns bra att gå dit och den ena tjejen brukar alltid hälsa på mig och hon kan även mitt namn. Dock fick jag gå tillbaka någon vecka senare och laga en nagel men det fixade de gratis, väldigt snällt av dom.

Sen har jag gått mest i skolan och dragit till Skövde för att vara lite för mig själv och träffa andra än familjen.

Tisdagen förra veckan så åkte jag och mamma för att lämna mammas bil för gått, den ska skrotas. Det var väldigt jobbigt och ångestfyllt för att den bilen har vi haft i 8 år och nu ska den bli skrotad, innan åkte vi till pinchos och åt lunch men vi hade inte så mycket matlust. Så nu får vi åka buss tills mamma hittar en ny bil och detta har påverkat oss väldigt hårt och det har varit väldigt jobbigt.

Torsdagen förra veckan så fick jag min tandställning, varför jag behöver det är för att ena tanden sitter lite längre bak än dom andra så jag har fått en gomtandställning som ska flytta fram den tanden. P.g.a den så läspar jag väldigt mycket och jag tycker det är skit jobbigt att prata med folk för jag tycker jag låter så konstigt och det känns som folk inte kan ta mig seriöst när jag har den i. Jag kan ta ut den för att man kan inte ha den i när man äter.

Förra fredagen så åkte jag till pappa för att bo här tills 1:a November och sen bo en hel månad hos mamma, så då har vi rensat lite och packat in det nya och tagit upp mina hyllor. Det har varit trevligt att komma hit i början men sen så kände jag att det blev mindre bra, jag vill kunna dra iväg och träffa nya människor utan att berätta för mina föräldrar vilka dom är. För jag vill ha ett privatliv och inte känna mig utblottad för alla, för det har jag känt i 3 år när jag bodde på behandlingshemmet att jag inte hade något privatliv alls.

Jag känner att pappa och hans sambo Madde har för lite förtroende för mig och för mycket kontroll behov på mig, jag är 17 år och får inte vara ute längre än till klockan fem på eftermiddagen. Jag blir förhörd varje gång jag har varit iväg och måste berätta allt, jag är inte 14 längre men det verkar dom inte fatta. Jag vill ha den friheten som jag har rätt till men hemma hos pappa och Madde så finns inte det. Detta tycker jag är jättejobbigt för att hemma hos mamma får jag vara en 17 åring och ta sånt ansvar och få den friheten som en 17 åring ska få ha. Om detta kommer fortsätta så kommer jag till slut kvävas och jag kommer inte vilja bo här, jag vill inte att det ska bli så men jag måste få leva det liv jag vill leva och ha ett eget privatliv.

Jag har dragit iväg ganska mycket på sistone men jag tycker det är skönt att göra saker själv för en gångs skull, men jag blir misstänkt för det mesta när jag har varit iväg och snart kommer jag inte ens bry mig och dra iväg och vara borta över natten, för jag orkar inte mer. Pappa och Madde inkräktar helt och hållet på mitt privatliv och det är INTE OK.

Nu ska jag snart på skolmöte och vi får se hur det går och jag hör kanske av mig imorgon om jag har den tiden och orken till det.

Vi hörs!

Likes

Comments

Hej

Förra torsdagen så var jag och mamma hos brottsofferstödet och hon ville så gärna veta vad som hände efter mötet med soc att vi boka ett samtal i måndags redan. Ja i fredags så gick först med skolan bra och jag skulle börja skolan och allt var klart där, men sen när vi kom till soc mötet så sjönk mitt mående drastiskt. Dom ville bestämma över huvudet på mig och sa att dom alternativen jag hade var att antingen börja månaden hemma hos pappa eller bo i familjehemmet i 2 veckor för att se om jag gick i skolan eller inte, för dom frågade mig att om jag inte går till skolan vad ska man göra då och vad ska man ha för säkerhetstänk kring det? Vem tänker så långt och så negativt? jag hade inte ens börjat skolan då och redan tänkte dom katastrof. Jag hade en plan hur jag ville ha det när jag flytta hem och det var att jag ville börja med att bo hos mamma första månaden för praktiska skäl och sen bo nästa månad hos pappa, det ville soc köra över direkt. Dom påminde mig gång på gång att jag har LVU och inte har dom rättigheterna att bestämma sånt, så jag blev en liten 14 åring igen kändes det som och både mamma och pappa tyckte att jag skulle få göra det jag har planerat i 3 års tid. Men soc sa bara att jag inte alltid kan få som jag vill, jag har inte fått som jag vill i 3 år 3 FUCKING ÅR!!! Så till slut fråga jag om vi var klara och sen gick jag bara och innan jag gick så sa dom att jag hade till klockan 16 på mig att bestämma hur jag ville. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen så jag bara gick och sen så gick jag hem till mamma och satte mig i mitt rum och fick en panikångest attack och börja gråta och slå mitt huvud mot väggen.

