My Cranial Chaos.

Idag gick min mormor bort. Min fina rara lilla mormor. Det var helt surrealistiskt. Men jag var där innan de hämtade henne och fick ta ett sista adjö. Hon låg i sin säng när hon lämnade detta jordeliv. Gick in iallafall, strök henne på huvudet som jag brukade, jag pratade med henne och sa att jag älskar henne. Bad henne att komma och kolla till oss då & då och det tror jag hon lär göra.

Detta kan tolkas fel, men läs detta med förnuftiga perspektiv nu. En del av mig var lättad eftersom hon hade olika åkommor och ont av dom. Rejält ont ibland och både jag & mamma könde oss naturligtvis maktlösa för vi alla runt om henne ville inget annat än att hon skulle må så bra som möjligt. Så ja, jag bröt ihop och en monsun av tårar kom. Känns fortfarande knepigt på ett sätt, hur man försöker konstant stålsätta sig mentalt & känslomässigt inför saker som detta men det blir ändå som en örfil. Slapped by reality.

Det liksom glitchar till i både huvud & kropp och man får den här känslan att man inte vet vad man ska känna utöver den sorgen där & då. Åter en rundvandring i ett känslomässigt vakuum. Skrika, gråta, vråla, vara tyst, mala skallen, vad ska jag göra? Det gör ju ont, samtidigt som jag är lättad. Jag är glad för hennes skull samtidigt som jag vill slå handen genom en dörr. Ego versus förnuft återigen i en tungviktsmatch där ingen av dessa sparar på krafterna. Detta år började ju fan inte bra alls... Så jaja, Livet, jag fattar din poäng nu! Det räcker nu med prövningar ett tag. Jag vill gärna sätta mig i ringhörnan en stund och andas!

Men jag väljer att tro i allt detta och trösta mig med att hon har det bra nu, slipper allt ont, och får vara med min fina morfar igen. De är tillsammans igen! Sven & Gunvor ❤ Exakt som förut. Som jag var som gladast att se som då jag växte upp. Som gav mig massor och åter massor med fina barndomsminnen. Återigen så spelades det upp ett fyrverkeri av minnen i huvudet på mig idag. Skulle kunna ge er alla massor med minnen av mormor & morfar, jag lovar.

Men jag är trött. Och i en slags energisk obalans vilket ter sig naturligt kanske. Märks på djuren med att de känner att något inte är som de ska. Nu ska jag bara spendera tid med att försöka få hennes katt Mimmi att bona in sig här och komma överens med de andra pälsklingarna eftersom jag valde att ta hand om henne idag. Det kommer gå bra, ska ni se.

Sov gott nu mormor. Hälsa morfar så gott från mig & ge honom en stor kram! Jag älskar er båda massor ❤

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Vissa anser mig vara rätt kall och okänslig. Jag tror jag är det faktikt också på olika sätt. Vad det beror på är väl förmodligen en samlad livserfarenhet från att ha haft bara idioter & ena jävla råttor (i mänsklig skepnad) omkring mig. Så, ja... Jag är lite känslomässigt avslagen på olika vis, förutom mot djur. Djur är det bästa jag vet. De där varelserna som alltid gjort mig glad på en massa sätt. Helt bäst. Där kommer jag aldrig förneka mina känslor hur jag älskar dom allesammans oerhört. Aldrig svikit. För det är nämligen såhär såsom jag ser det:

Älska ett djur villkors- och gränslöst så älskar dig dig mer tillbaka.

Älska en människa villkors- och gränslöst så vetefan vad som kan hända oavsett när och hur.

Därför jag inte har problem med att be människor dra åt helvete faktiskt. Folk har kommit, folk har gått i mitt liv. Folk kommer komma. Folk kommer gå. De är liksom små pitstops i livets rally. Därför jag har så svårt att sakna nån. Händer enstaka gånger, men att hysteriskt lipa ögonen ur mig och gnälla konstant ligger inte inte i min natur alls. Går du så går du. Stannar du så stannar du. Jag kommer överleva oavsett hur du gör, liksom. Det är så jag ser det, och fan vad nöjd jag är med det. Därför jag inte strösslar min tillit överallt. För jag anser att den är en guldtacka. Får du EN gång min tillit så var glad, för jag litar inte på människor i allmänhet. Jag utgår alltid från att de ska vara as, göra illa dig, eller svika på ett eller annat vis. Därför skrattar jag till lite när jag läser "mänskliga rättigheter" lite här & var. De mänskliga skyldigheterna då?

