View tracker

Det som hände igår/inatt är något jag ALDRIG kommer att glömma.
Jag kommer vara så försiktig med vem jag pratar med, vem jag träffar, vad jag säger, vad jag gör, vart jag går. Aldrig varit så här rädd för en människa.
JAG BER ALLA SOM LÄSER DETTA ATT VARA FÖRSIKTIGA MED VEM NI PRATAR MED PÅ INTERNET OCH SOCIALA MEDIER!
GE ALDRIG UT NUMMER, ADRESS, NAMN ELLER ANNAN INFORMATION OM DIG, DINA VÄNNER, DIN SLÄKT ELLER FAMILJ.
Tyvärr så är sanningen den att det finns mycket konstigt folk här i världen och det finns psykiska människor som behöver hjälp som beter sig fruktansvärt mot människor dom inte ens känner! SÅ JAG BER ALLA ÄNNU EN GÅNG LÄMNA ALDRIG UT INFORMATION OM DIG, DINA VÄNNER, DIN SLÄKT ELLER FAMILJ! LÅT ALDRIG NÅGON GÅ HEM ENSAM, LÄMNA ALDRIG NÅGON SJÄLV PÅ EN FEST, MED NÅGON SOM NI INTE KÄNNER, ELLER MED FOLK SOM NI PRECIS TRÄFFAT! GÅ ALDRIG UTE PÅ GATORNA, I SKOGEN, PÅ VÄGARNA ELLER NÅGON ANNANSTAN UTOMHUS ENSAM!
Det behöver inte ens vara på natten det kan vara mitt på dagen, LÄMNA ALDRIG NÅGON ENSAM OCH LÅT ALDRIG NÅGON GÅ SJÄLV! HA ALLTID KONTAKT MED NÅGON HELA TIDEN OM DU ÄR UTE!
Om det händer dig något och du inte vågar berätta det för någon så snälla jag ber er alla BERÄTTA FÖR NÅGON OM NI RÅKAR UT FÖR NÅGONTING! Berätta för vänner, släkt, familj, kurator jag ber er BERÄTTA för någon som du litar på och som du känner!! Blir du utsatt för mobbning, berätta. Blir du utsatt för hot, berätta även om personen hotar dig med att du inte får berätta för någon för att då kommer den skada dig, berätta ändå för folk kommer hjälpa dig och skydda dig. Blir du utsatt för misshandel, kämpa och använd självförsvar, slå tillbaka och försök ta dig därifrån till närmaste ställe och spring in! Det spelar ingen roll om det är till någons hus bara knacka på eller knacka på och spring in och förklara för dom som bor där vad som hänt och fråga om dom kan hjälpa dig, ring sedan polisen och dina föräldrar och berätta sedan om händelsen för dom. Det gäller även med våldtäkt! Kämpa allt vad du kan, spring så fort som du aldrig sprungit förut, spring in till närmaste hus, affär, stuga eller till närmaste person du ser! Ropa på hjälp! ROPA ALLT VAD DU KAN SKRIK ALLT VAD DU KAN SÅ HÖGT DU KAN TA I MED ALLA KRAFTER DU HAR!Gårdagens händelse eller ja snarare kvällen och nattens händelse igår fick mig att inse vilka otroligt sjuka människor det finns i den här världen och det gjorde mig LIVRÄDD!Jag vill ALDRIG behöva uppleva det igen och jag gjorde något som jag inte brukar, jag berättade för mina vänner på en gång när jag kände att det började spåra ur. Jag berättade vad som hänt och vad personen gjorde, min bästavän stöttade mig och fanns där hela tiden, vi slutade inte hålla kontakten utan försökte hålla den hela tiden även fast hon hade dåligt med batteri men då fanns mina andra två vänner där och lånade ut sina telefoner så att vi kunde fortsätta hålla kontakten!! BERÄTTA ALLTID FÖR DOM DU LITAR PÅ OM VAD SOM HAR HÄNT!! Dom kommer stötta dig, hjälpa dig, och ALLTID finnas där för dig! Dock hände det som alltid händer mig men som jag kämpar med! När man har ADHD så reagerar våran så kallade reptil hjärna fortare och då gör vi eller säger vi saker INNAN vi tänker, vi tänker oss inte för INNAN vi gör något utan efteråt förstår vi vad vi faktiskt har sagt eller gjort och det var just det som hände vilket det oftast gör för mig då jag inte har lärt mig att kontrolera den än och jag hade även inte tagit min medicin igår då jag sov för länge och tar jag medicinen för sent så kan jag ej sova på natten så därför tänkte jag mig inte alls för idag MEN jag gjorde INGENTING FEL och ja jag VET FAKTISKT ATT JAG INTE GJORDE ELLER SA NÅGONTING FEL! Och ändå slutade det med att jag skadade mig själv på ett sätt som kan vara farligt för både kroppen och hjärnan. Jag har insett på bara NÅGRA TIMMAR att du ALDRIG NÅGONSIN SKA VARA ENSAM ELLER LÅTA NÅGON VARA ENSAM ELLER HÅLLA SÅNNA SAKER FÖR DIG SJÄLV. BERÄTTA ALLTID FÖR NÅGON OM DET ÄR NÅGOT SOM GÖR DIG ELLER OM DU KÄNNER DIG OBEKVÄM. VI ALLA MÅSTE HJÄLPA VARANDRA, STÖTTA VARANDRA, FINNAS DÄR FÖR VARANDRA, LYSSNA PÅ VARANDRA OCH VI MÅSTE STÅ UPP FÖR VÅRA VÄNNER, SLÄKT OCH FAMILJ MEN ÄVEN STÅ UPP OCH HÄLPA DOM SOM BEHÖVER VÅRAN HJÄLP, VI MÅSTE LYSSNA PÅ DOM SOM ROPAR PÅ HJÄLP, VI MÅSTE LYSSNA PÅ DOM SOM BEHÖVER OSS, LYSSNA PÅ DOM SOM MÅSTE LÄTTA PÅ SITT HJÄRTA, LYSSNA OCH STÖTTA. VI MÅSTE BÖRJAR BRY OSS OM VARANDRA MER, TA HAND OM VARANDRA, LYSSNA PÅ VARANDRA, HJÄLPA VARANDRA och INTE SKADA, SÅRA, KROSSA, SPRIDA RYKTEN, HOTA, VÅLDTA, MISSHANDLA, FRYSA UT VARANDRA. VI SKA INTE LÄMNA NÅGON ENSAM, LÄMNA NÅGON NÄR HEN MÅR DÅLIGT, ISTÄLLET SKA VI FRÅGA OM PERSONEN VILL VARA MED, FÖLJA MED, FRÅGA OM PERSONEN BEHÖVER ELLER VILL HA HJÄLP, VI SKA HÄLPA PERSONEN ATT MÅ BÄTTRE OCH DET ÄR VI SOM SKA SE TILL ATT PERSONEN INTE MÅR DÅLIGT MER, VI SKA STANNA KVAR HOS PERSONEN SOM MÅR DÅLIGT OCH VISA ATT VI VILL, VÅGAR OCH KAN HJÄLPA PERSONEN!
VI SKA SKITA I VAD ANDRA TYCKER OM DOM INTE GILLAR ATT DU STÖTTAR, LYSSNAR, HJÄLPER OCH FINNS DÄR FÖR ANDRA PERSONER ELLER FÖR PERSONER SOM DOM INTE GILLAR, VI SKA BARA GE DOM FINGRET OCH SÄGA ATT VI VILL HJÄLPA PERSONEN, VI VILL RÄDDA PERSONEN, VI VILL FÅ HEN ATT ÄNDRA SIN TANKE OM ATT TA LIVET AV SIG, VI VILL ATT PERSONEN SKA MÅ BRA, TA VARA PÅ LIVET, LEVA DET LIV PRECIS SÅ SOM PERSONEN VILL LEVA DET! Om du erbjuder en person hjälp som du anser behöver hjälp och personen säger att den inte vill eller behöver din hjälp så GÅ INTE DÄRIFRÅN, SLUTA INTE FRÅGA OM DEN VILL HA ELLER BEHÖVER HJÄLP, ELLER OM DEN VILL BERÄTTA ELLER PRATA OM VAD SOM HÄNT! Vänta bara en stund ungefär 15 minuter och om det är bättre inom dom minuterna så kan du fråga "vill du prata om vad som hände? Vad hade hänt? Hur mår du? Hur mår du nu? Känns det bättre?" Och fråga om personen vill eller behöver hjälp. Vi ska inte bara skita i personen för att den tackar eller säger nej till hjälp! Men vi ska heller INTE pressa personen till att berätta, förklara, tacka eller säga ja till hjälp. Vi MÅSTE fråga VARANDRA OFTARE "hur mår du?" Bara den frågan kan göra en PERSONS DAG, att någon faktiskt frågar, visa att vi bryr sig, visa att finns om personen vill prata, visa att vi finns där för personen när den känner sig redo att prata, berätta, förklara, visa. VI MÅSTE VISA ATT VI FINNS DÄR FÖR VARANDRA OCH ATT VI FAKTISKT BRYR OSS OM VARANDRA ÄVEN OM MAN BRÅKAR MED NÅGON, HAR TAPPAT KONTAKTEN MED NÅGON, ÄR ARG PÅ NÅGON, SAKNAR NÅGON, ÄR LEDSEN PÅ NÅGON ELLER LIKNANDE SÅ MÅSTE VI VISA ATT VI FINNS OM PERSONEN BEHÖVER HJÄLP ELLER VILL PRATA! VI MÅSTE GE TILLIT TILL VARANDRA, LITA PÅ VARANDRA, VI MÅSTE LÄRA OSS ATT BEHÅLLA NÅGON ANNANS HEMLIGHET, BERÄTTELSE, HISTORIA, UPPLEVELSE, SYN PÅ SAKEN, VI MÅSTE VERKLIGEN LÄRA OSS ATT INTE SPRIA SAKER VIDARE. MAN SKA KUNNA PRATA MED EN PERSON UTAN ATT BEHÖVA SÄGA "snälla berätta inte det här för någon, lova! Inte ens för den personen eller din bästavän" efter att vi sagt någonting som egentligen är en självklarhet att man inte berättar för någon! Men om vi frågar personen " är det okej om jag berättar för den eller dom här personerna och personen säger ja så är det en annan sak för då har personen som delat med sig av det som hen berättade gett dig sin tillåtelse men om du frågar och personen säger nej så är det NEJ som gäller! Vill INTE personen att du ska berätta för NÅGON ANNAN så ska VI INTE BERÄTTA DET FÖR NÅGON ANNAN HELLER! MEN VI kan INTE komma EFTERÅT när en person berättat för oss om en privat, jobbig, pinsam, ledsam, sorglig, lång och tuff historia och säga "du jag "råkade" berätta för den eller dom här personerna, va det okej eller?" Jag vet flera tillfällen då jag bara velat skrika ut "NEJ DET VAR INTE OKEJ! DET VAR EN SAK MELLAN DIG OCH MIG! JAG LITADE PÅ DIG OCH BERÄTTADE DET I FÖRTROENDE TILL DIG! OCH DU SPRED DET VIDARE SÅ NU KOMMER ALLA VETA VAD DET ÄR SOM HAR HÄNT, VAD JAG HAR GJORT ELLER VAD JAG SKRIVIT NÄR DET BARA VAR DU SOM FICK VETA FÖR ATT DET VAR PRIVAT, JOBBIGT, TUFFT M.M OCH DU VAR DEN JAG VILLE BERÄTTA FÖR PGA ATT JAG LITADE PÅ DIG OCH JAG LITADE PÅ ATT DU SKULLE HÅLLA DET HEMLIGT!!!"
