View tracker

Efter Patagonien var det skönt att återvända till värmen och civilisationen i Buenos Aires. Efter att ha bott på diverse hostel under resan lyxade vi till med hotell de sista nätterna. Vi bodde i den "hippa" stadsdelen Palermo med massvis av små butiker och restauranger. Som i de flesta storstäderna blev det långa dagar och mycket promenerande. Efter nästan en månad i Argentina har vi äntligen kommit in i dagsrytmen och slipper äta middag ensamma på restaurangen. Sovmorgon, sen lunch, siesta vid poolen och middag vid elvatiden.

De sista dagarna i storstaden har vi spenderat i parker, med shopping och framförallt med en MASSA mat. Vi har ätit både på slafsiga snabbmats-hak, finare restauranger med vita dukar och druckit eftermiddags-vin på en vinbar. Såhär sista dagen avslutade vi med en ordentlig brunch för att fira av en bra resa!



Sista natten var det strömavbrott i hela kvarteret

Men nu är det tillslut dags att återvända till verkligheten och ikväll går planet tillbaka till Sverige. Vilken tur att det är julledigt en månad innan plugget drar igång igen.. Ses snart!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nu börjar det dra ihop sig mot resans slut... För att toppa en redan grym resa begav vi oss ned till Patagonien för att titta på berg och glaciärer.
Oj, vad vackert!

Flygresan från Buenos Aires tog tre timmar, något som ger en hint om hur j*kla stort det här landet är! Vi är glada att vi övergav vår första idé om att ta bussen ned och istället fick några fler dagar att spendera på plats. Vi började med att hänga några dagar i El Chaltén, en liten stad vid foten av Fitz Roy. Härifrån kunde man göra flera fina dagsvandringar till sjöar, glaciärer och berg. Det blev långa dagar med 8-10h vandring, trötta och möra i benen var det skönt återvända till en varm dusch och renbäddad säng.

Vårt spartanska men trevliga hostel

Vårkänsla i skogarna, med fågelkvitter som bakgrundsljud

Men på topparna låg det snö...

Oväntad kamrat vid fikapausen

Från El Chaltén åkte vi vidare till El Calafate för att besöka glaciären Perito Moreno. Glaciären var otroligt fascinerande, stor och dramatisk! Hela ismassan rör sig framåt så mycket som 2m/dag samtidigt som det ständigt rasar stora isblock från den 60m höga fronten ner i sjön vid glaciärens slut. Det mullrade och dånade och ibland lät det som pistolskott när mindre bitar föll ned i vattnet.

Empanadas efter en lång och kall dag vid glaciären

Nu börjar vi vara trötta på kylan så i kväll åker vi till Buenos Aires för att få lite sommar igen innan det är dags för Sverige och mörker!

Likes

Comments

View tracker

Mendoza vincentrum i Argentina, en trevlig stad med många stora parker och mysigt centrum. Här hann vi med en vintur, olivprovning, museum, parkhäng, klippning och köttrestauranger. På vinturen besökte vi två typer av vingårdar, en väldigt modern och en gammal familjegård. Båda besöken började med en rundtur på gården och avslutades med vinprovning. Området är främst känt för sina Malbec-viner men vi fick även pröva flera andra röda viner.

Inte alla på hostel är den typiska backpackern.. Vissa har med sig fyra kostymer och ockuperar hela rummet med diverse "nödvändiga" prylar

Terrarium med massa otäckingar

En kväll skulle vi besöka en hypad köttrestaurang som konstigt nog verkade ligga i ett köpcentrum, enligt olika källor. Men när vi frågade i receptionen skulle det finnas en filial inne i stan, och vi fick adressen.. Efter en lång promenad och efter att ha frågat inne på ett hotel visade det sig att den adressen gällde samma restaurang men i en annan stad. Något besvikna men fast beslutna att hitta rätt, satte vi oss på en buss ut ur stan mot köpcentrumet. Där kunde vi konstatera att det inte heller fanns någon restaurang.. Nu klockan 22:00 började vi vara hungriga och lite smått irriterade. Efter att ha rådfrågat personal på köpcentret om den rätta adressen tog vi tillslut en taxi tvärs igenom stan till den mytomspunna restaurangen Don Mario. Det positiva var att vi kamouflerade oss som lokals ;) då vi anlände i normal Argentinsk middagstid ca 22:45. Kan även tillägnas att när vi lämnade restaurangen strax efter tolv anlände det fortfarande gäster.

