Vad är det som gör att vissa personer är enklare att tycka om än andra?

Det är något jag funderat över en hel del. Vad gör dessa personer som andra inte gör? Jag har läst en del kring ämnet, funderat mycket på personer jag träffat samt situationer jag upplevt. Det är två saker jag uppskattar, två egentligen ganska simpla saker. Eller rättare sagt, ett förhållningssätt och en metod. Och det bästa med dessa två saker är att alla kan bli bättre på dem, bara man medvetandegör dem och arbetar med dem. För visst strävar vi alla efter att bli omtyckta. Det finns ju naturligtvis mer än så att tänka på, men försöker du förbättra dig själv på nedanstående två punkter så tror jag du ökar chanserna att andra skall tycka du är en trevlig person. Det är åtminstone en start!

· Var genuint intresserad av andra människor och deras berättelser.

Jag tror alla känner igen sig i följande scenario; du är på någon form av mingelaktivitet. Det kan vara en fest, en fikastund på jobbet eller en näringslivsträff. Du sitter och pratar med en person. Eller rättare sagt personen pratar med dig. Hen berättar något för dig. Du sitter och nickar mot personen som om du lyssnar men egentligen är dina tankar någon annanstans. Du hör alla andra samtal i rummet och hoppas att personen framför dig snart har pratat klart så du kan ursäkta dig. Du är inte intresserad. Känner du igen dig? Jag känner igen mig.

För ett tag sedan träffade jag en person som på senare tid kommit att bli en stor del i mitt liv. Hon lyckades direkt sätta mig i situationer jag inte var van vid. När jag berättade något för henne så lyssnade hon med ett enormt djup. Förstår hon inte eller vill veta mer så frågar hon. Till en början tyckte jag det var ganska jobbigt, det var ju bara jag som pratade? Men i takt med att jag förstod hennes genuina intresse för mig som person, ju skönare var det att verkligen få prata om saker som ingen annan lyssnade på. Det är först såhär i efterhand jag har reflekterat över det hon gjorde. Hon gör detta utan att ens tänka på det. Det är inte bara jag som upplevt detta. Hon är extremt lätt att tycka om och hon skapar snabbt ett förtroende hos nya människor. Imponerande. Det kräver inte mycket mer än att du gör det hon gör, lyssnar genuint.

Och så till den andra delen, metoden som alla borde testa, den gör underverk.


· Kom ihåg namn och tilltala personer med deras namn.

Hört någon säga ”jag är så dålig på namn” när ni hälsar, har du kanske själv sagt det? Jag har gjort det många gånger, men det är slut på det nu. Namnet är kanske det mest personliga vi har, varje gång du hör ditt namn lyssnar du lite extra. Visst har du upplevt känslan av nöjdhet/stolthet när en person nämner dig vid namn. Är personen någon du knappt känner eller kanske någon du verkligen ser upp till blir känslan ännu starkare, inte sant?

Jag hade en gästföreläsare under min tid på Universitetet. När vi kom till föreläsningen stod han i dörren och hälsade på alla och fick oss att säga våra namn. Han upprepade allas namn likt ”Hej Johan”, ”Hej Lisa” osv. Jag, som vid den tiden, inte gärna var någon som medverkade aktivt på lektionerna rent verbalt satte mig som vanligt långt bak i klassrummet. Ungefär en timme in i föreläsningen diskuterade föreläsaren något som jag minns var väldigt intressant. På något sätt fick vi ögonkontakt vid ett tillfälle då han tänkte fråga klassen något. ”Johan, vad tycker du i denna frågan?” Lite förvånad över att jag fick frågan men stärkt av vetskapen att han noterat mitt namn vet jag att mitt svar blev riktigt bra. Jag blev sedd för den jag var, Johan. Han nämnde alla vid namn under hela föreläsningen. Och än idag kommer jag ihåg honom med värme. Han heter Mats. Ska jag vara riktigt ärlig så minns jag inte en smack av hans ämne. Men jag minns honom. Och vem vet, nästa gång jag träffar honom så kanske han säger; ”Hej Johan”.