Vi MÅSTE verkligen bli BÄTTRE på att BEVARA det som andra personer säger till oss med förtroende! Egentligen ska vi heller INTE fråga "är det okej om jag berättar för den eller dom?" Utan vi ska vänta på att personen som berättadeför dig, pratade, förklarade eller visade för dig säger "åh juste du får berätta för andra om du vill" eller "men det jag berättade för dig nu stannar mellan oss du får alltså INTE berätta för någon! Inte ens dina föräldrar! för att det är väldigt jobbigt, svårt, tufft, privat m.m för mig" OM EN PERSON SÄGER "det här stannar BARA mellan dig och mig!" så betyder det DIG och PERSONEN alltså DET STANNAR mellan ERA TVÅ ANSIKTEN och FYRA ÖGON vilket betyder alltså att PERSONEN som var TVUNGEN att BERÄTTA, FÖRKLARA, PRATA eller VISA något sa "jag MÅSTE prata, berätta, visa eller förklara en sak för dig!" Och FÖR DIG menas med EN PERSON och INTE FLER än FYRA ÖGON, TVÅ ANSIKTEN eller TVÅ ÖRON.
Eller om en PERSON säger "det här stannar BARA mellan OSS!" så menar personen ER, alltså BARA NI SOM PERSONEN STÅR OCH BERÄTTAR, VISAR, FÖRKLARAR, alltså om det är flera personer så stannar det mellan DOM PERSONERNA SOM PERSONEN PRATADE MED, VISADE FÖR, FÖRKLARADE FÖR ELLER BERÄTTADE FÖR! Vilken betyder att det stannar MELLAN DOM PERSONERNA SOM PERSONEN SAGT "jag MÅSTE prata, berätta, visa eller förklara en sak för er!", alltså DOM SEX eller FLERA ÖGON som PERSONEN KOLLADE PÅ, DOM SEX eller FLERA ÖRONEN SOM PERSONEN TALADE TILL och DOM TRE eller FLERA NAMN som PERSONEN ROPADE PÅ eller VINKADE DIT, menar nu INTE att ALLA som har lika namn som någon annan person också ska få veta eftersom att det var dom namnen som personen ropade dit som bara fick veta men ett namn är bara ett namn, ett namn är INTE EN PERSON, varje person heter någonting men namnet är inte själva PERSONEN I SIG, namnet på en person kommer aldrig vara en persons RIKTIGA PERSONLIGHET! Det är skillnad på EN PERSON och NAMNET SOM PERSONEN HAR. Bara för att jag berättar, visar och förklarar för eller pratar med mina bästavänner Emil och Elin så betyder INTE det att ALLA som heter Emil och Elin ska få veta vad jag berättat, visat, förklarat för eller pratat med dom om.
JAG ÄR SÅ OTROLIGT JÄVLA TACKSAM SOM FAKTISKT HAR FUNNIT TVÅ SÅNNA OTROLIGT UNDERBARA, SNÄLLA, OMTÄNKSAMMA, ROLIGA, FINA, HÄRLIGA, SÖTA och HELT UNDERBARA VÄNNER! ATT HA FUNNIT TVÅ MÄNNISKOR I VÄRLDEN SOM FAKTISKT IBLAND FÖRSTÅR HUR JAG MÅR, HUR JAG KÄNNER, VARFÖR JAG GÖR SOM JAG GÖR, VARFÖR DET BLIR FEL IBLAND, VARFÖR JAG ÄR SOM JAG ÄR, SOM HAR OTROLIGT MÅNGA LEDSENA, ROLIGA, GALNA, SJUKA, STÖRDA MEN UNDERBARA TANKAR OCH MINNEN MED BÅDE ELIN SOM JAG KÄNNT I LITE MER ÄN ETT ÅR SOM ÄR EN UTAV MINA BÄSTA VÄNNER OCH MED EMIL SOM JAG HAR VETAT VEM HAR ÄR I TYP FYRA ÅR MEN SOM NU VERKLIGEN ÄR EN UTAV MINA BÄSTA VÄNNER VILKET ÄR HELT SJUKT ATT DESSA TVÅ MÄNNISKOR FAKTISKT (för det mesta, alltså nästan alltid) ORKAR MED MITT HUMÖR OCH MINA HUMÖRSVÄNGNINGAR ALLTSÅ DET ÄR HELT OTROLIGT ATT DET FAKTISKT FINNS TVÅ SÅ OTROLIGT UNDERBARA MÄNNISKOR SOM FAKTISKT ÄR UTANFÖR MIN FAMILJ, ATT JAG FAKTISKT HAR TVÅ HELT FANTASTISKA VÄNNER SOM ÄLSKAR MIG FÖR DEN JAG ÄR PRECIS SÅ SOM JAG ÄLSKAR DOM PRECIS FÖR HUR DOM ÄR! DET ÄR FÖR MIG HELT OTROLIGT(!!!)
Att jag idag för snart 17 år sedan föddes, alltså det är helt sjukt och jag kan nästan inte tro på det själv! Ibland känns det verkligen bara som en dröm, att jag har drömt att jag snart levt i 17 år och att livet faktiskt verkligen har varit så otroligt tufft, svårt, sorgligt, ledsamt och jobbigt som det verkligen har varit och ibland önskar jag faktiskt att allt bara var en dröm men med två underbara människor vid min sida som har gett mig tro, hopp och kärlek så inser jag nästan dock så inser jag det inte helt än och det kommer tyvärr ta tid innan jag verkligen kommer kunna inse hur värt det varit att ställa sig upp, slå tillbaka, slåss för det man tycker, tänker och tror på, att stå upp för sig själv, att inte låta andra människor trycka ner dig, att ha blivit mobbad, att ha levt i snart 17 år med ångest och depression, att ha bott med "sin" familj som man känt att man inte tillhör i nästan 17 år, att alltid ständigt haft dom där jobbiga hemska tankarna i huvudet som aldrig försvinner, att man aldrig duger till någonting, när jag inte är eller ska med någonstans blir det strolande sol, värme och alla mår bra och är glada och är i tid eller har något kul att göra men så fort jag är med blir det mulet väder och oftast regn, folk blir arga och irriterade för att jag är segast i familjen och alltid har varit sist ut har ständigt levt med den där stressen över att jag MÅSTE fan vara i tid till allting och det är tydligen jätteviktigt att just JAG ALLTID ska vara i tid! Men när någon annan är sen då jävlar är det inte viktigt alls att vara i tid, att alltid behöva ha dom där jobbiga, tuffa, ledsama, sorgliga, svåra tankarna i hjärnan och sen dessutom att alltid behöva gå med dom där jävla minnerna från sina snart 17 år är ju som en extra liten käftsmäll, att dessutom behöva leva med ångesten som jag får för nästan allting jag gör om dagarna.. Alltså känslan av att leva med ångest och att alltid varje dag gå runt och ha ångest över någonting är så jävla jobbigt, svårt, tufft, ledsamt och det tar otroligt hårt på en människa eller ja iallafall på mig vad jag har märkt eftersom att jag skulle inte kalla mig stark idagens läge då det finns människor som kämpar för sina liv mer än vad jag gör varje dag men jag vill ändå inte säga att jag är svag som person för det tycker jag inte och det kan jag faktiskt stå upp för och säga till mina vänner nu, till människor, till min familj och släkt att jag tycker att jag ändå blivit en person idag med stark personlighet, jag kan säga till människor, till familj, släkt och vänner att JAG SOFIA JOHANSSON FAKTISKT är STOLT ÖVER MIG SJÄLV och att JAG FAKTISKT har KÄMPAT och ÄNDÅ trots alla motgångar, självmordstankar och all ångest och depression, och vad folk har gett mig för skit, att människor har satt mig i sådana situationer där jag har fått tagit deras skit, eller tagit en risk för dom, eller när jag har sagt att det är okej att mina vänner skyller på mig om deras förldrar frågar varför dom ruktar rök, jag har sagt till vänner att ja så klart vi kan sova hos mig om vi har tänkt att supa och ni inte vill/kan åka hem till er allt jävla skitsnack om mig och alla dom rykten som sagt som mig, rykten som människor har spridit ut för att trycka ner mig ännu mer så att dom kan må lite bättre och känna sig lite bättre, att folk har tyckt att det var så kul när jag började sjuan och andra halvåret började gå snett, att jag fan trots att människor som inte ens kände mig alltså människor som bara gick eller var i korridorerna hela tiden när just jag skulle på mina lektioner eller när lektionerna var slut.. alltså att jag fan står här idag även fast dom gjorde det fruktansvärt äckliga sakerna mot mig, slängde elaka kommentarer när jag gick eller sprang i krorridoren, det lät som en jävla elefant när jag sprang i krorridoren pga att jag hade bråttom till en lektion eller från en lektion dom menade ju att jag liksom kunde gå jag behövde inte skynda mig när jag redan var 5 minuter sen eller mer och tyckte att ämnerna FAKTISKT var ROLIGA i sjuan men ja efter att man hört alla dom kommentarerna om hur tjock, fet, ful, äcklig, dum i huvudet, jag var så tröttnade jag, jag tröttnade på alla jävla kommentarer, jag tröttnade