Förvirrat utan för ett öde köpcentrum

Likes

Comments

En märklig bussresa tog oss från Cafayate till Mendoza, efter ca en timme på bussen hördes plötsligt en smäll och en av bussens sidorutor exploderade in i mittgången. Som tur var satt ingen precis där, men buss-värdinnan stod bara en halvmeter från där en stor sten landade. Konstigt nog sa inte personalen något om det som hade skett utan sopade bara upp glaset och bussen tuffade vidare, nu med full vind in i den bakre delen av bussen. (Rutan som försvann var ca 2m lång). Efter några timmar blev vi flyttade till en annan buss, och det positiva med hela händelsen var att vi nu fick åka första klass resten av natten.

Efter två dagar i Mendoza tog vi oss med nattbus till Valparaiso, Chile. Resan var bara sju timmar och inkluderade ett stopp på gränsen i ca en timme vilket gjorde att sömnen inte blev så bra.. Men tack och lov var de snälla på hostelet så vi fick smyga in och lägga oss i rummet, trots att vi anlände klockan 05:30. Hostelet här var också ett av de bättre vi bott på under resan, litet och mysigt med känslan av att vara i någons lägenhet. Valparaiso är en relativt liten stad vid den chilenska kusten, staden är backig med massvis av slingrande gator med färgglad grafitti som klär väggarna. Vi ägnade den mesta tiden åt att bara vandra runt, och en dag åkte vi till Viña del mar som är Valparaisos lyxiga granne. Där fanns inte så mycket att se förutom shoppingcenter och lyxiga lägenhetskomplex så vi åkte ganska snart tillbaka till charmiga Valparaiso. En dag tog vi också en guidad graffiti-walking tour för att höra lite historia bakom alla målningar vi såg.

Det är inte helt ovanligt här att få sällskap av en (oftast väldigt fräsch) gatuhund. Den här liraren hängde med oss en ganska bra bit.

Ölprovning på microbryggeri

Från Valparaiso tog vi bussen vidare till Santiago, endast två timmar bort. Här spenderade vi tre dagar! Santiago var väldigt stort och modernt med tunnelbana vilket gjorde det lätt att ta sig runt. Vi var på en häftig samuraj-utställning på kulturhuset, besökte en central utkiksplats/borg som heter Cerro Santa Lucia samt en massa andra fina parker. Vår vän Patrik som har både släkt och vänner i Chile, fixade ihop oss med en gammal vän, Lautaro, och vi blev inbjudna på grillning. Det var mycket trevligt och visade sig vara ett födelsedagskalas för Lautaros far, så vi fick träffa ytterligare lite släkt och vänner samt hans två månader gamla dotter :)

Den klassiska chilenska rätten Chorrillana

After-bbq-häng vid poolen hos Lautaro, med den obligatoriska drinken Piscola (grappa-liknande druvsprit blandad med Cola)

Härifrån återvände vi till Argentina och Mendoza för att spendera ytterligare några dagar i vinhuvudstaden...

Likes

Comments

Som att det inte var nog med vackra vyer i Bolivia, begav vi oss direkt vidare till San Pedro de Atacama i Chile. Det blev sa eftersom det var smidigare att aka genom Chile an att ta sig till Argentina direkt fran Bolivia. Men tur var det, for naturen har var sjukt haftig, med landskap som liknade manen (iallafall som man tror att den ser ut ;)). Sjalva staden i sig var mysig men valdigt turistig och extremt dyr, sma pittoreska gator kantade med trendiga kafeer och hippa butiker. Lite som ett Sodermalm men i den Chilenska oknen...

Utomjordisk mankristall... (salt)

Efter nagra dagar i Chile tog vi bussen vidare till Salta i norra Argentina. Har at vi var forsta riktigt goda kottbit (400gr/person), som ocksa kan ha varit den basta vi nagonsin atit. Matta blev vi och smatt euforiska over att bade kott och vin ar sa billigt i Argentina efter att ha atit kyckling och druckit cola i 3 manader.