OK, jag ska vara ärlig för alla er köksbords-Freuds därute. Jag har alltid känt och tyckt att en del av mig dog när min morfar dog. Det var nog då som min känslokyla började slå rot. Han dog ju i cancer så det var inget jag kunde göra åt, men ändå. Jag vart mer likgiltig liksom, men valde att göra det bästa av mitt liv ändå. Och här är jag. Allt går bara bra nu. Saker flyter på och jag tänker börja göra en massa i livet som jag velat sedan jag var liten. Han var altid mån om att jag skulle ha det bra och vara lycklig. Så jag har sedan en tid enbart ägnat mig åt det. Filmerier & underhållning bl.a. Jag väljer att vara lycklig och sluta existera. För nu vill jag leva. Det är en markant skillnad på de två begreppen.

Därför har jag anammat en slags sund egoism. Fokusera på mig själv. Jag, mig själv och vi. Men inte för den sakens skull tappa ödmjukheten helt, men jag kommer dirigera om fokus på mig och mina nära. En gång i tiden ville jag lösa och axla världens alla bördor och bekymmer. Nu känns det som om det kvittar för jag tänker slösa mitt liv & tid på annat. Har kastat nog med pärlor för as i mina dagar. Det är därför jag inte har problem alls med att tala om för någon om de är ena jävla idioter. Låt de dra om de inte kan ta det. Fine! Adieu, ciao, auf wiedersehen, hejdå, goodbye, arrivederci, och en massa andra språk :)

Jag blir ju heller inte yngre liksom. Do you feel me now?






Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Jag har någon form av ryggmärgsreflex mot dumhet. Alltså, inte dum as in elak utan att vara korkad. Blåst. Men vi klyver ett hårstrå här... Genuint korkade personer vet ju inte om att de är korkade men trots det så anser de sig ju vara supersmarta och en kronjuvel för evolutionsläran. Inget mer än så, mot dom har jag inte så mycket mer att säga. Jo, de är roliga och tacksamma att sparra sin sarkasm med faktiskt.

De däremot som kan reta gallfeber på mig emellanåt är dessa som jag vet är smarta, men gör ett aktivt val att spela/vara korkade. Oftast till förmån för nåt som gynnar dom på nåt vis, vilket på ett vis signalerar deras karaktäristiska svaghet och prostitution av sin själ & värdighet. De retar mig. De skulle i vissa fall kanske uträtta en hel del bra saker, men viljan verkar halta rätt ordentligt.

Människor alltså. Jaja. Back to bizniz!

Ciao!

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Låt dom vara bara! Du ska skita i dom helt!

Erkänn jag snodde din uppmärksamhet nu? Simpelt att kunna göra så med tanke på alla imbecilla pesudodebatter som rasar lite här och var om allt från slöja till bakverk till whatever. Jag har som bekant valt att skita fullständigt i allt sånt. Den enda tradition jag verkar ha undermedvetet är att blogga nåt ointressant på söndagar 😊 Så här sitter jag med kaffe och en kelsjuk katt och skriver.

Ja, men vad vill jag säga då? En tanke som slagit mig om och om igen är en sak som rör film (ja, tjat tjat, jag vet...) men liksom som nu sist. Det här kamelprojektet i Göteborg. Det handlar tydligen om nåt "projekt" i miljonklassen där de cashade ut pengarna, men sen blev det inget. Återigen om och om igen så strösslas det pengar på en massa jävla nonsens & korkade dumheter. Föreningar som är komplett galna alt. betydelselösa får pengar konstant, samtidigt som jag harvar i ett år att få finansiering till EN film och jag söker inga miljoner. Pinkyswear.

Det är rätt störande. Men trägen vinner sägs det och jag är envis när det gäller... Anyhow, på nåt vis löser jag det för det är nya förutsättningar, energi, med mer. För en tanke slog mig när jag gick igenom mitt minnesarkiv med Ramiro som gick bort. Han ville verkligen att den ska göras eftersom han läste storyn och hade en rätt cool men mindre roll däri så jag måste mer eller mindre göra den nu. Och när den väl är klar ska jag tillägna den åt honom.

Men jag är less på samhället som ska "främja fri kultur" och uppmana alla att skapa film, teater, med mera för att i nästa andetag bara tvärneka alla som söker finansiering.

Svensk kultur är inte ett dugg "fri" nånstans. Ni som vet vad jag pratar om - Ja, ni vet...

