Dag 1 på utmaningen hos Josefine. In och kika på hennes blogg och häng med i hennes pågående 14 dagars utmaning. Inläggen blev lite omvänd ordning nu såg jag.

✨Hur känns det i kroppen idag? ✨
När mitt larm ringde imorse vaknade jag med hjärtklappning och lätt huvudvärk. Jag ville inte lämna sängen utan ville bara somna om.
Men var tvungen att gå upp och fixa med morgonsysslor. Så jag gick upp, gjorde mig i ordning och hjälpte barnen att göra sig färdiga och sen snabbt ut genom dörren.
När jag kom tillbaka var kroppen fylld av en stressande känsla. Inte för att morgonen blev stressad utan för mycket annat som knackar på tankarna. Så jag testade att göra shaking och för första gången så kändes det helt ok ändå. Dock fick jag mer huvudvärk efter en kort stund så kom inte upp i en kvart, men försökte iallafall. #yogareflekteradela

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dag 2 i #yogareflekteradela .
Idag stod lektid/slowdance på schemat. Efter att jag gjort det på ett sätt som kändes bra satte jag mig ner för att reflektera över dagens fråga

✨Vad har du för relation till din kropp?✨

Helt nöjd är jag inte, med min ledsjukdom som bråkar ibland framförallt. Men jag har lärt mig att börja vända på det.
Att bära på en sjukdom är ingen svaghet. En sjukdom som kanske påverkar utseendet till viss del eller påverkar på annat sätt. Kanske sitter inte sjukdomen på ett sådant sätt att den syns, den kanske sitter i själen.
Men att bära en sjukdom oavsett var den sitter är ingen svaghet, utan en styrka. Att ha en sjukdom gör oss på olika sätt starkare då vi kanske får kämpa hårdare och har en tuffare tillvaro med exempelvis smärta och stelhet. Men sjukdomen är en del av den vi är och för att kunna hitta en balans och älska sig själv så måste man också acceptera att situationen är som den är just nu. Så för att svara på frågan så accepterar jag min kropp som den är 🙏🏻 det var dagens reflektion✨

Likes

Comments

Dag 3 i #yogareflekteradela .

Jag har legat i sängen hela dagen med migrän dunkandes i huvudet. Testade framåtfällningen men då dunkade det mer intensivt i huvudet så kom ur den ganska snabbt. Men reflektera har jag gjort över mycket saker, men dagens fråga:

✨NÄR KÄNNER DU DIG LEVANDE? ✨

När jag sitter still och känner hur kroppen "rycker" och kräver rörelse och då jag tillmötesgår det behovet snabbt genom att rulla ut yogamattan. Då rör jag mig så som kroppen vill och struntar i hur det ser ut för omgivningen.
Jag känner mig levande ute i naturen i närheten av vatten. När vågorna tar min blick med sig i varje rörelse och jag "försvinner" in i mig själv med deras hjälp.
Jag känner mig levande när jag får tid med mina barn, min kärlek och mina övriga nära och kära. Att få skratta och njuta av livet tillsammans med dom som står mig nära ❣️

Likes

Comments

#yogareflekteradela #dag4

Vad släpper du taget om för att känna dig levande?

Min första tanke när jag läste dagens fråga var kraven. Kraven som jag har på mig själv. Jag skulle må bra av att släppa på dom lite för att känna mig mer levande och mer fri. Jag är ofta väldigt självkritisk och dömande mot mig själv när jag egentligen borde visa en självmedkänsla.

Likes

Comments

#yogareflekteradela #dag5 Dagens reflektion över frågan: ✨Vad har du för relation till dina känslor? ✨ 💥
Jag har alltid pressat undan mina känslor. Dagar när jag mått som sämst har jag tryckt ner känslorna och satt på mig ett skal som ser glad och välmående ut för omgivningen. Men inom mig har det varit ett känslokrig.
Och efter ett tag rinner det till slut över och visar sig ofta genom irritation, frustration. Eller genom tårar och ledsenhet eller ibland ren ilska.