på människorna som kom fram till mig i korridoren och slickade sig på fingrarna för att sedan dra dom i mitt ansikte! Jag gick i sjuan och använde knappt nå smink, såg ut som en mupp på skolfotot, sen när jag väl fått höra att jag var så jävla ful så började jag ju köpa smink för deras skull så att dom skulle kunna titta på mig i korridoren utan att spy men då dög ju inte det heller utan då blev jag kallad sprickelspackel åh att det såg ut som att jag hade spacklat ansiktet och sen att spacklet hade spruckit massa men vad fan vem bryr sig ens om hur mycket eller lite smink jag har.. Nej juste ingen av dom som mobbade mig håller på mot mig än idag för att dom gick ur grundskolan en efter en vilket var en sån otrolig lättnad för det bettyde att jag inte behövde springa in på toan direkt när jag kom till skolan mer, jag behövde inte gå in senare på lektionerna pga att jag hade väntat på att alla andra skulle gå på sina lektioner och för att jag hoppas och bad att det skulle vara tomt i korridoren så jag kunde smyga/springa upp för dom där jävla trapporna och sedan in på lektionen, jag behövde inte rusa ut så fort lektionen slutade och gå in på toaletten och sitta där under alla våra håltimmar som vi hade (kändes som dom längsta håltimmarna jag hade under alla mina fyra under högstadiet) men alltså nu har jag fan hållt på med detta inlägg sedan igår kväll och har alltså skrivit detta hela natten och hela morgonen och om det är lite stavnings fel lite här och där så är det inte så konstigt med tanke på hur lågt ner en människa verkligen kunde sjunka igår alltså jag har ALDRIG BLIVIT SÅ RÄDD SOM JAG JAG BLEV IGÅR IKVÄLL UNDER MINA SNART 17 ÅR SOM JAG LEVT! JAG BLEV MED ANDRA ORD LIVRÄDD!
Jag blev och är fortfarande rädd för den här mannen, pojken, grabben, killen, gubben eller vad han nu är för något. Det började från första början för en vecka sedan när jag hade fått en vänförfrågan på Facebook eller om det var att jag bara fick ett meddelande på Facebook jag kommer inte riktigt ihåg men det var iallafall någon som skrev till mig på Facebook så jag kollade vem det va antingen när han skickade vänförfrågan eller ett meddelande men iallafall så såg jag att vi hade två gemensamma vänner dock fick jag inte riktigt ihop det med dom vi hade gemensamt för jag kunde inte tänka mig att just dom två skulle känna honom men iallafall så skickade han massa meddelanden som var precis normalt tycke jag det var liksom det man alltid skriver typ "hej" åh "vad gör du?" Och sånt där ingenting konstigt med det liksom.. Men sen så var jag lite lätt irriterad den dagen och orkade inte att han skuöle skriva hela tiden och fråga samma sak om och om igen typ direkt efter att han redan frågat det en gång så då stängde jag av notiser från bara honom för jag blir jätte lätt irriterad ibland när det kommer upp på min telefon att jag har fått någonting så den där röda jävla pricken dyker upp åh den försvinner ju inte förens man har gått in på själva personen aom har skrivit på Facebook Messenger så då hade jag inte svarat honom på ett bra tag under dagen åh precis när jag går in på konversationen så skriver den jäveln igen åh säger att han precis skulle adda mig på snapchat när det hade plingat till på hans telefon som sa att jag var aktiv på Messenger då och jag var så jävla trött för klockan var så jävla mycket då och detta frågade han mig alltså tidigt på Onsdgasmorgongen 03:45 innan jag gick och la mig men sen så frågade han mig vad jag hette på snapchat och så skrev han att han hade somnat (då på Onsdagen, 03:45) och sen skrev han på Onsdagen igen 16:47 och sa att han hadelagt till mig och sen på Torsdagen nej juste så här var det det var på Onsdagsmorgonen då han hade skrivit vid 03:45 och då så stängde jag av notiserna på honom för att jag blev så irriterad av det där plingande notis ljudet och den röda jävla pricken försvann inte för han hade då skrivit i Torsdags om jag inte skulle acca honom då men det hade jag ju inte sett eftersom att jag hade stängt av notiserna på honom sen i Fredags hade jag fått ännu ett jävla meddelande på messenger så jag tänkte nu får det väl fan vara bra, herregud jag accar väl vem jag vill och när jag vill tänkte jag men då så accade jag honom på snapchat åh det första han gör när jag accepterat hans förfrågan på snapchat är att fråga lite frågor som man ibland brukar fråga någon man precis skrivit till så han frågade bara vad jag gjorde och jag var så jävöa stressad hela den där jävla Fredagen för jag hade precis fått min lön och gjort av med ungerfär 2000kr redan första dagen då jag var skyldig mamma, min syster, Elin åh några fler lite pengar och så skulle vi dessutom fixa inför Lördagen då vi skulle sova hos Emil så jag var skit trött och mådde piss när jag kom vid 22 på Fredagskvällen och sen tror jag att vi snackade lite och frågade det gamla vanliga igen "vad gör du?" "Inget, durå?" "Okejdå, nej inte mycket ligger i sängen åh kollar på tv" sen så börjar då den här killen eller mannen att säga att han det skulle ha varit mysigt att mysa med mig och redan då började jag känna ett obehag och sen började inget mer konstigt typ men nu kommer vi till det som hände igår. Det var så här att han har fortsatt att snapa mig dag efter dag men bara med en bild sen så en dag kommer dock inte ihåg vilken dag det var men jag tror att det var på Fredagskvällen faktiskt då iallafall så frågar han mig om han får fråga mig en sak och jag tänkte väl att det var nå hur gammal jag var eller hur lång var jag eller nå men nej nu började det riktiga obehaget komma fram genom att han börjar fråga massa sex frågor vilket jag inte alls känner mig bekväm med, han frågade först om jag var oskuld och då svarade jag ju så klart ärligt med ett "nej" sen frågade han hur många jag hade haft sex med och då bärjade det kännas lite mer obehagligt, det började kännas som att han var ute efter någonting antingen en nakenbild eller att ligga men jag svarade och stod på mig själv men var dock jävligt förbannad och sen så svarade jag på hans snap för han hade nämligen skickat en snap till och frågat om han fick fråga en till sak? Men då tröttnade jag som fan och då tog jag kort på när jag pekade finger och skickade och då började han, jag har nu alltså fått redan på hur gammal han är för att jag har frågat honom väldigt mycket frågor nu efteråt då han har bett om ursäkt och jag kan erkänna det på en gång att ja ibland hjälper det faktiskt att bara spela med eller göra om reglerna i leken så att det blir till din lek istället för den andra personens lek. Och då efter att jag svarat på dom flesta av den här killens snaps så skrev han helt rakt upp och ner "du ska få igen" och min första tanke då är "jaha och vad fan ska jag få igen för? Jag har ju inte gjort någonting?" Det ända jag hade skrivit till honom innan var "det första du gör när du skriver till någon du inte ens känner eller aldrig har träffat om massa sexfrågor, smart grabb har jag hört" och då fick jag ett svar skit snabbt tillbaka som var "har hört från vem?" Eller vem har du hört det ifrån?" Då svarade jag helt enkelt med sanningen och var ärlig som jag tyvärr är lite för ofta och ibland är jag lite för ärlig när jag någon retar upp mig på det sättet som han gjorde så då svarade jag bara ärligt "det är ett talesätt" och sen började allting som en dag var ett vänligt hej från någon som jag inte kände eller hade en blekaste aning om vem han var men att han som sa att han lagt till mig eller började skriva till mig pga att jag var så himla söt ALLTSÅ JAG VARNAR ALLA FÖR DEN HÄR GRABBEN NU SÅ ÄR DET NÅGON SOM HAR KONTAKT MED HONOM SÅ TA BORT HONOM PÅ EN GÅNG SKRIV INTE ELLER BERÄTTA INTE FÖR HONOM ATT NU TÄNKER TA BORT HONOM FÖR DET GJORDE JAG OCH DÅ BLEV DET BARA VÄRRE.