Lär dig att genuint lyssna på andra människors berättelser och skapa dina egna metoder för att minnas personers namn.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår eller om det var i förrgår så gick svenska ishockeyförbundet ut och sa att deras domare skulle ha regnbågsfärgade armband på sig under matcherna den kommande säsongen. Jag vet inte om jag tycker det är en bra idé.

Machokulturen är helt hemsk, det vittnar inte minst Etnologen Jesper Fundberg om i sin avhandling ”Kom igen, gubbar!” om pojkfotboll som manlig fostringsmiljö. Under fyra år följde Fundberg ett pojkfotbollslag på träningar och matcher. Riktigt spännande, vidrigt och slående. Jag har själv lyssnat på ett föredrag av Jesper. Han identifierar tre stereotyper som fotbollspojkarna tar spjärn mot för att definiera sin manlighet. De är Kärringen, Bögen och Invandrarkillen. Det är alltså dessa tre stereotyper många ”skämt” handlar om i omklädningsrummet. Spelarna han följde var 11-14!?!? år gamla. Och tränarna lät det vara, för så har det alltid varit.

”Bögjävel”. Det är tyvärr inget ovanligt ord. Det är inte ovanligt bland fansen på läktaren, inte heller ovanligt på planen och definitivt inte ovanligt i omklädningsrummet. Det vet jag. Jag är helt emot den kulturen. Därför tycker jag initiativ som görs för att den ska ändras är bra.

Jag gillar tanken med initiativet men är lite rädd för utgången av det. Jag tror det kan få motsatt effekt.

Hur menar jag nu? Dubbelmoral?

Nej inte riktigt. Har ni varit på en fotbollsmatch eller hockeymatch? Vilken aktör på planen får mest skit?

Domaren. Helt klart. Domaren är förknippad med något negativt. Rätt eller fel. Men så är det. ”Jävla domarjävel, du är så kass”! Tror de flesta som intresserar sig av idrott vet vad jag pratar om. Är det då verkligen domaren som ska ändra machokulturen? Med tanke på att beslutet redan är taget så hoppas jag innerligt det. Men jag är tveksam.

Mitt förslag är att varje hejarklacksledare i varje lag borde ha en regnbågsfärgad tröja, för det är där den största ”machobiten” finns. Ett annat förslag för att plocka bort de hånande orden bland spelarna på planen, tror jag är att kaptenen i vardera lagen har en regnbågsfärgad hjälm. För visst är det så att man får ha olika hjälmar? Kaptenens roll är att föregå med gott exempel, det vore ett klockrent sätt att uppmärksamma det hela. På rätt sätt.

Summan av det hela är att jag är lite rädd att det blir ännu värre, domarna får det ännu hårdare. Du är inte bara en "domarjävel" utan kanske också, och jag mår dåligt bara av att skriva det för det är så fel, en "bögjävel"…

Utbilda våra ungdomar istället. Längre ned i åldrarna. Be seniorerna att medverka på en träning och vara förebilder. Jag vet att det görs på vissa håll, men lägg ännu mer pengar, tid och kraft på det istället! Där tror jag den riktiga lösningen finns. Och jag tror det har blivit bättre, men jag är säker på att det kan bli ännu bättre.

Likes

Comments

Ett konferensrum fyllt av energi och tankar. Sju personer med entreprenörstänkande. Det är så häftigt att skåda. Det är också häftigt att bidra. En kommer med en idé, eller kanske inte ens en idé, utan en början på en idé. Alla spinner vidare och ger sin syn. Alla tänker positivt, alla vill framåt, alla vill utveckla.

Jag vet inte hur många möten jag har suttit på förut där upplevelsen varit på gränsen till outhärdlig. Det har varit i skolan, jobb och andra sammanhang. När du själv försöker hålla en öppen dialog och ingen bjuder till. Eller när du själv suttit i ett sammanhang när du inte sagt någonting. Inte bidragit alls. Klimatet var inte rätt. Du vågade inte. Visst känner du igen känslan? Nu borde jag säga något, för nu tycker jag något. Du kanske till och med är på väg att säga något...då ökar pulsen... och du säger inget. För du vågar inte. Lite för rädd att säga fel saker.
Och efteråt är du lite smått besviken på dig själv. Eller när du efteråt kommer på det där perfekta du borde sagt. Irriterande känsla. Så skit samma! Jag tror alla också har varit med om känslan efter att pulsen höjts och du faktiskt vågat säga något. Den känslan är fantastiskt skön. Jaga den känslan och bry dig inte så mycket.

