En vecka av kaos, en vecka av tårar och en vecka som äntligen lidit mot sitt slut. Imorgon är det en ny dag, jag ska ge det ett försök att ta mig till skolan. Jag vill klara det, för jag måste verkligen vara i skolan. Sitter hemma i lägenheten nu, ensam och förstörd. Men det är okej. Jag trivs ensam, på sätt och vis.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Förlåt, jag har varit frånvarande på alla socialamedier i över en vecka nu. Ingenting är som vanligt, jag har inte varit på skolan på en hel vecka. Det värsta som hade kunnat hända, det hände. Jag har många gånger sagt att jag mått skitdåligt, men detta toppar verkligen allt. Tacksam över all underbar blåljuspersonal som är så fantastiska på sitt jobb. Önskar jag kunde berätta för er, men jag kan inte skriva ut sådana här hemska saker..

Likes

Comments

Godmorgon! Skrev ju igår att jag skulle äta middag i Storforsen med mor och far, men oj så fel jag hade. Mina älskade vänner har under 4 veckors tid planerat, handlat och fixat i ordning en överraskningsfest för mig.

Igår så gjorde jag mig i ordning för att äta i Storforsen, men när vi kom till Älvsbyn och skulle tanka så satte mamma på mig en ögonbindel. Vi snurrade runt i Älvsbyn och jag hade ingen aning om var vi skulle. Tillslut går vi in i ett hus och när jag tar av ögonbindeln så skriker alla ”överraskning” och börjar sjunga för mig. Tårarna bara sprutade och jag blev så himla glad över alla fina vänner jag har som har fixat allt detta och lagt ner så mycket tid.

Sen fick jag följa massa lappar och gå en typ av ”skattjakt”, där jag fick presenter efter vägen. Så fina saker och dom skämde bort mig så mycket!! Fick bland annat en tröja som jag pratat om i över ett år, som alla visste att jag ville ha. Dessvärre har den varit slutsåld i Sverige och den kommer inte in i lager något mer. Så jag har varit så ledsen. Men då hade Elin, igår efter skolan, farit till Finland (!!!!) och köpt den tröjan åt mig. Asså wow. Sen fick jag några olika vinflaskor, inredningsgrejer till läggan, smycken och massvis med energidrycker.

Sen partajade vi och drack massa goda drinkar. Så glad att det var så bra stämning hela kvällen trots att det var så mycket alkohol inblandat. Jag for hem vid 4 och somnade runt 5.

Hur ska jag någonsin kunna tacka er alla för detta. Hade världens bästa kväll, jag har inte haft såhär kul på länge och jag behövde detta verkligen. Hela mitt hjärta är fyllt av kärlek och detta kommer jag leva på länge. Jag älskar er allihopa, tack tack tack!!

Likes

Comments

Har mått bra så länge nu. Det har varit obeskrivligt skönt. Men, plötsligt rasar allting igen. Jag VET att det är en lång väg jag måste gå för att börja må bra igen. Men det är inte så lätt när jag hela tiden försöker men stampar på samma ställe. När jag söker hjälp tar ingen mig på allvar och det känns som att ingen jag pratar med lyssnar.

Jag hinner liksom inte med. Tiden går så fort och att må dåligt är en vardag nu, det är normalt för mig. Åren går och jag slösar bort min tid på att försöka bli hel igen, men förgäves. Det blir inte bättre, jo under korta perioder. Men plötsligt är livet inte värt något längre.

Jag ger mitt allt, skrattar, tänker positivt och jag kämpar. Tro det eller ej, jag kämpar verkligen. Men det är svårt, för jag är så vilsen och otillräcklig.

Antidepressiva känns som din enda utväg just nu” - Hur ska jag kunna äta antidepressiva när jag är så helvetes rädd för tabletter. Jag kan inte hantera dom, jag är så rädd för överdoser för jag vet vad jag är kapabel till. Varför ska jag leva på lyckopiller, hur kan min enda utväg vara mediciner? Är jag ett så hopplöst fall? Är jag så missanpassad? För just nu verkar jag inte passa in i samhället med tanke på att mina kuratorer inte tar mig på allvar, inte lyssnar och framförallt försöker tvinga i mig massa piller.

”Så självisk du är som ens övervägt självmord, tänk på din familj och vänner. Hur kan du ens utsätta dom för det?” - Nej jag är inte självisk. Faktum är att min familj och mina vänner är det enda jag tänker på. De är dom enda jag kämpar för.

”Skär dig inte, dina lår blir så fula, fulla i ärr” - Jag skiter fullständigt i att jag kommer få ärr. Allting handlar inte om utseendet, det handlar om att överleva. Att säga till en deprimerad människa att rycka upp sig, det är som att säga att en cancer patient ska rycka upp sif.

Jag vet ju att det kommer bli bättre men när det väl blir bra, hur länge håller det i sig?? Jag orkar inte kämpa för något för att sedan hela tiden ramla tillbaka på ruta 1.

Det är många av er som läser nu och tänker ”du borde göra si eller så, detta funkar inte i längden, vi har haft denna diskussion förr, du måste orka kämpa, detta är ingen quick fix”. - Tro mig, jag vet det. Men trots att jag vill bli frisk så kan jag inte. Det känns så långt bort och så främmande. Jag känner mig ärad när någon skriver till mig och vill hjälpa mig, tro mig jag uppskattar omtanken och att nån visar att den personen bryr sig. För just nu känns det som att ingen i min närhet bryr sig. Förståeligt dock, jag skulle heller inte orka med mig själv.

Är jag missanpassad för samhället eller vad är felet?

Likes

Comments

Blir så otroligt less. Hela förra året var en enda flopp, var sjuk hela tiden. Jag trodde 3dje året skulle bli bättre, men nu är jag sjuk igen. Har verkligen inte tid att vara hemma från skolan, men idag hade jag inget val. Vi har så mycket i skolan nu och jag behöver vara där varenda minut. Men det går inte nu. Har så ont i halsen, knappt någon röst och jag snuvar. Less, less, less.

Likes

Comments

Alltså denna kille. Finaste Algot! Han är så speciell, han är så otroligt varm och kärleksfull. Han har varit min i närmare 3 år och snart ska jag flytta utan honom. Det är visserligen min katt, jag har betalat allting gällande honom, mamma och pappa har inte hjälpt till någonting, det var jag som for och tittade på honom och föll vid första ögonkastet, jag fixade alla papper och grejer, sen var han min.

Men det känns verkligen inte fair att ta med honom till en liten etta i centrum när han är van att springa runt bland flera 100 kvadrat skog.. Han är både inne- och utekatt men att tvinga honom bli en innekatt, det finns inte på kartan. Han trivs bra här hemma med päronen, så här får han stanna. Men om mor och far är lika nöjda som Algot, det tvivlar jag på ;)

Likes

Comments