Jag sa iallafall ifrån att jag inte vill ha sex frågor pga att jag inte känner mig trygg med att få sådana frågor och att som sagt smartaste draget av en kille kanake inte riktigt är att börja fråga en yngre tjej om sexfrågor speciellt inte då hon sagt ifrån och jag sa även att jag inte gillar att prata om sådant då jag inte gillar hur killar hållt på åh liknande på fyllan..
Sen så får jag bara en obehaglig känlsa när någon man aldrig ens träffat eller ens vet hur människan ser ut då blir det en riktigt obehaglig situation som jag brukar få ibland när killar är på en väldigt mycket och tar överallt på en på fyllan så då sa jag ifrån nu på en gång då blev han skit förbannad tydligen fick jag veta ett tag efteråt.. Han skrämde mig inte så där jätte mycket i början men sedan efter bara någon sekund så börjades det, allt det som startade att mitt mående sjönk mer och mer och jag kan ännu inte förstå hur en "vuxen man" kan bete sig så fruktansvärt dåligt och ens säga sådanna saker som just den här mannen gjorde, förstår inte ens hur en annan människa som man aldrig någonsin träffat i verkligen eller som man inte ens vet vem den andra människan är, så lågt jävla ner som han gjorde, alltså när jag äntligen mådde lite bättre så kom han och dränkte mig med allt han kunde. Jag var och är fortfarande nästan säker på att han skulle kunna våldta, misshandla och kanske till och med döda mig.. Eller göra så att jag dödar mig själv, det var en fruktansvärd känsla jag hade och fortfarande har i hela kroppen. Det kändes nästan som att han ville att jag skulle ta mitt eget liv eller göra något dumt. Det var iallafall då hoten började ta på mig mer och mer och jag frågade hela tiden hur han hade tänkt att ge igen på mig men jag fick bar till svar " det märker du sen" eller det får du veta sen" så tillslut tröttnade jag på svaren jag fick och sa att jag skulle blocka honom om han ens hade tanken på att skicka en kulbild till mig för det är något utav det äckligaste och bara så jävla vidrigtaste jag vet och då sa svarade han bara " har aldrig skickat någon kulbild och kommer aldrig göra det heller" då svarade jag bara med "braaaa!!!" Sen så hade ju jag sagt att jag skulle ta bort honom eller blockera honom och jag sa att "om jag får en ända kukbild av dig så kommer jag blockera dig och aldrig avblockera dig igen" då skrev han och svarade på vad och hur han skulle ge igen på " jag hade inte tyckt att det var så kul om massa jag inte kände visste vilka det var ringde till mig" då svarade jag bara enkelt med "att jag har stör ej länge på så kommer ändå inte få fram några samtal" sen började de gå lite för långt när jag började "hota" med att "jag skulle inte vilja att någon letade upp min adress" då blev jag lite fundersam och kände hur det började blir allt mer obehagligt och sen så sa han att han skulle till Falun om några dagar och då svarade jag bara "men gud vilken tur att mitt busskort går ut på Onsdagmorgon så att jag inte kan ta mig till Falun mer" då fick jag tillbaka att han skulle söka upp min adress och komma hem till mig och han började även lite tidigare att hota med att han hade massa bilder på mig som han skulle lägga ut på massa sidor och bland annat en "pedofilsida" med information om mig, mitt nr, min adress osv.. Då svarade jag att "om du kommer hit får du ta det med min farsa och så kommer jag att anmäla dig nu" för att du börjar kännas som en riktigt jävla snusig pedofil jävel det var vad jag tänkte men jag skrev bara till honom att "du börjar fan kännas som en jävla pedofil så som du håller på och skriver" (tror att jag skrev något sådant) och att jag skulle anmäla honom då fick jag tillbaka "om du anmäler får jag ju reda på vad du heter, adress, telefon nr" sen började det gå så mycket käpprättåthelvete som det bara någonsin kan göra kändes det som allt blev bara värre och värre hoten, orden, och speciellt mitt mående alltså det kunde nästan inte bli värre kändes det som men saken är den att jag inte förstår hur man kan verkligen dränka en 17 årig flicka i så hårda och hemska jävla ord som han gjorde, han gav mig även två val: antingen skulle han lägga ut alla bilder som han påstår att han "hade" på mig men fattar fortfarande inte hur kan tror att han kan få ihop det när jag aldrig skickade en bild på mitt ansikte eller min kropp och sedan efteråt så skickade han en utan dom alla bilderna som han "hade" på mig och ah till min överraskning så var det min profilbild som jag har på Facebook.. Och precis innan jag "ändrade" på hans lilla lek så bad jag honom att sluta hota mig, att jag verkligen mådde skit pga han fruktansvärda beteende det enda jag fick till svar när jag bad honom att verkligen sluta för att det verkligen hade fått mig att bli LIVRÄDD och att jag verkligen mådde skit så fick jag det svaret som jag hatar mest av alla svar "K" ett äckligt jävla K som englit mig står för k-bry som nog nästan alla dagens ungdommar använde oss utav förut och k-bry står då alltså för att man inte bryr sig, och nu är det så här att jag är en person som har lärt mig att verkligen kämpa för att ta det lugnt i sådana här situationer vilket jag är otroligt stolt över mig själv att jag lyckades hantera detta på en mindre bra sätt för mig själv men på ett mycket bättre sätt mot andra liksom att jag som är en tjej på snart 17 år, som har levt med diagnosen ADHD hela mitt liv med bara har levt med medicin mot det i ett år och lite mer tror iallafall att det var ungefär ett år och sex månder sedan jag började med medicin mot min diagnos och jag brukar ha som en liten "låda" till hjärna eller en liten "box" som jag och min mamma kallar det och eftersom att jag har depressiv ADHD så lever jag med ångest och depression vilket har gjort att jag ALLTID tagit åt mig av det som människor har sagt till mig MEN när jag gick i lågstadiet så blev min den där lilla "lådan" eller "boxen" till slut full och det fick inte plats mer i den vilket betydde att det började med att ALLT som jag tagit åt mig av och fått höra som har sårat mig, fått mig att må dåligt m.m bara ramlade ut ur min mun och det kom otroligt mycket ord som jag egentligen inte menade men då var första gången jag fick ett utav det som vi i familjen brukar kalla det "utbrott, eller psykbryt" som jag brukar kalla det numera och jag är så otroligt stolt över att jag höll mig så jävla bra under högstaidet och bara lyckades få ett enda "utbrott" under mina fyra år jag gick där! Men det har jag även haft otroligt svårt att styra över vilket gör att när den där "lådan" som styr väldigt mycket i mitt liv är så full så att bara minsta alltså verkligen världens minsta sak som går fel eller om världens vanligaste ord används så kan det göra så att jag expolderar alltså verkligen expolderar och då tar jag ut alla mina känlsor som jag burit på, alla ord jag har fått höra, eller att all skit jag har fått stå ut med så finns det ingenting som kan hindra mig från den "explotionen" som bildas inom mig och det finns även någonting som vi i familjen kallar för "låsning" och när jag har hamnat i en sådan situation finns det inget eller ingen som jag lyssnar på, ingenting av det som någon säger till mig och ingenting av det någon ber mig om går in genom mitt ena öra och jt genom mitt andra öra på en gång! Det finns nästan igenting som jag bryr mig om i ett sådant länge utan BARA tankarna om det som är anledningen till att jag "låst" mig från första börjar. Och tyvärr så är det oftast dom situationerna som jag hamnat i mest, den där "låsningen" som jag fastnar i och då blir jag oftast fruktansvärt otroligt jävla förbannad, arg eller ledsen och just då när det händer när jag inte förstår vad som hänt riktigt eller vad någon har gjort riktigt så kan jag oftast inte kontrolera mig själv, varken vad jag säger eller vad jag gör och det brukar oftast