Har du kanske haft en chef som påstått att det är högt till tak i företaget? Eller en tränare som sagt att han gillar när spelare har synpunkter? För att, ganska snart, förstå att så inte alls är fallet? Det är nog ganska vanligt.

Att skapa ett klimat där det är högt till tak är en förutsättning för att ett team ska funka bra. Det är jag säker på. Det är svårt. För det förutsätter också att man öppet kan kritisera varandra. Både positivt och negativt. Det är så du för en idé framåt. Det är så du skapar nytänk.

Idag har vi tänkt nytt. Tänkt annorlunda. Kastat upp idéer i luften och format dom. Det här blir bra. Det känns bra att verka i ett sådant team! Det känns bra att ta plats.

Likes

Comments

Premier League-lördag. Äntligen!

Match vid 2-snåret, klockan 16:00 och 18:30. Vi möts hemma hos någon. Oftast i samband med första matchen. Ibland tidigare för att spela FM tillsammans. FM? Football Manager... ett spel för fotbollsnördar där du tränar ett lag. En gång för några veckor sedan funderade jag över hur mycket tid jag lagt på FM genom åren. Jag skulle vilja påstå att jag spelat ungefär ett år av mitt liv. Låter mycket. Det är mycket.

Nåväl, oavsett tid vi samlas så har alla med sig öl. Vi snackar skit, kollar fotboll och dricker öl.

Vid 16:00 är det höjdpunkten. Stryktipset med pling. Plinget är viktigast. Det spelas 13 matcher samtidigt. Och stryktipset går ut på att ha 13 rätt. En match visas på tv, resterande matcher visas i form av pling. När något lag gör mål så plingar det till. När vi var yngre körde vi ölspel kopplat till plinget. Det gör vi inte längre. Det är vi för gamla för. Vi dricker ölen i valfri takt numera. Skönt. Det kanske sticker i någons ögon men jag tycker faktiskt att fotboll och öl hör ihop.

Just idag är det första omgången för säsongen. Lagen har överträffat varandra i värvningar och det har spenderats miljarder. Det gör det hela lite mer spännande. För att göra säsongen ännu mer intressant har vi startat en fantasy-liga. Vi är 20 stycken som slåss om äran att vinna samt en ganska bra vinstpott. Premier league är härligt. Och nu är det igång.

Det kanske absolut bästa med att det är premiär idag är att detta är en utav många sådana här dagar under säsongen. Det ger oss en anledning till att umgås. Inte för det att man behöver en anledning. Men det gör det hela lite enklare. Umgås, kolla fotboll och dricka öl. Det är Premier League det.

Likes

Comments

Ordspråk. Jag gillar ordspråk. De kan ha en allt ifrån en helt solklar innebörd till en helt oförståelig. Fast ändå vet man vad dom betyder? Det är det som gör det extra intressant. Jag googlade lite på det och upptäckte att det är många som har mycket att säga just ordspråk. Det här var kul;

"Jag har alltid hatat uttrycket "Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna".

Tydligen ska detta vara en motivation till att sätta höga mål och kämpa hårt, men seriöst... förstår ni hur långt det är mellan trädtopparna och stjärnorna.. vi snackar alltså om att missa sitt mål med ljusår och stå där och försöka vara nöjd.. Skitsnack! Hade ordspråket hetat "Sikta mot hustaken så når du trädtopparna" hade jag kunnat köpa det, för det finns ju faktiskt träd som till och med är högre än hustaken, alltså kan man ju komma längre än man hoppats. Men att sikta på 20 ljusår och bara komma 7 meter, det är fan inget att vara stolt över"

Oj vad jag skrattade när jag läste det. Jag noterar framförallt två saker. Hen verkar rätt upprörd och att det faktiskt finns en poäng i det hen säger!