Nasta stopp blev nagot vi langtat efter sedan vi borjade resan, lugna dagar i vinparadiset Cafayate. Vi hade hort hur vingardarna lag uppradade och allt inom bara gang- eller cykelavstand fran den lilla lugna orten. Forsta kvallen ordnade tva argentinska gaster en stor bbq for alla pa hostelet. Mycket trevligt och mycket gott!

Vi besokte flera vingardar och en liten getostfarm, med provsmakning pa alla stallena. En dag promenerade vi ocksa till en dalgang med sma vattenfall dar man kunde bada, nagot som var efterlangtat i den torra 35gradiga hettan.

Det vaxte Mora pa hostlet (nogon slags mix mellan hallon och bjornbar)

Likes

Comments

​Val i Bolivia var vi saklart tvugna att aka till den beromda saltoknen, Salar de Uyuni. Vi hade last pa olika bloggar och i gudebocker att man inte ska valja det forsta eller billigaste tur-bolaget, da kvaliteten pa olika turer kan variera mycket. I varsta fall far man en chauffor som ar konstant full, eller en bil som inte fungerar. Enligt nagon skrackhistoria har det till och med hant att personer dott dar ute i oknen! Vi valde att aka med bolag nr tva som attakerade oss direkt nar vi klev av bussen i Uyuni. Som tur ar blev allt valdigt bra och vi dog inte!

Med oss pa turen var ett par fran Baskien, och ett tyskt par. Tillammans tuffade vi fram i det platta okenlandskapet i fyra dagar. Forutom saltoknen, passerade vi flera andra coola stallen. Exempelvis en tagkyrkogard, en kaktus-o, gejser-falt och en flamingo-sjo. Forsta natten bodde vi pa ett salthotell, helt byggt i salt. Ur oknen utvinner man bordsalt, det var fascinerande att tanka sig att hela marken var tackt av ett lager pa ca 1,5m. Nar vi at lunch kunde man bara bryta en bit fran marken och stro over salladen. 

Nagot som vi inte hade planerat var att turen slutade i Chile... Skamt asido, vi fick reda pa i sista stund att det var smidigare for oss som skulle till Argentina att aka en liten svang till Chile pa vagen. 

Stora kaktusar har STORA taggar

Svart det har med perspektivbilder

​Salthotellet

Var chauffor hittade nagra stackars fagelungar som han garna ville visa oss

Heta gejsrar

Likes

Comments

Från Puno tog vi bussen över till La Paz, Bolivia. Det var en ganska obekväm resa som inte helt oväntat tog ett antal timmar längre än vad bussföretaget utlovat. Vi har insett att den angivna tiden väldigt sällan stämmer överens med verkligheten, men man blir ändå alltid smått irriterad när man anländer fyra timmar senare än utlovat. En spännande överraskning på bussresan var passagen över ett sund, bussen åkte på en pråm och vi passagerare fick åka i en liten båt. Båtturen ingick inte i bussbiljetten men det fanns inte så mycket annat val än att betala.

Väl i La Paz hittade vi ett mysigt hostel. Det var skönt att komma till en storstad där matutbudet är mer varierat, vid det här laget börjar vi vara trötta på ris och kyckling med ketchup och majonäs. Här hittade vi både god mexikansk- och marockansk mat.

En av dagarna besökte vi en sjukt stor marknad i utkanten av La Paz. Här såldes allt från bildelar, underkläder, omaka skor och mobiltelfoner, till husdjur, grönsaker och mirakelmediciner. Det mesta begagnat eller stulet, kanske med undantag för djuren och grönsakerna... En av medicinerna som lovade bot på både cancer och reumatism såg ut som en stor balja med hård tvål. I tvålen var det inbakat en ganska stor torkad orm som likt en serpentin stack upp i looper ur tvålen. Tyvärr har vi inga foton från marknaden eftersom det inte var stadens säkraste plats, försäljarna kunde dessutom börja kasta gammal frukt på en om de upptäckte att man fotade. Ni får helt enkelt försöka föreställa er ett Ullared med sydamerikansk touch. Vi köpte ingenting.