leda till att jag gör saker som skadar mig själv eller som drabbar mig och mitt mående och igårkväll förvandlades en helt vanlig Söndagskväll till den värsta Söndagskvällen jag någonsin haft! Jag har aldrig blivit så chockad i hela mitt liv, så livrädd som jag faktiskt blev igårkväll och det förstörde hela mig, jag som precis hade börjat må lite bättre i livet och som äntligen kunde slappna av och då blev jag påhoppad av en människa som jag aldrig träffat, aldrig sett, vet inte ens vem människan är och jag förstår fortfarande inte och kommer aldrig förstå hur en människa bara kan hoppa på en annan människa som den inte vet någonting om, som den aldrig träffat eller aldrig någonsin ens hört talas om! Jag är fortfarande i chock och förstår inte hur en man som säger att han är 24 år, att han bor i Gävle och sedan efter att jag att "ändrat" mitt beteende och bara spelat tillbaka, bara "lekt" tillbaka i hans lilla lek som sedan slutar med att den kommer slå tillbaka på honom så får jag reda på att han också har diagnosen ADHD och att vi tar lika medicin!! Att då inse att jag verkligen betedde mig så otroligt mycket bättre än vad en 24 årig man betedede sig mot en 17 årig flicka, vilket är helt sjukt i mina ögon. Att en man som säger att han är 24 år och bor i Gävle, ens vågar hota en 17 årig flicka som ber honom att verkligen sluta hota med att han ska söka upp mitt nr, söka upp min adress och komma hem till mig och slita upp min dörr, som hotar med att han har massa bilder på mig och att han ska hänga ut mig på nätet, på sidor där pedofiler brukar kolla på, att han ska hänga ut min adress och mitt telefon nr så att massa människor och pedofiler ringer och kommer hem till mig, att han tillslut får mig att falla när han hotar om att hänga ut min familj över hela nätet och att han ger mig två val att antingen han lägger ut en bild på någon sida där pedofiler kollar runt på små flickor eller att att han hänger ut massa som han vill om min bästavän! Att en man eller att en människa ens har mage till att ge en 17 årig flicka två val, då hon dessutom måste välja mellan att hennes bästavän eller att hon själv blir uthängd på nätet, så klart att jag valde att ge upp och bara göra som han ville efter det tappade jag hoppet om ALLT, blev så livrädd att jag knappt ens ville lämna mitt rum, att skrämma en annan människa så pass mycket så att den inte ens vågar gå ut genom ytterdörren, inte vågar gå till busshållsplatsen, att få en annan människa att bli så rädd så att den inte vågar eller vill vara själv är fan fruktansvärt! Och jag anser att människor som beter sig och trycker ner, och verkligen dränker en annan människa som den aldrig någonsin har träffat, som hotar och får en männsika (speciellt en ungdom som är 17 år och tjej), att någon annan människa ens vågar efter allt som man hört om våldtäkter på festivaler och ungdommar som blivit misshandlade.
Fyfan säger jag bara en sådan människa behöver psykisk hjälp och är psykist störd i mina ögon och den människan behöver VERKLIGEN FÅ HJÄLP MOT SITT BETEENDE ELLER IALLAFALL SÄTTAS DIT FÖR DE HOTEN SOM DEN UTSATT EN ANNAN MÄNNISKA
FÖR!!!!
ATT EN MÄNNISKA FICK MIG ATT MÅ SÅ PASS JÄVLA FRUKTANSVÄRT DÅLIGT SÅ ATT JAG KÄNDE ATT DET INTE ENS VAR NÅGON IDÉ ELLER ATT DET INTE ENS VAR VÄRT ATT FORTSÄTTA LEVA, ATT EN MÄNNISKA ENS KAN TYCKA ATT DET ÄR KUL ATT EN ANNAN MÄNNISKA MÅR SÅ PASS DÅLIGT OCH ÄR SÅ LIVRÄDD SÅ ATT DEN INTE ENS VILL ELLER SER NÅGON MENING MED ATT FORTSÄTTA LEVA ÄR HELT SJUKT! OCH FÖR MIG ÄR MAN VERKLIGEN PSYKIST STÖRD OM MAN SITTER OCH SKRATTAR ÅT NÅGOT SOM GRÅTER OCH ÖVERDOSERAR SIN MEDICIN FÖR ATT MÄNNISKAN BARA VILL FÅ ETT SLUT PÅ ALLTING! Just så kände jag igår, det kändes som att det inte var någon idé med livet och jag mådde så pass jävla dåligt så att jag överdoserade min medicin och till slut hamnade i sängen vaken hela natten och började även att skriva dett inlägget redan igår och jag har nu hållt på med det här inlägget i lite mer än 20 timmar och det har varit super jobbigt för mig att skriva detta inlägget då överdoseringen av medicinen blev ganska så hög vilket jag aldrig trodde att min kropp ens skulle klara av då det kändes som att hjärtat skulle hoppa ut flera gånger under natten och så har min syn, min hjärna, min kropp, och min stavning, och mitt tänkande och mitt hjärta inte mått så jätte bra vilket ni kanske kan förstå med 25 Concerta, 54 mg och 16 Elvanse, 30 mg och det blev då allt tillsammans 1 830 mg vilket är ganska så mycket för min "lilla" kropp då jag har fått jobbiga hjärtklappningar av bara en tablett ibland och jag mår fortfarande skit kasst då jag inte vet hur länge medicinen kommer att sitta i och den dosen jag tog igår kväll gjorde även att jag blev väldigt skakig i kroppen och började se vissa saker i syne och synen försvann lite ibland och jag skrev så mycket så att mina händer skakade, somnade och domnade bort ett tag väldigt många gånger när jag skrev vilket också gjorde att jag imte riktigt har koll på hur stavningen är men jag hoppas att det inte gör något med massa stavfel lite här och där åh sen så minns jag knappt vad jag gjort idag, eller vad jag gjort eller vad jag har skrivit åh inte så kanske har skrivit samma sak flera gånger pga att jag inte minns vad jag skrivit.
Har och är fortfarande livrädd över att lägga ut detta inlägg då jag vill varna er andra för denna personen men vet inte om jag kan lägga ut en bild på honom eller på det han har skrivit till mig då jag har funderat och tänker gå till Polisen med det som han skickat till mig. För även om han skulle hängt ut mig som han säger att han gjort så kanske Polisen inte gör så mycket om jag hänger ut honom.
SÅ VAR RÄDD OM VARANDRA OCH VAR UPPMÄRKSAMMA OM PERSONER SOM NI INTE KÄNNER ELLER VET VEM DEN ELLER DOM ÄR SÅ VAR FÖRSIKTIGA FÖR DET FINNS MÅNGA PSYKISKA STÖRDA MÄNNISKOR PÅ DENNA JORLD!!!!! OCH LÅT ELLER LÄMNA ALDRIG NÅGON ENSAM ELLER SJÄLV MITT I NATTEN ELLER ÄVEN MITT PÅ DAGEN!
Nu har jag fan fått ur mig allt jag känner och har fått berätta om vad som fick mig att ändra min blick och syn på människor, som pappa brukar säga så är jag för godtrogen som person och tror oftast på något som en person säger och ser alltid bara det bra hos människor först. Men igår fick det mig att inse att man måste tänka om och att man ABSOLUT INTE ALLTID KAN LITA PÅ VEM MÄNNISKAN SÄGER ATT DEN ÄR OCH ATT MAN INTE ALLTID SKA LITA PÅ VAD ANDRA MÄNNISKOR SÄGER.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Ja som ni ser i rubriken så är jag "tillbaka igen", det som hände efter mitt senaste inlägg var att allt blev kaos och jag mådde verkligen piss och det gjorde jag ett bra jävla tag. Jag minns inte riktigt vad jag skrivit och vad ni vet men i dagens läge mår jag fortfarande dåligt men mindre dåligt och man kan säga att mitt liv är som att gå upp för en trappa, du tar ett steg varje dag och vissa dagar halkar du till och ramlar ner ert trappsteg och ibland kan det till och med bli att du ramlar ner för flera trappsteg MEN ibland kommer dom dagarna då du ramlar ner för hela trappan och jag har haft väldigt många sådana dagar tidigare men efter att vi fick sommarlov blev det mycket bättre! Skolavslutningen var och är det BÄSTA jag varit med om! Att jag äntligen efter fyra vidriga jävla år får säga hejdå till det helvetet som krossade mig i fyra år och aldrig mer behöva åka tillbaka alltså den känslan är fan obeskrivlig!!! För er som inte vet så gick jag om 8an så jag slutade 9an nu och ska börja på gymmnasiet till Hösten.
Jag kommer göra fler inlägg om vad som hänt den senaste tiden men om det är någon speciellt ni vill veta så kan ni fråga det på ask (sofiajohansson140) eller här i kommentarerna.
Puss och kram på er alla fina och nu hoppas jag på att jag kan hålla i bloggen under en längre tid.