Men jag inledde ju med. "Alla är så skitnödiga". Linnéa brukar säga så när hon tycker att någon har en överdriven reaktion eller åsikt om något. Jag älskar när hon säger så. För jag håller med. Vi är rätt skitnödiga.

Upplevs något fel på ett område vidarerapporteras det direkt enligt principen om att en liten del är hela sanningen. Vi bortser allt som oftast från sammanhanget. Medierna skildrar det som är skandalöst, negativt och omoraliskt, utan att bekymra sig om att skildra vare sig hela sammanhanget eller det som är positivt. Medierna är nyhetsdrivna, inte analysdrivna.

Media tjänar pengar på rubriker, inte substans. Och vi köper det. Utan analys. Vi strävar så mycket efter genvägar att vi blundar för sanningen och sätter sällan saker och ting i sitt sammanhang. Har du någon gång klickat in på en rubrik likt "Tappa 10 kilo på en vecka" och åtminstone för en uns sekund trott att det faktiskt var möjligt? Kanske till och med delat inlägget på sociala medier? Trots att du kanske egentligen vet. Det är omöjligt att göra det rubriken säger, åtminstone på ett hälsosamt sätt. Men visst hade det varit en enkel och skön genväg... När vi sen också har ett diskussionsklimat i medier där det känns som om vi tenderar att vilja feltolka saker som skrivs bara för att starta diskussion. Där saker och ting spårar mer ofta än sällan. Ja då kan det vara svårt att hänga med. Vilket i sin tur gör det svårare att skilja på fakta och påhitt.

Nu vet jag inte om "att vara skitnödig" räknas som ordspråk. Annars kanske hon har skapat ett eget. Vilket i sig är ganska häftigt. Och visst är vi skitnödiga, minsta lilla fel blir ett stort fel. Vi borde slappna av lite.

Naturligtvis finns det många fall där jag tycker det är bra att vi är mer skitnödiga nu än innan. När saker kommer upp till ytan som är fel nu eller har varit fel under en längre tid. Så länge det är grundat i fakta och taget ur ett sammanhang. Jag gillar inte när man tar något från luften, går igång på det och utan analys sprider det vidare. För idag sprids det som en löpeld. Eller som min gamla ryska fotbollstränare alltid sa "snabbt som en öga".

Likes

Comments

NTR wellness har sin föreningslokal i en källare på Öster. Första gången vi gick dit var för ett informationsmöte. Vi hade signat upp oss för ett 4-veckors booth camp. När vi kom dit var vi först på plats. Vi möttes av instruktörerna John och Moa. John gissade rätt på våra namn direkt. Det var lite imponerande. I övrigt så verkade dom två väldigt taggade. Till gränsen på övertaggade. Vi fick en high-five av John. "Det är så vi gör här". Jaha, okej sa jag lite lågmäldt. Lite barnsligt tyckte jag.


Det började ramla in lite folk och mötet tog fart. Vi skulle träna 12 pass på fyra veckor. Högintensiv träning. Vi skulle ha fystester innan och efter samt scanna in oss och få reda på muskelmassa, kroppsfett m.m. Mötet hade en sån energi. Jag kände mig obekväm. Det var en ny situation som jag inte var van vid. Men men vi provar tänkte jag. Det var ju ändå lite tävling i det hela och man kunde vinna priser! Jag satsade på att vinna "mest ökad mager muskelmassa".

Träningen drog igång dagarna därpå. Efter första träningen hade jag ont i kroppen i tre dagar. Den värsta träningsvärken jag någonsin haft. Jag kunde inte ens vända mig i sängen förrän det gjorde ont. Men det är på något sätt fint. Då vet man onekligen att man har tränat på bra. John höll i de flesta träningarna. Med bravur. Hans positivitet behövdes! Det var stundtals jobbigt, men i och med att träningen var så kort och med peppen från Moa och John så stod man ut. Till slut blev det till och med roligt. Vänta lite nu... Roligt att träna hårt?