Men sen jag blev mamma för första gången för sju år sen så har jag lärt mig att mitt sätt att hantera känslor som jag gjort dittills inte fungerar. Jag vill inte lära mina barn att pressa undan sina känslor utan istället visa dom och be om hjälp för att hantera känslorna. För mig är det viktigt att känslor ska bekräftas, man har rätt till sina känslor och ens känslor är lika mycket värda som någon annans. Att gömma dom hjälper inte, kanske på kort sikt om man inte är beredd att hantera dom just i den stunden men på lång sikt fungerar det inte alls då känslorna till slut behöver komma upp till ytan, hanteras för att sedan släppas fria💥

Likes

Comments

Hej på er alla! Nu har det gått ett tag sen jag skrev något, men kände att det var rätt tillfälle nu att ta tag i bloggandet igen.
Jag har haft några intensiva veckor med examensarbete på förskollärarprogrammet som jag skrivit tillsammans med en annan kursare. Ibland har det varit mycket som ska göras, antingen med uppsatsen men ibland också privat. Det är en del pussel att få allt att gå ihop, men oftast fungerar det bra.
Men för att hantera stressen, att hantera känslor som ibland är "all over the place" är inte alltid det lättaste. Men det är här meditationen kommer in. Under meditationen tar jag bort fokus från alla måsten på "att göra"-listan. Jag tar en paus där jag bara lägger fokus på mig och min egen kropp.
När jag är ensam hemma så brukar jag göra så här:

Jag släcker ner rummet. Kanske tänder jag ett eller flera ljus.
Jag sätter mig ner i meditationsställning med benen i kors där ena hälen möter den övre delen av andra foten som ligger innerst.
Jag lägger händerna på knäna och andas in djupt och sluter ögonen.
Ibland sätter jag på någon instrumental, lugnande musik eller jojk.
Mitt fokus ligger på insidan av kroppen. Hur den känns. Hur hjärtat slår, vad som händer i kroppen.
Jag sitter bara och andas, låter tankar komma men inte ta ett för stort utrymme i den här stunden.
Efter en stund kommer jag tillbaka till utsidan och öppnar ögonen och tar sakta in det som finns runtomkring. Jag tar ett djupt andetag och reser mig upp och fortsätter att möta dagen med ett öppet hjärta💖🙏🏻

Likes

Comments

Jag läser en hel del om yoga och yogisk livsstil. När man googlar så kommer mängder av inlägg och artiklar som säger olika saker.
Så jag tänker skapa en egen yogisk livsstil, som passar mig och mitt liv.
Kanske något sådant:

1. Yoga när behovet finns
Som mamma, fru och heltidsstuderande så är det svårt att hinna med ett långt yogapass. Hur mycket jag än skulle vilja. Men jag påminner mig om att stanna upp ibland och andas. Och att lyssna på kroppen!

2. Ät mer frukt
Frukt är ju så gott, egentligen. Frukt kan man ju göra massor av; smoothies, fruktsallad, efterrätter och snacks.
Grönsaker är jag inte mycket för dock så nej det blir ingen vegetarian av mig inte :)

3. Positivt tänkande
"Möt varje dag och varje människa med ett leende och ett öppet hjärta" är ett uttryck jag använder ibland. För man vet inte vad varje dag har att bjuda på. Måste du vakna tidigt, tänk exempelvis på vad mycket du hinner uträtta dom extra timmarna mot om du tagit sovmorgon!

4. Minska tekniken
Detta blir nog svårast. Teknik finns överallt omkring oss. Som mobiler, surfplattor, kameror, datorer, tv-apparater osv. Det blir svårt att minska användandet för egen del men en zon där det är så lite teknik som möjligt ska jag nog kunna fixa. Annars minska ner tiden av användningen så långt det går.

5. Våga vara den du är
Var glad för att du är du. Att ingen annan är likadan som du, att du är unik. Och att du är bra som du är oavsett vad andra tycker!