Nu skiter jag i er för nu ska jag dricka kaffe 😊 Kolla gärna vår hemsida sålänge: www.roninmedia.se

Ha en skön söndag!

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Ja, vilken jävla surprise. Det är söndag IGEN! Shit alltså, vilken flash.... Jaja, kom på mig själv iallafall att jag bloggar nästan endast på söndagar, men jag har en del att stå i i veckorna så då får det bli så. Ingen som tvingar nån att läsa, men fuck it... Vi kör en till söndagsblogg då.

Jag var på Hello Actors-mässan igår på Filmhuset i Stockholm, och det var bara fantastiskt kul. Inspirerande och givande på alla vis. Träffade massa gamla bekanta där, samt nya bekantskaper och shit vad jag fick en nytändning i saker. Perfekt nu när Ronin Media är i uppstartsfasen med allting. Märkligt hur en del hela tiden skulle kommentera mina ögon. Jag har ju som bekant ljusgröna ögon, och de är lite annorlunda så en del tror jag har färglinser men icke. Jaja, kanske det som gör att jag landar alla roller, samt min oerhörda talang, för gissa vad...? En grej jag var på audition för förut, vill att jag tar den rollen. Så där ska vi ordna lite sen.

Sedan var det så skönt att få ösa skit över alla dessa jävla dårar som sög energin ur mig med Söder Om Himlen. Dessa klantar, halvmissar, tomsnackare och dillerillare som skiter ursäkter oftare än unge med magsjuka. Blablablablabla... Hela tiden, för att igen: Blablablabla... Nåväl. Jag är inte den som vill ha snack. Jag vill inte ha ursäkter. Handling & resultat såväl negativa som positiva är min melodi och jag kommer göra min zombiefilm under 2017, men jag kommer inte behålla så många från det gamla crewet, utan jag raggar nytt och det går bättre än jag trodde. Så Söder Om Himlen blir av, men nya arbetstiteln är: Walk With Me In Hell.

Har gjort om lite i scenerna också så nu blir den ÄNNU bättre. Jag ska föreslå att vi spelar in en trailer i mars/april sen för alla andra så det finns framförhållning med jobb, barn med mera. Äh, nu orkar jag inte ranta mer med saker.... Här får ni några bilder. Ha en skön söndag!

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Sjuk like a muthafucka! Men jag är för uppspelt för att ligga ner och så. Har tvättat, diskat och blablabla... Men! Det coola är hur det lossnar med Ronin Media faktiskt. Shit. Massor med följare bl.a på Insta från hela världen, andra saker som löst sig med mera. Helt sjukt... Kanske var en mening med allt detta.

Var på Gasp-outlet igår iallafall, självklart fyndades det massor och den där underbara personalen där förnekar sig aldrig. De är bara bäst. Mötte upp Stefan där och han vart lyrisk 😂 Nåväl, efter det så drog vi & käkade och snackade järnet om zombiefilmen, Ronin med mera. Men det coola var när vi kollade inspelningsplatser till filmen. Fanns ju allt på ett enda ställe! 😊 Sen snackade vi med några skådisar och tillfrågade andra härligheter om de ville vara med... Gissa vad de svarade 😉

Så ja. Zombiefilmen blir av. Ny energi, nytt blod, ny input, nytt cast, nytt crew så nu kör vi. Men tills dess så kan ni kolla in Ronin Medias hemsida 😊 www.roninmedia.se 😊 Läs och hör av er om det är nåt. Nu tänker jag dricka kaffe och uppdatera skiten 😊 Ha en fortsatt skön söndag!

🎥🎬❤😉

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Idag är det 27:e januari & det är Förintelsens minnesdag då ryssarna fritog judarna tillsammans med övriga allierade. Jag har föreläst med, och träffat överlevare från den blodigaste massakern i Europas historia. Det är så horribelt så att vid vissa tillfällen har jag fått olust och ont i magen av föreläsningarna jag hört.

Men jag kommer alltid minnas er. Jag kommer alltid hålla minnet levande på de sätt jag kan.

Jag tänder ett ljus för era själar.

"Jag tänker inte fråga Gud vad jag gjort för att ha förtjänat det här förrän han ber mig om min förlåtelse"

Inristat på en trävägg i Auschwitz.