Har man spelat fotboll så tycker man inte det är roligt att träna hårt. Alla gnäller när det är fys. På NTR försöker man skapa en positiv känsla av att träna hårt. Det var det jag var lite obekväm i. Men under fyra korta veckor så lärde jag mig faktiskt tycka om det. Rejält. Och high-fives... ja jag lärde mig gilla det också. Nu blir man ju nästan lite besviken om man mot förmodan inte får en i samband med ett pass.

Men fyra veckors träning kan väl inte ge så mycket? Det gjorde det. Resultaten blev mycket bättre. Jag kände mig bättre. Som ett led i det hela började vi också äta bättre. Det gör ju inget.

Nu till den stora frågan? Vann jag?

Nej, lite lätt besviken måste jag erkänna. Men ändå nöjd med mina resultat. Linnéa vann dock. Hon hade förbättrat sina testresultat mest ut av alla. Det gjorde mig glad och stolt.

Nu är det ett nytt "camp" på G. In-testerna var igår. Fem veckors hårdträning. Det ska bli kul.


Ja just det. Träningen är anpassad för alla. Du lägger träningen på din nivå och du får en återhämtnings-shake efter varje pass! Är det någon som är intresserad? Följ NTR Wellness på facebook eller hör av dig till mig. Man får ta med en kompis!


Slitna hjältar efter hårda träningar...


Likes

Comments

Bilden och situationen från idag fick mig att fundera på en sak. Det är ett känsligt ämne. Inget ämne jag kommer djupdyka i. Mest för att jag inte vill det. Det är så lätt att det misstolkas och alla har olika åsikter om det. Och allas åsikter ska ju respekteras. Men lite fundering ger jag trots allt ämnet.

Saker är inte alltid som det har varit. Och vad gör det? Allt förändras. Hela tiden.
Jag kan bli så fascinerad av personer som prångt ska ha det som det alltid har varit. Trots att det inte är så. "Kvinnan ska laga mat..." Ja självklart ska hon det. Om hon vill det. Mannen kan också laga mat. Och vem som gör det är väl helt irrelevant? Jag kan dra upp hur många exempel som helst. "Det har alltid hetat så..." och "vi har alltid gjort så..." osv.

Det är ena sidan. Bakåtsträvarna.

En annan sida som också är rätt fascinerande är Extremisterna. Om vi fortsätter med exemplet om kvinnan och köket. Jag pratar nu om sidan som drar det hela till det yttersta. Åt andra hållet. Dom som tycker att mannen ska stå i köket. Gärna hela tiden. Som "straff" för alla åren kvinnan förväntats göra det.

Förstå mig inte fel. Jag förstår frustrationen i många fall. Helt och hållet. Mycket är helt snedvridet i samhället. Fortfarande. Och att vissa saker uppdagas och belyses är bra. Alla ska ha samma förutsättningar. Oavsett kön.

Men om nu kvinnan älskar att laga mat och mannen gillar att spika. Låt dom då göra det. Gillar kvinnan att spika och mannen älskar att laga mat. Låt dom då göra det.

Det viktiga är att man som till exempelvis par gör de sysslor man tycker om. Och är det någon syssla ingen gillar, ja.... vad gör man då? Delar på den naturligtvis. Eller kommer på en lösning. Tillsammans.

Jag älskar bilden. Markus och jag leker med lille Abbe medans mamma Cajsa skyfflar jord och sliter. Stereotypt? Inte direkt. Normalt? Ja, för idag ville Cajsa jobba och Markus ville underhålla Abbe.

Likes

Comments

…eller ”Jag är så trött på mitt jobb” är något jag hör väldigt ofta. Inte bara i och med den arbetsroll jag har utan också av personer i mitt nätverk utanför arbetet. Jag kan bli lite less på det.

Är du trött på ditt jobb?

Generellt sätt arbetar du minst 8 timmar om dagen och du sover ca 8 timmar. De resterande 8 timmarna är din så kallade fritid. Från det att du är 18 tills du är 65 lägger du alltså EN TREDJEDEL av ditt liv på att arbeta. Nåväl, det gäller ju fem utav de sju dagar veckan består av, men ändå. Ni fattar poängen. Är det då värt att gå till ett jobb du inte tycker om? Är det värt att spendera så mycket tid och energi på det? Och riskera att sprida negativ energi bland dina nära?