⬇️ lustig arkitektur

Här snålar de inte med juicen (vi har blivit lite smått beroende av ananas-juice)

När vi fått nog av avgaser och storstads kaos tog vi nattbussen vidare till den idylliska staden Sucre som också är Bolivias konstitutionella huvudstad. Det är egentligen mycket enkelt, Bolivia har tre huvudstäder; La Paz, Sucre och Cochabamba alla med olika delar av makten. Sucre är känt för sin kolonial-arkitektur med vitputsade fasader. Här ligger även casa de libertad (frihetshuset) där Bolivia förklarades självständigt år 1825, idag är det ett museum. I Sucre bodde vi på ett litet men mycket trevligt hostel där vi även passade på att laga lite mat.

Innan vi åkte vidare mot Uyuni hann vi med en sväng till Potosi, en liten gruvstad. Finns inte så mycket att säga om vår vistelse i staden förutom ett minnesvärt restaurangbesök. Vi skulle unna oss en lite schystare middag. Restaurangen var liten och atmosfären var trevlig fram till att sällskapet som reserverat mer en halva restaurangen gjorde entré. En pop-grupp från Kina med tillhörande entourage, som prompt skulle spela sin egen musik från youtube. När vi sedan skulle beställa dryck, och ganska länge valt från lista om ca 25 viner, visade det sig att det endast fanns ett vin att "välja". Nyttan av en vinLISTA kan man diskutera, men det är väl något alla restauranger bör ha. Man ska också tillägga att det såg ut lite som en fransk bodega där nere, med viner som klädde hela väggarna. Men vid närmare anblick var det ju bara en sort...

Casa de libertad

En skymt av vårt högljudda grannbord

Likes

Comments

Från Cusco åkte vi vidare mot Puno och Lake Titicaca. Här åkte vi ut på sjön för att besöka öar där folket lever väldigt traditionellt. Först besökte vi Uros Islands, flytande vassöar som funnits sedan pre-inkatid. Öarna är inte särskilt stora, den vi besökte beboddes av fem familjer och totalt 15 personer. Eftersom öarna är gjorda av vass måste de ständigt bygga på "golvet" som sakta förmultnar underifrån, detta gör man var femtonde dag. Öarna flyter tack vare kuber av vass-rötter som man byggt själva ön ovanpå. De är förankrade med pinnar, familjen vi besökte bodde tidigare i en grupp av flera andra öar men hade nu valt att flytta sin ö för att få mer lugn och ro.

Som tur var betalade vi inte extra för utsikten!

Stort utbud av Inkacola, den kemiskt gula favoritdrycken bland peruanerna

Efter besöket på Uros, åkte vi vidare till en av de större befolkade öarna som heter Amantani. Där bodde vi tillsammans med en familj i deras enkla hus byggt av lera. Vi åt middag med familjen och fick sedan prova deras traditionella kläder och gå på dans. Det var roligt att pröva kläderna men själva dansevenemanget kändes ytterst stelt, det var bara vi, en grupp turister utklädda i traditionella dräkter som dansade i ring till hetsig indianmusik. Vi bad om att få gå hem tidigare.

Dag två besökte vi en annan ö som heter Taquile och är lite mer utvecklad än Amantani. På båda öarna är stickning en viktig tradition, på den första ön är det kvinnorna som stickar mössor mm. De var otroligt skickliga och kunde sticka avancerade mönster samtidigt som de gick runt på ön och guidade oss. På den andra ön var det istället männen som stickade, enligt tradition vävde de också ett midjeband till sin blivande fru där hennes hår var varpen. Vistelsen på öarna var intressant, och det var roligt att se det traditionella ö-livet, även om själva arrangemanget var väldigt turistigt. Det som ändå kändes bra var att familjerna verkligen uppskattade besöket, turism är trots allt är en stor del av deras inkomstkälla och en anledning till att de kan fortsätta leva på traditionellt vis.

Taquile med känslan av en medelhavs-ö

Väl tillbaka i Puno mötte vi Ana och Vasilis, två vänner som vi lärde känna under vandringen till Machu Pichu. Puno är en liten stad som inte har så mycket att erbjuda mer än att den är Perus utgångspunkt till Titicacasjön. Dock lyckades vi pricka in en av årets stora festligheter och hela staden kokade av festivalyra. Man firar den första inkan Manco Cápacs födelse ur Lake Titicaca. Festivalen pågår under en vecka och peakade under vår sista dag i Puno då det var parad från tidig morgon till sent inpå natten!