Likes

Comments

View tracker

Jag gjorde en periscope idag som vanligt precis som jag brukar göra och då kom någon in och kallade mig hora vilket gjorde att jag blev skit arg och inte kunde hantera min ilska så jag sa massa saker och ett ord som jag vet att många säger ibland men just då kunde jag inte stoppa det. Jag blev kallad en massa annat tillbaka av människor som jag inte hade gjort något, jag blev kallad det ena med det andra som t.ex hora, slyna, slampa, att mina föräldrar borde skämmas över mig, rasist, att dom skulle komma och våldta mig och slå ner mig, att jag skulle dö osv..

JA jag vet att jag gjorde fel som sa det ordet MEN JA jag bad om ursäkt fler gånger men hatet bara fortsatte även fast jag inte gjorde något mer fel.. sen fick jag fan nog och ville inte ta mer skit så jag startade nya livesändningar men då kom alla in och fortsatte hata trots att jag bett om ursäkt och förklarat om min diagnos osv...

Jag blir så jäkla trött på att människor ens kan bete sig så, att dom fortsätter trigga igång en person, att dom fortsätter även fast personen sitter där och gråter. Det som hände idag kan man verkligen kalla att sparka på någon som redan ligger ner. Att människor ens kan göra så som dom människorna idag det förstår jag inte hur man kan ha hjärta till att göra. Att man fortsätter även fast man ser att människan gråter det är helt sjukt alltså..


Blev ett kort litet inlägg om dagens händelse men jag ska FÖRSÖKA vara mer aktiv här jag ska försöka..