Nej det är det inte!

DU är värd att gå till ett jobb som DU trivs med och som passar dina förutsättningar.

Så, om du är en utav dem som svarar JA på min inledande fråga…. Gör något åt det! Och gör det nu. Arbetsmarknaden flödar i Sverige och rekryterare slåss om den kompetens som finns. Är det någon gång du verkligen har chansen att byta jobb så är det nu. Ta den!

Behöver du hjälp att komma igång? Tveka inte att höra av er. Jag kan ha ett och annat tips!

Det ska naturligtvis också tilläggas att det är mer eller mindre omöjligt att vakna upp som en lärka varje dag och skutta till jobbet. Alla har sämre dagar. Men jobbet ska inte göra att alla dina dagar känns sämre.

P.s! Bilden på mannen med pannan ned i datorn... är inte han kusligt lik Manchester Citys tränare Pep Guardiola? Jag håller tummarna att det är så han ser ut när han summerar nästa säsong! Go United!

Likes

Comments

Okej. Gårdagens lärdomar:

  • Är man i Karlshamn bör man äta på Wäggas Delikatessrökeri.
  • Med lite vin i kroppen och bra sällskap löser man världens problem.
  • Jag är inne i en enorm formsvacka på SKIP-BO!

Sist vill jag också slå ett slag för den svenska sommaren. Igår var det regn, sol och blåst i en helt oförutsägbar mix.

Riktigt gott. Trevlig personal och mysig atmosfär!

Märkbart irriterande hos flera utav hotellgästerna var att hotellbaren stängde redan 11:00. Det beskriver väl digniteten på staden ganska väl att anledningen var att personalen var tvungen att springa över och jobba på Brooklyn. Den enda nattklubben i stan.

För tant Linnéa och farbror Johan gjorde inte det så mycket. Nej, hör och häpna. Det blev ingen nattklubb.

Likes

Comments

Det är inget du föds med. Den lille killen på bilden hade inga fördomar. Världen runt omkring dig och den miljö du växer upp i ger dig fördomar. Vare sig du vill eller inte. Jag har jobbat hårt för att ha så lite fördomar som möjligt. För mig är det viktigt att försöka gå in i varje social interaktion med ett öppet mindset. Lite som om varje situation är ett nytt tomt papper som vi ska börja fylla i. Tyvärr är det inte alltid så lätt. Jag som så många andra behöver verkligen jobba ännu mer på detta. Kanske är det något vi alla behöver jobba med hela livet.

Häromdagen var jag på gymmet. Det var en tidig morgon och jag var mer eller mindre själv där. Efter ungefär 10 minuter kommer det in en kille. Han såg rätt stöddig ut. Lite som om han ägde stället. Han var från Balkan. Utan att ens kritisera mitt eget tänkande dömde jag honom utefter hans utseende. Varför?

Jag har en tes. Från dagen jag för första gången satte min fot i seniorernas omklädningsrum har jag fått höra en sak. Jag pratar om ett fotbollsomklädningsrum. Hade motståndarlaget någon eller några spelare från Balkan så var det snarare en regel än ett undantag att någon mer rutinerad herre uttalade sig. ”Det vet ni grabbar! Ligg tätt och nagga dem på hälsenorna. Dom har alltid hett temperament och är jäkligt kaxiga. Det är lätt att få dem ur balans”. Liknande citat har ekat i omklädningsrummen i varje lag jag varit i. Hett temperament. Kaxiga. Balkan. Att samma citat ofta användes när motståndarlaget hade många unga spelare är också anmärkningsvärt. När jag tänker på det så använder man samma citat så fort det andra laget på något sätt är annorlunda. Hur som helst.

Då förstår ni kanske varför min första spontana tanke var ju just den. Jag tänkte inte mer på det, jag brukar inte lägga så mycket energi på andra när jag tränar.