Likes

Comments

Efter två lugna dagar i Cusco började vi en femdagars vandring mot Machu Picchu kallad Salkantay. Det är en av de vandringar som är enkla att boka på plats i Cusco, till skillnad från Inka-leden som måste bokas ca 6 månader i förväg.

Vi blev upplockade klockan 04:30 och började bussfärden mot startpunkten på vandringen. Det var relativt mycket uppför första dagen, vilket blev en stor utmaning för John som blivit matförgiftad, troligtvis av ett marsvin dagen innan. Med många toa-pauser och förstoppnings-piller gick det, men mycket långsamt.

Som tur var blev John bättre redan andra dagen, som också var den "tuffaste" med ca 700m stigning. Denna dag var häftig för att man först vandrade i fjällandskap fram till lunch och sedan kom ner i djungel på eftermiddagen. Vi hade väldigt tur med vädret under hela turen, det regnade på natten och när vi var under tak och annars var det uppehåll och ganska mycket sol!

Provar lokala specialiteter i Cusco

Glada miner, ovetandes om följderna

Maten va super under hela turen

Efter tredje dagen fanns möjligheten att besöka några varma-källor. Trots den turistiga känslan och de tiotusentals knott var det skönt att bli ren. På kvällen den dagen bjöds det på Inka-tequila och "dansgolv".

Morgonen efter var det dags för zip-line. Man kunde välja på att vandra tre timmar eller susa fram över trädtopparna och sedan åka buss. Vi var lite skeptiska då vi redan hade testat och tänkta att de skulle vara samma samma. Men vi blev positivt överraskade, linorna var längre (längsta på 900m) och selarna betydligt behagligare. Så det var möjligt att hänga uppochner, liggandes och att åka tillsammans.

Det växte smultron i den Peruanska djungeln(?!)

Så här glad blir man när man hittar en stor avokado att ta med sig

Efter tre långsamma timmars vandring den sista biten från Hydroelectrica kom vi till sist fram till Aguas Calientes, som är staden nedanför Machu Picchu. Där fanns allt man kunde tänka sig i turistväg: butiker, hotel och restauranger. Vi spenderade natten på ett trevligt hostel i privat rum.

Dagar var kommen då vi skulle ta oss den sista sträckan upp till Machu Picchu. Ännu en tidig morgon med avgång 05:30. Promenaden upp de 1750 trappstegen avklarades under tystnad. Väl uppe hade redan de första bussarna kommit men kön var inte allt för lång. När gruppen var samlad började en 2 timmars guidning i ruinen. Sedan hade vi tid att utforska ruinen och bergen omkring tills tåget tog oss mot Cusco klockan 18:20.

På toppen av Machu Picchu mountain, ruinerna blev plötsligt ganska små

Det var häftigt att se en av världens populäraste turistattraktioner. Trots guidning och upplevelse av ruinerna i verkligheten består mysteriet om vad som egentligen försiggick där på inka-tiden. Man verkar veta förvånansvärt lite om sanningen bakom staden...

Likes

Comments

Från Lima begav vi oss vidare söderut till en liten kuststad som heter Paracas. Därifrån kan man ta båtar ut till Islas Ballestas, även kallat poor man's Galapagos. Man får inte gå i land på öarna som är befolkade av fåglar, pingviner, sjölejon och sälar. Istället åkte vi väldigt nära med båten och kunde studera djurlivet, mössa eller huva var rekommenderat då det regnade bajs från himlen. (Tydligen är det världens business med fågelbajset som man skördar var tionde år och säljer som gödsel). En påtaglig stank låg i luften kring öarna...

Efter en natt i Paracas bar det av vidare mot Ica och Huacachina som är en liten oas mitt i öknen. Här bodde vi en natt och provade på det populära fenomenet sand-boarding. Trots att vi från början var något skeptiska, visade det sig vara väldigt roligt och de branta sanddynerna var med utmanande än väntat. I upplevelsen ingick även en vild tur med jeep som flög fram över sanddynerna, även detta var mycket kul (om än något obekvämt)!

Från Huacachina åkte vi sedan vidare mot turistmeckat Cusco och Machu Picchu. Vi är precis hemkomna efter en femdagars vandring till ruinerna, men detta får ni se mer av i nästa inlägg...

Kram och hej

Likes

Comments