6. Visa medkänsla, till dig och andra
"Allt som du vill att andra ska göra mot dig, det ska du göra mot dem" är ett citat jag minns från grundskolan. Dom orden satt på en vägg längst fram i klassrummet. Och har hängt med mig i livet. Visa medkänsla till dig själv, var inte för kritisk om saker. Du är ok, du är bra! Samma mot andra; visa medkänsla till andra, bry dig och hitta tid att lyssna, döm inte andra när du inte vet hela sanningen och var inte för hård.

Nu väntar snart sängen.
God natt!

Likes

Comments

För ganska precis en vecka sedan besökte jag reumatologmottagningen på en akuttid då värken i kroppen blev näst intill omöjlig att hantera.
Jag hade inte besökt mottagningen på väldigt länge, utan när jag varit i kontakt med läkaren så har det varit per telefon. Så jag kom dit och då hade mottagningen flyttat ner en våning, vilket jag inte fått info om men kom rätt tillslut.
Lederna undersöktes. Vi pratade om kost, träning osv. När jagnämnde att jag yogade så blev läkaren otroligt positiv, och sa att det är en jättebra träningsform för att hålla igång kroppen och rekommenderade mig till att fortsätta. Inga problem för mig då yoga är en del av min vardag.
Fick medicin utskrivet och sen fick jag åka hem.

Likes

Comments

Inlägget kommer en dag senare, men blev inspirerad av ett fb-inlägg som Unga reumatiker lagt upp.
Att ha en ledsjukdom syns inte på utsidan. Men det är något som många av oss kämpar med. Vi tar mediciner som gör oss tröttare, har kronisk smärta och inflammationer i lederna osv.
Men det är inget som ändå syns, om man inte tillhör dom som behöver hjälpmedel av olika slag som rullstoll, rullator osv.

Kort om mig och min sjukdom
Jag tillhör dom som inte är i behov av hjälpmedel. På mig syns inte sjukdomen. Men jag tar inte några mediciner längre. Det är något jag själv valt.
Alla har olika behov och jag kan såklart bara tala utifrån mig själv.
Kort sagt så har jag juvenil idiopatisk artrit (JIA), kallad barnreumatism.
Under ett antal år när min diagnos blev klar har jag provat många olika mediciner som gav olika biverkningar som inte alltid var så trevliga eller så slutade medicinerna ge effekt alls.
Förra våren (2015) hamnade jag i ett skov där jag mådde väldigt dåligt, mitt under min vfu (praktik) dessutom. Skulle då få prova en medicin som jag skulle ta i sprutform. Jag kollade på biverkningar och tog beslutet att inte ta den. Som heltidsstuderande och småbarnsförälder könde jag att jag inte ville kämpa med biverkningar som jag starkt misstänkte att jag skulle få då jag reagerat tidigare.
Då våren snart skulle gå över till sommar så kände jag att jag kämpar med detta. På sommaren brukar jag må bra. Så jag kämpade och klarade mig på smärtstillande när behovet fanns. Fick en kortisonspruta också vill jag minnas.
Och jag klarade mig, även om det stundtals var kämpigt.

Så min trötthet baseras inte på några mediciner. Utan på smärtor jag ändå har. Eller stelheten för den delen.
Men alla vet inte ens om min sjukdom, bara mina nära som varit med sen jag fick diagnosen och det är heller inget jag skyltar med.