Några minuter senare kommer det in en annan kille som säger hej till honom. Varpå den "kaxige" killen säger ”Hej. Vad kul och se dig, det var länge sedan. Hur mår frun och barnen?”. Han säger meningen med världens renaste Kalmaristiska. Tror ni jag blev förvånad? Ja det blev jag, först. Sen blev jag förvånad över att jag blev förvånad. Jag snurrade in mig själv i mina egna tankar ett tag. Fördomar alltså. Kan jag inte bara få slippa dem? Det var inte bara det att han svarade på Kalmaritiska. Utan det var på det sättet han gjorde det. Han lät så extremt mjuk och omtänksam. Och varför skulle han inte kunna göra det?

Jag är inte direkt nöjd över det sätt som min hjärna valde att jag skulle reagera. Men likväl känner jag för att berätta om det. Det som är bra är väl just den faktorn att jag är medveten om det. För jag kan garantera er. Nästa gång en kille eller tjej som glider in på liknande sätt på gymmet. Då kommer jag skratta. Inte åt personen eller dess sett att vara. Utan åt mig själv som tänkte som jag tänkte. Någon dag framöver kanske jag inte ens reflekterar över det. Kanske försöker jag inte ens placera personen i ett fack. Är det då jag har vunnit över fördomarna min omgivning gett mig?

Vad vill jag säga med inlägget egentligen? Vart tar det vägen?

När jag hade kommit så här lång i inlägget. Då började jag fundera. Det här med fördomar är komplext. Jag skickade till min vän Mustafa Panshiri, före detta polis som idag jobbar med att integrera ensamkommande ungdomar in i vårt svenska samhälle. Han föreläser om det varje dag. Jag skickade inlägget, så långt som jag kommit, till honom. Han svarade:

"Det här med fördomar är komplext. Ordet har en negativ laddning vilket hindrar oss ifrån att föra en öppen dialog om varför vi har fördomar och i vilka sammanhang fick dem? Vad händer när våra fördomar ibland stämmer? Eller är alla fördomar vi har falska? Fördomar kan också i vissa fall skydda oss från omgivningen och situationer vi upplever som hotfulla. Då talar kroppen om för oss att vara försiktiga och skydda oss. Fördomar kan alltså fungera som en skyddsmekanism. Låt mig ge ett exempel. Säg att du har en dotter i tonåren som kommer hem sent på natten och säger "pappa, på väg hem så gick jag igenom en mörk gränd och på andra sidan gränden var det fyra killar med rakade huvuden, skinnvästar och tatueringar över hela kroppen. Först blev jag rädd men sen fick jag dålig samvete för mina fördomar mot människor med tatueringar och rakade huvuden. Så jag gick igenom gränden, mötte killarna halvvägs, och ingenting hände! Det är så dumt med fördomar, precis som som du har sagt!" Berömmer du din dotter nu för hennes fördomsfria sinne? Just det här exemplet är hämtad från verkligheten, i Sverige, men med annan utgång där det inte gick så bra med flickan."

Ja jag förstår vad du menar, skrev jag tillbaka. Och visst det kanske funkar som en försvarsmekanism. Exemplet du ger talar sitt tydliga språk. Så det finns positiva och negativa fördomar? Kan man säga så? I en perfekt värld borde fördomar oavsett positiva eller negativa inte finnas. Men i den värld vi har skapat kanske fördomar ibland är en förutsättning för att man ska överleva?

"Vi människor kommer alltid att ha fördomar och vissa av oss kanske mer än andra. Strävan efter en fördomsfri värld är naivt. Däremot så ska vi förstå varför vi har fördomar och och vara medvetna om dem. Som du var med killen i gymmet."

Ja det är snurrigt det här. Komplext som sagt. Men det tål att tänkas på. Och om det nu är så som Mustafa påstår. Då kanske vi inte kan ge vår yngre generation en fördomsfri uppväxt. Men vi borde kunna se till att ge dem bättre kunskap för tackla världens fördomar på ett klokare sätt? Och på så sätt ge dem möjlighet att skapa fördomar baserat på fakta och inte på något som slentriant sägs i ett omklädningsrum.

Jag är övertygad om att vi tillsammans kan göra världen bättre. 

Som avslutning vill jag tacka Mustafa för hans inslag i inlägget. Jag vill även uppmana er alla att följa hans inspirerande arbete på facebook-sidan Kreativ integration och/eller på hans hemsida!

Likes

Comments