Likes

Comments

Ja som ni ser i rubriken så får det fan vara nog nu! I Fredags vaknade jag och mådde helt okej som jag brukar, gjorde mig iordning och tog bussen till skolan 09:37 och väl i skolan var väl allt helt ok tills vi skulle ha SO.. Jag gick in som vanligt på lektionen och satte mig ner började lyssna och lyssnade jävligt noga, jag försökte hålla mig lugn och det har jag försökt med sedan i Augusti men då just då klarade jag inte mer efter fyra år med tro och hopp på lögner som ALDRIG gått i uppfyllelse, efter fyra år med den värsta ångesten och depperitionen, efter fyra jävla år kom psyk-Sofia fram inför alla i min klass. Fredagen 13/11-2015 kom ALLA mina jävla känslor fram på det sättet jag inte ville! Och tro inte att det slutade där för väl hemma så fortsatte det, just den dagen fick mig att sätta ner foten jävligt ordentligt! Jag fick så jävla nog så jag orkade inte mer, jag orkade inte dessa jävla äckliga lögner, dessa falska människor, att efter ha mått förjävligt i fyra år så kom det bara ur mig.. Dörren small igen i en jävla smäll, snabba förbannade steg i korridorren, en mördande blick i mina ögon, hjärtat som pumpade på snabbare och snabbare, skakande i hela kroppen.
Hon tjejen med ADHD som bara gått in på en lektion och satt sig och lyssnat otroligt noga, hon som varje gång fick en käftsmäll varje gång hon sa något (det var så det kändes när läraren sket i allt hon sa), hon som satt där och försökte hålla lugnet och tårarna inne, hon som satt där och började skaka i hela kroppen med ett hjärta som pumpade snabbare och snabbare, hon som tillslut reste sig och gick mot dörren, tjejen som kom ut från rummet och smällde igen dörren med alla sina krafter, hon som gick med snabba och förbannade steg i korridorren, hon som kunde mörda med blicken, hon som kom till rektorn och skrek, hon som kom hem efter skolan helt förstörd, hon som skrek och kastade saker på sitt rum, hon som grät flera liter den dagen, kvällen och natten, hon som äntligen hade en dröm hon kämpade efter.. Den tjejen är en person som ingen vill vara i närheten av när sådant händer.
Den här tjejen har levt med ADHD i hela sitt liv, hon har kämpat från dag till dag och natt till natt, varje dag har varit en fråga om att leva eller dö, hon har aldrig blivit lyssnad på och INGEN har förstått henne.. Men för ungefär ett år sedan fick hon några människor att förstå och dom har kämpat med henne, mina föräldrar har kämpat med mig och vi har kämpat tillsammans i fyra år och för ungefär kanske ett år sedan fick jag min diagnos ADHD. Att vi har kämpat dag in och dag ut och förklarat med ALLA våra krafter är helt sjukt för här står vi idag efter fyra år med ingenting!!
Att ha hållt på med detta i fyra år har fått mig vansinig och jag vill inte att någon ska behöva vara med om det jag varit med om för tro mig det är fan inte lätt. Det som sårar mig mest när jag skriver detta är hur en människa kan sänka en annan människa så lågt och att den ens kan kolla en in i ögonen och säga samma saker gela tiden sårar mig nå fruktansvärt och att allt bara har varit en stor ända lögn. Men sen att ens hem Kommun inte ens kan ta ansvar det är bara pinsamt och jävligt sorgligt. Första bilden är tidigare på Fredagsmorgonen och dom andra är senare när jag kom hem i Fredags.

KOM ALLTID IHÅG ATT GÖRA DIN RÖST HÖRD OCH VA ALDRIG RÄDD FÖR ATT FÖRMEDLA DINA ÅSIKTER OCH TANKAR!!!
VÅGA SÄGA NEJ! VÅGA SÄTTA STOP!
OCH VÅGA VARA DIG SJÄLV OCH SÄTTA NER FOTEN!

Likes

Comments

Livet går väl kanske inte så jätte bra just nu men jag hoppas på att det kommer bli bättre snart, dock så finns det väldigt små saker som har fått mig glad när allt varit skit men tyvärr så har det även varit väldigt små saker som har fått mig att bli otroligt förbannad. Jag hoppas att skolan går bra nu så att jag kan få lämna den skit skolan som jag går på, usch fy fan!

Att vissa människor har blivit så jävla falska nu den senaste tiden stör mig nå otroligt, människor som pratar med mig om vissa saker och sedan gör tvärt emot det dom sagt alltså det är bara så jävla.. bläää, sen att falska människor sedan pratar om att någon annan är falsk fast den är exakt lika dan är ju bara skrattretande. Har inte så mycket att skriva men gör ändå ett litet kort inlägg nu då jag har tänk att snart göra ett inlägg om hur en dag kan se ut för mig med min ADHD. Ha en fortsatt bra kväll, kram.

Likes

Comments

Ja som ni ser i rubriken så vill jag att nian ska gå fort nu då jag är så otroligt taggad på gymnasiet och sedan att jobba! Jag har varit på praktik vecka 43 med min pappa och nu tänker säkert ni, "kul att vara med sin förälder, hittade du inget annat" och det man får höra av lärare är "försök att hitta en praktik plats MEN inte hos era föräldrar" och en fråga bara hur fan tänker ni där? Om mina föräldrar jobbar med något som jag är intresserad av så är det väl klart som fan att jag tänker praktisera där. Jag var som sagt med min pappa på praktik på Boliden i Garpenberg MEN min pappa jobbar under jord och man måste vara 18 för att få vara under jord och jobba vilket jag inte är men ör du 16 så får du vara ovanför jord vilket jag var och min pappa gjorde lite både och så ibland var han uppe på förrådet där jag var och ibland nere under jord i gruvan. Om jag ska beskriva praktiken med ett ord så är det älskar, jag älskade verkligen att vara där. Att gå upp 04:40 varje morgon, klä på sig, sitta i bilen 05:00, komma till jobbet och byta om, gå till "personalrummet" ta en kopp varm choklad, börja göra lite jobb fram till ungefär 08:00 då vi oftast åt frukost sedan jobba vidare igen och sedan äta lunch vid ungefär 11:00 och efter det jobba fram till 14:45. Det var den bästa veckan jag har haft sedan vi började skolan, och den 22/10 var det Öppet hus på det gymnasiet som jag vill gå och gissa om jag blev mer taggad? Jaaa!! Då kände jag bara åt helvete med nian ta mig till gymnasiet NU!! Jag vet exakt vad jag vill med gymnasiet och vet exakt vad jag ska gå och jag kommer kämpa tills jag har det exakt så som jag vill ha de!
Jag vill bara att det går jävligt fort nu så jag kan få komma till gymnasiet! Och därför är jag även otroligt nöjd med att jag gick om ett år för annars hade jag aldrig stått här idag och varit så otroligt säker till 110% på vad jag vill jobba med.

Likes

Comments

Ni vet när allting känns så himla bra och man känner att man karar allt? Just den känslan hade jag för några veckor sedan men sen bara brast allt.. Allt gick åt helvete men samtidigt så gick det bra, jag vet inte riktigt vad som har hänt nu dom senaste veckorna men allt har bara känts jobbigt och tufft. Jag har vid vissa tillfällen verkligen kämpat och försökt men har hela tiden fått en käftsmäll tillbaka, eller det är i alla fall så det känns. Att ha fått höra dom där orden som fått mig att ändra mig får mig verkligen att vilja spy, hur kan man lova mig att det kommer bli bättre när personen vet att det inte kommer bli bättre? Hur kan personen se dig djupt in i ögonen och säga att den lovar att hjälpa dig och hur kan personen lova dig detta varje gång du pratar med den och sen ändå stå där framför dig efter fyra år och säga samma sak när den ändå inte gjort det den lovat för fyra år sedan. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre för nu har jag fått så jävla nog! Jag orkar inte längre och jag tvingar mig själv till saker som snart inte kommer hålla längre, jag orkar snart inte kämpa mer om det ska fortsätta så här men jag kan lova dig att jag kommer sätta dit dig så jävla hårt och jag kommer tvinga mig själv till att kämpa ända tills du fattar hur jävla allvarligt detta är och jag kommer fortsätta kämpa tills jag får som jag vill för det finns en sak som jag har velat i fyra år nu och jag kommer inte ge mig förens den saken är uppfylld. Jag har fått nog och jag har insett att jag har varit för snäll mot dig och jag har litat för mycket på dig men nu är det slut på de! Jag kommer inte vara snäll mot dig längre för du har fått dina chanser och nu har det gått för långt och jag måste sätta ner foten nu innan det går helt åt helvete för det är inget jag vill, du har fått mig att må så pass jävla dåligt nu så jag orkar inte med dig mer och allt du säger till mig är lögner och du har fått mig att må så jävla dåligt och du har fått mig att ändra mina tankar och jag har lyssnat på dig men bara fått skit tillbaka och nu har jag fått nog och nu är det din tur att få träffa monster Sofia som jag egentligen inte vill att någon ska få träffa men just nu är de det ända sättet att få dig att förstå.