Yoga:
Då bloggen handlar om yoga så ska jag nämna lite om det också. Hur man kan yoga med en ledsjukdom.
För mig har yogan hjälpt mycket. Att minska både smärtor och stela leder.
Även meditation där man andas har hjälpt mig. Jag gör ingen avancerad yoga utan utgår helt från vad min kropp orkar med och klarar.
Och genom yogan har jag lärt mig hur viktigt det är att lyssna på kroppen och inte pressa för hårt. Att inte låta viljan styra, utan följa kroppen och det som känns bra.
Den förmågan har helt klart ökat sen jag började med yoga. Och jag gör yoga för att jag ska må bra. Att bara vara här och nu utan tvång att prestera.
Jag gör väldigt "enkel" yoga. Jag vill kunna stå på händerna och göra dessa wow-positioner. En dag kanske jag kan det. Men kanske hamnar jag inte där och det är ok. Jag yogar inte för att kunna ta häftiga bilder. När jag lägger in något så är det väldigt enkla saker, men där tekniken ändå är viktigt. För att inte belasta fel och riskera skador.
När mina dagar är riktigt jobbiga så är det yinyoga och meditation som gäller. Att bara vara i nuet och känna in kroppen och andas när kroppen gör ont.

Och sjukdomen är ingen svaghet, det är en styrka.
Folk som lever med en kronosk sjukdom eller som temat är-reumatism kämpar både med att få ihop vardagen. Samtidigt som dom kämpar med en sjukdom som ibland vilar men som även kan vara fullt aktiv. Och när den är fullt aktiv, då är det jobbigt att få ihop vardagen.
Har man den inte eller ser någon med den på nära håll så kan det vara svårt att sätta sig in i helt hur det är.

Som blivande yogalärare ser jag det som en styrka också, att när jag möter människor som har detta så kan jag sätta mig in i hur det känns. Då jag själv har varit där.
När jag var yngre såg jag nog sjukdomen som just en svaghet, att jag var annorlunda, att lärare i skolan särbehandlade när jag inte bett om det osv. Då jag även fick diagnosen som tonåring så kan det ha varit lite extra känsligt.
Men nu i vuxen ålder så ser jag det inte som svaghet, utan som en styrka som sagt. Ja jag är annorlunda, jag har jobbiga dagar ibland. Jag skyltar inte med den då jag vill behandlas som alla andra. Jag är inte sämre än någon annan. Jag kämpar bara med lite mer än andra gör och försöker pussla ihop allt till en fungerande vardag.

Att bära en sjukdom är ingen svaghet.
Att bära en sjukdom är en styrka.
Trötthet, smärta och inflammationer hör till ens vardag.
Att bära en sjukdom är en styrka, ingen svaghet!

#synsintefinnsinte

Likes

Comments

Igår var jag i skolan på förmiddagen, sen väntade bussresan hem på eftermiddagen.
När jag gick av lokalbussen så var det en kille som gick av före mig och svängde höger, medan jag skulle gå uppför trapporna "rakt fram". Denna gång var det bara vi som gått av vid den hållplatsen.
Som vanligt hade jag musik i öronen som jag brukar ha när jag åker buss själv.
Så jag går över en gård vid några bostadshus och hör plötsligt steg bakom mig. Sedan kommer killen från bussen upp vid sidan av mig. Och försöker fånga min uppmärksamhet. Ok tänkte jag, han kanske vill fråga om vägen eller nåt. Så jag plockar ut en lur ur örat.
Men frågan jag fick var inte något om vägen, utan vad jag hette. Sen upprepar han ett ord flera gånger och väntar sig medhåll från mig.
Där sattes ett frö av obehag och osäkerhet hos mig. Så jag sa snabbt att jag skulle hem nu. Han fortsatte upprepa det där ordet igen till svar.
Jag ökade på stegen, snart hemma!
Han var en bra bit bakom. Men plötsligt dyker han upp i mitt synfält igen. Han går åt samma håll som jag men på andra sidan vägen.
Mina steg ökar ytterligare och svänger sen in på gården. Nästan hemma!
Daniel var hemma och sa att han sett killen stanna till och sedan vända tillbaka igen.
När jag kom in låste jag direkt dörren. Daniel fortsatte spana ut över gården.

Detta var det första obehagliga jag upplevt sedan vi flyttade hit.
Och idag när jag lämnat barnen och skulle gå hem så tittade jag bakåt väldigt många gånger. Och när jag kom hem låste jag dörren igen.

Likes

Comments