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Den här bloggen skriver jag enbart med den inbyggda röstfunktionen i iPhone. Jag måste säga att det är förbannat kul och samtidigt fascinerande hur tekniken rullar framåt och denna kan spara en massa tid om man inte vill sitta och knappa på tangenter och skärm. Det roliga är att när jag säger. Så sätter den. Kul eller hur? Likaså när jag säger,? Så sätter den ut alla dom tecknen där det ska vara. Den Auto korrigerar också mellanslaget direkt efter. När en inleder en ny mening så därför kan det bero på att den här bloggen kanske ser lite knepig ut. För ni som känner mig vet ju att jag är en språkpolis. Senare så tänker jag i alla fall kolla och gå igenom lite hur vad det finns för begrepp och vad det finns för och annorlunda ord inbyggda i denna funktion.

Jag testade att göra
Men det funkar inte jo.

Oj det verkar som att det funkar ändå kanske bara jag som otydlig. Men nu ska den inte jag tråkar ut mer mer mer med det här utan jag önskar er alla en skön söndag. Hej då

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Jag var på begravning i förrgår, och det var en av de absolut mest vackra (om man nu ska uttrycka det så) och mest andliga jag upplevt. Hela ceremonin var direkt episk och med tanke på Jeannie så var det helt i enlighet med hennes person, karaktär och hela henne på alla sätt, för alla vi som fick äran att lära känna Jeannie visste hur hon funkade. Hon var en såndär glädjespridare, ett personifierat lyckorus och bara var den fantastiska Jeannie. Hon tillhörde den där väldigt lilla minoriteten människor som gjorde dig glad om du var på ett riktigt skithumör! Såna är sällsynta. Detta märktes även på begravningen där närmare 200 personer närvarade för ett sista hejdå... Alla älskade henne ❤

Ingen knäckte henne. Kan beskriva henne med en anekdot så kanske du får ett hum. T.ex när hon låg på sjukhuset och behandlades för cancer så ville hon gå på en konsert. Hon samlade kraft, stack från sjukhuset till konserten och återvände sen, utmattad. Hon var sån. Glad, målmedveten och vid behov - Hård men rättvis. Ville hon göra nåt så bara blev det så. Med det där breda leendet hela tiden. Och humorn. Livsglädjen. Ett unikum.

Sedan vart cancern övermäktig. Eller vart den det? Många beskriver att en del "förlorar kampen mot cancer" men i Jeannies fall så vill jag invända. Inte ens den förbannade sjukdomen kunde ta hennes livsglädje in i det sista! Så hon må ha lämnat detta liv fysiskt, men hon finns alltid med oss. Med sitt leende i våra minnen. Med tanke på att hon lämnade jordelivet som en vinnare & krigare hon föddes till så förlorade hon ingenting. Hon hade redan under sin tid på jorden gjort sig odödlig, så hon spottade cancern i ansiktet, lämnade oss härnere och äntrade sin himmel. Förevigad i minnen & hjärtan ❤ Så vem förlorade?

Du är underbar Jeannie. Rocka loss i din egen himmel med din musik nu som du älskade, så ses vi senare.

Kram & kärlek ❤

För er som vill donera en slant till nätverket mot gynekologisk cancer så kan ni klicka in på: www.gyncancer.se 🙏🏻

Tack för denna gång ❤

Likes

Comments

My Cranial Chaos.

Nja, inte så illa som det låter faktiskt. Försöker bara hålla liv i denna, ty usel är jag på bloggerier. Nåväl, sitter på födelsedagsfirande nu och har det gott. Men tänkte ge er en preview på en plan jag har, som jag slogs av för nån dag sen:

Ramiro, min kompis som gick bort var skitsugen på min zombiefilm eftersom han hade en roll däri som jag skrev. Jag la ju den på is, remember? Men jag kovänder nu - Den ska göras på ett eller annat vis under detta år dels för att Ramiro skulle viljat det, dels för att tusentals andra vill det och dels för att jag för egen del gav upp för lätt i jakt på finansiering anser även jag själv. Har ju även fått nya kontakter, möjligheter och inflik som jag får göra nåt med. Så den kommer bli av men den kommer bli helt ny på alla sätt fast med samma manus & story.

Nästan helt nytt cast & crew och marknadsföring på sociala medier kommer ske. Det var mycket förut, och det blir mycket nu med. Men jag ska bli och vara hårdare & mer taktiskt hänsynslös. Låter illa men så måste det bli. Äta eller ätas och det sägs ju att hungriga vargar jagar bäst...

Jag är utsvulten.

Ha en skön söndag 😊

Hälsningar - Nikola Brankovic 😊

Likes

Comments