Jag kanske inte kommer vara så jätte aktiv på bloggen nu då jag mår otroligt dåligt och måste fixa enormt stora saker men jag hoppas ändå att jag kommer kunna göra några roligare inlägg. Jag tror att det är jätte svårt för vissa av er att förstå hur stort det och allvarligt detta faktiskt är men jag hoppas ändå att jag kan göra ett lite längre inlägg snart om hur det faktiskt är för mig med min diagnos. Och för att sammanfatta lite av det jag skrev i början så finns det en person som har lovat mig massa saker gång på gång men ändå aldrig gjort något av det hen lovat och det har gått så långt nu så att jag snart inte orkar mer och bara ger upp och jag har varit alldeles för snäll mot denna personen och nu måste jag verkligen sätta stop och stå upp för mig själv för att jag ens ska kunna gå upp på morgonen. Och jag har verkligen fått nog nu och jag kommer kämpa tills jag inte orkar mer och ni som ser eller träffar mig varje dag kommer kanske få se sidor av mig som ni aldrig trodde eller som ni aldrig sett.

KOM ALLTID IHÅG ATT STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV OCH SKIT I VAD ANDRA TYCKER FÖR DU DUGER PRECIS SOM DU ÄR!

Likes

Comments

Ja som ni kanske ser i rubriken så är det helt enkelt så att jag håller på att bli förkyld så min motivation till att blogga har inte funnits och inte orken heller men har inte gjort så mycket den senaste veckan. Men igår där emot så fyllde lilla jag 16 år! Helt otrolig att jag har levt i 16 år och fortfarande är kvar än idag, jag hade släktkalas i Söndags och fick massa presenter som jag är sjukt nöjd med! Beställde även hem en present idag så längtar super mycket tills paketet kommer!! Var även in till stan en sväng igår med M och käkade på Maestro men dagen i skolan både igår och idag var super sega och tröga. Blev ett snabbt och kort inlägg men ah..

Likes

Comments

Ja vad ska man skriva egentligen..?

Hela förra veckan gick väl lite så där i skolan, det gick inte super bra men inte heller super dåligt men jag känner att min irritation börjar komma tillbaka och visst jag brukar alltid bli irriterad på små saker men innan min medicin var det betydligt mycket mer och d var den lite värre än vad den är nu men jag känner att det börja komma tillbaka lite vilket jag verkligen INTE vill!

Så med det sagt så var Fredagen ett rent jävla helvete och jag har aldrig tröttnat ur så mycket som jag gjorde då så för mig betyder du inget längre! Jag skiter i dina ord för dom är bara lögner och det du gör är du fan inte bra på för det börjar gå alldeles för långt nu och jag pallar inte med dina lögner gång på gång! Du kan försöka hur jävla mycket du vill nu men jag kommer skita i allt du säger och det kommer gå in genom det ena örat och ut genom det andra för du har inte lärt dig ett skit efter fyra år! Jag kommer att gå efter min egen vilja och mina egna val och nu får du fan bara ta det och inse att du INTE kan ta åt dig av det folk säger.

Hur som haver imorgon är det Måndag och vi laddar om för en ny vecka! Allting ser ungefär ut som vanligt denna veckan förutom att vi har utvecklingssamtalsdagar och får jobba hemma på Onsdag och Torsdag om vi vill, jag vet inte hur jag ska gör än men det märks väl. Nu ska jag i alla fall fixa medicinen så att jag kommer ihåg den imorgon och sen ska jag kolla lite i mapparna om jag kanske behöver plugga lite men har fruktansvärt ont i huvudet och axlarna så ska nog bara göra en kopp med varmt te och ta en ALLEVO, är så jäkla besatt av dom just nu men det är bara bra eftersom att det är svårt för mig att bli hungrig men den är super bra att ta när man är i skolan och det är långt kvar till lunch.

Och om åtta jävla dagar fyller jag 16 år! Helt sjukt att jag har levt i 16 år och helt sjukt att det faktiskt är nu jag börjar må bra! Ha en super mysig Söndagskväll nu, kram S.

Likes

Comments

Det finns vissa personer som brukar säga "hur orkar ni hålla på, fan vad ni bråkar hela tiden, men släpp det, sluta bråka bara, fan gå vidare, fan vad ni snackar skit hela tiden" och sanningen är den att NI som OFTAST säger så här hela tiden inte är mycket bättre själva och ah lev med det för en dag kommer ni nog inse att ni inte är så jävla mycket bättre själva.

Just nu sitter jag här jävligt arg, ledsen, besviken och ah jag vette fan vad jag är men allt bara fortsätter men om ett år är jag någon helt annanstans i livet och kommer inte bry mig ett jävla skit om er som bevisat hur ni verkligen är, och inse bara att ni inte är bättre själva men samhället är byggt så jävla konstigt och därför sitter ni där ni sitter i en bra position medan vissa andra bara får skit för ingenting!

Jag är faktiskt jävligt stolt över att jag sitter här idag med alla känslor inom mig och kan hantera dom något bättre än förut, att leva ett liv med allt inom sig är fan inte lätt kan jag tala om och bara för att man en dag vaknar upp och mår bättre och kan hantera saker så får man ännu mera skit bara för att man visar sig vara en stark person som man inte kan trycka ner hur som helst längre vilket jag tycker är förjävligt! Ni människor som trycker ner andra vad fan håller ni på med?! Ni som startar rykten om en person hur fan tänker ni?! Ni som kallar andra människor feta eller tjocka vad fan tänker ni med?! Ni vet väl fan inte hur mycket den människan sliter arslet av sig för att gå ner i vikt eller jobba på sitt självförtroende! Ni som kallar någon ful?! Ni vet inte hur jävla mycket den personen jobbar på sitt utseende eller ens jobbar på att försöka se sig själv i spegeln utan att bryta ihop. Att människor kan säga sånt här för att kränka en annan människa alltså det är fan vidrigt! Att vissa personer säger sånt här bara för att trycka ner andra! Och ja jag vet att man kan skoja om sådant här med sina vänner och säga så om man är arg på någon för det har även jag gjort och det tror jag att alla någon gång gjort men att gå fram till en människa som man kanske vet har det tufft och säga sånt är så jävla äckligt! Jag kommer att göra ett långt inlägg i framtiden om MOBBNING därför att jag tycker att det är så jävla vidrigt och det borde inte ens få finnas!

Och nu kommer vissa utav er tänka "jaha och vad fan vet du om mobbning?!" Men jag kan nu tala om för er alla att ja jag har blivit mobbad så ja jag vet hur det känns och jag kan tala om att mobbning ja det kan leda till självmord MEN för mig är det inte självmord utan för mig är det andra personer som MÖRDAR en annan människa och det ända man kanske kan göra då för att rädda sig själv är att ta självmord.

Att man kan sänka en annan människa så mycket så att den inte ser EN ÄNDA BRA SAK med sig själv är förjävligt, att man kan få en annan människa att lida från en vecka till flera år det är fruktansvärt.

Just nu sitter jag här och skakar och vet inte riktigt hur jag ska bete mig, ska jag göra som förr? Ska jag fortsätta som nu? Ska jag satsa till 110% och skita i det andra? Ska jag fortsätta livet som förr med att bara tänka på andra och skita i mig själv? Ska jag tänka på mig själv och leva efter min egen vilja?

Jag kan tala om att mina planer är enormt höga idag än vad dom var för tre år sedan, det kan nog vara det mäktigaste jag någonsin gjort om jag lyckas!

När vi ända pratar om människor så förstår jag inte hur vissa personer kan ställa frågor men sedan bara skita i svaret, jag kan tala om att ibland känns det som en smäll rakt i ansiktet men även ibland kan det kännas som ett skott rakt i magen. Att det finns personer som kan få människor att vara rädd för att visa sig utanför dörren eller till och med vara rädda för att gå till skolan men även att det finns personer som kan få människor att inte ens våga visa sig för sin familj, släkt och vänner alltså snälla varför i helvete är världen så här?! Varför gör vissa människor så här?!

Att personer kan få människor att vända på snälla och fina ord är livsfarligt och det kan  även gå riktigt långt tyvärr MEN det är de vi ska stoppa för så här ska INTE världen få vara!!!

Jag hoppas att ni alla andra haft en bättre dag än vad jag har haft, kram på er alla.

Likes

Comments