Efter ett tag började det gå över men jag mådde dåligt väldigt länge och gör fortfarande det, men sen kom mamma som hade köpt bakelser hem och hon gav mig en chokladtårta men jag var helt slut och somna. Men efter några timmar kändes det bättre och jag kunde äta tårtan, en del jag kände som gjorde att jag mådde piss var att när jag sa att jag gör inget under tvång och då kommer det bara bli bråk det spelar ingen roll om jag skulle tvingas bo hos mamma eller pappa jag gördel bara inte. Då fick dom mig att framstå att jag hatade min pappa och aldrig kommer klara av att bo där, men så är det inte och det var droppen för mig.

Men sen långt efter mötet skrev pappa till mig att vi skulle åka på lördagen till Ikea i Jönköping och köpa saker till mitt rum och att jag sover över hos dom till på söndag och sen hämtar vi mina grejer på familjehemmet på söndag och så börjar jag att bo hos mamma i 2 veckor och sen bor jag 2 veckor hos pappa och sen bor jag en månad hos mamma igen. Sagt och gjort och nu bor jag hemma, jag har nog inte fått sjunka in i det än p.g.a all stress som varit.

Nu i måndags så var vi som sagt hos brottsofferstödet och vi prata om allt som varit, förra gången vi var där så åt vi lunch på Pinchos och jag rekommenderar verkligen dom, trevlig personal och jätte god mat. Men nu i måndags så tog vi med mat och då köpte vi Thai mat och sushi, vi har också varje gång vi har varit hos brottsofferstödet åkt och hälsat på mormor. Det har varit korta besök men har ändå varit trevligt att träffa mormor. Nu i tisdags har jag börjat skolan men första dagen blev det ett missförstånd så jag fick gå hem, dock så dagen efter gick det mycket bättre och nu har jag kommit igång. Soc hade fel och det känns skönt att bevisa det. Jag har varit väldigt trött efteråt och sovit 3 timmar men har nog inte kommit igång med rutinerna än även om jag bara går 2 timmar per dag. Men sen har det inte hänt så mycket mer än att jag har sorterat, packat upp och slängt saker på tippen. Jag har mått som sagt väldigt dåligt och inte orkat skriva.

Sen har jag också köpt typ en byrå av min bästa vän som jag ska ha smink i och fick den för bra pris. Men nu så är ni uppdaterade om vad som hänt och nu ska jag lägga mig. Jag vet inte när nästa inlägg kommer eftersom jag har så mycket som händer och mitt mående är inte tipp topp men vi hörs. Sista bilden är en dessert från idag som mamma gjorde. Bilder på möblerna kommer när allt har kommit på plats och blivit upp packat.

Godnatt!

Likes

Comments

Hej igen

Nu var det över en vecka sen jag skrev något men jag har inte orkat, men det har inte varit så mycket som hänt. Jag har mest varit med nära och kära, sen har jag också haft mycket ångest och bara sovit.

Men i måndags så var jag iväg på ätstörningskliniken igen och pratade med en psykolog och nu har allt pausat där för att de behöver veta vilka dom ska prata med när det gäller maten och min vikt, eftersom jag inte flyttat hem än så blir det svårt.

En dag så rensade vi lite eller aa ganska mycket i förrådet och nu så har mycket saker vi inte använder längre slängts bort. det känns både jobbigt och skönt för att det var mycket saker man hade som barn men man vet att det inte kommer att komma till användning.

Jag, mamma, Erik och Eriks pappa var också ute och plocka svamp och den här gången hitta vi ganska mycket mer än förra, så det blev mer goda svampmackor som mamma gjorde.

I tisdags så var jag hos tandläkarn och slipa en tand och påbörja min tandställning jag ska få för att trycka fram en tand som åkt bak. Så dagen innan så hämta mamma ut lugnande till mig för att jag har tandläkarskräck och jag skulle ta en på kvällen och en timme innan, detta lugnande var mycket bättre än annat jag fått för jag var lugn men jag var inte helt borta. Dock så blev jag väldigt trött efteråt så jag sov 4 timmar efter det.

Idag så har jag fikat med Madde och det sluta med bråk för det har kommit fram en massa skit om att familjehemmet har ljugit om att dom inte sagt till soc om att jag har varit hemma så mycket och att jag hade "vägrat" följa med tillbaka dit efter tandläkarn fast det har inte familjehemmet sagt och dessutom hade jag inte vägrat utan jag var så slut efter tandläkarn att jag inte kunde följa med och det accepterade dom. Så nu hotar soc med att om inte jag hade åkt till familjehemmet så får inte jag åka till Ikea i helgen med pappa och Madde, och jag säger bara det JAG GÖR INGET UNDER HOT! och det har också vart en massa kaos mellan skolan och soc som jag inte pallar gå in på just nu.

Så på fredag ska jag på skolmöte och soc möte...hur fan ska jag orka? Soc har ingen jävla logik i det dom säger och gör och jag är så trött på att andra ska styra mitt liv hela tiden.

Soc gör också så att jag blir den onde och sårar alla, fast det är det sista jag vill. Nu har jag berättat lite vad som typ har hänt och jag orkar verkligen inte skriva mer för jag är sjukt trött efter allt jävla jidder så jag säger godnatt nu så hörs vi i nästa inlägg.

Godnatt!

Likes

Comments