View tracker

Varför kan man inte bara glömma, förlåta & gå vidare utan att de alltid ska finnas ett "men" jag är en väldigt förlåtande person.
Jag har många tankar som dag in & dag ut snurrar omkring & bestämmer sig för att skapa en egen " berättelse" i mitt huvud som jag sedan faktiskt kan börja tro på. Helt sjukt, får sluta upp med de dära.
Ställer många frågar tillräckligt till min sambo men har igentligen tusen till. Vill inte va jobbig men jag börjar spricka ibland & då måste de ut. Han är svår för ena gången kan de va ett svar & andra ett annat de låter aldrig likadant & anledningen att jag ibland frågar om en sak flera gånger är för att just få höra samma svar vilket han brister på. De gör mig så jäkla nervös & då jäklar kommer de ännu fler frågor jag MÅSTE ha svar på. Vilket jag inte får, den dagen.
Jag är hopplöst enveten & letar svar hela tiden. Finner också mer än va man tror på vägen men ibland står jag bara i en rondell & kör runt tills jag sedan kör ut & rakt in på en återvändsgränd. Ruta 1 igen, men är lika enveten som förveten så inget är omöjligt för mig. 

Dagar flyter på & de känns som tiden bara försvinner, morgon blir till kväll snabbt & vet knappt vad jag ens gjort under dagen.  Den här veckan tänkte jag få gjort mycket hemma men faaaaan va värmen dödar en. 27° varmt har de vart idag. Puh, jag får väl vara tacksam att de är sol & inte regn men fan man klagar alltid vilket som. 😊

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Tankar & känslor som dyker upp när man trott en längre tid att de här är glömt, förlåtet & borta. Nä, som en jävla käftsmäll kommer det från ingenstans & knockar en totalt. 

Att leva i ett hopp om att allting ska bli bra, saker & ting kommer förändras. De är fan svårt när man slängs fram & tillbaka mellan olika känslor. Hat, kärlek fan allvarligt ens kropp & själ har inte tid att tänka bakåt man ska ju fokusera framåt. Återigen att man knuffas fram & tillbaka i livet är nått jag har väldigt svårt att tackla, vill helst inte tänka på sånt som varit men de är svårt när de tvingar sig in i din hjärna & du känner hur din puls börjar öka, då är det de dags & slänga in handduken för då kommer snart den vrede du känner för detta jobbiga du upplevt. Vill bara skrika & slå i allt jag kommer åt (oftast väggar/ dörrar) de är en skön känsla när man väl gjort det men på vägen där emellan kan någon du tycker om komma i vägen.  Då skäms jag för vad jag kan ha sagt eller gjort utan att igentligen tänkt & velat.  Fan, är jag ett psyk fall? Vill ju att upproret i mig ska avta & försvinna men de kan gå flera dagar jag känner såhär. Känner mig dum, elak & inte alls värdig hans kärlek. Men han sårade mig så jo, men nej. Splittrad! 

När hatet försvinner blir jag som förbytt, jag har en jäkla hjärna till att vara smart samtidigt som jag kan vara så korkad. Men kan förutspå vissa händelser, oftast stämmer de ganska så exakt också  creapy as fukk. Vill bara igenom denna dagen, få hemmet iordning & middagen klar. Jag får bita mig i läppen lite extra idag & vara glad & stolt för vad jag faktiskt lyckats med trots alla motgångar.  Jag är fan grym, ☺

Likes

Comments

View tracker